-ocr page 1-

-ocr page 2-

184

-ocr page 3-

-ocr page 4-

-ocr page 5-

J. A. V. Bijl

Kimieiiliiut 13

A^tóTKitLXA-M.

V gt;.

EDSCH LEBE- EN LEESBOEK.

-ocr page 6-

RIJKSUNIVERSITEIT TE UTRECHT

*gt;■

2449 774 9

-ocr page 7-

Zweedsch leer- en leesboek

DOOJ!

J. P*.

te AMSTERDAM, bij JOH. G. STEMLER Cz.

1896.

BIBLIOTHEEK DER RIJKSUNIVERSITEIT UTRECHT.

-ocr page 8-

-ocr page 9-

VOORBERICHT.

Oorspronkelijk werd dit werk niet ondernomen om gedrukt, uitgegeven en verkrijgbaar gesteld te worden, doch om te dienen als leiddraad bij het geven van onderricht in de Zvveedsche taal.

Vandaar, dat een eerstbeginnend beoefenaar, in de rneening, dat hij dit werkje voor zoogenaamd zelfonderricht zou kunnen gebruiken, allicht de opmerking zal kunnen maken, dat het eerste gedeelte te beknopt is, ook in het ophelderen en toepassen der regels door voorbeelden.

Vandaar, dat het tweede gedeelte, het leesboek, eene bloemlezing bevat, niet zoozeer van de meest populaire of meest boeiende voortbrengselen van letterkundigen uit onzen tijd, als wel van eenige schoone taalproducten van hedendaagsche en vroegere prozaschrijvers en dichters. Ik heb hierbij het oog op Tegnér\'s „Nattvardsbarnen,quot; dat eene welsprekende getuigenis aflegt omtrent den volksgeest en den godsdienstzin van den tijd, waarin het is geschreven.

Vandaar eindelijk, dat dit werk eerst dan voltooid zal zijn, wanneer er een derde gedeelte op volgt, waarin de handelstermen en de omgangstaal voorkomen.

Toen ik met genoegen opmerkte, dat het gebruik van deze handleiding ter beoefening der Zweedsche taal voor velen van nut was geweest, meende ik, dat dit boek voldoende in de praktijk kon heeten, en vormde ik het plan om het voor een grooteren kring te bestemmen.

Ik doe het vergezeld gaan van het verzoek, om mij kennis te geven van de fouten, die er nog onverhoopt in zijn gebleven; want het

-ocr page 10-

zetten leverde vele moeilijkheden voor den drukker, en eveneens de correctie.

Tot hen, die dit boek gebruiken, richt ik de aanbeveling om het begin, dat breed opgezet is, niet te licht te achten en het niet als overbodig te beschouwen, omdat het oogenschijnlijk gemakkelijk is.

Alleen toch door het goed begrijpen en het zich volkomen eigen maken der eerste bladzijden, zullen de volgende minder bezwaar geven; dan immers zullen de thema\'s met succes gemaakt kunnen worden, en zal het repeteeren er van dienstbaar zijn aan het doel dezer uitgaaf:

liet binnen betrekkelijk korten tijd aanleeren der Zweedsclie taal.

J. A. P. B.

Amsterdam, Febr. 1896.

-ocr page 11-

INHOUD.

Eerste Gedeelte.

Taalregels volgens Dr. D. A. Sundén\'s Sprèklara.

Uitspraak...............B]_z_ j

Afkortingen............................» 24

Woordindeeling..........................» 95

Lidwoord..............................» 25

Telwoord..............................» 29

Zelfstandig naamw........................» 3Q

Bijvoegeiijk naamw........................„ 43

Voornaatnwoord.............

Hulpwerkwoord..........................5J

Werkwoord ........................„ 54

Bijwoord..............................» ₆₇

Voorzetsels.............................._s

Voegwoord.............................._s ^2

Tusschenwerpsels..........................gt;gt; 73

Thema\'s ........................._s ^4

Statistiek................................_s gg

Handelsverkeer tusschen Nederland en Zweden (in- en

uitvoer 1893).............................._s gg

Oefeningen................................»96

Opstellen uit D. A. Sundén och J. E. Modix\'s Stillara » 103

-ocr page 12-

Tweede Gedeelte.

Beknopt overzicht van de geschiedenis der Zweedsche letterkunde, volgens Dr. Sundèn\'s en K. Warburg\'s

Svenska Vitterhetens historia.........Blz. 109

Bloemlezing, Proza en Poëzie.

Fornnordiska Gudasaga (Efter Eddan).......Blz. 137

Islands Upptackt........Strinnholm » 147

Birger Jarl anlilgger Stockholm . . . Fryxell » 149

Tal till skolungdomen.......Tegnér » 151

Till ungdomen..........Grafström » 152

Gustaf II Adolf\'s Afskedstal till

Standerna..........Fryxell » 153

Hell dig, du höga nord......Cöster » 155

Fadreneslandet.........Topelius » 155

Flaggan upp..........Oscar Fredrik » 157

Gustaf II Adolf\'s Krigspsalin .... Gust. II Adolf » 158

Svenska spraket.........Tegnér » 159

Svea............. » » 159

Nattvardsbarnen......... » » 171

Isfarten............ » »182

Vikingen............Geyer » 184

Vagen............Nic ander » 191

Runesvardet (fragment)...... » » 191

Aftonen............ » » 203

Norrlandingens hemlangtan.....Sehlstedt » 204

Morgonen...........Runeberg » 205

Vamp;rt land........... » » 206

Torpflickan........... » » 209

Dexippos...........Rydreeg » 211

Vintergatan..........Topelius » 217

„ ( Snoilsky » 217

Kransar pa Viktor Rydberg\'s Graf. j » 220

Folkvisa voor piano en zang...........» 223

Woordenlijstje................» 225

gt;-lt;03«

-ocr page 13-

De Zweedsche taal. Det Svenska spraket.

Er zijn 27 klanken (Det finnes 2lt; sprakljud.) verdeeld in: 9 vocaalklanken (sjiilfljud)

a, e, i, o, u, y, a, a, ö,

(oe) (ü)

en 18 consonantklanken (medljud)

b, d, f, g (que), h, j, k, 1, m, n, p, r, s, t, v, tj, sj, ng. Twee- of drieklanken komen niet voor.

In een woord van twee vocalen wordt de tweede als consonant uitgesproken :

Auropa, Autograf, Scheik, Einheriar.

Er is geen enkele klank overeenkomstig den Nederlandschen g of ch klank.

Er zijn 28 letters (Skriftecken, ljudtecken, bokstafver): a, b, c, d, e, f, g, h, i, j, k, 1, m, n, o, p, q, r, s, t, u, v,

^xgt; y, ^z) ö.

De vocalen worden onderscheiden in :

harde (harda) vocalen: a, o, u, a.

zachte (lena) » e, i, y, ii, ö.

Ze worden lang uitgesproken

aan \'t eind der lettergrepen ; in éénlettergrepige woorden met één cons.

kort in éénlettergrepige woorden met twee cons, de i wordt echter nooit zoo kort als in \'t Nederl. woord ring.

-ocr page 14-

-ocr page 15-

(D Oh Oh o5 S

C O

O) n3

O O

c3 c3

= -( a

I -S i §

Q \'o

lt;y

lt;D O

C ^

o ^

o 2

P ^

n3 ^ ^

g O quot;o Soa

OJ £ g

oS O

1 I

O O

amp;0

CS • — -4.3

^-. r; ^

^ r3 2 S

lt;2 U O rX

O O ?H ^

tlD

O) O O O) fcJ3

O O

lt;xgt; bO

j r

r^J

O -O

.S ⁵³ •-

quot;3d

fcX) r-H

O O pi4

O G

n3 O o

-w o p ^

.2. quot;o

lt;

lt;u

agt;

O 2 g O

c3 2 Q. C3 OQ \'O

c3 p-

tJD

-ocr page 16-

(D amp;

■ S

1/2

fl b* 3

TZ tn

OJ O)

bJD gt;

.5 *5

(D 0)

ei cS

O -£3

Ö ci o3 c3

O» r-H

ü ^ 2 O O

tJD fcX) -^S

-D

bJD 2 -w

G o

C3 O r—H

--I CC CO

bo s

^ S ao e

cci ocS cc^

JD -O \'quot;O

cCé C5-

C53 crt cc3 ^c=ö te bo ÖC pC

CL»

fcX)

b0 .S \'S

«D

*53

ï-

5 ^

g o ^3 ^

^ quot;73 3 TS

O O

a a

J3\'

ü Cf^

së

3 -O

rz! co

O O SS ïgt; W) amp;D

fc/D S 3

amp;D M

bO co

3 3

-3 ^

5«

32 3 -O

«m 3

3 0 3

^ bX} fcJD

^ 3 a a s

\'quot;Ö 3 ^35 3 3

f-i O

.amp; J

A d

(Igt;

ÏH

^-t agt;

3 •S

-O

3 3

O O

O o ^2 ^

*3 r3

(D lt;U

3 O i-2 n3

^2 J3

g\'g\'ö n Jlt;! ^ „

ggsnsaS^

tJ3

-Ö e« ^2 Sj Ö S S 3 ^5 ,0 /X

-ocr page 17-

tp ^3

d» O

i ^ëe gt;

\'S

»-1 O

O gt;

l-l
s	O
-bü	n3
53	cS
c	P
O)	(V	PH
tv	tc	O

C OH

t- d)

oj S ^rs

S -= S

^ O ®3

A CC ÏH

CS ci ^3

^ r—4 C2 i-

i -■ C^ cjS ^c53

^ a s s a cc5 ^ £J) ccS

Ph amp;4

gt;-i oc2 oei i

i ff § ^ s

§ i gt; 5 o

pG N ^

C ®

G XJ

⁰ M

s §

c ^ ^

5 3 «

S S S

CU tJD C

g c

3 53 3 53

.s ^

^ \'S

a 53

2 ^ Ph N

53 c3 J3

agt;

-ocr page 18-

a, o u. k, harde vocalen worden lang uitgesproken aan \'t einde der lettergrepen, a o

apa	aap	bo	wonen
bara	slechts	bota	boeten
dagas	dag worden	fogel	vogel
fara	gevaar	groda	kikvorsch
fader	vader	hota	dreigen
gaia	straat	krona	kroon
galen	dwaas	lof va	beloven
haka	kin	mogen	^rijP
jaga	jagen	moder	moeder
jaka	beamen	noga	genoegzaam
kaka	koek	ofvanpa	bovenop
lada	schuur	polera	polijsten
mage	maag	ro	rusten
mak a	echtgenoote	roa	vermaken
mala	malen	oroa	verontrusten
mata	spijzigen	roder	roer
prata	praten	ropa	roepen
rak a	scheren	sop a	vegen
skata	ekster	tokig	dwaas
skara	menigte	vokal	vocaal
skada	schade	ofog	onvoegzaamheid
spara	sparen	oxe	os
sakna	missen	ovanlig	ongewoon
tala	praten
tadla	berispen	hof	hof
tafla	schilderij	honom	hem
taga	nemen	konung	o = a. koning
vada	waden	honing	honig
vaka	nachtegaal	lof	lof
vana	gewoonte
vara	wezen

-ocr page 19-

In deze beide woorden a

is	de a kort.	bradska	haast vara	onze
vaxa	wassen	bada	beide ara	riem
vattna	bevochtigen	bata	baten aka	rijden
	---	dana	dreunen üsna	ezel
	ti	fara	greppel ater	weder
buga	buigen	fagel	vogel
butelj	fiesch	fafiing	ijdel
duka	duiken	fraga	vragen
furu	greneboom	grata	weenen
gula	eidoor	gata	raadsel
huru	Ke-e	hagad	geneigd
hudar	huiden	hana	hoonen
jiila	kerstmis vieren	lana	leenen
jiide	jood	lata	laten
judinna	jodin	latsa	voorwenden
kula	kogel	laga	vlam
kubik	kubiek	ma Ia	schilderen
kusin	neef	pafve	paus
lura	foppen	pil sé	toezien, opletten
luta	overhellen	pase	buidel
musik	muziek	pasta	beweren
mura	metselen	pa ma fa	op den tast
publik	publiek	rak a	geraken
runor	schrijfteekens	raga	ten boorde vullen
rusa	indruisehen	rada	heerschen
sluta	sluiten	sta	staan
skuta	schuit	spa	waarzeggen
tusen	duizend	sla	slaan
		skada	aanschouwen
		strala	stralen
		tal a	dulden
		trakig	vervelend
		vaga	wagen

-ocr page 20-

e. i. y, ii, ö, zachte vocalen,

lang of kort in éénlettergrepige woorden.

e e

bet	beet	bleek	blik
bedt	verzocht	elfva	elf
de	^zij	eld	vuur
ed	eed	eller	of
ek	eik	efter	na
en	boomsoort	egg	scherpte
bred	breed	dess	diens
bref	brief	en	telwoord
fel	fout	feil	vel
hel	geheel	heil	heil
med	mede	heller	noch
ren	rein	hem	naar huis
sed	gewoonte	hemma	te huis
ved	brandhout	herre	heer
vred	boos	verld (viirld)	wereld
vek	zacht	verk	arbeid
veka	lampekous	veck	plooi
		veeka	week

De korte e klank wordt met ii geschreven na de j, ook voor de t, behalve in: sjette — zesde;

*__y

bi	^bij	bry	bekreunen
vi	wij	fly	vluchten
Ni	gij	gry	dageraad
hvi	hoezoo	bly	lood
nit	ijver	^sy	naaien

-ocr page 21-

flit	vlijt	syn	gezicht
rik	rijk	syl	eist
min	gebaar	ylle	wol
min	mijn	yrke	bedrijf
din	uw	yngling	jongeling
sin	zijn a		ö
bar	bes	bön	gebed
har	hier	bord	geboorte
jarn		dör	sterf
ijzer	hö
]ar	pleeg	hooi
nat	net	hök	havik
nas	landtong	hög	hoog
raf	vos	lön	loon
sad	zaad	nöt	rund
at	eet	rör	buis
liit	liet	rök	rook
vag	weg	spö	zweep
	--	tö	dooi
	a	ök	trekpaard
black	inkt	örn	arend
drang	knecht
fait	veld		ö
flack	vlek	dörr	deur
flask	spek	lönn	schuilhoek
hjalp	hulp	boeker	boeken
ratt	recht	fotter	voeten
radd	bang	nötter	noten
latt	licht	sönder	stuk
snall	lief

-ocr page 22-

siick	zak
satt	manier
tiitt	dicht
vügg	wand
iing	weide
anda	einde
amne	doel

iirr	litteeken
iitt	geslacht
ügg	ei
iittika	azijn
fiirja	vaartuig
fürga	verven
iilfva	natuurwezen

e. i, y, ii. ö, zachte vocalen, lang aan \'t einde der lettergrepen

e___y_

eder u byta ruilen

ega bezitten bryta breken

emot jegens hyra huren

enig eenig hysa koesteren

evig eeuwig flyga vliegen

heder eer frysa vriezen

fyra vier

_i__krypa kruipen

bi (et) (de) bij pryda sieren

dia zuigen yfva pralen

dina uwe yra loeien

mina mijne yxa bijl

sina zijne ii

lida lijden biira dragen

lita vertrouwen fliita vlechten

lika gelijk saga zeggen

rike rijk stiifva spellen

viga wijden iira eer

visa wijzen arende doel

vika wijken iifven ook

-ocr page 23-

böja böra höra dröja

buigen behooren hooren talmen

löpa möta stota öfver

loopen ontmoeten stooten over

Medeklinkers.

1) blijft.

C = s in ceder, cell, centimeter ; cirkel, cigarr, cylinder.

— k voor harde vocalen (carl) en voor medeklinkers.

(1 zacht in djur, dier; djiifvul =: jeewel, duivel;

bijna stom als sluitletter: stund, uur; stunden, het uur ; vervalt voor t: gladt = klaat, blijde ; sagdt — saakt, gezegd, hard als beginletter: fat schotel ook: kraft, kracht

fin fijⁿ haft, gehad

finna vinden fram voort

fran fri af haf half dref knif mes

drifva drijven, breeuwen

van daan

vrij

van

zee

half

breeuwwerk

= v, als sluitletter:

g = gue, ook = j.

h genoemd ho, vervalt voor j, v. hjiilpa helpen

hjalte held hvalf gewelf

hjarta hart hvarf keer

hjord kudde hvad wat

hvilken welke hvina fluiten hvila rusten

-ocr page 24-

hjort hert ihjal morsdood hjiissa schedel

hjul rad = j-

— ko, ook: tsj/tseh. vervalt voor j:

hvar waar

hvarken noch

hvass scherp

hvete tarwe

ljus

ljung

ljud

ljuga

ljuflig

ljuda

licht

weerlicht

geluid

liegen

liefelijk

klinken fluisteren

hviska hvissla hvit hvi

fluiten

wit

hoezoo

m overstemt opvolgende n, maakt voorafgaanden klank lang.

dömna	oordeelen
htimna	wreken
hiimnd	wraak
nümna	noemen
nümnt	genoemd
ank a	tamme eend	stanka	besproeien
blank	blank	tanke	gedachte
biink	bank	vinka	wenken
driinka	verdrinken	iinka	weduwe
flink	flink
r3^,nka	fronsen
s in psaltare — psalmen.

qvarn molen

qvinna vrouw

qvist twijg, kwast (in \'t hout)

qvada neuriën

qvar achter, terug

n = ng voor

p vervalt voor (| = kw voor v:

-ocr page 25-

----

r	hard.
s	scherp.
t	hard,	tj =	tsj.
V =	w.
X --	ks:	ax	aar
		axel	schouder
		»	as
		byxor	broek
		flax	vlas
		lax	zalm
		sax	schaar
		sex	zes
		viixa	wassen
		viixla	wisselen
		yxa	bijl

z = ts, doch = s in vreemde woorden: zion, zigzag.

sk = sk, ook — sch/sj, sj. stj. skj =: sch sj, gn = ngn.

^ g en k = gue en k, vóór harde vocalen; als sluitletter na

vocalen; vóór consonant in dezelfde lettergreep; \' vóór e, i in toonlooze eindlettergreep.

gata straat kéla roepen nog genoeg

galen dwaas kasta werpen ihag geheugen

gommen verhemelte kokerska keukenmeid klog verstandig

god goed kol steenkool skog bosch

-ocr page 26-

God goud

oude man oude vrouw schommelstoel

blijdschap

weenen

zeilen

spiegelen

dun gezaaid,

spichtig

Gud

guld

gubbe

gumma

gungan

gliidje

grata

segla

spegla

gles

konstniir kunstenaar kung koning kummin komijn kal bloemkool

klandra berispen

kliide laken

knipa knijpen

knippa bundel

rik lek

egen segel

spegel spiegel

tagen genomen

tanke gedachte

rike rijk

viking zeebuiter

silke zijde

rijk spel

eigen zeil

g = j voor zachte vocalen ; voor e, i in geaccentueerde lettergreep; na 1, r in dezelfde lettergreep.

get	geit	alg	zeegras
gen ast	spoedig	talg	talk
gen om	door	svalg	zwelging, muil
gift	vergift, gehuwd	arg	boos
gifva	geven	karg	karig
gissa	gissen	varg	wolf
gissla	geeselen	elg	eland
gynna	gunnen	berg	berg
gall a	gelden	dverg	dwerg
giidda	snoek	borg	burcht
gallt	schel, krassend	korg	mand
gald	borg	sorg	verdriet
giirna	gaarne	torg	markt .
giispa	geeuwen	farg	kleur
giist	gast	iirg	koperroest
gök	koekoek	iilg	eland

-ocr page 27-

göra doen balg huls

begara begeeren _mii_rg _merg

begynna beginnen egentligen eigenlijk

Norgc (je) Noorwegen

Sverge (je) Zweden.

(S — j-) Samenstelling geeft geene verandering.

Intusschen wordt: helg heilig

helga (gua) heiligen helgon (guon) heilige helgedom (gue) heiligdom.

gn in \'t zelfde grondwoord = ngn.

gagn voordeel lög_n ie_Uge_n

dygn etmaal _reg_{n regen}

hagn haag _Ug_{n oven}

kakelugn kachel _{vagn wagen}lugn kalmte

k — tsch voor zachte vocalen.

kitslig kittelig

kinkig chicaneurig

kyckling kuiken

kyrka (eu) kerk

kyla verkoelen

kyssa kussen

kypare kellner

kalJa bron

kedja

kegla

kind

kimrok

kitta

kittel

kista

kifva

ketting

kegelen

wang

roet

stoppen

ketel

kist

kijven

-ocr page 28-

	16
kallare	kelder	kattare	ketter
kanna	kennen	kök	keuken
karlek	liefde	kött	vleesch
kiiring	oude vrouw	köra	voeren
kiirl	vaatwerk	köpa	koopen
kiirr	moeras	kopman	koopman
kilrna	kern	Köpenharan Copenhagen
kilpp	stok	körsbar	kersen
sk =	= sch,j voor zachte ~	sk voor harde	vocalen.
ske	geschieden	skal	oorzaak
sked	lepel	skiink	geschenk
skede	tijdvak	skilra	snijden
sken	schijnsel	skönhet	schoonheid
skena	schichtig worden	sköoja	gewaarworden
skepp	schip	skörda	oogsten
skeppsbrüdd	scheepsbrood
skeppsbrott	scheepsoproer
skina	schijnen	skald	dichter
skimra	schemeren	skara	menigte
skilja	onderscheiden	skata	ekster
sky	schemeren	skorsten	schoorsteen
»	wolk	skuldeniir	schuldenaar
skydd	beschutting	skrifva	schrijven
skyldighet	plicht	skrifvelse	brief
skiilra	schelm	skal	dronk
skiimma	verwennen	skada	aanschouwen
skiilfva	sidderen	skadeplats	schouwplaats

-ocr page 29-

sjette zesde

sju zeven

sjunde zevende

sjiil ziel

sjillf zelf sj. stj. skj = sch/sj: stjiirna ster sljart staart stjalk stengel

omstorten stelen

skjorta voorschoot

skjul afdak

skjuta schieten

skjuts voertuig

hiissja dorsch vloer

hj-ssja tot stilte aanmanen (sst!)

ryssja sidderen

vyssja in slaap sussen

iissja smidse

♦j

tsch;

tjilll hut — tent tjuta huilen (wolf) tjiira teer

tjur

tjünst

tjilder

stier

dienst

korhaan

daarentegen kjortel = tjortel, vrouwenvoorschoot.

Klemtoon. Tonvikt.

Toonloos zijn de onafscheidbare voorvoegingen:

be, e, för, ge;

C/Tt

het bepalende, aangekoppelde lidwoord ^ ; verscheidene eene e bevattende eindlettergrepen:

belaten tevreden förstand verstand

benagen genegen förrad verraad

bevagen bewogen försök poging

beté gedragen försé voorzien

-ocr page 30-

betala	betalen	förbindelse	verbintenis
berömma	beroemen	förvandla	veranderen
beriikna	berekenen
beslut	besluit
ehuru	alhoewel	gehör	gehoor
ehvad	wat ook	gemul	gemaal
ehvar	waar ook	gemensam	gemeenzaam

In de meeste twee- en drielettergrepige woorden heeft de eerste

lettergreep den klemtoon, behalve die uitgaande op era en inna.

béte grasland grefvinna gravin

endast slechts harpunera harpoeneeren

mellan tusschen leverera leveren

vördnad eerbied

skrifvelse brief

In drielettergrepige woorden hebben vaak de eerste den klem-, de derde den bijtoon;

1°. als ze bestaan uit twee vóórklanken, en één naklank, oupphörlig onophoudelijk oansvarlig onverantwoordelijk outtröttlig onvermoeibaar

2o. in saamgestelde zelfstandige naamwoorden:

marmorskifva marmerplaat mannamod mannenmoed talamod geduld

waarbij evenwel de bijtoon overgaat op de tweede lettergreep, als ze bestaan uit ééne voorvoeging en een tweelettergrepig grondwoord, lofgifva prijzen

kolhyggare steenkoolhouwer

-ocr page 31-

kappridning hardrijderij kappsegling hardzeilerij

In woorden op eri eindigende valt de klemtoon op de i:

rederi reederij

boktryckeri boekdrukkerij hushalleri huishouding jarngjuteri ijzergieterij

In vreemde woorden blijft de klemtoon als in \'t oorspronkelijke : edukation, general, marskalk (ceremoniemeester), manifestation, salong, talang, schangtil ;

éénlettergrepige woorden enstafviga ord meer » » fier » »

förstafvelser

grundstafvelser andelser

betonad, tonstark obetonad, tonsvag

lage toon. Idgton, gravis

axel as

anden de geest

buren gedragen

brunnen gebrand

voorvoegingen grondwoorden uitgangen geaccentueerd niet geaccentueerd

hoogc toon. höy ton, akut

axel schouder

anden de eend

buren de kooi

brünnen de bron

Lijst van woorden.

veschillende in spelling en beteekenis, doch van gelijke uitspraak

allt alles, (n.) alt zangstem

bett beet bedt verzocht

blatt blauw (n.) blott slechts

-ocr page 32-

black blött bradt bygd

inkt

ontbloot

haast

gebouw

byggt	gebouwd, (sup.)
diim	dam
flutt	in sekt
fliltt	afgestroopt, (sup.)
fludt	» (p. p. n.)
fait	veld
filrja	vaartuig
fiist	bevestigd
gjort	gedaan, (sup.)
gjordt	» (p. P- n.)
gjuta	gieten
glatt	glad
gatt	gegaan, (sup.)
hann	bereikte
haf	vischnet
hard	hard
hiill	rots
hiiller	schenk, (Ind. pr.)
j⁰	beamend, ja
Jon	Joh an
jord	aarde
jorda	begraven Irarat.miS

blik

verbloed misdrijf

gebouwd, (p. p.) » (p. p. n.)

hun, hen

vlot, smet

geveld, (sup.)

» (p. p. n.) verven feest

hert

doodgaan blijde, (n.)

goed, (n.)

hij

\'sKonings hof troep

heilwensch liever stadsnaam dienstpersoneel gedaan, (p. p.) breed band kudde vee omgorden

wiel

bleek

blodt

brott

byggd

byggdt

dem

flott

I fiillt

1 falldt far^a fest

hjort

ljuta

gladt

godt

han

hof

hord

heil

heller

Hjo

hjon

gjord

gjord hjord gjorda hjul

-ocr page 33-

jaf	tegenspraak	gaf	geducht
		\| gilrna \| hjarna	gaarne
Jiirna	plaatsnaam	hersenen
jiist	gist	giist	gast
kar	tobbe	karl	man
kal	koolplant	kol	steenkool
lacks	van lak	lax	zalm
lett	gelachen	ledt	geleid, (sup.)
lyckta »	lantaarn sluiten	lyckta »	gesloten, (p. p. pl.) * (adj.)
lytt	lijdend	lydt	gehoorzaamd
latt	licht, niet zwaar	lett	violet
mitt	mijn, (n.)	midt	midden
matt	maat	mott	mot (insekt)
man	mannen, lieden	men	maar
ock	ook	och	en
rykt	verzorging v. paarden ryckt	gerucht
rykte	faam	ryckte	rukte
ratt	ruw, (n.)	radt	geheerscht, (sup.)
roja	openbaren	rödja	wieden
rött	gerot	rödt	rood, (n.)
session	samenkomst	cession	afstand wegens schuld
sitt	zijn, (n.)	sidt	zijde, (adj. n.)
sjal	ziel	skill	oorzaak
»	zeehond	stjiil	steel, (v. ind.)
sjiilfva	zelf	skiilfva	sidderen
sjön	de zee	skön	schoon
skifFer	lei	chiffer	schrijfteeken
skilmt	scherts	skamdt	verwend (p. p. n.)
sliikt	verwantschap	sliickt	gebluscht

-ocr page 34-

smalt	gesmolten smallt
spatt	voorspeld, (sup.)	spott
stangt	gesloten (sup.) \| V (	stiinkt
stangdt	(p. p- n ) )
stött	gestooten	stödt
svett	zweet	svedt
said	verkocht (p. p.)	sold
sacks	zak (gen.)	sex
salj	verkoop	salg
sail	gelukkig	cell
talja	takel	taiga
tjusa	verrukken	kjusa
tjüla	bevriezen	kela
tjall	hut	killl
tjilra	teer	kara
tryckt	gedrukt	tryggt
tratt	getwist	triidt
tiikt	erfenis aanvaard	tiickt
vad	dijbeen
»	ondiepte	hvad
»	weddingschap
val	keus	hval
;gt;	tachtig
var	ik was
»	etter	hvar
»	overtrek
vardt	geworden	hvart
varf	werf	hvarf
vass	grasplant	hvass
vi	wij	hvi

zweepgeklap (sup.) speeksel

gestoken

gesteund afgebrand soldij zes

een naaldboom kamertje v. talk eng dal lijmen, vleien bron lief, (pl.)

getroost (sup.) getreden behagel ijk

wat

walvisch ieder

waarheen

omgang (wenteling)

scherp

hoezoo

-ocr page 35-

vidt	wijd	hvitfc wit
viska	afzeepen	hviska fluisteren
vise	wijze (adj. pl.)	vice plaatsvervangend
viird »	gastheer waardig	j varld wereld
viirk	Pijn	verk arbeid
iirder	ploegsoort	order bevel
agg	ei	egg scherpte
alfva	natuurwezen	elfva elf
	Scheiteeken.	Skiljetecken
	punt	punkt
	komma	komma ,
	kommapunt	semikolon ;
	dubbelpunt	kolon :
	vraag teeken	fragetecken ?
	uitroepteeken	utropstecken !
	insluitingsteeken	inneslutningstecken ()
	streep	tankstreck —
	aanhalingsteeken	anföringstecken »
	verbandteeken	bindetecken
	apostrophe	apostrof
	toonteeken	tontecken
	paragraaf	paragraf §
	gelijkheid	likhets —
	herhaling	omsiignings :;,
	aanhaling	asterisk y *

-ocr page 36-

De meest voorkomende afkortingen zijn :

adr.	adress	kvcm.	kvadratcentimeter
anm.	anrnarkning	kvdm.	kvadratdecimeter
bl. a.	bland annat (o. a.)	kvm.	kvadratmeter
cg.	centigram	1.	liter
cl.	centiliter	e.	eller (of)
cm.	centimeter	m. a. o.	med andra ord (met
dg-	decigram		andere woorden)
dl.	deciliter	m. fl.	med fiere
			(met meerdere)
dm.	decimeter	mg.	milligram
		mm.	millimeter
do.	dito	m. m.	med mera (met meer)
dr.	doktor	n.b.	nota bene
d. v. s.	det vill siiga	n.v.	nuvarande
d. y.	den yngre (jongere)		(tegenwoordig)
d. a.	den iildre (oudere)	nr.	nummer
		n.o.	numro
e. m.	efter middagen (nam.)	nl.	namligen
f. d.	for detta (eertijds)	obs.	observera
f. m.	före middagen (vóórm.)	o. d.	och dylikt (en dergel.)
förf.	författare (schrijver)	o. s. a.	om svar anhalles
f. ö.	för öfrigt (overigens)		(antw. verz.)
gr-	gram	o. s. V.	och sa vidare (enz.)
	p.s.	postskriptum
^hg-	hektogram	pag.	pagina
hl.	hektoliter	s. d.	samma dag (z.dag)
hr.	herre (mijnheer)	sid.	sidan (zijde)
i. st. f\'.	i stallet för (in pl. v.)	s. k.	sa kallad (zoogen.)
jfr.	jamför (vergel.)	t. ex.	till exempel (bijv.)
kap.	kapitel	t. o. m.	till och med (zelfs)
	kilogram	und.	undantag (uitzond.)
km.	kilometer	n.	neutrum
kbm.	kubikmeter	pl.	plural
kbdm.	kubikdecimeter	p. p.	particip
kbmm.	kubikmillimeter	sup.	supin

(

-ocr page 37-

Woordindeeling. Ordklasse.

substantiv zelfst. n.w. tingord, hvad nagot ar adjectiv bijv. n.w. egenskapsord, hurudant nagot ar

rakneord telwoord antal eller ordning

pronomen voorn.woord ersiittningsord

verb werkw. handelseord (verksamhet eller tillstand)

adverb bijw. omstiindighetsord (rum, tid, satt eller

annat forhallande af verb adjekt, preposition voorzetsel förord eller adv.)

konjunction voegwoord bindeord

inteijektion tusschenwerpsel utropsord.

De vijf eerstgenoemden worden verbogen, (aro böjliga;)

de vier laatsten zijn onverbuigbaar, (aro oböjliga.)

Lidwoord. Artikel.

onbepalend J m. vr. onz. meerv. , ^

^r [ - —— --Komt voor het zeltst.n.w.

(obestamd) | ^{eu e}^^t

bepalend | en et ne na komt achter aan het

(bestamd slutartikel)\\ ¹¹ ^ ⁰¹¹ zelfst. n.w.

aanwijzend j

den. det. de komt vóór het zelfst. n.w.

(bestamd fnstaendeji

\'t Bepalende lidw. verliest in \'t enkelv. de vocaal, wanneer het zelfst. n.w. op een vocaal eindigt:

gata gatan, straat gosse gossen, knaap silke silket, zijde biilte biiltet gordel

-ocr page 38-

behalve bij onz. op een geaccentueerde vocaal eindigende:

bi biet, bij bo boet, nest;

terwijl bij m. en vr. zelfst. n.w. op el. er eindigende, de vocaal dier zelfst. n.w. of wel de e van \'t lidwoord kan vervallen: nyckel nycklen, nyckeln sleutel spegel speglen, spegeln spiegel fader fadren, fadern vader.

Onz. zelfst. n.w. daarentegen verliezen altijd de ongeaccentueerde e der uitgangen el en er:

betsel betslet, paardentoom vatten vattnet, water raörker mürkret, duisternis behalve; papper papperet papier.

Zelfst. n.w. op en. an eindigende^ nemen geen bep. lidw.;

fröken meisje

hemman landhuis

fruktan vrees

langtan verlangen

behalve: botten bottnen de bodem

socken socknen het kerspel

öken öknen de woestijn

Van het bepalende lidw. hangt de meervoudvorming af van de welluidendheid, zoowel «e als na achter mann. z.n.w.

na » vr. »

na » onz. ■gt; der -l⁶ deel.

en » » :gt; » 5^e »

Dit lidwoord alléén neemt een s aan in den 2^cn naamvalsvorm, overigens is er geen verschil in naamvallen.

-ocr page 39-

------------- ^{11 1}

^TtAanwijzende lidw. wordt alléén gebezigd:

1°. voor bijv.n.w., telw., deelw., als zelfst.n.w. gebruikt den flitige de tre, det arbetande ;

2°. indien \'t woordje som. (welke, die) met omschrijvenden zin volgt: den gosse som sitter der, de knaap, die daar zit.

\'t Aanwijzende lidw. wordt tegelijk met \'t bepalende gebezigd 1°. bij bepaalde aanduiding :

den gossen der, die knaap daalden frun Ni talte med, de dame roet wie gij spraakt den boken fick jag till skiinks, dat boek kreeg ik ten geschenke den fröken kilnner jag val, die juffer ken ik goed ;

2°. wanneer een bijv.n.w. aan \'tzelfst.n.w. voorafgaat:

den unga gossen iir den biista eleven

de jonge knaap is de beste scholier

den gamla frun Ni talte med iir min moder

de oude dame met wie gij spraakt is mijne moeder

den svenska boken iir enkel och praktisk

het zweedsche boek is eenvoudig en praktisch

den utlilndska fröken kanner jag viil

de buitenlandsche juffer ken ik wel;

3°. indien \'t woordje att (om te) met een werkwoord volgt: den flitige gossen hade den iiran att blifva utkorad

de vlijtige knaap had de eer uitverkoren te worden.

-ocr page 40-

\'t Woordje den wordt ook gebruikt als vierde of realgenus, voor zoodanige (niet onzijdige) woorden, welke levende schepsels voorstellen, zonder betrekking te hebben op het natuurlijk geslacht,

bijv.: bloedverwant, patiënt, tweeling,

of die zaakwoorden zijn

bijv.: bosch, zee, bron, kaas, melk, enz.,

zoodat men zegt: het bosch, het — skogen den (förut han), terwijl men hij en zij (han och hon,) slechts gebruikt ter vervanging van zoodanige woorden, welke eene mannelijke of vrouwelijke persoon, een mannetje of wijfje van dieren beteekenen.

iv.: de	bruidegom.	^hij	brudgummen,	ban
de	bruid.	^zij	bruden.	hon
de	haan,	hij	tuppen.	han
de	kip,	zij	honen.	hon

-ocr page 41-

bD S

o x

o rj fl

O»

bO bO

agt; 2

ja \'ö\' c 5 £ 2 ï

O O

lt;ü tn G

•O lt;xgt;

lt;D quot;Vh cc

^amp;I) S ,

Q O «

rO ^3

.2 c.

O •S\'S .ü -fcj ö

CC CC H K^H

* gt; r-H

quot;13 nj CÖ -tJ

quot;co quot;ö , fcfi^ ^

-ö

ë V fl 4!d :c8 P3

O O

bp Cl. c rQ

: (D . _

03 b0

lt;D

\'-H

O»

O •—

O) gt;

D r3

-ö

PH O O i* \'o

o3 fl

03 c3

c Ö

o» Ql

03 lt;r)

a 03 :03 ^ 03

⁵ s

o 9

gt;

c fl

o gt;

Sn ^

-i^ 03

£- r- 2 co

c-3 C Ö a

a o o 5

r- Vi^rZCa

*3 :o s 2 .2Ü5

⁰ C4H 03 -♦-= = -\'^-1

-O 11 O

O L^ cc o o

CC3

c3 gt;•

03 -tJ

^cr ©

.03

CO cc

■feS

.2 o c; *-3

^ ^ CV1 co LO O CO O

^ ^ T—! r—\' ,—( i—( t—I i-H tH

e3		O ö -t-s -*^J	O -*J	O	s-; O S ■4-J	i=! O
gt;	^ -1		S	gt;gt;	■S 03
		03 O	/i 03 CO	cc 03
	O	- .— --3 ^ H	.03	*0

_2 O O	33

O O O	O
Ol TO ^	LO
Ö O 03 ^3 -2	03
\'XJ c ?;
fl O ^ ? *-3 •§	.2
bcts -e	a
■ZP ^S H H-H

o a «
n3

rfx amp; \'Tt

03 T* 0? CD CD O O CD (Drtjr—

o J3 \'if .2 ,2

\'oP\'cê⁵^ S ^

o O § 3 g § -Sg

fl) « -»-3 J _S ^ O

JjC H-4-3 i-i 2 o

2.° - ö ³ •-

QJ -*-5 -i-3 co \'cfi⁹ 03 S

0) quot;d

O •ö

O r3

TÏ

O X3

•c

•ë

•-3

i-H

r-H

T—lt;

T—i

t—i

quot;T-

\'—t

3 lt;ü J- -H ^

S-. .gt;gt;,0) lt;D .— -4-3 • —3 Ï4-( H-H —

-ö -ö ^,ö quot;ö ^ I (M CO -T^ ic O r-

3-si

bJD

OOOOOOOOO (Mco^^^^OOOO

.-u»

-M —J 03		TB
CO		*03
^c3	.\'O	\'O .bD l*-! oö

r3 cS

O ^

^ s

aj ^

c3 g

--j

°=S

= H

bp quot;Si)

O QJ S gt;

^i) *-S

r3 g §

-a -5 g §

03 CD

O fi

w ^o

O ^

—J ^

(D 03

lt;p O

lt;D gt;

— ^:g i3

fl c Stj ^ ^ ^

O 03 C3 03 ^ ^3 ~ ~ ^

Ï2 e3 03 ^c^ quot;J t- co

^ 03 03 _c;3Cö C3 tÖ - -1 «4-t

TS C

S-4

03 w

tfl o

*S quot;2

03 . _mtp

03 03

•lt;D «2

s s ^ a a

ci	03 Q	03 lt; .5P	telw.
C		*a3
		G
		O

is n =2 S

13 ®

^ -N

,, bïi-Q O .rr o

*^2 ^

p QJ

S)2

CD ^ S

^ 2-s

(D gt; r-i

O. 11 ^

*=03-2 ⁰ «

■*3 •—r

co cö r\'

03 p—. 03 03

gt; ^5 fl

C G

03 O

O O

-O

-ocr page 42-

CD O-

5* ^

, H

» S

w CD ^ C/3 CLi r-f

O CD

O ö

O 3

Cn N o tSj

CD CD

M ©

CTQ

« o

P O

^ O ³

3 Ui

p :. ^p-

1»

r* b

B o-

S ?r

■rD

Ö2 Ö C

OB rt-P P

e-K H-*quot;

lt;1

o s:

£ (5

CS3

CD.

era a p c p

i ^sS |

s § amp;s

3- ^

P ⁵—; ■

lt;V

i^-4	CD CD
« o	b\'
are, cons.
.. p
3- CD
® Sï lt;-*■

ciw o

* CD

§ 5

P⁵ —

^ CTQ O

P- ® O p S

® \' S o c»

ft) cc O ^

o tr ^ Z\'

P OQ

a cd

CïQ tnquot;

5* ⁰

S = ^ B 0*5:

5\'o £. 39 5quot; SE

c-f- CD CD

Cquot;

S- 3-

s-®:

— • CD

era

co ^ f

O c:

CD X co CD «r*-

P^ O

Squot; N

P -

^ x-B

3 crq 2.

® SS

O CTQ

_i ^ «		o
CD CD	gt;—■	\' CD
		O
	era
2		co
	o
CD	3

2- cr :

^r Cl-

B CD

^ lt;1 * rD

o 1quot; B- £.

2 \'\'Q ra

2 CTQ

(D lt;J

5 ⁰

bCTQ CTQ ^

ctgt; ct»

Cl- Cl.

CD CD

3 o

CD O

CD 5

Ui i—i

Squot; §

5t lt;1

CD CD

-S •-«

era lt;

HJ p

^ ^ ^e

C p\'fro 3 ⁰³ ^ O C:

o era era \'p -HJ o P^ -

- ■ rcra

^cra

S CD

— - co CD . \'—«—\' ST ^

N c« CD ja

- lt; cr-

i—lt; era cd

ü CD

fD 3

- S-O

— • CD o ^r O Q-

^ CD

•. 3

|B 1

S CD CD

2 lt; Q~

•

gt;73 lt; O

—\' CD O p ^

C/5

3 £.

2^ ?(K

p 3-3 S⁵

O CD

O O

S²

•-s

p p

-ocr page 43-

Zelfstandige naamw.

Mannelijk zijn :

namen van mannen en van raannel. eigenschappen

Hjalmar, kung, tupp (haan), uitgezonderd titels eindigende op: bud, rad (onz.)

sandebud, statsrad;

namen van zeeën, bosschen maanden jaargetijden Malaren, Kolmorden April sommar

woorden uitgaande op :
ad nad	man ad	skilnad	saknad	lefnad
	maand	verschil	gemis	leven
uitzond.	hiirad onz.	rechtsambt
ande	resande	handlande
	reiziger	handelaar
are	jagare	mjölnare	malare	tjanare
	jager	molenaar	schilder	dienaar
dom	man dom	sjukdom	ungdom	visdom
	menschdorn ziekte	jeugd	wijsheid
e pl ar.	ande	kiimpe	tanke	timme undersate
	adem	strijder	gedachte	uur onderdaan
e zonder pl.	hafre	humle	gliidje	vrede viirme
	haver	hop	vreugde	toorn warmte
el, er pl ar.	himmel	axel	fogel
	hemel	schouder	vogel
	fi bei-	seger	aker
	vezel	overwinning	akker
el, er zonder pl. heder	hunger	anger
	eer	honger	berouw
iquot;g	gaining	geting	hedning	tarning viking
	dolkop	wesp	heiden	teerling viking

-ocr page 44-

ling	framling	sjukling	yngling
	vreemdeling	zieke	jongeling
niir	borgeniir	konstniir	skuldeniir
	borger	kunstenaar	schuldenaar
lek	kiirlek	storlek	viiderlek
	liefde	grootte	weder .
skap	boskap	darskap	egenskap
	vee	dwaasheid	eigenschap.

Mannelijke (beroepsbezigheden aanduidende) worden vrouwelijk gemaakt:

professor	professorska
kapten	kaptenska
pastor	pastorska
herde	herdinna
prins	prinsessa
san gare	sangerska

Vrouwelyk zijn;

namen van vrouwen en van vrouwel. eigenschappen Gertrud drottning hona koningin kip uitz. sto qvinnfolk fruntimmer, (onz.)

merrie vrouwvolk vrouwspersoon,

namen van inlandsche stroomen en rivieren ;

» » boomen niet op triid eindigende, die onz. zijn; björk gran tall

berk den spar

woorden uitgaande op:

;i dufva kyrka saga

duif kerk sage

a zonder pl. glömska svalka siimja

vergetelheid verfrissching eendracht

-ocr page 45-

	uitz. dricka	hjiirta	öga
	drama	skema
an	början	gamman	verkan
	begin	ernst	invloed
d, t	dygd	driigt	fard
	deugd	dracht	tocht
st	konst	vinst	ynnest
	kunst	winst	gunst
	uitz. blast	jiist	torst
	wind	gist	dorst
else	födelse	kallelse	iindelse
	geboorte	roeping	eindiging
	uitz. hilktelse	tiickelse	spökelse
	hechtenis	dekking	spook
het	frihet	stolthet	vishet
	vrijheid	trotschheid	wijsheid
niug	aktning	aning	mening
	achting	voorgevoel	meening
sel	blygsel	hörsel	vigsel
	schaamte	gehoor	wijding
i, ik,	ion filosofi	fabrik	musik

öra, (onz.)

tolft tuit

fangelse (onz.) gevangenis

nation.

Vele woorden op i eindigende, zijn echter onzijdig.

Onzjjdig zijn^:

namen van werelddeelen, landen, plaatsen en letters, woorden uitgaande op :

afgift onkosten

dricka

skema lakan lakens

a pl. n. hjiirta

(öron) (öronen)

ook drama hemman landhuis

öga (ögon) (ögonen)

-ocr page 46-

ende	j	tegenw. deelwoord.
e pl.	u.	anlete	helvete	lynne	minne
		gelaat	hel	gemoed	herinnering
		rike	snille	vite
		rijk	vernuft	geldboete
	ook:	garde	regemente	testamen te
eri		bageri	frieri	tryekeri	afguderi
		bakkerij	vrijerij	drukkerij	afgoderij
	ook;	; lappri kleinigheid	narri spot
on		hallon	helgon	lejon	ostron
		braambes	heilige	leeuw	oester
		smultron	syskon
		aardbei	broers en zusters
	uitz:	morgen pl. morgen	morgnar	afton pl. avond	aftnar
skap		budskap	herrskap	landskap	manskap
		boodschap	heerschap	landschap	manschap
		redskap	sallskap	ridderskap	borgerskap
		gereedschap gezelschap	ridderschap	burgerschap

um faktum museum votum.

De volgende dierennamen worden alleen mannelijk gebruikt:

aborre baars hval walvisch sal zeehond

broms bromvlieg hast paard snok snoek

dogg hond hök havik sparf sperwer

ekorre eekhoorn jarf veelvraat spindel spin

-ocr page 47-

falk	valk	korp	raaf	stork	ooievaar
fink	vink	lax	zalm	struts	struisvogel
fisk	visch	mal	mot (visch)	svan	zwaan
fjaril	vlinder	mask	worm	trast	kraanvogel
gam	gier	mops	hond	uf	uhu
gök	koekoek	mard	marter	ulf	wolf
gös	zandbaars	orm	slang	al	aal
haj	haai	orre	woudvogel	alg	eland
hare	haas	ren	rendier	örn	arend
		rilf	vos
Alleen vrouwelijk:
and	eend	gadda	snoek	sill	haring
anka	tamme eend	humla	hommelbij	skata	ekster
apa	aap	liirka	leeuwrik	svala	zwaluw
dufva	duif	löja	witvisch	aan a	ezel
fluga	vlieg	mus	muis	aria	kwikstaartje
flundra	visch	myra	mier	ödla	amphibie
groda	kikvorsch	ormsla	worm
gas	gans	ratta	rat
Alleen onzijdig:
bi	bij	lejon	leeuw	ostron	oester
för	schaap	lo	los (dier)	svin	zwijn
höns	hoen	nöt	rundvee	ök	jaagpaard
kryp	kruipgedierte

Van gemeenschappelijk geslacht zijn:

fale veulen kalf kalf kyckling kuiken

gris varken killing bokje valp welp

Voorts gebruikt men: riifunge ormunge svalunge

voor het jong van een vos slang zwaluw

-ocr page 48-

rendier	renoxe	wordt renko	vrouwelijk
korhaan	orrtupp	» orrhöna	korhen
vos	riifhane	» rafhöna	moervos
hengst	hingst	» marr	merrie
beer	galt	» sugga	zeug
gems	gumse	» tacka	geit
haan	tupp	» höna	kip

Onregelmatige meervoud vorming.

ook brödrar » fiidrar

afton	aftnar	avond
bonde	bonder	boer
broder	bröder	broer
fader	fader	vader
fot	fötter	voet
dj afvul	djtiflar	duivel
man	miin	man
morgon	morgnar	morgen
sommar	somrar	zomer
tang	tilnger	tang
bok	boeker	boek
get	getter	geit
gnet	gnetter	luis
gas	gass	gans
lus	löss	luis
mus	moss	muis
nöt	nötter	noot
dotter	döttrar	dochter
moder	mödrar	moeder
syster	systrar	zuster

-ocr page 49-

onzijdig z. n.w. land lander land

stilnd stander stand öga ögon oog

öra öron oor

De volgende woorden nemen in het pl. slechts r.

ko klo ro so ra sla

koe klauw heup zeug ra worm ta vra mö jungfru en hustru

teen hoek maagd meisje echtgenoote Penningar (pengar) = geld, wordt alléén in \'t meerv. gebruikt. De volgende woorden hebben een verschillend meerv. in verschillende Ijeteekenis:

akt	document	pl. akter	oplettendheid akt zonder pl.
and	eend	» ander	oogst	and » »
ankare	maat	» ankare	scheeps	ankar
ark	schip	» arkar	papier	ark
bal	pak	» balar	dans	baler
bank	zand	» bankar	geld	banker
bas	lijn	» baser	viool	basar
bas	klap	» baser
bok	boek	» boeker	beuk	bok ar
bal	bowl	igt; balar	brandstapel	bal
börs	buidel	» börsar	gebouw	börser
form	gieterij	» formar	gestalte	former
gran	denneboom	» granar	grein	gran
grund	reden	» grunder	ondiepte	grund
kalk	kelk	» kalkar	aarde	kalk zonder pl.
kor	zang	» korer	kerk	kor
lager	lauwer	» lagrar	taak	lager

-ocr page 50-

Ion	betaling	pl. löner	sluiphoek	lön zonder pl.
mask	worm	» maskar	grijns	masker
not	netten	» notar	muziek	noter
nöt	noten	» nötter	koebeest	nöt
ort	plaatsen	» orter	gewicht	ort
pris	waarde	» pris	snuif	prisar
»	prijzen	» priser
smiill	geluid	» smiillar	slagen	smiill zonder pl.
söm	zoomen	» sömmar	hoefnagels	söm

Verkleinvorming.

De zelfst. n.w. worden niet verkleind voorgesteld door eenige achtervoeging, doch uitsluitend door voorafgaande bijv. n.w.

klein: liten in. vv. litet onz. lilla hep. sma pl.

goed: god » » godt » goda » goda »

lief: sötj snall, kiir.

Samenstelling.

Voor samenstelling worden de letters a, e, s ter verbinding gebruikt ook wel zonder verbindingletter,

» » de eindvocaal vervallende, » » » » verwisselend tegen a, e, u, s.

		krigsman	krijgsman
dagbok	journaal	landsman	landman
dagkarl	daglooner	silkesodling	zijdenijverheid
kornbröd	korenbrood	skeppsbröd	scheepsbrood
priistestand	priesterstand	skeppskapten	gezagvoerder
bostad	woonplaats	tillfredsstallelse tevredenstelling
bostiille	»	ynglingsalder	jongel. leeftijd
furutimmer	grenenhout	öfverenskomst	overeenkomst

-ocr page 51-

fraktnedsattning vrachtverlaging	gubbhus	besjeshuis
issörja	ijsbrij	timvisare	uurwijzer
otur	onheil	oxhud	ossenhuid
ofard	»
orostiftare	onruststoker
oregelbundenhet	onregelmatigheid	ögonblick	oogenblik
manfolk	manvolk	öronbrosk	oorschelp
koherde	koeherder	varulager	goederenopslag
skinnpung	lederen buidel	salubud	verkoopbod
ungkarl	jonkman	kyrkogard	kerkhof
utga,	uitgaan	» torn	» toren
handsöl (salja)	handgift	» bön	» gebed
		» bok	» boek
norr wordt	nordan	liiroverk	instituut
óster »	östan	liirobok	leerboek
söder »	sunnan	tungom^l	tongval
vester »	vestan	oljefarg	olieverf
		skadeersiittning schadevergoe-
mannamod	mannenmoed		ding
skaldeprof	dichtproeve
tidehvarf	tijdperk	olyckshündelse ongeval
--		ansigtsform	gelaatsvorm
herraviilde	heerengeweld	anletsdrag	gelaatstrek
kampalek	kampioenspel	qvinnsperson	vrouwspersoon
flintsten	vuursteen	riksrad	rijksraad
hyrvagn	huurwagen	riksdag	rijksdag
stjiirnfall	sterrenval
trappsteg	trede (trap)	riddersKap v.	riddare
qvinnfolk	vrouwvolk	borgerskap v.	borgare

-ocr page 52-

Naamvallen.

Alle naamvallen zijn aan elkander gelijk;

er is geen verschil, noch voor de lidwoorden,

» » » bijvoegl. n.w.,

» » » zelfst. n.w.

Alleenlijk wordt bij voorkeur de tweede naamval, gevormd door achtervoeging der letter s achter het zelfst. n.w., zoowel enkelv. als meervoud, veelvuldig gebruikt

a. ter aanduiding van iets verledens,

b. bij globale aanduiding van tijd en ruimte,

c. bij de woorden dag, slag, till, för ... skull,

d. bij aanduiding van landen, plaatsen, enz.,

behalve wanneer \'t zelfst. n.w. op een s eindigt.

Bij omschrijving van den tweeden naamval worden verschillende voorzetsels gebezigd.

De derde naamval komt zoo dicht mogelijk aan het werkw. en gaat den vierden vooraf, tenzij de derde naamval door een voorzetsel omschreven wordt.

De vierde naamv. met een infinitief wordt vaak gebruikt na een werkw.

De werkwoorden puminna erinra lara tvatta

gedenken herinneren leeren wasschen

worden, bij gebrek aan wederkeerige werkwoorden, gezegd twee 4^e naamvallen te hebben.

\'t Gezegde staat, evenals \'t onderwerp, in den eersten naamval en richt zich daarnaar in geslacht en getal.

-ocr page 53-

Voorbeelden. 1°. Slösaren blifver tiggare 2°. Gudsfruktan iir vishetens be-gynnelse En blommas fiirg Blommornas fiirg En forsta klassens Handels-

skolelev Lat din bliek pa framtiden varavishetensickebegarets

Lydnad iir barnets dygd

Krutets uppfinning tillskrif-ves en munk

Den 1000 tons angaren lem-nade igilrmorse hamnen, med sjumils fart, kom samma daga till sjös och aflagsnade sig för den upp-kommande stormens skull bastigast fran Hollands kust

3°. De gamle byggde sanningen

ett tempel 4°. Socrates fragade sina viinner hvarföre han skulle frukta döden

Naamvallen.

de verkwister wordt bedelaar godsvrucht is het beginsel der

wijsheid de kleur eener bloem de kleur der bloemen een êlève Handelsschool der

eerste klasse laat uw blik op de toekomst gericht zijn naar wijsheid, niet naar hebzucht gehoorzaamheid is de deugd van

het kind de uitvinding van het buskruit wordt aan een monnik toegeschreven De 1000 ton groote stoomboot verliet gistermorgen de haven met een 7-mijls vaart, kwam denzelfden dag in zee en verwijderde zich wegens opkomenden storm haastig van de Hollandsche kust

De Ouden bouwden een tempel

voor de waarheid Sokrates vraagde aan zijn vrienden, waarom hij den dood zoude vreezen.

-ocr page 54-

Den som vill liira sig det svenska spriiket

Degeen, die de Zweedsche taal wil leer en, maste erinra sig de förre reglerna

moet zich de vorige regels herinneren, paminna sig de tillfallen nar de tre artiklarne anvandas,

denken aan de gevallen, waarin de drie lidwoorden toegepast worden,

och aldrig siiga sig vara forhindrad att studera;

en nooit zeggen, verhinderd te zijn om te studeeren ; af stor vigt ar afven, att söka sig skaffa lagenheten van groot gewicht is het ook om te trachten zich de gelegenheid

te verschaffen att lasa historiska romaner

historische romans te lezen

samt att tala med infödde svenskar

en met geboren Zweden te praten.

-ocr page 55-

Bijvoegelijke Naamwoorden.

\'t Bijv. n.w. voegt zich in geslacht en getal naar het zelfst. n.w., waartoe het behoort, ook als attribuut en predicaat.

\'t Komt voor in onbepaalden vorm (obestiimd—stark) en in bepaalden vorm (bestamd—svag).

lo. in onbepaalden vorm:

bij gemis van eenig lidwoord,

na het onbepalende » ,

» » telwoord en onz.: ett,

-gt; » onbepaalde voorn.w. nagon (eenig)

en vragend voorn.w. hvilken (welk);

mann. en vr. enkelv. — onverbogen

onz. » — toevoeging t — ett stort hus na i, y, si, » tt — ett hvitt, nytt,

gratt hus toonloos en wordt et — liten, litet uitg. e, s, t, deelw. op ande onveranderd,

uitg. verl. deelw. op dd, wordt dt;

mann., vr. en onz. meervoud toevoeging van e of a toonlooze uitg. al, el, en, er verliezen de vocaal,

harde vocaal a liever geen meer v.,

toonlooze uitg. a, e en de s nemen geen meerv.

2°. in bepaalden vorm:

bij aanspraak,

bij gebruik van bep. of aanw. lidw. of aanw. en bez. v.n.w., in den tweeden naamval.

-ocr page 56-

enkelv. en meerv. zoowel mann., vr. en onz. geheel gelijk aan

meerv. in den onbepaalden vorm,

alle naamvallen zijn aan elkander gelijk.

mann.

flitig gosse en » »

» a » ar den •» e » en de » a » arne

vrouw.

flitig flicka en » »

» a » or den » a » an de » a » orna

onz.

flitigt barn ett » » » a » det » a » et de » a » en

Verschillende rededeelen worden tot bijv. n.w. gemaakt door achtervoeging van har, ig, hg, aktig, sam, sic, isk.

ara	eer	arbar
	»	arlig
bruka	gebruiken	brukbar
»	»	bruklig
kosta	kosten	kostbar
dyr	duur	dyrbar
mod	moed	modig
fara	gevaar	farlig
eld	vuur	eldig
lüje	lach	löjlig
kung	koning	kunglig
barn	kind	barnslig
van a	gewennen	vanlig
van	vriend	viinlig
ovan	*)	oviinlig
ar	jaar	arlig

fel aktig

feberaktig

qvinnaktig

djurisk

slavisk

Italiensk

Svensk

*) De ontkennende voorvoeging 011 ivordt vertaald door o.

Denemarken Da isk bedanken tacksam moeite mödosam

blazen blygsam

voorwaarde villkorlig ovïllkorlig

fout

koorts

vrouw

dier

slaaf

Italië

Zweden

fel

feber

qvinna

djur

slav

Italien

Svea

Danmark tacka möda blygas villkor *)

-ocr page 57-

9 U

o-o K

- ^9-

Vergrooting. Overtreffing.

komparativ superlativ

gradförhöjning achtervoeging: are altijd onveranderlijk zoowel m., vr. als onz.

j enkelv., meer v.,

bepaald of onbep.

Trappen van : Vergelijking, positiv

ast

wordt aste in bep. vorm » aste in meerv. » aste als attribuut.

de uitgang a neemt geen nieuwe vocaal aan; » » al, el, en, er verliezen hunne vocaal ; meerlettergr. bijv. n.w. nemen gewoonlijk, het verl. deelw. op ad, ande, het bijv. n.w. op isk altijd: mera en mest in plaats van als boven.

De volgende bijv. n.w. ondergaan vocaal verzachting en nemen re, st.

grof	grof	gröfre	grofst
hög	hoog	högre	högst
lag	laag	lilgre	lagst
lang	lang	liingre	langst
stor	groot	större	störst
trang	nauw	triingre	trangst
tung	zwaar	tyngre	tyngst
ung	jong	yngre	vngst

Onregelmatig.

dalig	slecht	samre	silmst
ond j	kwaad	varre	varst
elak 1
gammal	oud	aldre	iildst
god 1	goed	biittre	bast
bra i

-ocr page 58-

mindre

mera

flere

n arm are

smarre

fiirre

klein

veel

menig

nabij

kleine

weinig

liten

mycken

mangen

nüra

sma

minst mest de fleste narmast smarst farst .

efter	na		efterst
fjarre	ver	fjarmare	fjürmast
fram	voort	framre	framst
förr	vroeger	förre	forst
inne	binnen	inre	innerst
ute	buiten	yttre	ytterst
mellan	tusscben		mellerst
ned	beneden	nedre	nederst
under	onder	undre	underst
ofvan	boven	öfre	öfverst
akter	achter	aktre	akterst
bak	terug	bakre	bakerst

absolut superlativa:

sardeles bizonder

utmarkt uitstekend

ypperst voornaamst

utomordentligt buitengewoon ofvermattan bovenmatig De volgende bijv. n.w. ondergaan geene verhooging död dood daglig dagelijksch

stum stom svensk zweedsch

tom ledig iirlig eerlijk

-ocr page 59-

Voornaamwoord. Pronomen.

tij

den dess den .

real genus

Persoonlijk; — Personligt: enkelv. 1® persoon

Nom: jag ik Gen. — — Dat/acc

han

hans van hem hennes van haar honom hem *) henne haar

mig mij 3^e persoon

zij

hon

2^e persoon du gij

dig u det het

zijns det het

l^e pers.

pers.

Nom.

Gen.

Dat/acc.

vi wij

gij

Eder u

*) Obs! de 3^e pers. dat., acc. is sig, indien voorwerp en onderwerp dezelfde persoon zijn, bijv.; gossen roar sig, of roar honom. -

3^e pers.

voor alle drie geslachten de zij deras hunner ohs! dem hun/hen

oss ons

Bezittelijk possessivt (tillhörighets)

voor alle naamvallen gelijk

m. wj min j din | sin |

onz. / mitt | ditt \\ sitt ^ zijn, haar, hun

pl. mina mijne dina uwe sina

m. vr. var i eder i

i ons , \' uw onz. vart ) edert \\

pl. vara onze edra uwe

-ocr page 60-

In \'t Zweedsch is het onderscheid van \'t bezitt. v.n.w. 3^e pers. sin in het gebruik tegenover \'t genitiv. pers. v.n.w. 3® pers. enkelv. en meerv. hoogst eigenaardig en voor ons Hollanders zelfs moeilijk, ondanks goed begrip, zonder fout toe te passen.

Eenmaal daaraan gewend^ zal men ook het gemak er van en de eenvoudige toepassing der bedoeling gaarne erkennen.

Voorb.: modren iilskar sittbarn och söker beframja dess val.

Barnet alskade sin moder och atlydde hennes befallningar.

Hon gifte sig med hennes son och kallade honom sin make.

Hon bortgifte sin dotter och kallade hennes make sin mag.

De moeder bemint haar kind en tracht diens geluk te be-bevorderen.

Het kind beminde zijne moeder en gehoorzaamde hare bevelen.

Zij huwde met haren zoon en noemde hem haar man.

Zij huwelijkte hare dochter uit en noemde haar man haar schoonzoon.

\'t Bezittel, v.n.w. 3^e pers. sin reflecteert altijd op het onderwerp, onverschillig of het onderwerp m., vr. of onz., enkel- of meerv. is; het wordt sitt, indien het daarbij behoorend zelfst. n.w. onz. enk. is, het wordt sina, » » » » » » meerv. is.

\'tKan dus nooit in den eersten naamval worden gebruikt.

\'t Genitiv. pers. v.n.w. 3® pers. enkelv. m. hans

vr. hennes \' meerv. deras onz. dess )

wordt gebruikt als reflecteerende op derden.

-ocr page 61-

Aanwijzende — demonstrativa (utmiirkande).

		Nom.	Gen.	Dat/ace.
m.	die	den	dess	den	I Pl-
vr.	die	den	dess	den	de	deras	dem
onz.	dat	det	dess	det	i
m.	deze	denne	dennes	denne	pl.	desse	desses	desse
vr. onz.	deze dit	denna detta	den nes dettas	denna detta	; PI.	dessa	dessas	dessa

m. dezelfde densamme densammes densarame pl. desarame s

vr. dezelfde densarama densammas denaamma |

onz. hetzelfde detsamma detsammas detsamma ( ^c\'^e-^{amn a}

d ragende — interrogativa (fragande).

Nom. Gen. Dat acc.

wie m. hvem hvars/hvems hvem ^

wie vr. hvem hvars\'hvems hvem , pl. is er niet

wat onz. hvad hvars hvad

welke m. hvilken hvilkens hvilken ^

welke vr. hvilken hvilkens hvilken gt; pl. hvilka, hvilkas, hvilka welk onz. hvilket hvilkets hvilket j

welke ^ m. vr. hvilkendera hvilkenderas hvilkendera j

van die | onz. hvilketdera hvilketderas hvilketdera 1 ^ \' \'^sel\'ⁿ\'^et

wat voor een, m. vr.: hvad för en ; onz. :ett j

hoedanig, m. vr. hurudan ; onz. hurudant | \'^{S er n}\'^et

hvi wordt nog gebruikt — för hvad, hvarför.

-ocr page 62-

ÜJibeitaalde — indcfinitu pron. (obestiimda) som ej afse nagon bestatnd person eller sak.

eenig ra.vr. nagon	onz.	nagot pl	nagra (genit. — s)
geen »	ingen	»	intet »	inga (icke nagon)
elk »	hvar	»	hvart
elkander »	hvarannan »	hvartannat»	hvarandra (recipr.)
al »	all	»	allt »	alla (pl. superl. allra)
geheel »	hel	»	helt »	hela (ett helt, det hela.)
menig »	mangen	»	miinget »	manga
meerdere				fiere (onz.: flera)
ander »	an nan		annat »	andra (gen — s)
eigen »	egen	»	eget »	egna \')
men	man	en	en och annan
eenig	enda
ieder	enhvar	hvar	e hvar och	en (ett)
wie ook	hvera som	helst
wat »	hvad »	helst
welk »	hvilken »	helst	(hvilket, hvilka)
beide	bada	begge beggedera (gen — s)
sommige	somliga	somt	(gen—s)
een er van	endera	/ .
iets » »	niigondera	(nagotdera)
geen» »	ingendera	(intetdera)
elk » »	hvardera
dergelijk	dylik	slik	sadan	likadan
weerzijds	ömse
zelf	sjalf	(sjiilft sjillfva)

^J) Het woord egna (— eigenaardig) kan niet als bepaalden vorm van \'t bijv. nw. egen gebruikt worden; dit laatste blijft onveranderd egen (m. en vr.) en eget (onz.)

-ocr page 63-

Werkwoorden. Hulpwerkwoorden. Hajlpverb.

haf va hebben skola zullen blifva worden ma maste moeren

Infinitiv:

vara zijn

Indikativ

Jag	har ^!i:)	ar	skall	blir ^:::)	ma m:
du	»	»	»	»	»
han	»	»	»	»	»
vi	hafva	aro	skola	blifva	raa
I	hafven	iiren	skolen	blifven	man
de	hafva	aro	skola	blifva	ma
jag	hade	var	skulle	bief	matte
du	»	»	•gt;	»	»
han	»	»	»	»	»
vi	»	voro	»	blefvo
I	» n	voren	» 11	blefven	»
de	»	voro	»	blefvo	»

Supin.: hafva haft varit skolat blifvit matt mast

*) Evenals hier wordt de toonlooze uitgang weggelaten bij de werkwoorden; taga, draga, fara, biira, skiira, böra, göra, röra. Ind. pr. Het hulpwerkwoord:

varda worden komt voor in kanselarijstijl Hira plegen

böra behooren |

tör/tors dienen wordt in den Imp. tordes.

Buitendien wordt in \'t Zweedsch veelvuldig het hulpwerkwoord fa gebruikt, in den Infinitiv, waar in \'t Kederlandsch in \'t

wordt veel gebr. in den Indicalif

-ocr page 64-

geheel geen daarmede overeenkomend werkwoord geplaatst wordt: ik hoop dit spoedig te vernemen jag hoppas snart fa höra det.

Evenzoo gebruikt men in quot;t Zweedsch ter aanduiding van iets toekomends liever het werkwoord komma dan skola, ter vermijding van de niet bedoelde beteekenis: zullen — moeten ik hoop, dat gij het spoedig zult hooren jag hoppas, att Ni snart kommer att höra deï.

Door achtervoeging der letter s worden de werkwoorden in lijdenden vorm gebracht, zoo goed als door vervoeging met het hulpw.w. blifva.

jag kallar ik roep jag kallas ik word geroepen

» kallade » riep »kaliades » werd »

jag har kallat » heb geroepen »kallats » ben » geworden

» hade » » had » » » » was » » Deze vorm wordt alsmede bij voorkeur gebruikt, evenals zulks het geval was met den genitiv der zelfst. n.w.

De volgende werkwoorden,deponens genoemd, zijn activa, ondanks den oorspronkelijken uitgang op s.

afundas and as art as benijden ademen aarden

naar de giickas grönskas hoppas le conj. spotten groenen hopen

blom stras dagas bloeien dag worden knoppas in knop komen

iintjslas

hamnas wreken aflas

lyckas vredgas aldras

gelukken vertoornen verouderen beijveren zich beangstigen

blygas minnas trifvas tiickas blozen herinneren gedijen dunken skammas verwennen

zich verheugen

naar de 2^e conj.

-ocr page 65-

De traditioneele n, uitgang van den 2^en pers. meerv. met den 2^ei1 pers. meerv. I (I hafven—Hafven I) heeft doen ontstaan het woordje Ni = UEd., dat zoowel in enkelv. als meerv. zin gebruikt wordt, doch slechts den 2^enpers. enkelv. regeert.

Ni mii siiga hvad Ni vill.

gij moogt zeggen wat gij wilt.

Transitivt wordt een werkwoord genoemd, als de handeling doelt op het voorwerp (4^e naamval)

liiraren berömmar liirjungen.

Intransitivt, zoo de handeling niet op een voorwerp overgaat;

jag fryser,

of ojj een voorwerp in den 3^en naamval.

-ocr page 66-

WERKWOORDEN, VER-

Imperfekt.

In l^e, 2^e en 3^e conj. zijn alle pers. onderl. gelijk, doch 2° pers. meerv. krijgt uitg. n.

Indilcativ presens. De drie eerste pers. enkelv.,onderling gelijk, eindigen op r.

Infhiitiv. uitgang

l^e coni. a

2e » a 3^e » andere vocaal

4^e » a

In 4^e conj. 3 l^e pers. enkelv. stam van \'tw.w. met klankverandering. l^e, 3® pers. m, v. uitg. o.

1°, 3® pers. meerv.

gelijk Infinitiv.

2^e pers. meervoud

.. en uitg. —

quot; n

2®

kallar

J^ag

han

jag

du han vi I

kallade

kalla

kallen

kalla

kalladen

l^e conj. kalla roepen

dömde

döma oordeelen

2^e conj.

dömer

4° conj.

döpa	» döper	»	döpte
doopen
tro	» tror	»	trodde
gel oo ven
lida	» lider	j^ag	led
lijden		du	»
	han	»
		vi	ledo
		I	leden
		de	ledo
finna	finner	jag	fann
vinden		du	»
		han	»
		vi	funno
		I	funnen
		de	funno

-ocr page 67-

O O

DEELD NAAR 4 CONJUGATIËN.

Supinet. \'t Verleden deelw. vervoegd met

hebben hafva

blijft onveranderd

Participet. \'t Verleden deelw.,

vervoegd met

zijn ofquot; worden vara / blifva,

regelt zich in geslacht en getal naar \'t onderwerp.

Imperativm. Stam v. h. w.w. » — om

» — en

jag har du » han » vi hafva I hafven de hafva

kallat

dömt döpt

trott lidit

kallad » kalladt üro kal lade

han iir det » de

liden,

lidet.

lidne

dömd, dömdt, dömde döpt, döpt, döpte

hiertoe behoort Vquot; deel van alle w.w. herkenbaar aan korte eindlettergreep era, iga, la, na, ska, ra, sa, ta, alle w.w. m. eindvoc. in d. stam.

verdeeld in twee klassen : worteluitgang

\'1, f, g, 1, m, n, r;

» harde cons : k, p, s, t w.w. met zachte vocaal in stam.

trodd, trodt, trodde 1 ^alle werkw. op andere I vocaal dan a eindigende, I behoudens onregelmatige.

wanneer enkelv. en meerv^r. Impf. dezelfde vocaal hebben, dan heeft het Supin. de vocaal van Infinitiv.

indien verschillend, dan heeft Supinet de vocaal van het meerv. Impf.

funnit

funnen.

fun net,

funne

-ocr page 68-

Werkwoorden der 2^C conjugatie. Supinet t 1° klasse 2° klasse

Imp. (Ie part. d. (It. de Imp. te part. t. t. te

Stamvocaal a

befalla

gnaga

skafva

bevelen knagen schaven

breda	uitbreiden	beveka	bewegen
ega	bezitten	bleka	bleeken
leda	leiden	kesa	heengaan
lega	verhuren	leka	spelen
red a	ordenen	res a	reizen
sveda	zengen	steka	braden
		svepa	omhullen

rainnas	gedenken	förlika	verzoenen
paminna	herinneren	förlisa	schipbreuk lijden
ringa	schellen	gifta	trouwen
smida	smeden	klippa	knippen, scheren
spill a	spillen	vederqvicka	herstellen
tigga	bedelen
viga	wijden

begynna brynna byka bvta

blygas brygga bygga fvlla

blozen brouwen bouwen vullen

beginnen aanscherpen uitloogen verwisselen

-ocr page 69-

förgylla	vergulden	hysa	koesteren
förhyda	scheepshuid leggen	knycka	knikken
hyra	huren	kyssa	kussen
kyla	kou vatten	lysa	verlichten
lyda	gehoorzamen	lysta	lusten 1
pryda	versieren	nysa	niezen
rymma	vluchten, bevatten	rycka	rukken
skrymma	ruimte beslaan	rysa	huiveren
sky la	verbergen	strypa	worgen
skyl la	beschuldigen	styrka	bevestigen
skymma	verduisteren	synas	schijnen
styra	sturen	trycka	drukken
tyda	duiden	tycka	dunken
tynga	bezwaren	tyckas	schijnen te zijn
yfvas	verh oo vaard igen	ysta ii	ronnen (melk) stollen
afhanda	berooven	blünka	blinken
anstranga	inspannen	briicka	breken
begiiva	begeeren	briika	bloeden
beijviitna	bekwamen	driinka	verdrinken
beskara	toedeelen	driipa	vermoorden
blsinga	staren	fliika	splijten
branna	branden	früsa	sissen
banda	spannen	friita	invreten
djiirfvas	zich verstouten	glafsa	blaften
dralla	drillen	gliinsa	glanzen
danga	heftig slaan	hviissa	scherpen
flanga	scheuren	inskranka	bekrimpen
falla	vellen	jiisa	gisten
gniilla	knarsen	kliicka	uitbroeden

-ocr page 70-

griima	bekommeren	knilcka	kraken
gillla	schallen	kniippa	toeknoopen
galla	gelden	krakas	overgeven
hviilfva	welven	krilnka	krenken
hviirfva (kring) omsluiten	lak a	genezen
hiilla	watergieten	l.isa	lezen
hiinda	gebeuren	liisa	versluiten
hünga	hangen	mark a	merken
klilda	kleeden	miita	spijzigen
kliimma	klemmen	niipsa	in hechtenis nemen
kliinga	klimmen	nilsta	naasten
kriifva	eischen	qvilka	kwaken
kriinga	naar binnen wenden	qvilsa	den mond snoeren
kilnna	kennen	rilcka	reiken
liinda	strekken	skrilcka	schrikken
lilnga	»	skilnka	schenken
liira	leeren	skilrpa	scherpen
anmala	aanmelden	slilcka	blusschen
förmala	vermelden	slüppa	loslaten
förmala	huwen	smilcka	klappen
gen mill a	hernemen	smillta	smelten
miinga	mengen	snilsa	snauwen
nümna	noemen	spriicka	barsten
nilra	voeden	spriltta	opschrikken
qvafva	verstikken	spilka	tam maken
qviilla	kwellen	striicka	strekken
riinna	vloeien	stilcka	verkorten
skriida	ziften	stilnka	sprenkelen
skriilla	knallen	stilrka	versterken
skriimma	verschrikken	sviilta	verhongeren

-ocr page 71-

skillfva	sidderen	sanka	zinken
skiilla	blaffen	triita	twisten
skiimma	bederven, verwennen	tiicka	dekken
sliinga	slingeren	tiickas	goed dunken
spriinga	springen	tilnka	denken
spiida	verdunnen	tiippa	stoppen
spilnna	gespen	viilta	wentelen
stilrama	dagvaarden	viirka	smarten
stiinga	j^Jsluiten	vilrpa	eieren leggen
sviilja	zwelgen	vata	bevochtigen
svillla	zwellen
sviinga	zwenken
siinda	zenden
triida	treden
trilnga	dringen
tiilja	tellen, snijden
tilnda	aansteken
tiiva	teeren
vranga	verdraaien
viifva	weven
viija	ontwijken
viilla	zieden
viinda	wenden
viirrna	warmen
iirfva	erven ö
berömma	beroemen	blöta	loswerken
blüda	bloeden	döpa	doopen
böj a	buigen	fösa	verjagen
dröja	talmen	gröpa	grof malen

-ocr page 72-

drom ma	droomen	höta	dreigen
döma	oordeelen	klösa	krabben
fiöja	overheen springen	kröka	zich krommen
föda	geboren worden	kröna	kronen
följa	volgen	köpa	koopen
fora	voeren	lösa	inlossen
glöda	gloeien	möta	ontmoeten
glom ma	vergeten	nöta	slijten
göda	mesten	pösa	opbruisen
gömrna	verbergen	röka	rooken
höfvas	passen (voegzaam)	röna	ervaren
höja	verheffen	röta	vervuilen
höra	hooren	sköta	verplegen
köra	voeren	snörpa	dichtsnoeren
löda	lasschen	stöpa	gieten
nöja	vergenoegen	stöta	stooten
plöja	ploegen	söka	zoeken
röja	ontdekken	ösa	water hoozen
röra	bewegen
snöra	snoeren
störa	storen
söfva	in slaap maken
sörja	treuren, rouwen
töja	vertuien
tömma	ledigen
öda	verwoesten

rdda heerschen blasa ialaue^

trada een dans beginnen aka rijden

tala dulden

-ocr page 73-

Ö1

quot;Werkwoorden der 3^W conjugatie. Supinet tt Partic. rtd. dt, dde

allen éénlettergrepig, tenzij saaragesteld.

bero berusten

fly

vluchten glo staren

krabben sko

wonen fla

afstroopen gno zuiveren ma mogen

hoefbeslaan schuwen sy sa

naaien zaaien

sky

forma vermogen

gny

bulderen na

naderen sno draaien te

gedragen a tra herroepen

gro kiemen ro roeien

spy

spuien tro gelooven

bry bra di

bekommeren verwijten zuigen

gry

schemeren

ske

geschieden spa

waarzeggen tnl najagen

försma förebra versmaden verwijten

(

-ocr page 74-

lii/initiv. lange a korte a korte e lange e

lange i

vara zijn

drifva drijven rifva scheuren svida smarten brinna branden klinga

klinken spritta

blii\'va blijven rida rijden strida strijden binda binden hinna

bita bijten pipa

fluiten stiga steigen besitta

bezitten försvinna

korte i

a — u

verdwijnen inhalen spricka

komma komen gjuta gieten supa zuipen klyfva kloven flyga

o — o

ljuda luiden tjuta huilen knyta knoopen frvsa

bjuda bieden suga ~ zuigen drypa

druipen bryta

breken grata

weenen halla

houden bilra dragen driipa

dooden grafva graven hiinga

hangen lüpa loopen

o — o

o — u

a I

a I u

o — O a — u a — a o — o a — u o — u

a a a a a ö

^a { a I

u ) 1

u J I

krypa kruipen nypa

vliegen	vriezen	nijpen
lata	lata	(lat —
schallen	laten
skiira	stjitla	svaija
snijden	stelen	zweren
förgata	kviida	ata
vergeten	zingen	eten
vraka	viiga
smijten	wegen
skalfva	smalla	smalta
sidderen	knallen	smelten
(lopp — lupo)

Impei f. Supin.

		\|	draga	fara taga
0 —	0	a j I	trekken falla	varen nemen
ö —	ö	⁵¹ i	vallen
a —	u		hjelpa	(nieuwere spelling it.)
helpen
a —	r.	e 1	bedja
^lt;l	1	bidden

spricka [ snringa spritta sticka

bersten J/f\' apföigfi»- opschrikken steken

sofva \'-----

slapen

Werkwoorden der 4-f Conjugatie.

glida glijden skina schijnen svika bedriegen brista breken rinna vloeien sticka

ljuga liegen

-ocr page 75-

Uitgang Supin. it, Particip. en, et, ne.

niga neigen sprida spreiden

spinna spinnen

sluta

sluiten, eindigen

gnida	giipa	klifva	knipa
kneden	grijpen	klieven	knijpen
skrida	skrifva	skrika	slita
schreiden	schrijven	schreeuwen	scheuren
tiga	vika	vrida	gifva
zwijgen	wijken	wringen	geven
dim pa	dricka	flnna	fornimtna
sneuvelen	drinken	vinden	vernemen
simma	sitta	slinka	slinta
zwemmen	zitten	slinken	glijden
stinga	stinka	tvinga	vinna
steken	stinken	dwingen	winnen

lida lijden smida

smeden (gaf — géfvo)

slippa ontkomen

njuta genieten	skjuta schieten	sjuda zieden
hugga houwen	sjunga zingen	sjunka zinken
skryta pralen	stryeka strijken	tryta missen
ryta brullen	smyga sluipen	snyta snuiten
liito)

(jag stjal) enz.

(stal — slulo)

sviilta zwelgen

(svor — svoro) {at — ato)

sviilta viixa (viixte)

verhongeren wassen

svalla zwellen

-ocr page 76-

Onregelmatige werkw. l^e Conj. Supinet at.

Infinitive u	Incl. pr.	Imperf.	Supinet
heta	heeten	heter	hette	hetat
veta	weten	vet	visste	vetat
kunna	kunnen	kan	kunde	kunnat
ügga	liggen	ligger	lilg—lago	legat
tiga	zwijgen	tiger	teg— tego	tegat
vil ja	willen	vill	ville	velat
skola	zullen	skall	skulle	skolat
fiista	bevestigen	fiister	fiistade	fastat
lyfta	oplichten	lyfter	lyftade	lyftat
lefva	leven	lefver	lefde	lefvat

Onregelmatige werkw. 2^e Conj. Supinet t.

böra	behooren	bör	borde	bört
göra	doen	gör	gjorde	gjort
smörja	smeren	sraörjer	smorde	smort
spörja	vragen	spörjer	sporde	sport
dölja	verbergen	döljer	dolde	dolt
dviiljas	verwijlen	dviiljes	dvaldes	dval ts
stiidja	huren	stadjer	stadde	stad t
siiga	zeggen	silger	sade	sag;
siilja	verkoopen	saljer	salde	sail
gliidja	verheugen	glader	gladde	gladt
lagga	leggen	lagger	lade	lagt
lümja	temmen	tiimjer	tamde	tarnt
valja	kiezen.	viiljer	valde	valt
viinja	wennen	viinjer	vande	vant
siitta	zetten	siitter	satte	satt

-ocr page 77-

Onregelmatige werkw. 3° Conj. Supinet tl.

	Infinitiv	Ind. pr.	Imperf.	Supin.	Verl. dhv
dö	sterven	dlt;quot;)r	dog—dogo	dött
fa	krijgen	far	fick—fingo	fatt	fangen
ga	gaan	gSr	giek—gingo	giltt	gangen
le	lachen	Ier	log—logo	lett
se	zien	ser	sag—sago	sett
sla	slaan	slar	slog—slogo	slag it	slagen
sta	staan	star	stod—stodo	statt	standen
tva	wasschen	tvar	tviidde	tvagit	tvagen

Sommige werkwoorden volgen tweeërlei vervoeging;

naar de !lt;\' en 2¹\' Conj.:

böta dycka friilsa fasta förviirfva knysta

beboeten duiken verlossen bevestigen verwerven kikken

inista rista skira

missen snijden doorzichtig maken

klinga klinken

sluta eindigen

sluka verzwelgen

spara syna syra tjusa viilta yra

sparen bezichtigen zuur maken verrukken wentelen woeden benevens \'t onregelmatige bringa brengen ;

bijv.: fasta j f^tade, fastat,

^J f tiiste, fast;

bringa ^ ^bring^ade. Ijringat,

⁰ t bragte, bragt;

naar de l^c en 4° Conj.:

lita ljuda simma

vertrouwen luiden zwemmen

snida sticka tvinga

snijden steken dwingen

bijv.: tvinga j tvingade, tvingat,

^D f tvang, tvungit;

begrafva begraven

naar de 2° en 4^e Conj.:

fnysa gala griifva hilfva hjalpa

snuiven kraaien graven heffen helpen

krysta lyfta drukken lichten

-ocr page 78-

kliicka krynipa kvida mala nysa rycka

eieren leggen krimpen jammeren malen niezen dampen

skafva skiilfva skrympa smalla smiilta

schaven sidderen rimpelen knallen smelten

sprida sl-rida stjiilpa sviilta trifvas spreiden strijden storten verhongeren gedijen

vraka viixa en de onregelmatige driipa lasa

werpen wassen doodslaan lezen

bijv.: begrafva j }gt;egrafde, begraft ^{J ö} f begrof, begraivit;

hjiilpa i

^J / halp, hulpit.

Evenals saam trekkingen jag rör in pi. v. rorer, jag tar voor jag tager, jag ber voor bedjer, jag ger en zelfs jag har gett voor gifver en gifvit, komen ook verkortingen menigvuldig voor : vi ha\' voor hafva, vi ta\' voor taga, han sa\' voor sade.

Imiiérativen.

In den imperatief is de tweede persoon enkelv. — de stam van \'t werkwoord;

eerste » meerv. —- » met toevoeging van om:

tweede » meerv. = » » » » » eu.

De aanvoegende wijs wordt ook wel omschreven door \'t gebruik van \'t hulpww. lata,

lat — latom — laten.

Konjunktiven

wordt gebruikt na de woordjes att. om en is in presens en imperfekt gelijk aan Indikativen, eindigende op c. terwijl voor imperfekt 4^r conjugatie het meervoud van Indik, tot grondslag strekt:

jag vore, han blefve, enz.

Supinet

wordt in bijzinnen dikwijls gebezigd met weglating van het hulpwerkwoord ;

bijv.: sedan solen gatt ned, intriider mörkret.

Pcrfckt Participet

is het werkwoord in adjectiv-form.

Presens Participet

wordt gevormd, door achter het werkwoord te voegen audc of cnde.

-ocr page 79-

	Adverb.
	Vragende.	Interrogativa.
ma_; manne	of wel	hvadför slags	wat voor soort
niir	wanneer	hvarföre	waarvoor
hvar, hvarest	waar	hvari	waarin
hvart, hvarthan waarheen	hvarpa	waarop
hur, huru	hoe	hvarefter	waarna
hurda	hoezoo	hvarifran	waarvandaan
huru lange	hoe lang	hvarom	waarom
huruvida	hoeverre	hvaraf	waarvan
hvad	wat
	Bevestigende. Jakande.
ja. j⁰; j^u	ja, toch	kanvara	mogelijk
ah ja	o ja	ma vara	»
ja men	nu ja	sannerligen	waarlijk
ja visst	ja zeker	visserligen	zekerlijk
valan	welaan	till och med	zelfs
giirna	gerust	atminstone	ten minste
hellre	liever	ungefiir	ongeveer
helst	liefst	likaledes	evenzoo
kanske	misschien	ju större,	hoe grooter,
kanhiinda	»	dess biittre	zooveel te beter
	Ontkennende. Nekande.
icke	niet	alls inte	geheel niet
ej	»	ingalunda	geenszins

-ocr page 80-

mmÊtÊm

(J8

neen

nej inte

inte en gang

niet eens

alldeles icke volstrekt niet icke dess mindre niettemin tviirtom integendeel

da nu

niir

innan, införe,

förriin förut hittills sedan efterat hiidanefter redan

» liinge langese\'n nyss ihjons nyligen an, annu strax genast pa stunden snart

fördom, fram-

deles alltid, aldrig ater, igen

Van tijd.

dan, toen

thans

wanneer

aleer, alvorens

voorheen, tot nu later daarna hierna reeds

reeds lang lang geleden pas

zooeven onlangs nog straks dadelijk oogenblikkelijk spoedig voorheen, voortaan altijd, nooit terug, opnieuw

Tetnporala. I ofta, siillan

(tusschenbeide, ibland.stundom\' ..

( bij wijlen

da och dil nu en dan

bittida, sent bijtijds, laat

idag heden

igar gisteren

i förgar eergisteren

i morgon morgen

i morse van morgen(verl.)

om morgonen \\

[des morgens om morgnarne)

i afton van avond

i aftons van avond (verl.)

om aftonen i

l des avonds om aftnarne )

i middag van middag

i middags » middag(verl.)

om middagen des middags

i förmiddag voormiddag

i förmiddags » (verl.)

om förmiddagen quot;s » s

i eftermiddag namiddag

i eftermiddags » (verl.)

om eftermiddagen \'s » s

dikwijls, zelden

-ocr page 81-

om dagen	des daags	iin ett, och an	nu \'t een, dan
om natten	des nachts	ett annat	\'t ander
i ar	anno	kort, innan kort	binnen kort
arligen	ïaarlijks	annars, eljest	anders
om aret	in het jaar	i tid, i rilttanstid	bijtijds
i fjol	verleden jaar	i otid	ten ontijde
pil en gang	op eens	tills, tills vidare	tot nader
i ett nu	in een ommezien	emellertid	intusschen
alltsen	van af, sinds	omkring	omstreeks
ett i sönder	elk afzonderlijk

Van plaats. Lokala.

har, der, har och der hier,

hiirifran, derifrtin hier-

hiiri, deri hierin,

harvid derborta hierbij,

hit, dit, hit och dit hierheen, daarheen, heen en wêer

hitat, hitintill hiernaar toe, tot hier toe

i, in, inne, innanföre, innantill in, binnen, v. binnen, naar binnen ute, utan utanföre, utantill uit, buiten, v. buiten, naar buiten nere, nederst, nedanföre, nedantill neer, onderst,v. beneden, n. beneden uppe, uppat, uppföre, uppifran op, opwaarts, naar boven, vanboven

daar, hier en daar daar vandaan daarin daarginds

ofvanpa, ofvanifran af och an, af och till fram och tillbaka hem, hem ma

pil denna, andra sida iinda till, iinda dit nilr, niira, niist, niirmast pa langt hilll bovenop, van boven af af en aan heen en terug naar huis, te huis aan deze, andere zijde tot aan, tot daar nabij, naastbij

op den langen duur

-ocr page 82-

fram, framme, framtill till mötes

midt, mirlt uti, raidtpii, midtemot bak, bakom

baktill, bakliinges

tillbaka, tillrygga till höger, till venster nagonstjides, ingenstades annorstades, allerstiides kring förbi

deribland

derimellan

undan voor, vooruit

tegemoet

raidden - in - op, tegenover

achteruit

ruggelings

terug

rechts, links ergens, nergens elders, overal rondom voorbij daaronder daartusschen ont- (wijken)

Van hoeveelheid (kvantitiits)

mycket	veel	nagorlunda	eenigerraate
ganska	zeer	lagom	passend
riltt	recht	knappt	nauwelijks
litet	weinig	bara	slechts
föga	weinig	blott	id.
niigot	eenig	endast	enkel
temligen	tamelijk	allenast	alléén
just	juist	hogst	hoogstens
nog	genoeg	till	er bij
noga	voldoende	mindre	minder
nogsamt	id.	minst	minst
för litet	te weinig	alldeles	volstrekt
allt för	al te	helt och hallet	geheel en

-ocr page 83-

HpHHS

7 Tl

Hoedanigheid (kvalililts)

sü, sa, der	zóó	rent af, rent ut	glad af
iifVensa, likasfi	evenzoo	i smygg	in \'t geheim
annorlunda	anderszins : till salu	ten verkoop
synnerligen	bijzonderlijk	till korta	te kort
i synnerhet silrdeles	in \'t bijzonder id.	öfverhufvud ^ i allmilnhet ^	over \'t algemeen
smilningom	langzamerhand	fafiingt	ijdel
sakta, högt	zachtjes, luid	förgiifves	tevergeefs
val, bra	wel, goed	för intet	voor niets
ilia	slecht	oförvarandes	onvoorziens
i godo	ten goede	fort	snel
i kapp	in wedstrijd	sla feit, sla bom	misslaan
noga	nauwkeurig	sa vidlag,vidpass van pas
enkom	alleenlijk	lagom, tillags	id.
pa ma fa blindelings pa tviirs, tviirt dwars	tillhopa, / tillsamman ^	te zamen
pil lycka och from ma	\| op goed geluk	sönder, i sönder huiler om bullei	apart overhoop
a rad	beurtelings	omkull	omver
allt eftersom	al n aard at
	Prepositioner.
af, utaf bland j	van onder	fran ^ ifran \'i	van, hei-
ibland \\	tusschen	I för	voor
etter	na, achter	framför	vóór
en ligt	volgens, naar	in fin-	voor

-ocr page 84-

nedanför		daaronder	om		om
ofvanför		daarenboven	bakom		achter
uppför		opwaarts	inom		binnen
utfor		nederwaarts	nedanom		daaronder
förbi		voorbij	ofvanom		daarenboven
före		voor — eer	utom		buiten, behalve
genom		door	pa		op
hos		bij	_# in pa		tot op
i uti		in in	ofvanpa uppa	i \\	bovenop
ïnuti		binnen in	sedan		sedert
ja ra te		nevens	till		tot
kring omkring	i \\	rondom	intill undan		tot aan ont-
med utmed		met langs	under inundcr	1 *	onder
medelst mellan emellan	i \\	door middel tusschen	ur utur utan	) \\	uit buiten, zonder
mot emot	i \\	tegen, jegens	vid bredvid		bij naast
niira oaktadt		nabij ongeacht	a at	1 \\	aan, op
ofvan		boven	öfver		over

Kon j unktioner.

och

ock, ocksa, iifven j samt, jamte ^ bada—ock beide—en

ook

som ock^asom ock,/ alsook, zooals saval—som ^ ook

-ocr page 85-

	zoo, zooals.	utan ock	maar ook
som, sasom, likasom evenals,zoo-	doek	doch
	\' wel als	likviil	toch
sa-ssom, sasom-ssi zoo-als	deremot, tvartom	daarentegen
ickc blott- utan	niet slechts -	fastün, ehuruval	alhoewel
afven	maar ook	fastmere, hellre	veeleer
dels —dels	ten deele	oaktadt, dessoakt-	)
först-för det andra primo-secundo	adt	^ongeacht
derpii, vidarc	daarna	ty	want
om, ojïi iin	^ of (indien) f indien ook	efter, medan	naardien,dewijl
	alltsa, sa led es	alzoo
om och niir	of en wanneer	derföre	derhalve
bara	mits	att, utan att	dat zonder dat
s:i framt	voor zoo ver	pa det	opdat
i fall	ingeval	för att	om te
ej heller	evenmin	under detatt, idet	terwijl
vare sig—eller	\'t zij - of	niitnligen	namelijk
an tingen—eller	of-of	sedan	nadien
h varken—eller	noch - noch	hvarefter	waarna
men	maar	an	dan
utan	maar, doch	för iin	eer dan

Interjektioner.

Uttiyck for mangfaldigt skiftande slnnesrörelser ack, ah, aj, fy, ha, hej, hejsan, hm, hurra, husch, o, ve, usch, kras, klatsch, pang, piff paff puff, ticktack, tripp trapp trull. Een algemeen stopwoord is: ja sa.

Voor \'tHollandsche: Kijkt uit zegt men: se upp.

-ocr page 86-

Zelfst. n.w. zonder lidwoord.

Op stroomen, rivieren, meren en zeeën gaan duizenden grootere en kleinere schepen en booten.

Wind, riemen of stoom benevens electriciteit vormen drijfkracht.

In huizen, kasteelen, paleizen, hutten en grotten wonen menschen ; slakken in huisjes en bijen in korven, visschen in water, vogels in nesten, apen in bosschen.

Boomen, struiken, planten en bloemen behoeven teelaarde, lucht, warmte en water.

Kruidnagelen, tulpen, smeltkroezen, aambeelden, vijgen, hazel-nooten, appelen, peren, spoorstaven, lokomotiefwielen zijn handelsartikelen.

Getuigen en geldboeten.

Ström, Hod, insjö, haf, ara, slott, palats, snacka, bi, bo, viixt, jordman, kryddnejlika, tulpan, sraaltdegel, smedjestad, jarnbansken, lokomotivhjul.

Zelfst. n.w. met lidw. enkelv.

Het bosch. De schaduw. Het juk. De woestijn. De vork. De gevel. Het boek, de beuk en de bok. De dag en de morgen. De dauw op het veld. De wagen op den weg. Het kind in de wieg. Het schilderij aan den muur. Het dak op het huis. Dank voor de

-ocr page 87-

moeite. De pen, het pennemes, het scheermes, de barbierswinkel, De hond en de kat. De huid en het vel. De hond, de mond en het boschje. De brief, de brievenbus, het brievenboek. Het woord, de tafel en de woonplaats. De leeuw, de beer, de tijger en de bedelaar.

Skugga, ok, öken, rakknif, rakstuga, skinn, brefhida.

De golf aan het strand. Het kleed op den grond. Het papier, het paard en het paar. De spiegel in de lijst. Do spijslijst. De boom en de plank. De rand van het bloembed. De kaas en de post. Het laken, de wol en de katoen. Het schaap en de geit. De koe, het kalf, de os en de stier. De haan en de hen. De wet en het gezelschap. De sneeuwvlok en de troep. De herinnering aan de mijn. De rotting met den knop. De pij en de mantel. De naald en de speld. De trap, de trede en het pad in het bosch.

Vag, matta, golf, ram, matsedel, brilde, briidd,. biidd, klilde, snöflinga, flock, kiipp, knapp, kapa, kappa, nul, knappnal, steg.

De lente, zomer, herfst en winter, het jaargetijde, de maand en de maan, de zon en de zonnestraal. De asch, het onweder en een vat potasch. De vos en de raaf. Het bier en de olie. De wolf en de degen. De hersenen, het ijzer en het hart. De ziel, de oorzaak, de bron en de hut. De kelder, de kellner en de kuiper. De mier op den muur. Het verraad en de voorraad. De graaf en het graf. De klok, het horloge, het uur en de sneeuwjacht. De heen- en weerreis en het ongeluk.

Solstral, aska, aska, pottaska, riif, korp, öl, olja, varg, viirja, hjiirna, kiillare, kypare, tunnbindare, myra, yra, tur, retur, otur.

-ocr page 88-

TC 5.

Zelfst. n.w. met lidw.

De afzenders en ladingontvangers. De stoombooten, zeilen en zeilschepen. De vrachtrijders, ridders en paardrijders. De assuradeurs en scheepsbevrachters, makelaars en cargadoors. De raasten. luiken, pompen en het tuig. De balen katoen, vaten tabak, kisten vijgen en rozijnen, sinaasappelen en kaas. De balen koffie, leggers arak, de balen peper, papier, mosterdzaad, boonen, erwten, de vaten muskaatnoten en specerijen. De rechters, vonnissen en vooroordeelen. Het gerechtshof en de barbierswinkel. De resultaten der processen, bij voorspoed en bij tegenspoed. De gelegenheden cn omstandigheden.

Afskeppa, emottaga, köra, befrakta, klarera, lucka, rigg, senapfrö, iirt, krydda, doma, domstuga, utgang, rattegiing, franigung, motgiing.

(j.

Waterbellen, waterleliën. De mieren bij de muren, de bronnen bij de hutten. De wetten der gezelschappen. De hengsten en merries. De schapen, geiten, koeien, kalveren, ossen, stieren, leeuwen, tijgers en beren zijn dieren. De golven der zee aan den voet van het strand. De daken der huizen. De honden, katten en hazen hebben haar en teenen. De jongelingen, zangers, visschers, leeraars, slachters, hoedenmakers, bakkers en bakers. De historieschrijvers, de schilders, horlogemakers, arbeiders en handwerkers. De woekeraars en de akkers.

Bh\'isa, bagare, amma, hiifdatecknare, handtverkare.

-ocr page 89-

Zelfst. n.w. met lidw. en 2^en naamval.

Eene bloem, de bloera, de kleur, de geur. De kleuren en geuren eener bloem. De kleur en geur van de bloemen. De lente, de zomer, de herfst en de winter zijn vier jaargetijden. De eigenaardigheden der jaargetijden. De lentezon, de lente des levens, de zonnewarmte, de ongestadigheid van den zomer, de herfstwind en de winterkoude; de maanden van het jaar en de dagen der week, de wijzers van de klok, de zestig minuten van het uur.

Fiirg-kulör, lukt-doft, egendomlighet, lif-lefnad, ostadig, küld-kvla.

Een brief, de brief, de schrijver der brieven. Een boek, een koopman in boeken. Een boekenkast. De bladen van een boek, de bladeren van een boom, van de boomen. De vader, de zoon, de zoons van een vader, de vaders der zonen, de dochters dei-moeders, de zusters van een broeder. De grootvader van een vader. De oom van vaderszijde en van moederszijde. De neef en nicht en de kleinzoon. Het schijnsel der maan en der sterren. De wereld en de aarde. Het licht en de duisternis van den morgen en van den avond, van den dag en den nacht.

Bokskiip, mödernet, sken-skimmer.

De helderheid van ontelbare sterren. De opvatting van biografen. Het traktement van staatslieden en beambten, het weekloon van dienstknechten. De betaling van het vrachtbedrag. De af betaling van schulden. De vervaltijd en inlossing van wissels. De lichtzin-

-ocr page 90-

nigheid van straatjongens. De scherpzinnigheid van staatslieden. De helderziendheid van waarzeggers. De leerzaamheid van scholieren. De taalkennis van Hollanders. De hoffelijkheid van Franschen. Het overwicht van Engelschen. De opening van het Noord-Oostzeekanaal. Het gedonder der kanonnen. Het geruisch der golven. Het gesuis der winden.

Kaknelig uppfattning, lefnadstecknare, arfvode, embetesnuin, tjiinstemiin, förfallotid, infriaude, liittsiniiighet gatpojke, skarpsynthet spiimiin-siare, öfverÜigsenhet.

10.

Samenkomst van leden. Beoefenaars van fraaie letteren. De warmte der zonnestralen. Het vonnis van den rechter. De masten van het oorlogsvaartuig. De lading der stoomboot, de waarde van schip, lading en der vracht . De premie van zee-, brand-of levensverzekering. De bemanning van het schip, de verpakking der goederen. De vereffening der rekening, de uitwissching van schulden.

Möte, ledamot, idka, vitterhet, örlogsfartyg-kriggskepp, besatt-ning, liqvid—utjamning, utplaning.

11.

Zelfst. n.w. met bijv. n.w.

Een gele bloem. Een rood-wit-blauwe vlag. Een blauwe vlag niet geel kruis. Een groote hond. Een linker hand. Een ronde hoed. Een stalen pen. Een grijze muis. Een bruin paard. Een luide stem. Een mooie zomerdag. Een ijzeren schip. Een stalen tros. Een eikenhouten tafel. Een sterk geluid. Een witte merrie.

-ocr page 91-

Eun nieuw huis. Een nieuwe witte tafel. Een klein meisje. Een kleine jongen. Een klein kind. Een grauwe paardendeken. Een grauwe nevel. Een blauwe lucht. Een blauwe band. Een groen behangsel. Een groen tapijt. quot;Wit, rood, zwart papier.

Gul, kors, hög röst, tross, hiisttaeke, dirnma-ljocka, tapet, golf-matta.

12.

\'t Voorgaande in het meervoud.

13.

\'t Voorgaande in het enkelvoud met bep. lidwoord.

14./15.

\'t Voorgaande in het meervoud met bep. lidwoord en ook\'t bijv. n.w. als gezegde plaatsen.

1G.

De schoonheid eener gele bloem. De frischheid eener rood-wit-blauwe vlag. De aanduiding der nationaliteit van een blauwe vlag met geel kruis. De kracht van een grooten hond. De ongeoefend-heid eener linker hand. Het model van een ronden hoed. De scherpte van een stalen pen. De kleine oogen van een grijze muis. De lange staart van een bruin paard. De weerklank van een luide stem. Het avondrood van een mooien zomerdag. De diepgang en lengte en grootte van een ijzeren schip.

Antydning, ovighet oskicklighet ovana-oöfvad, skürpa-hvasshet-egg, genljud eko, rodnad, djupgang, liingd, storlek.

17.

De bocht van een stalen tros. De zwaarte van een eikenhouten tafel. De echo van een sterk geluid. Het veulen van een witte

-ocr page 92-

merrie. De gevel van een nieuw huis. De pooten van een nieuwe witte tafel. Een boezelaar van een klein meisje. De vroolijkheid van een kleinen jongen. Het hoofd van een klein kind. De dikte van een grauwen paardendeken. De dichtheid van een grauwen nevel. De zuiverheid van een blauwe lucht. De breedte van een blauwen band. De besmettelijkheid van een groen behangsel. De duurte van een groen tapijt.

Bukt, tyngd, förkliide, raunterhet, tjocklek, tiitthet., renhet, bredd, smittsamh\'et dyrbarhet.

18.

De beide helften van den aardbol. De grootte der wateropper-, vlakte. De onwrikbaarheid van den wil. De moeilijke kunst der zelfbeheersching. De zandkorrels op den bodem der zee. De natuurlijke neigingen van het hart. De openbare werkzaamheid. De twijfel is het negatieve element der navorsching. Een priester van het schoone. Een beoefenaar der schoone kunsten. Een der schakels in de jarenketen des tijds. Een band der eendracht. Een der voornaamste inwoners van de stad. Een der grootste stoombootreederijen van het land. Een agent der geregelde stoom-bootlijn van de reederij N. N.

Hiilfte, jordklot, vattenyta, okuflighet, sandkorn, böjelse, offentlig, tviflan, efterforskning, idka, liink, endrakt, ansedd, regelmassig-regular.

19.

Een meisjeshoofd met krullend haar. Een onzeker daglicht. Een melkwitte met goud versierde arm. Een onderwerp van meest ongelijke beoordeelingen. De aaneensluiting der Duitsche Bonds-

-ocr page 93-

staten. Het overwicht van Cromwell\'s geestelijke begaafdheid. De door een zijden schoen omsloten voet. Onder de maan, rijk aan afwisseling, woont niemand vrij van de wisselingen van het lot. Het regen- en sneeuwwater siepelt door de bovenste losse aardlagen.

Kurl (kurllockadt), smycka, föremal, olik, omdöme, andlig, begafning, viixelrik, skifte, öde, sippra, jordlager.

20.

Een vlieg vliegt. De vliegen vliegen. Een bij gonst. De bijen gonzen. De lente nadert. De trekvogels komen terug. De leeuwerik zingt. De bloemen ontluiken. De weilanden groenen. De scheepvaart wordt heropend. De landman lacht. De koopman verheugt zich. De lijdende krijgt weer hoop en moed. Het is noodzakelijk te werken. Dat is een plicht. Zijt gij altijd vlijtig geweest? Zeg de waarheid.

Fluga, flyga, surra, nalka, flyttfagel, larka, landtman, gladjas-fagna, lidande, plikt-skyldighet, sanning.

21.

Een vogel heeft vleugels. De vogels vangen en eten insecten, ook zaad. Een plant ontwikkelt bladen, bloemen en brengt vruchten voort. De zon geeft warmte en licht aan de aarde. De aarde bereidt voedingsmiddelen aan de menschen. De ouden moet men eeren. De jongen moet men leeren. Dat doet hem goed. Dat wekt hem op. Barmhartigheid uitoefenen brengt zegen mede. Den barmhartige zal barmhartigheid geschieden.

Ving, ftlnga, utveckla, niiringsamne-födoiimne, utöfva, valsignelse.

-ocr page 94-

22.

Een vogel vliegt in de lucht. De visschen zwemmen in het water. De nachtegaal zingt mooi. Op het dak bouwen de zwaluwen nesten onder de dakpannen. Insecten worden door de zwaluwen onder het vliegen gevangen. Uit leem worden de nesten gebouwd door de zwaluwen. Volg mij naar het bosch. Ik wandel gaarne in het bosch. Daar zag ik eens een vos. Hij stond op dei, loer achter een hoogen boom. De boom was omstreeks een meter dik en dertig meter hoog. Bij mijn aankomst draalde de vos niet lang, maar sloop dadelijk weg. Door het wandelen in de frissche lucht worden de zenuwen en zinnen opgefrischt. lt;

Niiktergal, svala, takpanna, lera^ sta pa lur-i bakhall, dröja smygga, uppfriska.

23.

Een kleine vogel zat in een hoogen boom. In den top van den hoogen boom heeft die kleine vogel een nest gebouwd. De bladeren van den boom vormen een beschuttend dak. De kleine jongen der vogelfamilie worden in het nest met de grootste zorgvuldigheid verzorgd. Een kleine vogel is bijzonder levendig. De vlucht der zwaluwen is zeer snel. De nachtegalen zijn altijd bewonderd geweest wegens hun heerlijke gezang. Het vroolijk gezang der vrgels maakt een wandeling in tuin of bosch te aangenamer. De nachtegalen zijn hoogst eigenlievend. Zij treden bijwijlen wedijverend met elkander op. Bij een dergelijken wedstrijd ging een nachtegaal dood door overspanning, een andere uit ergernis. Bij hunne terugkomst in de lente komen de mannetjes alleen vóór de wijfjes. Bij hare aankomst begroeten de mannetjes de wijfjes met lieflijk gezang.

Bygga, skydda, ömhet-sorgfaltighet-omsorg, varda, liflig, flykt, snabb, egenkiir, stundom, taflande-i kapp, dylik, öfveranstrangning, förargelse-harm-förtret-missnöje-vrede, hiilsa.

-ocr page 95-

24,

Een groote menigte soldaten trok heden naar de heide om zich te oefenen ter verdediging van het vaderland. De stille voortgang der menschelijke beschaving door alle tijden heen, bevat onuitputtelijke stoffen tot navorsching, beschouwing en bewondering. De meeste vogels leven van insekten of eten zaad. Zeer nuttig zijn de kleine vogeltjes door het uitroeien van schadelijke insekten, daarom moeten zij beschermd worden. De musschen doen intus-schen ook veel schade wijl zij onder anderen het gerijpte zaad aantasten.

Heden-ljungmark, försvar, lugn-jamn, kultur, iimne, forskning, betraktelse^ beundran, nyttig, utrota, grasparf, mogen.

Het berust op de wenteling der aarde rond de zon dat de jaargetijden afwisselen. Voorheen meende men dat de zon om de aarde draaide. De waarheid dat de planeten om de zon circuleeren werd eerst door Copernicus uitgesproken. Die nieuwe theorie bekend te maken was met groote gevaren verbonden, zoodat die meer dan 30 jaar een geheim bleef tusschen eenige vrienden. Eindelijk in 1543 openbaarde Copernicus zijn werk waarin de leer betreffende de bewegingen der hemellichamen werd voorgesteld. Die nieuwe leer\' ^ ontmoette van de zijde der theologen den grootsten tegenstand dewijl die geacht werd met den bijbel te strijden. Ook was het slechts de dood die Copernicus onttrok aan dweepzieke vervolgingen. Een nieuwe strijder voor de waarheid Giovano Bruno werd levend verbrand nadat hij gedurende jaren blootgesteld was geweest aan de gruwzaamste vervolgingen. Nauwelijks

-ocr page 96-

10 jaar na Bruno\'s martelaarsdood trad Galilei op, die door de ontdekking van Jupiter\'s manen de theorie van Copernicus bevestigde.

Rörelse, omvaxla, förr, tro, hvalfva, kretsa, uttala — yttra — yppa, bekantgöra, fara, förblifva, hemlighet, offentliggöra, verk — arbete, framstiillas, liira, hiralakropp, röna, motstilnd, emedan, aktas — förmodas, undandraga, hiitsk, förföljelse, kilmpe, liratal, utsütta, knappt, martyrdöd, upptackt, stiirka — best.yrka — bekriifta — stadga.

189 5.

De 23 Staten van Europa hebben tegenwoordig in \'t geheel 3_:20C,000 landsoldaten en 296,700 zeesoldaten onder de wapens, dat is een totaal van 3\'/- millioen manschappen, de reserve niet medegerekend.

Volgens de officiëele oorlogsbudgetten kost deze legermacht jaarlijks niet minder dan 2870 millioen gulden. Wanneer deze S\'h millioen menschen zich konden wijden aan nuttigen arbeid, dan zou men, bij \'t aannemen eener gemiddelde verdienste van fijOO per man, eene totale besparing verkrijgen van/1750 millioen, en rekent men daarbij een diensttijd van 28 dagen voor de reserve, dan bedraagt die besparing ruim /1900 millioen.

De „gewapendequot; vrede beteekent dus, laag gerekend, een jaar-lijksch verlies van ongeveer 2 milliarden. En dit verlies blijft niet beperkt tot dat ontzaglijk bedrag, doch is nog veel aanzienlijker. Het oorlogsmateriëel der Europeesche Staten kan thans veilig worden geschat op een waarde van 18 milliarden. De renten van die 18 milliarden beloopen bij een rentevoet van 4 ⁰/o ruim 720 millioen gulden, welk bedrag, bij \'t vorige verlies geteld, een jaarlijksch totaal geeft van ruim 2500 millioen.

De geheele schuldenlast der Europeesche Staten bedraagt ruim 72\'/- milliard gulden, welke jaarlijks 3 milliard aan rente verslirdt. Minstens ²/:i dier schulden zijn gemaakt voor militaire doeleinden.

Naar de hoofdoorzaak van de verarming der volkeren is dus niet ver te zoeken. A. Hdh.

Sammanrilknadt oniedriiknad-undantagen vidga, efter medeltalet, utfa-erna-erhalla, förlust, inskrünka, ofantlig, riinta utgöra, uppsluka, iimne-arende-andamal.

-ocr page 97-

De Handelsvloot van Zweden

bestaat in 1895 uit;

1680 zeilschepen, gemeten 307,414 reg.-ton,

912 stoomschepen.	„ 170,727
waarvan:
Stockholm . .	. . 43	11,800	178	37,007
Göteborg. . .	. . 65	24,388	156	58,027
Malmö . . .	. . 37	14,622	16	5,579
Gefle ....	. . 20	9,235	36	10,877
Sundsvall . .	. . 17	6,732	26	2,273
Helsingborg	. . 77	28,755	7	3,169
Uddewalla . .	. . 11	2,419	12	3.006

De overigen verdeeld over meer dan honderd havens.

De Nederlandsche Handelsvloot

bestond op 1 Januari 1895 uit:

437 zeilschepen, metende 117,404 ton 187 stoomschepen, „ 283,191 „

De waarde in kronen

van het handelsverkeer tusschen Zweden en andere landen bedroeg in 1893:

Invoer uit:

Duitschland Engeland .

Denemarken Noorwegen Rusland .

België . .

Nederland Frankrijk .

Finland .

Overige landen

Totaal

. kr. 332,689,000 kr. 328,272,000

30 jaar vroeger, in 1863 bedroeg de geheele invoerwaarde kr. 100,826,000, uitvoerwaarde kr. 92,467,000 en het verkeer met Nederland respectievelijk kr. 3,328,000 en kr. 3,060,000.

Uitvoer naar:

kr. 112,897,000

„ 86,325,000

„ 39,905,000

„ 31,439000

„ 12,712,000

„ 11,399,000

„ 7,002,000

„ 0,247,000

„ 4,291,000

„ 20,472,000

kr.

44,276,000 150,806,000 36,510,000 16,111,000 5,200,000 11,869,000 17,045,000 29,309,000 5,035,000 12,043,000

-ocr page 98-

10 jaar na Bruno\'s martelaarsdood trad Galilei op, die door de ontdekking van Jupiter\'s manen de theorie van Copernicus bevestigde.

Rörelse, omvüxla, förr, tro, livillfva, kretsa, uttala — yttra — yppa, bekantgöra, fara, förblifva, hemlighet, offentliggöra, verk — arbete, fratnstiillas, liira, hiralakropp, röna, motstand, emedan, aktas — förmodas, undandraga, hiitsk, förföljelse, kiimpe, aratal, utsatta, knappt, martyrdöd, upptackt, stiirka — bestyrka — bekriifta — stadga.

18 9 5.

De 23 Staten van Europa hebben tegenwoordig in \'t geheel 3,200,000 landsoldaten en 296,700 zeesoldaten onder de wapens, dat is een totaal van 3ⁱ/j millioen manschappen, de reserve niet medegerekend.

Volgens de officiëele oorlogsbudgetten kost deze legermacht jaarlijks niet minder dan 2870 millioen gulden. Wanneer deze 3\'li millioen mensehen zich konden wijden aan nuttigen arbeid, dan zou men, bij \'t aannemen eener gemiddelde verdienste van fïgt;00 per man, eene totale besparing verkrijgen van/ 1750 millioen, en rekent men daarbij een diensttijd van 28 dagen voor de reserve, dan bedraagt die besparing ruim ƒ1900 millioen.

De „gewapendequot; vrede beteekent dus, laag gerekend, een jaar-lijksch verlies van ongeveer 2 milliarden. En dit verlies blijft niet beperkt tot dat ontzaglijk bedrag, doch is nog veel aanzienlijker. Het oorlogsmateriëel der Europeesche Staten kan thans veilig worden geschat op een waarde van 18 milliarden. De renten van die 18 milliarden beloopen bij een rentevoet van 4 % ruim 720 millioen gulden, welk bedrag, bij \'t vorige verlies geteld, een jaarlijksch totaal geeft van ruim 2500 millioen.

De geheele schuldenlast der Europeesche Staten bedraagt ruim 72\'/- milliard gulden, welke jaarlijks 3 milliard aan rente verslindt. Minstens ²l;i dier schulden zijn gemaakt voor militaire doeleinden.

Naar de hoofdoorzaak van de verarming der volkeren is dus niet ver te zoeken. A. Hdo.

Sammanriiknadt omedriiknad-undantagen vidga, efter medeltalet, utfit-erna-erhalla, förlust, inskriinka, ofantlig, riinta utgöra, uppsluka, amne-ilrende-andamal.

-ocr page 99-

De Handelsvloot van Zweden

bestaat in 1895 uit:

1680 zeilschepen, gemeten 307,414 reg.-ton,

912 stoomschepen,	„ 170,727	5J
waarvan;
Stockholm . .	. . 43	11,800	178	37,007
Göteborg. . .	. . 65	24,388	156	58,027
Maltnö . . .	. . 37	14,622	16	5,579
Gefle ....	. . 20	9,235	36	10,877
Sundsvall . .	. . 17	6,732	26	2,273
Helsingborg	. . 77	28,755	7	8,169
Uddewalla . .	. . 11	2,419	12	3.006

De overigen verdeeld over meer dan honderd havens.

De Nederlandsche Handelsvloot

bestond op 1 Januari 1895 uit;

437 zeilschepen, metende 117,404 ton 187 stoomschepen, „ 283,191 „

De waarde in kronen

van het handelsverkeer tusschen Zweden en andere landen bedroeg in 1893:

Invoer uit; Duitschland Engeland . Denemarken Noorwegen Rusland . België . . Nederland Frankrijk . Finland^ . Overige landen

Totaal

. kr. 332,689,000 kr. 328,272,000

30 jaar vroeger, in 1863 bedroeg de geheele invoerwaarde kr. 100,826,000, uitvoerwaarde kr. 92,467,000 en het verkeer met Nederland respectievelijk kr. 3,328,000 en kr. 3,060,000.

kr. 112,897,000

„ 86,325,000

„ 39,905,000

„ 31,439000

„ 12,712,000

„ 11,399,000

„ 7,002,000

„ 6,247,000

„ 4,291,000

„ 20,472,000

Uitvoer naar:

kr. 44,276,000 ,, 150,866,000 „ 36,510,000 „ 16,111,000 „ 5,200,000 „ 11,869,000 „ 17,045,000 „ 29,309,000 „ 5,035,000 „ 12,043,000

-ocr page 100-

	Sverige.	a;	O SS s p	Finland.	Europ. Ryssland o. Polen.	Tyska Riket	üsterrike-Ungern.	Schweiz.
Folkmüngd........	\') 4-82	²)	2\'0		i 2-17 ³)	241	³)	97-8	⁴)	49-43	⁴) 41\'35	⁴)2-95
Yta...............	450,574	322,304	38,279 373,604	5,016,381	540,483	625,557	41,346
Skörd: Hvete......	\') 2-31		0-09	²)	1-7	³)	0-04	\')	122	■)	50:-O	70	1-4
Rag...........	\') 8\'GO		0-34	^r)	7-1	³)	CO 00	\')	275	\')	116	²)	47	0-7
Korn..........	\') 4\'03		1-50	²)	9-0	³)	1-79	\')	84	\')	40 ²)	40	0-1
Ha Pre..........	\') 20\'00		3-45	²)	14-2	³)	4-28	\')	246	\')	94:^j)	63	1-5
Blandsüd.......	\') 2-67		0-51			³)	0-12					²)	3
Trindsad,Majs,Ris	\') 0-55		0*08			³)	01		10			²)	50
Potatis.........	\') 22\'32		8-37	²)	6-6	³)	5-80	²)	144	^!)	454²)	150	0-6
Kreatur: Hiistar ...	²) 0-49	⁴)	0-15	⁰)	00 CO ó	³)	0-29	\'0	20\'9	²)	3\'84		3-6	0-1
Nötkreatur.....	-) 2-48	⁴)	1-01	^c)	1-46	^:i)	1-29	⁶)	27-9	²)	17\'56		14 2	1-2
Far och getter.	-) 1-43	⁴)	1.69	⁰)	1-24	³)	1-04	⁶)	49*5	²)	16-68		15-7	0-8
Svin...........	²) 0-G8	^J)	0-12	^c)	0-77	³)	0-19	^e)	10-7	²)	12-17		8-8	0-4
Infürsel-viirde.....	²) 360	\')	205	²)	324	²)	105	²)	730	■\')	3,573\'-)	950	²) 627
Utförsel-varde.....	0 329	\')	136	²)	208	²)	67	²)	885	²)	2,620	■0	1,093	²) 474
Ink:na\|lastade	²) 2-51	^!)	1-78	²)	2-01	²)	0-64	²)	2-35	²)	10-69^;)	1-74	—
Ulg:najrarl:s lüstet.	-) 4-33	^;)	2-40	²)	0-49	²)	1-20		3-85	²)	7\'19	^;)	2-18	—
Egna segelfartygsd;o	\') 377	\')	1,494	²)	200	\'0	232	⁵)	259	²)	725	²)	94	—
, angfartygs d:o	\') 172	\')	251	²)	119	²)	26	⁵)	93	²)	786	²)	102	—
Jiirnbanors liingd..	\') 8,782	\')	1,704	■²) 2,080	²) 2,007 r) 29,671	) 44,339	■028,356	²)3,368
Tolegrafliniers d:o.	\')! 2,751	0	9,606	-) 6,205	²)	124,733	²) 147,841	¹)68,378	²)8,524
Bref o. dyl. befor-
drade...........	) 66	\')	33	²)	50	^:i)	20²)	200	²)	1,463	²)	581	0 113
Telegram d:o......	\') 1-9	\')	i-sh	1-6	²)	12		²)	29-6	²)	15-2	²) 3-6
Krigsbilr; fredsfot..	40		¹⁹	44		10		782		585		384	—
Statsskuld.........	\') 278	\')	125\')	184	\')	54	\')	13,000	\')quot;) 1,550	O O O	\') 46

\') Ar 1893. quot;) Ar 1832. ³) Ar afses sistförflutna arens mcdeltal.

1891. quot;) Ar 1890. ⁵) Ar 1889. quot;) Ar 1888. ⁷) Ar 1887. ⁸) Ar 1886.

Statistiska jamförelser mel-

-ocr page 101-

f lan Sverige ocli andra land.

Ö! O P\' CD 5^ 5 Pi ® Ö P	Bclgien.	Stor-Brittanien \| och Irland.	3 H O	CO B 3	►a O •-lt; lt;n	Italien.	Q g P*	1 N. Amerikas Förenta stater.
²)	4-67	\')	0-20	\')	38-43	³)	38-34	^:) 17-50	⁸)	4-7	1 -) 30-54,quot;)	2\'22	\')	02-98
33,000	29,457	314,628	536,408	504,552	92,575	286,589	65,119	9,212.300
³)	1 \'2	²)	6-8	\')	18-5	0	83	³)	25\'	2-9	\')	42-2		25	\')	139
³)	2-9	²)	5\'5			\')	23	^J)	12	1-8	²)	1 \'5		0-3	\')	9
³)	1-6	²)	1-3	\')	24quot; 5	\')	14	⁴)	6		0-6	²)	2-7		11	0	25
³)	6-5	²)	11-4	\')	61-3	0	67	\')	6		0-4	\')	0-4		o-i	\')	225
		²)	0-8			0	4								0-1
		0	0-7	\')	1-8	²)	9	³)	8		5-6	\')	27-6		1-5	\')	570
³)	1G	²)	54	\')	76-8	²)	156	^J)	18		2-9	²)	8-5			\')	65
³)	0-27		0-27	0	2-1	²)	2-85		0-5		0-1	⁴)	0-7		o-i	\')	16-1
³)	1-53		1-3S	\')	11-2	²)	13-36		2		0-7	⁴)	5-0		O\'S	O	53-1
³)	i-o		0-61	\')	31-8	²)	23-03		20		4	\')	8-7		6-0	\')	450
0	0quot;55		0-65	\')	3-3	²)	6-34		2		1	\')	1-8		0-4	\')	45-2
²)	1,900! •)	1,105	²)	7,700	²)	3.015	²)	590	²)	140	²)	842	²)	85	²)	3,270
²)	1,700,\')	987	²)	4,125	²)	2,500	\'²)	510	²)	137	²)	690	²)	59	²)	3,445
²)	5\'73\| )	4-94	■²)	29\'53	²)	13-16	²)	7-37		4-33	²)	6-41	²)	2-79	²)	14-49
²)	3\'49\'-)	3-8G	²)	33-94-)	9-12	²) 10-26		4-35	²)	4 67	²)	2 quot;34	²)	16-92
²)	123,-)	1	²)	3,080 -)	407	²)	197	⁴)	46	²)	610	²)	234	²)	2,691
²)	169,²)	69	²)	5,564:²)	499	0	455	⁴)	32	quot;)	201	²)	77	²)	2,074
²)	2,830^)	4,728	\'■) 32,709	²)	35.653	\') 10,803	2,280	-) 13,987	²)	918	²) 281,395
²)	5,468²)	8,366	²)	51,338	²) 96,125	²)29,400	⁴)	6,830	²)42,675;²)	7,651	²) 322,000
²)	103	²)	130	²)	2,035	²)	770	²)	92	³)	31	²)	187	²)	8	²)	3.044
²)	4*3 \')	5\'2	²)	70-5	²)	38-3	²)	4-3	⁴)	1-3	²)	91	²)	1-0	²)	62-4
	28		51		227		595		117		35		278		25		28
\')	1,070,\')	1,540	*)	O O ©f	\')	O O O ©1	\')	4,430	0	2,280	²) 8,750	\')	525	\') ^) 5,700

⁹) Dessutom de surskilda staternas skulder. — Dar artalen ej aro utsatta för skördarna och kreaturen

-ocr page 102-

Nederlanderna.

1. Öfversigt.

Vardet af de till Sverige fran Nederliinderna

införda varor utgjorde........ 7,001,502 Kr.

Vardet af de fran Sverige till Nederlanderna
utförda varor utgjorde.....	. . . 17.045.273 »
2. Fran Nederliiiulerna införda varor.
Qvantitet. Affall, ej specificeradt ... —	Viirde i Kronor. 46,708
Ammoniak: klorammoniura . Kg.	6,138	4,910
Apoteksvaror, ej specificerade	—	8,G20
Ben, arbetadt......»	573,C5G	51,658
Ben kol och ben s var t.... »	25,749	6,437
Blom mor........»	11,174	56,430
Blomsterlökar......•gt;	—	84,783
Blysocker.........	5,0G3	3,544
Boktryck, ej specificeradt . . »	—	2,143
Brefkuvert och papperspasar . »	2,355	3,533
Briinvin och sprit, pii fat af
ris (arrak).......I_l.h50%	692,093	795,907
andra slag...... »	18,263	6,685
pa andra kilrl.....L.	308	508
Choklad........Kg.	1,242	3,726

Cikorierot.......» 80,530 1G,10G

-ocr page 103-

Fran Nederliinderna inf örda varor		Qvantitet.	Tarda i Kronor.
Fartyg och batar, andra tin
iingfartyg.......	Kg-	—	1,300
Fernissa........	»	10,401	13,093
Fikon.........	»	23,566	11,783
Frukter,biir och grönsaker,specif	»	8,707	1,876
Frö, kanarie-......	»	27,359	13,079
annat .......	»	12,900	9,105
Fiirgar m. m.: blyhvitt. . .	»	59,107	20,687
zinkhvitt ....	»	501,808	250,904
andra specificerade
slag.....	»	9,103	11,517
ej specificerade slag	»	—	83,972
Garn, ull-: enkelt, ofiirgadt .	»	19,845	50,005
tva ■ eller flertradigt . .	»	0,787	24,917
linne-.......	!gt;	9,138	10,448
bomulls-......	»	747	1,307
jute-, enkelt, ofiirgadt. .	»	3,922	2,510
Gasmiitare m. m......	»	—	30,061
Glas.........	»	8,597	3.300
Glete eller silfverglitt . . .	»	10,002	8,001
Glycerin........	»	—	12,595
Grifflar........	»	4,014	1,154
Gryn, ris-.......	»	240,590	54,133
specificerade slag . . .	»	7,707	3 083
Gum mi, ej specificeradt . .	»	8,827	10,592
Gödningsamnen^j specificerade:
superfosfat......	»	550,500	30,278
andra........		101,850	3,805
Harts och harpoës ....	»	90,225	13,472

-ocr page 104-

Frun Nederlanderna i n f ö r d a varor.	Qvantitet.	v arda i Kronor.
Hudar och skinn:
ej pelsverk, oberedda ....	^Kg-	1,969	1,477
beredda........	»	3,GC9	31,726
	»	421	1,537
Instrument......\' .	»	—	7,454
	»	4,058	2,759
Jarnvagsmaterial: axlar m. m.. .	»	8,7G4	8,764
Kaffe m. m.........	»	1,058,9G9	1,747,174
Kakao..........	»	19,937	28,948
Kali, kolsyradt m. m.....	»	297,540	104,141
annat.........	»	9,29G	11,615
	»	15,244	9,908
Kapris..........	»	550	2,200
Kemisk-tekniska preparat, ej specif	»	—	10,500
Kli...........		157,749	9,465
Klader, ej specificerade, nya . .	»	827	7,655
brukade........		—	2,072
Koks..........	Hl.	221,807	228,807
Konfityrer.........	Kg.	527	1,581
Konserver ej specificerade slag .	»	3,4G9	6,938
Kreatur, lefvande: nötkreatur. .	St.	81	14,450
Lakrits..........	Kg.	1,479	2,219
Lera..........	»	—	20,744
Lerjord, svafvelsyrad.....	»	89,542	4,477
Lervaror.........		—	7,251
Likör..........	L.	1,976	7,904
	Kg.	1,193	1,197
Lin, ohiickladt.......	»	84,531	71,851
Ljus, andra ün af talg ....	»	6,044	6,648

-ocr page 105-


	91
	Fran Nederlanderna införda varor.		Qvantitet.	Tarda i Kronor.
	Mandei.........	^Kg-	31,123	40,460
	Maskiner, redskap och verktyg ej
	Bpecificerade : for jordbruket .	»	—	880
	andra ....	»	—	39,048
6	Metaller:
	bly..........	»	55,251	21,521
	jilrn och stal;
	jarnviigsskenor m. m. . . .		50,000	(3,000
	rör m. m.......	»	211,025	52,714
	trad.........		77,G83	31,160
	arbeten deraf.....	»	17,879	13,409
	ej specif, jiirn- och stalvaror	»	24,751	75,153
(A	aadra jiirn- och stalvaror .	»	12,408	2,972
	koppar m. ra.:
	platar m. m......	»	25,130	25,639
	trad.........	»	7,259	72,590
	ej specif, arbeten samt koppar
	m. m. oarbetad ....	»	4,577	18,982
	silfver, ej specif, arbeten . .	»	1	190
	tenn, oarbetadt.....	»	71,886	110,455
	arbetadt .....	»	G70	1,424
	zink, oarbetad......	»	50,402	10,938
	arbetad: plat m. m. .	»	105,201	44,210
	ej, specif arbeten.	»	433	1,082
	Muskott.........		1.941	4,853
	Natron . . . ......	»	44,904	19,864
	Nitrobenzol (Mirbanolja) . . .	»	1,802	1,953
	Oleln..........	»	250,529	100,212
	Oleomargarin.......		3,151	2,521

-ocr page 106-

Fran Nederliinderna inforda varor.		Qvantitet.	varua i Kronor.
Oljor, feta, lin- m. ra.....	Kg.	7G,974	31.559
andra slrg. . . .	»	338,404	204,420
andra an feta . . . .	»	8,324	1,043
Ost..........	»	14,070	14,774
Papp..........	»	34,545	20,724
Papper, kardus- m. m.....	»	1,102	581
förgyldt ra. ra. . . .	»	3,713	12,995
Papper, ej specif, slag ....	»	154,924	232,380
Peppar .........	»	1,087	1,003
Poraeransskal in. ra.....	»	0,911	5,529
Eemmar, af liider.....		—	3,583
Kussin.........	»	3,089	1,107
Eor, vegetabiliska.....	»	40,723	23,502
	»	0,108	2,452
Senap, omalen......	»	19,477	7,791
Shoddy .........	»	1,848	1,737
Skriftaftor, oinfattade.....	!gt;	8,442	3,377
■Skyffiar in. ra.......	»	—	2,208
■S mergel.........	»	20,384	10.192
Socker, raffineradt.....	»	220,340	81,520
oraffineradt ......	»	300,785	88,732
Spanraal omalen: honor . . .	»	538,021	100,991
hvete . . .	»	201,944	24,738
rug och iirter	»	119,871	11,089
malen : hvetegryn. .	»	110,524	29,131
hvetemjöl. .	»	3,013,212	527,812
Stenkol . . •......	HI.	37,493	40,800
Sugar m. ra........		—	3,145
Té...........	Kg.	4,812	12,030

-ocr page 107-

I n- och u t f ö r d a varor.	Qvantitet.	Yiirda i Kronor.
Tobak, oarbetad......	Kg.	101,252	212,629
arbetad: cigarrer m. m.	»	7,893	73,930
andra slag . .	»	1,288	3,864
Trad, bomulls-......	»	265	1,352
Travaror, oarbetade.....	Kbm.	1,330	20,650
arbetade .....	Kg.	998	2,187
Tungspat........	»	5,330	1,066
Tval..........	»	6,510	4,385
Ull, ofiirgad.......	»	1,354	2,099
Vatten, mineral-......	L.	14,818	4,446
Vin, pa fat.......	Kg.	47,339	71,008
pil andra karl.....	L.	8,040	17,534
Viifnader, ylle-......	Kg.	963	7,150
linne-......	»	57	314
bomulls-.....	»	19,142	172,738
Viixter, lefvande......	»	15,200	22,800
Varor, i tulltaxan ej niimnda:
raamnen........		—	2,044
mer eller mindre arbetade . .		—	2,217
		—	20,693
Summa			7,001,502.
3. Till Nederlanderna u t f ö r d a varor.
Affall specificeradt.....		—	1,200
Bliick, skrif-.......	Kg.	5,375	3,222
	»	88,900	8,890
saltad,inlagd, torr eller rökt	»	61,300	11,589
Fiirgar m. m.: kimrök och ej
specif, slag........	»	—	17,225

-ocr page 108-

Till Nederlanderna u t f ö r d a varor. Qvantitet. . ^lt;l

i Kroner.

Godningsiimnen, ej speciecerade Kg. 15,000 2 700

Kon server........» 704 1,408

Krita, hvit, malen.....» 294,235 8,827

Maskiner, redskap och verktyg,

ej specificerade: for jordbruket » — 5,030

andra slag . » — 29,088

Metaller:

bly, oarbetadt......» 9,C00 2,01C

jarnochstal: tackochbarlastjiirn » 4,147,820 241,403

gö ten......» 111,535 8,923

smiiltslycken m. m.. » 543,088 54,309

stangjiirnsafhugg. . » 90,500 9.C56

stanger, valsadem.m. » 5,215,705 078,050

spik......» 33,099 13,240

ej specificerade jarn-

och stalvaror . . » 2,173 6,519 andra jiirn- och stalvaror (skrot, platar

m. m.) . . . . » 103,000 4.834

Mineral: jiirnmalra.....» 324,474,300 3,244,743

zinkmalra.....» 120 G

Papp, ej specif slag.....» 19.897 15,894

Papper : kardus- m. m..........» 5,122 2,561

ej specificerade slag . » 279,899 419,849

Papperstapeter och barder . . » 101,644 406,576

Reranar af liider......» — 2,980

Slöjdvaror m. m., ej. specificerade » — 1,500

Spanmal, omalen......» 256,850 25,685

Sten, ej specificerad: oarbetad . — 19,400

-ocr page 109-

Till Neder!anderna u t f o r d a varor.	Qvantitet.	Viirda i Kroner.
arbetad, ej polerad		—	10,900
Tjilra..........	Kg.	097,605	83,713
Tobak, arbetad: cigarrer m. m.	»	200	2,000
Tran..........	»	] 0,332	4,959
Tramassa kemisk, torr....	»	1,630,283	293,451
vat ....	»	167,660	15,089
mekanisk, torr . . .	»	385,750	30,860
vat . . .	»	1,346,700	53,868
Trii varor,
oarbetade.
af furu eller gran :
timmer m. m., gröfre . .	Kbm.	116,680	3,704,590
spiror och mindre timmer	»	26,715	267,150
artra.......	»	442	6,630
bjalkar, gröfre ....	»	9,991	256,769
sparrar och mindre bjalkar	»	1,260	20,412
grufstolpar.....	»	540	3,909
pappersved.....	»	900	5,400
plankor och battens . .	»	193,218	4,598_;588
briider.......	»	54,253	1,003,359
hyflade m. m. . .	»	35,836	834,020
brad- och plankstump. .	»	940	7,379
lister m. m......	»	1,305	22,908
stiifver, lagg- och botten-	»	3,901	08,072
andra .......	»	497	5,155
arbetade: snickarearbeten . .	»	—	181,510
Tiindstickor........	Kg.	423,800	254,280
Andra varor.......	»	—	2,259
Summa. . .			17.045.273

-ocr page 110-

OFNINGSSTYCKEN \').

A) Den enkla satsen och dess delar.

1. Subjekt ocli predikat.

En svala kvittrar. Biet surrar. Gökarna gala. Snön har smiilt. Varen har aterkommit. Angarna grönska. Blommor skola uppviixa. Flyttfiiglarna ha aterviindt.

Faglarna kvittrade. Vintern hade flytt. Varen var kommen. Liii korna sjöngo. Alia upplifvades. Den lidande bief förhoppnirjgs-full. Att arbela ar nödvandigt. Det ar en plikt. Har du varit flitig? S\'ig (du) sanningen! Matte du vara sannfiirdig! \'

2. Ackusativ- ocli dativobjekt.

En fagel har (= ager) vingar. Faglarna fanga insekter. Faglar iita frön. En blomma alstrar frukt. Vilxter utveckla blommor. Solen gifver viirrae at jorden. Jorden bereder (at) miinniskan niiringsmedel. Solen gifver jorden ljus och viirme. Gud har skapat vürlden. Ara ske Gud!

De gamla skall man iira. De unga skall manlara. Yngiingen förtjanade att berömmas. Berömmet var honom nyttigt. Det gjorde honom godt. Det uppmuntrade honom. Att öfva barm-hilrtighet medför viilsignelse. Den barmhartige skall ske barm-hiirtighet. Att öfva barmhartighet iir (för) en god miinniska kiirt. Ad la personer förvarfva sig aktning.

¹) Dessa ofningsstycken aro afsedda for grammatiska öfningar i allmanbet, ej blott för inlarandet af den allmanna satslaran. De stycken, som aro tryckta med den gröfre stiien, bora samtliga genomgas, innan man öfvergar till de andra.

-ocr page 111-

3. Adverbial.

En fagel ffyger i kiften. Orrarna spela om varen. Nakter-galen sjunger vackert. Faglarna kvittra af lefnadslust. I triid-gdrden sjunga bofinkar dagligen. Faglarna hiicka diir i stunkar. Till stunkar hopspikas brüdlappar. Pa taket bygga svalorna bon under tegelpannorna.

(Agent.) Bon byggas af svalorna. Af lera \') byggas bona af svalorna. Ungarna fodas iifven af hannarna. Insekter fangas af svalorna under flykten.

Följ (du) med mig till skogen! I skogen vandrar jag giirna. Diir sag jag en gang en riif. Eiifven stod pa lur bakom ett bögt triid. Trildet ilr omkring trettio meter bögt. Vid min ankomst kilade riifven genast bort. Hvarför hade jag ej bössan med mig? Da hade riifven strax blifvit skjuten af mig. Üte i skog och mark gar jag minst tva timmar dagligen. Genom att promenera i fria luften uppfriskas nerver och sinne.

4. Attribut.

En liten fagel sitter i bögt triid. Den lilla fageln, en triid-gilrdssangare, sjunger ljufligt. Sangarens rost har vackra toner. I tradets topp bar fageln bo. Tradets lof bilda ett skyddande tak. Familjens sma ungar viirdas i boet med största ömhet. För-iildrars kiirlek till barnen öfvergar barns kiirlek till foraldrarna.

Stockholm, Sveriges hufvudstad, har ett fiirtjusande lagemellan Miilaren och Östersjön. Eesande utlündingar beundra dess skönhet. Stockholms slott, den kungliga familjens bostad, iir statligt. Min liingtan att se var hufvudstad uppföUdes omsider. I Stockholm besökte jag Nordiska museet och Skansen. PS, Skansen sag jag simmande siilar. Deras rörelser i vattnet iiro snabba, I samma damm summo tillika nagra svanor. Att se salarnas strid med de langhalsade simfaglama roade mig mycket. En af svanorna

^l) Mark, att af lera icke ar agent.

-ocr page 112-

lilmnade aldrig den största af siilarna \') i fred. Omsider utkastades i dammen en miingd (af) mjukt bröd -). Begiiret att uppfanga brödet besegrade stridslusten. Hvilken lefvande varelse vill ej lifuiira sig ?

5. Predikatsfyllnad.

En liten fagel ar sardeles liflig. Fagelns namn ar svala. Svalans fiykt iir mycket snabb. Svalan iir en tatting. Dess kvitter iir föga vackert. Diiremot ha manga andra tattingar blifvit goda sangare. Kiiktergalarna ha alltid varit beundrade for sin hiirliga sang. Larkan, varens budbilrare, iir en ypperlig sangare. God sangare iir ocksa triidgardssiingaren. En af sang-faglarna, talltrasten, kallas Nordiska niiktergalen.

(Objektiv predikatsfyllnad.) Folket beniiraner talltrasten nattvaka. I ett skaldestycke kallar Franzén nattvakans silng vemodsfull. Vi anse niiktergalens siing vackrast. Faglarnas glada sang gör en promenad i triidgilrden angeniimare.

Niiktergalarna upptriida stundom tiiflande med hvarandra. Vid en dylik tiifling bief en nüktergal död af öfveranstriingning. En annan gang fann iigaren till en nüktergal sin fagel död af gramelse, Den hade nagra dagar förut blifvit besegrad vid en süngtiiflan. Niiktergalarna iiro niimligen högst egenkiira. Att öfvertriiffas af en annan anser niiktergalen för en stor skam. Bland andra sangfaglar iir den utan medtaflare. Vid hitkomsten om vilren komma hannarna ensamma före honprna. Vid dessas ankomst hiilsa hannarna | honorna villkomna med ljuflig sang.

G. Satsens samtliga delar.

Lefve upplysningen! Ma frihet bo i Norden! Hvi pröfvas ej huggande klingpr iinnu ? En stor miingd (af) soldater afuigade i dag till heden för att öfva sig till fosterlandets försvar. Den miinskliga kulturens stilla fortgang genom tiderna innehaller out-tröttliga iimnen för forskning, betraktelse och beundran. Pa Millarens vilna strand jag satt eu doftberusad sommarnatt.

^,) Orden af siilarna aro p a r t i t i v-a 11 r i b u t till (den) största, ²) Orden (af) bröd utgöra partitiv-attribut till en miingd.

-ocr page 113-

Kviillen sjunker tyst öfver berg och dal. Hör \') aftonldockans klang fran kapellet! Mvrkeklef pa Kinnekulle iir ett af-) Sveriges mest romantiska stallen. Den humoristiska sidan af Viir viiterhet har sin egentliga glans af Bellman. Hur lifvet blomstrar uppa dessa kullar! O, hvad fröjd du skiinker mig! Hvarje dag af v:irt lif iir ett blad i var historia. Löfvets fall iir en hviskning üt de lefvande. Bengt Folkunge, lagman i Östergötland, iiktade mot sin broders, Birger Jarls, vilja den adliga jungfrun Sigrid den fagra.

B) Satsföreningar.

7. Satslbindniiigar.

Viiren har kommit, och faglarna sjunga. Icke blott tiittingar af familjen »sangare» sjunga, utan iifven andra faglar göra det Niiktergalen t. ex. hör ej till faunans samp;ngare, utan denna iir en trastfagel. Liirkorna sjunga val, men de iiro icke siingare i zoologisk mening. Antingen iiro liittingarna flyttfaglar, eller iiro de s. k. stannfaglar. De fiesta lefva af insekter, eller iitadefrön. Rfycket nyttiga iiro smafaglarna genom att utrota skadliga insekter, diirför böra de skyddas. Grasparfvarna göra doek iifven mycken skada, ty de angripa bl. a. den mogna siiden. Tillika fördrifva de ofta ur tradgardarna de angeniiraa sangfaglarna, och man bör hindra deras stora förökning. Men i allmiinhet böra smafaglarna skyddas, de iiro niitnligen goda bundsförvanter ilt münniskan i att utrota sraarre skadedjur. Siitt upp i triidgardarna stunkar i triiden, och gör de smil nyttiga faglarna bofasta!

8. Satsfogningar.

Det beror af jordens rörelse kring solen, att arstiderna omviixla. Förr i vilrlden trodde man, att solen, hviilfde sig kring jorden. Den sanningen, att planeterna kretsa kring solen, bief först af Kopernikus klart uttalad. Att bekantgöra den nya teorien var förenadt med stora faror, sa att den förblef öfver trettio ar en hemlighet mellan nagra viinner. Slutligen, ar 1543, offentliggjorde Kopernikus sitt verk, hvari framstiilles liiran om himlakropparnas rörelser. Den nya idén rönte fran teologernas sida det största motstand, emedan den förmodades strida mot bibeln. Ocksa var det endast döden, som gjorde Kopernikus oiitkomlig för hiitska

¹) Subjeket, som har ar du, utelamnas vanligcn, da verbet star i imper ativ

²) Orden af stallen aro partitivattribut till ett.

-ocr page 114-

100

förföljelser. En ny kiimpe för sanningen, Giordano Bruno, bief lefvande brand, sedan han under aratal varit utsatt för de grym-maste förföljelser.

Knappt tio ar efter Brunos martyrdöd upptriidde Galilei, som genom upptilckten af Jupiters manar stiirkte den kopernikanska teorien. Simden bief nu hiiftigare, iin den nagonsin hade^ varit. Segern tillfaller doek slutligen vetenskapen, sedan Kepler, Newton m. fl. framlagt sina öfvertygande bevis.

9. Samordnade samt öfver- och underordnade satser i samma mening.

Solen, kring bvilken planeterna kretsa, ilr omkring femton millioner mil aflagsen fran jorden, men öfriga fixstjiirnor üro sa langt afliigsna, att deras afstand blott kan miitas med s. k. ljusar. Ett ljusar motsvarar den viigltlngd, som ljuset gar pa ett dr, och, da ljuset gar trettio tusen rail i sekunden, tir ett sadant matt enormt stort. Solens ljus kommer till jorden pil atta minuter, men en ljusstrale fran den niirmaste fixstjürnan hinner, ej till jorden, förriin 3²/:i itr aro förgangna. Polstjarnan ar oeksa en af de narmaste fixstjarnorna, men dess afstand fran jorden iirfemtio ljusar, sa att, om den stjiirnan slocknade, denna handelse blefve bekant pa jorden först femtio ar darefter.

Man antager, att var sol ar tre billioner mil aflagsen fran den narmaste fixstjiirnan, och att dess afstdnd fran andra fixstjarnor ar manga hundra giinger större. Solen sjiilf synes ieke höra till de raera ansenliga fixstjarnorna, och jorden, som lilnge ansags vara skapelsens centrum, iir sannolikt en af de minsta viirldskropparna. Genom teleskopet har man liirt kanna, att det ljusa halte, som kallas Vintergatan, utgöres af en samling stjilrnor, och att yarlds-alltet framstar i en sadan storhet, att vi icke kunna göra oss den ringaste förestiillning darom.

10. Samraandragna satsbindningar.

Lika langa iiro icke alla dagar, följaktligen ej heller niitterna. Vissa tider iiro dagarna langa och niitterna korta. Andra tider iiro dagarna korta men niitterna langa. Vid sommarsolstandet, den 21 juni, iir dagen langst och natten kortast. Daremot ar vid vintersolstiindet, den 22 december dagen kortast och natten liingst. Lika langa aro dag och natt tva ganger om ilret, namligen vid vürdagjamningen dan 21 mars och höstdagjamningen den 23 september. Dii gar solen upp riltt i öster och gar ned riitt i viister. Dagar och niitter iiro olika lilnga pil skilda orter, lik as A

-ocr page 115-

101

lirstiderna. Liingre mot norr blir vintern liingre och sommaren kortare. Under sjalfva ekvatorn har man ingen var eller host, blott en sommar och en vinter (regntid).

11. Sammandragna satsfogiiiiigar.

Manen rör sig i en bana kring jorden liksomjorden kring solen. Mdnens rörelseteori iir f. ö. mera svarlöst iin mangen annan astronomisk uppgift. Antagligen iir manen bildad af samma massa som jorden. Deras utvecklingsprocess kan ocksa antagas vara densamma till arten, om iin icke till graden. Mdnens afkylning har tydligen giltt fortare iin jordens, eniir jordens volym iir ungefiir femtio ganger stürre iin manens. Manne pa manen saknas all verksamhet inom den oorganiska naturen likasom vatten och atmosfiir?

C) Satsförkortningar och elliptiska satser.

12. Satsförkortningar.

1). Jag tycker mig hora (= att jag hür) aftonklockans toner fran kapellet. Har du hört nilktergalen sjunga? Anser du detta vara förhallandet ? Hvilken af dessa blomtnor anser du vara den vackraste ? \') Alia dessa blommor, hvilka du ser viixa hiir har jag sjiilf planterat.

2). En stor vattenmassa, kastande sig utför en ofantlig höjd, fyller sinnet med hapnad och beundran. Erfarande följderna angrade kejsaren kriget. Viil uppfostrad af sina föraldrar bief ynglingen en utmiirkt man. Blind (— varande blind) kan han icke liisa. Sent omsider framkomna till ort och stiille mottogos vi af viird och viirdinna med ansikten, stralande af gliidje.

3). Alla hunno fram honom undantagen (= om han undan-tages). Boken kostar 3 kronor 50 öre bandet inberiiknadt. Sann-ingen af ditt pastaende medgifven/lal saken doek att tiinka pa. Medgifvet, att ditt pastaende iir riktigt (= riktigheten af ditt pastaende medgifven), förhailer sig saken likviil pil detta satt. Antaget, att detta iir sant, iir doek min sats dilrmed ej vederlagd ^:,).

4). Astromien anse vi vara den intressantaste af alla veten-skaper. Den har liltit miinniskan till fullo inse, att hon om viirldsalltets storhet ej kan göra sig ringaste förestiillning. Redan i det 5;te seklet f. Kr. förklarade en filosof det biilte, som vi se

*) Anser du ar hufvudsats och hvilken vara den vackraste ack. m. intquot;.

²) Hvilka vdxa ack. m. inf.

³) I de tva sista meningarna star en att-sats i stallet för substantivet i den fristaeude satsförkortningen.

-ocr page 116-

102

strücka sig tvars öfver stjiirnhimmeln och kalla Vintergatan, vara det samfiilda ljuset fran en otalig miingd stjiirnor. Afven de s. k. nebulosorna eller stjarntöcknen hafva, sedda genora starka tuber, befunnits till en del utgöra \') ofantliga stjarnhopar. Sasom sjalflysande i likhet med vilr sol omkretsas sannolikt fixsfjiirnorna ocksa af planeter, som fran dem emottaga ljus och viirme. Solen antager man vara en glödande massa, bildad af starkt samman-tryckta gaser. Denna massa tror man vara omgifven af ett lilttere gashölje, som ilr i stiindig rörelse, liknande vara stormar.

13. Elliptiska (ofullstandiga) satser.

1). I dag kommer en gammal viin och hiilser pa dig, Karl! Hvilken ? — Du blir mycket öfverraskad af att fa triiffa honom. Blir jag? — Han skall hafva kommit fran utlandet förra veekan. Ja sa (= har kan kommit o. s. v.). — Da vet jag, hvem ban ar. Vet du? — Det ilr en gammal skolkamrat. Ja. — Blir du inte glad att fa traffa honom ? Jo visst. — Hvad ilr andamalet med hans hemresa ? Troligen blott att fa nterse fosterlandet, frander och vanner. — Hur liinge har han varit i utlandet ? Omkring 25 ar. — Hvad tror man om hans ekonomiska stallning ? Att den iir mycket god.

2). God afton! Hjiirtligt viilkommen, kiire viin! Hvilket angeniimt möte! Hur roligt att ha dig hiir igen! Fram med pokalerna! En varm skal för var iidle giist, Hiilsa trefnad och en lang lefnad! Oss viil och ingen ilia! Borta bra men hemma biist. Sljutet godt, allting godt.

-ocr page 117-

Almanna amnen.

„Hvar ocli en iir siu egen lyckas sined.quot;

Ordsprak.

U t k a s t.

{Inl.) Manga miinniskor klaga ofta öfver ödet och vilja icke hos sig sjiilfva söka skulden till sin olyckliga eller mindre lyckliga stallning. Ordspniket iir doek sant: .gt;Hvar och en iir sin egen lyckas smed.quot; Att denna sanning i friimsta ruramet och alltid giiller om den lycka, som bestar i inre tillfredsstiillelse och samvetsfrid, inses af sig sjiilft. (Of verg.) Men afven den lycka, som grundar sig pa yttre, timliga fördelar, iir i viisentlig man beroende af miinniskan sjiilf.

{Afh.) Sant iir det visserligen, att «miinniskan kan intet taga, utan det varder henne gifvet af himmelen,quot; men det beror doek alltid pa henne sjiilf, hum bon tillgodogür sig de förrmuier, som sta henne till buds, och anviinder de pund, som hos henne blifvit nedlagda. Det gifves ett naturligt samband mellan hennes handlingar och hennes öde. Med riitta sjunger skalden; :gt;Inom ditt bröst de bo ditt ödes stjiirnor.\'\'quot; Visserligen iir icke miinniskan herre öfver hvarje hiindelse, visserligen kan hon stundom drabbas af skickelser, hvilka det icke star i hennes hand att förekomma. Men hennes eget siitt att ga ttllviiga har doek ett synbart inflytande pa de förhallanden och omstiindig-heter, hvilka skapa hennes timliga lycka. Salunda beror det mycket pil henne sjiilf att förviirfva och bibehalla en god heisa, ekonomiskt valstamp;nd, lyckliga familjforballanden.

-ocr page 118-

104

God heisa befriimjas genom ordentligt lefnadssütt, ünda-malsenlig fördelning af tiden mellan arbete och forströelse, matta i njutningar o. s. v.

Ekonomskt v ill s t S n d genom val af passande lefnads-yrke, förviirfvad skicklighet dari, arbetsamhet och ordning, sparsamhet o. s. V.

Lyckliga familjförhallanden genom noggrannhet i valet af make, omsorgsfull uppfostran af barnen, i friimsta rummet genom goda föredömen, urskilning i valet af umgiinge o. s. v.

(Afsl.) Vi finna saledes, att manniskan kan, om iin icke helt och hullet skapa, dock i viisentlig man bidraga iifven till sin timliga lycka, och att, om denna fattas henne, hon i fracasta rummet har att anklaga sig sjülf darför. Ma fördenskull en hvar behjiirta sanningen af ordspraket »Hvar och en ar sin egen lyckas smed,quot; sa att han icke nagonsin nödgas under angerns och sjalfförebraelsens bittra qval med romareskalden utropa: »0 mihi prreteritos referat si Jupiter annos!quot; (Om Jupiter fltergafve mig de förgangna aren.)

Rikedomeus viirde och faror.

U t k a s t.

(Lil.) Manga finnas, hvilkas enda diktan och traktan eet ilr att förviirfva rikedom, likasom diiri lage all lifvets lycka. Sant iir visserligen, att rikedomen iifven har sitt viirde och kan blifva ett medel till befrümjande af mycket godt, men a andra sician ilr den ock förenad med manga faror och lilnder ej sallan till forbanneise i stilllet för villsignelse. (Öfverfj.) Allt beror darpa, huru rikedomen anvilndes.

-ocr page 119-

105

{Afh.) Rikedomen har viirde endast i det fall, att den riitt anviindes. — Den ar icke sitt eget iindanuil, utan utgör endast ett medel. For den rike erbjuda sig flera tillfiülen till andlig utveckling och förkofran, hvilka den fattige saknar. Striifvan efter timligt valstand diirför fullt beriittigadt, savida man diirmed afser att kunna, mera ostörd af det timliga lifvets omsorger och bekymrner, utveckla och bilda sig för det eviga lifvet —. Salunda kan rikedomen blifva för manniskan ett medel att befriimja hvad godt iir bade for henne sjillf och för andra. Men a andra sidan kan den och blifva en anledning till bade timligt och evigt förderf —.

Riked omens faror. Rikedomen lockar till sinliga njut-ningar genom den större liitthet att tillfredsstalla begaren, som han medför. Den lockar till yppighet, veklighet, omattlighet, lattsinne. Deras följder. — Den förleder manniskan till högmod och sjalfklokhet. ^Högmod gar för fall.quot; — Den framkallar ofta viirldskiirlek, sjiilens uteslutande riktning pa denna varlden och det timliga goda. Den alstrar ofta gudsförgiitenhet och glömska diiraf, att manniskan hiir lefver endast för att bilda och utveckla sig för det tillkommande lifvet, att hou i denna vilrlden endast iir en friimling och en gast, livilken niir som helst maste lemna den samme o. s. v.

{Afsl.) Det förhaller sig saledes med rikedomen, som med mycket annat hiir i varlden. Den kan vara bade ett godt och ett ondt. Det beror af, huru den anviindes, om den blir det ena eller andra. Ma diirför ingen striifva efter rikedom for dennes egen skull eller för sinliga iindamal. Torftiga omstan-digheter i förening med förnöjsamhet atföljas langt oftare af verklig lycka.

-ocr page 120-

lOG

Att tiderna församras iir en ofla upprcpad klagan.

Ar (len afven Iboriittigad?

U t k a s t.

(Inl.) Ofta nog far man höra den klagan upprepas, att »tiderna församras.quot; Manga miinniskor omfatta niimligen med en viss förkilrlek framfarna dagar och forlügga till dem den »gyllene tiden.quot; De förkasta ofta med fördomsfull betilnksamhet allt nytt. (Öfverg.) Att denna klagan lik vil 1 icke iir berilttigad, det liirer oss förnuftet, det üdagaüigger historiën.

(Afh.) Förnuftet sager oss, att det vore siridande mot Guds vishet och godhet, att det skulle blifva siimre i vtlrlden. Miinniskan sasom ett sig utvecklande viisen inaste vara i stand att mer och mer fullkomnas, saledes ilfven miinskligheten i sin helhet. »Den, som ej gïir framat, gar tillbaka.quot;

H istoriens vittnesbörd. Hvilka stora framsteg visar sig ej miinskligheten hafva gjort, om man jamför forna tider med den nilrvarande; i vetenskaperna, i synnerhet naturveten-skaperna — deras betydelse för münsklighetens utveckling — ; i samhilllsinriittningar, bilttre lagskipning, grundande sig pa hogre aktning för miinniskans riittigheter, folkupplysningens befrilmjande, villgörenhetsanstalter; i sedlighet, renare asigter angaende förhüUandet till Gud och nilstan, mindre rahet och gryrahet o. s. v.

{Afsl.) Den gamla, ej silllsporda klagan, att tiderna försilmras, saledes oberilttigad. Det siiger oss förnuftet, det visar oss historiën.

„Morgonstund har guld i mund.quot;

Ordspriik.

U t k a s t.

(Tnl.) »Morgonstund har guld i mundquot; iir ett gammalt ordspriik, hvilket, likasom manga andra, inneballer en triiffande

-ocr page 121-

107

sanning. Diiri l.\'gger den betydelse, att det arbete, som forriittas under morgonena timmar i allmiinhet gar liittare, och saledes medför jilraförelsevis rikare frukter. (Öfvery.) Skiilet diirtill iir liitt att inse.

(Afh.) Kropp och sjül hafva, da morgonen intriider, hem-tat nya krafter genom den föregaende nattens starkande sömn. Dagens mungfaldiga störande inverkningar hafva iinnu ej intriidt. Det maste vara helsosammare att tidigt om morgonen börja ar-betet iin att utstriicka det inpa natten, da mörkret intradt och naturen sjiilf anvisar de lefvande att hvila (betrakta djuren). För öfrigt kan under det nattliga arbetet nuinget intryck fran den flydda dagen mer eller mindre lifligt framtriida for med-vetandet och störande inverka pa den med tankearbete syssel-satta o. s. v.

(Afsl.) Unga personer hora darför viinja sig att tidigt stiga upp och egna dagens första timmar at nyttiga sysselsiittningar. I synnerhet ma den, som egnar sig at studier, icke förgilta det latinska ordspraket: «Aurora musis amica.quot; (Aurora gudarnas vilnninna.)

„Vill du natureus vüg till verklig süllhet veta, Se har (less första bud; arbeta!quot;

Leopold: Predikaren.

U t k a s t.

{In/.) Blicka vi in i naturens rike, hvilken mangfald af verk-samhet möter oss ej diir! Betrakta t. ex. den lilla myran! Hvilken verksamhet, hvilken flit och ihiirdighet utvecklar ej bon! Alit i naturen, som lif har, iir pa sitt egendomliga sütt i verksamhet, och naturen sjiilf anvisar miinniskan att vara verksam. Det iir ock miinniskans bestiimmelse att arbeta, sasom skrifvet star i

-ocr page 122-

108

1 Mos. 2 : 15 ; samt 3 : 19. Fran denna sin bestümmelse viker hon aldrig ostraffad —. (Öfverg.) Daremot beframjar arbetsamhet hennes bade andliga och lekamliga val.

(Afh.) Arbetsamhet befordrar, sasom vi fran barndomen liirt oss, heisa och valstand. Dct andamalsenligt inrattade arbetet, omvexlande med nödig hvila, starker bade kroppens och sjalens krafter, skyddar mot forslappning. Arbetsamhet förbiittrar vara omstiindigheter och bereder oss valstand. Daremot maste lattingen ga i slitna kliider o. s. v.

Arbetsamhet hjalper oss att emotsta onda begiir samt hindrar miinga tilllallen till syiid. Sysslolöshet foder onda tankar och begiir. Arbetsamhet fürebvgger dem. Den afliigsnar tillfallen till synd genom att afhalla fran dagdrifveri i dtiligt siillskap o. s. v. »Fafang ga liirer mycket ondt.quot;

Arbetsamhet bidrager till tröst och sinnesstyrka under motgangen. Arbete iir den biista förströelsen under sorgen. Atergifver lefnadslust, mod och hopp. — —

(Afsi.) Sadana iiro de förmilner, hvilka arbetsamhet medför. — Huru angeliiget iir det da icke for miinniskan att behjiirta skaldens ord :

»Vill du naturens viig till verklig sallhet veta,

Se har dess första bud: Arbeta!quot;

-ocr page 123-

T-w-eecLe GrecLeelte.

Beknopt overzicht van de geschiedenis der Zweedsche Letterkunde

VOLGENS

Dr. D. A. Sunden\'s en Dr. Karl Warburg\'s

Svenska Yitterhetens Historia.

Oud xNoorsche litteratuur.			Blz.	109
l^e tijdperk (\'tKatholieke)	1200-	-1521 . .	»	111
-^e » (der Hervorming)	1521-	-1611 . .	»	112
3^e » (Glansperiode)	1611-	-1718 . .	»	112
4^e » (Vrijheidstijd)	1718-	-1771 . .	»	116
5° » (\'t Gustaviaansche)	1771-	-1809 . .	»	119
6° » (nieuwe Staatsinrichting^) 1809—	-1830 . .		124
7^e »	na	1830 . .	»	130
Bloemlezing van voorname prozaschrijvers	en dichters	»	137
Volkswijze voor piano en zang			»	224

--------

-ocr page 124-

Riikatfiirn.

Runraden bestod i slutet af hednatiden och början af den kristna tiden af 10 runtecken:

rr\\tgt;*R.K; *1-1-1-

ƒ n th o ?■ k; h n i a s; t h l m (slut-r eller gt;/)

Genoni tilliigg af en punkt fick en och annan runa en nagot andrad betydelsé, t. ex.; h //, K ;/■ c-

-ocr page 125-

Tweede lt;* elt;1 ee 11 e.

Beknopt Overzicht van de geschiedenis der Zweedsche Letterkunde.

Oud-Noorsclie Literatuur.

De oudste literatuur van Scandinavië heeft haren zetel op IJsland. Daar werden in de 13^e eeuw de Noorsche Goden- en heldenzangen^ ontstaan in de 9^e eeuw, opgeteekend en verzameld in de zoogenaamde Oudere Edcla.

Eerst na de invoering van het Christendom verkreeg het Noorden eene geschrevene literatuur.

Vóór dien tijd had men Runstenar, Runstafver, enz. (Norrena tunga).

In Scandinavië worden meer dan 2000 Runstenar gevonden, waarvan ⁹/io in Zweden. De voornaamste uit de 10^e eeuw is de Röksten in Östergötland.

Als oudste dichtwerken zijn bekend;

De Edda (Urmoder) in \'t Zweedsch vertaald in ISIS door A. A. Afzelius en in 1877 door P. A. Gödecke, bevattende: a. Godenzangen:

V ö 1 u s p a (Valans Visdom); eene zieneres Vala verhaalt hare gezichten betreffende de schepping, de ontwikkeling, den ondergang en de hernieuwing der wereld.

Havamal (Odix\'s zang); wijsheidsregels en kernspreuken,

waarvan enkele in de Fritbjof Saga zijn opgenomen. Waftrudnemdi; mythen van Tor,Odin,Balder,Feej e.a.

-ocr page 126-

110

h. Heldenzangen:

Völundaqvüdet, zang van den kunsfcvaardigen Völund. Helge Hun di ngsban e^worden tot de voornaamste produc-Gudrunaqvadet ken der wereldliteratuur gerekend. (Dezelfde sage als in het Nibelungenlied.)

De personen der dichters behooren tot het vóórhistorische duister. Eerst ten tijde van Harald Haefagee kent men dichters als: den Noorman Ejvind Flnnson, Hukonramal, een schoone zang

over Hakon den Goede; » IJslander Egil Skallagrimsox, Gest. omstr. 980, nöfudlönsen. \'tEerste boek, dat geschreven werd, was de geschiedenis van IJsland (1125) door Aee Feode, dus 250jarennade bewoningvan het land.

De Sagen (historische vertellingen) worden verdeeld in: 1°. Mythisch-historische vertellingen uit vóór-historischen tijd naar overlevering:

Völsunga saga (opgenomen in Hrölfs Kraka saga

de Eclda.) Ragnar Lodbroks »

Horvarar » Norma Gests »

Fritjöfs »

2°. Historische, voornamelijk door IJslanders gedicht:

Islandingabok van Aee Feode, predikant, f 1148.

Heimskringla, Ynglingasaga, Snorres Edda

geschiedenis der Noorsche Koningen van de oudste tijden tot 1177; (in 1869 in \'t Zweedsch uitgegeven.)

De 3 laatste sagen worden toegeschreven aan Snoeee Stuelasox, f 1241.

De laatste IJslandsche dichter in Zweden was Stuela Toedssox, f 1280.

3°. Romantische, ontstaan na invoering van \'t Christendom;

Orvar Odd\'s saga, Ketil Hang\'s saga en Didriks af Bern saga.

-ocr page 127-

Ill

Eerste Tijdperk,

(\'t Katholieke) 1200-1521.

Eerst in de 13^e eeuw begint eigenlijk de Zweedsche literatuur; hiervan getuigen de oudste handschriften Landskapslagar (1345),het beroemde werk Om Konuugs- och hOfdiiigastyrelse, benevens Heliga Birgitta\'s Uppenharelser, welk werk zelfs in de meeste Europeesche talen en ook in \'t Arabisch werd vertaald. Birgitta stierf in Home, 1373.

De taal, te dien tijde gebezigd, wordt genoemd Fornsvenska, doch veranderde na de Unie van Kalmar in Gammalsvenska.

De in dien tijd vervaardigde liederen behoorden oorspronkelijk tot den kring der adellijken, doch het verschil tusschen de standen was (wat ontwikkeling betreft) zoo gering, dat die liederen spoedig tot het groote publiek doordrongen, daar van geslacht tot geslacht werden overgebracht en als Folkvisor opgeschreven uit den mond des volks in de lG^e en 17° eeuw, en later verzameld en uitgegeven werden (in 1814) door E. G. Geyee en A. A. Afzelius.

In tegenstelling met de sagen, handelende over godenstrijd en heldenavonturen, geven de Folkvisor weerklank van \'s menschen gemoedsleven en zijn zij geschikt om gezongen te worden. Ze worden verdeeld in:

a. Sago-Kilmpavisor: Kampen Grimborg, Olgar Dansk och Burmen, Ramunder.

h. Historiska visor: Eriks visan (de oudste Zweedsche historische berijming), Vreta Klosterrof, Habor och Sigmild. c. Riddarvisor: Hillebrand, Herr Carl dier Klosterrofvet Jlertig Silfverdal, Liten Karin, Sven i Rosengürd.

De eerste bekende Zweedsche dichter was Tomas Simonsson, -J- 1443,, Bisschop te Strengniis; drie gedichten zijn van hem bewaard: Scingen om Engelbrelct, Friheten, Troheten.

-ocr page 128-

112

Tweede Tijdperk,

Hervoriiiingstijd, Zweden\'s opkomst, 1521—1611.

\'t Grootsche werk van dezen tijd is de Bijbelvertaling (1540,41; door Laurentius Petri, aartsbisschop, f 1573.

De letterkunde werd weinig beoefend^ doordien de beste krachten verdeeld waren in godsdienstige twisten, politieke onafhankelijkheid en onderlingen strijd tusschen de zonen van Gustav Vasa, terwijl ook de taal weinig geschikt was voor poëtische behandeling en alleen door afwerping van Deenschen invloed meer eigenlijk Zweedsch werd.

Door welsprekendheid was vermaard Koning Gustav I.

Olaus Petri, broeder van Laurentius, schreef als eerste historieschrijver een Svensk Krönika.

Johan Messentus schreef een historisch werk van groote waarde, in het Latijn, getiteld Scandia illustrata; hij was professor en stierf in de gevangenis in 1G37, was dus een tijdgenoot van Shakespeare, doch zijne dramatische voortbrengselen waren in vergelijking met dezen zwak. Alleen door de behandeling van Zweedsch-vaderlandsche onderwerpen in Dissa, Signill, Svanhvita en Blanca Miireta, opgevoerd door studenten te Upsala, heeft hij bijgedragen tot de opkomst der Zweedsche letterkunde.

Derde Tijdperk.

Zweden\'s glansperiode 1611—1718.

De taal, aanvankelijk nog gammalsvenskan, hoewel ontdaan van Deenschen invloed, was nog in hooge mate doorspekt van vreemde woorden uit \'t Duitsch, Latijn en Fransch.

De geleerde Johannes Bur^eus, Rijksantiquar en Koninklijke Bibliothecaris, f 1652, leermeester van Gustaf Adolf en Georg Stjernhjelm, ijverde openlijk voor Zweedsche taalstudie.

-ocr page 129-

113

Georg Stjernhjelm gaf in 1G43 een inleiding uit voor een Zweedsch woordenboek: Svea och Giitha Males Fatehur.

Nils Tjallman, -j- 1718, gaf een meer volledige spruldüra uit.

Tegen het einde van dit tijdperk nam de ontwikkeling der taal in die mate toe, dat deze toen geschreven werd, zoools thans, na nieuwe zuivering door Dalin, in hoofdzaak nog geschiedt.

De regeling der Hervorming en de zelfstandigheid van den Staat deden een nieuw tijdperk van algemeene ontwikkeling ontstaan, aanvangende met het morgenlicht van Gustaf Adolf\'s bestuur. De hierop volgende 100 jaren tot den slag van Pultava waren van de grootste beteekenis voor de nationale ontwikkeling, niet alleen buiten, doch ook binnen de grenzen van het Rijk; op elk gebied zijn mannen van groot talent opgestaan, als: Gustaf Adolf, \'t onderwijs bevorderende ook door zijn groot

privilege aan de Hoogeschool te Upsala.

Georg Stjernhjelm, geb. 1598 in Dalarne, en in 1G30 geadeld,

waarbij zijn geboortenaam Lilje vervangen werd.

Joh an Stjernhök, vader der Zweedsche wetgeving.

Olof Verelius,

natuurvorschers.

, geschiedvorschers.

Joh an Peringskiold Olof Rydbeck,

Urban Hjarne,

Kristofer Polhem,

Anders Rydelius, Zweden\'s eerste filosoof, y 1738 te Lund.

De letterkunde van dit tijdperk draagt het kenmerk van twee hoofdstroomingen: een klassieke, zich richtende naar de Grieksche dichters; en een romaansche, welke nieuwe loten trachtte in te enten van de letterkunde der Italiaansche dichters, wier taal van Koningin Kristina tot Koning Karl XI\'s tijd algemeen bekend en gehuldigd was.

-ocr page 130-

114

Tot de eerste behowen:

Koning Gustaf Adolf. Zijn poëtische natuur openbaarde zich niet alleen in zijne welsprekendheid. Reeds als 17-jarig jongeling hield hij eene schoone oratie tot sluiting van den Rijksdag, 1011; beroemd is zijn Afslcedslal till Slünderna, 1U30. Maar ook zijne werken in vers en proza zijn zeer bekend. Hij dichtte in \'tDuitsch den krijgspsalm »Varzaye nicht du Ilüuflein hleiri\\ welke, in \'t Zweedsch overgebracht onder No. 370, luidt: »Förfaras cj du lillahop\'quot;. Hij voltooide echter niet zijne Historie anrjucndc Konunrj Gad IX\'s regimcntstid-Georg Stjeexh.telm, t 1G72 als Rijksantiquar, stojid in wetenschappelijk en poëtisch opzicht ver boven zijne tijdgenooten. Zijn meest beroemd werk heet: lier mies, de mythe van de keus tusschen fru Lusia of fru Dygd, eene ernstige voorstelling voor de eigenmachtige hovelingen ten tijde van Koningin Kristina. Hierin werd voor \'teerst de daktylische hexameter toegepast. Zijn dichtwerk: Bröllqpshesvars Ihughomvielse was de eerste kiem van eene plant welke later de heerlijkste vruchten zou dragen, de humoristische lyrik, de eigendomme-Hjkheid der Zweedsche literatuur.

La^se Johansson, 1011—1074, student en taalmeester, noemde zich Lucidor den olycklige, schreef verzen in 7 talen. Ondanks zijne lichtzinnigheid en onbestendigheid heeft hij de schoonste psalmen (465- 467) gedicht, ademende het diepste berouw.

Samuel Columbus, 1643—1070, behoorde tot een poëtisch en muzikaal geslacht. Zijn broeder Johan, professor in Upsala, uitstekend dichter, stierf in 1084. Zijn vader Jonas was prof. geweest in denzelfden leerstoel en wordt aangemerkt als de meest uitstekende toonkunstenaar van zijn tijd.

-ocr page 131-

115

Samuel was een geniaal, edel inensch, begaafd dichter en ongemeen taalgeleerde. Den hihliska verlden is de titel van zijn geestelijken dichtbundel. Zijn Cde Sueihica en anecdotenver-zameling 1\'oo-mal (tafeltoosten) werden zeer gewaardeerd.

Olof Rudbeck, med. prof. te Upsala, -j- 1702, zoon van John R., prof. te Vesteras. Als student in de medicijnen verwierf hij op 2gt;gt;-jarigen leeftijd Europeesche beroemdheid door eene grootsche ontdekking op \'t gebied der anatomie, betreffende de lymph vaten.

30 jaar oud was hij prof. in de medicijnen, anatomie en botanie, hield lezingen over mathematische, mechanische en muzikale onderwerpen en schreef het merkwaardige werk Atlantica, waarin hij getracht heeft te bewijzen, dat Zweden het eerst bewoonde land der wereld zou zijn, als zoude het Paradijs daar geweest zijn; later is dit door de kritiek weerlegd.

Ook wekte hij door de uitgave der Islandska Say or de belangstelling op voor de studie dier litteratuur.

Fetet Lagarlöf, prof. te Upsala, rijkshistoriegraaf, f 1C99, bracht zijne tijdgenooten in verrukking door zijn Simtj till Elisandra. Ook zijne psalmen (32S en 332) vonden veel bijval.

Hakon Spegel, aartsbisschop, y 1714, was de Wall in van zijn tijd, heeft veel schoone psalmen gedicht en het door den student Lucidor naar buitenlandsch voorbeeld ontworpen werk : Gnds verh- och hvila, de scheppingshistorie, vervaardigd, zoomede een Zweedsch woordenboek.

Urban Hjabne, f ir)24 veelzijdig geleerde. Als student schreef hij het treurspel Rosimimde, dat voor het Hof van Koning Karei XI opgevoerd werd in het door hem in Upsala opgerichte studententheater; daarmede was de overgang voltooid van het schoolsche tot het Fransch-klassieke drama.

-ocr page 132-

Jasper Svedborg, bisschop te Skava, f 1737. Xiet minder dan 22 psalmen van hem zijn in het tegenwoordig psalmboek opgenomen. Hij was de vader van den beroemden Emanuel Svedenborg.

jon an Runiüs, f 1713, op 34-jarigen leeftijd, was de evenknie van Lucidor, onovertroffen in het maken van hexameters.

Sofie E msa bet Beenxer, f 1730, weduwe van den beroemden muntkenner Elias Brenner, was de eerste Zweedsche vrouw van eenige dichterlijke vermaardheid.

Tot de Romaansche richting behoorden:

Gustaf Roseniiane, f 1G84, tijdgenoot van Stjernhjelm.

Guxno Dahlstjerna, f 1700.

Kristoffer Leyoxcroxa, f 1710, gezant te Londen, gestorver (van verdriet,) na den slag bij Pultava.

Johan Liljestadt, f 1732, Fin van geboorte.

Jacob Frese, f 1729, de eerste Fin der Zweedsche letterkunde, de voornaamste van Stjernhjelm tot Dalin.

Vierde Tijdperk.

Zoogenaamde Vrijheidstijd 1718—1771.

Dit tijdperk getuigt van grooten bloei op \'t gebied der wetenschappen, voornamelijk die der natuur. Toen leefden mannen als:

Karl vox Lixxé, de groote plantenkoning.

Emaxuel Svedenborg, beroemd natuurvorscher en nog beroemder theosoof.

Karl von Scheele, chemicus, ontdekker der zuren.

Axders Celsius, astronoom.

-ocr page 133-

117

Nils Rosen van Rosexsteix, vader der Zweedsche geneeskunde.

De letterkunde vond niet vele beoefenaars, doch ging niettemin met reuzenschreden vooruit, en veel van hetgeen tot het volgende tijdperk gerekend wordt, ontsproot in het tegenwoordige.

De in Europa heerschende strooming, de Fransche, oefende ook op de Zweedsche letterkunde haren invloed uit.

De vroeger gehuldigde Italiaansche en Duitsche school werd verdrongen door de Fransche van Coexeille, Racine, Molière, La Fontaine en Voltaire, Fransche vertalingen van Addison Dryden, Pope, Swift ; Boileau\'s art poélviue werd in 1721 in \'t Zweedsch vertaald. Daarmede was eene bepaalde richting geopenbaard : gezond verstand in sierlijke verzen, welluidendheid dei-taal en edele gedachtengang, maar met opoffering van fantasie en gevoel. Samuel Teievald, de Zweedsche Boileau, oefende als Satiricus grooten invloed.

In dit tijdperk werd de grond gelegd voor de ontwikkeling en zuiverheid der taal, welke als Nysvenslcan bestempeld wordt.

O lof Dalin ontdeed haar van vreemde uitwassen.

In 1739 werd de akademie van wetenschappen gesticht, en in 1753 de akademie der letterkunde, welke thans nog bestaat als akademie van letterkunde, geschiedenis en oudheidkunde (vitterhets hi.stori-antiqvitets alcademi). Beiden behartigden de spraakkunst.

De rijkswet van 1731= was reeds een toonbeeld van krachtige, heldere taal.

Prof. Johan Ihlen, t Upsala 1780, schreef een Zweedsch lexicon in het Latijn en verkreeg daardoor grooten roem in de geheele wereld der geleerden.

Af.r. Sahlsteds, quot;f 177C, försök till en svensh grammatic.

Anders af Botin, f 1790, Sven-sk sprak i tal och thrift. Beskrifning om Sv. hemman o. jorclogods.

-ocr page 134-

113

Olof Dalix, zoon van een predikant in Hallanrl, geb. 1708, f 1703, gunsteling van Lovisa Uleika, begon reeds in 1732 met de uitgave van Then Scenske Argus. Zijn Svea Rikes Historici toont het meesterschap der Zweedsehe taal in proza. Xaar aanleiding van den ongelukkigen oorlog met Rusland 17-112, schreef hij een Epos in 4 zangen: Svenska Friheten in statige Alexandrijnen, hetgeen ongeveer dezelfde beteekenis had voor zijn tijd als Tegners Svea voor het zijne.

Zijn tooneelspel Dm Afundsjuke doet aan zijn grooten tijdgenoot L. Holberg denken.

Hedwig Charlotte Noruenflychï, f 17G3, is de schakel tus-schen oude en nieuwe letterkunde. Hare elegische dichtbundel: Den sörjande turturdufvan schildert het verlies van haren gestorven man, den admiraliteits-predikant Fabricius te Karlskrona. In 1744/50 gaf zij een jaarwerk uit: Qvinligt tankespel af en herdinna i Norden. In 1753 kwam zij in contact met jongeren als Creutz en Gyllenberg en stichtte een kring, welke bleef bestaan onder de leus Utile Dulci.

Johan Heneik Mörk, kerkvoogd, y 1703, is de eerste Zweedsehe romanschrijver, Adelriks och Göthilde-s Afventyr, Thecla eller den bepröfvade troues dygd.

Jacojs Wallenberg, Kerkvoogd, f 1778, schildert in Min sonpd Galeyan de reisindrukken, welke hij had opgedaan als scheepspredikant in dienst der O. I. Comp.

Gustaf Filip Creutz, Graaf, f 1783, en zijn vriend

Gustaf Fredrik Gyllenberg, (^raaf, f 1808.

De eerste dichtte Sommarqvade en Ellegi, waarmede hij alles overtrof wat de Zweedsehe dichtkunst nog had voortgebracht; Alia en Camilla, een zang zoo lief als die der nachtegalen in de lento, oogstte een bijval als de Frithiofs Saga later deed.

-ocr page 135-

11!)

De tweede, een der IS akaderaieleden, geeselde de zeden

van zijn tijd in Verldsföraklaren. In zijn gediclit Arstiderna was hij gelukkiger dan in zijn historisch epos Tag et öfver Biillet.

Ota)f Bergki.int, Kerkvoogd in Lund, f ISOf). Zijn geschrift Tal om Shaldekonslen doet hem boven zijne tijdgenooten uitblinken.

Karl Güstav Tessin, Graaf, f 1770.

Anders Johan van Höpkex, Graaf, r 1780, de Zweedsehe Tacitus. Prof. Karl von Lixnió, j 1778, de bloetnenkoning, schitterde door welsprekendheid.

Sven Lagerbring, prof. in Lund, y 1787, historieschrijver; Svea Hikes historia en Sammandrag af Svea Rikes hixl.

Vijfde Tijdperk.

Gnstaviaanscli Tijdvak van 1771—ISOi).

Het Gustaviaansclie tijdperk pleegt vergeleken te worden met dat van Keizer Augustus in Rome en van Lodewijk XIV in Frankrijk, naardien ook in Zweden een gekroond hoofd aan de spits der beweging stond tot bevordering van taal en letterkunde; toch werd het gebied van wetenschappen minder betreden, juist in tegenstelling met het voorgaande tijdperk.

Gustav III meende den grootsten invloed in dit opzicht op bet volk te kunnen oefenen door het theater: zoodoende werd de dramatische letterkunde het meest gehuldigd. Hij stichtte het Kongl. Stom theater in 1782 en in 1780 Svenslca AJademien

-ocr page 136-

120

met eeu ledental van 18, waartoe voor de eerste maal gekozen werden:

A. J. von Höpken.

N. von Rosenstein. G. M. Armfelt.

Johan Murberg. O. Celsius.

Bisschop Johan Vingard. G. G. Allerbeth.

Elis Schrei derheim. K. G. Nordin. Kquot;. L. Sjöberg.

;eb. 1843 » 1817 1822 1819 1842 1842 1828

1842

1843 1841 183G 1832 1818 1832 1818

gest. 1805 geb. 1818 » 1823

I. H. Kellgren.

Graaf Fredk. Axel von Persen.

A. af Botin.

G. F. Gyllenborg.

K. G. af Leopold.

Graaf Karl Fredk. Scheffer.

Graaf Mattias von Hermansson.

J. G. Oxenstjerna.

In 1895 werden de 18 plaatsen vervuld door:

Hans Forsell, President...........

Gunar Wennerberg, ex-Staatsraad.......

Carl Gustaf Malmström, ex-Prof.en Staatsraad, Rijksarchi v

Carl Herman Rundgren, Bisschop.....

Knut Fredrik Södervall, Prof. te Lund . . .

Hans Hildebrand, Rijks-Antiqr......

Nils Fredrik Sander, Dichter.......

Carl David af Wirsén, Dichter en Secretaris .

Fsaias Tegnér, Prof. te Lund......

Carl Snoilsky, Dichter en Rijksbibl. (Graaf) .

Carl Theodor Odhner, Prof. te Lund . . .

Nils Adolf Erik Nordenskiöld, Prof. (Vrijheer)

Carl Anders Kuil berg, Dichter......

Carl Rupert Nyblom, Prof. te quot;üpsala. . . .

Anton Niklas Sundberg, Aartsbisschop . . .

Victor Rydberg, Dichter, Prof. te Stockholm, geb. 1828 Louis Gerard de Geer, ex-Staatsminister (Vrijheer) Gustaf Ljunggren, ex-Prof. te Lund.....

-ocr page 137-

121

Koning Gustaf III bezat volgens Malmsteöm grooter kunstenaars-aanleg dan iemand in zijn kring, doch zijn weinige diepzinnigheid maakte, dat hij zijne dramatische werken slechts ontwierp en in schema, doch niet in voltooiing bracht, getuige:

Gustaf Adolf och Ebha Brake, Sin\' Brake, Helmfelt, Gustaf Adolf\'s (idelmod, welke meestendeels door zijn secretaris Kellgrex werden voltooid. Beroemd is hij wegens zijne riksdagstal, en de Sv. Akad. wees hem zelfs den grooten prijs toe, wegens zijn Areminne öfven Lcnnart Torstenson.

Jon an Hendrik Kellgeen, 1751—1795. Zijne geschriften worden aangemerkt als de volwassen bloemen der letterkunde van dit tijdperk en als de kiemen voor het volgende, zoodat hij als de voornaamste onder zijne tijdgenooten wordt geacht, en ofschoon Bellman wegens grootere dichterlijkheid meer populair was, oefende hij toch grooteren invloed; reeds in 1778, toen hij met Lenngren Stoekholmsposten uitgaf, en voorts door zijne Satiriske dikter: Mina löjen, Man eyer ej snille fir dct man ar cjalen, Ljusets fienden, Dumboms lefverne. Zijn voornaamste werken waren: Den mja skapelsen el Ier inbillningsverld en zijn elegische zang Till Kris Una.

Karl Mikaël Bellmann, 1740—1795, de eigenaardigste van alle Zweedsche dichters; in 17GG begon hij Fredman\'s episilar uit te geven, waarvan 50 in G jaar tijds verschenen. In 1791 erkende de Zw. Acad. hem de Lundblad-prijs toe.

Zijn eigenaardigheid ligt in de vereeniging van dicht en toon, waardoor hij muzikaal dichter was.

In 1877 werd een nysamling zijner werken uitgegeven door C. Eichkoen en in 1895 zijn 100-jarige sterfdag herdacht.

-ocr page 138-

122 »

Joiian Gabk. Oxenstjerna, 1750—1818, Graaf, Kijksraad en Rijksmaarschalk. Zijn voornaamste dichtwerken zijn Dagens stunder en Slcördarne. Op lateren leeftijd vertaalde hij Milton\'s Del förlorade Paradiset en Tasso\'s Del hefriade .Jerusalem.

Gudiiund Göean Adlerbeth, -f1818. \'t Koninklijke groote theater werd ingewijd met de opera Clara och Alonxo, waarvan hij den tekst schreef, metrische vertalingen van Vikgiuuö, Hoeatius en Ovidius.

Door zijne vrije vertolking van Ilukarnamdl wekte hij de herinnering aan Fornnordiska skaldelwnsten op.

Carl Gustaf af Leopold, 175G—1829, meer beroemd ah groot denker dan als dichter, was een trouw samenwerker met Kellgren, wiens plaats hij in Sv. Acad. innam na diens dood, waaraan iiij een Sancj wijdde.

Zij beiden waren de rechte representanten van het Gusiav-in nska Hdehvarvfe t.

Thomas Thorild, 1759—1808, bekend als denker en criticus, maar minder als dichter. Zijn prozastijl is beroemd.

Doordien hij met zijn gedicht Passionema slechts een tweeden prijs verwierf, ontstond er een langdurige polemiek tusschen hem en Kellgren in Stockholm*poslen, welke eerst door Leopold in Extra-posl tot een einde werd gebracht.

Besct Lidxer, 1757—1793. Zijne dichtwerken Spariaran död. Aret 178:gt; en zijne opera Me.dea maken een klaverblad van onver-welkelijke schoonheid uit, maar als mensch was hij lichtzinnig en bandeloos, zoodat zelfs Koning Gustaf de beschermende hand van hem moest terugtrekken. Hij werd vergeleken bij een vEolusharp, die nu eens de schoonste samensmelÈng van tonen en dan weer plotseling een wanklank doet hooren.

-ocr page 139-

123

Anna Maria Lenngken 1754—1S17, de voornaamste dichteres van Zweden, was de dochter van prof. Magnus Malmstedt. Hare dichtwerken getuigen meer van verstand dan van gevoel. Skaldeförsök, Kürleken och ddrslapen, Porlraiterna, Frökeu Juliana, Grefvinnas besök, Ndgra ord till nim kcira dotter. Frans Mikael Feanzést, 1772—1847, Bisschop te Hernösand.

Zijn gedicht Sany öfoer grefve G. F. Crcutz verschafte hera in 1797 den grooten prijs der Zweedsche Akademie.

Eenvoud en ongezochte schoonheid, edele en reine ingevingen waren in hooge mate een sieraad van zijn beminnelijke dich-tersgave. Zijne verzamelde dichtwerken kwamen in 1S24 uit onder den titel Selma en Fanny.

Als lyrisch dichter heeft niemand inniger dan hij het familieleven bezongen. Ook dichtte hij vele psalmen ; hij wordt zoowel tot dit als tot het volgend tijdperk gerekend te behooren. Hij was een Fin van geboorte, werd student in Upsala, docent in welsprekendheid te Abo en later Bisschop te Hernösand. Hij stierf in \'t zelfde jaar als Gever, een jaar na ïegnér\'s dood. Johan David Valerius, 177G—1852. Evenals de zangen van Bellman, moeten ook de zijne eerder gezongen dan gelezen worden om de schoonheid der klanken naar waarde te genieten. Meermalen verwierf hij den prijs der Zw. Akad.

Axel Gabriel Silverstolpe, f 1S1G. Zijne gedichten werden ^ tweemaal bekroond. Hij gaf ook uit Bokstafveringsteori.

Als prozaschrijvers hebben voornamelijk de volgende grooten naam gehad:

Nils von Eosenstein, f 1824, leermeester van den Kroonprins Gustaf Adolf, was met Kellgren en Leopold de voornaamste bevorderaar van het vrije woord in Zweden en oefende grooten invloed op de beoefening van wetenschappen en schoone kunsten.

-ocr page 140-

124

Kaki. Auu. Ehrensvaed, y 1800, Graaf, Admiraal-Generaal. Wegens zijne voorliefde voor antieke kunst werd hij bijgenaamd de nageboren Helleen.

Twee hoogst origineele werken lïesa till Ito. lien 1780182 en De fria Konsiers füosofi getuigen van hoogere opvatting van het wezen der kunst.

Benjamin Höjer, t 1812, prof. te Ufisala, was een der scherpzinnigste denkers en kunstbeoordeelaars.

Magnus Leiinberg, y 1808, bisschop te Linköping, grootste redenaar van zijn tijd, schreef Areminnen öfver Birger Jarl en C. Carlsson Gyllenhjelm.

Georg Adleesparee, f 1835, staatsman en veldheer, gaf\'t tijdschrift uit: Lasning för landtman, later genaamd Laming i hlaiidade Arnnen ; aan \'t hof betiteld als Lasning i hrünnande Amnen.

Gustaf Abrah. Silvee.sïolpe, f 1824, broeder van den dichter. Journal för Svensk literatur.

Anders Schönberg, f 1811, Rijkshistorieschrijver. Zijn beroemd werk Hist, href om del Sv. regeringsscitt i üldre oeh nynre tiden werd eerst in 1849/51 door A. F. Arwidsson uitgegeven, daar politieke omstandigheden eene vroegere uitgaaf hadden verhinderd ; het eerste gedeelte is niet teruggevonden.

Jonas Kallenberg, t 1834, Rijkshistorieschrijver en oudheidkundige, Svea Bilcets historia under Gustaf Adolf den stores regering.

Zesde Tijdperk.

Van de niemve Staatsinriclitiiig\', 1809—1830.

De wetenschappelijke en letterkundige ontwikkeling van Zweden beleefde onder de regeering van Karl Johan hare bloeiperiode.

-ocr page 141-

125

De volgende beroemde mannen droegen daartoe veel bij:

Jöxs JIgob Berzelius, chemicus.

Karl Ad. Agardh, 1

l botanici.

Elias Fries,

sven nlllsson, zoöloog.

Anders Retzius, ethnoloog.

Erik Gustap Geyer, historievorscher.

Hier, evenals in andere landen, kwam het nationaal volksgevoel weder tot leven; een nieuwe richting openbaarde zich in de dichtkunst.

Door de meesterwerken van Tegnér en anderen werd de ver-standspoözie en pedanterie der oude school geheel verdrongen; de Zweedsche zangen klonken schooner dan ooit te voren, en vereenigden met de zuiverheid en schoone vormen der oude school tevens meerdere diepte van gedachten, warmte van gevoel en rijkdom van phantasie.

Dit tijdperk is dan ook genoemd het gulden tijdperk der Zweedsche letterkunde.

Als Overgangs-dichter wordt geroemd Johan Olof Wallin, 1779—1839, bevriend met Franzén; onder \'t voorgaande tijdperk werkten zij beiden aan de voorbereiding van het nieuwe. Van Wallin komen 12G psalmen voor in \'t nieuwe psalmboek van 1849, zoodat Tegnér hem noemde Davids harpan i Norden. Zijn laatste gedicht. Doden* encjel, is aangrijpend schoon. Zoon van een armen soldaat, liad hij met veel moeilijkheden te kampen in zijne jeugd. Toch stierf hij als aartsbisschop.

Nieuwe of Romantische School.

In navolging van de door Lessing aangeprezene en door ( töthe en Schiller gehuldigde romantische school, als protest tegen de

-ocr page 142-

12C

vroegere Fransche (pseudo-classieke), werd in 1803 te Upsala quot;i, gezelschap V. V. (vitterhets viinner) opgericht, dat in 1S0G ontbonden, doch in 1807 opgevolgd werd door :gt;musis amiciquot;; daarvan was de 17-jarige Atteebom de aanvoerder. Hij en zijne medestanders, »fosforistenquot; genoemd, hetgeen te dien tijde gelijk gesteld werd met bombast, voerden een heftigen strijd tegen de voorstanders der oude school, en eerst in 1820 werd de overwinning behaald door de schoone voortbrengselen der nieuwe richting. Haar tijdschrift heette Polyfem.

Per Dan. Amadeus Atteebom, 1790—1855, prof. te Upsala. Zijn schoonste werk is Lycksalighetens ö, zijn laatste werk Sv. siare och skalden.

Loeexzo Hammaesköld, 1758—1827. Als dichter had hij weinig succes; meer met zijn verzameling satirieke geschriften: Kapten Baggfots papper, gericht tegen de oude school; met zijn historisch werk: Svenska Vitterheten, later door Sundén uitgegeven, heeft hij den weg gebaand voor litterair historisch onderzoek.

Wilhelm Febdeeik Palmblad, 1788—1852, prof. te Upsala. Metr. vertalingen van Aeschylus en Sophocles. Romans: Familjen Fnlkensvard, Aurora Kömngsmark.

Kael Fbedeeik Dahlgeen, 1791—1844. Roman- en Novellen-schrijver.

Julia Klasina Nybeeg, geb. Bvardström, 1785—1854.

Pseud. Euphrosyne. Gedichten Jungfrun i det grö?ia, Trosten, Karlarftickan, i skogen, Tiggargossen.

Anders Abeaham Geafsteöm, 1790—1870, gedichten: Korriand,

Volkomen och Farval.

Johan Böejeson, j 1800. Blommar och tcirar pü en dotiers graf.

-ocr page 143-

De Gothisclie School.

Uiigegaan van een gezelschap jeugdige ambtenaren in Stockholm, voornamelijk van de prov. Verraland, welke in de letterkunde trachtte tc doen herlevendigen den vrijheidsgeest, den mannenmoed en de vaderlandsche gezindheid der oude Gothen, ontstond de Gothisclie school, waarvan Geyer de grondlegger en Tegnér de voltooier werd.

Haar tijdschrift heette Iduua.

Erik Gustaf Geyer, 1783—1847. De groote populariteit zijner gedichten is gelegen in het karakter van oud-Noordschen ernst en eenvoud; de dennen- en pijnbooinenlucht geurt uit zijn romancen; men gevoelt zich daarin als le midden der bergen en meren van \'t oude geliefde noorden, getuige: Mrnilicm, Vikingen, Odalbundcr, den Sista Kampen, den Si*la Skalden, Bcrgxmannen.

Bij de volgende romancen maakte Geyer tevens de muziek: Kolarqossen, Marsch vid Gustaf Adolf* minnefest IS:12, l\'a Nyürsdagen 1S3H, Karl XII\'s marsch vid Narva IS I\'S.

Later werd Geyer voornamelijk geschiedvorscher en schreef: Svea rikes uafder en Svenska folkets historia.

Esaias Tegnér, 1782—184G, de vorst der Zweedsche dichtkunst, 1808 Krigssdng fur Skanska laadsvarnet. 1811; in \'t zelfde jaar dat Geyer\'s Vikingen uitkwam, verscheen Tegnérs Svea, dat-met den grooten prijs der Academie bekroond werd.

Sung till solen, Epilog vid Magister promotional i Lu ral, Nait-vardsbarnen, Axel, Till Leopold. 1825 Fritiofs saga, Kronbmden.

Ook als redenaar getuigde ïegnér buitengewone gaven te bezitten; in 1802 promoveerde hij cum laude ; hij was in 1812 professor in \'t Grieksch.

Hij stierf als Bisschop te Wexiö.

-ocr page 144-

128

Per Hendrik Ling, 177G—1838, trachtte niet alleen door zijne gedichten, maar ook door het leggen van den grond, tot de Zweedsche gymnastiek, de liefde voor het oude sterke Noorsche geslacht te verlevendigen.

Arvid August Afzelius, 1785—1871. Beroemd wegens zijne verzameling Svenska folkvisor en Ofversattningen ur den forn-nordiska literaturen en zijne vertalingen van de Hervarar Saga en F.ddn uit \'t IJslandsch. Ook schreef hij een treurspel Den siste folkungen. Van 1839—71 heeft hij in elf deelen uitgegeven, Svenska folkets Sagohafder, eindigende met den dood v. Karei XII.

Karl August Nicander, 1790—1889 deed reeds op 21-jarigen leeftijd groote verwachtingen koesteren door zijn treurspel Runesvcirdet. In 1826 verwierf hij den grooten prijs der Zw. Akad. met het schoone dichtwerk Tasso\'s död; zeer bekend zijn zijne zangen Vagen, Aflonen, ook zijne reiabetchrijving; Mtnnen frdn Södern en een dichtbundel: Lejonet i öknen (Napoleon) en vertalingen van Shakespeare en Schiller. Hij stierf in armoede.

Bernard von Beskow, 179G—1808, hofmaarschalk, geadeld tot baron, was een gunsteling der natuur en van het geluk.

Vele jaren was hij secretaris en ook voorzitter der Zw. Akad. Zijn dichtwerk Sveriges Amor werd bekroond. Zijn Drarnnliska studier, treurspelen Torkei Knutson en Birger och hans iitt behooren tot het beste van hetgeen de Zw. letterkunde op dit gebied kan aantoonen.

Andere dichters, die zich niet bij eene bepaalde school aansloten, zijn:

Erik Joh an Stagnelius, 1793—1823. Zijn episch gedicht Wladimir den store werd in 1817 bekroond. Zijne Hamlade. SI,\'rifIer werden door Eichhorn uitgegeven, 1SG1, 7e oplaag.

-ocr page 145-

129

•V

Erik Sjöberg, 1794—1828, pseud. »Vitalisquot;. Zijn Samlacle Skrifted

door Forselius uitgegeven, 1873.

Keistian Erik Fahlenceantz, 1790—18CG. Hij dichtte een epos

in 14 zangen, getiteld Ansgarius.

Karl Joh an Ludwig Almqvist, 1793—186G. Törnroseus bok. In 1851 ging hij onder een anderen naam naar Amerika, trachtte later uit heimwee terug te keeren, doch stierf te Bremen, weder onder een anderen naam.

Als geschiedschrijvers zijn in \'t bijzonder te noemen:

Anders Magnus Strinnholm, 1796—1862, Srens/ca folkets hisioria,

Sveriges historie i Sammandrag.

Anders Fryxell, 1795—1881, bijgenaamd de Zweedsche Herodotus. Berïitteiser ur Svenska historiën.

Als beroemde prozaschrijvers:

Hans Jarta, 1774—1847. Ofschoon als vrijheer in Dalarne geboren, zegde hij zijn adelschap op, in 1800, in den rijksdag te Norrkoping. Karl Adolf Agardh, 1785—1859, prof. te Lund, Forsök till en statseconomisk statistik.

Zevende Tijdperk.

(Na 1830.)

De algemeene ontwikkeling bloeit meer en meer.

De letterkunde wordt in alle richtingen zeer beoefend. Het Volksonderwijs wordt met grooten ijver behartigd en de macht van het vrije woord doet zich meer en meer gelden.

In 1830, het jaar van Kuneberg\'s optreden, begon de jur. cand. Lars Johan Hjarta de uitgave van zijn vrijzinnig dagblad Aftonbladet en bereidde daarmede een nieuw tijdperk voor de periodieke pers, welke sinds dien tijd reuzenschreden deed.

-ocr page 146-

130

De wet op het volksonderwijs, in 1842 gegeven, (folkskolestadgan) legt den grond tot algemeen volksonderwijs; ook het hooger onderwijs neemt een vlucht naar de eischen des tijds.

Onder de voornaamste geleerden mogen genoemd worden: Kristoffer Jacob Boströji.

Axel Nybl/kus.

Viktor Rydberg.

Anders Jonas Angstrom.

Nils Adolf Erik Nordenskiöld.

In de letterkunde openbaarde zich een esthetisch realisme (verklighetspocsi); de voornaamste voorganger was Runeberg. L. Dieteichson schrijft omtrent hem: »Voorheen had men geleerd »te zweven in rether en purperwolken met romantikers of voort »te stormen in arendsvlucht, beelden op beelden stapelende met »Tegnér. Nu kwam Runeberg en vertelde ons met eenvoudige »woorden en toonde dat ook dit poëzie is.quot;

Tot grondslag van de taal was Nysvenskan van Dalin\'s en Ihre\'s tijd behouden.

Thans werd de wetenschappelijke navorsching opnieuw ondernomen door:

John Erik Rydquist, in zijn beroemd werk Svenska sprukets Ic.gar

(uitgegeven van 1850—1874 en in 1883).

Karl Johan Schlyters, Samling af Svenska gamla lagar, 1827—187G.

Lart Magnus Enberg, Svenska Sprdklara, uitgegeven door Sv. Acad.

Door den Rijksdag werden in 1856—1858 aan de Hoogescholen leerstoelen opgericht I Nordiska spraken.

A. F. Dalin, Ordhok öfver Svenska Sprdlcet, 1850—1853; de Svenska Akademi gaf een Ordlista öfver Svenska sprdket uit.

-ocr page 147-

131

Dichters.

Johan Ludvig Euneberg, geb. 5 Febr. 1804 te Jakobstad in Finland, lector aan \'t Gymnasium te Borga, tit. prof., f1877, gaf in 1830, \'33 en \'43 drie bundels lyrische gedichten uit, ook de vertaling van Servische volkszangen; hij werd door de Zweedsche Akademie in 1831 bekroond voor zijn gedicht Grafven i Perrho. Daarop volgde in 1832 Elgskyttarne, Finsch volksleven; in 1836 Hanna, Finsch familieleven; in 1841 Julqvallen; in 1844 Kadexchda, Kung Fjalar ; in 1848i 60 Fünrik StdVs sagner; in 1862 tooneelspel Kan ej; in 1863 treurspel Kungarne pel Salamis. Dit laatste kunstwerk behoort onder de merkwaardigste der Noordsche literatuur van lateren tijd.

Karl Wilhm. vox Böttiger, 1817—1878, prof. te Upsala, gaf vertalingen van Dante, Tasso en Uhland, en gedenkschriften over Tegxér, Stagnelius, Kellgren, e. a.

Wm. Aug. Detlof von Braun, 1813—1866, luitenant, was wegens zijn humor zeer populair.

Oskar Patrick Sturzen-Becker, 1811—1869, schreef onder den pseudoniem Orvar Odd.

Elias Sehlstedt, 1808—1874, douane-inspecteur, genoot groote populariteit door zijne Sanger o. visor 1864/76.

Herman Sathenberg, 1812, Medicus, Niagara, Blomsterhoningen.

Burchard Elis Malmström, 1816—1867, prof. te Upsala, Angelika, bekroond door de Zw. Akad. in 1840.

Johan Nybom, 1815—1891, Byron i Greldand 1838. Aminas Sdng Sista natten i Alhambra.

Gunnar Wennerberg, 1817, Hör oss Svea, Kmungaed, Svenslc frihetssdng, Hymn.

Karl Wm. Aug. Strandberg, 1818—1877, (Talis Qualis) leverde zoowel eigen werk in proza en poëzie als vertalingen van Byrost e. a.

-ocr page 148-

132

Karl Anders Kullberg, 1818, Det hefriade Jerusalem, Den rasande Roland.

Zacharias Topelius, 1818, prof, te Helsingfors, naast Runebeeg de meest beroemde dichter van Finland. Hij schreef FdltsMrns herüttelser, Vinterqvallen, Lasning for ham. Ljungblommar 18G1, waarin het schoone gedicht Viniergatan voorkomt; en de tooneelspelen Regina von Ernmeritz en Efter 50 dr.

In 1893, op zijn 75^en verjaardag, werd hem groote hulde bewezen.

Karl Aug. Adlersparre, 1810—18C2, luitenant, kamerheer, schreef onder den pseud. Albano.

Gust. Lor. Sommelius, 1811—1848, luitenant.

Onder de voornaamste roman- en novellenschrijvers zijn te noemen:

Frederika Bremer, 1801—1865, in Finland; zij schreef de algemeen bekende burgerlijke familie-romans Presidents döttrar, Grannarne, Hemmet, Syskonlif, Familjen II., Hertha, Fader o. dotier. In 1849 reisde zij naar Amerika wt/a «erWewj/

later naar \'t Zuiden en Oosten (Lifvet i gamla verlden).

Sofia vox Knorring geb. Zelow, 1777—1848.

Emilie Flygare—Carlén geb. Smith, 1807—1894, eerst gehuwd met den geneesheer A. Flygare, later met den literator I. G. Carlén, was de meest productieve schrijfster. Rosen pa tistelün, Ett Köpmanshus i Shargarden, Pal Varning.

Magnus Jakob Crusenstolpe, 1795—18C5.

Kart. Anton Wetterbergh, 1814—1889 (pseud. Onkel Adam).

Onder de dramatische schrijvers verdienen genoemd te worden :

Johan Börjesson, 1790—1861; hij schreef een treurspel Erik XI V en een schouwspel Erik XIV\'s Sou.

Karl Aug. Hagberg, 1810—1864, gaf eene vertaling van Shakespeare\'s dramatische werken.

-ocr page 149-

133

Aug. Blanche, 1811—18G8. Hij bracht nieuw leven op tooneel-gebied, dat verflauwd was sedert Gustaf Ill\'s tijd, en schreef 30 groote en kleinere stukken.

Fr. Aug. Dahlgrex, 181G. Hij schreef: Antechningar ur Stockholm\'s theater, en het nationale schouwspel Varmlanningar.

Johan Christoffee Jolin, 1818—1884, tooneelspeler.

Als Geschiedschrijvers zijn bekend:

Pu. Ferd. Carlson, 1811.

Wm. Erik Svedelius, 181G.

Axel Gust. Malmström, 1822, prof. te Upsala.

J oh an Erik Rydqvist, 1800—1878.

Peter Wieselgren, 1800—1877.

Carl Julius Lenström, 1811, Svenska poesiens historici 1839, Svenska Literatur och Konsthist. 1841.

Gustaf Hakon Jordan Ljunggren, 1825, prof. te Lund, Svensk dramat.

Van lateren tijd.

Carl August Strandberg, 1825—1874, schreef Efterhildningen frün Hor af in;; och Anakreon, Minnesrunor öfver Es. Terjnér en Birger Jarl.

Anders Herman Bjursten, 1825-\'66, schreef Minnen frün Gripsholm och Ge [ion; eene vertaling van Schiller\'s Don Carlos, romans en het dichtwerk Napoleon-Promotheus.

Koning Karl XV, 1820 —1872, gaf eene verzameling gedichten uit.

Emil von Qvanten, 1827, uit Finland, secretaris van Karl XV, schreef lyrische gedichten, Suomi\'s Sang getiteld.

Frans Hedberg, 1828, maakte tooneelspelen : rHomnwr i drifhünk, Sd Kail ad ungdom. Major en\'s döttrar.

-ocr page 150-

134

Gael Georg Stoeback, 1828—1883, schreef de histor. romans: Engelhrelit Engelbrektsson, Öfverste Stdlhammare, Nils Borsoti Slur a, Berattelser ur Svenska historiën.

Nils Feedk. Saxdee, 1828, dichtte Den fall ancle Stjarnan. Sung en till Selme ; hij verwierf in 1853 den grooten prijs der Zw. Acad, en maakte eens vertaling van volksdichten uit \'t nieuw-Grieksch.

Koning Oscar II, 1829 ; bekend zijn zijne dichtbundels : Cr Svenska Flottaris minnen, Nytlo. Garnmalt, benevens zijne vertaling van Heedee\'s Cidrornanscn en van Güthe\'s treurspel Torquato Tasso.

Viktoe Rydbeeg, 1829—1895, prof. te Stockholm; hij schreefo.a.

Vara f\'aders Gudasaga, Den Sista Athenaren, Singoalla, Fribgtaren pd Östersjön, Romerske Sa\'gner, en vertaalde Goethe\'s treurspel Faust.

Josefina Wilh. Weïteegeund, geb. Lundbeeg, 1820, schreef onder den pseudoniem Lea: Valda berattelser, Taut Fridas Testamente.

Gael Rypeet Nyblom, 1832, prof. te Upsala, leverde Reseskildringar, Bilder frün 11 alien₎ vertaling van Gaelixo ; Ir land ska Melodier, vert, van Thom. Mooee.

Viktoe Eman Öman, 1833, vertaalde Milton\'s Det förlorade Para-diset en Det ütervunne Faradiset, Euripides\' Medea en ook Slavische gedichten.

Albert Gelleestedt, 183G, gedichten.

Rosa Gaelén, 1836, schreef romans: Agnes Teil, Tura, Tartar-nesson, Brijllopet i Brdnna.

Fritiuof Holmgren, 1831, prof. te Upsala; physioloog, lyricus.

PüjSTUS Wiknee, 1837—1888, docent te Upsala, prof. te Ivristiania, maakte Min moders testamente, Narcissus sag an, Mantegua\'\' s angel-, deze gedichten ademen een warm godsdienstigen geest.

-ocr page 151-

135

Ernst Daniel Bjöech, 1838—1868, Naiurbilcler en Valcla dikt er.

J. J. Wicksell, 1838, Finsch student, dichtte het treurspel Daniel Hjort. Op 25-jarigen leeftijd is hij waanzinnig geworden.

Carl Joh. Gust. Snoilsky, 1841, Graaf, pseud: Svea Tröst. Gedichten en vert, van Goethe\'s Balladen. Verder: Dikter,

Eduard Backström, 1841—188G; zijne dramat. gedichten heeten Eva\'s si/sir ar; zijn treurspel Dagwart Frey.

Cael Ludwig Östeegren, 1842—1881, pseud: Fjalar, gaf gedichten in den trant van Runeberg.

Carl David af Wieskn, 1842, Dikter o. nya dikler, Fran Bethlehem till Golgotha, Vid Juletid, Lifvets var, Sanger o. hilder (1884).

Victor Modin, 1843, hofprediker, gedichten.

Karl Alfred Melist, 1849, dichtte Humlaplockning, Skargdrds-bilder, maakte het tooneelspel Under mor ka tider, en gaf eene vertaling van Thomas Moore.

Ann\' Charlotte Leffler, 1848—quot;92, Wed. Edgeen, later Hertogin van Cajanello, Sonja Konvalewsky.

August Steindberg, 1849, realist; zijn drama Master Olaf; zijn schouwspel Gillets hemlighet, Herr Benkts hustru; zijne romans Iioda* rummet, Hentsöhorna: en zijne novellen Svenska oden o. iifventyr zijn zeer bekend.

Victoria Benedictson, geb. Beuzelius, 1850—\'88, pseud. Ernst Ahlgren. Zij schreef de romans: Pengar, Fru Marianne, en de novellen Folkslif, Fran Skune.

Gustaf af Geyeestam, 1858, voorvechter der realistische letterkunde, schreef o. a. Fattigt folk. Kronofogden\'s berattelser.

August Bondeson, 1854, geneesheer; verzamelaar van Folksagner.

Albeet Ulrik Baath, 1853, leverde Fornisliindska sagor, Kürlekssaga u Björkehaga, Mout Valkulla.

-ocr page 152-

136

Werner von Heidestam, 1853, oorspronkelijk schilder, deed in 1889 een dichtbundel verschijnen, Valfarts o. Vandringsdr.

Later de romans Endymion, Hans Alienus; hij was een voorstander der renaissance tegen den reëel-materialistischen stroom.

Oscar Levertin, 18C1, docent te Upsala, is overgegaan van »,

realist tot lyricus.

Gustaf Fröding, 1860, zijne oorspronkelijke gedichten heeten Vermlandska latar.

Selma Lagerlöf, 1838, onderwijzeres, schreef o. a. Güsta Berlings Saga, Osynliga lankar.

Alfred Jensen, 1839, gaf oorspr. gedichten en eene vertaling van Slav, poëzie.

Claes ïheodor Odhner, 1836, schreef Sveriges inre historia under Kristina\'s förmyndare en Gustaf Ill\'s historia.

Hans Forssell, 1843, Staatsraad, schreef Studier och Kritiker, ^A

Elof Tegner, 1844, Universit.-bibl. te Lund, leverde eene biografie over Gustaf Mauritz Arm feit.

Hans Hildebrand. 1842, Kultur hist., Ski/dring af Sveriges medeltid.

Oscar Montelius, 1843, prof., schreef over Sveriges forntid.

Julius Centerwall, 1844, rector, schreef Reseskildringar.

Carl Gustaf Estlander, 1834, prof. te Helsingfors, gaf uit een JPinsk Tidskrift.

Esaias Tegnke, 1843, prof. te Lund, schreef Ilemmets ord. Om

genus. Sprdkets makt öfver tanken. \'

Adolf Hedin, 1834, publicist, bekend als redenaar.

Harald Wieselgeen, 1835, bibl., gaf als levensbeschrijvingen in het licht; Bilder o. minnen; Ur var samtid.

Henrik Schück, 1855, Prof. te Lund. Van hem verscheen het verdienstelijk werk Svensk literatur historia under medeltiden o. reformationen.

-ocr page 153-

Pornnordiska gudasagan.

1. Skapelsen.

Enligt vara hedniska förfilders forestiillning funnos i tidens

begynnelse tva viirldar, atskilda genom ett stort svalg, Gin-

nungagap. Den ena viirlden lag i norr och hette Niflhem,

köldens vilrld, den andra i söder och hette Muspelhem eldens

varld. Vid gransen af Muspelhem satt Surt med sitt lagande

sviird och vaktade.

Fr^fn Muspelhem utflögo gnistor, som tniffade frosten i Niflhem.

Diiraf uppstod dels jiitten Ym e, som bief stamfader for den onda

jiltteslakten Rimtuvsar, dels kon Ödhumlci fran hvilken

A sar\'\') eller gudar leda sitt upphof.

De tra forsta gudarna, Oden, eller Odin, Vile (Vilje) och

Vi, driipte Yme, kastade honom midt i Ginnungagap och danade

af honom himmel och jord. Dilrom siiger Eddan :

Af jdttens kött Ocli af hans ogonbryn

vardt jord skapad gjorde blinde rudar

ocli haf af hans blod. Midgard at maimiskobani;

Skog bief af haret och af hans hjjlrna

och berg af benen, himmelens alia

men af hufvudskalen himmel. mörka, muln blefvo skapta.

Dil Yme driiptes, drunknade i hans blod alia rimtursar utom Bergelme och hans hustru, fran hvilka den nya jiltteslakten harstammar. At jiitterna gafvo gudarna land liings hafskusten att bebygga, oeh kallades det Jcittehem eller Utgdrd. Innanför byggde de af Ymes ögonbryn en borg, Midgard, bestamd till

\') Skrifves afven Asar.

-ocr page 154-

138

boning at manniskorna. Sedan togo gudarna de gnistor fran Muspelhem, som foro lösa omkring, och satte dem pa himmelen att upplysa viirlden. Sa uppstodo sol, mane och stjilrnor, och diirigenom ordnades dag och natt och ürsriikning.

Diirefter byggde gudarna at sig midt i viirlden en borg, kallad Asgdrd¹). De möttes pa Idavallen midt i Asgard, timrade i höjden harg (altare) och hof (tempel). De uppförde ett tempel, i hvilket allt bilde utan och innan var likt guld. Det kallades Gladshem. Diirpü anlade de ilssjor, smidde sig kostbara ting, lekte guldtafvel och voro glada. Denna tid kallas guldaldern och varadet till dess tre miiktiga mör kommo fran jiitteviirlden. Dessa voro tidens och ödets gudinnor och kallas Nor nor. De heta ürd, Vardande (fn. Verdandi) och SIculd, forntid, nutid och framtid.

Slutligen skapade gudarna dvürgar och m a n n i s k o r. Dviirgarna, som forst bildats i Ymes kropp och da voro maskar, fingo nu mannavett och manniskogestalt, men skulle dock bo under jorden. Manniskorna skapade gudarna ur triid. Oden och tvil andra bland gudarna gingo en dag nere vid sjöstranden och funno tvenne triid, Ask och Ent h la, samt skapade af dem det första manniskoparet. Dürom sages i Eddan:

Ur skarau triidde I De egde ej aade,

tre asar

miiktiga och milda till Midgards hus, funno a marken mak tl ö sa Ask och Embla utan bestammelse

ieke forstand,

ej blod, ej rörelse, ej en blomstraude hy. Oden gaf anden,

Hone forstandet,

blod gaf Loduv.

och en blomstrande hv.

M Afven Asrjard.

-ocr page 155-

139

2. Yggdrasil.

Vara üldsta förfader foresta 11de sig ock varlden under bilden af ett trad. Asken Yg g cl r a s i l ar bilden af varlden sasom ett helt, en enda stor organism. Hon ilr det största och basta trad, och hennes grenar utbreda sig öfver hela varlden och na up till himmelen. Triidet har tre rütter, som striicka sig öfver mattan vida, och under hvarja rot ilr en brunn.

Den ena af dessa brunner ilr Hvergelme i Niflhem, diir ormen Nidhugg hor och gnager askens djupaste rot.

Den abdra brunnen ilr vishetens kiilla och tillhor jatten Mime. Han kallas dilrför Mimes hruan, och i honom iiro klokskap och mannavett dolda. Dit kom Oden och bad om en dryck ur kalian, men fick honom ej, förriln han satt sitt ena öga i pant.

Den tredje brunnen kallas Urds brunn. En fager sal star vid densamma, och darifrün komma nornorna och hiimta hvar dag vatten ur brunnen^ hvilket de ösa öfver asken, att hennes grenar ej ma vissna. Vid denna heliga brunn hafva gudarna ock sitt domstiille, dit de dagligen rida öfver Bif-rost \') eller Asabron (regnbagen).

3. Gudarua.

Oden, den iildste, miiktigaste och visaste af gudarna, ar solens och himmelens gud. Fran honom utgar lifvet, och alla vilsen mottaga fran honom sin lifsande. Dilrför kallas han ock All fader. Han furestiilles sasom en gammal, högvilxt man med langt skilgg och enögd. Pa hans skuldror sitta tva korpar Hugen och Mimen (hagen och triingtan), hvilka bringa honom tidender om hvad de

¹) Fn. Bif-rüst eg. Bcif-rast, den büfvande, gungande vagen, af bi fa, bafva, och röst rast, vag.

-ocr page 156-

140

hört och sett. I strid biir han spjutet Gungne i handen. Han sitter pil en hög stol och ser ut öfver all vtirlden, eller far han fram i stormen pa sin hast Sleipne. Odens högsiite, Lidskjalf, ar i Valaskjalf, den första boning, som gudarna byggde at Oden och med silfver tiickte. I Gladshem har Oden en annan sal, den guldstralande Volhall, diir han sasom Val fader raottager Enhürjarne eller de fallna hjiilterna, sasom det heter i Eddan:

Gladsliem ilr den femte (bouingcn),

diir den gnldbjarta

Valliall vidt sorlar.

Diir valjer Oden

hvarje dag

vapendöda valen !).

_a Üdkilnd ilr Valhall

for den till Oden kommer

att hans salar se.

Spjutskaft üro sparrar,

med skoldar salen taekt

oeh brynjor strödda nppa bankar.

Salen iir sa stor, att diir finnas 540 dörrar och alia sa breda, att 800 enharjar ga pa en gang ut genom en dörr. Hiirligt ar lifvet i Valhall. Hvarje morgon harklilda sig enhilrjarne, ga ut pa garden och kiimpa, och den ene fiiller den andre. Det ar deras lek. Nar det lider at dagvardstid, sta, de ater upp, rida hem till Valhall oeh siitta sig till drycks. Deras mat sir fliisket af galten Slirimne, som hvarje dag kokas och om aftonen iir ater hel. Deras dryck iir mjöd, som i outtömlig myckenhet flyter ur spenarna pa geten Heidrun. Vid dryckeslaget uppvaktas Oden och enhürjarne af unga och sköna mor, som heta Valkyrior och af Oden iifven utsandas i stridens tummel att leda dess gang och ledsaga de fallna hjiiltarna till Valhall.

Odens förnamsta hustru iir Frigg, den odlade och bebodda j orden. Hon iir den yppersta bland gudinnor, asars och asynjors drottning. Hon herskar öfver hela naturen pa jorden, men i synnerhet ilr hon aktenskapets gudinna. Hennes honing heter

¹) D. v. s. de utvalda hjiiltarna.

-ocr page 157-

141

Fensalar. Af Oden har Onsdagen och af Frigg troligen Fredagen sitt uamn.

Tor, den aldste af Odens söner, iir askans samt den kroppsliga styrkans och maktens gudom. Han iir viildig till viixt och har rödt skiigg. Han biir starkhetsbiiltet Megingjord, som fördubblar hans styrka, och svingar i sin hand den skaftkorte hammaren Mjölne, hvilken aterviinder till Tors hand, sedan han blifvit kastad mot fienden. Han aker pa en vagn, dragen af tva bockar, fran hvilkas tander och hofvar gnistor utflyga Det rike, hvaröfver han herskar, kallas Trudvdng, och hans sal Bilskirne. Tors hustru heter Sif, den harfagra gudinnan, som pralar med gyllene lockars ymnighet. Hon kan anses för akerbrukets gudinna. Efter Tor har Torsdag en sitt namn.

Balder iir son till Oden och Frigg. Han iir ljusets gud, men han iir icke blott naturens ljus, utan ock sjalens ljus, renheten, oskulden, godheten. Han iir tillika den visaste och mildasta af asarna, och hans domar iiro oryggliga. Hans boning iir Breidahlick och diir kan intet orent vara. Hans hustru heter Nan na, blomstergudinnan, som sa högt alskade sin man, att hennes hjürta, brast, niir ban briindes a bal. Om Balders lif förtiiljes litet, men diiremot mycket om hans död. Sa beriittas, att Balder hade svilra drömmar, som biidade fara för hans lif. Da tager Frigg ed af alla ting, att de icke skulle skada Balder; endast den obetydliga mistelten underlater bon att med ed binda. Asarna förlusta sig nu med att kasta och skjuta pa Balder. Ingenting skadar honom, och det synes dem alia vara en stor heder. Den ondskefulle Loke kan ej lida det, utan hiimtar mistelten, gör diiraf ett spjut ochlemnar det at den blinde Höd att dürmed kasta pil Balder. Loke riktar spjutet, Höd kastar och Balder störtar död ned. En af gudarna rider till dödsgudinnan Hel att siterlösa Balder. Hel ville titer-

-ocr page 158-

142

gifva Balder, om alia ting i varlden begriite honom. Allt griitt utom jattekvinnan Töck, som ingen annan var an Loke forklildd, och sa maste Balder förblifva hos Hel.

Njord eller Njard iir en af Vanerna, det alstrande vattnets gudomligheter, som blifvit upptagen bland asarna. Han ar det farbara och fiskrika kusthafvets gudom, hvarifran skeppsfart, handel och valstand utga. Han rader för vindens gang samt stillar haf och eld. Hans boning heter Nbaiun och hans hustru Shade, jatten Tjasses dotter.

Frej eller Frö, Njords son, iir ilrsviixtens och fruktbarhetens gud samt rader for solsken, regn och jordens gröda. Han herskar öfver Alfhem, och diir fürdes ban sasom kung mellan de idoga Alferna, naturens astrande krafter ofvanpa jorden, och frambringar vaxtlighet. Han rider pa galten Gullborst, hvars borst lysa i den mörka natten, saint eger dessutom skeppet Skidbladner, som alltid har förlig vind. Hans hustru iir den sköna gygen (jattekvinnan) Gerd. Frej dyrkades i. Sverige annu allmiinnere an Oden och Tor.

Ty iir den krigska iirens gud och rader för seger. Han ar utmiirkt för djarfhet och mod. Fenresulfven afbet hans ena hand och darför iir han enhand. Efter Ty ar tredje dagen i veckan, Tisdagen, uppkallad.

Br age ar skaldekonstens och valtalighetens gud. Berömd ar han ock för sin visdom. Han kallas iifven för sitt 1 fin ga, skagg den sidskaggige asen. Hans hustru heter Idun ungdomens gudinna. Hon förvarar i en ask de applen, af hvilka gudarna ata, nar de aldras, och blifva de dd ater alla unga.

Heimdall eller Hem da 11 ar vaksamhetens och försiktighetens gud. Han kallas ockei den hvite asen, ar stor och heiig samt född till varlden af nio systrar. Han ar gudarnas vaktare och

-ocr page 159-

143

bor pa, Himmelsherg vid Bifrost eller regnbagen för att vakta bron för bergresarna. Han behöfver mindre sömn iln en fagel, ser lika langt natfc och dag samt hör graset viixa pa marken och uilen pa, faren. Han har en hüst, Gulltopp, och en lur, Gjallarhorn, hvars ljud höres i alla varldar.

Ilöd eller Had ür det blinda stridsraseriets gud. Han iir mycket stark, men blind, och bief diirför genora Lokes list narrad att döda Balder.

Vidar ar den starke, tyst verkande naturkraftens gudom. Han kallas den tyste asen, iir niist Tor den starkaste och öfverlefver gudarnas undergang.

Vale ar den starke krigaren, valplatsens herre, som pa Höd hamnas Balders dod och blifver hans bane. Likasom Vidar öfverlefver afven han viirldens undergamp;ng.

Uil, Sifs son och Tors styfson, ar den yppersta bagskyttoch skidlöpare, har ett fagert utseende och en krigares skick samt ar god att akalla i envig. Hans boning heter Ydalar. Han anses för vinterns gudom, motsatt Balder, hvilken ar somraargud.

Forsete, son till Balder och Nanna, ar rattvisans gud. Till honom komma alla, som hafva rattstvister, och fran honom ga all förlikta. Hans honing Glitne hvilar pa guldpelare och ar tiickc med silfver.

-ü *

Gudinnorna eller Asynjoma aro flera an asarna. Utom de redan omnamnda hafva vi i synnerhet följande att marka.

Freja eller Fröja, Njords dotter och Frejs syster, ar kadekens och skönhetens gudinna samt nast Frigg den yppersta bland asynjor. Hon kallas ock Vanadis, vanernas gudinna, stisom dotter af Njord. Hennas honing heter Folkvdng. Hon eger halskedjan Brising och en falkhamn samt aker i en vagn, som drages af tva

-ocr page 160-

144

kattor. Freja gifte sig med en man, som hette Od. Denne drog langt bort, och daröfver grater Freja tarar af guld samt drager under olika namn omkring bland okiinda folk att leta efter sin make.

Saga ar historiens gudinna. Hennes boning heter Söckvaback, hvarest svala böljor brusa fram. Glada dricka diir Oden och Saga alla dagar ur gyllene kar.

Gefiou eller Gefjon iir den jungfruliga gudinnan, den första kilrlekens asynja, hvilken de mor tjena, som dö ogifta. (Mark sagan om Gefion och Gylfe!)

fiir eller Er iir liikedomens gudinna.

Men glad iir jorden i hennes hiirliga sommarprakt; samp;Iedes en uppenbarelse af Frigg.

Friggs tjenarinnor, som iiro yttringar af hennes vüsen, aro foljande: Fulla, ymnighetens gudinna, Lyn, hjillpsamhetens, Gnu, förstandets, Sno tra, visbeten s och behagets, Var, edgangens och sanningens, Lofn, karlekens, Sjöfn, ungdomskarlekens, och Syn, rattegangens gudinna, som bevakar dorren-W1 gudasalen och pa ting ar satt till vilrn för asarnas saker.

4. Loke.

Loke \') bildar en motsats till de andra gudarna och iir det onda i alia riktningar. Han iir listens, falskhetens, det ondas gud. I begynnelsen var Loke icke sadan, utan pa det innerligaste förbunden med Oden genom fostbrödraskapets heliga band; men ban skilde sig fran Oden och bief ond samt bestandigt allt varre och varre. Han bragte asarna ofta i stor förlagenhet och olycka, men var afven ofta tvungen att hjiilpa dem diirur.

Lokes hustru hette Sigyn, med hvilken han hade sonen Nare

¹) üttalas: Lake.

-ocr page 161-

145

eller Narfve. Dessutom födde han med jiittekvinnan Awjerboda tre ham: Fenre eller Fenresulfven, Midgardsormen och Hel. Att dessa syskon skulle viilla asarna myeket men, visste de, och diirför bundo de Fenresulfven vid en klippa, nedkastade Midgardsormen i hafvet, diir han siingrade sig om alia liinder, samt nedstortade \'^ ⁱquot;\' Hel i underjorden, diir hon herskade som dödsgudinna.

Myeket ondt hade Loke ostraffad begatt. Framför allt hade han förorsakat Balders död samt susom ïöck hindrat hans aterkomst fran Hel. Han bief allt mera öfvermodig, upptriidde ^ med triumferande han mot gudarna vid Öges giistahud och üfveröste dem alia med skymford. Sedan han diir ocksa retat ïor, vagade han ej liingre kvarstanna. utan gömde sig i forsen Frdndnger under skepnad af en lax. Diir fangade asarna honom slutligen och öfverlemnade honom at ett viilförtjent strafF. De bundo honom vid trenne stenar med sonen Nares tarmar. Diirpa tog Skade en etterorm och fiiste densamma öfver hans hufvud, att ettret skulle drypa honom i ansiktet. Hans hustru Sigyn star hos honom qch haller en skill under etterdropparna, och niir skillen iir full, giir hon bort och slilr ut ettret. Under tiden dryper etter ned pa hans ansikte, och da vrider han sig sa valdsamt, att hela jorden skiilfver. Det kallas jordskalf. Diir ligger Loke till gudarnas skymning.

5. Kagnarok.

Ragnarök eller rjudanias skymning kallas vürldens yttersta tid. Da blifva tre ar igenom bestiindiga strider och blodsutgjut-elser. Diirpa kommer den stora vintern, som varar i tre ar utan nagon sommar emellan. Loke och hans afföda varder lös. Fenresulfven far fram med gapande mun, med öfverkiiken 1 himmelen och underkiiken vid jorden, och iin mera skulle han

-ocr page 162-

144

katfcor. Freja gifte sig med en man, som hette Od. Denne drog lamp;ngt bort, och diiröfver grater Freja türar af guld samt drager under olika namn omkring bland okanda folk att leta efter sin make.

Saga iir historiens gudinna. Hennes boning heter Söckvaback, hvarest svala boljor brusa fram. Glada drieka diir Oden och Saga alla dagar ur gyllene kar.

Gefion eller Gefjon iir den jungfruliga gudinnan, den första karlekens asynja, hvilken de mor tjena, som dö ogifta. (Mark sagan om Gefion och Gylfe!)

E ir eller Er iir lakedomens gudinna.

Men glad iir jorden i hennes hiirliga sommarprakt; süledes en uppenbarelse af Frigg.

Friggs tjenarinnor, som iiro yttringar af hennes viisen, aro följande: Fulla, ymnighetens gudinna, Lyn, hjiilpsamhetens, Gnd, förstandets, S na tra, vishetens och behagets, Var, edgangens och sanningens, Lofn, karlekens, Sjöfn, ungdomskarlekens, och Syn, riittegimgens gudinna, som bevakar dorren-fill gudasalen och pil ting iir satt till varn för asarnas saker.

4. Loke.

Loke \') bildar en motsats till de andra gudarna och iir det onda i alia riktningar. Han iir listens, falskhetens, det ondas gud. I begynnelaen var Loke icke sadan, utan pa det innerligaste förbunden med Oden genom fostbrödraskapets heliga band; men han skilde sig fran Oden och bief ond samt bestandigt allt varre och varre. Han bragte asarna ofta i stor förlagenhet och olycka, men var afven ofta tvungen att hjülpa dem diirur.

Lokes hustru hette Sigyn, med hvilken han hade sonen Nare

¹) Uttalas; Lake.

-ocr page 163-

145

eller Narfve. Dessutom födde han med jiittekvinnan Angerboda tre harn: Fenre eller Fenresulfven, Midgdrdsormen och Hel. Att dessa syskon skulle Viilla asarna myeket men, vlsste de, och diirför bundo de Fenresulfven vid en klippa, nedkastade Midgftrdsormen i hafvet, dilr han slingrade sig om alia liinder, samt nedstörtade Hel i underjorden, diir hon herskade som dödsgudinna.

Myeket ondt hade Loke ostraffad begutt. Framför allt hade han förorsakat Balders död samt sasom ïöck hindrat hans aterkomst fran Hel. Han bief allt mera ofvermodig, upptrüdde med triumferande hun mot gudarna vid Öges giistahud och öfveröste dem alia med skymford. Sedan han dilr ocksii retat Tor, vügade han ej liingre kvarstanna, utan gümde sig i forsen Frundnger under skepnad af en lax. Dür fangade asarna honom slutligen och öfverlemnade honom at ett viilförtjent straff. De bundo honom vid trenne stenar med sonen Nares tarmar. Diirpil tog Skade en etterorm och fitste densamma öfver hans hufvud, att ettret skulle drypa honom 1 ansiktet. Hans hustru Sigyn star hos honom qch hüller en skill under etterdropparna, och nilr skillen ilr full, gilr hon bort och slar ut ettret. Under tiden dryper etter ned pil hans ansikte, och da vrider han sig sii valdsamt, att hela jorden skillfver. Det kallas jordskalf. Dilr ligger Loke till gudarnas skymning.

5. liagnarök.

Ragnarök eller gudarnas skymning kallas vilrldens yttersta tid. Da blifva tre ar igenom bestilndiga strider och blodsutgjut-elser. Darpa kommer den stora vintern, som varar i tre ilr utan nagon sommar emellan. Loke och hans affoda varder lös. Fenresulfven far fram med gapande mun, med ofverkilken i himmelen och underkilken vid jorden, och iin mera skulle han

-ocr page 164-

146

gapa, om rum vore dartill. Midgardsormen vültrar sig i jatteraseri och söker komma pa land samt utspyr sa mycket etter, att det utbreder sig öfver luft och haf. Bergen braka, himmelen remnar och Muspels söner med Surt i spetsen rida öfver Asabron fram vid sliitten Vigrid, som tir hundra mil at alia hall. Dar skall den sista stora striden sta. Dit komma Fenresulfven och Midgardsormen. Dit har Loke ocksa kommit och med honom hela Hels följe afvensom Rym med alla rimtursarna.

Medan detta sker, star Heimdall upp, blaser i sitt Gjallarhorn och viicker alla gudarna. Asarna och alla enhürjarna hiirkliida sig och rycka fram pa slatten. Dar kilmpar Oden med ulfven och uppslukas af odjuret, men Vidar hilmnas sin fader och blifver ulfvens bane. Tor kilmpar med Midgardsormen och fiiller honom, men kviifves af det etter ormen utblast pa honom. Frej strider tappert med Surt, iinskönt ban saknar sitt svilrd, men fiilles af honom. Heimdall och Loke fiilla hvarandra. Slutligen kastar Surt eld öfver jorden och uppbriinner hela viirlden. Solen svartnar, jorden sjunker ned i hafvet, och fran himmelen forsvinna de klara stjiirnor. Allt ar förbi.

Efter detta uppstiger ur hafvet en ny jord, harligt grön. Ej mindre skön an den slocknade solen, vandrar en ny sin moders bana. Osadda skördar vüxa. Allt ondt ar öfvervunnet. Balder och Hüd komma tillbaka och bo i Kopts (Odens) segerealar. Vidar och Vale, Odens och Balders hiimnare, lefva annu. Tors hammare finnes kvar, och hans söner Mode och Magne föra densamma. Pa Idavallen möta dessa asar hvarandra och tala om förgangna tider. De gyllene taflor, som gudarna egde i tidens morgen, aterfinnas i grilset. En ny guldalder vander ater. I Hoddmimeshult hafva tva manniskor dolt sig undan Surts lagor. Fran dem harstammar det nya och biittre manniskoslakte, som

-ocr page 165-

147

skall bebo den nya jorden. I Gimle ar en sal, fagrare tin solen och tiickt med guld. Diir skola dygdiga skaror bo och idel lycka evigt njuta. V.\'llkoren für en nv lifsutveckling aro gifna, och

«Da kommer den miiktige till viirltUdomen,

den starke of van,

som allt styr.

Domar lian fuller,

frid stiftar,

stadgar livad evigt standa skall.quot;

Efter Aldre Eddan och Yngre Eddan.

Islands upptackt.

Gardar Svafarson, en svensk man_; som hade gods pa Seland, företog omkring ar 861 en fürd till Söderöarna vaster om Skottland för att utfordra sin hustrus fadernearf. Da han seglade genom Petlandsfjord mellan Skottland och Orknöarna, uppviixte en hiiftig storm, som dref honom vilster ut i Atlantiska hafvet. Han kom till ett obekant land, befor kusterna dilraf och fann att det var en ö. Gardar lade in pil nordsidan af ön i en fjord, som han kallade Skialfandi, uppförde nagra hus, bief diir kvar öfver vintern och gaf stallet namn af Husavik. Om varen vilnde han ater till fasta landet, kom till Norge och rosade mycket den upptacktaön sasom ett vackert, godt och med skog beviixt land. Efter honom kallade man det Gardarsholm. Nagra ar diirefter skedde, att

-ocr page 166-

148

Naddoddr, en stor viking, p;i en fiird fran Furöarna till Norge afvenledes bief af stormen kastad langt ut i hafvet och triilfade pa samma obekanta land, som af Gardar blifvit upptiickt. Han och hans füljeslagare gingo upp pa ett högt berg att diirifran utkunskapa, om de kunde se rök eller nagot annat tecken att landet var bebodt; men de sago intet sadant, endast höga fjilll, hvilkas toppar vero betiickta med snö, hvarför Naddoddr, da han om h(\')sten viinde tillbaka och mycken snö da afven föll, gaf landet namn af S n öl and (Snioland).Det tal, som giek om detstora obekanta landet i hafvet, uppviickte lust hos en stor, beryktad viking, Floke Vigerdeson, att uppsöka detsamma och taga en niirmare kilnnedom dilraf. I denna afsikt lade han ut fran Rogalund i Norge, sedan han först anstilllt ett stort offer at gudarna, och medtog trenne korpar. Han seglade först till Hjaltland (Shetlandsöarna), sedan besökte han sina viinner pa Faröarna, och darifran begaf han sig pa sin upptücktsfürd. Efter lang segling ut i öppha hafvet lössliippte han den ena korpen. Denne tog vagen tillbaka till Farö. Efter en ilnnu langre segling slapptes den andra lös. Den flög upp i luften, men kom ater tillbaka till skeppet, emedan den icke bief varse nagot land. Den tredje korpen iindtligen flög fram öfver stammen. Floke följde den kosa korpen tog, fick kort diirefter kanning af land och anlande till den obekanta kusten. Han fann en sa fiskrik fjord, att han och hans följeslagare för det rika fiskets skull icke fingo nagon tid öfrig till höbergning, hvarför all deras medhafda boskap utdog om vintern. Afven vslren var mycket kali. Floke viinde diirför tillbaka, kom ater till Norge och fick efter sina korpar namn af Korpa-Floke. Han lastade landet mycket; Herjulf ater, en af hans följeslagare, beriittade bade ondt och godt dilrom; men en tredje af stallbröderna, Torulf, prisade sa högt det nyfunna landet, att ban sade, det smör diir

-ocr page 167-

149

dröp af hvarje stra, hvarför han afven fick namn af Smör-Torulf. Som man pii öns norra sida funnit mycken drifts, gaf Floke landet namn af Island, hvilket namn det iifven sedan intill vara dagar bibehallit.

Efter Anders Magnus Steinniiolm (Sv. Folkets hist.).

Birger Jarl anlagger Stockholm.

Manga gamla siigner finnas om Stockholms anliiggande. Allmogen förtaljer uti en gammal visa, att en fiskare hos biskopen i Strangniis fick en gang en sa stor och vacker lax, att han tyckte den vara Ibiskopen alltför god, samt sade, som det star i visan:

Lax, lax Lerbakl

Ej kommer du pa bispeus fat.

Diirtill sade bispen:

Det sviir jag vid mid bispehatt:

du skall sofva i toruet i natt.

Fiskaren genmiilde:

Mitt vadrnalssegel ocli ckebat,

det ski Ij er mig och bispen at.

Diirpa flydde ftskaren fran Tynnelsö, som da var biskopsslott, och skall hafva varit den forste, som satte sig ned pa Stockholmen. Andra aterigen förtiilja, att, da Sigtuna bief förstördt af esterna, hafva invanarne i Sigtuna inneslutit mycket guld och silfver i en stock och kastat den ut i Miilaren i den akt och mening att siitta sig ned och anliigga en nv stad, diir denna stock drefve till strands.

-ocr page 168-

150

Stoeken siiges da hafva flutit i land vid Riddarholmen, dar han sedan blifvifc förvarad uti det gamla graa tornet pa nordvastra sidan, och harutaf skulle platsen forst hafva erhallit sitt namn_;Stockholmen, och de flyktande sigtunaboarna skulle hafva varit dess första bebyggare. Staden var den tiden ganska liten och uppbyggd endast pü den holme, diir nu den egentliga staden iir belügen. Ja, den var sa liten, att den ej striickte sig langre an mellan üster- och Viisterlanggatorna. Vattnet giek iinda upp till dessa gator, och först sedermera hafva stründerna blifvit uppfyllda och oppgrundade sa, att Skeppsbron och Xygatorna kunnat diir bebyggas; hvarför det annu understundom hiinder, att man vid griifningar under dessa gator finner lemningar af skeppsvrak och batar. Norr- och Südermalm, Riddarholmen och Kungsholmen vore obebyggda och med skog beviixta.

Hiirstildes liit nu Birger jarl uppbygga tvenne stora torn, det ena vid Jiirntorget och det andra, diir slottet nu iir, hvilket senare torn kallades Tre Kronor. Mellan dessa biigge torn uppförde han tvenne murar liings efter bada Langgatorna, hvarför ocksa alla de andra gatorna böja sig efter dem. Denna befilstade plats skulle nu utestiinga alla vikingar ur Malaren, och hiir inom uppbyggdes staden efter datidens sed med Itinga gator och höga hus med gaflarna at gatan. Birger liit sjalf uppbygga den första kyrkan, hvilken iir den nu sa kallade storkyrkan. Stadens gynnsamma beliigenhet för handel gjorde, att han snart och myeket tillviixte och dilrigenom bevisade sin anlilggares stora urskillning.

Efter Anders Feyxell (Beraüeher ur Sv. hist.)*

-ocr page 169-

151

Tal till Skolungdomen.

I ilren iinnu för unga att fullt första vikten af det ilndamal, hvarför I hiir ilren samlade; men sa mycket boren I dook inse, att det maste vara maktpuliggande och att det asyftar allenast er egen fördel. Staten gür stora omkostnader diirfor, edra förilldrar beröfva sig kanske ofta det nödviindiga for att hiir underhalla er, edra lilrare uppoffra sin dag för eder. Sa stora bemodanden kunna ej asyfta nagot obetydligt, och de göra det ej heller. Hvad de asyfta, det iir det högsta för er, det iir ert lifs viirde, det ar er framtids lycka. Ert lifs viirde, ty den, som gar okunnig ut ur ungdomens skola, han iir intet viird, han har förfelat sitt lifs bestiimmelse. Er framtids lycka, ty det iir falskt, hvad kanske nagon vill inbilla er, att det skulle finnas genare och siikrare medel till fortkomst och befordran i staten iin kunskaper och dygd. Tiden iir viil ond, men likviil icke sa ond, att ej duglighet och heder, hvar de finnas i nagon utmürktare grad, öfverallt göra sig plats. Staten har i detta afseende ej att beklaga sig öfver nilgot öfverflöd; vi behöfva ej iinnu frukta vanpris pa dessa varor. Men det beror af er sjiilfva, huruvida I förvarfven dem eller ej. Tillfiillet iir öppnadt, liiraren gör hvad han kan. Men den siid, som faller pii hiilleberget, iir förlorad ; ett haglöst sinne gör all undervisning fafiing. Skall afsikten vinnas, sil maste vi fordra flit och uppmiirksamhet d er sida. Försummen diirför icke er tid, ty den förlusten lilter ej ersiitta sig! Arbeten, ty miinniskan iir född till arbete, och utan bemödande finnes ingen framgang! Gafvorna iiro mangahanda, men den, som med redligt bemödande utvecklar och anviinder dem han fatt, han har infriat sin förbindelse till fiiderneslandet, till foriildrar, till liirare, till sig sjiilf. Han iir all iira viird och saknar ej heller sin lön iframtiden. Anstriingen

-ocr page 170-

darfür edra krafter, gripen tiden i flykten och slappen den icke, innan den Kirt er sin vishet! Utom det I gagnen er sjillfva, sa besinnen, huru manga I kunnen gliidja med er sedlighet, med er h\'dnad,med edra framsteg! I gliidjen dilrigenom först och framst edra föriildrar, som ej ha nagon annan, nagon varmare önskan tin ert biista och som genom er framgung anse sig belönade för all sin kiirlek, all sin omsorg, alla sina bekymmer. Igliidjen diirniist edra liirare, som üro er sjiils föriildrar, som ideligen arbeta för er, som I diirför iiren skyldiga vördnad, hörsamhet och erkansla. I gliidjen slaktingar och anförvandter. I gladjen det land, som födt er, ty mannens iira aterfaller pa hans fosterbygd, liksom frukten faller titer pa den jord, diir triidet uppskjutit. I gladjen slutligen iifven mig, som iinnu iir er friimmande, men som I framdeles skolen liira kiinna. I hafven kanske hort, att jag iilskar ungdomen, och det iir ocksa en sanning. Men det iir endast den ungdom, som visar vördnad för det heliga, kiirlek för dygden, vördnad for liirare, liiraktighet, flit, arbetshag. Laten mig framdeles finna er sadana! Da skall jag viilsigna det ansvar, som annars blir mig tungt; da skall jag gliidas, som en fader gliides, niir det gar hans barn viil.

Esaias Tegnkr.

Till ungdomen.

Du ungdom, i hvars friska siune cn var sin blomma vecklar opp, ocli gladjens ande Lor darinne, och framtid slumrar i dess knopp ! Ma ej, förrn stunden ar förliden, ditt unga hjarta hafva glomt, att varen ock ar saningstiden. ] brodden ligger axet göindt.

-ocr page 171-

153

Hvad skolan gifver oss, vi liira for lifvet, ej for skolan blott.

Det blir all bilduings sanna iira,

om hjiirtat dea föriidla fatt.

ï aldems dar en pröfning fmnes;

livad dn har kvar, hvad du har mist,

hvad du af lifvets iaror minnes,

forhör dig döden allra sist.

Anders Abraham Grafström.

Gustaf II Adolfs afskedstal till standerna.

»Jag tackar eder för eder beredvillighet till de fordrade krigs-giirderna, i synnerhet som jag viil vet, att dessa icke utan stor svamp;righet erliiggas kunna. Doek bören I alla tacka Gud, som nu i sii miinga ar förskonat edra egna griinser fran krigets harjningar och förlanat lycka till segrar och landvinning.

Nu gfir jag att begynna en vida svarare och viktigare strid. Det sker icke af liittsinnighet, det Gud vare mitt vittne, ej heller för nagon min enskilda fördel eller krigslystnad. Kejsaren har pil mangfaldigt siitt tvungit mig till detta steg. Han har skymfat min person, hjalpt vara fiendei\', förföljt vara bunds- och trosför-vanter, hvilka nu, tryckta under bilde andlig och viirldslig traldom, sucka efter frülsning; och de skola med Guds hjillp icke suck a förgiifves.

Hvad mig betrilffar, vet jag nogsamt, hvad förestakan. Jag har redan vid manga tillfilllen för Svea rike spillt mitt blod, larer ocksa för detsamma en giing mitt lif spilla; ty krukan gur sil liinge efter vatten, tills hon iindtligen sönderslagen varder. Darför, innan jag denna giing skiljes ifran fiiderneslandet, vill jag med

-ocr page 172-

154

en innerlig bön anbefalla eder alla, Sveriges inbyggare, niirvarande, franvarande, i Guds, den allrahögstes, beskydd bilde till lif och sjal, önskandes att vi, nilr en gang standen kommer, matte uti oförgiinglig gladje hvarandra möta.

Eder, I herrar af rikets nid, tillönskar jag förstand och kraft att edert iimbete föresta till Guds ara, hans rena ords bibehallande samt faderneslandets frid, enighet och valstand. Matte ocksa eder enskildt den glildjen förunnas att se kring eder sadana efter-kommande uppviixa, hvilka fiiderneslandet en gang pa samma siitt understödja kunna!

Kidderskapet och adeln önskar jag lycka och kraft att genom tapperhet och bragder ater upplifva vara förfilders, de gamla göters namn, hvilket fordom spridde sin odödliga glans öfverhela jorden. Pa samma satt skolen I förvarfva samma iira, eder üfverhets niid och det sanna ridderliga anseendet.

Eder af det andliga standet förmanar jag till enighet och sann gudsfruktan. Förelysen edra ahörare icke blott med liira utan ock med lefverne, sa skolen I haf va deras hjiirten uti edert vald ! Leden dem da till samdriikt, tro och hörsamhet, sa att de icke lata locka sig af onda miinniskor, utan förblifva stadiga vid kronan och fiiderneslandet!

Eder af borgerskapet och menigheten tillönskar jag allsköns lycka och framgung. Matte edra laga hyddor forvandlas till varaktiga stenhus, edra sma batar till rimliga skepp, edra akrar och iingar med tusenfiildig gröda fylla lador och förrad, till bade eder egen och faderneslandets rikedom! — Ja! Eder alla, Sveriges alskade invanare, befaller jag uti Guds milda vard och beskydd och siiger eder mitt hjiirtliga farvill, kanhilnda för sista gangen.quot;

Efter Anders Fryxell.

-ocr page 173-

155

Hell dig, du höga nord!

Hell dig, du böga nord I Hell dig. var fosterjord!

Kraft och mod,

lif och blod vi offre för dir. ara!

Hell dig, du fria strand !

Hell dig, du hjallars land!

Enighet,

trofasthet

iir dina soners lara.

Hell er, I gamla berg,

jiitter med jiirn till miirg!

Fjiill och haf aldrig slaf

I Manhem skola biira.

F. B. CÖSTER.

Paderneslandet.

En morgon stod jag högt p.i stegen, som var rest mot taket af var stuga. Jag kunde diir se vida omkring. Langt fran var gamp;rd sag jag andra gardar. Langt fran var beteshage sag jag iingar, iikrar, viigar, berg, skogar och sjöar. Jag visste val, att viirlden iir stor, men jag trodde icke, att hon iir sa stor. Och ater rann mig i hagen den underliga tanken, att allt detta skulle vara vart land, vart hem.

Jag kief ned fran stegen. Min moder salt vid trappan, och jag frilgade henne; »Ar allt detta landet, sa langt jag kan se, vart fadernesland ?quot;

Hon sade till mig: »Siitt dig hiir vid min sida, sa villjagsiiga dig det. Allt detta landet, som du hiir kan se, oeli iinnu mycket mera diirtill iir vart fiidernesland. Före din fader bodde i detta landet din farfader. Före honom bodde hans fader och förfiider,

-ocr page 174-

15G

icke allenast i denna garden, utan i manga gardar och i manga olika delar af landet, Detta landet var deras, och diirför ardetta landet vara fiiders land, som gatt i arf till oss, deras barn. Hiir hafva de lefvat, arbetat, fröjdats och lidit langt före oss, och hiir hafva de dött och ligga begrafne i jorden. Om icke dessa vara fiider arbetat sa taligt och ihiirdigt, skulle vilrt land nu vara en ödemark utan brüd. Om de icke vandrat i Guds fruktan och uppfostrat sina barn till Guds kiinnedom, skulle vi nu vara hedningar. Om de icke liirt sina barn nyttiga kunskaper, skulle vi nu vara okunniga vildar. Om de icke försvarat landet mot fienders vald, skulle vi nu icke hafva lag, ratt eller frihet. Men detta land var vara fiider kiirt, ja sa kiirt, att de alltid varit fiirdiga att for detsamma offra sin timliga viilfiird och sitt lif.

Diirför miiste vi alltid vara tacksamma mot vara fiider och hillla deras minne i iira samt alltid söka att vara vara fiider viirdiga. Det land, som de odlat och förskönat, det skola ocksa vi odla och försköna. Det land, som de sa högt iilskat och försvarat iinda in i döden, skola ock vi iilska och försvara likasom de.

Men iifven för var egen skull skola vi iilska och viirna vart fosterland, sasom vara fiider hafva gjort. Ty detta land gifver oss allt hvad vi hafva nödviindigt och kiirt pa jorden. Det gifver oss arbete och bröd, vanner och stöd. Det gifver oss undervisning med sina skolor, uppfostrar oss till gudsfruktan och miinskliga dygder. Det beskyddar oss med sin öfverhet och sina lagar, att ingen ma göra oss oriitt. Det bistilr oss i alia goda och nyttiga företag. Det gifver oss i lifvet ett bo och i döden sn graf. Diirför ar ju detta landet viirt stora hem. För detta landet. skola vi trofast arbeta och, om Gud sa behagar, med heder dö.

Efter Z. Topelius.

-ocr page 175-

157

Plaggan opp!

Hissa flaggan, iirad utaf verlden,

Hissa den i hogsta topp!

Siinken, lagerprydda hjeltar, svilrden! — Forntidsminnen, framtidshopp

Ga med svenska flaggan opp.

Ser du korset i den högbla barmen ? — Arans guld pa trohets grund,

Minnets löftesbud till kilmpaarmen, Att den segra skall hvar stund Den star fast i Guds forbund.

Draketungor tre, hur djerft I svilfven, Som en vikings stridssignal!

Skuden fritt, ifran den höga stilfven, Öfver hafvets blaa sal!

Tolken bragder utan tal!

Arofulla minnen liüfden fiistat

Vid vart »markequot; ock dess vakt,

Da de bada fjerran kuster gilstat; Och om mangen kufvad trakt Tala, ;in i dag, med magt.

Hell dig, vittne om var gamla iira!

Hell dig, van i lust och nöd!

Hell dig och den gamla svenska liira, Som, i fara, strid och död,

Att dig öfverge forböd!

-ocr page 176-

158

Svaja högt, du trogna svenska flagga,

Arad, fruktad som förut!

Ma du stads, der blaa böljoi\' vagga,

Herrligt veckla dina fiirger ut,

Fri, som förr, till tidens slut!

Oskar Fuedrik.

Krigspsalm.

Förfüras ej, du lilla hop!

Fast fiendernas larm och rop

Fran alia sidor skalla.

De fröjdas ïit din undergang.

Men deras fröjd ej blifver lüng;

Ty lat ej modet falla.

Din sak ar Guds; gack i ditt kali.

Och i hans hand dig anbefall;

Sa riids du ingen fara.

Hans Gideon skall du bli spord, Som Herransfolk och Herrans ord Skall manligen försvara.

I Jesu namn vart hopp iir visst,

Att de gudlösas vald och list

Ej oss, men sig förstörer.

TUI hun och spott de skola bli!

Med oss ar Gud, med honom vi,

Och segren oss tillhörer.

Gustaf II Adolf.

-ocr page 177-

159

Svenska spraket.

Arans och hjaltarnes sprak! Hur iidelt och manligt du rör dig! Ren ar som malmens din klang, silker som solens din gang. Vistas pa hüjderna du, dilr askan och stormarne tala;

Dalarnes lagre behag iiro ej gjorda for dig.

Spegla ditt anlet i sjön, och friskt fran de manliga dragen Tvatta det frammande smink; kanske det snart ar för sent.

Es. Tegnée.

S v e a.

Jord, som mig fostrat har och fadrens aska gömmer, folk, som iirft hjeltars land och deras dygder glömmer! ur skuggan af min dal jag egnar dig en sang.

Dig söfver smickrets röst; hör sanningens en gang! En annan sjunge fritt till vara tiders heder om vara nya Ij us och vara milda seder;

i yppig hvilas famn han fritt förakta ma de hjeltedar, som flytt, den kraft, han kallar ra!

För sorglös njutning född, for lekar blott och löjen, han lüspe tidens lof och fire dagens nöjen!

En hvar sitt lynne har. Jag iilskar dig ej, tid,

som smilar öfver oss i falsk och veklig frid.

Mig glader stormens sus och fadrens stora minnen; jag iilskar deras mod och deras höga sinnen,

da nordens son ej iin tog andras seder an och njöt, hvad jorden gaf, och talte som en man.

Bort med den falska konst, som sinnets kraft förvekar,

-ocr page 178-

1G0

och fliirdens tomma pral och yppighetens lekar!

Folk, som vid öknens barm viixt upp och med besviir

en knapp och oviss skörd fran frusen torfva skiir;

som, strödt kring polens ring bland skogarne och fjiillen,

upphugger, nattbetiickt, din bergning utur hilllen!

Hvad yra fattar dig? Du siiljer utan blygd

ditt fria sjelfbestand, din iira, ja, din dygd

for tomma njutningar, fran fjilrran striinder förda,

som suga landets miirg och sinnets krafter mörda;

du hilrmar oförsynt och glömsk af fiidrens lag

all söderns veklighet och saknar dess behag.

Naturen lede dig! Hon gaf för skilda zoner

at sederna sin farg, at spraken sina toner.

I söderns paradis, der solens milda kraft

uppammar sjelfsadd skörd och kokar drufvans saft,

der himlen jiimt ar bla och i en evig sommar

orangens guld slar opp och lagers krona blommar

och mellan biickars sorl och vestanvindars gang

sjelf spraket smillter hort i lena toners siing;

der bjöd naturen sjelf den glada menskan njuta;

hon leder nöjets dans och knapper sangens luta,

och lifvet, fritt fran sorg som för behofvens hot,

ar yppigt, som den jord, som blomstrar for din fot. —

Kring Roms besegrare, kring Odens iitteliiggar,

hon gjutit isfyld vag och murat fjiillens viiggar;

utöfver snökladd trakt med dristig hand hon satt

det stormbebodda moln, den norrskenslysta natt.

Se kring dig! Flammande kring fjiillen fiistet svünger,

utöfver forsens svall förvagna klippan hanger,

och skogen, hvart du gar, omgjordande din stig,

-ocr page 179-

ICl

stilr hög och allvarsam och blickar ner pa dig.

Hilr sjunker dal vid dal, der klyft pa klyfta lastad stilr upp, i hedendag af jilttehilnder kastad ;

tiltt öfver skuldran hiin de höga stjernor ga ;

i klippan vtixer jam, och raiinner deruppa.

Hilr yill naturen se det enkla, all versara ma,

hilr vill i torftigt bo hon stora sinnen amma.

Hilr vandre fri och stolt bland fjilllarna en att, som sjelfmant gör sin pligt, och krilfver ut sin riitt och i sin enfald vis, uti sitt armod ilrad,

omfamnar faran glad och doden oförfilrad!

Sa vilxte fordom upp bland tallarna en slilgt,

som kufvat österns vüld och soderns bilfvan viickt.

0 Sveas forna dar, o fildrens gudaminnen!

1 seklers langa natt I skymten och försvinnen ;

i sangen lefven qvar! — Den tiden ar förbi,

dii trygg som klippans rot, som himlens vind sa fri och nilrd utaf den skörd, som pa hans tilppa grodde. Europas segrare i nordens hyddor hodde.

For ara och för riitt, för kung och fosterland han slösade ej ord, men viipnade sin hand.

Han plüjde fildrens jord och ilrfde deras seder,

silg glad i lifvet in och trygg i grafven neder;

;h skild Mn vekligt priil och yppighetens flilrd,

an ej beskattad bief, men ilrad af en verld.

j Asien klildde iln, ei Indiër honom födde;

ir honom söderns folk och ej dess drufvor blödde.

smakligt var ej iln hvad helst som nilmdes svenskt, ans sinne som hans drilgt var varmt och fosterlilndskt. \'ch inga nöjens gift och ingen angers smilrta

-ocr page 180-

IGO

och fliirdens tomma pral och yppighetens lekar!

Folk, som vid öknens barm vüxt upp och med besviir

en knapp och oviss skörd fran frusen torfva skiir;

som, strödt kring polens ring bland skogarne och fjiillen,

upphugger, nattbetiickt, din bergning utur hiillen!

Hvad yra fattar dig? Du siiljer utan blygd

ditt fria sjelfbestand, din ilra, ja, din dygd

for tomma njutningar, fran fjilrran strander förda,

som suga landets iniirg och sinnets krafter mörda;

du hiirmar oförsynt och glömsk af fadrens lag

all soderns veklighet och saknar dess behag.

Naturen lede dig! Hon gaf for skilda zoner

at sederna sin fiirg, at spraken sina toner.

I söderns paradis, der solens milda kraft

uppammar sjelfsadd skörd och kokar drufvans saft,

der himlen jiimt ar bla och i en evig sommar

orangens guld slar opp och lagers krona blommar

och mellan biickars sorl och vestanvindars gang

sjelf spraket smiilter bort i lena toners sang;

der bjöd naturen sjelf den glada menskan njuta;

hon leder nöjets dans och knapper sangens luta,

och lifvet, fritt fran sorg som for behofvens hot,

iir yppigt, som den jord, som blomstrar for din fot. —

Kring Roms besegrare, kring Odens iltteliiggar,

hon gjutit isfyld vag och murat fjiillens viiggar ;

utöfver snökliidd trakt med dristig hand hon satt

det stormbebodda moln, den norrskenslysta natt.

Se kring dig! Flammande kring fjiillen fastet sviinger,

utöfver forsens svall förvagna klippan hanger,

och skogen, hvart du gar, omgjordande din stig.

-ocr page 181-

IGl

stilr hög och allvarsam och blickar ner pa dig.

Hilr sjunker dal vid dal, der klyft pa klyfta lastad star upp, i hedendag af jiittehander kastad;

tiitt öfver skuldran hiin de höga stjernor ga ;

i klippan viixer jiirn, och manner deruppa.

Hilr vill naturen se det enkla, allversamma,

hiir vill i torfdgt bo hon stora sinnen amma.

Hilr vandre fri och stolt bland fjilllarna en iltt, som sjelfmant gor sin pligt, och krilfver ut sin riitt och i sin enfald vis, uti sitt armod iirad,

omfamnar faran glad och döden oforfiirad!

Sa viixte fordom upp bland tallarna en slilgt,

som kufvat österns vald och söderns bilfvan viickt.

0 Sveas forna dar, o fiidrens gudaminnen!

1 seklers lunga natt I skymten och försvinnen ;

i sangen lefven qvar! — Den tiden ar förbi,

da trygg som klippans rot, som himlens vind sa fri och nürd utaf den skörd, som pa hans tilppa grodde, Europas segrare i nordens hyddor bodde.

For ara och for ratt, for kung och fosterland han slösade ej ord, men vilpnade sin hand.

Han plöjde fiidrens jord och ilrfde deras seder,

sag glad i lifvet in och trygg i grafven neder;

:h skild fran vekligt pral och yppighetens fliird,

an ej beskattad bief, men ilrad af en verld.

j Asien klildde iln, ej Indiër honom födde;

ir honom söderns folk och ej dess drufvor blödde.

smakligt var ej iln hvad helst som nilmdes svenskt, ans sinne som hans drilgt var varmt och fosterlilndskt. \'ch inga nöjens gift och ingen angers smilrta

-ocr page 182-

162

stal heisan frfin hans kind och modet ur hans hjerta.

Xöjd med hvad jorden bjud och skog och bölja gaf,

han sökte ingens skygd och hade ingen slaf;

med svardet och en viin han trygg och rik sig troddegt;

och gilstfrihet var namn pa hyddan, der han bodde.

Sa lefde han förnöjd, och utan qvinligt knot

han giek med öppet brost sitt ödes storm emot,

fürtrodde blott at Gud sitt hjertas tysta klagan

och kysste faderns hand inunder fadersagan.

Hans religion var dygd. Ett handslag var hans ed.

Med samma djerfva mod han tiinkte, som han stred,

och manligt dristig, fri, af ingen fördom filngen,

steg djupt i forskningen och höjde sig i sangen.

I iidle, mossa gror pa edra glomda ben,

er lefnads hjeltedikt iir slutad lilnge se\'n.

En annan verld star opp. Viilan! Valan, I fiider!

hvem iir den menskoiitt, som pa er aska triider?

O blygd! Ar detta er, iir detta göters stam,

fufünglig, glitterstrüdd, smasinnad, afundsam,

med sina smü begür, med sina halfva dygder,

och söderns yppighet i fattigdomens bygder?

Hvar iir din forna kraft, ditt forna allvar? Hvar

det hjeltenamn, o folk, som trötta ryktet bar ?

Och nitet, som gaf gods, gaf lif for statens heder,

och iirans gudadröm och fiidrens rena seder ?

Dn leker utan blygd pa deras helga stoft

och jollrar Aardens ord och fangar blommans doft.

Ga, jag har ingen silng för dylika bedrifter!

Lügg hort ditt iirfda namn och köp dig andra grifter £

Hvad siiger jag? O Gud, o S verge, Vasars jord!

-ocr page 183-

1G3

Förlat den vilda sorg förlat en ynglings ord,

som ville ge sitt lif, sin siillhet tusen ganger,

blott att ej se ditfc fall, din blygd, din sena anger !

Se, ifran fallets brant, der svindlande du stod,

du rycktes nyligen af dina iidles mod.

Med hjertat mildt och fritt, med baret silfverfargadt,

beskyddar Karl iinnu ruiner, dem ban bergat,

och segrarn star bredvid, beundrad af en verld,

och Oskar viixer opp att föra Fingals sviird.

Skall aldrig deras namn ditt dufna sinne viicka ?

Skall evigt ditt förderf hvar iidel möda giicka ?

Och ar den enda Ion, du ilmnar deras dygd,

ett fortsatt skadespel, o Svea, af din blygd ?

Du biir ej utlandskt ok. Ditt eget ok ür vürre.

Hvar slaf af sitt begiir bar en tyrann till herre.

Den ej umbiira kan, bar liit.t en ovüns band,

och sviirdet trifves ej uti hans snala band.

Du sofver, Svea folk ! Hvem vill din hvila rubba ?

Men sveket med sin dolk, men valdet med sin klubba,

de vaka omkring dig. O, viickte dig min sang

med djup af grafvens röst, med dan af askans gang !

Se, med de valdige ha dina fiider tvistat,

men nu gar solen upp i liinder, som du mistat.

O Finland, trohets hem ! O borg, som Ehrnsvard bygt,

nyss lik en blodig sköld fran statens bjerta ryckfc!

En tron star upp ur kiirr, bvars namn vi knappast vetat,

och kungar böja knii, der vara bjordar betat;

en annan skar var skörd och upptar klippans jilrn,

som rodnar utaf harm att smidas till hans vilrn.

Hvad aterstamp;r oss snart ? Allt niirmre trilnger jatten,

-ocr page 184-

164

han star pa fjallets spets, och ögat slukar slatten. —

»Men han ger fred och skygd.quot; Viilan tag honom mot,

och kyss hans hjeltehand och slumra vid hans fot!

FOrskrackligt vaknar du. Se, stad och hyddor brinna!

Du man, hvar ;ir ditt sviird ? Hvar iir din dygd, o qvinna ?

Farviil du Sveas viirn, farviil, du hjeltars land!

Se, Bottnens bölja för var grat intill din strand. —

Viilan, en högre makt nationers oden viiger;

grat, Svea, hvad du mist, men skydda, hvad du eger!

F ran Sundets rika strand langst upp till fjilllhog nord,

der lappen flyttar kring sin frihet och sin hjord,

hvad skogbekrönta berg, hvad fiilt med skördar prydda!

O, iilska vi vart land, nog ha vi land att skydda.

Lat Svea, dina berg fördubblad ge sin skatt,

lat skörden blomstra opp i dina skogars natt,

led flodens böljor kring som tamda undersater,

ock inom Sverges grilns eröfra Finland ater!

Du eger icke allt af fadrens helga bygd;

haf mer iin deras land, haf iinnu deras dygd,

den lugna storheten, den djerfva frihetsanden!

Knyt fastare i hop de spriingda samfundsbanden!

Sta ej bekymmerslös midt i en vüpnad verld,

och hvila, om du far, men hvila vid ditt sviird!

Blif ater, Svea folk, blif ater hvad du varit!

Liir af hvad andra land, af hvad du sjelf erfarit!

Det frihet iir och rütt och Ij us, du vakar för.

Hör mensklighetens bün, om du ej skaldens hör!

Se tiden! Ar han gjord för svagheten och flarden?

Eröfrare ga fram som jordskalf genom verlden.

Europas gamla form ej liingre halla vill.

-ocr page 185-

1C5

den nya skapelsen raed sviirdet yxas till.

Hvad troner störtas om! Hvad riken sönderstyekas!

Förtrycket nilrans försvar, och riitt iir det, som lyckas.

Tror du dig ensam trygg? Sa iir ej viildets art.

Var viss, det klappar ock uppa din fjiillport snart.

Betiinksamt ödet star med griifeln h(quot;)jd att rista

i kopparn in var dom, den eviga, den sista.

Ett ögenblick tinnu! Det planar ut med köld

de nötta kronorna, o Svea, fran din sköld.

Upp! Annu iir det tid att deras helgdom berga,

iin har du kung och stat och grafvar till att vilrja

och vülna\'n af ett namn, som minnets stolthet gör;

kan du ej riidda detn, sil kan du dö derför.

Se, Biilten kasta iln kring dig de fria armar,

och fjiillens fiistning star, och himlen sig förbarmar.

An sat du egna fiilt ock kan dera fylla iin

med malmstöpt askas hot, med klingor och med man.

An kan du med ditt mod en hiipen verld förfiira

och riidda, fallande, atminstone din iira.

Sa sjöng jag. Solen sjünk. Med stjernor natten kom. Till ringa hyddas lugn jag ville viinda om.

Bedröfvad, tyst, jag giek utöfver dödens siingar.

Men hor! Ett siillsamt ljud far genom harpans strimgar, och natten ljusnar opp, och röster ropa mig,

och sjiilen, hög, och fri, fran stoftet svingar sig.

I glans iir verldens rund för skaldens syn förgangen. En guddom fattar mig. Det bor en gud i sangen.

-ocr page 186-

106

Jag ser en syn.

(O, ly. snen, till orden!)

Det danar i jorden,

det flammar i skyn.

Valkyrior rida pa frustande hiistar.

Hell, dödsjungfrur, hell!

I dag skall man strida,

i Valhalla gilstar en skara i qviill.

Upp, miinner, till striden! den kommer ej mer.

I dag filster tiden sitt öga pü er.

Se^ högarnas famnar upplatas med dan,

och fildernas hamnar stil upp derifran.

De se, hur I fiikten.

Den bortdöda verld,

de ofüdda slagten anropa ert sviird.

Mulna hopar skaka füdrens spjut.

Stridslur ropar,

lösen flyger ut.

Svardsklingor springa, och blodstriimmar vandra. Hiirarna famna i vrede hvar andra.

-ocr page 187-

1C7

Mörker och dam omhölja jorden.

Framat, fram!

Strid ar for norden,

«trid iir för frihet, for barn och för maka.

Viigen gar framat, den gar ej tillbaka.

Hafvet förskriickt tiger och undrar.

Solen ar sliickt,

Asa-Tor dundrar.

Undan! Der kommer han, der kommer kungen, blodiga rosor han sar öfver ljungen.

Karlarnes svilrd brinner i handen,

slar, och en verld bleknar i sanden.

Fildren, som skada, hur striden sig vünder, klappa fran högen i dimmiga hiinder.

Segern iir ryckt till oss af hjelten.

Brusande flykt gjuts öfver falten.

Biifvan, förstörarn, förödelsebringarn,

jagar de slagne pa flasande springaru.

Den slagtning iir slagen, och fritt iir vart land.

-ocr page 188-

1G8

I blod sjunker dagen vid himmelens rand.

I)e fallne nedtriida till Asarnes hof,

och barderna qviida de bleknades lof.

En gud ser jag komma med kransade har,

der vaxer en blomma i hvarje hans spar.

Han lyfter de fria i faderlig famn,

gör sviirdet till lia,

och frid iir hans namn.

Och Svea sitter a sin tron pil fjalien,

raed stjernekronan omkring guldgult har. Hon blickar stilla ner i sommarqvilllen;

dess rykte nyfüdt genom verlden gar.

Fullbordat har en dag, hvad sekler ilranat:

dtss kraft iir pröfvad och dess namn ar hamnadt

Se, upp till statens nya tempel tfiga ej skilda flockar, men ett brödrafolk,

Det ligger aska öfyer afunds laga,

och tvedragt faller for sin egen dolk.

Ren som en stjerna blickar religionen,

och lag och frihet halla vakt kring tronen.

Förderfvet, fliirden kan ej lüngre stanna,

dess smitta Ayr für nordens friska vind;

-ocr page 189-

1G0

Och all var hvilar pa hvar manlig panna, och oskuld rodnar pa hvar tiirnas kind.

Flit, valstand blicka ur hvar hyddas fenster, och i palatsen bor det blott förtjenster.

Och fritt ilr hvarje bröst och fri hvar tunga, och statskonst öppen sasom solens ban.

I forna öknar gyllne skördar gunga, och skeppen dansa öfver ocean.

De milda dviirgar, skymtande i qvallen, upplii-sa skrinlagd rikedom ur hiillen.

Och hüg och fri, pa blaa skyar buren,

star sangens mö, ett barn af nordens land, högtidlig, dristig, enkel som naturen ;

i harpans strangar stormar hennes hand. Hon sjunger kraft och mod i millioner, och södern lyssnar till de höga toner.

Sii sag jag synen i norskensnatt,

dess bilder försvunno, och stjernorna brunno vid himlabrynen igen sa matt.

Jag lyfte min hand i natten och svor att lefva och dö för mitt land. Och stormen for med orden till himmelens rand;

-ocr page 190-

170

men stjernor och hafvet och fjiillen och heden, lt;le hörde den dyra, den heliga eden.

Och solen rann opp ur lagande öster och sken pil mitt hopp,

och skogarnas rüster och hafsvagens sorl och den susande nordan, de sjöngo den dag, da min syn far fullbordan.

Du sofver i skyar bak östems port,

du dag, som var iira förnyar. Upp, skynda dig fort,

och stig öfver blanande sjö! Du ofödde hiitnnare, kom utan hinder,

och lat mig fa se dina lagande kinder och viirma mitt bröst i ditt sköte och dö!

Men I, som koren met de gyllne tömmar er stjernevagn utöfver nordens sfer,

pa Sveas kronor och pil Gotas strömmar, I höge Karlar, blieken nadigt ner!

Riitt ofta tror jag eder stiimma hüra, da tyst och rörd jag blickar till er opp. Hon hviskar sakta uti nattens üra om forntids iira och om framtids hopp.

Men var ert minne, var er dygd förgafves, skall Svea falla hiir i tidens host,

-ocr page 191-

171

en slaf bland folken utan namn, och qvufves er hjeltelaga evigt i dess brost;

da styren stjernbeströdda tistalstangen mot hafvets afgrund mad förtvifladt mod,

att med var jord var skam ma bli förgangen och ingen veta, hvar ert Svea stod!

Es, ÏKOJCKB.

N attvar dsbarnen.

Pingst, hünryckningens dag, var inne. Den landtliga kyrkan stod hvitmenad i morgonens sken. Pa spiran af tornet prydd med en tupp af metall, varsolens viinliga lagor glilnste som tungor af eld, dem apostlarna skadade fordoin.

Klar var himlen och bla, och Maj med rosor i batten stod i sin helgdagskrud pa landet, och vinden och backen susade gliidje och frid. Gudsfrid! med rosiga liippar hviskade blommornas folk, och muntert p:i gungande grenar foglarna sjöngo sin sang, en jublande hymn till den Högste. Kyrkogiirden var sopad och ren. Sa grann som en löfsal stod dess aldriga port, och der innanfor pa hvart jernkors hiingde en doftande krans, nyss bunden af illskande hiinder. Sjelf solvisarn, som stod pa en kulle emellan de döde —

hade viil statt der i hundrade ar — var sirad med blommor. Liksom den aldrige far, ett orakel i byn och i sliigten,

som pa sin födelsedag bekransas af barn och af barnbarn:

alltsa stod der den gamle profet och stum med sitt jernstift pekte pa taflan af sten ock miitte den vexlande tiden,

medan rundt om hans fot en evighet slumrade roligt.

-ocr page 192-

172

Innantill var kyrkan ock prydd, ty i dag var den dagen

d;l de unga, föriildrarnas hopp och himmelens kürlek,

skulle vid altarets fot förnya sitt döpelselöfte.

Derför hvar vinkei och vra var fejad och putaad, och dammet

blast frün viiggar och hvalf och fran oljemfilade biinkar.

Kyrkan stod som en blomsterparterr: löfhyddones högtid

sag man i lefvande bild. Ur adliga vapnet pa, muren

viixte en buske af löf, och predikstolen af ektriid

greinskade ünnu en gang som fordom stafven för Aron.

Bibeln derpa var fsallad med blad, och försilfrade dufvan,

fiistad inunder dess tak, ett halsband hade af sippor.

Men i koret framför, kring altartaflan af Hörberg,

kröp en ofantelig krans: ljuslockiga hufvu\'n af anglar

tittade fram, som solen ur moln, ur det skuggiga löfverk

Miissingskronan^iilmviil nyskurad bliinkte fran hvalfvet, \\ \' •\'-¹- \'

och i stallet för ljus pingstliljor i piporna sutto.

Redan klockorna gatt och den vimlande skaran var samlad fjiirran fran dalar och berg, att fürnimma det heliga ordet. Hör! da, brusa med ens de miiktiga toner fran orgeln sviifva som röster fran Gud, som osynliga andar i hvalfvet. Liksom Elias i skyn, da han kastade manteln ifran sig,

alltsa kastade sinnet sin jordiska driigt, och med en röst foil forsamligen in och sjöng ett eviirdeligt qviide af den höge Wallin, af Davidsharpan i Norden,

stiimdt till Luthers koral, och sangen pa villdiga vingar tog hvar lefvande sjill och lyfte den stilla mot himlen,

och hvart anlete sken som den heliges anlet pa Tabor.

Se, da triidde der in i kyrkan den viirdige liirarn.

Fader ban namndes och var i församlingen: kristelig enfald

-ocr page 193-

173

kladde friin hufvud till fot den sjuttiarige gubben.

Vilnlig var han att se, och glad som bebadelsens angel giek ban bland skarorna fram, men derjiimte tankande allvar lag pil hans panna sa klart som pa mossiga grafvar ett solsken. Som i ingifvelsens stund — en aftonrodnad, som bleknad skimrar i menniskans sjiil ilnnu af skapelsedagen —

konstniirn, himmelens van, sig tiinker Johannes pa Patmos, gninad, med blieken mot himmelen höjd, sa syntes den gamle, sadan var ögonens glans, och sadant loekarnas silfver.

Hela församlingen reste sig upp i numrerade biinkar.

Men med hjertelig bliek den gamle till hoger, till venster vinkade helsning och frid och försvann i det innersta koret.

Enkel och högtidsfull giek nu den kristliga gudstjenst,

sfinger och bön och till slut ett lagande tal af den gamle.

Miinget bevekeligt ord och förmaning, tagen ur hjertat,

foil som morgonens dagg, som manna i öknen, pa folket.

Sedan, da allt var fürbi, framtrildde liirarn i koret följd af de unga \\dit upp. Till hoger gossarna stiildes,

smiirta gestalter med lockiga hilr och med rosiga kinder.

Men till venster lom dem, der stodo de darrande liljor stankta med morgonrodnadens farg, de sediga tiirnor,

hilnderna knutna till bon och ögonen fiista pa golfvet.

Nu med fragor och svar begynte förhöret. I början svarade barnen med brydd och stapplande stiimma, men gubbens vilnliga blickar dem muntrade snart, och de eviga laror flöto som kallornas vag sa klart fran oskyldiga lilppar.

Hvar gang svaret var slut, och sa ofta som Friilsaren niimndes, gossarna bugade djupt sitt hufvud och flickorna nego.

Viinlig lilraren stod som en ljusets iingel ibland dem,

-ocr page 194-

174

tydde för barnen det heliga ut, det högsta, i fa ord,

grundligt, men enkelt och klart, ty allt det höga ar enkelt

bade i liira och sang, ett barn kan fatta dess mening.

Liksom den grünskande knopp utvecklas, niir varen iir inne,

blad framsticka vid blad, och, viirmda af stralande solen,

malas med purpur och gull, tills sist fulliindade blomman

iippnar sin doftande kalk och vaggar med kronan i vinden^

sa utvecklades hiir den kristliga salighetsliira

stycke för stycke ur ungdomens sjal. Förilldrarna alia

stodo i tarar bakom och gladdes at trüöande svaren.

Nu steg gubben för altaret upp: förvandlad pR en gang — alltsa syntes det mig — var da den viinlige liirarn.

Hög som en Herrans profet, allvarlig som döden, som domen, stod han, ett Guds ombud, ett pröfvande, skickadt till jorden. Blickar, skarpa som sviird, i genomskadade hjertan sköt han, hans stiimma var djup, var dof som en aska pa afstand. Alltsa förvandlad med ens, han stod der och talte och sporde:

»Detta iir fiidernas tro, den tro, som apostlarna larde,

detta iir iifven den tro, hvartill jag har döpt er, da iin I lagen vid mödrarnas barm och niirmre till himmelens portar. Slumrande lyfte er da den heliga kyrkan i skötet:

vaknade iiren I nu, och ljuset med strillarna alla regnar fran himmelen ner: i dag pil ungdomens tröskel stilller hon iirligt er fria igen, att pröfva och viilja,

ty hon vet ej af tvilng, blott öfvertygelse vill hon.

Detta iir pröfningens stund, det iir viindningspunkten af lifvet, \'frö\'t till de kommande dar: oaterkalleligt flyger ordet fran liipparna nu: besinnen er, innan I svaren!

-ocr page 195-

Tiiiiken ej heller med svek att gileka den spörjande liirarn,

skarpt iir hans öga i dag, och förbannelse hvilar pa, lögnen. Börjen ej lefnadens viig med en lögn: församlingen hor er: syskon, föraldrar och sliigt, hvad kiirt och heligt pa jorden finnes, det star för er syn som vittnen; den evige domarn blickar ur solen till er, och iingeln, som star vid hans sida,

ristar bekiinnelsen in i eviirdliga taflor med eldskrift.

Alltsa, tron I pa Gud, pa Fadern som skapade verlden,

Sonen som frülsade den, och pa Anden, som enar dem bada? Viljen I lofva mig hilr — ett heligt löfte! — att ülska mer iin det jordiska Gud, och hvar menniska sasom en broder? Viljen I lofva mig hilr att bestyrka er tro med er lefnad, karlekens himmelska tro, förlata, fördraga och hoppas,

huru ert öde ma bli, och att redliga vandra för Herran?

Viljen I lofva mig det för Gud och förmenskor? — Med klar röst svarade gossarna ja, och ja med hviskande liippar svarade flickorna ock. Da smalte pa liirarens panna molnet med üskorna i, och han talte med mildare stiimma,

ljuflig som aftonens flakt, som harpor vid Babylons elfvar:

»Varen mig helsade da, valkomna till himmelens arfskap,

barn ej mer fran i dag, men bröder och systrar i trone!

Doek — hvarföre ej barn? Till barn hör himmelens rike.

Kere pa jorden en samling af barn, och i himlen en fader styrande dem som sitt hus, förlatande, straffande ömsom;

detta iir menniskolefnadens bild, som Skriften har liirt oss,

Salige iiro de rene för Gud! Pa renhet och oskuld hvilar den kristliga tro, hon sjelf iir ett barn ur det höga.

Starka som miinner och frotnma som barn, iir summan af liiran, som den gudomlige liirt, och lidit och dött för pil korset.

-ocr page 196-

17G

Ack, da I vandren i dag ur barndomens heliga fristad

ned och allt djupare ned i arens kyliga dalar,

o, hur kommen I snart, for snart, att liingta till baka

upp till dess kular igen, till de solbegliinsta, der strafiet

stod som en fader för er, och förlatelsen, klüdd som en moder,

gaf er att kyssa sin hand, och det iilskande hjertat var skuldfritt,

lifvet var lek, och er hand grep efter himmelens rosor!

Sjuttio ar har jag lefvat alltre\'n, den evige fadern

skünkte mig gladje och sorg, men lifvets skönaste stunder,

niir jag blott sag dem i ögonen riitt, jag kiinde detn genast,

kilnde dem alia igen: de voro min barndoms bekanta.

Dcrföre, tagen derfran till ledare lifvet igenom

bönen med blieken mot skyn, och oskuld, menniskans barnbrud.

Oskuld, ülskade barn, iir en giist Mn siillare verldar,

skön med sin lilja i hand: pa lifvets brusande vagor

gungar hon trygg, bon miirker dem ej, hon sofver i skeppet.

Lugn hon ser sig omkring i menniskovimiet: i öknen

stiga ünglarna fram och tjena henne, hon sjelf vet

ej sin hiirlighet af, men hon följer trogen och ödmjuk,

följer, sa liinge hon far, sin van: förskjuten ej henne,

ty hon iir kommen fran Gud, och hon har himmelens nycklar. —

Bönen iir oskulds viin, och den villiga flyger bestiindigt

mellan jorden och skyn, hon iir dufvoposten till himlen.

Anden, en evighets son, landsflyktig och fjiittrad i tiden,

ryeker pa kedjorna jiimt och straf var som lagorna upput.

Ty an minnes han rörd sin faders boningar manga,

minnes sitt fiidernesland, der det blomstrade friskare blommor,

lyste en skönare sol, och han lekte med vingade iinglar.

Da blir jorden för liten, för qvaf, och till himmelen hemsjuk

liingtar den vilsne igen, och andens liingtan iir andakt,

-ocr page 197-

andakt heter hans skönaste stund; dess tunga iir bonen. Ack, nar lifvets oilndliga tyngd nedfaller uppa oss,

trycker till jorden vart hopp, och inunder jorden, i grafven, val ar det skönt att bedja till Gud, ty de klagande barnen visar han ej fran sin dorr, men han tröstar och liiker och hjelper. Skönare iir det likval att bedja, niir allting oss viil giir,

bedja i lyckones dar, ty lifvets skönaste lycka ligger pil knii för den eviges tron, och med handerna kniippta prisar hen, tacksam och rörd, det godas gifvare ensam.

Eller veten I, barn, ett godt, som ej kommer fran Herran?

Hvad har menniskan val, den arma, som icke hon undfatt? Derföre, fallen i stoft, tillbedjen! Seraferna tillbe,

skyla med vingarna sex sitt anlet för glansen af den, som hiingde pil intet sitt murarlod, da han murade verlden.

Jorden bevittnar hans makt och fastet förtiiljer hans iira.

Slagten blomstra och dö, och stjernorna falla fran himlen neder som vissnade blad, artusen med döende tolfslag lagga sig ned för hans fot, och han ser dem, men riiknar

dem icke.

Ho bestar för hans syn? Förfiirligt ar domarens allvar,

störtar de trotsiga ned med en vink: niir han talar i vrede, höjderna hoppa som kid och bergen springa som radjur.

Dock — hvi frukten I eder, I barn? Den förskriicklige hiimuarn, ack, han iir karlekens Gud: Guds röst var icke i jordskalf,

icke i eld eller storm, men hon var i den susande fliikten.

Kiirlek iir skapelsens rot, Guds viisen: oiindliga verldar ligga som barn vid hans barm: han skapte dem endast för

den skull.

Endast att ülska och iilskas igen, han blaste sin anda in i det slumrande stoft, och uppratt stod det och lade

-ocr page 198-

178

handen pa hjertat och kilnde det varmt af den himmelska lamp;gan. Sliieken den, slacken den ej! hon iir andedriigten af lifvet,

karlek iir lif, men hatet iir död. Ej fader, ej raoder iilskade eder som Gud, ty att I man salige varda,

gaf han sin endaste son. Nar han böjde sitt hufvud i doden, firade kiirleken glad sin triumf; fullbordadt var offret.

Se, da remnar med hast förlaten i templet, som skilde jorden och himmelen at, och de döda stiga ur grafven,

hviskande sakta hvarann i örat med bleknade lüppar ordet, blott anadt förut, till skapelsens gata; försoning!

Kiirlekens djup iir försoningens djup, försoning iir kürlek.

Derför, du menniskobarn, du ülske förbarmande fadern,

vilj hvad den heiige vill, och af kürlek men icke af fruktan: fruktan iir slafvarnas dygd, men det alskande hjertat iir villigt; var fullkommen för Gud, fullkommen ar kiirleken ensam.

Alskar du Gud som du bör, da iilskar du bröderna üfven:

solen pa himlen iir en, och en iir kiirleken ocksa.

Biir ej hvar mensklig gestalt det gudomligas tecken pamp; pannan? Liiser du ej i hans drag ditt ursprung? Seglar han icke vilsen som du pii ett frümmande haf, och leda ej honom samma stjernor som dig? Hvi skulle du hata din broder?

Hatar ban dig, tillgif! Det iir skönt att doek stamma en bokstaf fram af den eviges sprak; förlatelse niimns det pa, jorden.

Künner du den, som förliit med törnekronan kring hjessan, bad för sin fiende ömt, för sin bödel? Künner du honom? Ack, du bekiinner hans namn, sa följ hans exempel tillika,

tank om din broder ej argt, men öfverskyl med hans brister,

visa den irrande riltt: ty den gode, den himmelske herden tog det förvillade lam pil sin arm och bar det till modern.

Detta iir kiirlekens frukt, och pil frukterna kiinna vi honom. —

-ocr page 199-

179

Kiirlek hos Gud iir de skapades val, men kilrlek hos menskan ar en oündelig sult;3k, han langtar och till och fördrager,

lider, men gliides ilnda, och med tarar i ögonen Ier han.

Hopp, sa heter hans jordiska lön. Det viinliga hoppet gör hvad det kan, ty det pekar alltjiimt Éit himlen, och trofast hugger sitt ankares tand i grafvens dj up, och derunder diktar en skönare verld, ett dunkelt, men iilskeligt skuggspel. Slilgten, bilttre tin vi, sig stödt vid dess vacklande löften,

hade ej annat ;in hopp. Sa prisom var fader i höjden,

hvilken har gifvit oss mer, ty för oss iir hoppet förklaradt, famlar ej liingre i natt, det iir tro, det iir lefvande visshet.

Tron ar det klarnade hopp, hon iir ljus, hon iir kürlekens öga, tyder den lüngtandes dröm och hugger dess syner i marmer. Tro iir lefnadens sol, och dess anlete skiner som Mosis,

ty hon skadade Gud: den vülbefiistade himlen drar hon med kedjor hit ner, och det nya Jerusalem sjunker priiktigt med portarna tolf, i gyllene skyar, till jorden.

Hiinryckt vandrar hon der och betraktar de höga gestalter,

riids ej det vingade folk, hon iir hemmastadd bland dem alla. Derföre, iilsken och tron: da följer ock gerningen sjelfmant likasom dagen med sol: det riitta iir son af det goda,

kroppen till kürlekens sjül; den kristliga gerning iir endast lefvande kiirlek och tro, som blomman iir lefvande véren. Gerningen följer oss alia till Gud, der stfir hon och vittnar ej hvad hon syntes, men blott hvad hon var: lycksalig iir den, som hor dess bekiinnelse trygg; hon iir stum pa jorden, tills döden öppnar den tigandes mun: I barn, ej frukten I döden?

Döden iir kürlekens bror, ar dess tvillingbroder, allenast mera allvarlig att se: med en kyss pü bleknade lüppar tager han anden och far, och vaggadt pa karliga armar

-ocr page 200-

180

stiiller det friilsade barn, ett nyfödt, fram flt;ir sin fader.

Redan jag hörer den kommandes dan, jag sky int ar hans vingar, svarta som natfc, men med stjernor uppa: jag fruktar ej honom. Död iir befrlelse blott, iir fürbarmandet stumt: vid hans hjerta liittare andas mitt svalkade bröst, och anlet mot anlet ska dar jag Gud som ban iir, en sol uppklarnad ur dimmor, skadar jag seklernas ljus, dem jag iilskat, de miiktiga sjiilar, iidlare, büttre iin jag: förklarade sta de för tronen,

kladda i hvitt och med harpor af gull, och sjunga en lofsang, diktad i himmelens luft, pa det sprak som talas af anglar.

Eder jiimval, I alskade barn, upptager han en gang,

glömmer de tröttade ej : valkomna, I alskade, after!

Glommen till dess ej edernas helgd, förgaten ej löftet,

vandren i salighet hiin och till salighet, akten ej jorden,

jorden iir stoft, men himlen ür ljus; jag har vigt er till himlen. Hör mig, du verldarnas Gud, du kiirlekens eviga kiilla,

hör pii din tjenaros röst, jag skiekar min bon i din himmel! Lat mig ej sakna en dag för din tron en enda af dessa,

dem du föitrodde mig hiir; som en far har jag iilskat dem alla. Matte de vittna för mig, att jag lilrde dem viigen till lifvet redligt, sa langt jag förstod, af ditt ord; ma de kiimiE, mig iin nu, falla till liirarens bröst, och jag stiilla dem fram for ditt anlet rena som nu, men blott pröfvade mer, och ropa med glüdje: aFader, se, jag ar hiir, och barnen, som du mig har gifvit!quot; —

Gratande talte han sa, och nu pa en vink af den gamle knii vid knü de knöto en krans kring altarets rundel.

Knaböjd liiste ban da den heliga bönen, och sakta laste de unga den med, och till slut med darrande statnma lyste han himmelens frid, viilsignelsen, öfver dem alla.

-ocr page 201-

181

Skulle nu iindas hans vilrf för i dag; den kommande söndag

var för de unga bestiimd att bega den heliga nattvard.

Plötsligt, som triirfad ur skyn, stod liiraren stille och lade

handen pa pannan och blickade upp: gudomliga tankar

flögo igenom hans sjiil, och förunderligt glilnste hans ögon.

»Nasta söndag, hvem vet, kanske jag hvilar i grafven,

kanske nagon af er, en lilja bruten i förtid,

sanker sitt hufVud till jord; hvi dröjer jag, stunden iir inne!

Hjertat iir varmt, jag vill sa, ty i dag gror himmelens siide.

Hvad jag begynt, fullbordar jag nu: för hvad feladt iir deri,

svarar jag gamle för Gud och för högvördige fadern.

Siigen mig endast, I barn, I himlens medborgare nya,

iiren I redo i dag att begil försoningens maltid ?

Hvad den betyder, I veten det vill. jag sade det ofta.

Nya förbundets symbol iir bon, iir försoningens tecken,

stiftad emellan himmel och jord. Den syndiga raenskan,

bort iir hon kommen fran Gud, friln hans viisen. I dagarnas början

föll hon vid kunskapens triid, och det hiinger sin krona utöfver

fallet iinnu: i tanken iir fall, i hjertat försoning.

Fallet oiimleligt ;.ir, oiindlig försoningen iifven.

Se, tillbaka, sa langt som det gamla minnet, och framiit,

langt som det flygande hopp kan nil pa tröttade vingar

synd och försoning alltjümt gil menniskolifvet igenom.

Fullviixt synden ar född, men försoningen slumrar i hjertat,

tyst som det vaggade barn, och dröramer om himmel och ünglar,

miiktar ej vakna till sans: hon iir som de toner i harpan,

fangslade andar, som viinta alltjümt pa, befriarens finger.

Derför, iilskade barn, nedsteg försoningens förste,

viickte den slumrande upp, och nu star hon med strülande ögon,

klara son himmelens hvalf, och kiimpar med synden och segrar.

-ocr page 202-

182

Neder till jorden han steg, och förklarad viinde han derfran,

icke fran hjertat likviil, ty der lefver han annu i Anden,

iilskar, försonar alltjamt. Försoningen varar som tiden.

Derför, annatnmen med vördnad i dag dess synliga tecken.

Tecknet ar dödt, om ej saken har lif. Det eviga ljuset

iir for de blinde ej till, men det föds af det seende ögat.

Icke i bröd och ej heller i vin, i det renade hjertat

ligger förlatelsen gömd: uppsatet till biittring allena

adlar de jordiska frukter till himmelska ting och förtager

synden och syndenes Ion. Blott kiirlek med öppnade armar

angern, som grater och ber, den pröfvade viljan, hvars gull giir

sofradt ur lagorna fram, med ett ord, den försonade menskan

bryter försoningens bröd och dricker försoningens vinkalk.

Men den som stiger hit fram oviirdig, med hatet i hjertat,

giickande menskor och Gud, han iir saker pa Herrans lekamen,

saker pa medlarens blod, han Liter och dricker sig sjelfvom

doden och domen: derför bevare oss, himmelske Fader! —

Aren I redo, I barn, att bega försoningens maltid?quot;

Alltsa han fragade rörd, och pa en gang svarade barnen

med högtsnyftande ja! Da laste han bönerna alla,

laste instiktelsens ord, och in föll orgeln och sangen:

O, Guds heliga lam, som förtager verldenes synder,

hör oss, gif oss din frid, varkunna dig öfver oss alla!

Gubben med darrande hand och med himmelska perlor i ögat

fylde nu kalk och patén och delte de mystiska gafvor.

O, da syntes det mig, som Gud med middagens öga

klarare sag i fönsterna in, och traden der ute

böjde sin grönskande topp, och griiset pa grafvarna skiilfde.

Men hos de unga — jag milrkte det vill, iag kiinde det — foren

rysning af salighet han igenom isade lemmar.

-ocr page 203-

183

Pn-dd som ett altar för dem stod grönskande jord, och deröfver öppnade himmelen sig, som för Stefanus fordom: de sago Fadern i stralande glans och Sonen till hoger om honom;

under dem höra de harpornas klang, och anglar ur gullmoln nicka dem broderligt till och vifta med vingar af purpur.

Slutadt var liirarens viirf, och med himlen i bliek och i hjertan reste de unga sig upp, och gratande büjde en hvar sig neder att kyssa den vürdades hand: men han tryekte dem alla rörd till sitt hjerta och lade med bon valsignande hiinder nu pa de saliga brost, nu pa hufvudets lockiga oskuld.

Es. Tegnéb.

Isfarten.

Kung Ring med sin drottning till gastabud far, pii sjön star isen sa spegelklar.

»Far ej öfver isen\'\', den framling sad\': »han brister, för djupt ar det kalla bad.quot; —

»Kung drunknar icke sa lattquot;, sad\' Ring, »den som iir radd kan ga sjön omkring.quot;

Den friimling bliekar sa mörk med hot, han spanner stalsko i hast pa fot.

Slüdtrafvarn siitter med makt astad,

han frustar lagor, han ar sü glad.

»StracK utquot;, skrek kungen, »min trafvare god, lat se, om du iir af Sleipners \') blod!quot;

¹) Odens hast, som hade atta fötter.

-ocr page 204-

184

Det gar, som stormen gar öfver sjön,

den gamle ej aktar sin drottnings bön.

Men stalskodd kampe star heller ej still,

han far dem förbi, sa snart han vill.

Han ritar mang\' runa i isens famn,

skön Ingeborg aker öfver sitt namn.

Sa ila de fram pa den glatta ban,

men under dem lurar den falska Ran.

Hon stoter ett hal i sitt silfvertak,

och sladen ligger i öppen vak.

Skön Ingeborg vardt sa blek pa kind,

da kommer den giist som en hvirfvelvind.

Han borrar sin stalsko i isen fast och griper i gangarns man med hast.

Dü svtinger han liitt med ett enda hopp bad\' hast och sliide pS, isen opp.

:gt;Det tag vill jag prisaquot;, sad\' kungen fort, »ej Frithiof den starke det biittre gjort.quot;

Sa vande de ater till kungsgard om;

den friimmande bief der, tills varen kom.

Es. Tegner.

-ocr page 205-

185

De Ijstocht.

(Proeve van woordelijke vertaling).

Koning Ring wil met Ingeborg ten disch,

over \'t ijs, dat dun en spiegelhelder is.

De vreemd\'Iing waarschuwt en zegt: »Ga niet over \'t ij; als \'t breekt, maakt ge in de diepte een koude reis.quot;

»Een koning verdrinkt niet zoo licht,quot;\' zei Ring, die bang is, deed beter dat hij te land maar ging.

De vreemd\'Iing blikt dreigend en ontevrêen,

doch gespt intusschen de schaats vast aan het been.

Het ros vliegt er blijde van door en briescht vlammen, blij spitsend zijn oor.

»Vooruit maar,quot; roept de koning, »mijn edel dier, op uw afkomst van Sleipner was ik steeds fier.quot;\'

Voort gaat het, zooals de storm giert over de zee, de oude luistert niet naar Ingeborg\'s bêe.

Maar de held op zijn schaatsen staat ook niet stil, hij snort hen voorbij, zoodra hij maar wil.

Hij krast in het ijs, waar hij runen in snijdt,

zoodat Ingeborg over haar eigen namen glijdt.

Zoo ijlen ze voort, over de gladde baan vooruit,

maar onder hen loert de valsche Ran op buit.

Die stoot een gat in het kleurlooze dak en onverhoeds ligt de slêe in een open wak.

-ocr page 206-

18C

Nauw verbleekt Ingeborg\'s blozend gelaat toen de gast reeds als redder daarneven staat.

Hij zet zijn schaats vast in het ijs, en onvervaard grijpt hij met bêi handen de maan van het paard

Zoo zwaait hij met een enkelen ruk omhoog zoowel paard als ook slede wêer op het droog.

»Die ruk moet ik loven,quot; zei de koning ontdaan, Zelfs Frithiof de Sterke, heeft niets sterkers bestaan.

Zoo keerden zij naar \'s koning\'s hofstêe weer hêen, Waar de vreercd\'ling verbleef tot de lente verscheen.

Vikingen.

Vid femton ars aider bief stugan mig trang, dar jag bodde med moder min.

Att vakta pa gettren bief dagen mig lang; jag bytte om hag och om sinn\'.

Jag dromde, jag tankte, jag vet icke hvad, jag kunde, som förr, ej mer vara glad uti skogen.

Med hilftigt sinne pa fjallet jag sprang och sag i det vida haf.

Mig tycktes sa ljuflig böljornas sang,

dar de ga i det Bkummande haf.

-ocr page 207-

187

De komma fran fjarran, fjarraa land : dem Mlla ej bojor, de kiinna ej band uti hafvet.

En morgon friin stranden ett skepp jag sag som en pil in i viken det sköt.

Da svallde mig bröstet^ da brande min hag. da visste jag hvad mig trot.

Jag lopp ifran gettren och moder min, och vikingen tog mig i skeppet in uppa hafvet.

Och vinden med makt in i seglen lopp; vi flögo pa böljornas rygg.

I blanande djup sjönk fjiillets topp,

och jag var sa glad och sa trygg.

Jag faders rostiga svard tog i hand och svor att eröfra mig rike och land upptl hafvet.

Vid sexton ars alder jag vikingen slog, som skalde mig skiigglös och vek. Jag sjökonung bief — öfver vattnen drog uti hiirnadens blodiga lek.

Jag landgang gjorde, vann borgar och slott, och med mina kiimpar om rofvet drog lott uppa hafvet.

Ur hornen vi tömde dil mjödets must

med makt pa den stormande sjö.

Fran vflgen vi herrskade pa hvar kust. —

-ocr page 208-

188

I Valland jag tog mig en mö.

I tre dragar griit hon, och sa bief hon nöjd, och sA stod vftrt brollop med lekande fröjd uppa hafvet.

En gang iifVen jag egde lander och borg, och drack under sotad as,

och drog för rike och menighet sorg,

och sof inom viiggar och hls.

Det var en hel vinter. Den syntes mig hing, och fast jag var kung, var doek jorden mig tr emot hafvet.

Jag ingenting gjorde, men hade ej ro,

för att hjelpa, hvar hjelplös giick.

Till mur vill\' man ha mig kring bondens bo, och till las för tiggarens stick.

Pd sakoren, edgang och tjufvar och ran jag hörde mig matt — vor\' jag langt deriframp;n uppa hafvet!

Sa bad jag. Men hiin giek ock vintern hing, och med sippor stranderna strös,

och böljorna sjunga ater sin sang och klinga : till sjös ! till sjös !

Och vdrvindar spela i dal och i höjd, Och strömmarne fria störta med fröjd uti hafvet.

Da grep mig det forna osynliga band : mig lockade böljornas ras.

-ocr page 209-

189

Jag strodde mitt gull öfver stader och land och slog min krona i kras

och fattig som förr, med ett skepp och ett svard emot okiinda mal drog i vikingafard uppa hafvet.

Som vinden frie, vi lekte med lust pa fjarran svallande sjö.

Vi miinniskan sago pii frammande kust pa samma siitt lefva och dö.

Bekymren med henne stiids bosiitta sig; men sorgen, hon kanner ej vikingens stig uppa hafvet.

Och ater bland kampar jag spejande stod efter skepp i dot fjarran bla.

Kom vikingasegel — da gilllde det blod ; kom kramarn — sa fick han ga.

Men blodig iir segern den tappre vard, Och vikingaviinskap den knytes med sviird uppa hafvet.

Stod jag mig om dagen a gungande staf,

i glans for mig framtiden lag.

Sa rolig som svanen i gungande saf,

jag fördes pa brusande vag.

Mitt var da hvart byte, som kom i mitt lopp, och fritt som omatliga rymden mitt hopp uppa hafvet.

Men stod jag om natten a gungande stiif, och den ensliga vagen rot,

-ocr page 210-

190

damp; hörde jag nornorna virka sin vaf i den storm genom rymden sköt.

Likt menskornas öden ar böljornas svall;

bast ar vara filrdig för medgang som fall uppa hafvet.

Jag tjugo ;ir fylt — dil kom ofiirden snar,

och sjön nu begiirar mitt blod.

Han kiinner det val, ban det förr druckit har, der betaste striden stod.

Det brinnande bjerta det klappar sa fort:

Det snart skall fa svalka amp; kylig ort uti hafvet.

Dock klagar jag ej mina dagars tal;

snabb var, men god, deras fart.

Det gar ej en viig blott till gudarnas sal,

och battre iir hinna den snart.

Med dödssang de ljudande böljor ga;

PS, dem har jag lefvat — min graf skall jag fü

Uti hafvet.

❖ *

Sa sjunger pa ensliga klippans hall

den skeppsbrutne viking bland branningars. svall —

i djupet sjön bonom rifver. —

Och böljorna sjunga ater sin sang,

och vinden vexlar sin lekande gang;

Men den tappres minne — det hlifver.

E. G. Geijer.

-ocr page 211-

191

Vagen.

Mitt lif iir en vag,

Som röres en tid I svallande lag,

Vid vindarnes strid.

Kar lugn blir pa haf,

Och vinden ar tyst,

Da somnar hon af Vid stranden, hon kysst.

Hon liTgger sig ner Till ro i det bla.

Hon synes ej mer,

Men fins der iinda.

Af verldshafvet ju En droppe hon iir.

Och solen iinnu Kan spegla sig der.

K. A. Nicandek.

Ur Eunesvardet.

Akt. II. Tredje upptrüdet.

Oldur, Alrik, Folke Lagman, vdpnade och obeviipnade bonder. ex qvinna, med ett dödt barn, i sorgdriigt.

En af folket.

Slapp qvinnan fram! Ett vigtigt bud hon förer. Qvinnan.

Du vaknar icke, nej, din sömn iir tung,

och mycket liiugre iin ditt lif han blifver.

-ocr page 212-

192

Du öppnar aldrig mera dina ögon,

djupt in i hufvudet de sjunkit redan och fly för solens Jjus och moderns bliek,

och hjertat klappar ej, det iir det viirsta;

niir hjertat dor, da iir det slut med lifvet.

(Hoii. niïrmar sig till Follce.) Hor efter har, om du iinnu kan marka lifskloekans slag inom det lilla bröstet!

Hör efter val! Och om du nagot hör,

sa siig det för mig; men om allt iir tyst! —

jo, siig mig ocksii det, och lyssna viil!

Folke (Icigger handen p\'1 hameis hjerta och lyssnar).

Jag hörer intet ljud, du arma moder,

och intet lif i kalla bröstet sliir.

Kej, allt iir stilla, tyst som uti grafven.

Qvixxax.

Min son iir död, det vet jag nog, och fafüngt iir allt försök att vücka upp de döda;

men jag har kommit hit att visa eder mitt döda barn, sen, iir det icke vackert?

Se, kinden hvit, och dessa spiida hünder hopknüppta. Mycket skönare det varit,

om ej den grymme munken hade kommit.

Aleik.

Du lilla barn, hvad du iir skön i doden!

Det synes ej, som vore du förgangen.

Hvarat kan du val le, dii du iir död?

-ocr page 213-

193

Ja, qvinna, om jag kunde aterköpa din iilsklings lif med mitt, jag ville gerna sa vara död som detta rena barn.

Qvixnax.

Jag ser en tar ifran ditt öga rinna,

o, det ar vackert se en kiimpe grata;

vill dig, som annu tdrar har att gjuta!

Förr har ock jag sa mycket, mycket gratit;

men nu ar det förbi, den tröstekiillan

har torkat ut. Den grymme, svarte munken!

Folke.

Dölj icke langre inom dig ditt qval ;

sag ut, hur barnet dog, hvem har det mördat!

Vi vilja sedan trösta eller hamnas.

Qvinxan.

Tröst, kare van, förmar du icke gif va, och hamd kan ej det djupa saret hela.

Blott den, som vacker upp min döde gosse, han blir min hamnare, min gud, mitt allt; men den iir icke född, som sadant miiktar. Jag vandrar nu omkring med barnet jamt; det iir ej mitt, jag lanar det af doden och talar om för alia, hur det dog,

sa noga — det gör godt — nar jag beskrifver, sa grasligt som jag kan, dess sista stunder; dii rifves sftret upp, som liikas ville,

och bloder ymnigt, lifvet tiires bort.

-ocr page 214-

192

Du öppnar aldrig mera dina ogon,

djupt in i hufvudet de sjunkit redan och fly för solens Jjus och moderns bliek,

och hjertat klappar ej, det iir det viirsta;

nar hjertat dör, da iir det slut med lifvet.

(Hon nlirmar sig Uil Folke.) Hör efter hiir, om du ünnu kan marka lifsklockans slag inom det lilla bröstet!

Hör efter val! Och om du nagot hör,

sa siig det för mig; men om allt iir tyst! —

jo, siig mig ocksa det, och lyssna val!

Folke {Idgger handen pa barnets hjeria och lyssnar).

Jag hörer intet ljud, du arma moder,

och intet lif i kalla bröstet slar.

Kej, allt iir stilla, tyst som uti grafven.

Qvinnan.

Min son iir död, det vet jag nog, och fdfangt iir allt försök att viicka upp de döda;

men jag har kommit hit att visa eder mitt döda barn, sen, iir det icke vackert?

Se, kinden hvit, och dessa spiida hünder hopkniippta. Mycket skönare det varit,

om ej den grymme munken hade kommit.

Aleik.

Du lilla barn, hvad du ar skön i doden!

Det synes ej, som vore du förgangen.

Hvarat kan du val le, da du iir död?

-ocr page 215-

193

Ja, q vinna, om jag kunde aterköpa din alsklings lif med mitt, jag ville gerna sa vara död som detta rena barn.

Qvinnan.

Jag ser en tar ifran ditt öga rinna,

o, det ar vackert se en kiimpe grata;

viil dig, som iinnu türar har att gjuta!

Förr har ock jag sa mycket, mycket gratit;

men nu ar det förbi, den tröstekiillan

har torkat ut. Den grymme, svane munken!

Folke.

Dölj ieke langre inom dig ditt qval;

sag ut, hur barnet dog, hvem har det mördat!

Vi vilja sedan trösta eller hiimnas.

Qvinxax.

Tröst, kiire van, förmar du icke gifva, och hamd kan ej det djupa saret hela.

Blott den, som vacker upp min döde gosse, han blir min hamnare, min gud, mitt allt; men den ar icke född, som sadant maktar. Jag vandrar nu omkring med barnet jamt; det ar ej mitt, jag lanar det af döden och talar om för alia, hur det dog,

sa noga — det gör godt — nar jag beskrifver, sa grasligt som jag kan, dess sista stui:der; damp; rifves samp;ret upp, som lakas ville,

och bloder ymnigt, lifvet tares bort.

-ocr page 216-

194

Med gliidje ser jag, hur min styrka minskas, och tror, att icke manga dar behöfvas,

förr an ock jag har slutat jammerns vandring och jordad blifver med min son pa armen.

Aleik.

Omiitlig och förskracklig maste vara din smartas kalla. Tom den i mitt skote, att nagon lindring ma beskaras dig!

Qvinxax.

Den kan ej tömmas ; ty den ar omatlig;

Men jag vill tala. — Manner, horen mig!

Det var i förgar, niira emot natten;

jag stod vid elden, vantande min make,

som ar i harnad pa det vilda hafvet

och iin ej kommit fran sin langa resa.

Matt lyste elden, gossen lag i vaggan

och slumrade sa sött och log i drommen.

Da kom igenom dorren in si sakta

en lang och mager man i munkekapa,

med svartkonstbok i handen, steg sü genast

till vaggan fram och smilade mot Yngve,

tog honom upp, ban gret. »Lat gossen sofva

hvi stör du sa hans sömn? Hör du, ban gramp;ter!quot;

Da sade ban: »Pa biskopens befallning

vill jag ditt barn till dopets nad befordra.quot;

»Det höfves ej,quot; jag svarade; men munken

med Yngve giek intill ett vattenkar,

som stod pa trappan, siinkte honom neder

-ocr page 217-

195

i kalla vattnets djup. »Hvad? Kasar du? Du dranker honom!quot; Fafangt var mitt rop. Jag flög till hjelp. Förgafves! Kali han stod, och all min makt bief vaiiraakt blott och tarar. Smü hiinder racktes upp, ett böneljud sü qvidande! Mitt moderslijerta qvaldes »Hall upp!quot; »Ju mera vatten, desto battre,

dess renare blir barnet,quot; trollet sade,

»Gud vill stl hafva; plantor maste vattnas.quot; Nu knapptes dessa hander hardt till samman, och ingen har dem sedan skilja kunnat.

Matt ljudet bief, och lifvets sista pust flög upp som eld och slog med heta vingar de sköra spillrorna af moderns hjerta.

»Nu ar han döpt;quot; — ty dtl var Yngve död. Da skrattade den vilde, fule presten.

Oldur.

Förbannelse, sa, glödhet den kan gifvas, mil drabba mördaren!

Folke.

O, grüsligt, grasligt!

Qvinnan.

Skall jag förtalja det iinnu en giing?

I förgat afton . . .

Folke.

Qvinna, skona dig!

-ocr page 218-

IOC

Alrik.

Den evige Aüfader troste dig!

All mensklig tröst ar intet. Jorden eger ersiittning ej för din förlust, o qvinna,

liksom for min.

Qvixnax.

I kunnen ingen död uppvacka, ser jag.

Jag vandrar uter, andra vilja höra,

och niir allt folket hort mig och mig visar ifran sig, dü vill jag ga ut pa marken,

i skogen, under nattens svarta himmel och satta mig och för mig sjelf beratta.

Det lider snart. Jag kiinner, att det verkar.

(Hon gar.)

Foute upptradet.

Ai.rik hjfler svardet öfver Ansgarius, som nedkommit af höjden, men liejdar sig vid dsijneu af qvinnan met döda barnet, som framtrader fran en annan sida.

Aleik.

Nu bief jag ater mild; der modern ar med döda barnet, maste friden vara.

{Han afliigsnar sig.)

Qvinnan.

Barnet giek i rosenlund leende om aftonstund,

slumrande pa blomstertufvan.

-ocr page 219-

197

Ljusalf smekte barnets kind med de hvita vingars vind uppa blomstertufvan.

Orm i gröna grilset lag,

lurande pa gossen sag,

som en hök pa lilla dufvan ;

kröp och kröp i barmen in stal i bjertat gadden sin uppa blomstertufvan.

Ljusalf gret och liten sof,

moder gret och liten sof;

taren rinner, bjertat bloder ;

nilr som moder gril ter sa,

liten sofver tungt ilnda,

da ilr liten döder.

Se barnet, som du latit mörda, biskop! Kan du ej viicka det, sa driip ock mig!

Ansgaeius.

Ej sa, o qvinna! Till din alsklings död

oskyldig ilr jag, klaga mig ej an!

Ve mig, om blodskuld lag uppa mitt hjerta

Qvinnan.

Med denna ed du svilr dig icke fri;

ty man kan mörda utan sviird och spjut! Och du kan vara mördare ilnda,

fast intet gjutet blod emot dig vittnar. Du vet det val, att en af dina munkar

-ocr page 220-

198

pa din befallning dopt i lijill mitt barn. Han ryckte upp det ur sin söta sömn, nedsiinkte det i kalla vattnets djup och drankte der mitt lifs lycksalighet. O ve! Han döpas skulle. Vackert dop! Sa fasligt, att den hela vida verlden vid blotta tanken ma förstenad blifva.

Ansgariüs.

Der uppe bor min domare, han ser mitt hjertas innersta, han vet min oskuld och slar med rilttvis hand den nidings hufvud, som under heligt sken som Herrans prest gör satans tjenst. Guds vrede öfver honom! Sa iiterstod af alla mina sorger den bittraste, att mina egna bröder förneka mig och grufligen förderfva de lange arens annu spiida frukter och gjuta gift i ordets förstlingsblommor. Du iir bedragen, moder, grymt bedragen. —

Qvinnan.

Ja, grymt bedragen pa min lefnads hopp, och du har rofvat det, du hala igel!

{Efler ett uppeludl.) Blir du ej vred, blir du ej vild annu,

sa tror jag, att den stygge munken Ijugit,

Ansgariüs.

Sa argt har ingen ljugit under solen, och kunde du, som Gud, mig genomskiida,

-ocr page 221-

199

du gret tillbaka alia onda ord,

som öfver mig fran dina lappar flutit;

men du ar moder, en förkrossad moder, jag lider med dig, jag förlüter dig.

Qvinxan.

Hit kom jag att dig liaftigt öfverfalla med vredens ord, att reta dig emot mig,

ty jag var saker, att ditt hjertas ondska uppa ditt anlet\' skulle skrifven sta, jag trodde ditt öga argt som en förgiftad pil.

Men jag bedrog mig. Dina blida blickar, din klara panna och ditt stilla tal afvapnade mig snart, min tunga bundo. Jag laser ömbet genom ögats tarar,

ditt hela vasende ar lugn och frid,

En sadan man kan icke barnen hata.

Ansgaeius.

Jag alskar barn och deras fromma hjertan, och deras oskuld ar min lust och fröjd. Omvanden er till barn, ar min predikan ; det heliga iir ungt och aldras aldrig, och barnet ar Guds helgedom pa jorden. Och skulle jag ej alska dessa sma,

da sjelf den Gud, jag dyrkar och bekanner, var barn och lag invid en moders bröst som det, du der i dina arm ar Mller ?

Qvixnan.

Han lefde val, du ser, att mitt iir dödt.

-ocr page 222-

200 Ansgaeius.

Han led oek döden, doden bief hans lif;

han uppstod ater sasom lifvets konung.

Han har försökt, hvad lifvet eger ledt

och ljuft, hvad dödens stund ar svar och bitter;

derföre band han döden, bröt dess valde

och sitter nu pa hiirlighetens stol.

och knyter jordelifvets brustna Kink

med evighetens rosenband till sammans

sa mildt och stilla, att vi det ej kiinna.

Och vill du veta, hvad han heter, qvinna?

Hans namn ar Evig ungdom, Evig kiirlek.

Qvixnan.

Jag ville gerna tro uppa din Gud.

Ansgaeius.

Tron ar en lilja, hon ar hitnlens dotter. Den högste sar osynligt öfver angen,

tyst gro hans frö i Ijumma jordens famn, och liljorna sta fagra upp och gliinsa.

Men nar Han sadde, ingen dödlig vet;

hall hjertat rent, din oskulds hopp förvara, sa kommer tron fran höjden.

Qvinnan.

Viintans tid

ar kort; ty jag ar redan vigd vid döden. Den svarte munken var för grym, han slackte i kalla vattnet lifvets klara fackla,

jag famlar nu i mörkret utan ljus.

-ocr page 223-

201

Ansgariüs.

Ej sliickt ilr ögats ljus, det blundar blott.

Qvinnan.

Lagg handen hiir! Han iir ju kali som is.

Lagg lifvets hand pa dödens mai-morbild,

den kyles förr till döds, iin sömnen viker,

och dara raig ej mer med hoppets löften!

Ansgariüs.

Min Herres hand kan lena dödens is.

Du filr din iilskling ur Hans helga hand en güng sa varm och rosenfiirgad ater.

{Han Uigger handen pa barnet. Det slür iipp ögonen och lefver. Ansgariüs höjer sina sammanlagda han-der mot himmelen).

Du Evige! Din tjenare sa niira?

Jag lofvar Dig, jag fruktar och jag bafvar.

{Han tücker sitt ansigte.)

Qvinxan.

Han lefver, hjertat slar, jag irrar mig,

jag drömmer eller dör, o ma, jag dö,

förr an min salighet forgur! Du lefver?

Se mig, mitt barn, se mig, jag iir din moder och dignar ned af gliidje inför dig,

du underlige man, och dig tillbeder.

Du ar min Gud, du rader öfver döden.

(Hon knlt; if aller för Ansgariüs.) Ansgariüs.

Böj icke knii för mig, jag iir ej Gud,

hans ringa prest, ett redskap för Hans under;

-ocr page 224-

202

men Han ar nar dig har pa detta rummet.

Fall ned för Honom, nedlagg för Hans fötter din förstlingsgard af offer och af tarar!

En sadan stund som denna far du aldrig,

sa skon, sa heiig och sa rik pa karlek.

Gud star framför dig med de öppna armar,

hans nadestralars glans dig öfversviimmar,

och bön skall öppna hjertat, der de falla.

Qvinnan. (beder. Under bönens tysta andakt gar Ansgarius kors-tecken öfver henne och gdr sakta hort. Hon uppstür riugra ijgonblick derefter.)

Nu vill jag kyssa dina hiinder, fader.

Hvad? Borta ar han, undan mig försvunnen?

Om Gud ej tagit honom upp af jorden,

sa vill jag ga, till dess jag honom finner,

framriicka dig, min dyre son, till honom;

ty du skall skada den, dig lifvet gaf,

och fa viilsignelse ifran hans mun,

att du en gang ma ock bans namn viilsigna.

Den samma moder, som kring staden giek

i sorgens skrud och ropade om död.

skall nu i gladjens driigt med ljusnad blick

förkuuna lifvets ord och Herrans under,

och berg och stenar, dem min sorg ej rörde,

de skola grata med mig i min fröjd.

K. A. Nicander.

-ocr page 225-

203

Af tonen.

Valkommen, valkommen, du klara, du stilla, du ljufliga kvall! Nu later jag sorgerna fara;

du gör mig sa trygg och sa sail.

En angel pa glansande vingar du svafrar fran himlarna ner,

du frid at de lefvande bringar. och svalka at jorden du ger.

Du star mellan dagen och natten och talar försoningens ord,

och skönt pa de speglande vatten försmalter du himmel och jord.

Ditt guld öfver ekarnas toppar och blanande bergen du sar.

Mildt laskar du blommornas knoppar med daggens balsamiska tar.

Och faglarna, glada och fria, dem hoppet an aldrig bedrog, de sjunga sitt Ave Maria i dal och pa berg och i skog.

Hvad gör det, att skymningen breder sitt flor? Hon ar tankarnas van. Hvad gör det, att solen gar neder? Hen kommer i morgon igen.

-ocr page 226-

204

Pa purprade molnet hon blanker,

hon liknar de dödliges hopp;

ty knappt hon i vester sig sanker,

forriin hon i öster gfir opp.

Nu lata vi sorgerna fara;

du hiignar viirt fredliga tjall.

Viilkommen, viilkommen, du klara,

du stilla och ljufliga kviill!

K. A. Nicander.

Norrlandingens hemlangtan.

Hvi liingtar du ilter till fadernestrand ?

Mitt hjerta, hvi slar du oroligt, Nar barndomens minnen dig hviska ibland

Om hembygdens dalar förtroligt ? Ftirgiifves du angrar den briinnande lust, Som giickande dref dig till friimmande kust Fnln hembygdens skogar och dalar.

Hvad dromde du val om den friimmande jord,

Hvad hoppas du iinnu i söder ?

Hvar sökte du hjertan ? Fans de ej i nord ?

Hvar finnas viil trognare bröder ?

Hvad sökte du fjerran, hvad brande din hftg ? Hvad sag du i söder, som du icke süg I hembygdens skogar och dalar ?

-ocr page 227-

205

Jag minnes min hembygd vid danande flod,

Der molnen sig hvila pa, fjallen;

Der aldriga skogen mot slormarne stod, En grönskande mur omkring tjiillen.

Niir dagen rann opp, eller nattvakteln slog, Der lifvet var oskuld, och friden blott log I hembygdens skogar och dalar.

Viil sofver min fader, — vid gungande haf

Den grönskande graf honom sofver; Och granarne gro kring den iilskades graf Och flata ett skugghvalf deröfver; — Men fadernetjallet det blomstrar ju an.

Och moder och viinner mig mana igen Till hembygdens skogar och dalar.

Jag kommer, jag kommer val fjerrau ifrau

En gang till att famna er ater.

Men kanske for sent star de iilskades sou Vid grafvarnes marmor och grater. —

Da star jag förskjuten, der iilskad jag var, Och gr:lter vid minnet af framfarna dar — I hembygdens skogar och dalar.

E. Skhi.stedt.

Morgonen.

Solen nagra purpurdroppar ren pa österns skyar stiinkt, och pil buskar, blad och knoppar daggens piirleskur sig siinkt.

-ocr page 228-

206

Skogens alia föglar svinga jublande fnin topp till topp,

tusen gladjeljud förklinga,

tusen stammas ater opp.

Fjarden krusas, böljan randas,

lunden rörs af fliikt pa flakt,

lif och blomsterdofter blandas i hvarenda andedrakt.

Angel fran det fjarran höga,

hvarje vasens blida van,

gryning, har ett mulnadt öga mött din ljusa anblick iin?

Skingrad iir bekymrens dimma,

tankens dystra moln förgatt;

dagen i sin barndomstimma alskar barndomskanslor blott.

Ingen lider, ingen saknar;

allt ar gladje, frid och hopp.

Med naturens morgon vaknar hvarje hjartas morgon opp.

J. L. Runeberg.

Vdrt land.

Vart land, vart land, vart fosterland! Ljud högt, o dyra ord!

Ej lyfts en höjd mot himlens rand, Ej sanks en dal, ej sköljs en strand,

-ocr page 229-

207

Mer ülskad an var bygd i nord, An vara fiiders jord.

Vart land iir fattigfc, skall sa bli För den, som guld begar,

En framling far oss stolt förbi;

För oss med moar, fjiill och skiir Ett guldland doek det iir.

Vi alska vara strömmars brus

Och vara backars sprang.

Den mörka skogens dystra sus,

Vamp;r stjernenatt, vart somraarljus,

Allt, allt, hvad har som syn, som Silng

Vart hjerta rört engang.

Har striddes vara fiiders strld Med tanke, svard och plog,

Har, har, i klar som muien tid, Med lycka hard, med lycka blid, Det finska folkets hjerta slog,

Har bars hvad det fördrog.

Hvem taljde viil de striders tal, Som detta folk bestod,

Da kriget röt fran dal till dal. Da frosteu kom med hungrens qval, Hvem miitte allt dess spilda blod Och allt dess talamod?

Och det var hiir det blodet flöt.

Ja har för oss det var,

-ocr page 230-

208

Och det var hiir sin fröjd det njöt, Och det var hiir sin suck det gjöt, Det folk, som vara bördor bar Langt före vftra dar.

Hiir iir oss ljuft, hiir ar oss godt, Hiir iir oss allt beskiirdt;

Hur ödet kastar ün vilr lott, Ett land, ett fosterland vi fatt,

Hvad fins pil j orden mera viirdt Att hallas dyrt och kiirt?

Och hiir och hiir iir detta land,

Vart oga ser det hiir;

Vi kunna strücka ut var hand Och visa gladt pa sjö och strand Och siiga: se det landet der,

Viirt fosterland det iir!

Och fördes vi att bo i glans Bland guldmoln i det blti,

Och bief viirt lif en stjernedans. Der tilr ej gjöts, der suck ej fanns, Till detta arma land andii Var lüngtan skulle sta,

O land, du tusen sjöars land. Der sang och trohet byggt. Der lifvets haf oss gett en strand, Var forntids land, var framtlds land. Var för din fattigdom ej skyggt, Var fritt, var gladt, var tryggt!

-ocr page 231-

209

Din blomning, sluten iin i knopp,

Skall mogna ur sitt tvang;

Se, ur var kiirlek skall ga opp

Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp,

Och högre klinga skall en gang

Var fosterliindska sang.

J. L. Runebero.

Torpflickan.

Och solen sjönk och qviillen kom, den milda somniarqviillen, Ett sken af mattad purpur gjöts kring bygderna och tjiillen, Fran dagens mödor glad och trött en skara landtmiin kom, De fyllt sitt viirf, de viinde nu till sina hyddor om.

De fyllt sitt viirf, de gjort sin skörd, en dyrbar skörd den gangen. En djerf, fiendtlig krigartrupp var nedgjord eller fangen. De dragit ut till kamp mot den vid morgonsolens sken,

Nar allt i seger iindadt var, da var det afton re\'n.

Helt niira faltet der den statt, den langa, heta striden,

Vid viigen lag ett litet torp, halft öde daförtiden,

stugans h\'tga trappa satt en flicka tyst och sag,

Hur skaran kom och drog forbi i fridsamt atertilg.

Hon sag som den, som s(\')ker, ser, hvem vet pa hvad hontankte? Pii kinden brann en högre farg, iin aftonrodnan skiinkte, Hon satt sa stilla, men sil varm, ssi spanande iinda,

Att om lion lyssnat, som hon sag, hon hört sitt hjerta sIL

-ocr page 232-

210

Men truppen giek sin bana fram, och fiiekan sag den taga,

Till hvarje led, till hvarje man lion blickade en fraga,

En fraga biifvande och skygg, en friiga ulan röst,

Mer tyst iin sucken sjelf, som smög ur hennes fulla brost.

Niir hela skaran gatt förbi, de första som de sista,

Da svek den arma flickans lugn, da sags dess styrka brista, Hou gret ej högt, men pannan sjönk mot hennes öppna hand, Och stora tarar sköljde ljuft den friska kindens brand.

»Hvad ar att grata? Fatta mod, tin star oss hoppet iiter,

0 dotter, hor din moders röst, en fafiing tar du grilter ;

Den, som ditt üga sökte nyss, och nu ej aterfann,

Han lefVer iin, han tankt pa dig, och derför lef ver han.

Han tiinkt pa dig, han följt mitt rad att ej ga blindt mot faran, Det var mitt tysta afskedsord, da han drog hiln med skaran. Af tvang han följde truppen sit, hans hag var ej att slass, Jag vet, han ville icke do fran lifvets fröjd och oss.quot;

Och flickan sag med biifvan opp, ur sorgsna drömmar vaknad, Det var som om en aning stort det stilla hjertats saknad, Hon dröjde ej, lion sag en gang ditiit, der striden brann. Och smög pa vag och flydde tyst och skymdes och försvann.

En stand flöt bort, en stand iinnu, det led mot natten redan,

1 skyn samm molnet silfverhvitt, men skymning lag dernedan. »Hon dröjer iin, o dotter kom, din oro fafiing ar,

I morgon innan solen gryr, ilr re\'n din brudgom har.quot;

Och dottren kom, med tysta fjiit hon nalkades sin moder, Det blida ögat skymdes nu af inga tarefloder,

-ocr page 233-

211

Men hennes hand, till helsning riickt, var kali som nattens vind, Och hvitare iin fastets sky var hennes svala kind.

«Eed mig en graf, o moder kiir, min lefnadsdag iir liden; Den man, som fick mitt hjertas tro, har flytt med skam ur striden, Har tiinkt pa mig, har tankt pa sig, har följt ert varningsord Och svikit sina bröders hopp och sina faders jord.

Nar skaran kom, och han ej kom, begret jag nyss hans öde, Jag trodde att han lag som man pa fiiltet bland de döde, Jag sörjde, men min sorg var ljuf, den var ej bitter da, Jag velat lefva tusen iir att honom sörja fa.

O moder, jag har sökt bland lik till sista skymt af dagen. Men ingen af de slagna bar de kiira anletsdragen;

Nu vill jag icke dviiljas mer pa denna svekets ö,

Han fanns ej bland de döda der, och derför vill jag dö.quot;

J. I. Rvnebekg.

Dexippos.

(ï Aten ar 267 eftei* Kristus.)

Kyss pa löddrig hast ett ilbud sprangde in i Pallas\' stad, och ett rop af angest genljöd under kolonnaders rad;

»Goten kommer, goten kommer ! i gar afton stod han re\'n knappt en dagsled, ve oss, ve oss ! knappt en dagsled fran Atên !quot;

Nu af miin och barn och qvinnor vimlar tempelsmyckadt torg, alia vrida sina hander i förtviflans vilda sorg:

-ocr page 234-

212

Roma, du som tog var frihet för att ge oss skygd och viirn, o, hvar iiro dina omar, dina legioners jiirn ?

Trada sa pil talarstolen stadens riid och fiider opp; ack, men deras bleka lappar ega ej ett ord af hopp,

ingen maning hörs till vapen, ty pa gotens segerled liigga kungar sina kronor, stader sina tinnar ned.

Och sa vardt till sist beslutet att i templen denna dag under offer, bön och suckan bida ödets harda slag.

Tystnad rader cifver torget, alia brost af bilfvan sla — nar Dexippos, hiifdatecknarn, stiger fram och talar sa;

»Fins ett hopp i vapenskifte ? Alla har ha svarat nej ; gotens lynne tamp;l ej mothugg, derför reta honom ej !

Hem och tempel skall ban sküfla varre, trefaldt varre an, om han ser bellener vara, liksom goter, tappre miin.

ïron dock ej, att I med feghet kunnen köpa edra lif! Björnjagt ar en bragd för goten, barjagt ar hans tidsfördrif. Allt för tungt det iir att bida under suckan sadan gilst ; nej, gör lifvets dag, den sista, till en korybantisk fest!

Folk, som ej vill lyfta svardet, höj da hiigarn i din hand! niir ej dygd kan elda hjertat, tiind det i bacchantisk brand ! hos befriarn Dionysos glöm en stund din skam och nöd, Du som skyr befriarn Striden och befriarn Adel Död !

Stirren rusige pa döden, I som lefvat utan mod!

raglen under vinlöfskransen ned i Stygens svarta flod !

Detta iir mitt rad till eder. Gin med det, atenske miin ! Men bar finnas gossar iifven, och jag har ett rad igen.

-ocr page 235-

213

Bort med dem, som standigt glömma, att hvad stort, som verlden sag, verkats har af spiida krafter, spanda af en eldig hog!

bort den bliek, som, skarp for hindren, iir för malets skönhet skum ! hadan_, fege miln och gubbar! fj armen er fran heligt rum!

Bort, I vuxne och förvuxne! Kom till mig, du unga sliigt! O, jag ser, nu kommer varen, nu jag andas vestanflakt,

och bland unga plantor star jag som Dodonas gamla ek,

och i kronan siar guden om en hög, en adel lek.

Gossar, lat oss leka kriget, da en verld befriades, da Temistokles och Kimon lefde, och Miltiades!

Hell dig, Zeus, de lefva annu! hell dig, Zeus, de sti mig nar!quot; — Och en hanförd gosseskara svarar rord: »De iiro hiir.quot;

»Samlens da pa Kerameikos! fatten sviird och sköld och lans ty viir lek skall iindas, piltar, med pyrrikisk vapendans!

Skiuda dig i högtidskliider, kransa dig, du glada hop!

Snart förnimma berg och dalar evoe och fröjderop.quot; —

Och en valdig skog af lansar snart pa Kerameikos star.

Hvilka lockar, hvilka kinder, hvilken hiirlig menskovar!

Tusental af lekkamrater, ordnade i flock och tropp,

och inunder kransar ögon, gliinsande af mod och hopp.

Vill Dexippos endast skada varens prakt i sina led?

O, lat iifven sommarns styrka, höstens mognad vara med!

Miinner komma, gubbar komma, allt till vapen gripit har —

skilj ej gossen fran hans broder, skilj ej sonen fran hans far!

Dagen iir en fest för varen, unga krafters offerdag;

men de gamle ha föryngrats — tag dem upp i helgadt lag!

-ocr page 236-

214

Mannen valja sig bland gossar miirkesmiiti for flock och tropp, styrkan följer glad förtröstan — lat var skara bryta opp!

Och nu tógar ut till leken under rop och blomsterregn,

mellan qvinnor, som i tarar kalla ned O^vrupens hügn, ett panateneiskt festtag, lysande i vapnens sken bland oliver och plataner, ur det biifvande Atén.

Varm ar dagen, men fran haf vet fliiktar vinden frisk och sval. Öfver bergen stiger taget, stiger ned mot yppig dal,

passet vidgas — se, en tafla breder sig för hapen syn:

eld och rök fran tiinda byar fara hvirflande mot skyn,

süindigt, stiindigt nya eldar, och se der, i moln af dam gnagga redan gotens hastar, glimma gotens vapen fram.

An en bliek ut öfver faltet, och till hast Dexippos sprang, och hans stiimma, följd af ekon, maktig öfver haren klang:

Lekens glada stund iir inne! Sluten leden! Fiillen lans!quot; — Leden slutas, lansar fallas blixtrande i solens glans. — »Framiit!quot; — Fram falangen tagar. — »Och nu ljude stark och klar stridens sang, tyrteiska hymnen fran var frihets stolta dar!quot;

Sangen brusar genom leden, tonande ur fulla bröst,

gossars silfverstiimma blandas skönt med mannens djupa röst. Hor, han stiger, krigarhymnen, hör, han lyfter sig mot sky, svarad doft af nordens lurar, gotisk sang och vapengny!

-ocr page 237-

215

Ateiianies sang.

»Harlig i\'ir döden, niir modigt i frilmsta ledet du dignar, dignar i kamp for ditt land, dor för dia stad och ditt hem. Derför med eldhog upp att viirna fiidernejorden!

ila att offra med fröjd lifvet för kommande sliigt!

Fram, I ynglingar, fram i tiita oryggliga leder!

Aldrig en kilnsla af skriick, aldrig en tanke pa, flykt!

Skam och nesa drabbav en hilr, da i fylkingespetsen framom de unge man ser gubben förblöda och dö.

Detta höfves ju friimst en yngling, medan han ilnnu alskligt i lockarna bilr varliga blommornas krans.

Fager för (jvinnor, statlig för miln ma han synas i lifvet, skön iir han iinnu som död, fallen i slagtningens midt.quot;

(«oteruas sang.

I nordanskogen der nickar granen: O Vodans sliigte, du vapenglade,

ga ned, der pinier och palmer sucka bland lefnadströtte och veke trillar ! Vig dem till hvila med svilrdets vaggsang, biir gyllne bytet till norrskensbergen,

-ocr page 238-

210

till hjeltens kulle,

till kiitnpens kummel,

i furors skugga och granars skymning!

Sangen tystnar, lansar korsas_; rasslande omot hvar ann, sviirden blodas, leken yrar, skökl mot sköld och man mot man, gotisk fylking bracks och spriiuges, och niir stumt iir vapnens dan, miirka Hellas\' söner hilpne, att de nu lekt Maraton.

Öfver likströdt slagfalt bryter iindtligen elt jubel fram:

hell Dexippos, hell dig, arl\'ving af var forna hjeltestam!

Och i jublet hörs en stiimma, ack, sa svag och spad och vck: Heisa tilll min mor, Dexippos! tack för denna glada lek!

Hjelten star med taradt öga öfver bleknad gosse bojd,

hvars i doden vilna anlet skimrar iin af stridens fröjd;

i sin famn han lyfter sveimen, och han talar sa: »Farval,

barn! nu pii din mun jag fangar i en kyss din hjeltesjiil.

Ma hon se\'n i ord och toner sviifva jublande och glad i de Sanger, som jag diktar, och pil naina hiifders blad;

ma hon se\'n igenom sekler andas ungdomsfrisk och varni, liingtande till dad och lekar, in i millioners barm!

Salig, salig, trefaldt salig prisar jag en lott som hans;

att fa fliita hjeltens lager in i gossens rosenkrans,

att ur iilskad moders armar ila hiin med kind i brand,

stralande af fröjd och fagring, till att do for fosterlatid.

Hvad var verld iir kallt förstandig, hvad var verld iir favltskt klok! och hon lönas för sin klokskap med ett blytungt triildomsok:

-ocr page 239-

verldens klokskap föder henne sorg och feghet, skam och svek. Fyll, o Zeus, vart land med gossar, mod och tro och lust och lek!

O, hur sorg for morgondagen fostrar lumpenhet och kif, hur det fega all var kastar dödens skugga pa vart Hf!

Zeus, gif sliigtet gosselynne, hoppfull hog och fantasi!

Da ar traldomsoket fallet, dïi iir verlden skön och fri.

Ej vid Segerns stolta altar ma han firas, dagens bragd; blygsamt pa Barmhertighetens vare off\'erkransen lagd,

ty din miskund, hoge fader, liit oss i en siill minut med en gudingifven barnlek plana seklers nesa ut.quot;

v. kïdbekg.

Vintergatan. --j—- V-

Och nu iir lampan sliickt, och nu ar natten tyst och klar, och nu sta alla minnen upp fran langst försvunna dar, och milda siigner flyga kring som strimmor i det hla, och underbart och vermodsfullt och varmt ar hjertat da.

De klara stjernor skitda ned i vinternattens glans sa saligt leende, som om ej död pa jorden fans.

Förstar du deras tysta sprak? Jag vet en saga tin,

jag har den lart af stjernorna, och vill du höra den\'?

Langt pa en stjerna bodde ban i aftonhimlens prakt; hon bodde i en annan sol och i en annan trakt,

och Salami sa hette hon, och Zulamith var han,

och bada iilskade sa högt och iilskade hvar ann.

De bott pa jorden bada förr och iilskat redan da, men skildes at af natt och död och sorg och synd ocksa

-ocr page 240-

218

(Se\'n viixte hvita vingar fort pa detn i dödens ro ;

de dömdes langt ifrati hvar ann pa skilda/ stjernor bo.

Men pa hvar andra tankte de i bliia höjdens hem, omiltlig lïlg en rymd af glans och solar mellan dem. Tallösa verldar, underverk af Skaparns visa hand, sig bredde mellan Salami Ach Zulamith i brand.

Och da har Zulamith en qviill, af liingtans makt förtiird, begynt att bygga sig en bro af ljus friln verld till verld; och d:i har Salami, som han, frün randen af sin sol begynt att bygga, ocksa hon, en bro fran pol till pol.

I tusen ar sa byggde de med oraotstandlig tro,

och sa bief vintergatan bygd, en stralig stjenebro,

som faranar himlens högsta hvalf och zodiakens ban\' och binder samman strand vid strand af rymdens ocean.

Förfaran grep keruberna: till Gud steg deras flykt,

O, Herre, se hvad Salami och Zulamith ha bygt!quot;

Men Gud allsraiiktig log, och klart ett sken sig vida spred: Hvad liiirlek i min verld har bygt, det rifver jag ej ned.quot;

Och Salami och Zulamith, nilr bryggan fiirdig var, de sprung-o i hvar andras famn, och strax en stjerna klar, den klaraste pa himlens hvalf, rann upp i deras spar, som efter tusen ïlr af sorg i blom ett hjerta shir.

Och allt, som pa den dunkla jord har iilskat omt och gladt och skildes at af synd och sorg och qval och död och natt, har det blott makt att bygga sig fran verld till verld en bro var viss, dat skall sin karlek na, dess liingtan skall fft ro,

Z. Topelius.

-ocr page 241-

219

Viktor Rydberg.

Stumma iiro skaklens harpotoner,

borta han, idéers frilmste tolk !

SMan sorg uti generationer drabbar kanske blott en gang ett folk.

Slaget kom sa oförmodadt — sraiirtan ar för ny atfc tilla ordets skrud,

niir igenotn tusen, tusen hjilrtan iinnu darrar detta dödens bud.

Hum foga hop af spridda slycken

denna bild vi kilnt harmoniskt hel? Samla stralarna af dessa smycken, an ej födda sliiktens arfvedel?

Sekler skola fiitigt liigga saraman tankens underbara mosaik,

viirmas af den eterklara flamman,

lyss till sprakets magiska musik.

Tider, biittre, siillare kanhiinde,

skola fullt förstfi den höga sang, som Prometevs kvad till de eliinda inför tviflarn Ahasver en gang.

Nya ynglingar, ej nesligt smlrde i materiens, dadlöshetens band,

skola fatta hvad Dexippos liirde gossehiiren, viipnad for sitt land.

-ocr page 242-

220

Sjalar, som af himmelsk langtan biifva,

skola hora siarstiimmans ljud,

och i ekosparen ödmjukt etrafva för att söka sanningen och Gud.

Sa han lefver, sa han tiinker, sjunger for de kommande till fröjd och trost.

Sekelslutets sorl och njutningshunger dör en gang — doek ej hans djupa röst.

Men för oss, för o.s-.s- ar harpan brusten!

I var saknads första ögonblick ha vi ktinsla endast för förlusten,

da var viln, var stolthet fran oss giek.

Det iir endast tomheten vi fatta,

ödsligheten pa hvar plats han prydt,

och det iir, som ej vi velat skatta hvad vi agt, förrn i den stund det flytt:

Aldrig höra mer din röst i tiden —

blott som eko fran en annan strand!

Aldrig vandra mer till Ekeliden,

aldrig, aldrig trycka mer din hand!

C. Snoilsky.

Viktor Rydberg ater i Goteborg.

Skalden, den adle,

ater han vander hemSt till Götas bidande stad.

-ocr page 243-

221

Tysta i natten,

svearnes skogar fiillt vid hans sista filrd sina blad.

Hiir sir han ater:

niijden, diir store,

iilskade siarn hade sin gang,

medan han tankte evighetstankar,

diktade evigt lefvande sang.

Rundt om i staden tusende torn tar hamrade flitens klingande gull.

medan hans tanke byggde en tempelhall, af de sköna bilderna full.

Sorgsen han horde triilarnes kvidan jamt kring kung Frodes malande kvarn.

Himmel doek samp;g han ljusna for alia:

rikd omens furstar, armodets barn.

-ocr page 244-

222

Idoga staden kiinde, att skaldens varmande, rike ande var niir.

Sags han ej mer i skugganda parker,

var det, som Ijöde:

borta han ar!

Ku iir han ater.

Parkerna gulnat:

siarn hiir aldrig mer far sin giing;

aldrig en fagel of ver hans hufvud mera far sjunga lifvande sang. —

Fjattrad af döden,

kommer du ater,

skald, du var baste,

adlaste van.

Dilmpade stiimmor stamma i kviillen:

Hell dig — du lefver bland oss dock an!

A. U. BaIth.

Vid grafsattningeu a Güteb. Vet.- o. \\ itteruetssaniiialles vagnar. Sept. 93.

-ocr page 245-

7 »

Polkvisa.

Kraftij.

---y-

m ./•

Du gatn - la, du fris - ka, du fjall - hö - ga Nord, Du Du tr^i - nar pa inin-nen framp;n forn - sto - ra dar, DA

\' - i

\'4-

--a

9 9 !gt;

tys - ta, du glad - je - ri - ka skö - - na; Jag a - radt ditt naum flög öf - ver jor den ; Jag

hal

vet

sar dig van - as - te land up - pil jord, Din att du ar, att du blir hvad du var, Aek

:=t: ■W

-4-

-*ir^A

-ocr page 246-

224

\'JLP_

sol, din him-mei di - na ang-der grö - na. Din jag vill lef - va, jag vill dö i Nor - den. Ack

ÖEEE3

^—9-3r

! I

sol, din him - mei di - na ang - der grö - na. jag vill lef - va, jgg vill dö i Nor - den.

ê f

ËÊ

^ _g_

-ocr page 247-

Ordlista.

Aflagsen	verwijderd
Allmoge	boerenstand
All var	ernst
Alstra	voortbrengen
Ande	geest
Ansvar	verantwoording
Arfving	erfgenaam
Bane	dood
Baneman	( dood wreker
\\ moordenaar
Bebadelse	verkondiging
Beframja	bevorderen
Bekymmer	kommer
Belagen	gelegen
Blunda	de oogen sluiten
Blysocker	loodsuiker
Boskap	vee
Bragd	daad
Brodd	kiem
Brydd	verlegen
Brynja	harnas
Byte	buit
Bödel	beul
Bölja	golf
Dagsled	dagreis
Dagvard	middagmaal
Darra	sidderen
Digna	bezwijmen
Dimma	nevel
Drabba	treffen

aanbidden

gedreun

bedriegen

zie: anka eigenwijs vergiftige slang

schoon

rondtasten

ontzettend

lafheid

rots

verwijderen

kluisteren

trekvogel

brieschen, snuiven

koeltje

pronkzucht

vlechten

kweeken

voorspoed

vordering

toekomst

verzoeken

verleiden

vorst (koude)

verlossen

zaad

voorhoede ijdelheid

Dyrka

Damp;n

Dara

Enka Envis Etterorm

Fager

Fatnla

F aslig

Feghet

Fjall

Fjarma

Fjattra

Flytt fagel

Flasa

Flakt

Flard

Flata

Fostra

Framgang

Framsteg

Framtid

Fresta

Frost

Fralsa

Frö

Fylking Fiifanga

-ocr page 248-

22G

Favitsk	dwaas	Hacka	nestelen
Följeslagare	volgeling	Hafde	geschiedenis
Företag	onderneming	Halleberg	rotsgrond
Forete	vertoonen	Hamna	wreken
Förfela	doen mislukken	Hanryckning	verrukking
F örkofran	verbetering	Hapnad	verwondering
Förlat	voorhang	Harad	rechtsdistrict
Förlata	vergeven	Harjning	verwoesting
Förman	hulpmiddel	Harm a	naapen
Försvara	ƒ verdedigen 1 verantwoorden	Hamad	krijgstocht
Hatsk	dweepziek
Förödelse	verwoesting	Idelig	onafgebroken
Gadd	angel	Idog	nijver
Gala	kraaien	Ihardighet	volharding
Gen	kort, afdoend	Ilbud	ijlbode
Gnista	vonk	Iltag	sneltrein
Gnagga Grift	hinniken groeve	jnfria	I inlossen l nakomen
Grana	grijs worden	Inverkan	invloed
Gröda	zaad	Ister	vet
Gard	j schatting
\| belasting	Jollra	leuteren
Gök	koekoek	Jordlera	pijpaarde
	Jordskalf	aardbeving
Halka	uitglijden	Jamförelsevis	vergelijkendi
Hare	haas	Jamt	gelijkmatig
Helgdagsskrud feesttooi	Jatte	reus
Hiassa	schedel		twist ijlen
Hot Hotelae	\| bedreiging	Kif Kila
Hvila	rust	Kila bort	verdwijnen
Hviska	fluisteren	Knot	gemor
Hy Hydda nag Hamp;glös	tint	Krossa	verbrijzelen
hut zin, lust	Krafva Kufva	vorderen onderdrukken
gedachteloos	Kulle	heuvel

-ocr page 249-

227

Kylig	afkoelend	Moln	wolk
Kapa	PÜ	Motsvara	beantwoorden
Karlek	liefde	Myra	mier
Karr	moeras	Matta Mamp;tt ock steg	mate maatregelen
liada	schuur	Makta	vermogen
Lagrar	lauweren	Markesman	guide
Lagskipning	wetgeving
Led	gelid	N arra	om den tuin leiden
Lefverne	levenswandel	N attvard	avondmaal
Leka	spelen	Niding	nietswaardige
Lera	leem, pijpaarde	Nasa	schimp
Lata	zoeken
Lia	zeis	Odla	ontwikkelen
Lin	vlas	Ok	juk
Lindra	verzachten	Ondskefull	boosaardig
Ljum	lauw	Orre	korhoen
Lura	loeren
Luta	leunen	Pilt	knaap
Lvssna	luisteren	Pust	zucht
a	kist	Pasfaende	bewering
are k •a	geneesheer schakel lispelen	Qvittra Qvade	tjilpen gezang
ⁿë	luiaard	Rad
rig	metschuira bedekt	Ragla	beschonken neervallen
fcpamp;liggande	gewichtig	Ragnarök	dag des oordeels
i	erts	Rem na	bersten
Mar	manen	Reta	tèrgen
	veld	Rimfrost	^rijP
jiaslc	wormpje	Rykte	faam
Medgifva	toegeven	Rada	heerschen
Medvetande	bewustzijn	Rad as	bevreesd zijn
Minska	verminderen	Radd	bevreesd
Miskund	erbarming	Radsla	bevreesdheid
Mogna	rijpen	Rattvis	rechtvaardig

-ocr page 250-

228

Saker	misdadig	Stuga	huisje
Samdrakt	eendracht	Stunk	boomstronk
Samhalle	maatschappij	Stamma	dagvaarden
Sans	bezinning	Surra	gonzen
Senap	mosterd	Sval	verfrisschend
Sippa	anemoon	Svala	zwaluw
Skapelse	schepping	Svalg	muil, gaping
Skepnad	gestalte	Svek	list, bedrog
Skickelse	ƒ beschikking	Syskon	broeders en zusters
1 omstandigheid	Samp;lla	bestrooien
Skidlöpare	schielooper	Saningstid	zaaitijd
Skridskolöpare	schaatsenrijder	Sallhet	geluk
Skyla	bedekken	Sallspord	ongewoon
Skymning	schemering	Sang	bed
Sköfla	i plunderen	Söfva	doen inslapen
l verwoesten	Sömn	slaap
Skörd	oogst
Slockna	dooven	Talltrast	lijster
Slump	toeval	Tarm	darm
Slacka	blusschen	Tillfalle	gelegenheid
Slatt	vlakte	Timlig	tijdelijk
Smergel	amaril	Titta	gluren
Smicker	vleierij	Tjall	hut
Smitta	besmetting	Tolk a	vertolken
Smart	slank	Torftig	behoeftig
Snille	vernuft	Torka	drogen
Snyfta	snikken	Troll	toovenaar
Snamp;l	gierig	Trygg	gerust
Sofra	zuiveren	Traldom	slavernij
Sopa	vegen	Trangtan	verlangen
Spillra	splinter	Trata	kijven
Spad	j teeder	Tröskel	drempel
l jeugdig	Tuf va	zode
Stamma	stamelen	Tvil	zeep (harde)
Stappla	stotteren	Talamod	geduld
Steg	trap	Taiig	geduldig
Stuga	kamer	Tiinda	aansteken

-ocr page 251-

229

Tarna	maagd	Varf
Tat	dicht	Varna
Tatting	musch	Varnlös
Toeken	nevel	Ymnighet
Udd	landtong	Yppighet
Umbara	ontberen	Yra
Upphof	oorsprong	Yrke
Upprepa	herhalen	Yta
UppsSt	bedoeling
Urskilja	onderscheid	Anger
	maken	Arsvaxt
Utrota	uitroeien	Asyfta Atbörd
Vadmal	grove wollen stof	Atgard
Vanpris	geringe prijs	Atskilja
Varseblifva	gewaar worden
Vidga	verwijden	Ambete
Vilsega	verdwalen	Arane
Vintergata rhet	melkweg letterkunde	Andamalsenligt Anka i
e	getuige	Ankefru 1
esbörd	getuigenis	Att
	toorn
	hoek	Öde
t	veroorzaken	Ödemark
\' f-\'\'; •	hoede	Öken
a	wentelen	Ömhet

geslacht

(nood)lot woestenij woestijn gevoeligheid

i uitstekend woordenboek is:

S -v e n. s k-t y s k

OEDBOK

-- SKOLUPPLAGA —

utarbetad af

OTTO HOPPE

Stockholm 1892. Pris 6 Krouor.

taak

verdedigen weerloos

overvloed weelderigheid wild worden bedrijf oppervlakte

berouw

oogst

beoogen

gebaren

maatregel

afscheiden

ambt voorwerp

-ocr page 252-

/têLl-

-ocr page 253-

-ocr page 254-

-ocr page 255-