F � II E T A L.

Det �kade v�rde vamp;ra husdjur, s� att s�ga, u�stan f�r hvarje dag erh�lla, dels genom de h�gre priser, som for dem fordras och villigt betalas, dels genom det verkligen st�rre v�rde de bekomma genom de of�rtr�ttade bem�danden man i alia riktningar egnar deras forb�ttraude, g�r det till en oafvislig n�dv�ndigbet, att raiuska de af' dessa orsaker s� mycket k�nbarare f�rluster, hvilka kuiuia uppkomma i af-seende p� djurens afkastning.

Bland de faror, f�r hvilka husdjuren ilro utsatta, utg�ra otvifvelaktigt de som st� i samband ined dv�gtigheteu de allvarligaste och st�rsta, och dessa �kas i v�sendtlig m�u genom den bristande insigt uti dessa forh�llauden och de fordomar, som i detta h�nseende �ro herrskaude.

F�r att i n�gon man kanna motverka de menliga folj-derna af denna okunnighet och vantro har ii�rvarande ar-bete blifvit nedskrifvet, hvilket inneh�ller ett koiifattadt sammandrag af forf:s f�rel�suingar i detta �mue vid Vete-rin�r-iustitutet. Det afser att i betydlig man bespara ele-verna besv�ret med anteckningar under forel�sniiigarne, men A'i tro det �fven kunua gagna som en ledbr�d f�r dem, hvilka nppfdda och uuderh�lla husdjur och hvilka beh�fva insigt och kunskap om forh�llandena vid forlossningen af de f�r-n�msta af dessa djur, synnerligast i de fall, der djuregarne hafva l�ngre v�g till Veterin�ren och af denna orsak ofta

IVnbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;F�RE�AL.

�ro uteslutancle h�uvisacle till dessa samh�llets olycksbarii man kallar raquo;klokaraquo;, ock hvillcas tillTaro torde hindra oss att skryta �fver v�r upplysiiing eller att fiirh�fva oss �f\quot;er den vidskepelse, som rider lios andra folk.

Endast den som haft tillfalle att se, hum ofta v�ra hus-djur taga skada vid forlossnin^en, dels genom att ej erh�lla hjelp, dels genom att de af ofoxst�nd eller oknnnighet miss-handlas, kan hafva f�llt begrepp om de ofantliga f�rluster, landet lider genom den bristande insigten i hvad som kan och bor g�ras vid husdjurens foilossning.

Matte detta arbete i u�gon man kunna leda djuruppf�-darne till en sannare iippfattning af deras egen f�rdell

Stockholm 20 Febr. 1875.

F�RFAT�AREN.

INNEHALLSF�RTECKNING.

Inledning........................................................................nbsp; nbsp; 1

I.nbsp; nbsp; Om k�nsdelarnes bygguad.

A.nbsp; nbsp; nbsp;Om bdckenhalans hen..................................................nbsp; nbsp; 3

Korsbenet ................................................................nbsp; nbsp; 3

Backenbenet ..........................................................nbsp; nbsp; 5

Backenbenens f�reningar ...........................................nbsp; nbsp; 6

B.nbsp; nbsp; B�ckenh�lan ............................................................ 9

B�ckening�ngen......................................................... 9

B�ckenutg�ngen ....................................................... 10

B�ckenh�lans �fre v�gg ............................................... 11

B�okenh�lans undre v�gg.......................................... 11

B�ckenaxeln............................................................. 12

C.nbsp; nbsp; Hondjurets k�nsverktyci .............................................. 14

a.nbsp; nbsp;Blygden................................................................. 14

b.nbsp; nbsp;Clitoris ................................................................. 14

c.nbsp; nbsp; Slidan.................... ............................t................ 15

' d.nbsp; nbsp;Lifmodern............................................................. 16

e.nbsp; nbsp;Aggledarne .......................................................... 19

f.nbsp; nbsp; Aggstockarne ........................................................ 20

g.nbsp; nbsp;Jufret.................................................................. 21

II.nbsp; nbsp;Um k�nsredskapens verksamhet lios Iioiidjuren.

a.nbsp; nbsp; Brunsten ................................................................... 22

b.nbsp; nbsp;Parningen ................................................................. 24

C �gget ...................................................................... 25

d.nbsp; nbsp;Befruktningen ........................................................ 25

e.nbsp; nbsp; Er�gtigheten.............................................................. 26

1.nbsp; nbsp;Lifmodern............................................................. 27

2.nbsp; nbsp;Fostret.................................................................. 29

8. F�rhinnan............................................................... 30

4.nbsp; nbsp;F�rvattnet.............................................................nbsp; 30

5.nbsp; nbsp;Urinhinnan ..........................................................nbsp; 31

6.nbsp; nbsp;Urinsn�ret................-...........................................nbsp; 32

7.nbsp; nbsp;Allantoidv�tskan..................................................nbsp; 32

8.nbsp; nbsp;Nafvelstr�ngen.......................................................nbsp; 33

9.nbsp; nbsp;Lifmodermj�lken......................................................nbsp; 33

g. Om dr�gtighetens best�mmande....................................nbsp; 34

Den inre unders�kningen ............................................. 35

Den yttre unders�kningen............................................. 36

TInbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;INNEH�.LLSF�RTECKNING.

h. Dr�gtighetens langvarighet............................................ 38

i. F�rlossningen .......................................................... 42

1.nbsp; nbsp;F�rlossningstecken .................................................. 42

2.nbsp; nbsp;F�rlossninjisv�rkarne ............................................ 44

3.nbsp; nbsp;Den naturliga f�rlossningen ..................................... 45

4.nbsp; nbsp;Nafvelstrangens behandling ...................................... 46

5.nbsp; nbsp;Mangb�rd ............................................................ 47

6.nbsp; nbsp; F�rlossning i fosterhinnorna..................................... 48

7.nbsp; nbsp;Moderdjurets rensning .......................................... 48

8.nbsp; nbsp;Fosterslemet ............................................................ 49

9.nbsp; nbsp;Eamj�lken ............................................................ 50

10.nbsp; nbsp;Digifningen.......................................................... 50

11.nbsp; nbsp;Moderdjurets v�rd efter f�rlossningen ........................ 51

12.nbsp; nbsp;Afvanjningen ... ................................................__ 51

III. Forlossuingsredskap.

F�rlossningslinorna.........................................................nbsp; 53

Eingsn�ret ...................................................................nbsp; 54

TJtfallsf�rbandet ...........................................................nbsp; 55

liundska b�rtvingen........................................................nbsp; 56

Linf�rareu .................................................................nbsp; 56

F�rlossningssonden ......................................................nbsp; 57

F�rlossningsspaden .........................................................nbsp; 58

F�rlossningskryckan.......................................................nbsp; 59

F�rlossningsb�garen......................................................nbsp; 59

F�rlossningsbromsen ...................................................nbsp; 59

F�rlossningssk�ran .......................................................nbsp; 60

Fingerknifven..................................................................nbsp; 61

De t�ckta knifvarne ......................................................nbsp; 61

Fingerkroken..............................................................nbsp; 62

Syskonkroken................................................................nbsp; 62

Den l�nga hvassa f�rlossningskroken................................nbsp; 63

Den stora trubbiga f�rlossningskroken.............................nbsp; 63

De dubbla f�rlossningskrokarne ......................................nbsp; 65

De sma f�rlossningskrokarne............................................nbsp; 65

F�rlossningst�ngen ...................................................nbsp; 65

F�rlossningss�gen..........................................................nbsp; 66

S�karen .......................................................................nbsp; 67

Modersprutan..................................................................nbsp; 68

Krokknifvarne..............................................................nbsp; 68

De sm� t�ngerna..........................................................nbsp; 69

Hjulnafvet .....................................................................nbsp; 69

Spaken..........................................................................nbsp; 70

IV. F�rberedelser till f�rlossningshjclpen.

A.nbsp; nbsp; Om operatoren....................................................... 71

B.nbsp; nbsp; Om moderdjurct ......................................................... 74

C.nbsp; nbsp;Den inre unders�kningen ............................................. 75

Y. De egentliga f�rlossningsoperationerna.

A. F�rlossnmgshinder hos moderdjuret............................. 79

1. Tr�ngt och skeft backen ..................................... 79

INNEHALLSF�RTECKNING,

VII

2.nbsp; nbsp; Brott af b�ckenbenen ................................................ 79

3.nbsp; nbsp;H�ngbuk ................................................................ 80

4.nbsp; nbsp;Bristande och f�r svaga v�rkar................................... 82

5.nbsp; nbsp;F�r starka v�rkar .................................................... 82

6.nbsp; nbsp;F�r tr�ng blygd....................................................... 83

7.nbsp; nbsp; F�r tidig spr�ngning af fosterbl�san .......................... 88

8.nbsp; nbsp; Torrhet i fosterv�garne ........................................... 84

9.nbsp; nbsp;Nybildningar i slidan ................................................ 85

10.nbsp; nbsp;Kramp och bristande eftergifvenhet hos lifmodermunnen 86

11.nbsp; nbsp;Lifmoderomvridning ................................................. 8G

B.nbsp; nbsp; F�rlosstiinr/soperationer � moderdjuret.

1.nbsp; nbsp;Med konst framkallad kastning ................................... 95

2.nbsp; nbsp;Slidsnitt ................................................................. 97

3.nbsp; nbsp;Slidlifmodersnitt....................................................... 98

4.nbsp; nbsp;Buksnitt ..................................................................... 98

5.nbsp; nbsp;Kejsarsnitt .................................................................. 101

C.nbsp; nbsp; F�rlossninyshinder hos fostret.

Allm�nna regier............................................................... 102

1.nbsp; nbsp;F�r stort foster............................................................ 106

2.nbsp; nbsp;Oriktiga fosterlagen.

A.nbsp; nbsp;Framdelsl�gen.

a.nbsp; nbsp; Hufvudet vridet �t ena sidan............................ 108

b.nbsp; nbsp;Hufvudet b�jdt uti nackleden............................ 110

c.nbsp; nbsp; Hufvudet viket �t ena sidan ............................. 110

d.nbsp; nbsp;Hufvudet under frambenen ................................ 112

e.nbsp; nbsp; Hufvudet under br�stet..................................... 114

f.nbsp; nbsp; Hufvudet t�lbakaslaget mot ryggen..................... 116

g.nbsp; nbsp; Hufvudet intr�ngdt uti �ndtarmen .................... 118

h. Ensidigt fotl�ge ............................................... 119

i. Ensidigt kn�l�ge................................................ 119

k. Ensidigt bogl�ge........................................... 122

1. Ett intr�ngdt bakben ...................................... 124

m. Omv�ndt framdelsl�ge ..................................... 125

B.nbsp; nbsp;Bakdelsl�gen.

a.nbsp; nbsp; Normalt bakdelsl�ge ..............................,.......... 128

b.nbsp; nbsp;Ensidigt fotl�ge ................................................ 129

c.nbsp; nbsp; Ensidigt hasl�ge ............................................. 129

d.nbsp; nbsp;Halft eller ofullst�ndigt b�ckenl�ge .................... 131

e.nbsp; nbsp; Fullst�ndigt b�ckenl�ge .................................... 133

f.nbsp; nbsp; nbsp;Omv�ndt bakdelsl�ge......................................... 134

C.nbsp; nbsp;Tv�rl�gen.

a.nbsp; nbsp; Eyggl�ge ......................................................... 136

b.nbsp; nbsp;Bukl�ge ........................................................... 137

c.nbsp; nbsp; Sidol�ge........................................................... 139

D.nbsp; nbsp;Tvillingar............................................................ 139

E.nbsp; nbsp; Missbildningar.

a.nbsp; nbsp; Tvillingmissfoster ........................................... 140

b.nbsp; nbsp;Missfoster med abnormt utvecklade delar............ 141

c.nbsp; nbsp; 3Iissfoster med �ppen br�st- och bukh�la ............ 141

d.nbsp; nbsp;Ledkr�kningar................................................. 142

e.nbsp; nbsp; Missb�rd........................................................ 142

quot;VIIInbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;INNEH�LLSF�ETECKKING.

F. Fostrets d�d.

a.nbsp; nbsp; Ofullstandigt f�rtorkadt foster .......................nbsp; nbsp;143

b.nbsp; nbsp;Em�ysemat�st foster .......................................nbsp; nbsp;144

c.nbsp; nbsp; Ruttnande fester ..........................................nbsp; nbsp;144

D. Om fostrets styeknmg.

a.nbsp; nbsp;Hufvudets styckning ....... ....................................nbsp; nbsp;145

b.nbsp; nbsp;Hufvudets aftagande............................................nbsp; nbsp;147

c.nbsp; nbsp; Borttagande at ett framben....................................nbsp; nbsp;148

d.nbsp; nbsp;Borttagande af ett bakben ....................................nbsp; nbsp;150

e.nbsp; nbsp; Oppnande af b�ckeuet .........................................nbsp; nbsp;152

f.nbsp; nbsp; Genomskaring af refbenen ...........................,......nbsp; nbsp;]53

g.nbsp; nbsp;Inelfvornas uttagandc..........................................nbsp; nbsp;154

h. Fostrets halfvering............................................nbsp; nbsp;154

Tl. Sjnkdomar hos moderdjnret, som st� i f�rbindelse med dr�grtiglieten.

A.nbsp; nbsp;Sjukdomar hos moderdjuret f�re famp;rlossningen.

1.nbsp; nbsp;Kastning............................................................nbsp; nbsp;157

2.nbsp; nbsp;SlidutfaU ..........................................................nbsp; nbsp;161

3.nbsp; nbsp;Of�rm�ga att resa sig .........................................nbsp; nbsp;102

B.nbsp; nbsp;Sjukdomar under f�rlossningen.

1.nbsp; nbsp;Blodning fran lifmodern .......................................nbsp; nbsp;163

2.nbsp; nbsp;�rinbl�seutfall.................................................nbsp; nbsp;164

3.nbsp; nbsp;S�r och bristningar hos slidan .............................nbsp; nbsp;165

4.nbsp; nbsp;S�r och bristningar hos lifmodern...........................nbsp; nbsp;166

5.nbsp; nbsp;S�r och skador � �ndtarmen .................................nbsp; nbsp;166

C.nbsp; nbsp; Sjukdomar efter f�rlossningen.

1.nbsp; nbsp;Mj�lkbrist ..................'.........................................nbsp; nbsp;167

2.nbsp; nbsp;Jufveroedem ........................................................nbsp; nbsp;167

3.nbsp; nbsp;Jufvevinflammation ..............................................nbsp; nbsp;168

4.nbsp; nbsp;Efterb�rdens qvarstadnande....................................nbsp; nbsp;172

5.nbsp; nbsp;Lifmoderomstjelpning...........................................nbsp; nbsp;174

6.nbsp; nbsp;Slidiuflammation ...................................................nbsp; nbsp;181

7.nbsp; nbsp;Lifmoderinflatnmation............................................nbsp; nbsp;182

S. Kalfningsfeher......................................................nbsp; nbsp;186

9. Korslamhet .........................................................nbsp; nbsp;195

Vif. Sjukdomar hos fostret under d�ggrningen.

1.nbsp; nbsp;Yttre skador ............................................................nbsp; nbsp;197

2.nbsp; nbsp;Allm�n svaghet.......................................................nbsp; nbsp;198

3.nbsp; nbsp;Skend�d..................................................................nbsp; nbsp;199

4.nbsp; nbsp;Tillslutning af de naturliga kropps�ppningarne............nbsp; nbsp;200

5.nbsp; nbsp;F�rstoppning ............................................................nbsp; nbsp;202

6.nbsp; nbsp;Diarrh�....................................................................nbsp; 203

7.nbsp; nbsp;Nafvelinfiammation ..................................................nbsp; nbsp;205

8.nbsp; nbsp;H�lta hos diungar .................................................nbsp; 207

Bihang. Om taokans, suyrjans och tikens f�rlossning..................nbsp; 213

IKLEDNING.

Den veterin�ra fiiilossningskonsten utg�r ett lielt, sora bildas af olika delar af anatomi, physiologi, yathologi, chirurgi o. s. v., hvarf�ve mau skulle kxmua ause det miudre l�iup-ligt att afhaudla den som en s�rskild afdeluiug af djurl�kare-kousten; men sk�len att betrakta den som en s�rskild veten-skapsgren, som ett f�r sig best�eude helt �ro ganska goda, ocli vi vilja blott h�uvisaf till lium det beh�riga anviludan-det af de olika, ofvanf�re till en del ouin�mnda, delariie af djurl�karekonstens hufvudvetenskaper icke s� Uitt skulle kunna ske af hvarje enskild, �fvensom att de eifaren heter, som i detta h�nseende vinnas, hastigare odi b�ttre kunna tillgodog�ras i f�ljd af dess sjelfst�ndighet och s�luuda forr komma till albu�nt gagu. Af dessa �fvensom fiera andra orsaker kan mau s�luuda ause den som en sidoordnad och med de �friga greuarne af djurliikarekonsteu jemnb�rdig ve-tenskapsgren, som likv�l �nnu icke bekommit och troligeu aldrig erh�ller S2iecialister blaud djurl�karekonstens ut�fvare, hvaruti man �tminstone till n�gou del kau s�ka forklaringeu till det jemt�relsevis otillfredsst�llaude utveckliugstillst�ud, hvaruti deai �nnu befinner sig; ehuru den alldeles otvifvel-aktigt m�ste vara den �ldsta af de olika greuarne af djur-l�karekonsteu, da den med all s�kerhet redan ut�fvades af menuiskorua vid b�ijan af deras �fverg�ng till nomadtillst�n-det, Y�rt spr�k bar �nnu icke n�got arbete, som omfettar detta �mne i sin helhet, och �fveu den litteratur, som de �friga europeiska spraken eller �tminstone de tre bekautare, franska, tyska och eugelska, bar att erbjuda, �r ojeiuforligt mycket torftigare �u den som finnes att tillg� f�r de �friga grename af djurl�karekonsten.

2nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;INLEDXING.

Den veterin�ra toiiossningskonsteii �r af st�rsta vigt fur husdjiirsafveln, synnerligast devigenom, att da clr�gtigheten och lorlossningen ofta bringar s�v�l moderdjur som foster i st�r fara, satter en gruudlig k�anedom af f�rlosssningskoiisten dess inuehafvare i stand, att ofta r�dda bade moderdjur och foster eller cUminstoiie ett af dem, i fall der de amiars ge-nom saknad af kjelp eller genom vidtagande af en f�rv�nd s�dau skulle vara f�rlorade. Det beh�fves ej, v�ga vi tro_ratt s�ga n�got mera for att p�visa dess i m�nga fall utom-ordentligt stora vigt, hvilken naturligtvis �kas i samma man busdjursafveln kommer att iutaga det rum bland landets. f�rv�rfsk�llor, som vederb�r.

I. Om k�nsdelarnes byggnad.

A. Om biickeuh�laus ben.

Vi kuiina har ej i vidstr�cktare man syssels�tta oss med benstommen, an som �iv a�dvandigt f�r v�rt �udam�l, d. y. s. gifva en frainst�lluiug ai de delar af skelettet, ^om li�ra vara noggrannt bekaiita f�r dem, som vilja f�rskaffa sig kunska-per r�rande husdjurens f�rlossning och hvad som dervid bor iakttagas och underl�tas.

De ben, som i detta h�nseende �ro vigtiga, utg�ras af Icorsbenet och h�ckenbenen. Man tinner stundom �fven de bakre l�ndkotoma raknade hit, men vi tro ej att detta har u�got egentligt sk�l f�r sig. De f�rsta svanskotorna bruka iltVen att f�ras hit ocb detta har grand f�r sig i de fall, der f�rsta svanskotan Lir sammanvuxen med korsbenet, men vi r�kua den da som en del af detta ben.

Korshenet. Detta hen, som ar bel�get mellau l�iid-och svanskotorna, best�r hos stoet at' fern stycken samman-vuxna ryggradskotor; det ar trekantigt till formen, n�got l�ngre an dess bredd framtill och n�got hv�lfclt efter dess l�ngd. P� dess �fre yta bem�rker man fern styckea l�ngs inidtelliuien uppst�ende tomutskott, som nedtill �ro sanunan-vuxna, med nndantag af en eller par sm�rre �ppmngar, livilka �ro de qvarblifna sparen af rnmmet mellan kotrads-b�garne. Tornutskotten �ro sinsemellan f�renade genom band, som str�cka sig emellan deras fr�mre skarpa och bakre af-rnndade kanter. Tornutskotten �ro ofvantill tjocka och trub-biga, de mellersta n�gong�iig klnfna, ja stundom s�. l�ngt ned, att de tyckas dnbbla. P� �mse sidor om tornutskot�ten tinnes en lindrigt kr�kt f�ra, i hvilken p� hvardera si-

4nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; K0K8BENET.

dan forekomma fyra �ppningar, som bereda utg�ng fr�u rygg-m�rgen �t nervgreiiar. P� den undre urh�lkade, mer an hos hingsten jemna ytan fimias fyra tv�rs �fver g�ende sm�rre fordjupuiugai-, som antyda gi-�iisen emellan de euskilda kot-kropparne;, vid ytter�ndare at' dessa fordjivpiimgar ser man fyra par �ppningar t�r nerver och k�rl; tr�nire kauten af korshenet ar n�got nrsviingfl och torsedd med trenne ovala ledytor, genom hvilka det forbiudes med den framf�r liggaude sjette l�ndkotan, s� att den mellersta motsvarar sjette l�ud-kdtans kropp och de begge sidoytoma denuas tv�rutskott. Dessa ledytor skiljas genom tvenne utsk�ringar, hvilka till-sammans med motsvarande � sjette l�ndkotan Irilda �pp�ningar s�viil npp�t som ned�t f�r utgaende nerver. Ofvanfiir dessa utsk�ringar tinnes ett par ledutskott, som omfatta sjette l�ndkotans bakre ledutskott. Mellan korsbenets led�utskott och den mellersta ledytau iir ryggni�rgskaiialens fr�mre �ppning uti korsbenet.

Korsbenets vingar kallar man de � sidorna om torn-utskotten och kroppame utst�ende breda, skrofliga kanter, som bildas af korsbenkotornas sammansm�lta tv�rutskott; de fr�mre h�rnen �ro st�rkt framst�ende, n�stan trekantiga, med spetsarne v�nda ut�t och fram�t. Deras �fre, n�got ut�t och bak�t lutande yta �r ojemn, broskbekl�dd och ge�nom eu f�ga r�rlig led t�renad med en hjertlik ledyta p� h�ftbladets uudre yta. Bakre h�rnet af korsbenet �r trub-bigt och utg�res af sista korskotans bakre del, hvilken f�r-enar sig med lorsta svauskotan. Vid detta h�rn af korsbenet �ppnar sig.bakre myjiuingen af ryggm�rgskanalen, som ofvan-p� korskotornas kroppar stracker sig genom heia korsbenet fr�u den ofvan u�mnda fr�mre �ppningen. Yid f�reningeu mellan korsbenet och f�rsta svanskotau bildas mellan dem h�l f�r utgaende nervgrenar.

Hos korna �r korsbenet mycket �fverensstUmmaude med detsamma hos stoen; det best�r normalt endast af fem ko-tor, men f�rsta svanskotau �r oftare �u hos stoet samman-vuxen med den sista korskotau; uti s�daue fall kau man

B�CKKXBKNET.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; �

anse korsbeiiet hos detta cljur besta af sex korskotor. Torn-utskotten l)ilda en kam, som ofvantill �r mycket tjock och ojemii, stuudoiu lilngsefter delad genom eu f�ra; de p� �mse sidor om kammen bel�gna f�ronia �ro djupare och mer ut-in�rkta an hos stoet; fr�mre kantens ledutv�xter �ro stora; viugame breda och g� mera rakt ut�t samt sakna ledytor mot sista l�ndkotaiis tv�vutskott.

B�ekenbenet utg�res at' de trenne till ett stycke sam-' mansm�lta h�ftheuet, isbenet och h�rbenet, af hvilka det f�r-sta utgor �fre och fr�mre, det andra andre v�ggens fr�mre del och det tredje dess bakre del. Man brukar vanligen be-skrifva hvart och ett af dessa s�som s�rskilda ben, men som de v�l s�llan om ens namp;gonsin betinna sig i detta tillstand, da de Ijetraktas i sitt f�rh�llande till frulossidngsl�ran, tro vi riet vara sk�l att behaiulla b�ekenbenet som ett enda ben, symierligast som gi'�nserna dem emellan ej �ro s�rdeles tyd-liga p� det f�renade benet.

B�ekenbenet atg�res af ett stort, tunnt, oregelbundet och fyrkantigt, p� midten fr�n hegge sidor ursvangdt ben, som nti sin fr�mre del �r b�jdt i likhet med v�ndskifvaii i en plog och uti sin nedre och bakre del bildar undre tjerde-delen af en bred ring. Pa det sammantrvckta och tjockare stycke, som torenar dessa hegge delar, tinnes p� yttre sidau i)�ckenpannan (ledsk�len f�r l�rbenets ledhufmd). Dessa begge l)latta stycken, det fr�mre h�ftblaflet, den bakre ena h�lf-ten af b�ckenh�lans undre v�gg, ligga likv�l ej i samma plan, ty det f�rra sluttar inifr�n nt�t, da det sednare iutager ett u�stan v�gr�tt l�ge.. Detta g�r att heia b�ekenbenet liar iit-seende af att hafva blifvit vi-idet \iti sjelfva midtelstycket p� det satt, att fr�mre delen bildar b�ckenh�lans �fre v�gg, da deremot den bakre utg�r en del af den andre.

Den fr�mre delen af b�ekenbenet, h�ftbladet, bar tvenne vinklar, den yttre och den hire; af dessa logger sig den inre, n�got upp�t b�jda, emot korsbenets tonmtskott, da deremot den yttre, tv�rt afhuggna, bredare, bildar den �fveu utv�n-digt p� det lefvande djuret mycket syn- och k�nbara h�tt-

�i

B�C'KENHAIAK.

kii�len; den fiiimre rleleu af bllckenbeuet afsmaluar bak�t, ned�t ocli nt�t uti h�ftbengrenen, b�ckenbenets micltelstycke, vid hvars �fverg�ng uti den bakre tinma och i)latta delen ledpannan har sin plats p� yttve och undre sidan. Den bakre delen af b�ckenbenet utg�res af en n�stan v�gnit skifva, som uti sin fr�mre del �r genoiuboiTad af en st�r oval �ppning, def ovala holet, som fraintill begr�nsas af is-benet, baktill af b�rbenet. Bakom det ovala b�let finues en skeft fyrkantig, sl�t yta, som utfit och bak�t slutar med en tj'ock, v�l markerad benkam, den s. k. b�rbenkn�len, hvil-ken utg�r korsets yttre och bakre vinkel och utanp� �r v�l synbar.

B�ckenbenets inre yta �r i allm�nhet sl�t och jenin, med undantag af den del, som ligger emot korsbenet, der en betydlig skroHighet finnes f�r ledf�reningen mot dettas vinge.

B�ckenbenet m�ter i sin bakre och nedre del b�cken�benet fr�n uiotsatta sidan och begge tillsammans bilda hos �ldre djur en fast och skef, upptill n�got �ppen ring, som med sina fr�mre delar, h�ftbladen, st�djer sig mot korsbenet och s�lunda i f�rening med sistn�mnda ben utg�r den fasta delen af b�ckenh�lan.

Olikhetema mellan b�ckenbenen hos stoet och kon �ro icke s�rdeles stora; hos det senare djuret �ro de i allm�n�het n�got tunnare och l�ngstr�cktare. �friga olikheter skola vi l�ngre fram angifva, om de lor v�ii �ndam�l �ro af n�-

B�ckenhMans ben torenas sins emellan genom mer ellev mindre r�rliga f�renmgar, som vi tro vara sk�l att h�r i kort-het omn�mna. Dessa f�rbindelser �ro dels vei'kliga leder med e] ringa grad af r�rlighet, dels f�reningar, som hos en del djur under mycket l�ng tid hafva en viss grad af efter-gifvenhet, hos andra �tminstone under ungdomen.

B�ckenbenen f�rbindas med hvarandra uti den s. k. b�rbenss�mmen, hvilken hos �ldre djur �r fast och or�rlig, hos yngre, t.'ex. f�rstf�derskor bland kor, temligen r�rlig; �tminstoae intr�ffar ofta en t�rskjutning af b�ckenh�lfterna

b�ckekhAlan.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;i

uti deima ^s�rn, hvilken uti de sarsk�da beiik�rnor, stimdoiu af hela s�mmeus li�igd och pil-lika, hvilka f�rekonima hos kor, erh�llit ett medel att gifva stadga �t deima f�reniiig, om r�rligheteu yid f�rsfca f�rlossningen blifvit f�r mycket an-litad. F�reningsbrosket f�rhenas hos stoet tidigaie au hos kon; detta brosk xmderg�r s�kerligen, �tminstone innan full-st�ndig f�rbening installer aig, en uppmjukning, som g�r sommen mer eftergifvande eller r�rlig mot f�rlossningen, iiu den �r under mellantiderna.

Utoin det mellan de hegge b�ckenbenen f�rekommande brosket och benk�riian hos kon styrkes denna fiSrerang ge-nom flera knippen tmrg�ende bandfibrer, som ligga s�viil p� �fre som imdre sidan af b�ckenets nedre v�gg.

B�ckenbenen fr�n de olika sidorna t�renas, som vi re�dan f�rut antydt, med korsbenet p� det satt, att h�ftbladets undre ojemna ledyta m�ter en dylik �, korsbenvingens mot-svarande �fre yta. Dessa ledytor �ro bekl�dda med brosk, som begr�n sas af ett kapselband, sora omgifver denna verk-liga led. Utanp� n�mnda led finnas mellan de olika benen bandfibrer i alia riktningar, som gifva leden en h�g grad af stadga och fasthet, till och med i s� h�g grad, att man velat f�meka denna f�renings l�rlighet; meu derom kan mau l�tt �fvertyga sig vid en svamp;rare f�rlossning.

Vill man n�mligen nnders�ka det omsesidiga f�rh�llan-det mellan tornutskotteu och de inre hoftbenvinklarne, skall man finna detta mycket olika innan fostret intr�ngt uti f�r-lossningsv�game och sedan det inkilats uti dessa, eller om man iakttager detta f�rh�llande med det som intr�der sedan fostret utdrifvits eller uttagits.

Det �r antagligt, att �fven r�rligheten uti denna led ��kas mot f�rlossningen, men hvarje sakkunnig skall inse huru sv�rt, f�r att icke s�ga om�jligt, det �r att i detta h�nseende vinna full s�kerhet.

H�fthladen f�rbiudas dessutom med korsbenet geuom de �fre h��horshenbanden, af hvilka det korta g�r fr�n bakre sidan af inre h�ftbeuvinkeln uti riktningen bak�t och in�t

KORSB�KBEN BANDET.

till korsbenets tonmtskott. Det l�nga �fre h�ftkorsbenhan-det stracker sig Mu inre h�ftbeiivinkelu och h�ftbladets bakre kant bak�t och ned�t till korsbenets yttre kant.

Bland dessa band �r likv�l hors-h�rhenbandet det vig-tigaste ior sjelfva b�ckenh�lan, emedan det fyller det stora nunraet emellan korsbenet och de begge f�rsta svanskotorna � ena samt b�ckenbenen k andra sidan och s�lunda sluter

Fig. 1. Stoets b�cken, ,lt;ctit frin sidnn, med korsbiirbenhandet.

den kanal, som b�ckeuh�lans ben annars skulle endast ofull-komligt �stadkomma och lemna �ppen � sidorna.

Detta band best�r af en senhinna, som ofvantill utg�r fr�n korsbenets kant och de begge torsta svanskotornas tv�r-utskott samt ned�t och bak�t taster sig p� den bakre och �fre kanten af b�ckenbenen nedom och bakom korsbenkanten. Vid friimre och �fre delen, n�stau i vinkeln mellan korsbenet och b�ckenbenets bakre kant, tinnes en �ppning f�r h�ft-

B.ICKEXIXG.WUEX.

nerveus geuomg�iig, och l�ngte ned, n�got bakom och ofvau bilclcenpamian, en spalt lor senau at' den hire tillslutare-nmskeln.

B. EiickeuliiUan.

Denna ntg�r hos stoet en aMng, i geiiomsk�ringen oval, npptill n�got bredare, nedtill n�got afsmalnande kanal; hos kou �r den n�got iner sammantryckt Iran sidorna. Den kan hos v�ra husdjur n�ppeligen delas i ett st�rre och mindre

Kons backen framifran, nied biickeuingungon.

backen, ty li�lan afsiualnav visserligen bak�t, men ntan den tejnligen skarpa gr�ns mellan de begge afclelningarne, som t. ex. hos menniskan.

Sjelfva b�ckenh�lan intager hos v�ra husdjur ett l�ge, som n�rmar sig det v�gr�ta, och har framtill mot bukh�lan den fr�mre b�cken�ppningen � b�cheninfj�ngen � hvilkeu stracker sig i skef riktning iippifi'�n bak�t och ned�t. Fr�mre b�cken�ppningens gi-ilns utg�res af leden mellan sista l�nd-kotan och korsbenets fr�mre kant samt b�ckenbenens fr�mre rand. De torn�msta punkterna i denna gr�ns besta af de

B�UKEXUl'GAN'CiEN.

uti kroppens midtelliiiea bel�gna, l�iul-korsbeuleden upptill och b�ckensommens fr�mre iiuda aedtill. B�ckening�ngen g�r s�lnnda en trdbbig vinkel med l�uclkotornas plan; demia vinkel �r liiigot st�rre hos kon an hos stoet. Detta den fi�mi'e b�cken�ppningeus l�ge �r i hog grad gyimsaiut f�r fostrets intr�ngande i Ij�ckenh�lan.

Den bakre biicken�ppningen � h�ckennfg�ngen � be-gr�nsas upptill af leden emellan korsbenet och fcirsta svans-

Fig. 8. Kon? biickeu mert biickenntgaagen.

kotan eller emellan de begge f�rsta svanskotorna, p� sidorna af de breda b�ckenbandens bakre kanter och nedtill af b�r-benkn�larne- och b�ckeiuitsk�rningen. Denna bakre �ppning �r n�got mer sammantryckt fr�n sidorna, s�, att dess bredd �r mindre i fiirhfillande till h�jden an den fr�mre biicken-�ppningens. Den ligger �fven n�got skeft framifr�n bak�t och ned�t, men n�rmar sig n�got mer den lodr�ta stiillnin-gen an b�ckening�ngen. Da b�ckenutg�ngen ofvantill be-gr�nsas af det i f�rh�llaude till b�ckenlienen r�rliga kors-

B�CKENETS EYMUGHET.

])eiiet och p� sirlorna af de breda b�ckenbaiulen, �r (less ut-vidgningsfiirm�ga uatiirligeu betyrlligt st�rre an den fr�mre b�cken�ppniiigeiis.

B�ckeuet �r p� sin inre och �fre v�gg bekladt af liiiid-uiusklerna, som �ro �lVerdragua af en dein sammanh�llande senhimia. Dessa muskier bidraga i u�gon, ehuru ringa man att f�r�udia formen af b�ckenh�laiis �fre del, och de hafva ntom sin ofriga verksamhet, med hvilken vi h�r hafva min-dre att g�ra, �fven det vigtiga �ndam�let, att for fostret vid en maagd forh�llandeu erbjuda eu mjuk och eftergifvjinde bet�ckning af de h�rda benytor, som amiars derst�des skulle f�retinnas.

P� b�ckenh�laiis inre och nedre v�gg samt tillshitande det ovala h�let �r den inre tillslutareinnskeln solQ�derfor-migt utbredd, s� att senan, mot hvilken str�larne samla sig, utg�r �fver b�ckenpanuan genom den �ppning vid de breda lifmoderbandens andre kaut, vi ofvan omn�mnt. Dessa musk�ier hafva ntom sin muskelverksamhet �fven det gagn, att i n�gon man skydda fostret vid gangen genom b�ckenh�lan.

B�ckenli�lan innesluter en del af �ndtarmen, bl�san, sli-dan samt cellv�f, soin omgifver och sinsemellan sammanbin-der dessa organer.

B�ckeaets rymlighet kan vara mycket olika, beroende dels p� moderdjiu^-ets storlek, dels p� abnormiteter af m�nga slag, som kanna torekonuna hos detsamma, och man har trott sig genom m�tningar kunna best�mma dess sannolika h�jd och bredd p� olika stallen. Dessa matt anse vi kunna hafva v�rde for rasl�ran; for f�rlossningsl�ran hafva de best�mdt intet, da fostrets storlek m�ste vara afg�rande i afseende p� dess g�ng genom b�ckenli�lan, och misslmh�llaiiden i detta h�nseende kunna vara beroende p� tillf�lligheter hos s�v�l fostret som moderdjuret. Den insigt man i detta h�nseende beh�tver vid fiirlossningen torv�rfvas b�st genom den uuder-s�kning, som m�ste loregii hvarje ordnad hjelp vid f�iioss-ningen, och granskningen samt ber�kningarne m�ste da, som hvar och en inser, omfatta fcirh�llandena s�v�l hos moder-

BACKENAXELN.

djirret som fostret. Vi bifoga likvlil vii vidst�ende trasnitt n�gra matt r�rande b�ckenh�lans h�jd, och man kau genom ytterligare m�tningar p� dessa f� hvavje �nskafl h�jddiame-ter liestilmd. De bifogade tigui'ema �ro tagna eftev en ko och ett sto af medelstorl�k, hegge v�l byggda och sora hvar-dera framf�dt Hera let'vande foster ntau hjelp.

S�cJcenaxeln kallar man en linie, som stracker sig ge�nom heia hilckenh�lan p� �fverallt lika afstand fr�n dess v�ggar. Det �r uti denna riktning fostret m�ste g�, da det

#9632;#9632;#9632;#9632;ttt.

Fig. 4. Kods backen i genoiiiskiiring efter midteUlnien. ^[�tten �ro i st. linier.

utdrifves, och det �r af sjnmerlig vigt att denna �r k�nd och att allt det nndevst�d, som man i detta h�nseemle lem-nar genom dragning, sker l�ngs denna, emedan mau annars �kar friktiouen och derigenom on�digtvis fors-v�rar f�iioss-ningsarhetet.

B�ckenaxeln hos stoet g�r uti eu lindrig h�ge med spet-sen eller hv�lfningen upp�t, och den piinkt, som man skulle kunna kalla medelpunkten F�r denna In'�lfning, utg�res af den h�gsta punkten p� b�ckenh�lans andre v�gg i hiieken-s�mmen.

B�ckenaxeln lios kon g�r uti en srag h�ge med spetsen

B�CKENAXELN'.

eller hv�lfaingen ned�t, och man skulle kuima betrakta f�r-eningen mellan korsbenet och iorsta svanskotau som det stalle, kring hvilket b�ckenaxeln g�r en b�ge.

En for�ndring uti korsets stallning kau v�l, da, den f��-�ndrar heia b�ckenets l�ge i f�rh�llande till ryggraden och baklemmarue, �fven gifva ett n�got f�r�ndradt l�ge �t b�c�kenaxeln, inen detta inverkav ej m�rkbart p� dess riktning Uti sjelfva b�ckenh�laa.

Fie

Stoets backen i gonom.skaring efter midtellir.

Matten i st. linier.

B�ckenaxeln visar oss �fven den riktning, uti hvilken ioiiossningen skall underst�djas genom dragande i fostret. Uti detta h�nseende �r det likv�l vigtigt erinra sig, att fostrets utdrifvande b�r underst�djas uti tvenne riktningar, f�rst f�r att befordra detsamina ur lifmodern och inuti sli-dan och b�ckenet, och sedermera dess utdrifvande ur b�c-kenet. F�r det f�rstn�mnda syftet m�ste dragningeu alltid ske uti en lindrig-t uppstigaude riktning (mot svansen), da

14nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; BLTGDEN.

(leremot, sedan fostret framtr�ngt uti (slidan och) b�ckenet, man m�ste l�ta dragkratten verka lindrigt ned�t, men der-emot hos kon lindrigt upp�t.

C. Hoiuljiirets k�nsYerktyg.

a.nbsp; Blygden har sitt l�ge nedanfor och n�got hakom tariu-kronan samt hest�r i en l�ngs kroppens midtellinie gaeu.de �ppuing, som begiiinsas p� sidorna af de b�da hlygdl�pparne, livilka sammanst�ta uti den �fre och nedre blygdvinkeln.

Blygdl�pparne best� af slemhinna och hud, hvilka mel-lan sig hafva blygdens slutinuskel � constrictor cunni �, jierver, k�rl samt en l�s och tin bindv�fhad. Hnden, som he-t�cker blygdl�pparne ntantill, �r tnnn, tin, n�stan h�rl�s och rikligen f�rsedd med talgk�rtlar och nerver. Slemhinnan, som invi�idigt bekl�der dem, �r tnnn och fin ntan s�rskilda k�rtlar.

Blygdeu �r hos unga djur mer fyllig, h�rd och fast samt blygdsprickan t'nllkomligt sinten, men deremot hos illdre djur mer vissen och skrynklig samt blygdsprickaQ till st�rre eller uiindre del oppen. Uti detta h�nseende har �fven djurets huil n�got intiytande, ty hos feta djur �r fylligheten och sam-mantiyckningen af blygdl�pparne st�rre an hos magrare.

Hos stoet �r den �t're blygdvinkeln spetsigare �u den nedre, som ar f'ylligare och mer afrundad.

Hos kon �r sjelfva blygden n�got k�ttigare, blygdl�p�parne ot'tast veckade l�ngs efter; den nedre vinkeln spetsig och f�rsedd med en tnnn tot's af l�nga h�r, da den �fre der�emot �r n�got afrundad. Hos �ldre kor, som framtodt manga kalfvar, f�r�ndras l�get af blygden, s� att den i stallet att ligga n�stan lodr�tt, erh�ller ett mera v�gr�tt l�ge.

b.nbsp; nbsp;Klitoris. Uti nedre blygdvinkeln tinnes en s�rskild kropp � kittlaien � s(.gt;m hav mycken likhet m,ed lemmen hos handjuren, och man bar derlore �fven kallat den hon-lem � membrum muliebre. Man tinner hos denna flera enskilda delar, sora befinnas vara i besittning af motsva-

SUDAN.

raude byggnad till vissa delar af hanlemmen, ii�mligeu de kaverii�sa kroppame, olloiiet, f�rhuden och klitorismuskelu � erector clitoridis. Klitoris utg�r hos stoet en 1 till 2 turn l�ng kropp, temligeu tjock, men den �r hos kon n�-got l�ngre och hetydligt smalare. Den fr�mre, tjockare de�len (ollonet) begi'�nsas af en slemhinnef�ll (fijrhuden), sora stracker sig mot och �fverg�r uti begge blygdl�pparues slem-hinna. Klitorismnskeln �r eu svag, under slidans slutmuskel tr�n h�ckenutsk�rningen utg�ende, till kittlarens rot sig str�c-kande muskel.

Gagnet eil er �ndam�let med kittlaren k�mier man ej t'ullkomligt; s� mycket vet man dock, att den ander brausten betinner sig i en viss retning och att den vid paruing sv�ller i ej ringa grad (erektion); men � audra sidan k�mier man, att den kan fullst�ndigt borttagas, utan att detta hvarken hos hoiuljuret medf�r motvilja f�r parning eller oduglighet tor beti'uktning och fortplantning.

c. Sli�an utg�res af en l�ng, smal kanal, som stracker sig Iran blygden till lifmodermiumen och �r best�md att an�der parningen upptaga hanlemmen och under f�rlossningen bereda fostret tillf�lle att nttr�nga i den yttre verlden. Denna kanal, som har ungef�rligen samma vidd under hela sitt lopp, kan likvi�, dels genom temligeu best�mda gr�nser, men �nnu s�krare genom analogi med forh�llandet hos andra djor och menniskan, delas uti tvenne afdelningar, den bakre, slidans f�rg�rd, och den fr�mre eller den egentliga slidan. Grausen mellan dessa begge afdelningar utg�res af slidvalveln (hymen).

Uti den bakre delen eller slidans f�rg�rd f�rekommer p� den uudre viiggen urinbl�saus mynuing, som �ppnar sig med en rymlig hals, hvilkeu �r tackt genom eu bred slem-hinnef�ll, som genom sin st�lluing tvingar nrinen att under alia f�rh�llanden taga vagen bak�t da den utpressas.

Straxt framom urinbl�sans utfiirsg�ug har, da den f�re-tinnes, slidvalveln sin plats; den saknas likv�l ofta �fveu hos unga djur, �r stundom ersatt genom slemhinnepelare eller band, som kunna str�cka sig i alia riktningar och forekom-

16nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;UFMODEEN.

mer ii�gong�ng s� st�rkt utvecklad, att den hindrar parning, s�, att det flera ganger h�ndt, att den m�st genomsk�i'as eller spr�ngas med iiiigret for att m�jligg�ra bet�ckniugeu.

Den egentliga slidan stracker sig, som vi ofvan sagt, fr�n slidvalveln till lifmoderminmen och Lekl�des af en sl�t ocli jemn slemhinna, som st�dse ar quot;bet�ckt af ett temligen segt slem. Slidan best�r af tvenne lager, den slemhinna vi om-n�mut, och utanp� denna en tmm Ijnsr�d muskelhiniui, som ar genomborrad af en st�r m�agd k�rl; dessa begge hiimov �ro sinsemellan forenade genom bindv�f, som nti ett t�tare och fastare lager utanp�, muskelhinnan bildar liksom en tredje hinna, hvilken sammanbinder slidan med de �friga nti buk-h�lan befintliga organerna. Uti friimsta delen af slidan ar den till en ringa del omgifven af den omstjelpta bukhiniian.

d. Lifmodern, som utgor det organ, hvari det genom befruktningeu till verksamhet kallade �gget genomg�r de tor fostrets utveckling n�diga processer, best�r af trenne delar, hvilka, i den orduing vi hittills fiiljt, �ro lifmoderhalsen, lif-moderkroppen och lifmoderhornen.

Lifmoderhalsen �r den langst bak�t bel�gna delen af lifmodern och utg�r �fverg�ngen fr�n denna till slidan; lif�moderhalsen utg�res af en valsformig, h�rd och fast del meil tjockare v�ggar, och kan delas i den yttre och inre lifmoder-munnen, af hvilka den forra �r v�nd �t slidan och den sed-nare hult lifmodern. Hela lifmoderhalsen ar genomborrad af en slenihinnebekl�dd kanal, hvilken har olika vidd vid olika tillf�llen; den �r tr�ng och shiten hos unga djiir, men blifver vidare och �ppnare hos �ldre, som flera ganger haft foster;.hos dr�gtiga djnr �r den tr�ng och sinten genomen slempropp, som afskiljer lifmodern med sitt inneh�ll fr�n slidan och den yttre verlden.

Den h�rdhet och fasthet vi ofvanf�re omn�mnde hos lif�moderhalsen �ro beroende p� en stark ntveckling af muskel-lagret, och detta f�reter det egendomliga, att det tilltager i tjocklek under dr�gtigheten, s� att motst�ndskraften �kas i visa man allt efter som lifmodern tilltager i omi�ng.

LIFMODEKN.

Lifmoderhalsen �r n�got olika hos stoet och kon. Hos det f�rra �r den omkring 2 till 3 turn l�ng och 1 till 11/₂i genomsk�ring samt bildar merl sina begge �ndar starka vulster, som iutr�nga fram�t i lifmodern och bak�t i slidan.

Fig. (J. Stoets k�nsredskap efter Arloing. 1. �jrir.st�cken mcd �ggleclare?i. 2. Det �ppnnde lifmoderhornet. 3. Breda lifmodcr-bandet. 4 ^^odormunnen. ;'gt;. Slidan. 6. Slidvalveln. 7. Sudans f�rg�rd. 8. Klito�ris. Jgt;. Nedre blygdvinkeln med blygdl�pparne � �mse sidor.

Sleinhimiau �r myeket rynkad, hvilket naturHgen till�ter den att l�mpa sig efter den st�rre vidd, kanalen nti lifmoder�halsen intager under f�rlossningsarbetet.

Hos kon �r lifmoderhalsen l�ngre (3 till 4 turn l�ng),

18nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;L1FM0DEEN.

men jemfiirelsevis miiidre tjock; lauakelliiiinan �r tjock ocb fast samt l�gger genom sin sammaufliagniug slemliiniian uti en m�ngfl f�rdubblingar, Jjyilka bilda tydliga blad. Vid un-dersokning af lifmoderhalsen hos den driigtiga och fullg�ngna kon k�nner man �tskilliga framst�ende, tv�vg�ende upph�j-niiigar, men en alldeles sknifmutterlik spiralvridning tro vi ej det tinnes tillr�ckligt sk�l att antaga. Litinoderhalsen bildar mot litmodern en nigot framst�ende tapp, och en s�-dan v�nder sig �tVen mot slidan, tydligast och m�rkbarast under dr�gtigheten.

Lifmoderns kropp �r hos stoet temligen st�r och l�ng-sti'�ckt i f�rh�llande till h�rnen, men hos kon hatVa lionien en jeinf�relsevis st�rre iitveckling.

Lifmodern �r sammansatt at' trenne sinsemellan genom bindv�f iorbundna lager, n�mligen slemliinnan, som bekl�der' den helt och hallet innantill; den der utanp� bel�gna muskel-hiunan och den yttre ser�sa human, som utg�r en del af bukhimian.

Slemhinnan �r f�rsedd med r�rlikt J�rgrenade k�rtlar (uterinlc�rtlarne), hvilka ilikhet med slemhinnan �ro bekl�dda med epithelium. Dessa uterink�rtlar �ro hos stoet grundare och mera jemnt f�rdelade �fver slemhinnans yta, da de der-emot hos kon �ro samlade uti temligen stora upph�jningar (coti/ledones), som under dr�gtigheten oafbrutet tilltaga i storlek, fdr att efter f�rlossningen sammaukrympa och under det djuren �ro obefruktade betinna sig uti ett aftynings- eller hvilotillst�nd. Slemhinnau �r, under det lifmodem twefinnes i hvila eller �r torn, mycket A^reckig eller liggande i temligen stora f�llar, en f�ljd af den sammandragning, ,som \�llas af muskelhinnan.

Denna best�r af muskeltibrer, som korsa hvarandra p� det satt, att det inre lagret till st�rsta delen g�r tv�rs�fver, det yttre l�ngs efter lifmodern.

Lifmodern bar sitt l�ge p� grausen mellan backen- och bukh�lan och betinner sig hos djur, som �nnu icke parats, helt och hallet uti den forra, da, den deremot hos dr�gtiga

�GGLEDAENE.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;19

lt;ljiir till st�rsta delen �r liggaiule uti den senare. Den h�lles i sitt l�ge genom band, hvilkas k�unedom for uppamp;ttfdngen af lifmoderns verksainliet �i- af synnerlig vigt, livarf�r vi h�r skola i korthet redog�ra tcir dem.

2)e breda lifnioderhanden bildas genom en f�rdubbling af den ser�sa hinna (bukhinnau), som �fverkl�der lifmoderji, och de ntbreda sig tr�n njm- och l�iidtrakten till lifmoder-kroppen och bomen, �ggledavue och �ggstocken. Dessa band b�rja hos stoet n�got l�ngre fram i l�iidtrakten an hos kon. De �ro derjerate ganska l�nga och forl�na derf�r lifmoder-lionieu ett jemtorelsevis tritt l�ge.

De runda lifmoderbanden b�rja p� undre ytan af de breda lifmoderbanden med en smal bukhinnef�ll i n�rheten af lifmoderbomens spetsar och sluta, jemnt aftagande i tjock-lek p� det stalle, der hos handjuren Ijnmsk-ringen bar sin l)lats.

e. Aggledarne (Tubce fallopkmce), som man �fven kaUat lifinodertrumpetema, �ro sruala och tr�nga kanaler, som b�rja med mycket tr�nga r�r, hvilka utg� tr�n spetsarne af lif-moderhoruen och genomg� de breda lifmoderbanden; de sluta lacd st�rre, trattformiga �ppningar, son! till en del omfatta �ggstockarne. Aggledarne �ro best�mda att bringa �ggstoc-karne i f�rbindelse med lifmodern och kunna i viss mening anses som en forts�ttning af lifmoderhornen. De best� lik-som lifmodern af en ser�s hinna, en muskelhinna, hvars fibrer llro f�rdelade p� samma satt, som \i ofvan n�mnt vara f�r-h�llandet hos lifmodern, och af en hire slemhinna, som �r tunn, fattig jj� slemk�rtlar och bet�ckt af ett epithelium. Slemhinnan �r i allm�hhet temligen rynkad l�ngsefter.

Hos stoet b�rjar �ggledaren med en h�rd, v�rthk kropp, som^ �r mycket m�rkbar i lifmoderhornets spets och geuom-borrad af den ganska tr�nga kanalen, som l�per i flera hvarf starka spiralvridningar, till dess den kommer mot �ggstocken, der den trattformiga �ppningen �r vid sin fria kant delad i flera afdelningar, hvilka man ben�mnt fransar (fimbrice).

Hos kon �r kanalen vidare, den utg�r der som en l�ng-

20nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; �6GST0CKABNE.

samt afsmalnaucle tratt fr�n lifinoderliomet och slutar merl en mycket s�nrlerdelad kant vid �ggstockeu.

f. �ggstockame, som hos hoiuljuret �ro de vigtigaste verktygen f�r foi-tplaiituingeii, utg�ras af tveime �ggformiga kroppar, mindve till storleken an testiklarne, sum de mot-svara, och bel�gna uti Imkh�lan straxt hakom njurarne. De hafva liksom de sistn�imida orgauerua yh midteii en temli-gen stark utsk�riug, i Inilkeu �ggledames trattformiga buk-h�le�ppuing �r lastad. �ggstockeu ligger temligeii l�s vid fr�mre kanten af det breda lifinoderbandet och fixeras dess-iitoin genom �ggstocksbandet, hvilket man kau betrakta som en del af det f�rra.

De hiimor, soiu bekl�da �ggstockens yttre �ro tvenue, en ytlig ser�s (cji del af bukhiunau) och eu djupare fibr�s (�ggstockens egentliga hiuua), men dessa hiimor omu�mna \i eudast, da de ej hafva u�got egeudomligt.

�ggstockeu best�r af en f�r k�usein temligeu h�rd och fast v�fuad af ett gv�aktigt, med r�dt marmoreradt utseeude. Geuomsk�r mau deusamma, tinner mau den bildad af trenne ganska v�l skilda lager, af hvilka det ena, u�got r�daktigt och svamplikt, har sitt l�ge u�rmast utsk�ringen. Detta la�ger utg�res af bindv�fsfibrer, sl�ta muskeltr�dar och k�rl, som utstr�la fr�n medelpuukten. Mau kallar detta lager m�rglagret. � Ytterlagret �r toga blodrikt, men iuneh�ller de (Jrraafska bl�soma eller �ggs�ckarue, som f�rekomma i alia skeden af utveckliug. De framskrida mot ytau alltefter som de tilltaga i storlek, och framtr�da sintiigen p� �gg�stockens yta som en st�ne eller mindre apph�jning, hvilkeu iuueh�ller eu gultargad v�tska.

En graafsk bl�sa eller �ggs�ck best�r af omh�ljet och iuueh�llet. Det f�rra utg�res af eu tibr�s hinua, som p� sin iu�t v�nda yta bekl�des af ett epithelium, best�eude af kor-uiga, nmda eller m�ngkautiga celler. P� botten af denua sack bilda dessa epithelialceller den s. k. groddkullen, hvil�keu iuuesluter �gget.

Aggs�cken inneh�ller, som vi ofvan n�mnt, eu gul v�tska.

JUFRET.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;21

hvilken \\d �ggs�ckens bristniiig targas af en liten m�ngd blod, som blandar sig med den nllmnda v�tskan.

g. Jufret kallar man de k�ttlar hos hondjuret, som �ro best�inda att genom sin afs�ndiing nilra det nytodda djuret under de foi-sta m�naderna; de hafva sin plats p� bakre och undre delen af buken, mellan begge bakbenen. Hos unga djur �ro de mycket sm�, men utveckla sig med aren, till dess djureu blifva i stand att fortplanta sig, och erh�lla sin st�rsta utveckling mot slutet af dr�gtigheten. Deras lif-ligaste verksamhet eger rum under digifningstiden, och de aftaga i storlek och omfang sedan denna apph�rt.

De utg�ra hos stoet tvenue a��ngt runda kroppar, skiljda genom en djup f�ra och hvardera torsedd med en torliing-ning (spenen), som ar genomborrad af flera wtki �ppna r�r, hvilka genomsl�ppa mj�lken vid d�ggandet. Jufret �r be-t�ckt af en fin, mjuk och b�rl�s hud.

Hos kon utg�res hvaije jufverh�lft af tvenne k�rtlar, hvardera f�rsedd med en spene; kon har s�lunda fyra spe-nar och n�gong�ng �nda till sex, men de �fvertaliga �ro da alltid mindre utvecklade iin de fyra fr�mre. I midten af hvarje k�rtel samla sig de olika mj�lkkanaleiiia \\i\ en tem-ligen lymlig.mj�lkh�la, soni genom den enkla spenkanalen t�mmer sig ut�t.

II. Om k�nsredskapens verksamhet kos kondjuren.

S� l�nge djuren �nnu �ro mycket unga, f�rete de, ehuru af olika k�n, ganska mycken likhet sinsemellan, men da de hinna till den �kler, att en st�rre verksamhet intr�der uti de cgentliga k�nsredskaperna, fi'amkallar detta en �terverkau p� kroppen uti sin helhet, hvilket v�llar den olika pregel, som satter afv�n den med dessa �mnen niest obekante i stand att skilja de begge konen fr�n hvarandra.

22nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;BE�NSTEN.

Hoiirljuret erh�ller da de k�uuetecken, hvaiigenoin det utan�rker sig fr�n handjinet, nen�igen den spadare ocIl sva-gave kroppslyggnaden, det i a�m�nhet frommare ocli mer r�dda lynnet. Hos v�lra husdjur firamisr�der s�rskildt den tiuave och smalare framdelen samt den bredare och kortare 1 lakdelen.

Deima k�nsmoguad r�jer sig hos kondiuicn, ledan imian de hlitVit fullvuxna, geiioni hrunsten. \i t� likviil tlista app-m�rksamheten p�, att deuna hos v�ra husdjur ofta utyecklar sig foiT, an en beh�flig omtanke f�r at'velsdjui'ens v�lbetin-nande och de adade djareus ki^-aft och trefnad gor painin-gen tillr�dlig. De orsaJcer, som hos de vilda djuren hindra f�r tidig paming, n�mligen stridema mellan de pamiags-Ijstna liandjureii och den svaghet, som klenare tillg�ng pa f�der under vissa �rstiiei v�llar f�r kondjuien, f�refinnas ej f�r v�ra husdjur, och det tillh�r derf�re den f�rst�ndige djuruppf�daren att geaoxu sina omsorger hindra den genom for tidig paming uppkommande f�rsTagningen.

a. JBrunsten visar sig hos v�ra st�rre Imsdjuu s�som en termligeu stark oro, hvillcen iorr�der sig genom motvilja f�r fodret (minskad foderlust), genom trippande, silrdeles meil bakbenen, hit och dit uti spiltet, genom gnaggning eller h�-laiule, synnerligast da kieatnr infbras aller flyttas uti stallet. Blygdeu sv�ller, slidans och de iifriga k�nsorganemas slem-hinna erh�ller en h�gve f�rg och fr�n deiisamina afs�ndras en rikligare m�ngd slem, soin n�gong�ng �r blodf�rgadt: iirinen utt�mmes otta odi efter hvarje s�dan utt�mning till-sluta och vidga djureii blygden samt utkr�nga kittlaren (syn�nerligast ston) flera ganger � rad. Aro hondjnren i frihet, nppspringa de p� hvavandra och s�ka, da tillf�lle gifves, att n�rina sig liandjureii, hvilkas karesser de mottaga och hvil-kas betackiiingsiors�k lt;k stillast�ende och utan motst�nd f�rdiaga, i motsats till det som eger rum under mellan-tiflerna. � Hos rnj�lkaaide kor ininskas mj�lken, och man p�st�r att den som erh�.lles ej l�ter tjerna sig. Detta kan fiirklara den hos v�r allmoge allra�nna tron p� att injiilken

BR�NSTEN.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;23

ar raquo;f�rgjordraquo;, och clet kau vara sk�l i att l�gga marke till, om detta sammautr�ffar med brunst hos en eller annan ko uti hjorclen; da naturligen mau har hjelpen till hands deruti, att mj�lken after hruustiga djur afskiljes fr�n den �friga mj�lken.

Dessa m�rkbara yttre tecken �ro likv�l ej det hufvurl-sakliga vid bruusteu; detta best�r i de f�r�ndringar, som uu-der samma tid �ggstockarue oeh de Graat'ska bl�sorna uu-derg�. Uti de iorra iutr�tfar n�mligen en blod�fverfylluad, livilkeu bidrager till utveckling af en eller fiera af de n�muda bl�sorna, hvilka SYtilla och utvidga sig s�, att de ofta blifva lika stora eller till och med st�rre an heia den �friga delen af, den �ggstock, af hvilken de utg�ra en del.

Samtidigt med brunsten iust�lla sig �fVeu audra f�r��ndringar: �ggledarues fransar l�gga sig kring och mot �gg�stockarue; sjelfva �ggledaren sv�ller, lifmoderus v�ggar sam-mandraga sig, den slemhinna, som utkl�der detta organ, bllfver tjockare och blodrikare och dess k�rtlar afs�ndra s� myeket slem, att heia slemhinnan �r �fverdragen af en tjock, seg slembet�ckning, som ofta �r blodstrimmig. Lifmoder-niunnen vidgar sig och �ppnas, i hvilket tillst�ud den nor-malt fijrblifver under brausten.

Alia de anf�rda f�r�ndringarne hafva till �ndam�l att forbereda houdjuret f�r paruiugen, som hos v�ra husdjur eu-dast eger rum under brunsten. Paras houdjuret, upph�r brunsten efter en kort, best�md tid, men samma resultat uppkommer �fven om ej bet�ckning skex\ I seuare fallet installer sig temligen snart brunsten p� nytt, hvilket �fven iutr�tfar om bet�ckningen ej skulle vara befruktande. Br�n�sten varar hos v�ra st�rre husdjurshonor jemf�relsevis kort tid, hos sto�t b�gst 48, hos kon 24 till 36 timmar.

Vi n�mnde, att brunsten installer sig p� nytt, och detta sker mer eller mindre regelbuudet. Hos stoet �terinfinuer den sig efter omkriug fyra, hos kon vanligen efter tre veckor: men detta f�myande af brunsten �r meiu regelbuudet hos unga djur samt dem, som sk�tas och fodras v�l och forr�tta

24nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; PARNIXGEX.

liiwirigt och jemnt artete, an hos dein, som utfodras ojemnt samt uts�ttas lor k�ld och �fveraiistr�ugning. Brunstens iiterkomst sker ilfven mera regelbuiulet under den varma �rs-tiden an under vintern. Ras och individualitet hafva ilfven ett betydligt inflytande i detta li�nseende.

Under eller mot shitet af brunsten brister slutligen �gg-s�cken (den Graafska bl�san), och detta sker, p�st�s det, liittare genom inverkan af den retning, parningen orsakar, men den sker �fven derforutan, och �gget samt den v�tska, hvilkeii inneh�lles uti �ggs�cken, upptagas da af den fran-sade trattlika utvidgningen hos den �ggledare, som star i torbindelse med den i rerksamhet varande �ggstocken, och ledes p� denna vilg vidare mot lifmodern.

Sjelfva bristningen uti �ggstocken lilkes genom nybild-ning, som hastigt �fverg�r till fettvandling, hvarigenom sjelfva det stalle, der den mogna �ggs�cken fiumits, erh�ller en gul tllrg och bildar den s. k. gula kroppen (coijnts luteum), hvil-ken uppkommer s�v�l om befruktning egt rum, som om icke ens paining intriitfat. Den enda skilluad, som i dessa hegge h�ndelser visar sig, ar, att i f�rra fallet hlifver den gula kroppen st�rre och f�rsviimer l�ngsanniiare, i det senare blifver den mindre och utphlnas hastigare. Den drager sig n�mligen tillbaka uti �ggstockens inre och p� denuas yttre synes endast �rret uti �ggstockens egen hiuua. Understun-dom �x �rret f�rgadt fr�u guit n�stau till svart, hvilket be-ror derp�, att vid �ggs�ckens l)ristning ett blodk�rl s�nder-slitits och dervid n�got blod utgjntits i densamma.

b. Farningen �r den verksamhet, hvarigenom befrukt-niugen m�jligg�res, och dess uppgift �r att i ber�ring med hvarandra bringa s�den fr�n haiidjuret och hondjurets �gg. For detta �ndam�l infcires hanlemmeu uti slidan och s� att dess fr�mre del ollonet (glans penis), mer eller mindre bos olika djur intr�nger i lifmodennimuen. Genom den friktion, som under inf�randet af iDeiiis ut�fvas p� densamma, fram-kallas eu retning, hvilkea befordrar s�fleiis insprutning uti

BKFRUKTNIXGEN.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 25

lifmofleni, genom livilken den seclermei'a kan framkomma till tiet stalle, der �gget Hiiiies.

c.nbsp; nbsp;�gget hax till en borjan sin plats i den korniga massa, som f�refiunes i �ggs�cken och som man kallar grodd-kullen (cumulus proligerus). �gget ar da mycket litet, knap-past m�rkbart f�r �gat, och best�r at' en yttre, tjock, geuom-sigtig hinna � �gghinnan (zona pe�lucida), som innesluter gidan, hvilken utg�r �n mycket ring^, m�ngd gulaktig v�tska. De cellev af groddkullen, som ligga �gget n�rmast, �ro s�, fast torbundna dermed, att de iifven sedan �gget lemnat �ggs�cken h�fta vid detsamma. Da dessa celler under mi-kroskopet synas tillsammans hafva de ett skifformigt ntse-ende, hvarf�r man �fven kallat dem groddskifvan (discus proligerus).

Uti det mogna �gget, n�rmare dess yta, ligger en min-dre, vattenklar, med en genomsigtig v�tska i'ylld bl�sa, grodd-bl�san (vesicula germinativa), hvilken best�r af en iin hinna med �gghvitartadt inneh�ll och som i sitt inre bar en k�rna (groddm�rket), hvilken man ansett vara af synnerlig vigt f�r fostrets ntveckling, men hvars �ndam�l man ej k�nner.

d.nbsp; nbsp;Befruhtningen. Sjelfva befrnktningen �r den pro�cess, hvarigenom hondjurets �gg sattes i stand att ntveckla sig till ett foster. Detta sker derigenom, att s�den kommer i ber�ring med �gget, och det �r med all s�kerhet de uti s�den betintliga s�destr�darne (zoospermerna), som h�rvid hafva den st�rsta betydelsen. Dessa intr�nga uti �gget � hvilket genom Here iakttagelser �dagalagts � antingen ge�nom en p� �gget belintlig mindre �ppning (micropyle) eller genom �gghinnans porer, och framkalla derefter de processer, som ega rum i �gget.

Men fiir att denna ber�ring, sora till�ter s�desdjurens invandring uti �gget, m� kunna ske, m�ste s�v�l �gget som s�destr�darne flytta sig, och de r�ra sig �fven i motsatta riktningar, �gget mot lifmodermunnen och s�desdjnreu mot lifmoderhornen och �ggstockarne; men ber�ringen vore lik-v�l ej m�jlig, om icke s�desdjui'en -egde en hog grad � till

26nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;DRAfiTIGHETEN.

flera dagar utstv�ckt � lifsseghet uti det merlium, hvari rle inkomiua. Det uti lifmodeni betintliga slemmet har, om det ar friskt, alkaliska egenskaper, som vidmakthf�la s�desdju-rej is lif och verksamhet. Deima seuare best�r uti en rul-lande och sliugraude r�relse, som uuderst�des af den starka sammaiidragning i lifmoderns viiggar, hvilkeu eger rum un�der och efter brunsteii. E�relsen hos flimmerepitlieliet uti �ggledaxne befordrar �ggets r�relse fr�n iiggstocken till lit-moderhomen. En s�rdeles gynnsam omstiiudighet for be-fruktningeii ar den ringa miingd af s�destr�dar, som �ro heh��iga tor densamnm,

Befruktningen kau ske p� Hera olika stallen, allt efter som �gget och s�den sauiinautr�tfa, och det kan s�lunda h�nda, att deima process f�rsigg�r antingen uti iiggstocken, uti �ggledarne eller uti lifmodern. Att den kan ske iiti iigg�stocken visas af det f�rh�llaude, att man p� iiggstockarue och i de iinuTi der qvarvavande �ggen funidt s�destr�dar.

Mau antager att befruktmngen oftast sker i �ggledarne, men s�'vidt deima sak kan rara afgjord, tyckes detta tlt-minstone kos v�ra husdjur icke vara sa f�llt s�kert, som man ofta p�st�r. Att det hos meimiskan, som saknar lif-moderhorn, ilr antagligast, synes oemotsiigligt; men det iir mycket fmga om, huruvida detsamma ar f�rhfillandet hos husdjuren. Vi tor v�r del �ro ben�gne att antaga, det be�fruktningen hos dessa sker uti lifmoderhornen; men detta behnnes i strid med det alluiiluna antagandet.

e. Dr�g�gheten (gr.aviditas) �r den gemensamma be-niimningen for alia de processor, som hos moderdjuret ega rum for fostrets utveckling fr�n befruktningen till iurloss-ningen. Det stalle, der fostret utvecklar sig, �r vanligen lifmodern, hvarf�re man kallar den normala driigtigheten lif-moderdriigtighet (graviditas uterina), hvilken hos v�ra st�rre husdjur best�r deri, att fostret till st�rre eller mindre del iir liigradt uti ett af lifmoderhornen och till en del uti sjelfva lifmoderns kropp.

DM�TI�HETE�T.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;^ i

F�r b�ttre uppfattuing af livad som tilldrager sig under

laquo;Ir�gtigheten, tro vi oss b�ra skilja mellan de f�rMllauden. som tillh�ra moderdjuret, och dem, som mer uteslutaiide hafva fostret till f�rem�l. Vi vilja likv�l fiista uppm�iksam-heteu dervid, att det �r nodigt ih�gkomma, det moderdjor och foster �msesidigt iiro beroende af hvarandra, ehuru de i n�gon in�n kumia anses som sjelfst�udiga eller oheroeude af hvarandra.

1. Lifmodem. De mest framst�ende f�randringariie hos moderdjuret aro dem hos lifmodern, och vi skola har

Fig.

Scheiuatisk frjimst�llnmg af stoets lifmoder vid f�rlossnitigen. Eftcr Colin.

syssels�tfca oss med de vigtigaste. Lifmodern tilltager betyd-ligt i omf?ing, s� att den, som hos galldjuret till stor del ar belagen uti h�ckenh�lan, stracker sig allt mer och mer iuuti Imkh�lan, n�stan till mellang�rdet, hvarvid naturligeu hor-nens l�ge betydligt for�ndras, da deremot de breda lifiuoder-handen underg� jemf�relsevis ringa f�r�ndring-. Lifmoder-hornens spetsar bibeh�lla derf�r i det n�rmaste sitt l�ge, men sjelfva h�rnen g�ra hos stoet hvardera en bngt fram�t och nt�t. Hos kon visar sig ungef�rligen samma torh�llande, men h�rnen ntvidga sig jemfiirelsevis mera s�v�li omf�ng som l�ngd, hvarfdr de g�ra en fullst�ndig lycka fram�t och iied�t.

28nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;DR�GTIGHETEN'.

Detta tilltagande i oml'�ng hos lifiuodem �r f�renadt med en tor�ndring uti v�ggarnes beskatt'enhet. Den ser�sa hinna, som, utgamp;ende fr�n bukhinnaii, bekl�der bade lif-moderii och dess band, dels titspiiniies, dels tilltager i ut-bredning genom nybildning, for att kunna motsvara de for-dringar, som genom dr�gtigheteu st�llas p� densamma. Mu-skel-lagret, det mellersta af lifmoderns hinnelager, blifver tjockare och fastare, de sihskilda muskeltr�dame m�vkba-rare, och man kan, s�rdeles mot slutet af dr�gtigheteu, tyd-ligt se de begge lager, det l�ngsefter- och det tv�rg�ende, af hvilka lifmoderv�ggens muskelhinna �r samiiiansatt. At'ven de uti lifinoderbanden fiirekommande muskeltibrerna antaga en hiigre grad af atveckling och blifva tydligare derigenom att de antaga en r�dare f�rg.

Det innersta eller slemhinnelagret genomg�r eu egen-domlig for�udriug; det furvandlas till en tjock, k�rhik liiuna med st�rkt utvecklade k�rtlar, hvilka apptaga de fr�u den yttersta fosterhinnan utg�ende torl�ngningav, och den bi-drager p� detta satt till bildningen af moderkakans lifmoder-del (placenta nierina). Hos stoet sker denna omvandlin^, af slemhinnan lilvformigt �fver hela dess yta; hos kon (och a.n-dra idislare) �r den inskr�nkt till s�rskilda stallen, de s. k. kotyledonerna, som hos kon �ro afi�ngt ninda.

Lifinoderhalsen blifver genom muskeltibrernas starkare ntveckling hardare och fastare samt shiter sig med s�dan kraft, att man hos stoet endast med sv�righet kan genom-borra den med lingrarne, och hos kon fordrar samma �tg�rd den st�rsta anstr�ngning. F�r att tillshitningen af lifmoder-munnen m� blifva s� mycket fullst�ndigare, bildas i den�samma en propp af' slem, som forst loses vid den borjaude torlossningen.

Det �r tydligt, att alia de nu omn�mnda f�r�ndringarne m�ste foruts�tta ett starkare blodtillopp och kraftigare nerv-verksamhet an under det lifmodern �r tom, hvarfiir �fven de befintliga k�rleu utvidgas och nya bildas; samma f�rh�llande �r det med nervema. Denna kraftigare verksamhet fram-

FOSTKET.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;29

trader m�rkbarast lios slemhiiman, livilken ocks� under dr�g-tigheten har den vigtigaste rolen. Detta tro vi vara allt, som f�r v�rt nuvarande �ndain�l beh�fver omn�mnas i afseende p� lilmoderns for�ndringar under dr�gtigheten.

2. Fostret. Sedan �gget blifvit befruktadt, genomg�r det Hera for�ndringar. Det �r f�rst fritt, t�ienadt med en qvaiiefva af groddskifvan, bvilken bidrager till dess n�ring och sm�niugom f�rsvinner, hvarefter det yttre lagretaf�gg-liinnau bildar grundvalen for fostrets blifvande yttersta hinna eller laderlnnnan (chorion). Denna best�r af tvenne lager, ett yttre och ett inre. Det f�rra fbrefiunes redan uti �gg-s�ckeu, det senare bildar sig under �ggets fortg�ende ut-veckling. Hos denna fostrets yttersta hinna utskjuta �fver-allt sm� fih'l�ngningar (ludd), hvilka sedermera forsvinna p� alia de stalle] i, der ej inoderkakan (placenta) skall bildas. Denna utg�r en niycket k�rlrik hinna af hna tr�dar, som grena sig i alia riktningar och intr�nga i de r�rlika kanaler, som slemhinnek�rtlarne uti lifmoderns slemhinnas inre lager 1'rainst�lla. Denna lifmoderkaka har mycket olika utseende hos v�ra storre husdjur, ehuiii gr�nden �r fullkomligt den-samma. Hos stoet best�r den af det f�rut omn�mnda luddet, livilket for det obev�pnade ogat har ett sm�knottrigt eller v�itlikt utseende; de fina grenarne af detta ludd omfattas af uterink�rtlarne. F�rbindelsen �r mera l�s, s� att ett upp-h�fvande af sambandet dem emellan l�tt intr�fi�r.

Hos kou best�r placenta af kn�liga, med st�rkt utveck-ladt ludd (l�nga och mycket forgrenade f�rl�ngningar) be-satta kakor, som till aiital och form motsvara kotyledonerna, hvilka i sina k�rtelr�r (uterinslemhinnans k�rtlar) upptaga de omu�mnda tbrl�ngningarne. F�rbindelsen mellan dessa olika delar �r ganska stark, hvilket �r en af orsakerna att kastningar hos kor jemf�relsevis mera s�llan intr�ff� (pro-centvis ber�knadt) samt att efterb�rdens qvarstannande hos dessa djur �r n�got s� ytterst vauligt.

Uti de hna f�rl�ngningar, som finnas p� chorions yttre yta, och hvilka bilda f�reningen mellan fostret och moder-

30nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; FARHIXXAN.

(Ijuiet, fiuiias de tinaste greuarue at' de kiirl, som ii�ra och vid lif h�lla fostret, Derf�r kallar man den �fveu k�ii-hinnan.

Men sjelfva �gget underg�r �fven f�r�ndxingaj i sitt inre. Vi hafva n�mut att det atom �gghimian Ijest�r af gulan ocli groddbl�san, men den senare torsvinner redan iiman �gget lemnat �ggs�cken. Deremot intr�der i sjelfva gulan en verk-samhet, som man kallat klyt'uingsprocessen, och soin best�r deri, att gulan delar sig i en m�ngd sm�rre k�rn p� det satt, att tcirst heia gulan atskiljes uti tvenne, och hvar och en af dessa uti ytteiligare tvenne kroppar, och p� samma satt tbrtfarande, till dess gulan turvandlats uti en utalig m�ugd sm�rre kroppar eller kulor. Humvida tor deuna process he-fruktuingen �r u�dv�ndig eller ej, �r �nnu icke med s�ker-het k�ndt. F�r vidare fiir�ndvingar uti �ggets iure �r lik-v�l hefruktningen forsta vilkoret.

Af gulan bildas sedermera p� inre ytan ai' �gghinnan den s. k. grodds�cken (vesica blastodermica), som med sin groddfi�ck (area germinativa) utg�r gr�nden till den blif-vande fosterbildningen. Sedan groddfl�cken visat sig, kau mau hos grodds�cken iakttaga tvenne blad, det yttre, serosa eller animala, och det inre, muk�sa eller vegetativa bladet, af hvilka det forra sl�r sig i alia riktningar kring den strimma i groddfl�cken, som bildar torsta sparet till fostret. Uet serosa bladets kanter f�reua sig och bilda tillsamman-slutna ett h�lje kring fostret, som p� detta satt erh�ller sitt torsta enskilda omslag � f�rhinnan eller f�rhiniies�cken.

3.nbsp; nbsp;F�rhinnan (Amnion � Tunica ovis intima) best�r ai' en ser�s, ] � k�rl och nerver fattig hinua, som u�rmast omgif-ver fostret. Den star hos stoet i f�rbindelse med uiinhinnans inre blad, och hos kon dels med urinhinuan, dels med l�der-hinnan. Dess �ndam�l �r att skydda fostret, men hufvud-sakligen att afs�ndra det s�rdeles vigtiga foster- eller f�r-vattuet.

4.nbsp; nbsp;Foster- eller f�rvattnet (liquor amnii) �r en �gg-hvite- och salthaltig v�tska, som i b�rjan af dr�gtigheten �r

TJRIXHINNAN.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 31

klar, men mot slutet blifver allt mer och mer grnmlig samt blandad med �ockor, Sammans�ttningeu m�ste, att d�ma af riet f�r�ndrade utseendet och beskattenheteu, vara mycket olika under olika skeden at' drilgtigheten. M�ogden �r �fven olika, och man kan s�ga att den till medlet af dr�gtigheten oafbrutet tilltager, f�r att derefter sm�ningom aftaga. Eu betydlig m�ngd toretinues likv�l alltid vid dr�gtighetens slut. Man p�tr�ffar ofta uti densamma bruua, runda eller ovala kakor, hvilka man kallat raquo;fiil-giftraquo; och som af vidskepelsen i v�rt land till�ggas en viss betydelse, men endast arc till-plattade tr�ckbollar.

Foster- eller f�rvattnet bar tierfaldigt gagn; det �r ett af de vigtigaste medlen att skydda fostret f�r yttre v�ld, som kan tr�ffa bukv�ggarue p� moderdjuret, och man an-tager, att det �fven skyddar moderdjuret f�r de inverknin-gar, som fostrets r�relsex skulle kunna p� detsamma �stad-koiuma. Det �r ett synnerligen vigtigt medel f�r att be-fordra och l�tta f�rlossningen, da det till�ter fostret att l�t-tare inkomma uti och genomg� toiiossningsv�garne. Det bereder fostret ett fritt l�ge och hindrar dess ber�ring med f�rhinnan, med hvilken det annars skulle befinna sig kontakt, hvilket �ter kunde orsaka sammanv�xning.

Man bar �f\'eii antagit, att fostervattnet skulle bidraga till fostrets n�ring och undei^-h�ll, samt dervid bland annat �beropat dess sammans�ttning �f\^Tensom ett f�rs�k, vid hvil�ket en kalf n�stan uteslutande f�dts med uppljummadt f�r-hinnevatten. Vi anse det m�jligen hafva vigt som ett me�del att lorbereda fodersm�ltniiigsorganerna f�r upptagande af mj�lken, men m�ngden, som f�rt�res, m�ste, att d�ma af den myckenhet tr�ck (meconium), som tinnes s�v�l i f�rvatt�net som i tarmkanalen, vara jemfdrelsevis ohetydlig, liksom ock dess verkan som n�ringsmedel f�r fostret.

5. Urinhinnan (�llantois� Memhrana allantoides) upp-kommer vid bakre delen af fosterkroppen samt trader i f�r-bindelse med tarmkanalen. Den i b�rjan tr�nga gangen ut-vecklar sig sedan till en sack, som v�xer �fver f�rhinnan

32nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; ALLAN�OIDYATSKAX.

och utbieder sig vidare mellan denna och liulerhiuiian. � Allantoidhiimau underg�r betydliga f�riindringar ifnui det den hildas och sedan hukv�ggarne sluta sig vid nafveln hos fostret. Den delar sig H�ndigen i tre afdelningar, af hvilka den inuti fostret bel�gna sedermera bildar urinbl�san; den andra drager sig tillsanunan och bildar urinsn�ret, och den tredje delen, den st�rsta, bildar den egentliga urinsilcken hos fostret.

Urinhinnan ar en tendigen fast, med ett epithelium f�ir-sedd hinna, hvars l�ge vi ofvanf�r onn�imnt. Den har olika utbredning etter dr�gtighetens mer eller mindre framskridna skeden ilfvensom hos de olika djuren. Hos stoet visar den vid slutet af dr�gtigheten sanima utstr�ckning som f�rhiiuian och hiderhinnan; dess hire blad �r f�rbnndet med den f�rra, dess yttre med den senare. Hos. kon utg�r den en sack, som ligger p� fostrets undre sida och endast till en del �r forbimden med de hinnor, som gr�nsa till densamma.

6.nbsp; nbsp; Urinsn�ret (nrachus) �r en tr�ng kanal, som under fostertiden stracker sig fr�n bl�san till nafveln, genomg�r denna i s�llskap med de �friga organer, som bilda nafvel-str�ngen, och leder urinen fr�n urinbl�san till den af allan-toid- eller urinhinnan best�ende sacken.

7.nbsp; nbsp;�llantoidv�tsJean �r, enligt hvad som f�rut yttrats, ej egentligen n�got annat an den urin, fostret afs�ndrar. ehum den m�ste betraktas s�som n�got skiljd derifr�n, da den linder olika skeden afs�ndras af olika organer; den pro-duceras till en b�rjan af primordialnjurarne (de Woltfska kropparne), och sedermera ainjurarne hos fostret. I allantoid-v�tskan tinnas �fven de kaklika bildningar, man kallar raquo;tolgiftraquo; (hippomanes), men h�r �ro de uppdrifningar af l�derhinnan eher placenta, hvilka afsn�ras och best� af en m�ngd olika kristaller. Allantoidv�tskaii tilltager oafbrutet i m�ngd till f�rlossningen och understodjer fostrets intr�ngaude i och genomg�ng af fosterv�garne samt �r i dessa h�nseenden af ungef�lligen samma gagn som f�rvattnet. Antagligen under-

NAFVELSTR�NGEN.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;33

lijelper den �fveu f�rhinnev�tskan uti att skydda fostret for yttre v�ld, som kan inverka p� modei'djuret.

8.nbsp; nbsp;Nafvelstr�ngen, som utg�r f�rbindelsen mellan sjelfva fostret och placenta och s�ledes medelharligen med moder-djuret, �r hos stoet omkring 15 tum l�ng, hos kon i allm�n-het �fver 10 samt omkring 1 turn i diameter hos de full-g�ngna fostren. Den best�r at' det ofvan omtalta urinsn�ret samt nafvelartererna och nafvelvenen, hvilka �ro omgifiia at' nafvelstr�ugsgeleet (G�latina Whartoniana); alltsammans omgifves af nafvelstri�igsslidan.

NaiVelartererna ntg� fr�n de inre blygdaitererna hos fostret; h�rifr�n g� de till hl�san och derifr�u med urin�sn�ret mellau sig till nafvelstr�ngen; fr�n denna iutr�nga de mellan l�deihinnans hegge blad, och under det de allt mer f�rgrenas, sprida de sig uti de f�rl�ngningar, som finnas p� fosterplacenta, och �fverg� der genom kapill�rk�rlen uti venerna. Deras verksamhet best�r uti att fora det af fostret begagnade blodet till placenta.

De fina greuar af nafvelvenen, som modelst kapill�r�k�rlen mottaga blodet fr�n nafvelartererna, sammansmiilta till allt gr�fre och gr�fre grenar, hvilka slutligen allesammans iorena sig uti sjelfva nafvelvenen, som genom nafvelstr�ngen och nafveln intriinger i bukh�lan hos fostret; den stracker sig vidare till lefvern och slutar i port�dern hos hasten, men afgifver hos idislarne derjemte en s�rskild gren, som slutar i bakre halvenen. Nafvelvenen �terf�r det i modeikakan f�r-nyade blodet till fostret.

Nafvelstrangsgel�et omgifver, som vi ofvan sagt, de nu n�mnda organerna, och bereder dem ett mjukt och ledigt l�ge, som hindrar deras sammantryckning och derigenom i h�g gi^-ad bidrager till fostrets skydd och viilbetinnande.

Nafvelstr�ngsslidan (vagina funiculi umhilicalis) �r en forts�ttniug af famp;rhinnan samt oingif\^rer och sammanh�ller det hela.

9.nbsp; nbsp;Lifmodermj�lken (uterinmj�lken) kallar man en Ijus-gul, gi�ddlik, med flockor blandad v�tska, som i temlig myc-

34nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; OM DR�GTlGHETEXrf

keuhet erh�lles fr�n kotyledonerna hos kor och idislare i allm�nhet. Den ar rik p� �gghvite, afs�iulras af uterink�rt-larue och autages vara ett medel att n�ra och underh�lla fustret, sedan denna v�tska upptagits af moderkakans ven-f�rgreningar och s�lunda inkominit uti fosterkroppen. Det �r m�jligt att den icke fdrefinnes hos andra djnr iin idis-larne, men � andra sidan �r det lika m�jligt, att man �min icke iakttagit den hos de �friga, da vilkoreu f�r dess upp-t�ckande hos dessa �ro mycket ogynnsainma. Skulle detta vara f�rhamp;Uandet, kunde ra�jligen hela den nu radaiule upp-lattningen af fostrets n�ring och utveckling i betydlig man an dras.

g. Om dr�gtighetens best�mmandc. I m�nga h�nseen-den �r det offca af vigt att ktmna afg�ra, om ett sto eller en ko �ro dr�gtiga eller ej, och vi tro det vara p� sin plats att h�r n�mna n�gra ord om de tecken, p� hvilka man kau grunda ett yttraude i detta li�iiseeude. Dessa f�reteelser skulle mau kunna indela i tv� afdelningar, alltefter som de gifva auledning till eu formodan eller lemua full s�kerhet att djuret �r dr�gtigt. Vi anse oss genast h�ra n�mna, att full s�kerhet ej st�r att viuna f�n an dr�gtigheten �r tem-ligen laugt framskriden, uugef�r till halfva siu naturliga tid, och h�raf �r klart, att tiden da dr�gtigheten med s�kerhet kau hest�mmas, �r olika hos stoet och kou.

De teckeu, som gifva auledniug att f�rmoda dr�gtig-het, �ro:

1. Att efter skedd bet�ckning brunst icke p� nytt in�staller sig efter tre till fyra veckor. Man m�ste likv�l ili�g-koinma, att hrunsten kan vara oregelbunden eller utehlifva p� v�utad tid geuam sjukdora, l�ngvarig austr�uguiug vid taugt arbete, sv�lt, k�ld o. s. v. N�got som �fven skulle kumia r�kiias hit �r antagaudet att ett sto raquo;tagitraquo; om det ej hnjo mottager hiugsten p� fjerde, nionde eller adertoude dygnet efter f�rsta bet�ckniugen; detta har likv�l intet v�rde, det vittuar eudast om, att stoet ej �r hrnnstigt, och �fveu i

r BESliMMANDE.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;35

s�dant fall mottaga fromma och slappa ston spr�nget, hvadan detta ej bevisar n�got f�r eller emot di�gtigheten.

2.nbsp; nbsp;Hos dr�gtiga liondjur uppkominer kort tid efter be-fruktningeii en m�rkbar och tydlig tcir�udring i lymiet, och denna �r s� mycket synbarare, om djuren af natui'en �ro litiiga och oroliga. De blifva n�mligen lugua och fromma, a��gga den k�nslighet f�r ber�ring (kitslighet), som man au-nars ofta finner hos dem, synnerligast ston, och r�ja det iifven genom sina v�relser, som forlora en del af den kraft och sp�nstighet, som tornt forefanns; de undvika sprang o. s. v. Vid begaguaiide blifva de Uitt andtrntna och visa sig tung-br�stada Detta �r s�rdeles m�rkbari; mot slutet af dr�g-tigheten.

3.nbsp; nbsp;De dr�gtiga djuren blifva fetare eller bibeh�lla sitt huil b�ttre �u forut. De blifva derjemte bukigare, och detta, som visar sig tidigare hos fljur, som f�rut varit dr�gtiga, �r beroende derp�, att de verkligen upptaga mera foder, an-tingen de erh�lla och f�rt�ra mera eller b�ttre upp�ta det de bekomnia, d. v. s. de draga ner eller rata mindre. Till det b�ttre h�llet bidrager afven deras st�rre lugn och still-het, som inskr�nker f�rbiukningen i kroppen.

De utv�gar, som best�mdt afg�ra om ett sto eller en ko �ro dr�gtiga, �r den yttre och inre unders�kningen. Genom dessa, synnerligast den senare, kau man med s�kerhet be-svara denna fr�ga, likv�l endast under den senare h�lften af dr�gtiglieten. H�rvid vilja vi likv�l p�minna om att det fordras vana vid unders�kningen, for att ej misslyckas, och denna erfarenhet f�rv�rfvas l�ttast genom att i ett st�rre stall eller en ladug�rd p� en g�ng unders�ka flera hondjur, bade dr�gtiga och icke dr�gtiga, s� att man v�l l�r sig k�nna olikheterua.

Den inre unders�kningen sker antingen genom �nd-tarmen eller genom slidan.

1. Unders�kning genom �ndtarmen, som f�rtjenar f�re-tr�det, sker p� f�ljande satt. Man inf�r, sedan man beskurit och afraspat naglarne, den genom fingi-ames sammanl�gg-

36nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;UNDERS�KNING *

ning tillspetsade handen uti �udtanueu samt afl�gsnar f�rst den derst�des befintliga tr�cken, s� l�ngt man kan k�nna n�gra tr�ckbollar; sedan inspmtar man en half till en kanna kallt vatten i �ndtarmen, s� att densamma hlifver Mlst�n-digt utt�md, hvarefter man �nyo infor handen och upps�kev straxt innanfor tarmkronan slidan, som nedtill k�nnes genom tannv�ggen, samt toljer densamma till dess mau p�tr�tfar den h�rda och t�sta lifmoderhalsen och der bakom sjelfva lifmodern, hvars inneh�ll man genom en jeinn och sakta tryckning med flata handen imders�kei^-. Ar djuret dr�gtigt bem�rker man, da lifmodern tryckes, fosterv�tskorua, och u^i dessa fostrets hufvud eller n�gon annan del af detsamma. Deima underB�kning �r l�ttast, s�krast och minst farlig f�r moderdjuret, och s�lunda den som i de allra fiesta fall kau rek�inmenderas. Har man noggrannt nnders�kt m�nga djur p� detta satt, s� att man f�rv�rfvat erfarenhet, lemnar en-dast den manuella ber�ringen af lifmoderhalsen genom �nd-tarmsv�ggen den s�kta upplysningen, men vi tillr�da det oaktadt hvar och eu att upps�ka den fyllda lifmodern ocli det deri bel�gna fostret, en�r genom tillf�lliga omst�ndig-heter lifmoderhalsen kan vara tjockare eller tyckas s�dan. ntan att dr�gtighet loretinnes.

2. Unders�kniny genom slidan sker medelst handens inf�rande deruti, sedan den iorberedts p� ofvan foreskrifvet satt; lifmodermuiinen upps�kes och handen tryckes f�rsigtigt mot lifmodern p� �mse sidor af lifmodermnnnen, f�r att om m�jligt p� detta satt uppt�cka om lifmodern �r fylld med v�tskor och om delar af fostret knnna k�nnas. Att genom inf�rande af ett finger i lifmodermuiinen pr�fva om dennas sammandraguing �r stark och om slemproppen �r seg samt om lifmodermunnens tillslutning �r fullst�ndig, hafva vi val sett rekoinmenderas, men detta f�rfarande �r alldeles f�r-kastligt och kan mycket l�tt framkalla kastning, syuueiiigast hos ston. Att genomborra lifmodermuiinen kan natmiigtvis aldrig komma i fr�ga.

Den yttre unders�knirnjcn best�r i att genom under-

GENOM SUDAN.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;37

s�kning at' Imkv�ggarne medelst k�nsel och syn utr�na, om n�got foster tinnes i lilinodern och bnkh�laii. Deinia slags uiiders�kiiing idkas inycket af kuskar och dylika torst�sig-l)�are, men ar helt och hallet utan v�ide. Den sker p� det satt, att man genom tryckning med �ata handen eller genom lindriga st�tar med knuten hand, hos stoet p� buken fram-l�r jufret, hos kon i h�gra hungergi-open, s�ker �fveityga sig om fostrets r�relser �ro k�nnbara. Vi hafva iors�kt detta imders�kningss�tt, men dervid haft en atgjord otur, ty au-tingen hafva vi ej k�nt n�got, eller ocks� har det varit s�-dant, att vi ej p� grand deraf v�gat \ittala oss utan f�re-g�ende unders�kning genom �ndtarmen. Man p�st�r att hondjurets r�relse (t. ex. ridning af ston) och derp�, fiiljande tort�ring af kallt vatten skall g�ra fostrets r�relser in�rk-barare, men detta intr�ffar �tminstone ej alltid, och h'var och en k�nner dessutom, att tort�ring i st�r m�ngd af kallt vat�ten (som h�r �r n�dv�iidigt) efter motion verkar inenligt. Att dr�gtighet snarare �kar an minskar faran h�i-af, torde vara temligen klart.

Vi hafva en g�ug tillsammans med Hera personer sett st�tar i venstra flanken hos ett sto beroende p� r�relser in-ifr�n, hvilka Mlkomligt liknade dem, som man skulle kunna antaga blifva f�ljden af fostrets r�relser; men vid unders�k�ning genom �ndtannen kunde ej n�got foster upptiiekas och stoet framf�dde ej heller n�got s�dant t�rr an ett drygt �r derefter, sedan det blifvit bet�ckt under en kort efter denna unders�kning uppkommeu brunst.

Man bar �fven f�rs�kt att genom auskultation best�mma dr�gtigheten hos husdjuren, men detta bar hos de st�rre, stoet och kon, visat sig om�jligt i anseende till de starka ljud, som f�rekomma i den kraftigt utvecklade digestionskanalens olika atdelningar. Dessa ljud fortaga dem, som, utg�ende tr�n fostret, skulle kunna lemna upplysning i detta h�nseende.

Vogel rekommenderar att med ett s�rskildt konstrue-radt h�rselr�r (polyskopet) anst�lla ett slags inre auskulta�tion; da genom polyskopets inf�rande i slidan och den ut-

38nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; KK�GT1GHETKNS

vidgade rlelens anl�gga-iide mot lifmoclei-n mau skulle kuuua hora lijertvalvel-touenin hos fostret. Yi fiuua f�rslaget miu-dve lyckligt; ty om li�nodem �r s� fylld, att man mot dess utsp�nda v�ggax kau applicera ett h�rselr�r, kau man af detta eukla faktum sluta till dr�gtighet. Man misstager sig visserligen om liftiiodern �r fylld af en genom sjuklig verk-samhet i lifmoderv�ggaTiie frambragt v�tska, inen dessa an-ledningar till oriktig slutsats �ro jemiorelsevis s�llsyuta, hvar-f�r vi tro, att n�gou direkt vinst af ifr�gavarande forslag ej st�r att erh�lla.

Hvar och en inser af det som h�r Mifvit yttradt, att vi ej till�gga n�gou auiian unders�knings-method an den iure genom �ndtarmen n�got egentligen praktiskt v�rde.

De f�rh�llandeu, som n�gou g�ng kuuua gifva anledning att antaga dr�gtighet, elmru s�dan ej toretinnes, �ro h�ng-ellei' tjockbukighet, framkallad genom iitfodriug med skrym-maude, men fiiga n�raude foder, �fvensom genom sjukdomar, s�som bukvattusot och svulster uti hukh�lan (st�rre fett-svulster, degenerationer ii �ggstockame) o. s. y. Hvad som l�tt kau f�rvexlas ined dr�gtighet �r lifmodervattnsot och chronisk lifinoderkatairli; dessa lidanden kunua ej skiljas fr�u dr�gtighet p� aimat satt, an att man ej uti den v�tska, som finnes i lifmodera, kan f�rm�rka n�got foster. De vara vauligen ocks� l�ugre tid an dr�gtigheten, och man m�i'ker icke vid unders�krdng genom �ndtarmen, �fven n�r dr�gtig�heten rarat sin lieh�iiga tid, n�got spar till fostret.

h. Dr�jftighetens l�w/varighet (duration) �r olika hos olika djur af samma slag, s� att mau icke kan appgifol n�-gon best�md tidl�ngrl tcir deusamma. Man har iakttagit mycket stora afvikelser fr�n den medeltid, som man p� grand af en st�r m�ugd ohserverade fall autagit; otvifvelaktigt �r likv�l, att dr�gtighetstiien f�rkortats hos hondjur, som h�i-stamma fr�u de i senaxe tider bildade snabhv�xande raserna. A audra sidan f�rekomina deremot enskilda iakttagelser, som visa att s�rskilda iudivider, s�v�l handjur sora hondjur, hafva fiinn�ga att meddela fostret egeuskapen att utveckla sig l�ng-

LAXGVAKI�HET.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;Olaquo;

samt, (1. v. s. att dr�gtigheteu varar Uliigre au bos djurslag och ras �r vanligt.

Mau p�st�r, Litt f�rstf�derskor skola b�ra l�ugre an de sedeimera g�ra; att fostrets k�n skall hafs^a iiiHytaude, s� att hantbster beh�fva l�ngi-e utveeklingstid, och att mycket feta eller mycket magra moderdjux �fven skola vara dr�gtiga l�agre tid an dein vid lagom hull; men dessa iakttagelser slro ej veikstilllda uied den noggrannhet, ft-amf�r allt icke p� ett s� stort antal djur, att de kuuna gifva full siikerhet �t deraf dragna slutsatser.

Stuet g�r, eidigt en st�r in�ugd observationer, dr�gtigt miust 307 dygu, b�gst 419 och vauligast 340 dygn, s�ledes 48 veckor eller 11 m�uader och dessutom bade vid vecko-odh dagber�kuing n�gra dagar.

Kons dr�gtighet varar, enligt ett mycket stort antal iakt�tagelser, minst 210, b�gst 321 och oftast 285 dygn, s�lunda knappt 41 vecka eller 9',2 m�nad.

Skulle tbstret frami�das f�rr, an vi h�r uppgifrit som det minsta s�v�l hos sto som ko, betraktas f�rlossuingen siisom kastning och fostret kau, enligt regel, ej uppf�das.

Uet �r helt uaturligt, att moderdjuret skall ut�t\^Ta stort inHytaiide p� fostret, da det f�rra �r s� att s�ga den jord-m�n, hvari det senare uppvuxit. S�lunda ued�rfvas bade kropps- och sj�lsegenskaper �fvensom sjukdomar och fei. Vi �ro likv�l p�, som vi tro, goda gruuder beu�gna for det au-tagandet, att i begge fallen mera anl�get an sjelfva ogen-skapeu �rfves, och att dess Mlkombga utveckling mycket ofta, om ej alltid, �r beroende p� f�rsummelser under upp-ioduiugen. Hit h�r �fven det, som mau kallar att moder�djuret raquo;forser sigraquo;; fall finnas, som tala f�r denua uppfatt-niug, men � andra sidan m�ste det intr�ffa mera s�llan, emedau annars tiera exempel skulle vara att �beropa an dem, som vanligeu framb�ras. Att flertalet af dessa raquo;histo-rierraquo; ej f�rtjeua eus att vederl�ggas, f�rmoda vi iuses af hvarje t�ukande.

Moderdjuret lider �fveu inverkan af fostret, och man

URAG�IGHE�S-

p�st�r, att den torsta parniiigeus foster skall inverka s� p� de f�ljande, att de skola mer eller mindre likna detta. Exem�pel h�rp� torethmas, men det f�rekommer oss, som tillade man dessa mer vigt, an de egentligen f�rtjena. Det iir na-tnrligt, att n�randet af fostret f�ranleder hos moderdjiuet ett st�ire behof af nilring ocli s�lunda upptagandet af en st�rre m�ngd foder; men derom liafva vi redan ofvanfiire yttrat n�gra ord, som vi anse �fvertl�digt att h�r upprepa.

Man har �fveii velat hetrakta fostrets r�relser sasom he-sv�rande och obehagliga f�r moderdjiuet; men dervid tyckes man hafva gl�mt, att fostret simmar i fosterv�tskorna och att dessa, liksom fosterhinnorna, antagligen oftast �ro k�nslo-l�sa, och s�lunda m�ste det intryck r�relserna kunna ut�fva p� litmodern vara temligen hrutet, innan det framkommer till denna, �fven om man antager, att lifmoderus k�nslighet och icke dess motst�iidskraft skulle �kas mot slutet af dralaquo;-tigheten. Erfarenheter, som man tror sig hafva gjort hos menniskan, f� icke utan granskning obetingadt �frerf�ras till husdjuren.

i. Dr�gtigheisperioderna. Gurlt har f�r att n�got s� n�r kunna best�mma fostrets aider vid kastning eller vid moderdjurets dod delat hela dr�gtighetstiden i sju perioder eller tidsskeden.

l:sta slcedet utg�res af f�rsta och andra veckau; under denna tid v�xer �gget s� att det h�ller ³/₄�1 linie i genom-sk�ring och inkommer fr�n �ggstocken uti lifmodern. Grodd-tl�ck och groddskif\^Ta hafva blifvit tydligare, men af fostret sk�njes �nnu icke n�got tydligt spar.

2:dra slcedet infaller under tredje och fjerde veckan; derunder antager �gget en afi�ng form och bes�ttes p� yttre sidan med ludd. Fostret, som uppn�tt en l�ngd af 4 till.5 linier, till�ter igenk�nnandet af hufvud, b�l och lemmar; de senare utg�ra endast sm� stumpar.

3:dje skedet r�knas fr�n och med femte till och med �ttonde veckan; vid slutet af deuna �r fostret hos stoet om-kring 2 tum l�ngt fr�n hjessan till svansroten, hos kon n�-

PERIODEKNA.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;41

got kortave. Fostreta s�vskilda delar framtriida b�t�'e, k�net kau urskiljas, lemmaiiie iiro ledade och hos kou t�rua klufua.

4:de skedet stracker sig hos stoet till trettonde och hos kon till tolt'te veckau. Hilstfostret har nu omkring 6 turns l�ngd och hornboskapsfostret �r ungef�r 5'/� turn l�ngt. De yttre delarne �ro mer utvecklade, hofvar och kl�fvar hilda sig.

5:e slcedet varar hos stoet till tjugoandra, hos kou till tjugonde veckan. Det torras embryo �r 13 turn l�ngt, den senaxes bar eu l�ngd af omkring 12 turn. H�r visa sig p� l�pparne, �fver �gonb�garne och uti �gonlockskantenia; spe-navne kunna ses o. s. v.

6:te skedet r�cker fr�n slutet af det torra till den trettio,-tjerde veckan hos stoet, hos kou till den trettioandra. H�st-fostret �r omkring 2 tot l�ngt och hornboskapsfostret ungef�r lika stort.

7:de slcedet varar hos stoet fr�n trettiotjerde veckan till fiiiiossningeu oeb hos hornboskapeu fr�n trettioandra veckau till samma tidpunkt.

S�som mera l�mpad f�r foilossuiugskousteus praktiska behof skulle vi vilja indela dr�gtighetstiden i eudast trenne skiften, n�mligeu:

JDet f�rsta fr�n bet�ckuingen till och med sextonde veckau hos stoet, till och med fjortonde veckau hos kon; under denna tid utvecklar sig �gget, utau att mau kau me-delst uuders�kuing genom �udtarmeu afg�ra om moderdjuret �r dr�gtigt eller icke, och man kau da eudast hysa iormo-dauden betr�ffaude dr�gtigheten.

Det andra shiftet stracker sig fr�n och med sjuttonde till och med trettioandra veckan hos stoet, fr. o. m. fem-tonde t. o. m. tjugo�ttonde veckan hos kou; man kau under denna tid medelst varsamt och uoggraunt utf�rda uudersok-niugar genom �udtarmeu k�uua, syuuerligast mot slutet af detta skifte, det hos v�ra st�iTe husdjur omkring fotsl�uga fostret.

Det tredje shiftet r�cker fr�n och med den trettiotredje till och med den tyratio�ttonde veckau hos stoet; hos kou

42nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;F�ELOSSNINGS-

fr. o. m. flen tjugoiiioiifle t. o. m. den fyratioude (d. v. s. till f�rlossningen). Under denna tid kan man med vai�ig f�r-sigtighet kanna fostret vid unders�lmhigen.

Ar det tViiga om att afg�ra fostretlaquo; aider vid kastning ellev efter moderdjurets d�d, har man natm-ligen att folja den af Gurlt nppst�Uda periodr�kiiingen.

Hvar och en, som sysselsatfc sig med appf�dande af hus-djur, k�nner, att en del betilckta ston och kor icke hlifva dr�gtiga. Ett s�dant f�rh�llande kan vara heroende p� hon-men �ffen pii handjnret: det kan ligga uti sk�tseln, och ett handjur kan hlifva mindre hefruktningstcirmoget, till och med tfriikthart, s�v�l genom ior ofta toruyade het�ckningar som genom f�r mycket stillast�ende vid stark utfodring; och man m�ste derfbr i de fiesta fall betrakta ofruktsamhet som en f�ljd af individnella forh�llanden. H�raf �r klaii, att hetyd-li�a afvikelser m�ste t�rekomma i detta h�nseende och att de bem�danden man gjort, att kunna ber�kna det sannolika antalet befruktade hondjur bland de het�ckta, sakna hvarje grond Detta visas bland annat af de mycket olika resultat, som uppgifvas af olika f�rfattare. Som en vhist af dessa ber�kningar kan man likv�l anse det gifna faktnm, att ston oftare forhlifva gall efter en bet�ckning an kor; orsaken har man s�kt i den korta bremsten, som' ofta ej till�ter stoets f�rsiindande till hingst forr�n pamingslusten svalnat, och bj'ggnaden af �ggledarne.

k. F�rlossningen kallar mau den verksanihet hos moder-djuret, hvarigenom det f�llt utbildade fostret utst�tes och s�lunda n�dgas lefva sitt eget, Mm modem skilda lif. F�r�lossningen f�rsigg�r i allm�nhet temligen latt hos v�ra hus-djur; det ar endast hos kor, som de af v�ra hush�llsforh�l-landen frarakallade hetydliga afvikelser Mn hvad man skulle kanna kalla det natorliga lefnadss�ttet, gor den jemf�i'else-vis ofta af sr�rare heskaffenhet.

1. F�rlossningstecJcen. Den natnrliga f�rlossningen f�re-g�s af vissa fiireteelser hos moderdjuret, hvarigenom djurens sk�tare kunna iakttaga dess annalkande, �f\en om de ej

TECKEN.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;48

forut skulle kanna tiden lor den stondande lovlossningeu. Det forsta mer framtr�dande tecknet �r hvad mau hos kou kallav att hon raquo;l�ttar uedraquo;. Detta best�v deri, att p� �mse sidor om svansroten och str�ckaude sig fram�t mot landen upp-kommer s�v�l hos stou som kor eu temligen bred, men grund f�ra, beroeude p� en st�rre r�rligbet i korsbeuh�ftledeu och eu f�rslappuiiig at' de breda b�ckeubauden, hvarigeuom kor-sets fyllighet � �mse sidor af korsbeukauunen minskas.

Sjelfva hlygden f�r ett fylligare utseeude, blygdspalten och heia blygden f�rl�ngas, slidans slemhinna erh�ller en h�gre f�i'g och ett ixppdrifvet utseeude �fvensoui en starkare slemafs�udring installer sig. Jufref sv�ller, och deuna svull-nad stracker sig �ffen till de u�rbel�gna delarne, hos stoet fram�t buken och till hegge l�ren, ehuru detta �r mera s�ll-synt; deremot �r det mycket vanligt att hos kon en stark svulluad utvecklar sig framtcir jufret och stracker sig �nda till dr�glappeu mellan frauibeuen. Denna svi�lnad lios de till jufret gr�nsande delarne �r likv�l i h�g grad beroeude p�, om utfodringen varit riklig och r�relsen ringa f�r modei-djuret, �f\^Tensom p� dettas h�rstamning; hvart�r mau ej f�r betrakta densamma s�som n�got alltid trirekommaude.

Slutligen infinner sig mj�lk uti jufret, hvilken mj�lk till eu b�rjau �r genomsigtig, svagt gulaktig, men sm�ningom blifver alltmera hvit och derefter n�got tjockare samt st�-tande i gult (r�mj�lk), da fcirlossningeu �r mycket n�ra iore-st�ende.

Da f�rlossuingen n�rmar sig, b�ra djureu befrias fr�n arbete och f�r dem beredas ett s�rskildt, tillr�ckligen rym-ligt och i andra h�nseenden godt sk�fve, forsedt med tjockt och torrt str�. Bast �r att gifva s�v�l stou som kor plats uti stora k�ttar (tolf till sexton fot i fyrkant) med sl�ta och jemna golf.

F�rlossuingen installer sig hos v�ra st�rre husdjur van-ligeu p� best�md tid, s� framt ej s�rskilda orsaker v�lla att den kommer f�rr eller dr�jer l�ugre an hvad mau skulle kunua kalla lagenligt. Man har i alia tider s�kt en orsak

44nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;F�RLOSSNINGS-

till cleuna process; i fordna dagar trodde man sig haiva fuiuiit den i fostrets, om vi s� f� s�ga, ledsnad vid sitt iu-st�ngda l�ge, som ej stod i �fverensst�mmelse med dess krat-ter och behot'; men da �fven en ytlig iakttagelse �dagal�g-ger, att fostrets verksamhet i detta h�nseende ar mycket ringa, om ens n�gon, kunde denna �sigt ej l�ngre lorsvaras. Man liar nu i allm�nhet velat lorklara den genom det ny-vaknad� lifvet uti �ggstockarne hos moderdjuret, men denna �sigt kan lika litet uth�rda en grauskning som den f�rra. Den nyvaknade verksamheten jn�ste snarare betraktas som en fdljd af l�rlossniugen an som dess orsak, s�rdeles som det icke �r n�got utomordentligt s�llsynt att brunst visar sig hos dr�gtiga ston och kor, utan att fostrets utdriihing l)lifver en foljd deraf. Vi m�ste derf�re betrakta f�rlossnin-gen s�som en p� best�md tid intr�fi�nde h�ndelse, fram-kallad af f�reg�ende processer, men hvars egentliga och n�r-maste orsak vi ej kanna.

2. F�rlossningsv�rkarne. Det f�rsta best�mda tecknet till den b�rjande toiiossningen �ro de, uti sammandragning af lifmodern, mellaiig�rdet ock bukmnsklerna best�ende kryst-ningar, som hafva till �ndam�l att utdrifva fostret och foster-hinnorna. Denna naturliga verksamhet ar antagligen f�r-buiiden med sm�itor for moderdjuret, men vid normala lor-h�llanden tyckas dessa ej vara s� s�rdeles stora hos v�ra st�rre husdjur. Det for dessa krystningar antagna namnet �r v�rkar, och man indelar dessa efter den ordning i hvil-ken de upptr�da uti: f�rv�rJcar, drifv�rkar och efterv�rlcar.

F�rv�rkarne eller de f�rberedaade vork�me hafva till uppgift att frig�ra fostret och fosterhinnorna fr�n siiia ior-bijidelser med lifmodern, att indrifva en del af fosterhinnorna och fosterv�tskoma uti fostei-v�garne, och att s�lunda ordna allt f�r de egentliga drifv�rkarne. Antaghgen b�rja f�r�v�rkarne uti lifmoderhornen och str�cka sig derifr�n sm�-ningom vidare till hela lifmodern. De �ro till en b�rjan korta och svaga, med temligen l�nga mellantider, men komma

V�RKAENE.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 45

sedermera t�tare efter hvarandra och blifSa derjemte l�iig-varigare och kraftigare.

Drifv�rlcarne, de egentliga f�rlossningST�rkarne, drifva fostret genom fosterv�gavne; de atm�rka sig genom sin h�f-tighet och uth�llighet �fvensom derigeuom, att de folja t�tt p� hvarandra. Dei^-as �udam�l inses af beu�mningeii.

Efterv�rharne utdrifva fosterhiimorna eller efterb�rdeii; de �ro lindciga och inst�lla sig en viss tid efter fostrets af�gang samt upph�ra vanligen. da efterb�rdeii afg�tt, s� framt de ej �freu hafva n�got vidare �udam�l, s�som t. ex. lif-moderns utdrifvande (lifmodei'-iitfall), en sjuklig f�reteelse, ined hvilken vi l�ngi'e fram skola utf�rligare syssels�tta oss.

3. Den nnturliga f�rlossningen. M den beski-ifning vi nu gjort �ftrer vork�me ar det tydligt, att heia fdrlossnings-nkten af sig sjelf s�Jiderfaller i trenne afdelningar, n�mligen: den f�rieredande, den utdrifvande och den full�ndande.

Den torstn�mnda kan fortfara temligen l�nge, synnerli-gast hos kon. Djuren visa sig oroliga, se sig �t sidorna, hvifta med svansen, som h�lles i en b�ge fr�n kroppen, ned-l�gga sig och springa snart upp igen � visa med ett ord hvad man i dagligt tal kallar koliksymtomer; men genom k�nsdelarnes tillst�nd, k�nnedomen om dr�gtighetens annal-kande slut o. s. v. b�ra de ej gerna kuuna f�rvexlas dennerl, om man eguar f�rh�llandet vederb�rlig nppm�rksamhet. Un�der denua forberedande verksamhet sker �fven det upph�f-vande af sambandet mellan lifmoder- och foetalplacenta, vi ofvan omn�mnt; en del af de lossade fosterhiimorna och deruti beiintligt fostervatten och allantoidv�tska drifvas ge�nom den �ppnade lifmodermumien in uti slidan och vidare till blygden, mellan hvars l�ppar visar sig en af fosterhin-norua bildad sack, den s. k. fosterbl�san, inneslutande n�got fosterv�tskor. Da foiiossningen framskridit till denna punkt, installer sig vanligen ett afbrott uti v�rkarne; djuret, som tyckes vara till en viss grad afmattadt, nedl�gger sig ofta och tager en hvila, som �r beh�flig antingen efter de redan gjorda anstr�ngningarne eller som ett medel att samla kraf-

46nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; NAFVKLSTR�N�ENS

t�r for den f�rest�ende anrlra afdelningen at' tovlossnijigs-ai-l)etet eller den egentliga

Utdrifningen af fostret. Deima afdelning b�rjar efter bildajidet af tosterhl�san. Sedan den omn�mnda hvilan va-rat eu stund, b�rjar fiirlossningsarbetet p� nytt; de egentliga v�rbarne iustiilla sig och indrifva fostret s� l�ngt nti foster-v�garne att bl�san brister, och \\ii den �ppning, som nu bil-dar sig, varseblifver man nosen och franif�tterna ])� fostret; detta frampressas allt mer och mer, under ofta och t�tt ef�ter hvarandra f�myade v�rkar, till dess att heia framdeleu blifvit utdrifven, da vai�igen uti f�rlossningsarbetet appkom^ mer ett nytt men kortare stillest�ud, hvilket efter en stund afbrytes genom fornyande af v�rkarne, som nu fullst�ndigt utdrifva fostret, hvarigenom andra perioden af f�rlossnings-arbetet slutar.

Den tredje, full�ndande eller efterb�rdsperioden be-st�r, som namnet antyder, uti efterb�rdens afdrifvande. Den b�rjar strax efter fostrets framf�dande, samt intruder och slutar hos stoet mycket hastigare an hos kon. Hos det f�rra djuret afg�r den vanligen inom de flirsta fyra till sex tim-marue, hos det senare oftast inom fcirsta dygnet.

Da intet abnormt forefinues hos fostret, ligger det of�tast med hiifvudet och halsen str�ckta fram�t samt det f�rra hvilande p� de likaledes fram�t str�ckta_ framtotterna. Or-saken till deima str�ckning bar man velat f�rklara p� olika satt, men mau k�nner den ej, ehuru den utg�r ett af de f�rsta vilkoren f�r den lyckliga f�rlossningen. Vi tro oss ej taga fei, om vi s�ka f�rklaringeu uti den jemfiirelsevis tr�nga lifmoderhalsen, som sammanpressar fostret, under det att trycket genom lifmodems, bukv�ggarnes och mellang�rdets f�renade sammandragningar verkar jj� de v�tskor, i hvilka fostrets bakdel simmar, utan att direkt eller �tminstone en-dast i miudre grad verka p� fostret.

4. Nafvelstr�ngens behandlmg. Sedan fostret blifvit framf�dt reser sig vanligen moderdjuret (om det legat under dess utdrifning, hvilket oftast iorekommer), rl� uafvelstr�ngen

BEHANDLINa.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 47

eiiligt regel brister. Har moderdjuret statt under f�rloss-ningen, afslites den oftast da fostret taller till marken, der det till en b�rjau vanligen Idifver u�gon stund liggaiide, ii man det tors�ker resa sig. Uppkommer vid nafvelstr�ugens bristniag n�gou bl�duiug, stadnar den oftast temligen snart utan n�gou �tg�rd. Afslites nafvelstr�ngen ej, kan man af-rycka deusamma p� det satt, att man med veustra handen fattar uti och fixerar nafvelstr�ngen n�rmast fostrets huk, och med h�gra handen afrycker deusamma; eller ock om-binder mau p� en turns afstand fr�u uafvelu ett ej f�r hut sn�re (g�ddrag, s�ckhand eller dylikt) kring nafvelstr�ngen s� h�rdt som m�jligt och afsk�r densamma n�got nedanf�r omhi�diiingen. Vi f�redraga den senare methoden s�som minst f�renad med fara. Afslitaing eller underbindning b�ra ej vevkst�llas f�rr an pulsatiouen uti nafvelartererua b�rjat m�rkbart aftaga.

5. M�ngb�rd. Stundom f�refinnes hos v�ra st�ne hus-djur mer an ett foster (att detta �r regel hos de sm�rre liusdjuren: svin, katt och hund, veta vi, �fvensom att det ofta f�rekommer hos f�ret), och har da hvart och ett af dem sina egna fosterhinnor, ett bevis att de framg�tt ur olika �gg. De hafva da vanligen sitt l�ge ett i hvardera hornet och lifmodern, ehuru de �fven kunna ligga hegge i ett horn och till en del i lifmodern. S�som allm�nna regier kau man uppst�lla: att vid Hera fosters n�rvaro i lifmodern �r hukens utvidgning p� moderdjuret under dr�gtigheten myeket st�r och m�rkbar; att de s�rskilda fostren oftast �ro miudre an enkelfoster och att deras f�rm�ga att lefva aftager i torh�l-lande till aiitalet, s� att ju Hera foster dess st�iTe �r dod-ligheten ibland dem.

Den vanligaste afvikelsen i detta h�nseende hos de djur-slag, som enligt regeln foda ett foster, �r tvilliugh�rd, meii �fven trilling- och fyrlingb�rder o. s. v. kunna torekomma.

Vid tvilling- eller m�ngb�rd �r gemenligen det forsta fostrets framt�dande sv�rare an de �frigas. Hvad fostrets l�ge vid tvillinghijrd hos v�ra st�iTe husdjur ang�r, har jag

48nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;MODEEDJURETS

vid trenne tvillingsfoiiossningav lios kor sett begge fostren str�cka siua hufvuden frani�t mot blygden; men en gang hade det ena fostret framdelen och det andra balcdelen rik-tad mot blygden; vid ett fjerde fall var det ena fostret d�dt och redan framf�dt vid min ank�rnst, utan att de narvarande kunde lemna n�gon upplysning om l�get vid f�d-seln; det andra var st�rre ocb f�llt utveckladt samt lag med bakdelen mot blygden. Utan att vilja af mirt eifarenhet dxaga n�gon best�md slutsats, �r jag likv�l benagen f�r det antagaiidet, att da fostren ligga i samnia horn hafva de det l�ge, som man skulle kuuna kalla raquo;skaff�ttesraquo;, men da de ligga i olika horu hafva de bufvudet �t samma hall.

6.nbsp; nbsp;F�rlossning i fosterhimiorna. N�gon g�ng h�nder det att fostret framf�des oiugifvet af fosterhinnorna; detta f�rekommer ej s� s�llan hos stoet och �r beroende p� det mindre starka sambandet mellan lifmoderu och fosterhin-nonia. Derest fostret ej genom modrens eller yttre hjelp eller af sig sjelf befrias medelst fosterhimiovnas s�nderslitande, d�r detsamma af qv�fning. Det �r troligen n�gon s�dan iakt-tagelse, som gifvit anleduing till det hastiga �ppnandet af fosterbl�san redan innan fostret blifvit framf�dt; men lika s� oriktigt det �r att �ppna deuna innan fostret inkommit i f�rlossuingsv�garne, lika n�dv�ndigt �r det att da fostret framf�dts inneslutet uti fosterhinnorna genast befria det fr�n dessa, och f�r �frigt behandla det s�, som vi ofvan f�re-skrifvit i afseende p� naf\'elstr�ngens underbindning eller afslituing.

7.nbsp; nbsp;Moderdjurets rensning. Sedan forlossningen f�rsig-g�tt, intr�ffar en �terg�ngsprocess uti alia de delar, som varit tagna i anspr�k under dr�gtigheteii. Lifmoderu, hvars v�ggar, som vi ofvan visat, under hela dr�gtigheteii tilltagit i omf�ng och tjocklek, aftaga nu i alia h�nseeiiden, dels ge�nom sammandraguing af vissa elemeutardelar, dels genom afst�tning af en del (slemhimie-epitheliet), dels genom fett-vandling och resorption. Lifmoderu �terg�r likv�l aldrig till sin ursprungliga form, den bibeh�ller fortfarande ett st�rre

RENSNIXU.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;49

onif�ng och en h�gre grarl af slapphet i sina v�ggar �f\^reii-soiu ett ih�ligt rum i sitt inre, som ej ursprungligen f�re-fuimos. Det fr�n slemMnnan afs�ndrade slemmet, blandadt med blod och epithelium, afg�r i fonn af ett till en b�rjan r�daktigt, sedermera fargl�st, n�gong�ng mj�lkigt slem, som under en till tv� veckor afflyter fr�n lifiuodern under lin-driga krystningar, vanligen da moderdjuret befiimer sig lig-gande. Man kallar denna process rensning (locl�a); raquo;kon rensar sigraquo; �r det uttryck ladugardsskotare vanligen be-gagna. Blygd och slida sammandraga sig �fven genom �tei-vuniien kontraktilitet uti deras muskeltibrer, men de �tertaga lika litet som lifmodern den beskafl'enhet de hade f�re dr�g-tigheten, utan forblifva st�rre, slappare och mindre sp�nstiga an de voro f�re densamma.

8. Fosterslemmet Sedan forlossningen f�rsigg�tt har man att egna beh�rig uppm�rksamhet s� val �t moderdju�ret som fostret, s� att man skyddar begge f�r menliga iu-flytelser och bereder dem s� myckeu trefnad som m�jligt. Fostret �r damp; det framfcides s�v�l utaop� som i sjelfva h�ren bet�ckt af en seg slemlik v�tska (varnix caseosa), som be-st�r af hudk�rtlarnes afs�ndring samt en fallning ur l�i-vattnet. Detta slem lilttar visserligen fostrets framfodande, men derefter utg�r det ett stort hinder for hudverksamheten, hvilkeu likv�l �r af yttersta vigt f�r det unga djurets tref�nad. Fosterslemmet m�ste s�lunda ali�gsnas, och detta verk-st�lles, da djuren �ro i irthet, af moderdjuret, som slickar fostret och derigenom s�v�l utpressar slemmet ur h�ren, som borttager det utpressade. Skulle af en eller annan orsak moderdjuret ej kunna eller f� slicka fostret, h�r slemmet ali�gsnas genom afstrykning med sm� svettknifvar och fostret derefter torrgnidas. Detta �r s�rdeles vigtigt under vintern, ty ehuru det �r skadligt, att det intorkar i h�ren, blifver den menliga inverkan af fostersleinmets qvarstadnande under den kallai'e �rstiden vida st�rre, emedan det da ofta icke allenast ej torkar, utan �fven stundom fryser, om fostren un�der stark k�ld toras ut i fria l�ften eller h�llas i mycket

50nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; R�MJ�LKEN.

Lalla stallar. F�rsummelser i afseende p� fosterslemmets afl�gsnande och fostrets toirgmdnmg �ro ofta en orsak till sjukdomar och d�d for fostret. Sedan fosterslemmet af-l�gsnats under moderdjurets slekningar, s�ker fostret att resa sig, f�rst genom hufvudets upplyftaude, sedermera geuom t'ramdelens h�jande; och da kraftema och deras anv�ndande blifvit s� orduade, att fostret slutligen kan st�, npps�ker det modreus jufver for att erh�lla sin n�ring.

9.nbsp; nbsp;S�mj�lken. Fostrets f�rsta n�ring ntg�res af den s. k. r�mj�lken (colostrum), hvilken icke endast �r mycket n�rande och l�ttsmalt, utan �fven aftorande, hvarigenom en utt�m-' ning af tarmkanalen uppkommer, s� att de sega tr�ckmassor (fosterbeck), som under dr�gtigheten samlat sig nti fostrets tarmkanal, hortforas. P� samma g�ng afg�r urinen, vanli-gen genom urinr�ret, som fr�n detta �gonblick a��ser urin-sn�ret nti den verksamhet, sora det sistn�mnda, enligt hvad vi ofvau n�mnt, f�niittat under dr�gtigheten.

De egenskaper och verkningar vi angifvit hos r�mj�lken, g�ra det tydligt hium oriktigt man f�rfar, da fostret ber�fvas detta f�r dess trefuad s� n�diga �mne; och vi kanna fdr-s�kra att detta har samma verkan, kanske i �nnu h�gre grad, som fosterslemmets qvarstadnande.

10.nbsp; nbsp;Digifningen. Stundom vill moderdjuret ej antaga fostret, utan hindrar detsamma fr�n d�ggningen. Man m�ste da s�ka utforska orsaken till drama motvilja och om m�jligt afl�gsna den. N�gon g�ng �r det jufrets utsp�nning af mj�lk, som framkallar sm�rta uti detsamma vid fostrets f�rsok att fatta spenarne, och det h�sta medlet �r da utmj�lkning. En annan g�ng kau det vara s�rnader � spenarne, i hvilket fall tv�ttning med Ijumt vatten och spenarnes bestrykniug med f�rskt osaltadt sm�r, ister eller glycerin �r det enda som beh�fver vidtagas. Stundom �r det endast kitslighet eller okynne af moderdjuret, och da kan man genom att h�lla detsamma samt hota och i n�dfall straffa det till dess fostret f�tt di n�gra ganger, vanligen f� det att antaga fostret; men n�gon g�ng �r detta ej tillr�ckligt: vi hafva en g�ng sett

DIGIFNINGEN.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 51

ett sto, som under �tta dagars tid tvingades att l�ta fulet di, men likviil ej antog det da de l)egge djuren heinflytta-des, ntan l�t fiilet d� af sv�lt, emedan de hemma ej be�h�rigen oliserverades.

11.nbsp; nbsp;Moderdjurets vdrd efter. f�rlossning�w. Hvad mo-derdjurens v�rd ang�r, b�r den i allm�nhet best� uti god laquo;kotsel, ett v�l orduadt, varmt stall med god tillg�ng p� frisk luft, torrt, mjnkt och rikligt str�, god utfodring, som likv�l ej de f�rsta dagarne f�r gifvas i for st�r m�ngd och framf�r allt ej f�r �kas fr�n svagare till starkare med for mycken hast eller som man i dagligt tal s�ger raquo;for tv�rtraquo;. Denna missf�rst�flda v�lvilja, att genom riklig utfodring, som

'allt for skarpt afbryter mot den f�reg�ende sv�ltfodringeu, ers�tta de st�rre anspr�k mj�lkpvoduktionen st�ller p� dju�ren, �r en af de vanligaste och fiirn�msta orsakerna till de f�rkister, som uppkomma straxt after flirlossningen, och den kau �fven mei�igt inverka p� fostret genom mj�lkens aiitin-gen f�r stora eller eller �kade n�ringskraft. Tv�ra �fver-g�ngar i atfodringen b�ra aldrig ske, hvaiken fr�n s�mre till b�ttre eller tv�rtom; djuren f�rdraga likv�l i allm�nhet det fiirra mindre v�l an det senare, och �ro straxt efter f�r-lossningen synnerligen k�nsliga, hvartor man da b�r egna dem all m�jlig uppm�rksamhet, s�rdeles i detta h�nseende. Straxt efter f�rlossningen b�r ej heller rykten vara f�r str�ng, ty synnerligast ston kunna derigenom komma f�r mycket �mt�liga p� betet, dit de vanligen under folets f�rsta sommar sl�ppas.

12.nbsp; nbsp;�fv�njninyen. F�r att afsluta det vi h�r hafva sagt om moderdjuret och fostret, vilja vi �fven n�mna n�gra ord om afv�njningen. D�ggningstiden b�r hos v�ra st�n-e husdjur r�cka ungef�rligen halfva dr�gtighets-tiden, d. v. s. for f�let omkring �'A, for kalften ungef�rligen 4¹/2 m�nad; men f�r de unga djurens trefnad och v�lbe�nuande �r det b�ttre ju l�ngre de f� �tnjuta inodei-sraj�lken jemte andra foder�mnen, hvilka de b�ra erh�lla och l�ras att fort�ra s� tidigt som m�jligt. Da man af ekonomiska eller andra or-

52nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;ABT�NJMNliEN.

sakev skall afr�nja de uuga djureii, b�r detta alltid ske smk-ningoiu under �tta till fjorton dagars tid, p� det satt, att man till eu b�rjau skiljer moder och ungdjur under ett pai' timmar s�v�l for- som eftenuiddag f�rsta dagen; redan den f�ljaude �kar man tiden for hvarje afs�ndring, s� att da halfva den tid �r iorfluteu, som man best�mt f�r afv�njniu-gen, de endast sammantoras trenne ganger om dagen for d�gg-idngen, bvilket derefter f�r�ndras till tvenne ganger dagligen. Da djuren h�llas afsondrade, biira de vara s� l�ngt �tskilda, att de ej kunna h�ra hvarandra vid gn�ggning eller b�lande. Ju l�ngsainmare afv�njniiigen sker, dess b�ttre �r det s�v�l f�r moderdjuret som f�r det uuga djuret.

Uppfiidas ungdjuren skiljda fr�n m�drarne, komma de' nu auf�rda f�rsigtighetsm�tten ej i fr�ga; mau minskar da sm�umgom mj�lkt'odringeu f�r att �fverg� till den uttbdring, som skall afl�sa den f�rra.

III. F�rlossningsredskap.

F�rlossuiugshjelpaien beh�fvei', liksom livarje anuau ar-hetave lor iit�fningen af sitt yrke, vissa verktyg och red-skap. Hvar och en inser, att en noggrami k�niierloni om dem och deras anT�ndande iir af stor vigt fiir den, som vill fullkomligt k�iina n�r rle hora begaguas, oeh da med dem �stadkomma s� mycken iiytta som sig g�ra later.

Vi tro del derfore vara p� sin plats, att sammanfora st�rsta delen af de uti den veterin�ra forlossningskonsten hittills rekommenderade verktyg och redskap, s� att den, som egnar sig �t detta yrke, m� knnna p�, ett stalle f� k�n-neclora om dem och derigenom blifva i stand att forskaffa sig dem hau vill anv�uda samt p� f�rhand s�tta sig in uti deras beh�riga begagnande, och dymedelst, om vi s� f� s�ga, b�ttre rustad intinna sig p� stridsplatsen. Att vi ej kunna upptaga alia, inses vid ringaste eftertanke; de �ro dels s� in�nga, att det mindre ntrymme, inom hvilket vi m�ste h�lla oss, hindrar oss derifr�n; dels iiro m�nga a� den beskaffen-het, att n�ppeligen n�gon anuau an deras uppfiiiiiare p� all-var tankt sig deras anv�ndande.

F�rlossnhujslinorna (tig. 8) best� af tvemie 8 till 10 tot l�nga, lillfiiiger-tjocka hamplinor af fint ocl godt gods, forsedda med tvenne splitsade �glor, en mindre i den ena och en st�rre i den andra �ndan.

Oglornas olikhet bar den tordel, att den ena �ndan ledigt kau forvandlas till eu rilnnsnara, utan att heia linan beh�fver stickas genom �glan. F�rlossningsliiiorna begaguas hufvud-sakligen s�som r�unsnaror, hvilka tllstas kring nosen, halsen eller benen p� fostret, hvarigenom dessa delar kunna dragas fram mot eller ut genom slidaa, eller ock endast fastg�ras,

KIXGSN�KET.

s� att man efter behof kan p� nytt f�, reda p� dem om de m�ste inf�ras i lifmodern.

Man har af dessa linor f�rf�rdigat s�rskilda f�rlossnings-grimmor, men dessa, liksom Schaacks f�rlossningsgrimma och Binz' t�nghand, kuima �fven anses �fvei��diga, da de icke bereda n�gon egentlig f�rdel och mer an l�tt kunna eis�ttas genom en af fih-lossningslinan bildad snara, som

)4^gt;

Fig. 9.

man l�gger om fostrets hals; sl�s derjemte en snara eller ett half slag kring nosen eller underk�ften, kan man dermed styra hufvudet och �fven underhjelpa dragningen.

Derest man viel en f�rlossning ej har tillg�ng p� s�r�skilda f�rlossningslinor, kau man ofta f�r tillf�llet hjelpa sig med en annan fin lina, t. ex. ett par oxt�mmar, men de kimtar, man i hast m�ste sl�, �ro vauligen mer hinderliga �u de sjilitsade �glorna.

Ringsn�ret (fig. 24) utg�res af ett fint sn�re (s�ckband)

UTFALLSF�RBANDET.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;55

af omkring 3 fots l�ngd, i hvai'S ena �nda blifvit fastsplitsad en messiiigsring ai' den vidd, att pekfingret l�tt kan iuf�ras. Man b�r helst liafva tvenne, af hvilka det ena i den fria �u-dan har en splitsad �gla lor begagnande vid forlossnings-Siigens anliigguing, och den andra en lindad �nda, som till-l�ter dess iniorande genom sm�rre �ppningar, exempehis den � f�rlossiiingssk�ran. Ringsn�ret kan anv�ndas vid iier-faldiga tillf�Ren f�r att med tillhjelp af f�rlossnings-sonden eller den stora f�rlossningskroken kringsn�rja de delar, som annars knappast knnna �tkommas; det ar af oskattbart v�rde da forlossnings-s�-gen under sv�ra forh�llanden skall aul�g-gas, och begagiias j)� det satt, att detsamma anbringas p� det stalle, der s�gen skall aid�ggas, hvarefter man faster s�gen uti ringsn�rets frla, med �gla f�rsedda �nda samt dra�ger sn�ret �t sig och s�lunda f�r s�gen placerad p� r�tt stalle.

Ringsn�ret gor �fven synnerligt god tjenst da det an-v�ndes p� forlossningssk�ran; man drager da detsamma ge�nom �gat vid sk�rans spets och anl�gger deuna; sedan detta redskap kommit p� sin plats, drager man meclelst ringen .sn�ret �t sig, sedan man p� den fria �ndari slagit eu kmit. som hindrar det att glida ur �gat; man spanner derefter sn�ret samt fastg�r det vid f�rlossningssk�rans skaft, hvar-igenom kaifvens spets hindras att intr�nga uti de delar, som m�jligen kuima vara i vagen och annars skulle skadas; de afglida nu �fver det sp�nda sn�ret, och detta g�r arhetet bade l�ttare och snabbare samt mindre farligt f�r det dr�g-tiga djuret.

Utfalls-f�rbandet f�rf�rdigas p� olika satt, ocli vi skola h�r omn�nma de vanligaste. G�nthers ntfallsf�rband be-st�r af en temligen bred rem af tjockt l�der, som har �pp�ningar f�r taimkroiian och blygden; den iir fijrsedd med tvenne reiumar apptill, hvilka f�stas vid en br�stgjord, och tvenne nedtill, hvilka, g�ende mellan bakbenen � �mse sidor om jufret, nndertill f�stas vid samma bukgjord. Detta tem�ligen �ndam�lsenliga f�rband har likv�l �tskilligt emot sig:

o�

lOT�BABEN.

dels kan man icke alltid hafva det tillhauds, dels forstores det jemforelsevis hastigt genom att det, indr�nkes med urin och orenas af track, ock dels �r mycket fr�ga om, huruvida det kan vara skill att begagna,.ett utfallsf�rband, som redan varit anv�ndt hos ett af lifmodemtfall angripet djur.

Vi f�redraga, och hafva ej fannit n�got sk�l att fr�ng� denna uppfattning, tvenne lagom l�nga, ej for grofva linor (vanliga oxt�mmar), som sammanti�tas p�, det *s�tt fig. 9 ut-visar. Den lycka, som bildas genom �glornas sammanlLigg-ning, h�r vara lagom st�r lor att omfatta blygden, hvars l�ppar framdragas derigemom, s� att ntfallsforbandet s� myc�ket s�krare m� uppfylla sitt �ndam�l; de fria �ndarne fast-

knytas vid en p�lagd t�ekgjord, hvarvid de tv� �fre liiggas en p� hvardera sidau om svansen och de tv� undre en p� hvardera sidan om jufret. Det kan se-dermera n�gou g�ng blifva n�dv�ndigt att p� korset sammanbinda de begge �fre str�ngarne, for att detta torbaud m� ligga s� mycket s�krare och ej f�r-

Pig. 10.

ilndra sitt l�ge under djurets r�relser yid

dar s slidan

de krjstaingar, genom livilka det bem�-att �nyo utj^ressa den inf�rda lifmodem eller

Lundska h�rtvingen best�r af ett jern af den form, som hg. 10 utvisar, 5 turn i sin st�rsta l�ngd och 4 tuin i sin st�rsta bredd. Det �r best�mdt att begagnas vid samnia tilltallen som iitfallsl)aiidaget, men kan f�llt ers�ttas af det senare. Vill man begagna jern et anUigges det p� samma satt som bandaget genom att i de trenne �glorua flista sn�ren eller hna linor (oxt�mmar), som f�stas nti en kring br�st-korgen lagd t�ekgjord.

Linf�raren (efter G�nther), hvars sammans�ttning och heskaffenhet mycket l�tt inses afbifogade afbildning (fig. Il),' bar det obehaget att vara temligen iuvecklad, och r�kar l�tt i olag. Det �r derf�re som vi h�r endast omn�mna den-

F�RLOSSNINGSSONDEN.

samma, s�rdeles som dess anvandande b�r kunna inses af hvem som helst. N�gon n�rmare beskrifiiing anse vi allde-

Fig- n.

Fig. 12.

Fig. 13.

Fig-. 14.

les �fvertlodig, syimerligast som detta redskap, enligt v�r erfarenhet, Mit kan ers�ttas af

F�rlossnings-sonden, eu 2',2 till 3 fot l�ng, lilltmgev-

58nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;F�RLOSSNINGSSPA.DEN.

tjock jernten, mot ena �nclan bredare samt n�got afplattad och der f�isedd med ett h�l eller �ga af omkriug en half tams diameter; den platta �ndau �r p� kantema af-nuidad och namp;got litet bojd �t ena sidan; dess form ses b�st af lorest�ende fig. 12. Detta instrument kan anv�ndas p� ilerfaldigt satt. S� �r det en synnerligt god linf�rare, om linan l�gges dubbel (i en lycka) genom h�let och denna skjutes �fver sondens fria �nda; sedan man f�tt linan till best�mdt stalle afskjutes den yttre �glan, h\'arigenom man f�r sonden fri och kau framskjuta linan p� ett amiat stalle. Ett ytter-ligare anv�ndande best�r deri, att man medelst f�rlossnings-sonden l�gger en snara om hvilken del som helst, i det man l�ter linans begge �ndar g� igenom sond-�gat, och sedan man f�tt den �syftade delen uti den j)� detta satt bildade lycka drager man st�rkt p� de fria �ndarne, hvarvid sonden utg�r ett mycket godt medel att gtyra den omsn�rjda delen vid draguingen. Vi hafva, haft s� mycket gagn af forloss-ningssonden, att vi l�tit f�r v�rt eget bruk f�rf�rdiga tveime exemplar, det ena n�got mei sidokrokt, det andra u�stan rakt. Vid anbringandet ai' ringsn�ret, antingen f�r direkt anv�ndande eller som f�rberedelse till anl�ggandet af fiir-lossuingss�gen, kanna vi knappast t�nka oss n�got l�mp-ligare instrument.

F�rlossningsspaden (tig. I'd) best�r af en omkriug 2'2 till 3 fot l�ng, Ullfingergrof jernteu, f�rsedd i ena �ndan med en spadlik utvidgning, omkring 4 tum l�ng och 1 ^lk turn bred, midtp� omkring 1 linie tjock, men n�got f�rtunnad mot de afrundade kantema; de fyra h�rnen b�ra �fven vara n�got afrundade.

Den anv�ndes vid de tillf�llen, da man hos fostret vill skilja huden fr�n de underliggande delarne, eller da man vill genomst�ta br�stmusklerna hos fostret, f�r att skilja bogen fr�n b�len. Vid begagnandet �r det naturligligtvi.s af st�rsta vigt, att detta sker s� f�rsigtigt, att moderdjuret ej skadas, och det �r �fven af denna orsak vi afrundat h�r-nen, s� att spaden ej utan st�r v�rdsl�shet kan s�ra da den

F�RLOSSXINGSKRYCKAN.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 59

st�tes fram�t eller drages tillbaka; afrunfli�ngeu iniiiskar dock ej p� minsta satt spadens anv�udbarhet.

F�rlossninyskryclcan (fig. 14) best�r af en omkring 2 W till 3 fot l�ng jeruten, som i ena �ndau �i f�rsedd med en gaffel-lik utvidguiug och i den audra med eu omkring 3 turn i diameter Mllande skifva af metall eller tr�. Detta verk-tyg begagnas for att tillbaka mot lifmodera skjuta delar af fostret eller detta i sin helhet, da de inkommit uti f'oster-v�garne och hindra utforandet af de for�ndringar i fostrets l�ge, hvilka �ro gynnsammast for dess utdrifvande af moder-djnret eller dess uttagande af f�rlossningslijelparen.

Vid anv�ndandet infiir man kryckan forsigtigt med ena banden, st�djer kryckan s�kert och s� att den ej slinter mot den del af fostret, som skall f�ras tillbaka mot lifmo-

dern; detta �r vauligen br�stbenet eller b�rbenfogen, n�gon del af halsen eller benen. Sedan sattes skifvan mot br�stet p� f�rlossningshjelparen, som s�ker att med egen ki'af't eller underst�dd af bitr�den tillbakadrifva heia fostret eller den del deraf, som hindrar och �r i vagen.

F�rlossningsb�garen (Binz) �r ett redskap, hvars form ses af bifogade fig. 15; dess �ndam�l �r att upptaga fostrets hufVud, men da man med densamma endast kan �stadkomma f�ga om ens n�got gagn, och med s�kerhet intet annat, an det man p� b�ttre satt kan vinna medelst forlossningskiyckan och h�nderna, hafva vi eudast velat omn�mna den f�r fullst�n-dighets skull och emedan den finnes omtalad uti de hos oss mest k�nda arbeten i den veterin�ra f�rlossningskonsten.

F�rJossningshronisen kau l�ttast �stadkommas af trenne sammanh�ftade jerngrimskaft, som l�ggas rnndt omkring br�stkorgen p� det f�dande djuret och genom en iustuckeu

F�ELOSSNINGSSK�RAN.

piune �tvridas, s� att derigenom en stark tryckning p� br�st-kurgen och ryggkammen uppkommer. Den anv�ndes, da mo-derdjuret geuom h�ttiga krystningar mycket f�rsv�rar eller om�jligg�r de �tg�rder, som beh�fva vidtagas. Den �r f�re-tr�desvis p� sin plats da vid lifmoderutfall den framfallna delen skall inf�ras och da man vid oriktigt l�ge hos fostret skall f�fb�ttra detta, men hiudras genom fiir starka v�rkar. Genom krystningarne blifver verkan at' forlossniugshromsen �nd� pl�gsammare, hvarigenom djuret naturligtvis s�ker att inskr�nka dessa, hvilket just �r det �syftade �ndam�let.

I brist p� jerngrimskaft kan man i stallet begagna ett t�ggrimskaft eller ett stycke lina, som r�cker omkring br�st-korgen hos det i f�rlossningsarbete varande djuret.

F�rlossningssk�ran (tig. 16) utg�res af en p� inre si-dan sk�rande, halfm�nformig knif, som ilr f�stad vid en 2 Vs

Pig. 16.

till 3 fot l�ng jernten af lilltingers tjocklek, p�, hvars audra �nda finnes en tv�rklack af samma �mne, omkring l'A tmu l�ng. Sjelfva sk�rans spets har ett �ga och �r trubbigt af-rundad; uti detta �ga kau man f�sta ett ring-n�re och se-dermera draga ringen �t sig till dess en knut i ringsn�reta audra �nda hindrar dess vidare utdragande. Man f�r p� detta satt emellan ringsn�ret och skaftet det som skall at-sk�ras; allt annat afglider. Den omn�mnda klacken be-gaguar man till underlag f�r att sl� derp� med en ham-inare, da de delar som sk�rau skall genomg� (ben) �ro f�r fasta f�r att endast med dragning i skaftet kanna genom-sk�ras.

Finc/erJcrnfven. Dennas form ses af bifogade fig. 17. Den b�r vara s� l�ng sora l�nghngret hos operatoren och de derp� betintliga ringarne s� vida, att de l�tt g� �fver

DE TACKTA KNIFVARNE.

fingerlederna, meu ej s� lymliga, att de g�ra knifvens be-gagnande mindre s�kert derigenom att tingret ej riktigt kan styra deusamma. Fiugerkuifven ar p� sin plats i en mangd fall, t. ex. f�r vidgande af lifmodennuimen, da detta n�gon g�ng beh�fves, f�r incisioner � fostret vid mindre betydande styckningar af detsamma; men den bar f�rlorat en del af

Fig. 18.

Fig. 17.

den vigt den bade, da den s� att s�ga var n�stan det enda instrument Veterin�ren bade att t�lg� vid forlossningar. Vid begagnandet inf�res fingerknifven dold af den tillspetsade banden ocb � �mse sidor st�dd af ring- och pekiingret.

De t�ckta Jmifvarne. Den ena af dessa (fig. 18), den Giintberska, bar en omkring 2¹/₂ turns klinga, f�rbunden

Fig. 20.

nied ocb dold uti skaftet p� det siitt afbildningen visar; den' ar ett slags lancett, som kan anv�ndas f�r att �ppna buden � fostret ocb sedermera till�ta inf�randet af ett annat instrument genom den s�lunda �stadkomna �ppningen. In-strumentet inf�res, doldt af den tillspetsade handen; da denna tr�ft�t det stalle, som skall genomsk�ras, framf�res klingan.

SYSKONKROKEX.

s� att den genomtr�nger huden p� det best�mda stallet,, hvarefter man sedermera vidgar s�ret et'ter behof.

Den andra af de t�ckta knifvarne �r Obermayers (figg. 19 och 20), som egentligen uppfunnits f�r oppnaudet af den slutna lifmodermunnen. Detta instrument �r mycket v�l l�mpadt for det afsedda �ndam�let, men da vi iiro �fver-tygade om att detta �ndam�l i de �esta fall, f�r att ej s�ga alltid, �r utan gagn (ora icke skadligt), kunna vi ej heller anse sjelfva knifven vara bland de verktyg, som fortjena att rekommenderas, s�rdeles som densamma mycket v�l kan er-s�ttas af fingerknifven.

Fig. 21.

Fig. 22.

FingerhroJcen (fig. 21) �r eu vanlig, mindre krok, for-sedd med en eller tvenne ringar p� samma satt som finger-knifven; sjelfva kroken har baktill en �ppning, i hvilken man kan inh�fta ett sn�re och dymedelst underst�dja dragningen, da man fasthakat kroken uti n�gon del af fostret. Under de oftast f�rekommande f�rh�llanden utg�r den endast ett medel att underst�dja fingrarne uti fattandet och fasth�llan-det af de olika delarne af fostret. Vi f�redraga likv�l an-v�ndandet af den med mindre fara torbundna

SysJconkroken (fig. 22), som best�r af tvenne t�nglikt f�renade krokai', hvilka, da skalm-�glorna �ro sammantryckta, t�cka hvarandras spetsar. Vi hafva sedan mycket l�ngt till-baka begagnat en vanlig, om skeppsbord anv�nd syskonkrok, hvars spetsar vi hv�ssat, men hafva sedermera sett en dylik

DEN STORA F�RLOSSNINGSKROKEX.

(SS

krok afbildad uti Hertwigs Magazin, och sedan vi u�got f�r-�ndrat denna i likhet med den h�r lemnade afbildningen, hafva vi aubefallt den s�soin ett sardeles v�rdefullt fiirloss-

ningsinstrument. Den aiw�ndes i^� s� satt, att uti den del, der kroken skall fastas, in-f�res en af spetsanie tr�n hvardera sidan, och sedan drager man uti den lina, sein med en lycka �r f�stad i begge skalm-�glorna, hvarvid k�ftkrokarne sluta till-sammans om det som befmnes emellan dem, och s�lunda en myeket stark drag-ning kan ut�fvas, utan att man beh�fver fmkta det krokarne skola skada. Detta instrument h�r aldrig saknas uti det f�r f�rlossningshjelp ber�knade bestick.

Den l�nga, hvassa f�rlossningsJtro-Jcen (tig. 23) best�r af en omkring 2 fot l�ng, i ena �udan med en hvass krok f�r-sedd jernten, som i andra �ndan har en st�r �gla eller ett handtag af tr� eller horn, med hvilket den styres. Den hegag-nas att f�sta uti och dermed uttaga ab�normt bel�gna delai', �fvensom att genom bakre b�cken�ppningeu hos fost�et, da bakdelen ligger lore, infora kroken, h�kta fast densamma p� fr�mre kanten af b�c-kenet och s�lunda bidraga till fostrets ut-tagande.

Den stora, trubbiga f�rlossningsJcro-ken (tig. 24) star temligen n�ra den redau omn�mnda fdiiossningssonden, med undan-tag af att den �r s� kr�kt, att den bildar

Fig. 23.

Fig. 24.

en krok af 3 turns diameter. Den begag-

nas att fatta tag cm s�dane l�ngt in be�l�gna delar af fostret � hufvud, ben, hals �, som man ej kan n� med h�nderna, och draga dem inom handens om-

EEN TKUBBIGA F�ELOSSMNGSKROKEN.

r�cle; man kan derefter anlagga suaror f�r att dermed draga delarue n�nnare f�rlossningsv�garne, och detta sker s� mycket l�ttare, om man vid krokens inf�rande later ringsn�ret medfolja, intr�dt nti det �ga (se fig. 24), som finnes i krokens trubbiga �nda. Man f�rfar derefter p� samma satt, som vi ofvanfore upp-gifvit vid beskrifi�ngeu af rmgsu�ret och forlossningssonden.

Fig. 55.

F�r att icke belasta sig med for mycket tanga iustru-menter, kan man l�,ta dela forlossningssonden, spaden, kryc-kan, sk�ran samt den l�nga raka och den stora trubbiga f�rlossningskroken hvardera i trenne delar (efter tv�rstrecken � figurerna) och bland dessa l�ta handtaget och klacken � f�rlossningssk�ran samt ett eller tvenne midtelstycken vara gemensamma och vid dessa fasta de �friga framstyckena ef�ter behof. Man f�rmiuskar h�rigenom tyngden med mer an tv� tredjedelar. De s�rskilda delarne f�renas gejiom skruf-g�ngor, hvilka naturligen alia b�ra passa tillsammans.

F�RLOSSNINGSTAXGEX.

De duhhla f�rlossningskrokarne utg�ras af trenne om-kring 5 tum l�nga krokar af den form, vidst�ende fig. 25 utvisar, och �ro best�mda att sedan de en p� hvardera sidan intryckts uti Ijumskarne p� fostret, befordra dess uttagande, da, bakdelen ligger inne och fostrets bakben ej kanna s�, f�r�ndras i sitt l�ge, att man kan l�,ta fostret framf�das med de ut trackta bakbenen, utan mtiste fors�ka att l�ta det framf�das med un-derslagna bakben.

De sm� f�rlossningskrokarne besta af tvenne ungef�r 3 tum l�nga krokar med stora iiglor, i likhet med fig. 26. De �ro best�mda att f�sta uti Imfvndet och andra delar, som blifvit afskiljda och som man ej utan denna hjelp kan afl�gsna. De komma likviil nu min-dre i fi-aga sedan man inf�rt bruket af syskon-kroken samt kunna deif�r auses s�som ibr-�ldrade, synnerligast som deras fastg�rande, s�rdeles i hufvudet, vanligen �r foga s�kert.

F�rlossningsf�ngen �r ett ungef�r 3 fot l�ngt redskap, som bestamp;r af tvenne krokar eller armar, hvilka hvardera �ro forsedda med ett �ga for en lina, hvarigenom hegge delarne f�renas till ett helt. Armarne �ro p� sin yttre sirla tandade, hvarigenom man kan skjuta en oval ring �fver dem, utan att den glider till-baka, och dymedelst l�ta dem bibeh�lla deiv st�llning i forh�llande till livarandra och kring fostret, som man gifvit dem. Denna beskrif-ning h�r tillsammans med vidst�ende afbild-ning (fig. 27) vara tillr�cklig f�r hvar och en

Fig. 27

att g�ra sig en tydlig f�rest�llning om sjelfva

instiiimentet.

Man anv�nder den da fostret bjuder bakdelen med un-derslagna bakben, p� det satt, att man inf�r en af krokarne

66nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; F�RLOSSNINGSS�GEN.

i sender, v�nder sjelfva k�ftkroken s�, att denna iuti�iiger i ljumskvecket, och anl�gger derefter den audra p�'samma satt; sedermera for man en lina geuom �gouen och p�triider den ovala ringen samt skjuter denna s� l�ngt upp som m�j-ligt, hvarefter man genom dragning uti linan eller dess upp-vindande kring ett hjnlnaf s�ker uttaga fostret. Da man begagnar denna t�ng vilja vi likv�l tillr�da, att ej allt f�r st�r kraft anv�ndes vid dragniagen, utan om det skulle visa sig om�jligt att p� detta siltt aflagsna fostret, heldre i tid f�retaga dess styckiiing. Sjelfva tangen kan n�stan anses �fver��dig, emedan den i det n�rmaste kan ers�ttas af li-norna eller de duhhla krokarne.

F�rlossningss�gen (tig. 28) �r ett af stuteri-h�stl�karen Persson p� Str�msholm 1 forlossningspraktiken iniordt in�strument, som hlifvit en synnerlig favorit hos alia som be-gagnat detsamma, och hvilket vi ej tveka att betrakta som

Fig. 28.

en verklig vinst f�r den veterin�ra forlossningskonsten. F�r�lossningss�gen utg�res af en vanlig kirargisk kedjes�g af om-kring 12 dec.-tums l�ngd, ³'4 linies bredd och '/, linies h�jd. De olika l�nkarne h�ra vara n�got tunnare apptill an nedtill viel den yta, der s�gt�nderna finnas; dessa st� p� samina satt som i den s. k. fogsvansen. Uti hvardera �ndan af s�gen finnes i stallet f�r handtag tveune sm� ringar af n�got mer an 1 linies inre diameter, f�renade med �ndl�nkarne p� samma satt, som de �friga l�nkarne �ro iorenade sins-emellan. Dessa ringars �ndam�l �r att upptaga en fin lina eller ett gr�fre sn�re.

Vid begagnandet bringas den l�mpligast medelst ring-sn�ret, som fastg�res i den ena ringen, i det l�ge, att s�g�t�nderna �ro v�nda mot den del, som skall genomsk�ras; sedermera f�stes ett sn�re �fven i den andra �nd-ringen.

SOKAREN.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 67

ocli sedan man s�luiula f�tt s�gen pa sin plats, genomskares allt som tinnes omt'attadt af densamma, under det man om-vexlande gifver med ena handen och tager med den audra. For alt undvika hvarje slags retning af slidviiggen och lit-moderimmnen, da de hegge sn�rena toras fram och tillhaka, later man dem l�pa genom en ring af hen, glas eller metall (ett korfhom eller n�got dylikt), som kan sammanh�lla de uti s�gen f�stade sn�rena under det de �tskiljas af den del af fostret, som skall genomsk�ras.

Under det s�gen begagnas, passar man p� att emellan�t, da den ar dragen mycket �fver �t ena sidan, med fiagrame afi�gsna det som kunnat fastna uti t�nderna, och detta g�rcs omvexlande f�rst p� ena si-dan och sedermera p� den andra, emedan den annars suait skulle v�gra att g�ra tjenst. Detta h�r likv�l ej ske torr an man marker att den b�rjar g� mindre v�l; att i aiinat fall stadna v�llar understimdom sv�righet att p� nvtt f� den i �gt;�iio;.

Det �r klart att s�gens sammans�ttning tarfvar mycken noggrannhet i afseende i)� ren-g�ring efter hegagnandet och att den sm�rjes med ren homolja, s� att den icke f�rst�res eller genom rost och smuts g�res oam�ndhar n�r den hast heh�fves. � Den som �nnu icke anv�ndt s�gen, kau knappast g�ra sig en f�rest�llning om den hetyd-Jiga l�ttnad densamina bereder vid sv�rare forlossnhigar, och hum den g�r en st�r del andra, st�ire och kostsammare in�strumenter �fverfl�diga.

S�karen, af Tr�ger (tig. 29) hest�r af en �gla af gl�d-gad messingstr�d, s� grof som en tinare f)�der-(korp-)penna. Denna �gla �r oval och har 3 till 4 turns tv�r- och 6 till 8 turns l�ngd-diameter samt �r f�stad vid ett 3 till 4 tum l�ngt hornskaft. Vid hegagnandet intores den uti lifmodem i �ndam�l att upps�ka fosterdelar som, vridna in�t lifmo-dern, ej kunna n�s med h�nderna. Vi hetrakta instrumentet

68nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; KROKKNIFVEN.

som �fverfl�digt och f�ga anviindbart, Ak vi uti den stora, tmbbiga f�rlossniugskroken i f�reuiiig med ringsu�ret hafva-ett, enligt v�r �fvertygelse, vida mer praktiskt redskap.

Modersprutan �r en vanlig lavementsspruta, f�rsedd med eu n�g�t l�ng och vid, med m�-nga sm� h�l genom-borrad pip; men denna �r, enligt v�r uppfattning, helt och

Fig. SO.

hallet �fverfl�dig, da hvarje lavements- oeli brandspruta kau g�ra fullkomligt samina gagn, synnerligast om man f�rser sig med n�gra 1 fot l�nga af tiiid svarfvade pipar af den form, hg. 30 angifver, hvilka kunna l�mpas till hvarje kor-tare sprutpip och en qvarlemnas p� det stalle, der insprut-ningar uti slidan eller lifmodern �ro nodv�ndiga.

Fig. Sl.

Feys hr�kknif (hg. 31) och G�nthers saxlmif (tig. 32, a och b) arc stora, omkring 3 fot l�nga och mycket tunga iustrumenter, hvilkas fonner gauska v�l kmina ses af de bi-fogade tr�snitten och hvilkas uppgift �r att afsk�ra de dclar af fostret, som man bringar mellan deras k�ftar. Den f�rra

SMAT�NGEB.

sluter sig geuom vridnmg af liandtaget, den sednare medelst en vef, drifvaiide ett kugghjul, som ingriper i t�nder pamp; den r�rliga armen. Det s�ger sig sjelft att man vid begagnan-det b�r uppljumma dem i varmt vatten, om vaderleken al�kali, samt f�rsigtigt inf�ra dem ocli sedermera vidga k�f-tarne, s� att endast det som skall afsk�ras kommer emellan dem, hvarefter man n�rmar kUftarne intill hvarandra, s� att allt som tinnes emellan genomskares och s�liuida helt och

hallet skiljer de � �mse sidor af k�ftarne betintliga delarne atquot; fostret. \'i tro ej att dessa instrument ofta anv�ndts, och vi anse dem, sedan f�rlossningssagen hlitVit kilnd och b�rjat begagnas, icke uti n�got afseende ktmna rekommenderas.

Den lilla, fnndadv. tangen (tig. 33), f�reslagen af Bin z, �i'veusoni den af Tallich inventerade mindre tangen (tig.

Pig. S4.

34) samt Fey's skruft�ng �ro allesammans af den beskaf-feniiet, att vi anse dem fullkondigt nmbiirliga, h\^rartore vi endast omn�mna dem for det historiska v�rde, de m�jligen

kunna ega.

Hjulnafvet. Det �r (jfta som man vid sv�rare forloss-ningar hos v�ra st�rre hnsdjiir har behof af' en h�gre grad af kraft, tin som i allm�nhet star till hvarje enskilds dis�position och derjemte af en som verkar jemut och s�kert.

SPAKEN.

utan n�gra starkar� ryckningar. Detta ar stundom sv�rt att �stadkomma, ty ofta sakiias folk, och vaiiligen iiro de Intraden mau erh�ller ej i 8t�nd att utveckla den jenuia, laugsamt och s�kert verkande dragning, som ar �nsklig, utan den sker ryckvis, men slappas snart, hvilket kan verka menligt p� utgaagen af sjeltva t'�iiossningshjelpeii.

Ett s�rdeles l�mpligt inedel i s�rlana fall best�r uti att biuda torlossningslinornas fria �udar kring hji�naf\quot;et p� en kan-a eller vagn, som � ena sidan hojes s� mycket, att hjul-riugen ej ber�� marken. Som hilfst�nger begagnas hjul-

ekrarne, medelst hvilka man kringvrider hjulet uti den rikt-ning, som Llr n�dv�iiflig lor upplindandet af linan kring hjulnafvet, och man kan p� detta satt �stadkomma den jemna, oafbrutna dragning, som �r s� n�dv�ndig for att orh�lla ett godt resultat a f f�rlossningen. Man tar likviil ej gl�nnna, att man p� detta siitt kan draga f�r h�rdt; men

s� mycket ondt, som v�llas

Fig. ss.

genom ryckvis och v�ldsam dragning p� de vanligen anlitade satten, kau man om�jligen p� denna v�g �stadkomma.

Sp�hen. Samma resultat, som man afser att vinna med hjulnafvet, kan �fven, ehuru icke s� fnllst�ndigt, erh�llas om man faster forlossningslinorna mer eller mindre l�ngt in p� en spak, jemst�r eller gr�fre kapp. Man st�djer vid begag-nandet spakens koitare ilnda mot en l�mplig punkt i golfvet eller p� v�ggen och begagaar den l�ngre som h�fst�ng. Man flyttar spaken till an nan plats, m�r dragning med densamma ej l�ngre kau �stadkommas. Dess anv�ndande f�rklaras for �frigt hast genoin vidst�ende tig. 35.

IV. Fortoeredelser till f�rlossningshjelpen.

A. Om operatoren.

Innan vi inl�ta oss p� huru man b�r g� till v�ga vid det fodan.de hondjurets unders�kning och de felaktigheter hos moderdjur och foster, som kuiina g�ra bitr�de vid for-lossningen beh�fligt, tro vi det iche vara ur vagen att n�miia n�gra ord om, huru operatoren sjelf shall hunna skydda sig f�r de stundom med verkliga faror f�renade obehag, f�r hvillva hau mer eller mindre uts�tter sig vid hvaije fiir-lossniug.

Som de .fiesta djuregare kanna, f�rekomma st�rsta delen af de fall, der hjelp ar n�dv�ndig vid f�rlossningen, hos kor, och det ar �fveu bekaut, att st�rsta antalet kalfningar iu-triiffa under Januari, Februari, Mars och December m�uader. En naturlig f�ljd h�raf �r, att de sv�ra f�rlossuingarne �f\'en �ro talrikast under dessa m�nader, som i allm�nhet utm�rka sig genom sv�rt, kallt, regnigt och disigt eller aimars min�dre godt vader. Da forlossningshjelparen vid forrattningeu m�ste vara teniligen blottad, och sjelfva ai'betet, hvilket stun�dom lir mycket str�ngt och ofta framkallar svettning, van-ligen m�ste f�rr�ttas uti en kali och dragig ladug�rd. stun�dom till och med i fria l�ften under nederbord, m�ste hau l�tt uts�ttas for forkylningar, hvilka l�ttsinnigt f�raktas uu-der ungdomens och kraftens dagar, men som raquo;komma efterraquo; l�ngre fram. Det kan af denna orsak ej anses ol�mpligt att vi n�mna n�gra ord om medleu att skydda sig for dessa menliga inflytelser, och vi tro att i detta h�nseende en v�st af skinn, helst s�mskadt, som r�cker ju l�ngre ned dess b�ttre, �r mycket �udam�lsenlig. Da armarne m�ste vara bara, f�r v�sten ej vara f�rsedd med �rmar. Uti ett s�dant

72nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;OM OPERATOREN.

plagg har man kroppens arllaste delar skyddade, utan att p� n�got satt vara hindrad i sina r�relser.

Yill man derjemte akta kl�derna uedanf�r vasten, kan man p�taga ofvanp� densamma ett vanligt f�rskmn, livilket dessutom har den f�rdel, att man kan kn�falla utan att be-h�fva l�gga kn�na uti den smuts, som icke kan undvikas och som i ganska st�r m�ngd h�rflyter fitln sjelfva f�rloss-ningen.

Annarne m�ste vara bara, och man uppvecklar derf�re skjort�rmarne s� l�ngt mot axlarne som m�jligt p� det satt, att man viker dem in�t och icke som vanligt ut�t, emedan de i f�rra fallet mycket b�ttre bibeh�lla det gifna l�get och ej s� l�tt nedglida och smutsas, som vid det senare fcir-'faringss�ttet.

Operatoren ar ofta utsatt f�r farau att efter f�rloss-ningen angripas � annarne af ett utslag, som kan vara af olika beskaffenhet. Oftast best�r det af en ofantlig m�ngd sm� qvislor, som �ro likformigt spridda offer hela den del af armen, som varit inford i f�rlossningsvagarne hos moder-djuret, och hvilket utslag framkallar en obehaglig kl�da un�der det qvislorna sl� ut och borttorka, hvilket vanligen sker p� omkring en veckas tid. N�gon gang blifver deremot ut-slaget vida allvarsammare och best�r uti en m�ngd bolder (liknande s. k. spikb�lder), som �ro f�renade med allvarsamt illam�ende och ofta beh�fva fiera vector iniian de helt och hallet fiirsvinna och armen eller armarne �tervunnit sin f�rra kraft och auv�ndbarhet.

N�r ett sto f�rliises b�r man framf�r allt �fvertyga sig om att detsamma ej lider af rotz eller misst�nkt qvarka, ty under s�dana f�rh�llanden kan farau blifva �nd� sterre.

Det b�sta s�ttet att skydda sig mot dessa lidanden be�st�r deruti, att, inuan mau uts�tter h�nderna och armarne f�r de skarpa eller sjukliga moder- eller fosterv�tskorna, in-smorja dem med vanlig gr�n s�i)a. Mau ser vanligen olja eller fett, linfr�- eller hafreslem anbefallda, men vi hafva sett exempel p� att dessa ej varit tillr�ckliga att skydda de der-

0.M OPKKA��REN.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;73

med iusmorda aimarne. �rsakeu li�rtill kau m�jligeu vara v�rdsl�shet viel sjelfva iiism�rjningen, men oftast och s�kiast beror den p� sv�righeten f�r dessa �miien att iutr�nga och f�sta sig uti hudeus f�rdjupuingar (porer).

S�pan, som vi enligt f�rs�k f�redraga i'ramf�r alia au-dra dylika skyddsmedel, l�ter l�tt och s�kert utbreda sig samt fastnar val p� huden; den g�r armar och h�nder lika glatta och befordrar s�lunda deras intr�ngande lika v�l som de �friga �mneua; den finnes vanligen att tillg� i tillr�cklig ra�ngd, �fven hos de fattigaste, och den kan h�ttre aflagsnas tr�n kl�derna an andra �mnen, om den skulle f�sta sig vid desamma. Men det f�m�msta sk�let hvarfore vi rekommen-dera s�pan �r att den efter slutad operation till�ter en giundligare och beqv�mare aftv�ttning an �friga anbefallda medel, och vi �ro �fvertygade, att deruti finnes f�rn�msta orsaken till den �fverl�gsna skyddskraft, som den visar mot inverkan af foster- eller moderv�tskorna.

Skulle Operatoren vid en forlossning p� h�nderna eller armarne hafva s�,r eller hudl�sheter, m�ste dessa toucheras med lapis infernalis eller skyddas genom ett �fverdrag med kollodium, emedan annars, som hvar och en l�tt inser, en med myeken fara f�renad infection kan uppkomma.

Man ser och h�r stundom att handskar rekommende-ras �t den som bitr�der eller hjelper vid en forlossning, dels som skydd tor h�nderna, dels som skulle detta gii'va en utv�g att b�ttre kunna fatta de delar af fostret, som er-bjudas. De som s� l�ra hafva autingen, och detta �r sanno-likast, aldrig bitr�dt vid en sv�rare forlossning, eller eck ahlrig n�gonsin sjelfva f�rs�kt det de tillr�da. Lika f�ruuf-tigt vore det att anse fotbojor s�som befordrande snabbhet eller bindel f�r �gonen skarpsynthet, och det beh�fves, som vi tro, ej mer an att f�sta uppm�rksamheten h�rp� for att hvar och en m� inse det d�raktiga uti att vid tillf�llen da armen och banden beh�fva all sin kraft och smidighet, in-skr�nka begge genom anl�ggande af handskar eller uts�tta

74nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; OM OPERATOREN.

handen f�r en l�ngvarigare iuverkan af de delet�ra v�tskorna fr�n lifmodeni an som �r absolut n�dV�ndigt.

Det �r �fven ouudg�ngligt att, imiau mau skrider till un-ders�kniugen, afl�gsna ringar eller dylikt, som mau kau hafva p� h�uderua, �fvensom for l�uga och skarjia uaglar. Under det mau g�r dessa n�dv�udiga f�rberedelser, s�ker mau att af djurets egare eller sk�tare erh�lla de upplysuiugar, som kanna vara beh�fliga for operatoren, s�som: buiTi l�nge dju-ret varit sjukt, om dr�gtighetstideu �r f�rlideu ocb buru mycket den �fverskridits eller burn laug tid som �terst�r af densamma; om u�gra �tg�rder blifvit med det sjuka dju-ret vidtagua, och i s� fall hvilka. Att utleta det som mau beh�fver veta erbjuder stuudom stora sv�righeter, men att lyckas deri �r just konsten. N�gou g�ug kau det vara l�mp-ligast att st�lla fr�gor af olika iuueh�ll till dem som sk�tt djuret; vid audra tillf�lleu passar det sig hast att l�ta de u�rvarande ber�tta buru alltiug f�rb�ller sig och sedermera p� gruud deraf g�ra fr�gor efter erh�llua auleduiugar.

Ofta d�ljas de �tg�rder som A'idtagits eller de persouer som dervid bitr�dt; meu derom kau mau stuudom erh�lla upplysuiug genom att under eu eller annan f�rev�udniug (t. ex. f�r att hemta n�got) borts�nda eu eller par af de n�rvaraurle, derp� utfr�ga de qvarblifue och sedermera de �terkommande, da vanligeu tvetalan uppkommer. I'� detta satt lyckas mau ofta att f� reda p� sanningen.

Samtidigt orduas de instrumenter man har med sig och l�ggas s�, att de ej l�tt rubbas ocb s�, att de n�rst�ende kunna f�rst� bvilket af dem mau �nskar, om n�got skulle beh�fvas. Derjemte s�rjer mau for att ett �mbar varmt och lika mycket kaut vatten tinnes till bands, s� att om Ijumt vatten beh�fves, s�dant hastigt ocb beqv�mt m� kunna er-h�llas af lagom v�rmegrad.

B. Om inoderdjuret.

Under det man p� s� satt ordnat sig sjelf ocb allt au-nat, m�ste man �fveu bafH^ra s�rjt f�r att moderdjuret er-

OM MOIIHRDJ�RET.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;75

Mllit l�mpligaste plats, och att det har rikligt meel stro s�v�l linder som batom sig. Eu l�mplig plats hor hafva dager samt utrymme �t alia hall, och derjemte vara s� be-skai�ad, att om djuret �r st�eude skydd tinnes f�r opera�toren, t. ex. bakom en spiltstolpe, och derjemte utvilgar att h�lla djuret stilla, t. ex. en polare eller v�gg, mot hvilken djuret kan fixeras genom tryck p� boft och hr�stkorg. Det �r icke alltid man kan f�, dylika fordringar tillfredsst�llda, utan m�ste n�ja sig med att inr�tta allt s� beqv�mt och f�rdelaktigt omst�ndigheterna till�ta.

Skulle det i fiidslov�ndor stadda djuret ligga, h�r man akta sig att uppjaga detsamma, emedan unders�kningeu i de Hesta fall gyunas af detta l�ge, och man kan da �fven genom att med linor (oxt�mmar) sammansn�ra benen, l�tt f� djurets l�ge efter behof f�r�ndradt, t. ex. till ryggl�ge.

�r moderdjuret staande, h�r mau l�ta det bibeh�lla sin st�llning och icke kasta detsamma f�rr an s�dant f�r Opera�tionen visar sig n�dv�udigt, och �fven da �r det oftast b�ttre att afvakta det djuret af oro eller tr�tthet sjelfvilligt l�gger sig, an att med v�ld kasta detsamma, derest omst�ndig�heterna icke iiro af den bjudande beskaffenhet, att dr�jsm�l ej kau forsvaras.

N�r moderdjuret ligger, later man en person h�lla dess hufvud tryckt mot marken medelst griinmau samt uosen u�-got uppamp;t om det �r ett sto; kous hufvud st�lles s� att hor-uen eller �tminstoue det eua ligger mot marken; djureu kuuua da l�tt qvarh�llas liggaude. Skulle det i fodslov�ndor arbetande djuret st�, l�ter mau h�lla det i hufvudet, och om det �r ett sto upph�lles venstra framfoten.

C. Den iiire unders�kningeu.

Sedan man s�lunda vidtagit alia f�rsigtighetsraiitt och omsorger, som �ro nodv�ndiga, och derunder samtidigt uu-derkastat det f�dande djuret en yttre unders�kning, skr! der man till den inre unders�kningeu, som sker medelst den till-

DEN LVRE UNDEKS0KN1\(JEN.

spetsade handen, hvilken iuf�res wti fosterv�game. Man in-tr�iiger fiirst med handen genom blygdeu uti slidan och ta�ger dervid reda p� dennas beskaffenhet: �r den tr�ng eller vid, rymlig och eftergifvande eller spiralformigt vrideri? �r den het och ton^- eller slemmig? finnes uti deusamma s�r, nybildningar, delar af fostret eller fosterhinnorna? kau mau ledigt intrilnga i slidan, och om icke, hvad �r det som v�llar hiudret? o. s. v.

Sedan framg�r man med banden, om ej n�got hinder tinnes, till lifmodermunnen, och f�r dervid reda p� om den �r sinten, toga eller belt och hallet oppen; om i densamma tbsterbl�san finnes hei eller om den blifvit spr�ngd, om slappa delar af fosterhinnorna eller delar af fostret der finnas; och man f�r derigenom veta, huruvida fostret betinner sig till n�gon del i slidan, i sjelfva lifmodermunnen eller straxt in-nanfiir densamma.

Skulle lifmodermunnen vara sluten, f�r man ej �ppua den genom att intora bngrarne eller banden, och detta bor ej beller ske, om den skulle vara foga �ppnad. Ar den op�pen och den slutna fosterbl�san motes af den unders�kandes band, f�r bl�san p� inga vilkor genomborras, utan man dra�ger da banden tillbaka, afvaktande att fosterbl�san langre framdrifves genom kraftigare v�rkar.

Vi rekommendera synnerligen dessa f�reskril'ter hos bvarje f�ilossiiingsbjelpare ocb djuregare, emedau deras f�r-biseende ofta fort till mycket ledsamma f�ljder. P�tr�ftas t. ex. lifmodermunnen sluten eller foga �ppnad, inf�ras ting-rarne och banden, ocb skulle detta ej genast lyckas, forkla-ras lifmodermunnen sammanvuxen eller raquo;kalfhuset bopv�xtraquo;, hvarvid naturligtvis kr�ftiga �tg�rder m�ste vidtagas mot ett s� sv�rt fall. Det �r vanligen raquo;kloka giuumorraquo; och qvack-salvare, som bastigt st�lla denna diagnos, ocb vi hafva fr�u v�r praktik �erfaldiga minnen om djur, hos hvilka genom ett s�dant otidigt ingripande af okunnigt ocb of�nmftigt folk, en fbrlossning, som lemnad �t sig sjelf f�rlupit i sin natur-liga ordning, blifvit s� f�rsv�rad, att oaktadt hjelp af sak-

DEK IXRE UXDERS�KNINGEN.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;77

kuiuiig blifvit tillkallad, tiet enrlast merl sv�righet lyckats att l�dda moderdjuret, och n�goii gamp;ng detta icke ens va-rit m�jligt.

Skulle lifmodermunneu vara oppen, men fosterbl�san icke br�sten, s�ker man att f�rsigtigt inlora banden mellan fosterhiiinorna och lihnodervilggen, tor att derigenom f� k�n-nedom ora fostrets l�ge, storlek, egenskaper, antal o. s. v. Erbiuder denna utv�g svfirigheter, f�r mau ej ut�fva f�r mycket v�ld, utan f�rsigtigt draga banden tillbaka och me-delst densammas iuforande i �ndtanneu samt lifmoderns un-ders�kning derifr�u �stadkoniina den utforskning af fostrets l�ge m. in., som afs�gs med intr�ugandet mellan fosterhin-uorua och lifmoderraggen.

Att i dylika fall spr�nga fosterbinnorna, �r i hvarje h�n-seende f�rkastligt; man h�r alltid, synneiiigast vid f�rloss-uingar, fbrst�, att med omd�me v�nta, emedan i bogst ik fall, cm ens n�gonsin, olycka derigenom kau v�llas, men deremot for tidigt och v�ldsamt ingripande mycket ofta str�ngt straf-fas genom olycklig utg�ng.

�r lifmodermunuen �ppeu och fosterbl�san s�ndersliten, ing�r mau med banden s�, att man s� hastigt som m�jligt fix en klar bild af fostrets l�ge och beskaftenhet; p�tr�tfas fostrets Imfvud, h�r man noga iakttaga om det ligger rik-tigt, och om benen r�kas, f�ljer man dessa fr�n kl�fvame till kn�- och basledeina, s� att man �r fullkomligt s�ker om att ej f�rvexla fram- och bakben hos fostret, och detta bor ske med hegge benen, s� att man icke betraktar ett fram-och ett bakben s�som varaude ett par.

Fimier man vid unders�kuiugeu tvenue framben eller tvenue bakben, �r det derf�re ej alltid h�ndelsen att de h�ra till samma djur; de kunna h�ra till olika foster, hvart�re mau h�r f�lja dem s� l�ngt som m�jligt, �nda u))p till b�leu om sig g�ra l�ter, f�r att �fvertyga sig om, att ej en m�jlig tvillingb�rd skulle kanna gifva anledning till ett misstag.

Skulle fostret, da unders�kningen vidtages, redan hafva till st�rre del intr�ngt uti slidan och m�jligen till en del

PEN 1XRK UNDEKSOKXIXGEX.

visa sig iitanf�r densamma, har man endast att taga reda. p� tie delar, som lietiuna sig uti fosterv�garue, och detta kau ske autiiigen geuoia handens infiirande emellan fostret och slidv�ggeu, torst p� den eua och sedau ji� den andia sidan_reller ock geuom �udtarmen.

Lemuar icke unders�kiiiiigen af det st�ende eller i van-lig st�llning liggaude djuret alia de upplysningar, som arc-beh�fllga ich- uppg�randet af eu plan f�r operat�reus till-v�gag�enrle, kan det vara sk�l att sammansn�rja de fyra benen och genom dessas upplyftande och det f�dande dju-rets f�rs�ttaade i ryggl�ge f� tillfalle att h�ttre unders�ka s�v�l moderdjnr som foster.

Som eu vigtig regel, hvilken aldrig f�r gl�mmas, vilja vi p�minna om att unders�kiiiiigen h�r ske s� .hastigt som m�jligt, men �fven s� fullst�ndigt och uoggrannt, att intet f�rhises. Den grundliga iusigten om hvad som �r felaktigt-och hvad som h�r afhjelpas, gifver en s� st�r vinst i tid vid beslutandet och utf�randet af de �tg�rder, som h�ra vid-tagas, att den l�ngre tid, som anv�ndes p� en iioggranu uu-ders�kning, s�llan om eus n�gonsin v�llar en l�ngsammare torlossning. Foil och v�l m�ste h�r f�ljas �t, och detta hlifver li�ndelsen, om man till en b�rjan �r noggrann; att skyndsamt fatta och begagna de genom imders�kningeu vunna npplysiiingarne kommer s� att s�ga af sig sjelft efter jemtorelsevis kort tid.

Vi hafra nu gifvit eu kort framst�lluiug om hum man skall g� tillv�ga vid uuders�kuingeu, men f� dervid g�ra den erinran, att det �r u�dv�udigt taga eu fullst�udig och nog-giauu k�nnedom om de forh�llandeu, vi uti det f�ljande komma att afhandla och som omfatta de omst�ndigheter hos s�v�l moderdjur som foster, hvilka v�lla sv�r torloss�ning, f�r att man m� kunua g�ra sig eu riktig och klar iore-st�lluing oiu hvad mau medelst unders�kiiiiigen h�r och m�ste utroiia.

V. De egentliga f�rlossningsoperationerna.

A. F�rlossningshinder hos moderdjuret.

1.nbsp; nbsp;Tr�ngt och slteft hacken. Biickenli�laii ilr stmidom s� tr�iig, att den icke kau genomslappa fostret, och detta kan bero derp�, att den icke har beh�rig rymlighet eller ock att fostret ilr alldeles for stort. Man har afven funnit den ena sidan af b�ckenh�lan antingen hejdad i sin utveck-ling eller ock s� for�ndrad af sjukliga processer, att dess ena h�lft derigenom blifvit mindre rymlig an den andra.

Uti s�dana fall m�ste man iorst fors�ka att genom kraf�tig dragning i fostret, sedan man � l�mpliga stallen hos det-samma p�lagt linor, a��gsna det; men skulle man vid uu-ders�kniugeu eller sedermera inse att detta icke kau lyckas, m�ste mau geuom styckuiug af fosti'�t s�ka befria moder�djuret fr�u detsaiuma. Ar b�ckenh�lan mycket f�rtr�ngd, kau stuudom till och med icke ens detta lyckas, och mau m�ste, om forh�llaudet f�rut �r bekaut, medelst geuom konst framkallad kastuiug s�ka f�rekomma de stora, med f�rloss-ningeu f�rbuudua farorua f�r moderdjuret.

2.nbsp; nbsp;Brott af h�clcenbenen. S�dana kunua f�rekomma p� olika stallen, och allt efter f�rekomstst�llet och de st�rre eller mindre f�r�udringar som deras l�kidng framkallat uti b�ckenh�lan, kunua de vara af st�rre eller mindre betydeu-het i afseende p� ibrlossniiigen. Att uppt�cka dem och be-doma deras iuflytande �r i albn�iihet l�tt vid en uoggraim unders�kuing; men det �r ofta n�dv�udigt att denna f�re-tages bade genom �ndtarmeu och slidau och alltid med mycken omsorg. Stuudom bafva de f�r�udringar, beubrott orsakat, utanp� framkallat syi�iga afvikelser i korsets form,, hvilka genast rikta uppm�rksambeten �t detta hall.

FUK SVAGA VAKKAE.

Den behaiulling och de fitg�rder, som m�ste vidtagas, �ro alldeles desamma vi anbefallt vid tr�ngt och skeft backen.

N�gon gang installer sig b�ckenbrott hos dr�gtiga ston och * kor mot slntet af dr�gtigheten eller under sjelfva for-lossniugen. Vi hafva i ett par fall, der detta obehagliga f�r-Mllande uppkommit, icke kunnat tillrMa annat tin moder-djurets slagtande.

3.nbsp; nbsp;H�ngbitk '�x ett hos kor ej s�llan fcirekommande fel, som utg�r ett stoit hinder for f�rlossuingen. Orsaken till dem ia starka utvidgning af buken, hvilken stundom n�stan ber�r marken, kan vara utt�njning, f�rslappning eller brist-ning af bukmusklerna, f�retr�desvis � de l�nga, rata bukmusk-lerna. Det ar tydligt, att under s�dana forh�llanden lif-moderns sammandragningar ej kanna i tillr�cklig grad un-derst�djas af bukmusklerna, och s�lunda f�i'lossniugen ej p� ett normalt satt ftirsigga.

Den hjelp, som h�rvid kan lemnas, best�r uti bukens omgifvande med en dubbel s�desmatta, som kraftigt samman-sn�res p� rjggen, sedan man skyddat denna genom under-lagd halm, men detta hjelper endast uti lindrigare fall; uti svamp;rare m�ste man l�gga moderdjuret p� ryggen, sedan man sammansn�rat benen och f�stat dessa ujip�t vid en fin sparre eller i taket. H�refter fastg�r man linor vid hufvudet och benen hos fostret, samt s�ker genom dragning befordra dess afgang.

4.nbsp; nbsp;13rist�nde och f�r sraga v�rhar kunna vid f�rloss�uingen forekomma hos v�ra st�rre husdjur, men da man misstlinker eller h�r uppgifras att detta skall vara h�ndel-sen, b�r man ih�gkomma, att djuren l�ng tid fore f�rloss-ningen kunna vara ur stand att h�lla sig st�ende, och att de f�rberedande v�rkame, som alls icke hafva till syfte att utdrifva fostret, kunna under vissa forh�llanden vara l�ng-varigare an annars.

Vi f� s�lunda icke antaga bristande eller for svaga v�r-kar uti s�dana fall, och de �ro det icke heller der djurets blick �r fri och klar, kroppsv�rmen jemnt f�rdelad, h�ren

F�R SVAGA V�RKAR.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 81

g�ansiga, pulsen jemn, obetydligt p�skyndad och lagom full samt vid unders�kning genom slidan lifmodermvumen sluten.

For svaga viivkai^- visa sig, enligt v�r erfarenliet, uteslu-tande vid svaghet hos inoderdjuret, antingen allm�n eller lokal hos lifinoderii. Den alhnaima svagheten kan vara giim-dad p� kraftuttonining genom l�ngvarigt och anstr�ngande f�ilossuingsarhete eller genom allm�n kraftl�shet. Uti s�-dane lall �r, om f�rlossningsarbetet ej varat for l�nge, ingif-vandet af aromatiska och spiritu�sa medel, som framkalla en teuiligen hastig retning, p� sin plats. St�rkt the p� kamomill-blomster, ��derhlonimor, achillea millefolium eller andra dy-lika v�xter, omkring 10 knh.-tum f�rsatta med 2�3 kub.-tnm st�rkt br�nvin och ingifna hvarje hall'timma, tv� till tre gan�ger, visa ofta en synnerligt v�lgorande verkan. S�som ett verksamt och n�stan �fverallt tillg�ngligt medel f� vi an-befalla st�rkt kaffe med br�nvin i uppgifven m�ngd, hvarvid man likv�l m�ste vaka �lv^rer, att medlet verkligen ingifves djuret. Man kan �fven auv�nda 15�30 gram pulver af se-cale cornuUun med 10 kub.-tum kokhett vatten, bvilket, se�dan det en stund f�tt st� och draga, ingifves p� en g�ng. Dessa infusioner f� ej ijigifvas f�n an de afsvalnat s� mycket, att de endast �ro ljumma.

Skulle orsaken till de svaga v�rkarne vara lokal svag�het hos lifmodern, framkallad genom �fveranstr�ngning eller siuklighet hos densamma, lifmodervattusot, tvillingb�rd o. s. v., kan man ej hoppas n�got genom ingifvandet af medikamen-ter, utan man m�ste da tillgripa medel, som genast och di�rekt medf�ra fostrets afg�ng.

Hafva v�rkarne varat l�ngre tid, �r lifmodermunncu oppen och �nnu mer, fosterbl�san br�sten och fosterv�tskorna' utt�mda, f�r ingen tid forspillas genom ingifning af de om-n�muda medlen, utan man skrider da of�it�fvadt till fostrets aii�gsnande, antingen genom dragning uti lorlossningslinoma, hvilka man lagt kring de tillg�ngliga delarne af fostret, eller ock genom styckning, om det f�rutn�mnda tillv�gag�endet skulle visa sig ej medf�ra det �syftade resultatet, eller ock

FOR STARKA VAKKAK.

tVivL�llandena s�dane, att (let vore f�ga lotVande, t. ex. vid samtidig f�rekonist af oriktigt l�ge hos fostret.

5. For starJca v�rhar kunna understuudom torekoiauui, da det f�dande djuret �r mycket kr�ftigt och fostret af en eller aiman orsak Madras vid sin gang geiioni fosterv�garne. Dessa starka, h�ftigt p� hvaraudra ioljande v�rkav lot'sv�ra da i h�g grad de �tg�rder, �om. man m�ste vidtaga t�r ib-strets l�ttare geuomg�ng af fosterv�garue. Synnerligt l)e-sv�rande �ro de, om man skall tillbakalbra fostret mot lit-modem, for att r�ta ut ett hen eller af n�gon aiman dylifc orsak, och dessa h�ftiga v�rkar kiiima da blifva mycket far-liga derigenom, att de med detsamma kunna framkalla hrist-ning af lifmodern eller, som en f�ljd af forlossningen, lif-moderutfall.

Mau har mot detta f�rh�llaude tillr�dt ingifvandet af opium, valeriana eller kamfer, �fvensom djurens s�fvande jned klorofonn; inen vi kunna f�r v�r del ej tillstyrka s�-daua �tg�rder, da i afseende p� de forra dels verkan �r os�ker, dels dr�jer, jemf�relsevis l�nge att inst�lla sig, och under tiden kumia olyckor intr�tfa eller h�sta tiden for den l�mpligaste hjelpeu g� f�rlorad. Klovoformeriiigen erhjuder visserligen stora f�rdelar i de fall, da man l�tt kau utfora densamma, men icke ens derfor f�r man till�ta sig dr�jsm�J.

Den b�sta hehandlingen best�r i att s� snart som m�j-ligt befordra fostrets afgang, och tor att ej krystningame under fosterl�gets r�ttande skola vara st�rande, omgifver mau br�stkorgen med iorlossningsbromsen och tilldrager denua s� h�rdt, att v�rkarne derigenom mildras eller upp-h�ra. Skulle �fv^reii vid denna behauclling sv�righeter visa sig, kau man nedl�gga moderdjuret, placera det i ryggl�ge med bakdelen n�got h�gre, p� l�mpligt satt f�rb�ttra fostrets l�ge samt genom dragning uti detsamma befordra dess afg�ng,

Eu u�dv�ndig tbrsigtighet bjuder att i s�dana fall noga observera om teckeu till lifmoderutfall skulle visa sig och �s� hastigt som m�jligt vidtaga passaude �tg�rder deremot. Vi h�nvisa i detta afseende till hvad som l�ugre tram s�-

SPR�NGNING AF FO.STKRP.I.�SAN.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 83

gew uti afdelningeu om moderdjurets sjukdomar efter fcir-

lossningeii.

6.nbsp; nbsp;F�r iri�ny hlygd �r ett af de vauligaste f�rh�llaii-deu, som hos unga ston ocli kor, f�rstf�derskor, liindrar f�r-lossiiingen. Blygden liiggev sig iiiiinligen s� fast kring fo-Ktrets iios oeli tVamben, att den bildar liksom en l�ngt fraia-skjutande pip kring dessa delar. Detta lorliallande �r lik-v�l af den beskaffeahet, att mau s�llan liehtifver g�ra u�got annat iln att med en hand fr�n hvardera sidau draga eller trycka blygden tillbaka of\er fostrets hufvad. Det �r van-ligen pauuan och hos kor hornkammeii, som g�ra st�rsta motst�ndet. N�gon gang eharu s�llan, kan riet bliiVa n�d-v�ndigt, att g�ra en insk�ring i blygdens �fre vinkel f�r att kanna kr�iiga blygden tillbaka. Skulle fostret vara d�dt eller uppbl�st eller p� n�got satt vanskapligt, kan man klyfva hufvudet i midteU�iien eller borttaga en del deraf, t. ex. nnderk�ften, och sedan befordra fostrets afg�ng genoin drag-iiing uti fosterdelarue eller oni dessa lagda linor.

7.nbsp; nbsp;F�r tidig spr�ngning af fosterbl�san �r en mycket led�am oinst�ndighet, som mera s�llan intr�ffar genom mo�derdjurets krystningar an genom oknnniga och of�rst�ndiga menniskora ingrepp i f�rlossningeii. Under iiormala fijrh�l-landen Inister Id�saii vaidigen ej f�rr an hon uttr�ngt ge�nom blygden, men iunan detta sker har fostret, p� alia si-dor omgifret af fosterv�tskorna, intr�ngt temligen langt uti fosterv�garne. Fostret framskrider under s�dana f�rhallau-den l�tt och utan sv�rigbeter i den v�g, de i fosterhinnorna inneslutiui fosterv�tskorna banat, i det de utofva en jemn och i alia riktningar likformig tryckning p� lifmodermunnen och slidviiggarne. Biista deremot fosterhinnorna (fosterbl�sau) f�rr, sluta sig lifmoder och slida fastare kring fostret, f�rloss-ningeu g�r l�ngsammare, och de felaktigheter uti fostrets l�ge, som kanna foretiimas, blifva sv�rare, stundom omojliga att afhjelpa. Dessa f�rh�llauden g�ra det vigtigt att ih�g-komma och st�dse erinra sig:

ho att fosterhinnorna (fosterbl�san) ej f� spr�ngas f�rr

84nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;TOKRA FOSTKRV�UAR.

�u de iraintv�ngt ganska l�ngt, kelst igouom slidau, och man tcirvissat sig om att fostret hav riktigt l�ge. Det allm�nna f�rfarandet, att s� hastigt som m�jligt spr�nga fosterbl�san, �r i h�gsta grarl f�rkastligt ock har f�ranledt ofantliga ftir-luster s�v�l af moderdjur som foster.

2:o att da vid iiiideis�kiiing u�got origtigt uti fostrets l�ge uppt�ckes, h�r detta om m�iligi afhjelpas imiaii fostev-bl�san spr�uges; men'skulle detta vaia om�jligt, som n�gon g�ng �r h�ndelsen, h�r man medau fosterv�tskonia �nnu lullla p� att afg�, s�ka r�tta det felalctiga nti fostrets l�ge.

Hafva fosterv�tskoma afg�tt, h�r man framtor allt s�ka ers�tta dessa, och detta sker l�mpligast geuom inspnitniug at' ljumt vatten medelst den f�rat omn�umda pipens into-rande s� l�ngt hak�t som m�jligt, s� att vattnet giutes uti lifmodern bakom den mest sammanpressade deleji af fostret. um detta sker eller kan utf�ras, s� liksom l�sg�res fostret fr�n den kl�mning, som den sammandragna lifmodern ut-�fvar derp�, och t�rh�llandena blifva i gynnsamma f�ll un-eef�rligen desamma, som om fosterv�tskoma �nnu icke af-g�tt. Det �r tydligt att man m�ste anv�nda vaulig brems och l�rlossuingsbroms f�r att hiiulra st�rande krystningar under vatteninsprutningen.

Kan man ej genom draguing atl�gsna fostret, m�ste dess styckuing tillgripas.

8. Torrhet i fosterv�garne �r ett f�rli�llande, som mye-ket snart installer sig, sedan fosterv�tskoma afg�tt, och n�r en h�g grad, dels geuom lifnioderns sammaudragning och dels genom fcirlossningsarbetet; det stadnar ej vid toirhet, utan fosterv�garne blifva allt mer och mer retade, uppdrifoa och indammerade. Man m�ste i s�daua fall, som vi ofvan-f�re omn�nmt, genom ljumt vatten ers�tta fosterv�tskoma. Ljumt vatten �r i hvarje h�nseende att f�redraga framf�r slemmiga och oljehaltiga insprutningar. Har man s�lunda lyckats att till en viss grad �teigifva fosterv�garne sin slipp-rigliet, s�ker man befordra fostrets afg�ng genom att under-st�dja v�rkarne medelst draguing eller, om tillst�ndet �r af

NYBODNINGAE 1 SUDAN.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 85

svarax� beskaffenhet, d. v. s. varat l�nge, l�tta fostrets af�gang clenom dess styckning.

9. Nybildningar uti slidan, hvarigenom f�rlossniiigeii liiiulras, kunna vara af olika slag. I)e vanligaste �ro bindv�fs-eller fettsvulster, vanligen betecknade med iiamnet polyper, p� slidans slemhiima, �fveusom vid kanten af lifiaodeimuu-Jien. �ro svulstema stora, m�ste de aH�gsnas, ocb detta g�r temligen l�tt, da de i alia af oss iakttagna fall varit stjelkade. Man omgifver svulstens bals ined ett tint ocb st�rkt sn�re (giiddrag eller simpelkort) i form af en dubbel slinga samt �tdrager denna s� b�rdt som m�jligt, med tillbjelp af ett passande r�r (ett pipskaft, ett tappr�r eller en sprutpip), geuom bvilket man trader en af de fria �adame, om svulsten sitter l�ngt in, ocb afsk�r derefter stjelken. Dylika nybild�ningar kunna �fven afl�gsnas med ecraseur, �fvens� kan man afvrida eller afsk�ra polypens bals utan f�reg�ende under-bindning, emedan bl�dningen vanligen ej �r synnerligt stark, s�vida svulsten icke �r mycket st�r. Skulle man bafva vet-skap om eu s�dan polyps n�rvaro, kau det stundom vara r�dligt att, �tminstone bos kor, vidtaga Operationen n�gon tid fore f�rlossningen, t. ex. under sista di�gtigbetsm�naden.

N�gon g�ng bar slidvals^yeln (bymen) en ovanlig tjocklek ocb storlek ocb fortvarar efter forsta parningen, samt kan da utg�ra ett ganska betydligt binder ior f�rlossningen. I s�dana fall beh�fver man endast genomsk�ra eller med fing-rarne s�nderslita densamma, bvilket g�r s� mycket l�ttare i de fall, da den bildar en polare eller ett tv�rg�ende band.

Stundom, eburu mycket s�llan, �r heia slidv�ggen eller delar af densamma s� f�rtjockade, att den ej kan utvidga sig som den friska slidv�ggen, for fostrets genomg�ng. Un�der s�dana f�rb�llanden �r f�rlossningen mycket sv�i', en lifsfarlig bristning kan uppkomma, eller ock �ro forlossning eller fostrets styckning p� den naturiiga vagen om�jliga. Hos kon kan man mider dylika omst�nrligbeter n�gon g�ng lyckas att genom kejsarsnittet r�dda djuren; bos stoet �ro vaidigen alia �tg�rder f�f�nga.

86nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;KRAMP HOS LEPMODEEMUNNEN.

10.nbsp; nbsp;Kram}) och hristande eftergifvenhet hos iifmodcr-munnen h�r oc-li sev man ofta omtalad, men enligt vamp;r er-fa lenliet m�ste (lessa f�rh�Uanden vara ytterst s�llsynta. Vi yilja ej ueka, att �fveii vi i b�rjan af v�r praktiska verk-samhet stiillde d�nna diagnos, men f�rloppet och n�rmare eftortankc kommo oss att inse det oriktiga i saken, och se-dermera har det ej lyckats oss att iakttaga lulgot sadant. Uti de fall, der mau p�tr�tfar n�got, som skrdle kanna ta-gas tth- dessa f�rh�llanden, h�r mau med t�lainorl och f�i-sigtighet s�ka att utridga lit'modermunnen genom inf�rande af ett ellei' pai' tingrar, synherligt aktande fostevhinnorna, och sedan man varit sysselsatt harmed i n�gra (10 till 15) minuter, drager man handen tillbaka och lemnar djuret i stillliet och rn en eller par timmars tid, hvaret'ter man s�-ker att med liela handen, under iakttagande af ofvaii an-befalld fbrsigtighet, inga genom lifmoderaiuniieii. Skulle (letta ej lyckas, vid audra eller tredje f�rs�ket, famp;r man der-fiir ej l�ta afekr�cka sig, utan ytterligare f�mya f�rs�ket med sanuna fbrsigtighet Vi hafva mycket ofta ainiindt detta fbrfaringssatt och dervid alltid erh�llit goda resultat, hvar-for vi �fven kunna med full s�kerhet rekoramenrlera det at amlra. Det inneb�r �fven, som hvar och en inser, en var-ning mot f�rhastadt antagande af hvad man kaJlar kramp i lifinodermunnen, som ytterst s�llan m�ste ftirekomma och s�luuda ej h�r antagas utan de mest giltiga skiil.

Mot verklig kramp har man tilMdt lifmoderhalsens be-strykning med belladonna-extrakt.

11.nbsp; nbsp;Lifmoderomvridriing best�r deruti, att lifmodern �r nier eller mindre vriden kring sin axel, och utg�r, da 'den fbrekommer vid f�rlossniugen, ett hinder som om�jligg�r densamma, om det ej kau afl�gsnas. Detta fel fbrekommer ej s�llan hos kor och. tackor, men �fven, fast�n mycket s�l�lan (litteraturen har endast n�gra f� fall att omtala), hos stoet.

Da detta fel f�rekommer uppt�cker man det teraligen l�tt, emedan blotta inf�randet af handen i slidan till lit-

I,1F.M01JEK0MVK1DNING.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;87

nioclenimuiien tillk�nuagifver cless uavvaro f�v den uppmilik-Ramme imdersijkaven. Vi skola likv�l torst nilmna niigm ord om de allm�una symtomer, som man dervid trott sig iakttaga jemte de lokala. Det mest Iramtriidaiide �r natuv-ligen att modeidjuret, trotlaquo; starka kiystningar, ej kan nt-drifva fostiet, och att som en f�ljd deraf ett mer eller min-dre st�rkt allm�nlidande r�jes hos detsamma genom oro, koliksymtomer och feber, men dessa visa sig lika tydliga vid andra sv�rare f�rlossningar. Man har �fven anf�it, att hlyg-rlen skulle vara mer indragen och n�got tiyckt kt ena sidan, men detta hafva vi ej kunnat iakttaga och det iir icke hellei^-fallet i h�gre grad �u vid andr� f�rlossningar, ty mellan v�rkarue drages hlygden tillhaka och under desamma pres-sas den ut�t, och detta borde eftertauken silga vara det naturliga f�rh�llaudet, �fven om man icke sett lifmodei-firavridning.

Desslikes har man anfort, att fosterhl�saii ej skulle bilda sig och fosterv�tskorna ej afg�, men ehuru detta m�jligen uagou gang kan vara h�ndelsen, �r det icke n�got hest�mdt utm�rkande. Att uriuen ej skulle afg� �r helt och hallet gripet ur l�ften, ty urinafg�ugen hos moderdjaret kan val vara n�got hesv�rad, men �r ej forhindrad, och detta �r l�tt f�rHarligt da slidan icke, eller ocks� ytterst s�llan, vrides s� l�ngt liak�t som till urinbl�sehalsen. E�r �frigt hafva vi mer an en gang sett urinen afg� under de krystningar, som vid lifmoderomvridning egt mm hos moderdjuret.

De allm�nna symtomerna lemna s�lunda, eidigt v�r er-farenhet, ej n�gra h�llpunkter for best�mmandet af detta fcirlussuingshinders n�rvaro; men ing�r mau deremot med handen i slidan, uppt�ckes det genast. Man �nner n�mli-gen slidan, s� snart mau med haudeu konunit inom dess f�rg�rd, mycket tr�ng, och om mau dervid rildar sin upp-m�rksamhet p� slidans v�ggar, �ro de ej jemna och sl�ta, utau hilda flera mer eller miudre framst�ende f�llar ellei¹veck, hvilka haf\^Ta en spiralf�rmig eller korkskrufslik st�llning och alia sammaidopa mot lifmodermunnen.

LIFMODEROMVRIDNIXG.

Stundom kau mau karma och intr�nga uti denua seuare, och da �nner man u�gon g�ng dylika i'�llar �fven iimanfov h�noderhalsen; stundom �r slidan s� tillvriden, att man ej med lingrarue kan n� deusamma, och detta beror p� den ^t�rre eller mindre graden af vridning hos lifmodern.

Hvad orsakerna till deiina afvikelse be��ffar m�ste man, da den ej for�konuner hos menniskan, men v�l hos husdju-ren, synnerligast de idislande, s�ka f�rklaringen uti lifmo-derns deining i hom, och saunolikt �fven till n�gon del i det satt, hvarp� fodersm�ltnings-verktygen arbeta hos idis-larue.

Vi ause oss h�ra onfli�mna och granska n�gra af de �sigter, hvarigenom mau velat forklai'a lifmoderomvi-idniu-gens uppkomst; man har velat tillskrifva den moderdjurets v�ltuiug och ausett deuua som en af de f�rn�msta orsakerna, men detta kau, enligt v�r uppfattning, ej vara allvarligt me-nadt, da denna afvikelse �r s� ytterligt s�llsynt hos stoet, hvilket s� ofta v�ltar sig rundt om (�fver rygg), och s� jem-quot; torelsevis vaulig hos kor, som vi aldrig sett rulla sig omkring, utau endast str�cka ut sig p� den ena sidan. Sprang, fall och yttre v�ld hafva �fven anfoits, men vore orsaken att s�ka deri, skulle den �ud� oftare t�rekomma �u som nu �r h�ndelsen, och �fvenledes oftare hos ston an hos kor.

Man (Harms hlaud andra) har antagit, att afvikelseu skulle kunna h�rleda sig derifr�n, att fostret uppreser sig och derigenom sl�r �fver �t ena sidan. Vid framforandet af denna f�rmodan har man p�tagligen gl�mt, att fostret simmar uti en v�tska och att hukh�lan �r fylld. Dessa f(3r-h�llanden g�ra det, euligt v�r �sigt, Riga antagligt, for att ej s�ga om�jligt, att fostret skulle kunna resa sig och kasta sig �fver �t ena eller andra sidau med den fart, att det med sina himiorlaquo;och v�tskor samt lifmodern v�ltades kring den sistn�mndas axel.

Vi kunna ej t�nka oss n�gon aunau iorklaring �u den, att fostret till st�r, kanske �fverv�gande del utvecklas i det ena, t. ex. det.venstra, hornet. Ju starkare dettas utveck-

LIFMODEROMVRIDNINlaquo;.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;89

ling ar, dess iniudre kan det geuom de breda lifinoderbaiulen hallas uti sitt l�ge, ocli fi-�n sidan samt underifr�n tryckes det af den genom foder eller gasei' utvidgade vamuien, med all s�kerhet under krystningarne underst�dd genoiu mellau-g�rdets sammandragning, pressas det dr�gtiga hornet bak�t och iipp�t samt kommer s�lunda n�got �fver �t aiidra si-dan, hvarigenom vridningen b�rjar. Sedermera f�ljer lif-moderns kropp, och dei'igenom fortplantas vridningen till dess bakre del och slidan. Detta satt att tyda toreteelsen torklarai^-, enligt A'�r uppfattning, det oftare forekommandet af vridning fr�n venster till h�ger. Den omst�ndigheten, att vridningen ofta uppkommer under sjelfva f�rlossningeu, for�anieder oss att s�ga n�gra ord om den tidpunkt af sjelfva dr�gtigheten, da omvridningen brukar inst�lla sig.

Det sammanst�mmande resultatet af Hertalet uti litte�raturen omn�mnda fall af detta lidande talar for att lif-moderomvridningen uppkommer under eller kort f�re f�r-lossningen. Hvad som ytterligare styrker detta f�rh�llande �r beskrifningen p� de inflammatoriska symtomerna, som visserligen kunua skrida �nda till brand, men som jem-f�relsevis s�llan och endast da, omvridningen handelsevis uppt�ckes efter doden, utan att man haft n�gon aning om hvarf�r fdrlossningssymtomerna upph�rt utan f�rlossning, och djuren efter en kortare eller l�ngre tids sjuklighet �terhem-tat sig, b�ra vittne om sammanv�xning mellan de delar, som genom vridningen blifvit abnormt bragta i kontakt med hvar-andra.

Uti s�dana fall p�tr�ffar man hos kor och tackor fostrets ben och hud sammanvecklade i en klump, sedan dess �friga mjuka delar helt och ballet eller i det n�rmaste resorberats jemte fosterv�tskorna; men granskar man da benen, finner man dem vara af den storlek och utveckling, att fostret sy-nes hafva varit f�llt-utbildadt, da vridningen inst�llde sig; ty vi kunna n�ppeligen f�rest�lla oss annat, '�n att vridnin�gen m�ste inverka st�rande p� fostrets n�ring och lif, och s�lunda f�ranleda dess temligen hastiga f�rtvinande och d�d.

90nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; LlFJIODEROMVKIimNG.

Man liar derjemte lullt bestyrkta fall da. fostret varit icke allenast inne i forlossningsv�garne, utan t. o. m. delvis utau-fiir blygden, och lifmoderomvvidniug det oaktadt utveck-lat sig.

Ett syimerligt iutresse hav i detta afseende ett af Nu-iiiau u omtaladt fall, der hos eu tacka, soin vid lamningeu hade i slidan indrifvit begge frambeneu p� lammet, dessa drogo sig tillbaka uti lifmodem. Tackan, som n�gon tid derefter iukiiptes f�r veterin�rskolan i Utrecht, slagtades ttlrst tvenne amp;r derefter, dl lifmodem beiauus Hera slag vri-den kring sin axel och fastvuxea vid h�gra flanken samt det �nmi ej fullst�ndigt nmmifierade fostret liggaude med hufvu-det viket at venstra sidan bakom frambeneu och n�got un�der br�stet. Uti detta fall �r det alldeles p�tagligt, att vrid-uingeu framkallats af fostrets l�ge, som Madrade lorlossnin-gen, och att lifnioderomvriduuigeu uppkommit under f�rloss-ningsarbetet, Detta fall har iifvea v�rde i afseende p� bc-haiidlingen, hvilket vi l�ugre fram skola p�visa.

F�rnts�gclsen (prognosen) vid lifmoderouivriduing kau st�ll�s gyunsam uti alia de fall, der den vid f�rlossuiiigen bitr�dande kau raed banden iutr�nga geuom lifmodermunnen uti lifmodern samt fatta tag i fostret. Skulle ej detta l�ta sig g�ra, kau man ause f�rh�llandet bet�nkligt, ty ehum lycklig utg�ng �fven i s�daua fall kau f�rekoinraa, k�uner mau ganska m�nga, der utg�ugen varit ogynusam, och s�-keiligeu �ro de torra jemf�relsevis oftare o�'eutliggjorda an de seuare. Skulle man vid uiiders�kuingeii f� anledning att aiitaga, det lifmodem �r flera ganger vriden kring sin axel. kau man betrakta f�rh�llandet s�som afgjordt d�ligt.

Uti den prognos, vi nu f�r olika fall uppst�llt, hafva vi eudast haft afseende p� sjelfva vridningen, och antagit, att den bitr�dande i tid blifvit tillkallad, iimau det ursprung-liga f�rh�llandet f�rv�mats genom ol�mpligt dr�jsm�l eller oriktiga �tg�rder i afsigt att befordra f�rlossningeu, d. v. s. iiiiian inflammation (som l�tt utvecklar sig) quot;bch dess f�ljder f�rsv�rat fallet och oafsedt vridningen bragt djurets lif i fara.

LIFMODEROJIVKIDXING.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;91

Behanc��ingen m�ste hafva till uppgifb att om m�jligt bringa litinoflern uti sitt r�tta l�ge och att sedermera t�i fostret framf�dt. Man har mycket talat om att indela lif-moderomvridmngeii i fierdededels, lialfva, hela och flerfaldiga vridningar, men dessa �ro ej s� l�tta att bestiimma vid det fodaiule houdjurets spilt som vid skrifbordet eller efter dju-rets dod. Vi skola derf�re omi�imna de olika bohandlings-metoderua i eiilighet med hvad den anders�kande finner vid f�rlossningen.

1. Kan man genom lifmoderimmnen na fostret, fattar mau tag i detsamma med handen och s�ker att vrida det l�ngsefter p� s� satt, att derigeuom de uti slidan befintliga f�llar s� att s�ga uppvridas; detta kan stundom utf�ras, synnerligast om fosterdelarne l�ta fiira sig s� l�ngt in uti slidan, att man kan fatta dem raed begge h�nderna. Detta l�ter sig likv�l ej alltid (man skulle kunna siiga mera s�llan) g�ra, hvarfor man m�ste anv�nda st�rre kraft och samtidigt inverka p� lifmodern eller fostret och moderdjnret. F�r detta �ndam�l l�ter man flytta djuret till en rymlig plats uti stallet, en ladubotteu eller st�rre bod, der man f�rsig-tigt kastar eller l�ter detsamma l�gga sig, sammansn�rjer de fyra f�tterna och faster uti de linor, som sammanh�lla dessa, en annau lina med s� l�nga �ndar, att de r�cka om-kring en famn eller n�got mera �t hvardera sidan; djuret lilgges derefter varsamt p� rygg med bakdelen n�got h�gre, medelst en halmk�rfve eller stoppad sack, och sedan moder�djnret kommit uti detta l�ge, inf�res genom slidan handen uti lifmodern, fattar tag i tillg�ngliga, delar af fostret och fixerar derigenom lifmodern, hvarefter man l�ter de bitr�den. som man stallt � �mse sidor om djuret, raskt v�lta det �t samma sida som de spiralvridna f�llarne g�. Skulle efter f�rsta v�ltningen utrymmet ej blifva tillr�ckligt stoii, flyttar man varsamt djuret �f\^rer �t andra sidan och l�ter det g�ra en ny v�ltning i rask takt �t samma sida som den f�rsta v�ltningen. Det ar en hufvudsak att dessa v�ltningar ske med en viss kraft, men deremot djurets �terf�rande till den

92nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; LIFMODEEOMVRIDNING.

sifla, tr�n hvilkeii v�ltniagen skall verksk�llas, s� torsigiigt och sakta, att icke det som vunnits genom f�rsta v�ltiiingen omintetg�res. Har man lyckats briuga lifmodern uti v�tt l�ge, unders�ker man hastigt fostret for att utforska om hos detta f�r f�iiossningeu n�got hinder forefinnes, som m�ste afhjelpas, hvarefter man tillv�gag�r s�, som det for hand va-rande f�rhallandet t'ordrar.

2.nbsp; nbsp;Skulle man icke kumia med handen intr�nga i lif�modern och s�lunda icke hxera densamma vid v�ltaingame, m�ste man soka hringa lifmodern i sitt liitta l�ge genom handens inforande i slidan s� l�ngt som m�jligt och der-igenom hindra dennas vidare vriduing, hvarefter man v�ltar moderdjuret i den riktning och p� det satt, vi ofvantore ii�mnt. Under v�ltningarne uuderst�djer man lifmoderns �ter-f�rande genom att p� h�gra flanktrakten trycka de knutna h�iiderna mot bukv�ggen p� det stalle, der det i lifmodern iimeslutna fostret kan upptackas antingen direkt utifr�n eller genom uuders�kning fr�n �ndtarmen.

Enligt uppgift af Hr B. V. Klintman har han ilera gan�ger endast genom rullniug at' moderdjuret, utan ing�eude med handen genom slidan och utan tryckniug mot det in-nanf�r bukv�ggeji hel�gna fostret, lyckats h�fva liamp;noder-omvridning. Da jag icke haft tillf�lle att fors�ka denna me-tod, anser jag mig blott bora omn�mna densamma till deras tjenst, som m�jligen skulle vilja fors�ka den.

3.nbsp; nbsp;Lyckas man icke att genom nu omn�nmda f�rfarings-s�tt upph�fva lifuioderomvridningen, kan man fors�ka att ge�nom bukv�ggens �ppnande m�jligg�ra vridningens upph�f-vande och dymedelst r�dda moderdjur och foster.

Bukv�ggen �ppnas p� h�gra sidan i hanktrakten, hvar�efter man ing�r med handen och s�ker att briuga lifmodern i r�tt l�ge. Detta har stundom lyckats, stuudom misslyckats_Tty n�gon gang ar omvridningen s� stark, att man icke ens lYci detta satt kan upph�fra densamma.

Vill man tillgi-ipa denna utv�g, tro vi, att sedan buk�v�ggen genomskurits och lifmodern visar sig i s�rets �pp-

UFMODEKOMVRI UNI XU.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;93

ning, man b�i^- med en troakar albappa en st�r del af foster-v�tskoriia, och forst sedan lifmodern p� detta siltt f�rmin-skats, f�rs�ker man att omv�lta densamma. Lifmodern b�r da ovilkorligen blifra l�ttare att bandtera och iitiymmet i hnkh�lan bor eck derigenom okas, sa att sjelfva v�ltningeu �fven p� detta siitt b�r m�ta mindre motst�nd.

Vid sjelfva omv�ltningeu m�ste man natmligen f�rst un-ders�ka lifmoderns l�ge och sedermera siika skjnta den �t det hall, hvarifi�n den kommit, genom att l�gga tiata banden mot n�gon jemnare, k�ttig del � fostret; att med tingi-arne fatta tag i lifmodern eller n�gon framst�emle del af fostret, m�ste alltid vara riskabelt, emedan den sk�ra lifmoflerv�ggen derigenom l�tt skulle kunna brista.

4.nbsp; nbsp;Har man �ppnat h�gra flauktrakteo, kan man natur-ligen �f\^Ten skrida till �ppnande af lifmodern medelst knif (kejsarsnitt), men f�r denna operations utf�rande h�uvisa vi till de f�reskrifter, som l�ngte fram gifvas.

5.nbsp; nbsp;Slntligen �terst�r, om vid lifmoderomvridning deb�da forstn�mnda behandlingss�tten misslyckats och det tredje eller fjerde anses allt f�r v�gsamt att tillgripa, den utv�g att, som B outroll e uti sin Parfait Bouvier 1776 redan an-befaller, icke g�ra n�got vidare f�r att befordra fostrets af�gang, utan endast s�rja f�r en god v�rd under det djuret lider af detta tillst�nd, och sedermera, da djuret tilll'risknat, g�da och slagta detsamma. Det liv tydligt att djuret geuom detta fei, da det en g�ng inst�llt sig och fostret ej kan af-l�gsnas, tor framtiden �r odugligt till fortjdantning och s�-lunda ej kan p� annat satt anv�ndas.

Denna utv�g b�r icke f�rkastas, da, enligt den �fver-tygelse vi genom direkta iakttagelser vunnit, en st�r del, om ej alia de fall af stenfoster (lithopesdion), som f�rekomma hos kor och sannolikt �fven hos tackor, �ro att h�nf�ra till s�dana �fverst�ndna lifmoderonivridningar. Det af oss f�rut omn�mnda Numannska fallet styrker �fven m�jligheten af en gynnsam utg�ng i dylika fall. Det �r naturligt att denna m�jlighet b�r begagnas af djurl�kaven, men � andra sidan

94nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;LIFMODEEOMVBIDNIN�.

iilaggev (let liouom �fven skylrligheteii att icke vara f�r myc-ket v�ldsajQ vid de bem�daoden hau goi^- att briuga lit-modem i riitt l�ge.

Saimolikt ilv, att det under s�dana f�rh�llandeu skulle var� f�idelaktigt att punktera lifmoderu, f�r att iittappa tbsterv�tslcoma (i fall de ej afg�tt vid b�rjau af tbrlossniiigs-arbetet), emedan detta ovilkorligen skulle iniuska sp�uiiiiigen och s�luuda �fven i h�g grad faran af det inflammatoriska torb�llaurle, som m�jligeu redau iustilllt sig uti lifmoderu i f�ljd af det abuorma l�get. Vid puukteriug af lifmoderu m�ste man iiatuiiigtvis g�ra sig f�rvissad om dess l�ge och geuom auders�kuing fr�u �udtarmeu utleta den paukt, der lifmoderu betiuuer sig u�rmast bukv�ggeu och som klarligeu �r l�mpligaste stallet for troakai'ens iustickande.

Behandlingeu for �frigt i s�dana fall iuskr�uker sig till l�mplig utfodriug, ringa m�ugd dryck ofta erbjudeu, retaude och a�edaude iuguiduiugar p� bukv�ggarne samt kalla la-vemeuter. Vid ett s�daut forfarande �ro vi f�llt ufver-tygade, att �tskilliga djur, som uu slagtas s�som obotliga, skulle kuiiua v�ddas.

B. F�rlossniugsoperationer � inoderdjuret.

De s�rskikla operationer, som med afeeende p� f�rloss-uiugs�tg�rder kumia torekomma hos morlerdjuvet, skola vi luir p� ett stalle sammantora, emedan vi tro detta Ijefordru en klarare och redigare uppfattuing at' det hela. Vi hat'va redan ofvauf�re, s� uttorligt som vi anse n�dv�iidigt, om-n�mnt en, n�mligen insk�ring uti �fre vinkehi af blygden, hvarf�re vi har enclast vilja p�minna om densamtna.

1. Med konst framhallad Icastning (abortus artificialis) kau uti n�gra f� fall blifva ii�dvandig att �stadkomma. De f�rh�ilanden, der den kan vara p� sin plats, �ro:

a) en mycket hog grad af b�ckentortr�ngning, som g�r det fullg�ugna fostrets framt�dande]och �fven dess uttagande med konst samt styckning om�jlig;

1)) vid fullst�ndigt slidutfall, hvars �terinforande och qvarh�llaade visar sig f�tangt och derf�re kan uts�tta mo-devdjuret tor l�ngsam och t�rande sjukdom;

c) vid de ej s�llan torekommande fall, da modeidjuret l�ngre tid tore f�rlossningen blifvit of�rm�get att resa sig, och geiiom d�lig sk�tsel och v�rdsl�shet hudbraud (liggs�i) rcdan framkallats eller hotar att inst�lla sig.

Da de moraliska f�rh�llanden, som hos menniskan for-bjuda denna operation utan verkligt sk�l, ej hafva till�mp-uing p� husdjuren, har den iifven n�gon gang anlitats da liondjur, symierligast ston, ntan egarens vetskap blifvit dr�g-tiga, eller da f�r�ndrade omst�ndigheter g�ra det �nskligt att ett moderdjur befrias fr�n fostret. Det �r jemf�relsevis l�ttare att �stadkomma kastning hos ston an hos kor, da de f�rra i anseende till sin st�rre retlighet och den mindre t�sta f�reningen mellan �gg och lifmoder vid �fven ganska svag inverkau nts�ttas tor kastning.

Man har for denna operation t. ex. hos menniskan fore-slagit en m�ngd olika metoder, om hvilkas relativa v�rde

96nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;, �GGSTINGET.

�sigtema �ium icke tyckas stadgade. Vi skola derfor h�r endast anfora de forfaringss�tt, som hafva till�injdighet lios v�ra husdjur och som hos dem, utan egentlig fara, visat sig medf�ra �syftadt gagu. Vi skola f�rst onm�mna den metod, vi at' erfarenhet k�iiua s�som s�ker och utan y�dliga f�ljder; den andra kiinna vi ej geuom eget anvi�idande, men skola efter andra redog�ra s�v�l fur dess utforaude, som f�r dess fordelar och obehag.

ho. Lifwodermunnens retning meel handen. Man in-g�r med handen i slidan och s�ker forst att med ett finger intr�nga uti lifmoderiminnen och sedan detta lyckats inbor-rar man tvenne tingrar och utvidgar p� detta satt densamma �mm mer, s� att man slutligeu kau infiira heia den genom tingrarnes sammanl�ggning tillspetsade banden, hvarefter lif-modermunnen ytterligare utvidgas genom bandens knytande i sjelfva lifmoderbalsen. H�rvid m�ste man st�udigt g� s� f�rsigtigt tillv�ga, att man sparar fosterhinnorna och icke med tingrarne genomborrar dem, ty detta kan hafva led-samma f�ljder, som vi l�ngre fi'am skola nanma vid beskrif-ningen af den andra operationsmetoden. Det af oss nu an-f�rda tillv�gag�endet kunna vi f�llt rekommendei'a s�v�l hos ston som kor, men man m�ste icke arbeta oalbrutet, utan gifva sig n�gon tids (1�l'A timmes) livila mellan hvarje g�ng man vidgar banden f�r att utspr�nga lifmoderhalsen. Det �r l)�ttre att anv�nda n�gra timmar p� denna �tg�rd �u att torr�tta den s� att s�n;a i ett tas. Kastninsren in-st�ller sig vanligen inom 8 till 10 timmar efter utvidgningen af lifmodermunnen, och det �r b�ttre att afbida denna tid an att framkalla kastningen omedelbart geuom manipulation.

2:o. �gg-stinget best�r deruti, att man �ppnar foster-himiorna ^enom ett mer eller mindre skarpt instrument, en trubbig send eller grof troakar, samt l�ter fosterv�tskorna till stiirsta delen afrinna, hvarigenom sammandragningar af lifmodern uppkomma, hvilka utdrifva fostret. Detta forfarings�s�tt medfor likv�l stundom det obehaget, att fosterv�tskorna n�gon g�ng fullst�udigt afrinna och att lifmodern samman-

SLIDSNITT.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;97

drager sig s� fast ikriiig fostret, att detta ej utdrifves, n�got som s�rdeles latt h�uder, om n�gon afvikelse fr�n det r�tta l�get skulle f�refiunas hos detsamma; en forb�ttring af detta oriktiga l�ge blifver da ofta ytterst sv�r, f�r att icke s�ga om�jlig.

Vid denua method ing�r mau �fven med ena haudens pekfinger uti lifmodermunneu, drager det sedermera tillbaka och fattar derefter souden eller troakaren, s� att spetseu ligger l�ngs pekfiugret, och iuf�r derji� begge tillsammans geuom lifmodeiuiuuueu; sedan deuna bliivit genomtr�ngd iu-skjuter man, under det fingret drages tillbaka, instrumentet l�ngre, s� att fosterhimiorna geuomborras, hvarefter mau drager instnamentet tillbaka och l�ter fosterv�tskorna af-rinna. I gynnsamma fall sker fostrets utdrifvaude vanligen inom 12 till 48 timmar.

2. Slidsnitt (Elythrotomia) kallar mau en operation, som utf�res hos menniskan p� det satt, att slidaus v�gg geuomsk�res, s� att mau derigenom kau inkomma i buk-h�lau och p� deuna v�g afl�gsna ett 1 densamma befintligt ofullg�nget foster. Denua operation kan ej gerna komma i fr�ga hos v�ra husdjur, emedan b�ckenets stora l�ugd och djurens st�llning icke rimligen kanna erbjuda f�ih�llandeu, som g�ra denua operation tillr�dlig. Hos v�ra husdjur kau icke det i bukh�lau (vid utomqvedsdr�gtighet) befintliga fo�stret trycka mot slidv�ggen s�, att man blifver i stand att p� den derigenom bildade upph�jningen genomsk�ra slid�v�ggen. Da indikationerna f�r denua operation �unu �ro ganska os�kra hos menniskan, vilja vi ej n�rmare beskr�va densamma, och vi skulle icke ens hafva omn�mnt den, om det ej h�ndt att en person, som f�tt u�got raquo;humraquo; om denua operation, af of�rm�ga att uppfatta densamma, vid ett till�f�lle upptr�dt med p�st�endet, att hau utf�rt eu dermed be-sl�gtad Operation. Vi tvifla ej egentligen derp�, endast p�, det erh�Una f�rdelaktiga resultatet. Vi hafva velat anf�ra detta till tjenst f�r dem, som f�r framtiden skulle vilja upp-duka historier utau gruud.

'!l

98nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; SLID-LIFMODEKSNIIT.

3.nbsp; nbsp;Slid-lifmodersnitt (Hysterotomia vaginalis) best�r deri, att mau, genom utvidgaiidet medelst kuif af lifmoder-halseu samt genomsk�rniug af bakre delea af lifmodern och frilmre delen af slidan, bereder fostret tillf�lle att geuomg� fostervagarne. Operationen utf�res p� det satt, att man an-tingen nedl�gger och tjettrar moderdjuret eller ock later det st� sedan man fjettrat hakbenen; derefter utt�mmer man �udtarmen med handen och ing�r sedermera med en knapp-bistouri uti lifmodern, genomsk�r den �fre v�ggen af lifmoder-muniieu �fvensom de u�rmast derintill bel�gna delarne af lifmodern och slidan. Sedan detta skett, s�ker man s� ha�stigt som m�jligt att ur lifmodern afi�gsna fostret och foster-himiorna. Efter Operationen bor djuret sk�tas p� det om-sorgsfullaste; litet men godt och l�ttsm�lt foder (helst gr�n-fo er), vid stark feber en �derl�tning, iuv�rtes aff�rande salter, utv�rtes torra gnidningar �ro alltid jemte ett drag-fritt och svalt stall med l�ger af riklig och ton- halm ound-g�ngligen n�dv�ndiga; fcir att hindra retniug vid tr�ckens af�gang, �fvensom f�r att verka lokalt kylande i n�rheten af operationsst�llet b�ra ofta ander de forsta dagarne lavemen-ter af kallt vatten appliceras.

Da denna operation m�ste anses som syuneiiigt farlig, f�r den ej vidtagas utan att att alia andra utv�gar f�r f�r-lossidngens �stadkommande �ro omojliga � vi h�nvisa till hvad vi ofvan sagt om sluten lifmodermun. Litteraturen f�r-varar v�l n�gra exempel p� lycklig utg�ng, men ej det s�-kerligen ojemf�rligt mycket st�rre antalet fall, der denna Operation f�rlupit olyckligt.

4.nbsp; nbsp;�uksnitt (Laparotomia) kallar man den operation, hvarigenom man �ppnar bukv�ggen f�r att uttaga ett uti bukh�lan befintligt foster vid s. k. utomqveds-dr�gtighet, eller ock (det vanligaste) som f�rberedelse till n�gon annan operation p� lifmodern. Den utf�res s�llan, emedan dels de sjukliga f�rh�llanden, som n�dv�ndigg�ra densamma, �ro mycket s�llsynta, dels �fven i de fall, der man tillgriper denna operation, pati�nten ofta dukar under. Detta kan

BUKSNITT.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 99

man hos stoet anse som en ounclviklig fiiljd af Operationen; hos de �friga husdjuren �r �fven en d�lig utg�ng mycket vanlig.

Hos kor utibres buksnittet for tbrlossningsoperationer n�stan uteslutande uti �fre delen af h�gra flanktrakteii och verkstiilles p�. f�ljande satt: sedan djuret f�rsigtigt lagts p� venstra sidan och henen fastgjorts s�, att bukv�ggen blifver fri, d. v. s. frambenen f�stats vid ett framf�r djuret befint-ligt f�rem�l (en v�gg, ctt tr�d eller en i marken nedslagen p�le) och bakbenen p� samma satt bakom djuret, bortklipper man h�ren i �fre flanktrakten, renborstar och tv�ttar stallet samt g�r sedan midt emellan h�ftkn�len och sista refbenet en ned�t g�ende insk^ring uti hudeu af en llingd n�got st�rre au handens bredd; sedan genomsk�r man i sm� snitt bukmusklerna och h�mmar genom torsion eller i n�dfall ge-nom underbindning den bl�dning, som kan uppkomma, till dess man inkommer till bukhinnan, som man tager p� knif-spetsen i n�gon af de bl�sor, denna bildar �fver de fbrdjup-ningar, som hnnas mellan tarmslingorua. Man upplyfter den ser�sa hinnan, genomsk�r henne inifr�n ut�t och skrider sedermera till de �tg�rder, for hvilka man vidtagit buk�snittet: uttagande af fostret vid utomqvedsdr�gtighet, om-stjelpandet af lifmodern vid lifmoderomvridning (se ofvan), och genomsk�raudet af lifmodern, om meningen ar att utf�ra det s. k. kejsarsnittet.

Skulle, for de �tg�rder man beh�fver vidtaga, det visa sig att �ppningen i bukv�ggen �r f�r liten, kan man l�tt vidga den medelst genomsk�raudet af heia bukv�ggen i s�r-vinklarne inifr�n ut�L

Sedan man utf�rt de �tg�rder som �syftats, sainman-h�ftar man s�ret (de s�rskilda ligaturerna f�stas p� �mse sidor om s�ret, uti tr�pinnar eller knytas �fver ett armstjockt och f�r �ndarne jemnskuret knippe af halmstr�n, n�got l�ngre an s�ret), omgifver heia, buken med en bred gjord (en dubbelt lagd s�desmatta eller l�ng sack), som sn�res p� ryggen, och s�rjer ior att man genom ett p� gjorden inr�t-

100nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; KEJSAKSNIT�ET.

tadt su�rsprund kan sk�ta buks�ret utan att aftaga buk-gjordeu. P� det att deiuia senare ej skall �ta sig in uti djurets rygg, lagger man mellan denna ocb bukgjordeu reu ocb torr l�nghalm, som efter bebof flyttas ocb ombytes.

I afseeude p� efterbebandlingen m�ste man iakttaga samma f�rsigtigbetsm�tt, som dem vi ofvan f�reskrifvit vid lifmodersnitt genom slidan.

Yill man utfora Operationen bos stoet, m�ste djuret l�g�gas p� rygg, snittet g�ras i bvita bnien bakom nafvebi ocb sammanb�ftningen ske med st�rsta omsorg; bukg�rdebi m�ste f�rf�rdigas af fastare material ocb g�ras mer �tbggaude samt den efterbebandliug, som alltid �r n�dv�ndig, utf�ras med p�passligbet ocb kraft.

5. Kejsarsnittet (Laparo-hysterotomia). Med detta ut-tryck betecknar man en operation, som best�r uti lifmoderns �ppnande ocb fostrets uttagaude, sedan man genom bnk-snittet gjoii lifmodern tillg�nglig. Da denna operation skall utf�ras, kan det blifva n�dv�ndigt att g�ra buksnittet n�got l�ngi-e ued samt n�got skeft bakifr�u fram�t ocb ned�t, f�r att man genast m� kunna p�tr�ffa lifmodern, bvars l�ge man genom unders�kuing � bukv�ggen �fvensom genom �udtarmen l�tt kau utiimia.

Deima operation kan f�rs�kas vid de tillf�lleu, da fo-stret af en eller annan orsak icke kan framf�das p� vanligt satt. De orsakei^-, som framkalla ett s�dant f�rb�llande, �ro: missbildningar bos moderdjur ocb foster, fullst�ndig kraft-utt�muiug bos det f�rra, lifmoderomvridning, moderdjurets mindre v�rde (s� att man bellre vill oifra detta an det �nnu lefvande fostret), moderdjurets d�d under f�i'lossningsarbetet medan fostret �nuu lefver o. s. v. Uti de fall, der bufvud-saken �r fostrets r�ddning, m�ste det f�rn�msta vara att fostret s� bastigt som m�jligt befrias; i de ilesta fall �r det da f�rdelaktigast att �ppna bukv�ggen i bvita luden, der-efter raskt framdraga lifmodern, uppsk�ra densamma ocb uttaga fostret, emedan man b�rvid ej kau g� f�r bastigt till v�ga.

KEJSARSNITTET.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;101

Utg�ngen lemnar i de fall, der Operationen utf�res hos stoet, n�stan alltid en d�lig utg�ng, beroende p� den ytter-liga k�nsligheten hos bukhinnan; hos hon �ro utsigterna f�ga b�ttre, och mycket bidrager v�l till det d�liga resultatet �f-ven hos detta djur det l�nga dr�jsm�let innau denna utv�g tillgripes. Detta uppskof med Operationen beror dels p� djurl�karens sena ank�rnst (l�ng vag eller for sent till-kallande), dels p� dennes l�tt fbrklarliga tveksamhet att till-giipa en �tg�rd, hvars fara hau v�l k�nner, f�rr an hau an-litat alia andra utv�gar, som mojligen kunna fora till malet.

Hos kon utf�res kejsarsnittet p� f�ljande satt: sedan buksnittet verkst�llts p� det satt och med iakttagande af de afvikelser omst�udigheterna enligt v�r antydan m�jhgen f�ranleda, bringar man lifmodern till buks�ret, �ppnar denna s� l�ngt att man, sedan fosterhinnorna genomsknrits, beqv�mt kan uttaga fostret, afsliter eller underbinder och afsk�r nafvel-str�ngen, afl�gsnar derefter fosterhinnorna och de fosterv�t-skor, som mojligen befinna sig uti lifmodem, reng�r derp� denna medelst ljumt vatten, hvilket sedermera utt�mmes s� fullst�ndigt som m�jligt, sammanl�gger derefter s�rl�ppame p� bftnodern, s� att dennas yttre ytor (den ser�sa hinnan) komma i ber�ring med hvarandra � h�ftning kan �fven vid-tagas och bor- helst ske med fina silkestr�dar. Det �r tyd-ligt, att om Operationen utf�res f�r lifmoderomvridning, h�r denna, om sig g�ra later, tillbakastjelpas. \^?id denna ope�ration �r det af synnerlig vigt att man framdrager lifmodern s� l�ngt genom buks�ret och g�r till v�ga med den f�rsig-tighet, att intet af lifmoderns imieh�ll eller reng�ringsvattnet inkommer i bukh�lan.

Sedan lifmodern p� detta satt blifvit t�md och �ter-bragt i sitt r�tta l�ge i bukh�lan, skrider man till sainman-h�ftuing af buks�ret, med iakttagande af u�dv�nctig f�rsig-tighet vid efterbehandlingen, densamma som vid buksnittet.

Yill man utf�ra Operationen hos stoet, l�gges djuret p� rygg, buksnittet g�res i midtelbnien och man g�r f�r �frigt tillv�ga s� som vi h�r angifvit s�som l�mpligt hos kon.

102

C. F�rlossningshinder hos fostret.

Vi hafva nu lemuat en framstallniiig af de forh�llanden och �tg�rder, som � moderdjurets sida f�retradesvis iortjeua uppm�rksamhet vid, lorlossuingslijelp, och skola nu syssel-s�tta oss med de omst�ndigheter, som g�ra forlossningens befordrande genom konsthjelp n�dv�ndig, da orsaken hufvud-sakligen ar att s�ka hos fostret.

Da de orsaker, som v�lla sv�ra f�rlossmngar hos v�ra husdjur och i f�ljd deraf erfordra konsterfaret bitr�de, of-tast hafva sin grund hos fostret, skola vi har till en b�rjan i n�gra allm�nna reglor sammanf�ra det hufvudsakliga, som vid f�rlossningshjelp �r att iakttaga, s� vidt mojligt uteslu-tande s�dant, som f�rut blifvit omn�mndt. Vi g�ra detta, emedan vi tro det hela derigenom blifva �sk�dligare, och det blir l�ttareatt i de s�rskilda fallen v�lja de l�mpligaste medlen f�r operatoren, hvilken, s�lunda b�ttre f�rberedd, kau g�ra sitt bitr�de mera gagnande �fven da hau, b�rjande sin bana, �nnu icke disponerar en st�rre erfarenhet, f�rv�rfvad under en l�ngvarig ut�fning af f�rlossningsverksamhet.

Allm�nna reglor. a) Har man vid unders�kningen funnit, att n�gra delar af fostret hafva ett oriktigt l�ge, hol�den fdr�ndring, man afser alt genomf�ra, ske s� tidigt och s� hastigt som m�jligt och framf�rallt innan fosterv�tskorna afg�tt, ty derefter blifver utrymmet s� litet och moderdjurets krystningar hafva s� pressat lifmoderv�ggarne intill fostret, att eidigt v�r erfarenhet ofta intet annat �terst�r, an att stycka fostret, och �fven detta blifver n�gon g�ng om�jligt.

b) Skola delar, som finnas uti lifmodern, inf�ras genom lifmodermunnen uti slidau, �r det vanligen u�dv�ndigt att skjuta en del af de redan i slidan befintliga tillbaka mot lifmodern, men f�rr an detta sker b�r man medelst f�rloss-ningslinonia l�gga en snara kriug hvarje del, s� att man med l�tthet kan h�lla reda p� dem och, n�r de oriktigt be-

ALLM�NNA BE�IOB.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;103

l�gna delarne blifvit inbragta i slidan, �fS'eu kunua inf�ra de f�rra uti sin r�tta ordning och sitt riktiga l�ge.

c)nbsp; De �tg�rder, som skola vidtagas, utf�ras l�ttast mellan v�rkame, men det �r oftast icke m�jligt att v�nta till dess de aftagit eller upphort, och stuudom framkallas Jiya, mycket kraftiga v�rkar endast och allenast genom handens inf�rande i slidau och lifinodern. Man s�ker under s�dana f�rh�llan-den att genom ett bitr�de modelst broms � �fverl�ppen (hos ston) samt tryckning med fingrarne eller eu t�ng � n�s-brosket (hos kor) qv�fva v�rkame, och skulle dessa medel visa sig otillr�ckliga, p�l�gger man en iorlossuiugsbroms, hvars beskaffenhet och anv�ndningss�tt vi ofvan beskrifvit.

d)nbsp; Skulle det erbjuda stora sv�righeter att n� de delar, man vill fatta tag uti, kan man f�r�ndra moderdjurets st�ll-ning eller l�ge, s� att det flyttas fr�n en sida till en annan eller ock l�gges p� rj'ggen. Som regel kan man uppst�lla, att de i lit'modern tillbakah�llna delarne l�ttast �tkomraas om man bringar moderdjuret i det l�ge, att fostrets efter-stv�fvade delar med sina fria �ndar ligga upp�t.

e)nbsp; S� snait man f�tt tag uti och �fvertygat sig om, att det verkligen �r n�gon bland de s�kta, undauvikna delarne man p�tr�ffat, p�l�gger man en snara, f�rf�rdigad af en f�r-lossningslina, s�, att de kunna lemnas �t sig sjelfva, utan att man beh�fver frukta, det desamma ej i r�tt tid kunna efter behof inbringas i forlossningsv�garne.

f)nbsp; nbsp;Vid alia dylika �tg�rder h�r man s� mycket som m�jligt anv�nda, blotta h�nderna, s�som p� en g�ng det be-qv�maste, s�kraste och minst farliga instrumentet,. derefter de trubbiga, endast ledande verktygen, och forst da det �r alldeles tydligt att dessa senare �ro otillr�ckliga, tillgripa de hvassa och sk�rande.

Man har rekommenderat att vid f�rlossningen begagna sig af begge h�nderna, f�r att derigenom kunna, da den ena armen tr�ttnat, tillgripa den andra. Det �r mycket riktigt, att om b�da armarne �ro lika starka och anv�ndbara, s� att man omvexlande kan begagna dem, detta �r synnerligen

104nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;ALLM�NNA KEGLOR.

v�rdefullt, men s� st�ller sig i allm�nliet icke saken; f�r anstr�ngande arbete, ock s�daiit �r i allm�nhet forlossuings-hjelp, �r vanligen den ena armen mera l�mplig ock anv�nd-bar, och de flesta menniskor knnua ej ens f�r en kort stund utan sv�rigket l�ta den svagare armen forr�tta den andras arbete. Man forlorar myeken tid genom att v�nja den kvi-laude armen vid arbetet, och den f�rkoppning man g�r sig att framkalla samma dugligket i b�da armaime �r inbill-ning. V�rt r�d �r att begagna hufvudsakligen den arm, som bar st�rsta kraft ocb vana vid arbete, ock endast, om i ett eller annat fall skulle visa sig, att n�gon s�rskild �tg�rd eu-ligt all sannolikbet b�ttre kan utf�ras med den motsatta armen, da fors�ka deima. Deremot vilja vi b�geligen till-styrka �fvande af den svagare armen vid olika slags arbeten, den blifver p� detta satt en s� mycket s�krare tillg�ng i h�ndelse af bekof.

St�ndigt m�ste man erinra sig, att operat�rens uppgift h�r vara att r�dda bade moder ocb foster samt att ett oti-digt eller ol�mpligt bruk af instrumenter, �fvensom olycks-fall, som vid deras anv�ndande n�gon g�ng kiuina inst�lla sig, m�jligen bringa bade moderdjur ock foster i fara. Sjelfva djurslagen erbjuda i detta k�nseende egendomliga fork�llan-den; kon f�rdrager vida b�ttre instrumentala ingrepp an stoet, som �r synnerligen retkgt ocb derfor tarfvar s� mycket mera torsigtigbet och uppm�rksamket.

g) Innan instrumenten begagnas, b�ra de l�ggas uti varmt (under vintern) eller ljumt vatten f�r att uppv�rmas ocb fuktas innan de inf�ras. Man ser visserligen afveu an-befaldt, att de skola insm�rjas med fett och slem, men hvar-till detta skall tjeua �r sv�rt att fatta; ojemnheter, ilagor och dylikt p� instrumenten, de m� nu best� af bampa, tra eller metall, kunna ej doljas eller g�ras oskadliga af fett eller slem, icke heller kan man v�l tro att dessa �mnen l�nge qvarstadua sedan instrumenten inf�rts ock r�kat i be-r�ring med moderdjur och foster: det gagn man afsett med msm�rjningen blir derfor alls intet, men det bar deremot

ALLM�NNA KEGLOR.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 105

den s�kra fbljdeu att i h�g grad bidraga till f�rst�riug af operat�rens kl�der samt att �ka smutsen, och for detta an-dam�l beh�fver mau ej vidtaga n�gra s�rskilda �tg�rder vid f�rlossningeu.

h) Skulle geuom kiystuingarne fosteiv�tskoma utpres-sas, s� att fostret hotar att blifva u�stau tont, �r det u�d-v�udigt att p� allt satt s�ka f�rekomma detta; den l�mp-ligaste �tg�rden �r att iubriuga rikliga qvautiteter ljumt vatten uti lifmodern ocb s� inycket framom (fr�n moder-djurets st�llning*r�knadt) fostret som m�jligt. Detta sker b�st medelst den af oss rekommenderade l�nga tr�pip, som man inf�r i lifmodern s� l�ngt att spetsen stracker sig fram�om fostret, hvarefter man uti pipens motsatta �nda inf�r en sprutpip fr�n en vanlig handspruta.

i) Det kau i en xq�ngd fall vara b�t�-e att l�ta fostret framfodas uti ett oriktigt l�ge, s�som t. ex. liggande bak-l�nges eller p� rygg, an att auv�nda l�ng tid ocb f�rsv�ra torlossningen genom �tg�rder, som �ro �fvertl�diga ocb m�n-geu gang till och med skadliga genom den tidsf�rlust och utmattuing de v�lla bade for det i fiidslov�ndor stadda dju-ret och operatoren. Uti s�dana fall, der fostrets storlek och l�ge, jemf�rdt med f�rlossiiingSY�garnes rymlighet och oska-dade samt f�ga irriterade tillst�nd gifver anledniug att hop�pas fostrets lyckliga genomg�ng af' f�rlossningsv�game, utan afhjelpande af sm�rre afvikelser fr�n fostrets normala l�ge, �r det alltid b�st att tillgi'ipa kraftig dragning iunan andra �tg�rder f�rs�kas. Sistn�mnda �tg�rd eger synnerlig till-l�mpning vid forlossning af ston, der retligheteu hos foster-v�garne mycket hastigt tilltager och der fostrets smidighet till�ter detsamma att l�mpa sig efter de fordringar, f�rloss-ningskanalen kan v�lla.

F�r att �stadkomma beh�flig kraft vid dragning kau man beh�fva bitr�den, tre till fyra stycken, men dessa kiunia s�llan draga s� jemnt som �nskhgt �r, hvarf�r man kau au�v�nda antingen hjulnafvet eller ock spaken, p� satt vi ofvan vid beskrifhingen om f�rlossningsredskap uppgifvit.

106nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;F�R STOET FOSTER.

Alldeles f�rkastligt �r, det icke s�llan begaguade forfa-randet, att sp�nna en hast eller till och med ett par h�star lor de � fostret anlagda f�rlossningslinorna. Det begaguas ej heller af audra an ofi)rnuftiga eller okunuiga menniskor.

Vid dragning �r det af synnerlig vigt att den sker uti b�ckenaxelns riktning, s�lunda i en svag b�ge ned�t hos hasten och uti en lindrig b�ge upp�t hos n�tkreaturen.

Att upptaga alia de abnorma f�rh�llanden hos fostret, som kunna v�lla sv�righeter och hinder vid f�rlossningen, �r h�r om�jligt; det skulle vara sv�rt att uppr�kna, �nnu sv�rare att p� ett fullst�ndigt satt afhandla dem. Yi skola likv�l s�ka att omn�mna de -vigtigaste, �fvensom de for-faringss�tt man dervid bor anv�nda. Derigenom skall den t�nkande f�rlossningsoperat�ren, som vi hoppas, erh�lla till-r�cklig ledning f�r att kunna hjelpa sig sjelf, �fven i de fall vi ej kunnat omn�mna och i hvilka vi s�lunda ej gifvit best�mda f�reskrifter. H�r som �fverallt i naturen f�re-komma �fverg�ngar mellan de hufvudsakliga typerna, och vid s�dana tillf�llen m�ste operatoren hastigt och omt�nk-samt uppg�ra en plan, hvilken sedermera raskt utf�res.

1. F�r stort foster. Vid f�rlossningar hos v�ra st�rre husdjur tinner man stundom fostret liggande fullkomligt rik-tigt, men det fi-amdrif\^res toga, om ens n�got genom v�r-karne; finner man derjemte vid unders�kningen fostret st�rkt utveckladt och f�r stort i forh�llande till fosterv�garne, an-tingen nu -dessa �ro normalt utbildade eller f�r tr�nga i for�h�llande till djurets storlek, har man att g�ra med det f�r-lossningshinder, som vi h�r afhandla.

Skulle f�rlossningsarbetet hafva varat l�nge, �r vanligen st�rsta delen af fosterv�tskorna afl�gsnad, och da i detta fall, kanske �nnu mer an annars, fuktighet �r beh�flig f�r att g�ra fosterv�garne hala, insprutar man, s� vidt detta sig g�ra l�ter, ljumt vatten i lifmodern. Man b�r likv�l f�rr an detta sker hafva lagt f�rlossningslinor om begge frambenen

F�K STORT FOSTKR.

107

samt en slinga om halsen hos fostret; man drager derefter uti de s�rskilda linorna, s� att hufvud och frambeu i f�r-h�llande till hvarandra intaga ett normalt l�ge (hyarvid ofta �r n�dv�ndigt att medelst lorlossningskryckan skjuta balen tillbaka mot lifmodern) och sammanl�gger de olika linorna samt s�ker, p� satt vi ofvan f�reskrifvit, befordra fostrets afgang genom dragning, med tillhjelp af den forst�rkta drag-kraft vi ofvan angifvit. Det kan ofta h�nda vid dragningen att moderdjuret foljer med, hvarfor man l�gger eu gjord

Fis. 3G.

eller Ima om bakdelen i kn�vecken eller om klinkoma ne-danf�r blygden, hrilken gjord sedermera fastg�res uti spiltan eller vid v�ggen p� f�r tillf�llet l�mpligaste satt.

Skulle, s�som n�gon g�ng Milder, det ej lyckas att p� nu anf�rda satt genomf�ra f�rlossningen, �terst�r ej annat an styckning af fostret, hvarvid borttagandet af ena fram-benet f�rst tillgi-ipes; vi f� i detta afseende h�nvisa v�ra l�sare till den afdelning, som afhandlar fostrets styckning.

108nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; HUFVUDET VRIDET

2. Oriktiga fosterl�gen. De f�rn�msta orsakerna till sv�ra f�rlossningar fr�n fostrets sida �ro likv�l de olika l�gen, fostret autingen i sin helhet eller hos s�rskilda delar antager, och som vi f�r l�ttare �fversigt skola, allt efter de delar, som vid unders�knmgen f�rst erhjuda sig, indela uti framdelsl�gen, iakdelsl�gen och tv�rl�gen. Hvar och en af dessa afdehiingar f�reter en st�r m�ngd olika l�gen; an-talet �r st�rre i samma man som det mot hlygden riktade fosterpartiet erhjuder flera delar.

A. Framdelsl�gen.

indela vi uti: det normala framdelsl�get, som vi ofvan om-n�mnt vid beskrifvandet af den normala forlossningeu, samt de ahnorma framdelsl�gena, och de sednare uti s�dana med hufvudafvikelser, med henafvikelser och omv�nda framdels�l�gen.

Oriktiga framdelsl�gen med hufvudafvikelser (d. v. s. framdelsl�gen med oriktiga hufvudl�gen) �ro s�dana, vid hvilka begge framhenen, r�tt st�llda hos fostret, betinnas uti lorlossningsv�game, men hufvudet i ett eller annat h�use-ende afvikande fr�n sin riktiga st�llning eller l�ge p� dessa.

a) Hufvudet vridet dt ena sidan (fig. 37). Dervid �ro s�v�l hufvud som frambeu inne i f�rlossningsv�garne, men det f�rra �r mer eller mindre vridet kring sin l�ngdaxel. Vi hafrraquo; funnit denna vridning lindrig och lyckats att vid rymliga fosterv�gar endast genom dragning uti de kring hals och framben anlagda f�rlossningslinorna befordra fostrets (kalf) framf�dande. Vi tillr�da detta om vridningen �r obe-tydlig och f�rlossningsarbetet ej varat l�nge samt om foster-v�garne �nnu �ro hala och smidiga samt riklig m�ngd af fosterv�tskor �nnu f�refinnas.

Skulle deremot hufvudets vridning vara betydligare, s� att dess ena sida i stallet f�r n�sryggen ligger upp�t, blifver det ofta n�dv�ndigt att beriktiga detta l�ge, och man m�ste dervid fora fostret tillbaka mot lifinodem, samt sedan man

�.T EN^TA SIDAN.

109

p� detta satt erh�llit st�ne utiymme, med handen bringa hufvudet i sitt r�tta l�ge.

Det kau u�gon ging lyckas att med Uotta handen skjuta fostret tillbaka mot lifmodern, men det b�sta ar van-ligen att st�dja f�rlossiiingskiyckan mot fostrets br�st samt handtagsskifvan mot operat�rens eget, derefter ensam eller om s� skulle beh�fvas med hjelp skjuta fostret tillbaka, se-dermera gifva hufvudet sitt r�tta l�ge och inibra det i f�r-lossningsv�game.

rig. 87.

Kan man deremot, �fven om hjelp erh�lles, ej skjuta fostret tillbaka, ar det euligt v�r erfarenhet hast att bort-taga en eller begge underk�ksgrename, derefter trycka huf�vudet tillsammans och s�lunda befordra fostrets afg�.ng ge-nom dragning. Harms tillr�der borttagandet af ett fram-ben, men detta erbjuder vanligen stora sv�righeter om fo�stret �r s� l�ngt inne i fosterr�game eller dessa s� tr�nga, att det �r om�jVgt skjuta detsamma tillbaka mot lifmodern.

110nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;HUFVUDE� VIKET

b)nbsp; nbsp;Hufvudet b�jdt uti nacMeden. Man finner stundom fostrets nos nedborrad mellan begge frambenen, st�dd mot undre v�ggen af slidan, ocb nacken mer eller mindre riktad fram�t. Ar nosen st�dd mot fr�mre kanten af isbenet kan detta l�ge under moderdjurets f�rlossningsarbete ofverg� till ett framdelsl�ge, vid hvilket bufvudet �r b�jdt mot brostet och b�jningen s�lunda flyttat sig till halsen. Dermed skola vi l�ngre fram syssels�tta oss.

Skidie vid nu omn�mnda l�ge fostret �nnu vara qvar i lifinodern, s�ker man briuga ringsn�ret eller en lina bakom underk�ften och g�r en snara om sjelfva nosen, s� att man kan draga denna fram�t under det eller sedan man skjutit fostret tillbaka mot eller inuti lifmodern. �r fostret d�dt eller dess nacke genom f�rlossningsarbetet mycket fastpres-sad, s� att intet hopp om l�gef�rb�ttring tinnes, �r det b�st att ju f�rr dess heldre skrida till styckning, antingen genom hufvudets borttagande medelst f�rlossniTigss�gen, eller ett af frambenen med tillhjelp af f�rlossningsspaden. Sedan man pa detta satt f�tt st�rre utrymme, f�rb�ttrar man fostrets l�ge och underst�djer dess framf�dande genom dragning.

c)nbsp; nbsp;Hufvudet viket �t ena sidan (fig. 38) �r bland fram-delsl�gen med hufvudafvikelser ett af de vanligaste; fostret kan, da detta l�ge forekommer, icke utan hjelp framf�das, hvarf�re denna m�ste tillgiipas s� snart som m�jligt.

l:o. Har f�rlossningsarbetet nyss b�q'at och s�lunda ingen menlig f�r�ndrbig hos fi)rlossningsv�garne �nnu in-st�llt sig, kan man f�rs�ka att genom dragning i frambenen befordra fostrets afg�ng. Detta l�rer, enligt Tr�ger och Donnarieix, hos ston l�ta v�l g�ra sig, men deremot �r kalfvens grofva hufvud och korta hals ett absolut hinder f�r denna utv�gs anv�ndande hos kor. Den l�ngre, smidigare halsen och det mindre, tinare hufvudet hos f�let g�ra dess framf�dande p� detta satt m�jligt. Det �r likv�l icke att tillr�da i de fall, der f�rlossningsarbetet varat l�nge och som en f�ljd deraf retning af slemhinnan redan intr�dt i h�gre grad.

A� ENA SIDAN.

2:o. Om lil'modem �nuu icke sammandragit sig f�r myc-ket kriug fostret, lyckas det stundom att bringa hufvudet i sitt r�tta l�ge, antingen derigenom att man med handen upps�ker halskammen p� fostret, derifr�n leder sig till huf�vudet, fattar detta och genom att gripa uti �ronen eller uo-sen inleder det i fosterv�garne, eller ook s�ker man, sedan man erh�llit ett s�dant tag, att genom fostrets tillbaka-skjul^nde med f�rlossningskryckan rata halsen och seder-

Fig. 38.

mera genom hufvudets fattande inbringa detta i f�rlossnings-v�garne. Skulle ej heller detta l�ta sig g�ra, bringar man med tillhjelp af den stora trubbiga f�rlossningskroken jemte ringsnoret en slinga om halsen p� fostret, och s�ker genom dragning uti denna, under det man samtidigt skjuter fostret tillbaka med f�rlossningskryckan, att f� tag i hufvudet, hvil-ket man sedermera kan styra in uti fosterv�garne antingen genom att med eller utan f�rlossningssonden l�gga en snara kring nosen p� fostret.

112nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; HUFYUDET UNDER

Skulle fostret vara d�dt, kan man fasta syskonkroken uti halsens �fre kant, ju n�rmare huiVudet dess b�ttre, och sedan skjuta fostret tillbaka mot lifmodern och f�r �frigt g� till v�ga s� som vi ofvanf�re angifv�t. Vid alia de �tg�rder man vidtager f�r att r�ta halsen och inhringa fostrets hufvud uti fosterv�garne, �r det af vigt att aldrig gl�mma, det den �t sidan vikta halsen och hufvudet hos fostret hafva st�r ben�genhet att �tertaga denna st�llning, om man of�ra%tigt skulle sl�ppa delarne innan man f�tt dem s� l�ngt in, att n�got �terfall ej vidare beh�fver befaras.

3:o. Kan ingen af de nu omn�mnda �tg�rderna utf�ras, s� gifves ej n�gon annan utv�g an att stycka fostret, och dervid �r det b�st att med f�rlossningss�gen afsk�ra halsen och genom dragi�ng i begge frambenen befordra fostrets af�gang. Det f�rut mest begagnade s�ttet, borttagandet af ett af frambenen, kan forsokas om det n�gon g�ng skulle in-tr�ffa, att hufvndets borttagande ej vore tillr�ckligt f�r fo�strets afg�ng.

d. Hufvudet under frambenen (fig. 39) �r det l�ge, hvarvid hufvudet s�nkt sig s� mycket mellan frambenen, att dessa ligga med underarmarne skeft efter balsens smalaste del, och de nedre delarne sammantryckta eller korsade ofvan hufvudet. Detta l�ge f�rekommer ej s�llaif och tager gan-ska olika forlopp, allt efter som f�rlossningsv�rkarne �ro mycket h�ftiga eller icke s�rdeles starka. I f�rra fallet kau f�r-lossningsv�garnes �fre v�gg och �ndtarmen genomborras; i det senare intr�tfar ett afbrott i f�rlossningen, hvilket kau vara mycket l�nge, men som framkallar stark retniug af fosterv�garnes slemhinna och derigenom kan blifva ganska farligt.

De �tg�rder man i detta fall bar att vidtaga �ro be-roende p� om fostret �nnu lefrer och om fosterv�garne �ro oskadade. Om s� �r f�rh�llandet, s�ker man att med till-hjelp af f�rlossningskiyckan f�ra fostret s� l�ngt tillbaka mot lifmodern, att man erh�ller utrymme f�r att str�cka och till sitt r�tta l�ge bringa frambenen, hvilka man vid

FBAMBENENT.

113

operationens b�rjan bel�gger mei snaror. Man s�ker att utfora deu f�reskrifna �tg�rdeii mei ett ben i sender, under det man trycker de �friga delarne s� mycket som m�jligt �-t motsatt sida af det ben, mei hvilket man �r sysselsatt. Skulle det visa sig om�jligt att f�rb�ttra l�get, m�ste man skrida till fostrets styckning, vanligast och b�st geuom af-l�gsnaudet af ett blaui frambenen.

Skulle slidan och �ndtarmen vara genomborrade och fostrets ben bafva iiitiiiiigt uti den sen are, m�ste man efter-

Fig. 3D.

t�uka om skadorna hos moderijuret �ro s� sv�ra, att intet bopp cm dettas r�ddning forefiunes, eller om fostret �r d�dt eller utsigterua for dess r�ddning s� sm� eller dess v�rde s� riuga, att man utan bet�nkaude offrar detsamma, eraedan derige^iom forh�llaniet i mycket k�g grai f�reuklas.

Har geuomborrningen skett uti hakre delen af slidan, n�ra intill tarmki-onan, kan det vara sk�l att genomsk�ra �ndtarmeu och slidan fr�n genomboiTningsst�llet, s� att p�

114nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;HUFVUDET UNDER BR�STE�.

(letta satt dessa kaualer f�renas (kloakbikluiiig). Man m� ej heller f�rest�lla sig att luoderdjuret k�rigenom tits�ttes f�r ii�gon st�rre fara, s� framt ej vid genomborruingeii buk-h�lan �ppnats s� att tarmanie uttr�ngt; i s�dana fall kau man anse moderdjnret best�mdt f�rloradt, om det �r ett sto, men for kon iiiines �fven i detta fall n�got, ehuru ringa hopp.

�r fostret till toljd af �ndtannens genomsk�ring be-friadt till en viss del, soker man genom dragning nttaga det helt och hallet, hvilket vauligen lyckas; om icke, m�ste man borttaga det ena frambenet och sedermera afl�gsna fostret i sin helhet.

�r fostret d�dt eller vill man offra detsamma, styckar man det p� s� satt, att man afsk�r ett af frambenen i sen�der medelst handens och instrumeutens inforande i slidan, drager sedan det afskurna benet ut genom �ndtarmen och befordrar sedermera fostrets framf�dande genom dragning i hufvud och hals.

Man bar �fven rekommenderat att medelst forlossnings-kryckan �terf�ra fostret till lifmodern och dervid med fdr-sigtighet l�ta frambenen g� tillbaka genom den borrade �pp-ningen samt derefter bringa delarne i sitt r�tta l�ge och se�dermera l�ta fostret framf�das som vanligt. Yi anse oss likv�l ej kimna fororda detta satt att g� till v�ga, da man dervid allt f�r mycket riskerar att f�rv�rra skadorna hos moderdjuret.

e) Hufvudet under br�stet (flg. 40). Detta l�ge best�r deri, att antingen fostrets nos eller heia hufvud �r neds�nkt mellan frambenen och under br�stets fr�mre del, i f�ljd af en stark b�jning hos halsen. Detta l�ge f�rekommer mera s�llan och da, som vi ofvan antydt, uti olika grad. J)et uppkommer antingen f�re eller under forlossningen, och �r i senare fallet en f�ljd af starka f�rlossningsv�rkar eller af ol�mplig verksamhet hos bitr�den, hvilka genom drag�ning uti de riktigt liggande benen s�ka befordra fostrets af�gang, da hufviidets fr�mre �nda �r st�dd mot b�ckenkanten och hufvudet b�jdt i nackleden. Skulle l�get hafva upp-

H�FVUDET UNDER EROSTET.

115

komrait p� detta siitt, �r det likv�l l�ttare att afhjelpa an om det atvecklat sig under dr�gtiglieten, da, oftare en stelhet forefinnes i halsen, soiu f�rsv�rar eller oin�jligg�r dess utr�-tande ock i bog grad hindrar de �tgilrder, som m�ste vilt;ltcagas.

Bekandlingeu �r olika, alltefter som b�jniugen af halsen och nackleden �r starkare eller lindrigare.

l:o. Skulle lialsb�jningeii vara svagare eller s�dan, att man vid unders�kningen kau k�nna pannan och �gonen p� fostret, g�r man till -v�ga p� f�ljande satt: man infor han-

TifT. 40.

den, fattar med den na om iiosen, s� att man p� samma gang kan fora hufvudets nedre del �t sig och upp�t samt den �fre delen bak�t, lyfter p� detta satt nosen �fver b�cken-kanten och drager, sedan detta lyckats, hufvudet in uti for-lossningsv�garne. F�r att lindra detta arbete, �r det ofta n�dv�ndigt att med f�rlossniagskrycban skjuta fostrets fr�mre del n�got tillhaka mot lifmodern, och man st�djer dervid kryckau mot det for tillf�llet beqv�maste och l�mpligaste stallet, t. ex. mot hogen eller uti fordjupningen mellan bogen

116nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;HUFVUDET TILLBAKASLAGEr

och b�leu. Att l�gga moderdjuret p� rygg visar sig stuu-dom fordelalctigt och bor derf�re vid sv�ra fall alltid f�r-s�kas.

2:o. Skulle deremot uackeu eller halskammeu fiunas framf�r b�ckenets fr�mre och nedre kant, s� s�ker mau att medelst den stora f�rlossuingskroken bringa en lina eller ett sn�re under halsen p� fostret och l�ter geuom bitr�den draga uti denna slinga, under det man sjelf, ensam eller om s� behofves underst�dd, skjuter fostret tillbaka medelst f�rloss-ningskryckan.

3:o. Visar det sig om�jligt att p� detta satt bringa hufvudet och halsen i sitt r�tta l�ge, m�ste man skrida till fostiets styckning, och man kan dervid antingen borttaga ett framben i sender eller anbringa iorlossningss�gen me�delst det under halsen liggande sn�ret, derefter genomsk�ra halsen och inrikta denna emellan hegge framhenen samt be-fordra fostrets afg�ng geuom dragning i dessa. F�redrager man att borttaga ett framben, s� m�ste man derefter f�ra hufvudet �t sidan under b�len och derefter inbxinga det i fosterv�garne.

F�r utf�randet af dessa operationer ilr det stundom no�digt att l�gga moderdjuret p� marken och efter behof f�r-�ndra dess l�ge fr�n den ena sidan till den andra, och syn-nerligast vid f�rb�ttring af hufvudets och halseus st�llning bringa det i ryggl�ge.

f) Hufvudet tillbalcaslaget mot rijggen (fig. 41). Vid detta l�ge p�tr��ar man begge framhenen uti slidan och l�ngre in fostrets strupkant samt, da man foljer denna, un-derk�ksgrenarne och nosen; dervid kau hufvudet vara mer eller mindre tillbakaslaget, s� att man finner det fr�n lod-ratt st�ende med nosen upp�t till ii�stau v�giiitt liggande l�ngsefter ryggen p� fostret.

Behandlingen m�ste hafva till �ndam�l att bringa huf�vudet fram�t ofvanp� framhenen, och detta g�r l�ttast, om man med handen kau fatta nosen och draga denna samt foljaktligen hufvudet �t sig, p� samma g�ug man gen�m for-

HOT ETGGEN.

117

lossningskryckan, som st�djes mot bringan p� fostret, skju-ter detta ifr�ii sig.

Kan mau ej n� nosen med handen, soker man att bringa ringsn�ret eller, om detta skulle visa sig for fint och svagt, en torlossningslina om halsen p� fostret, hvarefter man l�ter ett bitr�de draga uti deima slinga, under det operatoren sjelf, i n�dfall underst�dd, med fijrlossningskryckan skjuter b�len ifrtln sig; man unders�ker litet emellan de f�r�ndrin-gar man derigeuom lyckats framkalla, och skulle man der-

Fig. 41.

vid m�rka att hufvudet n�rmar sig, fortg�r man till dess man blifver i stand att fatta nosen eller kring derma eller underk�ften liigga en snara, hvarefter man underst�djer bort-skjutandet af fosterb�len, till dess man f�r hufvudet och begge frambenen inuti fosterv�garne, hvaiii� man geuom dragniug befordrar fostrets afg�ng.

Skulle alia dessa �tg�rder icke gagna till n�got, d. v. s. vinner man ej n�gon f�r�ndring i fostrets l�ge, finnes ingen-ting annat att tillgripa an styckning, som i vissa fall sker

118

HUFVUDET IK�KiK�DT

geiioiu att utbyta halslinau mot f�rlossi�ngss�geii, hvarmed halsen sedermera afskilres, livarefter man ined h�nderna fat-tar tag uti halsstumpen, iubringar deuna mellan frambeuen och befordrar fostrets afg�ng genoin dvaguing i dessa; huf-vudet uttages sedermera for sig. Man kan �fven genom af-l�gsnandet af frambeneu, ett i sender, bereda sig storre ut-rymme, derefter infora hufvudet i f�rlossningsv�garne och genom dragning i detta uttaga fostret.

g) Hufvudet intr�ngdt i �ndtarmen. Denid kunna tvenne olika f�rhi�landen ega rum: antingen har hufvudet endast skenbart eller ock verkligeu intr�ngt i den n�mnda tarmen. I f�ixa fallet har hufvudet g�tt genom slidans �fre v�gg, l�ngs efter �ndtarmen, och vid tarmkronau beredt sig v�g mellan sjelfva tarmeu och dennas slutmuskel. I detta fall �r hast att genomsk�ra perimeum och sedermera be-fordra fostrets afgang p� vanligt satt.

Skulle fostrets hufvud verkligen genomborrat bade �nd�tarmen och slidv�ggen, kan det hafva uttr�ngt genom tarm�kronau eller �nnu ligga qvar i �ndtarmen; i f�rra fallet �r den b�sta �tg�rden, att genomsk�ra heia den del af peri-nseum och �ndtarmen, som befinner sig framoiu strupkan-ten hos fostret. Detta fbrv�rrar i obetydlig man faran for moderdjuret, da deremot bem�danden att �terfora fostret och hufvudet, det f�rra mot lifmodern, det Benare mot sli-dan, �ro f�renade med s� mycken fara, att vi anse oss ej ens kunna tillstyrka dess f�rsokaude.

Befinner sig hufvudet �nnu i �ndtarmen, kan man an�tingen g� till v�ga s� som vi ofvanf�re sagt, d. v. s. genom�sk�ra perinanuu och sedermera uttaga fostret ellfer ock af-sk�ra fosterhalsen samt uttaga hufvudet genom tarmkronau och fostret genom blygden, sedan man tillbakaibrt hals�stumpen genom s�ret i slid- och tarmv�ggen samt nedpres-sat densamma mellan frambenenen. Hvilket som h�r lore-dragas, beror p� djurets egare och operatoren, hvilka m�ste afg�ra, den forre hvilket af de hegge djuren bar st�rsta v�r-

U�I �NDTAKMEN.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;119

det, den senare livilketderas r�dduing eibjuder de st�rsta sannoliklietenia.

Vi anse oss b�ra framh�lla, att sv�righeterna vid fostrets och fosterlnifVudets tillbakaf�rande i detta fall �ro s� hetyd-liga, och faran att vid arbetet �nuu mer vidga �ppuiugen mellan �ndtarineii och slidan samt i f�ljd deraf uttr�ngan-det af moderdjurets sm�tarmar s� st�r, att det endast un-dantagsvis kau blifva fordelaktigare att f�rs�ka n�gou amiaii utv�g an periiiseets geuoinsk�riiig, och vid detta torfarande �ro sannolikheterna for bade nioderdjurets och fostrets r�dd�uing minstlika s� stora, som vid de andra f�rfaringss�tten.

Den andra afdelningen af oriktiga framdelsl�gen utg�res af dem, vid hvilka det felaktiga f�refimies hos benen. Huf-vudet befinues s�luuda inne uti fosterv�garne, men benen intaga en, i ett eller annat h�nseende fr�n det normala af-vikande st�llning. Vi skola h�r upptaga de vanligaste och b�rja med

h) Ensidigt fotl�ye. Dervid f�rekomma hufvudet och ena benet i r�tt l�ge inne uti fosterv�garne, och vid under-s�kningen p�tr�ffar man foten p� det tillbakadragna benet straxt innanf�r b�ckenets nedre och fr�mre kant, mot hvil-ken foten vanligen stadnat. Det �r i allm�nhet l�tt att bringa det saknade benet i sitt r�tta l�ge genom att om-fatta karleden med handen, str�cka benet fram�t mot sig, under det man, om s� behofves, med kiyckan skjuter fostret n�got tillbaka mot lifmodern. Skulle im ej forlossningen g� af sig sjelt, underst�djer man den genom dragning i fostret.

i) Ensidigt Jcn�l�ge (fig. 42). Yid detta betimies ena benet jemte hufvudet i riktig st�llning, men det andra be�net, efter hvilket vi iiamngifvit detta l�ge, �r deremot b�jdt i kn�leden, s� att skenbeu och underarm ligga tillsammans l�ngs efter hvarandra. Detta fel kan antingen uppkomma under forlossningsarbetet, eller ocks� kau det vara eu f�ljd af l�ngvarig b�jning af benet i kn�leden under dr�gtigheten.

#9632;

120

ENSIDIGT KN�L�GE.

Viel detta l�ge m�ste mau noga uudera�ka, for att �fver-tyga sig om, humvida fostret �r mer eller mindre indrifvet i f�rlossningsv�garne och b�ckenet; ju l�ngre det intr�ngt, ju t�tare lifinodern lagt sig kring detsamma, ju st�rre sjelfva fostret �r och ju mindre rum man f�ljaktligen har for dess tillbakalorande, dess sv�rare �r f�rh�llandet och dess mer anstr�ngande det arbete, som beh�fves for f�rb�ttringen af fostrets l�ge och dess framf�dande.

Fig. 42.

Man kau dervid g� till v�ga p� olika satt: l:o. Man s�ker att utr�ta det i kn�ledeu l��jda benet och bringa detsamma i siu normala st�llning. Dervid g�r man till v�ga s�luuda: mau s�ker med handen fora heia fostret tillbaka mot lifmodern, och sedan detta lyckats till den grad, att kn�et p� det b�jda benet befinner sig framom b�ckeukanten, omfattar mau skenbeuet med handen samt s�ker att r�ta benet i kn�leden, och om detta lyckas, l�ter man banden glida ned mot och �fver kotleden, s�ker att f�

ENSIDIG� FOTLAGE.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 121

tag i karleden samt for foten in uti fosterv�garne, l�gger derp� en sliuga kring karleden samt later ett bitr�de draga i denna f�r str�ckniug af benet, under det man samtidigt med banden skjuter fostret tillbaka. Det Sr ofta alldeles oundg�ngligt att begagna f�rlossningskryckan f�r att skjuta fostret tillbaka under det man ar sysselsatt med att utr�ta och i sitt r�tta l�ge bringa det b�jda benet.

2:o. Da sv�righeterna att r�ta benet stundom arc 8amp; stora, att detta trots alia anstr�ngningar icke lyckas, kan man i stallet s�ka att f�ra fostret samt benet med det b�jda kn�et tillbaka mot lifmodern medelst banden eller f�rloss�ningskryckan, s� att man f�r hela benet under fostrets buk. Man har da framkallat ensidigt bogl�ge, hvarom vi l�ngre ned skola tala.

3:o. Skulle fostret vara s� l�ngt framtr�ngdt och lif�modern s� tr�ng, d. v. s. s� sammandragen, att de begge h�r n�mnda utv�garne icke kunna anv�ndas, kau man, om fostret �r litet, fosterv�garne rymliga och ej genom f�rloss-ningsarbetet torra, uppdrifna eher p� annat satt sjukhgt f�r�ndrade, s�ka att befordra fram fostret genom dragning, med det b�jda kn�et soin det befinnes, hvarvid man l�gger en fin lina eller en krok i det b�jda kn�vecket, s� att drag-ningen blifver likformig. Detta lyckas stundom, men n�gon g�ug, beroende p� fosterv�garnes relativa tr�nghet och det st�rre eller mindre anv�nda v�ldet, kan s� stark kontusion af slidv�ggarne uppkomma, att moderdjuret derigenom ut-s�ttes f�r allvarsam fara.

4:o. Medf�r ej n�gon af h�r omn�nmda �tg�rder det �syftade gagnet, �terst�r icke n�got annat an fostrets styck-ning. F�r detta �ndam�l kau man v�lja mellan det b�jda benets afsk�rande i kn�leden och derefter anl�ggandet af en lina kring den qvarlemnade underarmens nedre dal och sedermera fostrets utdraguiug, eller ock borttagandet af det r�tt liggande benet samt fostrets uttagande genom dragning i hufvudet och det b�jda benet.

122

ENSIMGT BOGLAGE.

k) Ensidigt hogl�ge (fig. 43). Dermed menar man det forh�llande, da af fostret endast hufvudet och det ena henet riktigt intr�ngt uti iosterv�garne; yid uiiders�kuiiigeu fimier man det andra benets bog framom b�ckenets nedre och fr�mre kant och hela den �terst�ende delen af lemmen un�der fostrets b�l. Medien att afhjelpa detta f�rh�llande och �stadkomma f�rlossningen �ro olika after de olika omst�n-digheterna.

Fig. 43.

l:o. Mau kan f�rsoka att framkalla en strilckning af benet derigenom, att man med handen ing�r uti lifmodern, fattar det underslagna framhenet om underarmen, ju l�iigre ned�t dess bilttre, skjuter fostret med kryckan s� langt till-baka som m�jligt och flyttar handen, i samma man som detta lyckas, l�ngre ned p� benet, s� att man slutligen f�r tag i karleden och inbringar foten i fosterv�garne, der man stracker densamma s�, att den kommer i samma linea som den motsatta foten, hvarefter man genom dragning i hufvud

DUBBIA FRAMBENSL�GEN.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;123

och fraiubeii s�ker att befordra fostrets framfddande. F�r att underl�tta det underslagna frambenets str�ckniiig, kan man kring benet l�gga en sliiiga, uti hvilken man later bi�traden draga, under det man sjelf med fosterkryckan skjuter fostret tillbaka samt med handen styr det underslagna fram-benet och den kring detta lagda linan.

2:o. Ar fostret s� frampressadt och lifmodern s� sam-mandragen kring detsamma, att det ofvan n�mnda forfaran-det ej kan anv�ndas, s�ker man att genom dragning i huf-Yiidet och det riktigt liggande beuet utdraga fostret i det l�ge det hmehar, hvarvid man kan underst�dja dragmugea genom att l�gga en krok bakom bogleden (vinkeln mellan bogblad och �fverarm) samt draga bogen llingre fram p� halsen och derigenom l�tta fostrets genomg�ng. Detta f�r-farande lyckas ofta da fostret ej �r f�r stort, fosterv�garne rymliga och forlossningsarbetet ej varat f�r l�nge.

3:o. Medfora icke n�gra af de ofvan auf�rda utv�garne det �syftade �ndam�let, �terst�r ej n�gon aiinan �tg�rd an fostrets styckning, och dervid kan man genom borttagande af det inti'�ngda benet samt dragning i hufvudet uttaga fo�stret, eller ock genom anl�ggande af f�rlossningss�gen i arm-vecket och �fver armb�gsspetsen ji� det underslagna fram-benet afsk�ra detta i bogleden, hvarefter fostret vanligen l�tt afg�r. Detquot; sistn�mnda f�rfarandet erbjuder vanligen icke st�rre sv�righeter an det subkutana afl�gsnandet af det inst�llda benet.

Alia de ensidiga l�gen vi nu omn�mnt kunna f�rekomma p� begge sidor och s�lunda vara dubbla � dubbla fotl�gen, dubbla kn�l�gen, dubbla bogl�gen (fig. 44) � eller ock kunna andra sammans�ttningar f�rekomma, t. ex. ensidigt fotl�ge i f�rening med ensidigt bogl�ge. Att upptaga och g�ra en s�rskild beskrifning p� alia dessa olika for�ndringar �r icke m�jligt med det omf�ug, vi hafva best�mt f�r detta arbete. Operatoren m�ste s�ka att genom allsidigt �fver-v�gande af f�rh�llandena utv�lja hvad som i det gifna fallet

124

�RAMDELSLiGE JEMTE EU' BAKBEX.

b�st kan fora till malet, och det m�ste vara hans omd�me som bestammeT, hvilka bland ofvan omu�muda utv�gar skola anlitas. Dervid p�minna vi �fven om de allm�nna reglor, yi vid borjan af denna afdelning gifvit.

1) Ett intr�ngdt lakhen. Det h�uder visserhgen s�llan, men dock icke s� synnerligen l�ngt emellan, att ett bakben

Fig. 44.

intr�nger uti fosterv�garne jemte frambenen vid framdels-l�ge. Detta uppt�ckes visserligen l�tt om begge frambenen samtidigt �ro inne; inen skulle det vara tillsammans med ett framben och hufvudet samt bakbenet fr�n samma sida som det tillbakablifna frambenet, kan man l�tt taga det f�r tvenne framben och s�lunda, om hufvudet �r inne, for ett normalt framdelsl�ge. Skulle man derf�r vid skenbart rik-tigt l�ge af fostret finna att f�rlossningen ej skrider fram�t, h�r man ej, f�rr an en noggrann uiiders�kning verkst�llts, anv�nda f�r myckeu kraft vid dragningen, och i fall man ej

OMV�NDT FRAMDELSL�GE.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;125

finner n�gon annan orsak till hindret, unders�ka benen, for att man m� erfara, om icke m�jligen ett fram- och ett bak-beu tillsammans intr�ngt. Kan man ej i f�rlossningsvagarne f�lja benen tillr�ckligt l�ngt, f�r man ej f�rsumma under-s�kningen genom �ndtarmen.

Behandlingen best�r i att med banden och om s� be-h�fves med kryckan skjuta fostret tillbaka mot lifmodern, till dess man erh�ller s� mycket utrymme, att man kan fora det intr�ngda bakbenet tillbaka in uti lifmodern, hvarefter man, p� grand af de upplysningar unders�kidngeu lemnat, best�mmer sig for, att antingen taga fram fostrets i oriktigt l�ge befiutliga framben, eller ock s�ka att f�r�ndra det till ensidigt bogl�ge, om det ej redan f�rut �r s�dant, samt be-fordrar fostrets framfodande i denna st�llning.

Skulle detta icke l�ta sig g�ra, d. v. s. kau man ej �ter-f�ra bakbenet till lifmodern, s� att det kommer i sitt rik-tiga l�ge, kan man f�i's�ka att afsk�ra detsamma ofvanf�r hasleden, da det �terst�ende vanligen med l�tthet kan foras bak�t, eller ock borttager man f�rst det riktigt liggande frambenet, hvarigenom man erh�ller utrymme f�r andra n�d-v�ndiga operationer.

m) Omv�ndt framdelsl�ge (iig. 45). Detta best�r deri, att framdelen �r riktad mot blygden och fostret hvilande p� ryggen, med benen str�ckta upp�t och fram�t. Man finner dervid vanligen frambeuen l�ngt inne i fosterv�garne, med ballarne och sulorna upp�t, s�lunda alldeles tv�rt emot det vanliga l�get. Vid unders�kning p�tr�ffar mau hufvudet mer eller mindre l�ngt in i fosterv�garne, men s� att n�s-borrarne ligga ued�t och underk�ften upp�t.

De �tg�rder man i detta fall bar att iakttaga, �ro olika:

ho. V�udning, s� att fostret kommer i sitt normala l�ge, �r mest efterstr�fvansv�rd. F�r att kunna, om m�jligt �stad-komma demia, ing�r man med h�nderna i fosterv�garne och unders�ker noga fostret for att uppt�cka, om det ligger full-komligt p� rygg eller om det hvilar n�got mera �t ena si-dan. I f�rra fallet har man att upps�ka nafvelstr�ngen och

12G

OMVAXDT FRAMDELSLAGE.

(lerigenom skaffa sig k�nnedom, i hvilkenr iktning v�iiduin-geu gymias af demias l�ge. Det �r klart att man ej f�r f�rs�ka tillbakavridningen i en riktning, hvarigenom nafs'el-str�ngen spannes. I senare fallet efters�ker man endast uti hvilken riktning v�ndningen b�r g�, f�r att med minsta ar-bete och besvar kumia bringa fostret uti ett normalt l�ge.

Har manquot; s�lunda fullkomligt klart for sig i bvilken riktning v�ndningen m�ste utforas, stracker man frambenen s� mycket som m�jligt, dervid iakttagande att det ena fram-

benet tryckes nedilt, det andra upp�t, och man anv�nder f�r detta ett kraftigt och intelligent bitr�de. Medan detta verkar p� n�mnda satt, ing�r operatoren sjelf med armen och s�ker att i den gifna riktningen verka p� fostrets hufvud och hals. Man kan vid detta vridande af fostret hafva be-tydlig hjelp af f�rlossningskryckan, om denna anv�ndes dels att fora fostret tillbaka, dels trycka det ned�t eller �nnu b�ttre genom en h�fst�ngsr�relse upp�t. Det �r �fven ofta mycket gynnande for denna fostrets v�ndning att l�ta moder-

OMV�NDT FRAMDELSL�GE.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;127

(ljuret l�gga sig eller kasta det och l�gga tlet p� rygg, men likv�l forst sedan man p� grund af f�rh�llandena uppgjort en plan ofver det satt att g� till v�ga, som h�r f�ljas.

2:o. Skulle, genom lifmoderns sammandragning och moder-djurets krystningar, fostret trots anstr�ngningarne fr�n opera-t�rens sida bibeh�lla sitt l�ge, och det s�lunda visa sig, att v�ndningen icke har n�gon utsigt att lyckas, kan man ge�nom dragning i hufvud och ben s�ka att f� fostret framfodt i denna omv�nda st�llning s� l�ngt att flankerna inkomma i fosterv�garue, hvarefter man, med det b�ttre tag man da bar uti fostret, kan vrida detta kring sin l�ngdaxel och se-dermera uttaga det fullst�ndigt. Anm�rkas m�, att detta f�rfarande i allm�nhet g�r b�ttre hos ston an hos kor; men ett vilkor �r, att iurlossningsv�garne ej genom l�ngvarigt torlossningsarhete blifvit mer angripna.

3:o. Kan ej den f�rst omtalade v�ndningen utforas, och den sedermera omtalade f�rlossningen med bibeh�llande af det abnorma uti fostrets l�ge icke heller hafva n�gra ut-sigter att lyckas, �terst�r intet annat an styckniug af fostret. Denna best�r i borttagandet af frambenen, hvilket i allm�n�het l�tt kan utforas genom insk�rningar i armveckeu samt dragning i benen, samtidigt med genomst�tning af musklerna mellan brpstkorgen och bogbladen. Operationen verkst�lles p� ett ben i sender, hvarefter fostret v�ndes och fullst�ndigt uttages. � Borttagandet af hufvudet och ett stycke (ju stijrre dess b�ttre) af halsen kan �fven vidtagas, men endast i un-dantagsfall f�rtjenar denna styckning f�retr�de framf�r den t�rstii�mnda.

Vid omv�ndt framdelsl�ge kunna �fven afvikelser i be-nens och hufvudets st�llning forekomma, likaiiade med dem som redan omn�mnts vid framdelsl�gen; de �ro likv�l van-ligen mycket l�ttare att f�rb�ttra och afhjelpa an dessa, och man m�ste dervid tillv�gag� med samma omsorg och f�rsigtighet samt efter samma gi^-under, som vi f�rut upp-gifvit vid f�rb�ttring af framdelsl�gen. Sedan man s�lunda afhjelpt afvikelserna och f�r�iidrat det till omv�ndt fram-

128

NORMA.LT BAKDELSL�GE.

deklage, f�rfar man dervid s� som vi f�reskrifvit for genom-f�randet af moderdjurets f�rlossning.

B. Bahdelsl�gen.

Denna ben�mning har man gifrit de fostrets l�gen, der den unders�kande vid forlossningen f�rst p�tr�ffar delar af

Pig. 46.

bakbenen, biickenet eller svanseu. Dessa kunna, liksom de olika delar, hvilka tillh�ra framdelen, erbjada mycket olika l�gen, ock man bar derf�re en st�r m�ngd s�dane, afbvilka vi h�r skola anf�ra de vigtigaste efter samma grander, som vi f�ljt vid redog�randet f�r framdelsl�geua.

a) Fullkomligt eller normalt bakdelsl�ge (fig. 46). Vi gifva det detta namn derf�r, att forlossningen dervid i allm�n-bet g�r lika l�tt som vid det normala framdelsl�get, eburu det �fven i den form vi bar mena �r n�got fr�n det r�tta

ENSIDI�T HASL�GE.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 129

afvikaiule. Vid detta l�ge aro begge bakbenen inne i f�r-lossniiigsv�game, men fostrets hofvar eller Id�fvar �ro vanda s�, att sulorna ligga upp�t, ocli yid uiiders�kning p�tr�ffas haslederua, da man med handen foljer skenbenen, s� att n�gon f�rvexling med omv�ndt framdelsl�ge ej gerna hor kunna komma i fr�ga, eburu det dermed vid f�rsta blieken f�reter en viss likhet.

F�rlossningen sker genom att medelst dragning under-st�dja moderdjurets krystningar, och om det skulle beh�fvas l�gger man hnor kring karlederna och later dragningen f�r-st�rkas af bitr�den eller genom linornas upplindande kring ett hjulnaf eller medelst en spak.

N�gon g�ng v�llar den upp�t b�jda, l�ngs korset � fo-stret liggande svansen, som bildar ett slags hulling mot ofre v�ggen af b�ckenet, ett betydhgt och sv�rare hinder for f�r�lossningen, an mau utau erfarenhet deraf skulle f�rest�lla sig. Man b�r derf�re alltid innan andra �tg�rder vidtagas s�ka reda p�, svansen, och om den icke redan bar riktigt l�ge, draga den �t sig och intrycka den mellan fostrets bakben.

b)nbsp; nbsp;Ensi�igt foil�ge. Vid detta �r endast det ena bak-benet riktigt inne i f�rlossningsv�garne, och vid unders�k-ning fiuner man foten eller karleden � det andra benet l�ngre in�t eller st�ende mot b�ckenets fr�mre eller undre kant. Behandlingen �r vanligen myeket l�tt: man fattar den f�r lamp;ngt inne varande foten och skjuter den fram�t mot lif-modern, hvarvid benets �fre leder sammantryekas, och leder derefter foten in uti f�rlossningsv�ganie samt drager den s�, att begge bakbenen komma att ligga lika l�ngt fram i sli-dan jemte hvarandra.

c)nbsp; nbsp;Ensi�igt hasl�ge (fig. 47). Dervid finner man en�dast det ena bakbenet inne i fosterv�garne, och vid under-s�kningen p�tr�ffar man det andra b�jdt i basleden och denna antingen �nnu qvar uti lifmodern framf�r b�cken-kauten eller ock mer eller mindre l�ngt inne i b�ckenet och slidan. Denna olikhet uti hasledens l�ge g�r egentligen in-

130

ENS1DIG� HASL�GE.

gen f�r�ndring i de �tg�rder, som kunna tillgripas, hvarf�r vi h�r gemensamt afhandla dem.

De olika f�rfarauden, som kunna v�ljas f�r att tefordra fostrets framf�dande, �ro f�ljande:

l:o. Man s�ker att medelst kryckan fora heia fostret iu�t mot lifmodem, p� sanuna g�ng man med handen f�rer det i hasleden b�jda i denna riktning, till dess utrymmet blifver s�. stort, att man ledigt kan fatta det b�jda benets

Fig. 47.

skenben med bela banden, och trycker dervid hasspetsen fram�t och upp�t, s� att skenbenet strackes bak�t, samt gli�der med banden ned�t mot karleden, b�jer kotleden s� st�rkt tillsammans som m�jligt, leder den f�rsigtigt �fver b�ckenkanten inuti sbdan och stracker derefter benet, s� att det intager samma st�llning som det riktigt innelig-gande benet.

2:o. Skulle det icke vara m�jligt att str�cka benet, s� kan man, om f�rlossningen �nnu icke varat l�nge och s�-

OFULLS�ANDIGT B�CKENL�GE.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 131

luiida icke framkallat n�gon betydande f�r�ndring i foster-vagarne och om dessa �ro rymliga samt fostret jemf�relsevis litet, f�rs�ka att framskaffa detsamma i denna st�llning; man l�gger derf�r medelst f�rlossningslinan en snara kring nedre delen af skankbenet och sammandrager denna s� st�rkt kring dess smalaste stalle, att linan ej glider ned i sjelfva hasvecket, och befordrar sedermera fostrets uttagning genom att samtidigt draga uti den h�mnda linan och det riktigt liggande benet.

3:o. Visar det sig vara om�jligt att p� de nu f�reskrifna satten genomf�ra f�rlossningen, s�ker man att skjuta has-leden s� l�ngt fram�t mot lifmodern, att man kan brmga hasspetsen inuti densamma och framf�r b�ckenets fr�mre kant; dervid f�r man likv�l icke stadna, utan bem�dar sig att skjuta hela benet vidare fram�t, s� att detta kommer att ligga l�ngsefter fostret under dess buk, och p� detta satt framkalla ett ofullst�ndigt eller halft b�ckenl�ge. Huru detta skall behandlas, vilja vi l�ngie fram angifva. F�r �stad-kommande af ett s�dant l�ge kan det blifva u�dv�ndigt att anv�nda fbrlossningskryekan s�v�l p� sjelfva b�len, som p� det till en viss grad underskjutna benet p� fostret.

4:o. Kan man �nd� icke framkalla fostrets afg�ng p� n�got af de h�r angifoa satten, m�ste man taga sin tillflykt till styckning, och denna kan h�r utf�ras genom spr�ngning af b�ckens�mmen och b�ckenh�lfteruas f�rskjutning �fver hvarandra; genom afsk�randet af det b�jda benet i hasleden och genom borttagandet af det i fosterv�garne riktigt in-komna benet samt derefter linors aid�ggande � skankbenet eller b�ckeuet och fostrets uttagande genom dragning.

d) Halft eller ofullst�ndigt b�ckenl�ge (fig. 48). Man bar gifvit denna ben�mning �t det fosterl�ge, der b�ckenet �r v�ndt bak�t och det ena bakbenet str�ckt under buken p� fostret.

Man kan, efter det olika tillst�nd i hvilket fosterv�garne � i afseende p� utrymme, v�rkarnes kraft och f�rlossnings-arbetets l�ngvarighet � befinnas, v�lja olika utv�gar f�r att genomf�ra f�rlossningen.

132

HALFT B�CKENL�GE.

ho. Ar utrymmet i lifmodern �imu stort, eller kau mau mellau v�rkarne arbeta och med konst qv�fva krystuiugarue, m�ste mau f�rs�ka att str�cka det uuder fostrets kropp lig-gaude beuet. Dervid g�r man till v�ga p� foljaude satt: man l�gger, helst genast, en sliuga om bakbenet, s� att man kan draga detta bak�t, sedan man placerat linan uti has-vecket; men p� samma g�ng deuna dragning sker, m�ste mau med forlossningskryckau skjuta fostret iu�t. Da mau

Fig. 48.

p� detta satt lyckats f� hasen bak�t, s�ker man att fatta skenbenet, s� som vl ofVan sagt vid ensidigt hasl�ge, och framf�rallt vakar man �fver, att icke nyssn�mnda l�ge m� uppkomma under det man h�ller p� att draga benet bak�t, innau man fattat med banden om skenbenet.

2:o. Skulle fostret vara l�ngt indrifvet i b�ckeuet, eller har forlossningsarbetet varat l�nge och �r fosterv�garues slemhiuna irriterad � med ett ord, �ro vilkoren f�r str�ck-ning af det underslagna bakbenet mycket sv�ra eller om�j-liga, skrider man till fostrets utdragning i det omn�muda

FULLST�NDIGT B�CKENL�GE.

133

l�get, hvilket ofta lyckas. Fostrets utdragande p� detta satt kan underst�djas genom att anlagga en krok i flanken mot fr�mre kanten af l�ret hos fostret, p� den sida der benet ligger tillbaka.

3:o. �ro begge de ofvan anf�rda utv�garne cm�jliga, finnes ingen aunan �tg�rd an att stycka fostret, s� som vi ofvan uppgifvit vid ensidigt hasl�ge, med undantag af bak-benets afsk�rande i hasleden.

Fig. �!!gt;.

Bakdelsl�gen f�rekomma �fven med oriktigt l�ge af begge bakbenen, och dessa oriktigheter kunna, liksom ben-afvikelserna vid framdelsl�ge, vara af mycket olika beskaf-fenhet. S� t. ex. kan ett oriktigt l�ge f�refinnas � det h�gra bakbenet, i f�rening med ett annat oriktigt l�ge � venstra bakbenet. Behandlingen sker efter de reglor vi f�rut upp�gifvit f�r afhjelpande af de ensidiga, felaktiga bakbensl�gena.

e) Det enda, som vi anse oss beb�iva s�rskildt omn�mna, �r det fullst�ndiga h�ckenl�get (fig. 49), synnerbgast som man understundom m�ste for�ndra de andra, p� begge sidor

134nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; OMT�NDT BAKDELSL�GE.

oriktiga lagena, till detta. Hvad som dermed forst�s �r tyd-ligt af hvad vi ofvun sagt om det halfva eller ofullst�ndiga b�ckenl�get. Vid det, som nu syssels�tter oss, �ro bakbenen liggande l�ngsefter kroppen under buken p� fostret, och den enda for banden tillg�ngliga delen att omfatta �r svausen.

l:o. Den f�rsta �tg�rden �r att toinga en Una i begge basvecken, med hvilken man drager benen bak�t, under det man samtidigt skjuter b�len fram�t och s�ker att p� detta satt framkalla ett normalt bakdelsl�ge. Detta lyckas dock endast vid rymliga fosterv�gar, jemf�relsevis litet foster ocb nyligen b�rjadt f�rlossningsarbete.

. 2:o. Kan man ej, da de omn�mnda vilkoren icke f�re-finnas, �stadkomma den f�rb�ttring i l�get vi ofvan tillr�dt, m�ste man s�ka att f� fostret framf�dt i sin hmehafvande st�llning, och detta anfingen genom dragning i svausen, underst�dd i n�dfall af f�rlossningst�ngen eller de dubbla f�rlossningskrokarne, som anl�ggas i flanken och genom hvilka man kan ut�fva en mycket kraftig dragning; men skulle dessa icke finnas till hands eller kanna anl�ggas, �tei-st�r intet annat an

3:o. Styckning, som kan ske derigenom, att man inf�r den l�nga, raka kroken genom �ndtarmen hos fostret, fattar med denna p� l�mpligt satt tag inne uti b�ckenet och dra�ger derefter kraftigt; eller spr�nger man b�ckens�mmen samt skjuter b�ckenh�lftema om hvarandra och sammantrycker p� s� satt b�ckenet och bakdelen, s� att denna m� kunna l�ttare genomg� fosterv�game; eller ock afl�gsnar man ett bakben och g�r derigenom fostret l�mpligt att genomg� b�ckenet.

f) Omv�ndt bakdelsl�ge (flg. 50). Detta l�ge utm�rker sig derigenom, att fostret. ligger p� ryggen. Benen, hvilka oftast hafva samma l�ge som riktigt inkomna framben, kunna i hastigheten missleda och v�lla antagandet af ett framdels-l�ge med hufvudafvikelse; men den unders�kning, som b�r f�reg� hvarje f�rlossningsverksamhet, �dagal�gger genast att man har bakben och icke framben att g�ra med. Behand-

� i

OMY�NDT EAKDELSL�GE.

135

lingen, som �fver hufvud taget �r l�ttare an den yid om-v�ndt framdelslage, best�r uti:

l:o. V�ndning, som ofta l�ter utf�ra sig. Mau under-s�ker f�rst �t Irvilket hall vridandet af fostret erbjuder min-sta sv�righet, p� det satt vi ofvaufbre angifvit vid omv�ndt framdelslage. Har man best�mt detta och vill t. ex. v�nda fostret �t h�ger, fattar man med hela handen kring h�gra skanken, trycker denna ned�t p� samma g�ng man l�ter ett

Fig 50.

bitra,de fatta tag i venstra benet och f�ra detta ut�t och upp�t, s� att fostret p� detta satt vrides kring sin axel. Skulle det pressats f�r l�ngt in uti fosterv�garne, kan man begagna forlossningskryckan, som anv�ndes dels for att trycka fostret in�t, dels som h�fst�ng f�r att underst�dja vridningen. Sedan man p� detta satt lyckats att vrida fostret, behandlar mau det p� samma satt som vid normalt bakdelsl�ge.

2:o. Skulle v�ndningen ej vilja lyckas, kan man s�ka att genom dragniug befordra fram fostret, till dess b�ckenet �r fritt, hvarefter man vrider detsamma. Detta f�rfarande

136nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;TV�BL�GEN.

lyckas stuudom, da, f�rh�llandeua �ro gyunsamma, d. v. s. da fostret �r litet samt fosterv�garne rymliga och �miu ej p�verkade af f�rlossningsarbetet.

3:o. Medf�ra ej de im omtalta utvagarne det �nskade resultatet, eller �ro de ej anv�ndbara, m�ste man skrida till styckning: borttagande af ett af bakbenen samt fostrets v�ndning sedan man f�tt en del af detsamma igenom foster�v�garne.

Detta l�ge kau vara fbrsv�radt genom att fostret diagit ett eller begge bakbenen �t sig upp emot buken eller b�ller dem b�jda i hasleden. Innan andra �tg�rder vidtagas, m�ste bakbenen str�ckas, och man b�r da g� till v�ga s�, som vi ofvan angifvit vid basl�ge; utf�randet af str�ckningen �r i allm�nhet l�ttare an vid vanligt basl�ge, �tminstone da mo-derdjuret b�ller sig st�ende. F�r vriduing af fostret beh�f-ver moderdjuret stundom l�ggas, ocb sedermera forflyttas i ryggl�ge, med benen upplyftade medelst en mellan dem tr�dd spak.

Vid omv�ndt bakdelsl�ge f�rekommer �fven aMkelser i svansens 06b bakbenens l�ge. I s�dant fall f�rfar man after samma grunder, som f�rut uppgifvits, till dess man f�rvandlat fostrets l�ge till ett omv�ndt bakdelsl�ge r�tt ocb sl�tt, samt behandlar derefter fallet s�som ett s�dant.

C. Tv�rl�gen.

Dessa utm�rka sig derigenom, att bvarken fram- eller bakdelen p� fostret antr�ffas vid unders�kningen, utan van-ligen delar af b�len eller ock flera af benen.

a) Ryggl�ge. Dermed fbrst�r man det l�ge bos fostret, da den unders�kande med banden p�tr�ifar en eller auuan del af ryggen. Har genom l�ngvarigt f�rlossningsarbete eller ofomuftiga ingrepp uti detsamma fosterv�tskoma afl�gsnats och bfmodern sammandragit sig kring fostret, kan detta l�ge med sk�l anses som ett af de sv�raste, som kunna f�rekomma.

RYGGL�GE.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 137

S�ttet att hjelpa vid detta l�ge beror p�, om fram- eller bakdelen ligger n�rmast fosterv�garne; det vigtigaste �r der-tore att genom uuders�kning afgora, om man vid handens inf�rande p�tr�ffar manken, korset eller ryggen, och dessa olika delar kunna l�tt igenk�nnas. Man kan deraf l�tt be-d�ma, liTilket som erfordrar mesta arbetet: inbringandet af fram- eller bakdelen. Skulle man i detta h�nseende finna, att ntsigterna kunna vara uugef�rligen lika, f�redrager man att i fosterv�garne inleda bakdelen, da man der endast har tv� ben att g�ra med, men vid framdelen dessutom bar det mycket besv�r f�rorsakande hufv�det.

Sjelfva f�rfarandet m�ste hufvudsakligen best� uti att draga mot fosterv�garne de delar, man vill hafva dit, under det man samtidigt skjuter �t motsatt hall dem, man vill af-l�gsna, och kan man g�ra detta med handen och f�rloss-ningskryckan, �r det s� mycket b�ttre, men oftast beb�fver man uti fostret f�sta syskonkroken eller den raka kroken, hvilka, sedan de blifvit omsorgsfullt fastgjorda, man lemnar �t ett bitr�de att draga uti, under det man sjelf med ban�den och kryckan s�ker skjuta bort de delar, man �nskar af-l�gsnade. Det �r vigtigt att de f�rb�ttringar i l�get, man lyckas �stadkomma, med all m�da bibeh�llas, emedan st�r ben�genhet f�r �terfall i det gamla l�get f�refinnes, om man of�rsigtigt sl�ppef fostret f�rr an man f�tt helt och hallet inleda autingen fram- eller bakdelen i fosterv�garne.

Kan man ej for�ndra eller f�rb�ttra fostrets l�ge, m�ste man taga sin tillflykt till styckning, som att b�rja med h�r afse borttagandet af en fr�mre eller bakre extremitet, hvar-efter man p� nytt s�ker att befordra f�rlossningen eller att yttterligare borttaga n�gon del; n�gra vidare best�mda reg�ier for f�rfarandet kunna sv�rligen lemnas, utan m�ste ope�ratoren sjelf uppg�ra planen f�r sitt tillv�gag�ende efter de tor hand varande omst�ndigheterna.

b) Bukl�ge. Vid detta ligger fostret s�, att man vid unders�kningen p�tr�ffar buken och vanligen samtidigt eller n�got f�rr �tskilliga af lemmarne, s� att den unders�kande

138

BUKL�GE.

fiimer dessa p� olika satt korsade (fig. 51) och till olika an-tal inne uti eller straxt framf�r forlossningsvagarne. I af-seende p� behandlingen har mau att f�rfara efter samma gnmd, som vi ofvan angifvit vid ryggl�ge. Man m�ste s�ka att infbra i fosterv�garne den-l�ttast �tkomliga (fram- eller bak-)delen af fostret och f�r detta �ndam�l l�gga slingor kring de till denna del h�rande benen samt l�ta bitr�den draga uti dessa liner, under det man sjelf samtidigt med

Fig. 51.

handen och forlossningskryckan skjuter fr�u sig de �friga lemmarne. F�rb�ttringen af l�get och f�rlossningens �stad-kommande erbjuda i allm�nhet mycket mindre sv�righeter an ryggl�get. Bukl�get kan likv�l n�gon g�ng vara s� sv�rt, att mau m�ste taga sin tillflykt till styckning, men �fveu denna erbjuder mindre sv�righeter an vid ryggl�get. Om-st�ndighetema afg�ra om de n�rmaste eller fjermaste extre-mitetema b�ra borttagas, best�mda fbreskrifter kuuna ej p� f�rhaud uppst�llas.

SIDOL�GE.

139

c) Sidol�ge. Vid detta p�traffar man vid unders�k-ningen i stallet f�r ryggen eller buken en del af fostrets sida; detta l�ge kan da st� n�rmare antingen rygg- eller bukl�ge och m�ste derefter behandlas. Hvad vi s�lunda ofvanf�re sagt i detta b�nseende, eger �fven h�r full till�mpning, och Operatoren m�ste s�ka att p� de f�rut af oss uppgifiia grun-derna uppg�ra sin plan och utf�ra den med f�stadt afseende p� de gifha f�rh�llandena uti hvarje s�rskildt fall.

D. Tvillingar.

N�gon g�ng framkallar detta f�rh�llande sv�r f�rloss-ning, men vanhgen �ro fostren mindre an vid enkelb�rd, s� att f�rlossningen i allm�nhet g�r l�tt, da ett fester blifvit framf�dt. Hvad som stundom v�llar sv�righeter �r, da tvenne ben samtidigt intr�ngt i f�rlossningsv�game, beroende derp�, att fostren ligga med sina likn�mnda delar jemte hvarandra uti lifmodern.

Den behandling. som uti s�dane fall till en b�rjan b�r vidtagas, best�,r deruti, att sedan man genom unders�knin-gen �fvertygat sig om hum fostren hgga, man tillbakaskjuter det som minst intr�ngt, under det man i f�rlossningsv�game inf�r de delar, som b�ra inkomma af det foster, hvilket mest iug�tt deruti och hvars framf�dande man s�lunda f�rst m�ste genomf�ra. � I afseende p� de s�rskilda fostren b�r man till�mpa de regier, vi ofvanf�re gifvit i afseende p� sv�r enkelb�rd, s� att i detta b�nseende hafva vi ej n�gra s�iv-skilda f�reskrifter att gifva.

Har man blifvit tillkallad f�r forlossning af en ko, b�r man alltid, sedan f�rlossningen skett, unders�ka lifmodern, synnerligast om kalfven �r liten, f�r att erfara om icke �miu ett foster m�jligen finnes, Tvillingb�rd hos ston �r deremot myeket s�llsynt, men hos kor kan man egentligen aldrig vara s�ker derf�r, och vi skulle kunna anf�ra m�nga exempel p� hvarth�n underl�tenhet i detta b�nseende fort.

140

MISSFOSTER.

E. Misshildningar

hos fostret gifva ofta anledning till sv�righeter vid f�rloss-iiingen, men � ena sidau f�rekomma de s� s�llan hos v�ra st�rre husdjur, och � andra sidan �ro de af s� olika heskaf-fenhet, att vi h�r icke kunna anf�ra alia, utan endast n�gra af de vigtigaste afdelningame. Som allm�n regel kan man foreskrifva en synnerligt omsorgsfnll och noggrann under-

Fig. 52.

s�kning och derefter ett raskt utforande af den plan, man p� grund af den f�reg�ende imders�kningen uppgjort.

a) Tvillingsmissfoster (fig. 52). Dessa besta uti sam-mansm�ltning af tvenne fosterkroppar till en, p� det satt, att en del ar gemensam for hegge de sammanvuxna krop-parne, men en annan del dubbel. Uti detta h�nseende kan mycken olikhet f�refinnas, s� att da i ett fall endast ett af bakbenen eller svansen �ro dubbla, kan uti ett annat fall alia delame Tara dubbla, med undantag af det gemensamma hufvudet. Tvillingsmissfoster kunna �fven f�rekomma, der

MISSFQSTER.

141

endast underk�ften eller hufvudet �ro dubbla, da, deremot i ett annat fall allting �r dubbelt �nda till b�ckenet, som till st�rre eller mindre del �r gemensamt. Det �r naturligt, att emellan de ytterligbeter vi omn�mnt en st�r m�ngd mellan-leder m�ste f�rekomma.

Skulle dylika missfoster v�lla hinder i f�rlossuiiigen och man genom unders�kningen f�tt reda p� orsaken, b�r man s� snaii som m�jhgt skrida till styckning och dervid s�ka boiitaga de delar, som man �r i stand att �tkomma, s� att man slutligen kan bringa det �terst�ende genom foster-v�garne.

b)nbsp; nbsp; Missfoster med abnormt titvechlade delar. Till den na af deining h�ra de foster, hos hvilka s�rskilda delar afvika fr�n det normala genom en h�gre grad af storlek, tjocklek och fasthet � t. ex. en st�rkt utvecklad hjernsk�l � eller genom n�got slags bihang � t. ex. en vid hufvudet eller buken f�sta.d huds�ck, som st�r i f�rbindelse med hjernsk�len eller bukh�lan.

Har man utf�rt den noggranna unders�kning, vi p� s� m�ngfaldiga stallen anbefallt, b�r man kunna uppg�ra en plan for behandlingen, som f�rn�mligast m�ste best� i stark dragniug, tappning med troakar, styckning o. s. v.

c)nbsp; nbsp;Missfoster med �ppen br�st- och bukh�la. Stun-dom h�nder att den sammanv�xning i midtellinien, som skall f�rsigg� under fosterlifvet, ej eger rum, utan deremot det �ppna tillst�nd hos br�st- och bukh�la, som tillh�r den ti-digare fostertiden, fortfar �nda till f�rlossningen. Detta f�r-h�llande kau vara af sv�rare och lindrigare beskaffenhet, s� att n�gou g�ng kan denna klyfning f�rekomma hos hela ba�len och hufvudet, da vid andra tillf�llen det endast �r en del af bukh�lan, som ej befinnes fulllst�ndigt sluten. Vid h�gre grader �r ryggen vanligen bak�tb�jd och kr�kt i rygg-raden, hvarjemte inelfvorna ligga fria och framtr�nga ofta i f�rlossningsv�garne. De skiljas l�tt fr�n moderdjurets sm�-tarmar, som m�jligen kunnat framtr�nga genom ett h�l i

142nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;MIS^B�RD.

lifmoder- eller slidv�ggen, och for ofrigt l)�r uiiders�kningeu lemna Ml upplysning h�rom.

N�gon s�rskild f�reskrift f�r f�rlossningen kuima vi ej gifva; unders�kningen �r den basta ledare f�r uppg�raudet af den plan, som b�r foljas.

d)nbsp; nbsp;Ledkr�kningar. S�dana f�rekomma ej sallau, och gifva, da de f�refinnas, anledning till stora sv�trigheter vid f�rlossningen. Huru de uppkomma �r sy�rt att s�ga, men man antager, att om ett oriktigt l�ge hos n�gon del (hufvud, hals eller lemmar) uppkommer och fortfar under en l�ngre tid, f�ranleder detta en s�dan ledkr�kning. Det �r likv�l, enligt v�r �sigt, sv�rt att utan grundadt tvifvel medgifva n�got s�dant; man tvingas derigenom att antaga, det fostrets f�rm�ga att under fostertiden r�ra sig eller sina lemmar m�ste vara i h�gsta grad inskr�nkt.

Kunna ej fostren framf�das i det l�ge de innnehafva, da vanligen f�rhattringsf�rs�k visa sig i�f�nga, finnes ej n�gon annan utv�g an styckning, och denna kan s� mycket snarare tillgripas, som fostren, om krokningame �ro af st�rre hetydenhet, ofta ej kunna hibeh�llas vid lif, emedan n�muda ledkr�kningar i de flesta fall g�ra dem ol�mpliga for sitt �ndam�l.

e)nbsp; nbsp;Missb�rd (Mola). Denna genom sjukdom hos �gget framkallade f�r�ndring och missbildning af detsamma upp�kommer under den f�rsta dr�gtighetstiden, och framtr�der i tvenne former: drufb�rd (mola racemosa) och ilodb�rd (mola cruenta).

Den forra �r en l�tt massa, som best�r af en ofantlig m�ngd stjelkade bl�sor af olika storlek, med leirad blod i mellanrummen, och i det hire ett litet foster eller qvarlefvor af ett s�dant.

Blodb�rd eller k�ttb�rd �r en fast, fibr�s, k�ttliknande massa, med en m�ngd st�rre och mindre, af blod eller serum fyllda h�lor. Denna missbildning, som ej sallau f�rekommer hos kor, kan understundom vara af betydlig storlek.

F�RTORKADT FOSTER.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;143

Gifva dylika missb�rder n�gon g�ng anledning till hin-dei vid f�rlossningen, quot;b�r det ej blifva n�gon sv�righet att, sedan styckning utf�rts, afl�gsna det s�nderdelade.

F. Fostrets d�d.

Deuna kan under dr�gtigheteif intr�ffa af mycket olika orsalcer, och det dervid framkallade f�rloppet �r �fven myc�ket olika. Fostret kan n�mligen genast utdrifvas och s�-limda en kastning (ahort) inst�lla sig, eller ock kan fostret qvarstadna uti lifinodern och der underg� �tskilliga f�r-Yandlingar, beroende p� en m�ngd s�rskilda f�rh�llanden. Det �r endast i sednare fallet som fostret kan gifva anled�ning till f�rlossningssv�righeter: qvarstadnar n�mligen det-samma, underg�r det en resorption af alia sina mjuka delar, s� att stundom intet annat an de till en massa hoptryckta benen bilda ett s. k. stenfoster (litho- eller osteo-pe�ion). I detta sednare fall blifva moderdjuren vauligen icke f�rem�l for forlossnings�tg�rder, emedan dessa stenfoster qvarstadna utan att medf�ra n�got m�rkbart st�iTe obehag f�r djuren, till dess de vid dessas slagtande uppt�ckas.

Ett annat f�rh�llande kan �fven uppkomma, synnerli-gast om l�ften f�,tt tilltr�de i lifmoderu, da det h�nder att fostret underg�r samma process, som om det afg�tt: det uppl�ses och f�mittnar. Yi hafva derf�re trenne olika f�r-h�llauden, som kunna blifva f�rem�l for f�rlossningsoperat�-rens iltg�rder, n�mligen: ett ofullst�ndigt f�rtorkadt foster, som skall framf�das; ett foster, hvars uppl�sning endast b�ijat och hos hvilket i f�ljd deraf en m�ngd gas ntvecklat sig ander huden, ett emfysemat�st foster; och ett som redan b�rjat fdrruttua och som, blandadt med'moderdjnrets v�tskor, at�iyter som r�tvar.

a) Ofullst�ndigt, f�rtorkadt foster. S� kallar man det tillst�nd hos det d�da fostret, da fosterv�tskorna �ro till st�rsta delen resorberade och det halftorkade fostret stelt

144nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;EMFYSEMAT�ST FOSTER.

och styft, sakuande f�rmaga att gifva efter vid f�rlossniugen, ganska l�tt v�llar hinder dervid.

Behandlingen best�r deri, att de delar, som i f�ljd af den inl^affade doden och den b�rjade mumifieringen ligga p� origtigt satt och hvilka vanligen ej kanna bringas i b�ttre l�ge eller ock f�rst efter l�ngvarigt och anstr�ngande arbete, genast boiitagas eher geuomsk�ras, hvilket ^� mycket min-dre f�r nppskjutas, soni fostret redan �r utan v�rde och hvarje on�digt dr�jsm�l kan verka menligt p� moderdjuret. Denna f�reskrift kau numera l�tt foljas genom anv�ndandet af f�rlossuingss�gen.

b)nbsp; nbsp;Emfysemat�st foster. Vi hafva redan ofvanf�re an-gifvit hvad man dermed f�rst�r, och T�ja h�r endast om-n�mna, att man dervid finner fostret �fverdrifvet stort och utsp�ndt samt att man h�r och k�nner ett knastrande ljud, da man med den n�got h�rdt mot fostret tryckta handen strj'ker �frer detsamma.

Det �r ranligen icke m�jligt att uttaga_i fostret f�rr an man aftagit ett eller hegge benen, men �fven da h�nder att det �terst�ende g�r s� stort motst�nd, att man cj kan ut-taga det f�rr an man beredt l�ften tillf�lle att afg�, hvilket kan ske geuom �ppnandet af br�sth�lan i spetseu, eller af bukh�lan om det �r bakdelsl�ge, och sedan inelfvornas bort-tagaude genom den gjorda �ppningeu.

c)nbsp; nbsp;Ruttnande foster (r�tvarhildning). Att igenk�nna detta f�rh�llande �r ingalunda sv�rt: den stank djuret s^jri�der ikring sig, den vanf�rgade flytningen fr�n k�nsdelame, de oafbrutna krystningarne, f�renade med motvilja f�r foder, och en temligen stark aftyning uppmana till unders�kning af hfmodern, da det p�tr�ffade fostret lemnar den upplys-ning om orsaken, man m�jligen f�rut saknade.

Fostret m�ste genast, enligt f�rut gifna reglor, afl�gsnas och lifmodern genom l�mpliga insprutningar rensas samt de sjukliga f�r�ndringar i densamma, som m�jligen kunnat ut-veckla sig, motarbetas. � Se vidare Lifmoderinflammatiou.

D. Om fostrets styckning.

Deuna operation bor icke verkst�llas, s� framt mau ej geuom uiuleis�kniug och fiirs�k �fvertygat sig om, att livarje aunat medel att furl�sa moderdjuret icke kau medf�ra det usyftade �ndam�let. Da mau best�mmer sig fiir det �nuu lefvaude fostrets' styckning, bor man uaturligeu uuderr�tta djuregareu derom, s� att i h�udelse hau skulle anse fostrets r�dduing vigtigare an moclerdjurets, mau i detta h�nseeude kau tasta afseende p� haus �uskningar.

De fiesta fall, der fostrets styckning kommer i fr�ga, visar sig hos kor, och oftast ar den hos dessa djur efter f�r-lossningen uppkommaude rikligare mj�lkafkastuingeu hufvud-saken f�r egareu, s� att man n�stan alltid kau s�ga, att fo�strets v�rde �r mycket ringa. Att i s�daue fall f�r l�nge tveka eller uppskjuta med tillgripaudet af styckning, �r icke att tjena egareu, ty uppskofvet kan ofta fi^-amkalla utmatt-uing af moderdjuret, p� samma g�ug det g�r sjelfva Opera�tionen sv�rare och v�llande starkare retuing af fortplant-ningsredskapen.

Mau kan som regel i afseende p� styckuingen uppst�lla, att denna operation aldrig biir vidtagas utan att den �r n�d-v�iulig och icke n�gousiu b�r uppskjutas s� l�nge, att eu god ntg�ng af deusamma blifver os�ker.

Yi hafva i det f�reg�ende Hera ganger omu�mut styck-ningen, men anse det likv�l vara sk�l att p� ett stalle sam-manf�ra alia de �tg�rder, som tillh�ra denna gemensamma rubrik, ty annars skulle de hafva upprepats f�r hvarje s�r-skildt fall, som kunde erfordra deuna �tg�rd, och operatoren skulle kanske ej hafva sitt f�rfaraude s� hastigt klart f�r sig, som omst�ndighetema stundom fordra. F�rlossuingar taga ofta operat�rens sj�lsn�rvaro i mycket b�gt anspr�k.

a) Hufvudets styckning. Om hufvudet geuom abnorma bibang, geuom sjuklighet eller �fverdiif\^reu storlek ej kan i oskadadt tillst�nd genomg� fosterv�garne, m�ste man skrida till dess s�nderdelande. Den lindrigaste �tg�rden best�r uti

. 10

146nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;HUFVUDETS STYCKNING.

att uttappa de i silckar eller i det sjukligt lorstorade hutVu-det betintliga v�tskoi'. Delta kau ske medelst en vaulig troakar, som man mf�r, dold mellan fingrame, till dess man u�r hutvudet, hvavetter man upps�ker en l�rdjupiiiiig i eller �ppning mellan lijernsk�lens ben, da troakaren st�djes uti en s�dan och indrif\^-es mot hjernans meflelpunkt, s� l�ngt att en del at' r�ret intr�nger, hvarefter klingau ntdrages, s� att den i fosterhufmdet f�rekommande v�tskan kan afrinna. Denna operationsmethod �r l�mplig endast da hufvudet helt och hallet eller till st�rsta delen �r inne i fosterviigarne samt temligen l�ngt framtr�ngt i desamma.

Ski�le hufv'iidet betinnas s� l�ngt tillhaka, att det �r sv�rt eller f�renadt med fara att hegagna troakar, kan man auv�mda tingerknif\-en eller den G�ntherska t�ckta knifven, som mellan fingrame bringas till ett l�mpligt stalle, der den intores (i en fordjupning eller oppning mellan tveniie ben), hvarefter mau gor en s� st�r oppning i fosterhufvudet som m�jligt.

Det h�nder likv�l att, �fveu sedan v�tskau p� detta satt blifvit utt�md, hnfvudet �r s� stort, att det ej kan passera fosterv�garne, och man �r da tvungen att soka f�nuinska hut'vudets storlek och �ndra dess form. Det i detta h�n-seende l�mpligaste forfaringss�ttet beror p� felaktigheten i hufv'udets form. Skulle storleken foretr�desvis best� i hjern-sk�lens utvidgning, s� intor man i den genom insk�ringen bildade oppning torlossningsspaden, och s�ker genom dennas inborrande och kringvriduing inuti fosterhufvudet att skilja dettas ben fr�n hvarandra, hvarefter man med banden ut-plockar de lossnade benst3^Tckena hvar f�r sig samt pressar de qvarvarande benen och delarne tillsammans, s� att hufvu-det blifver l�ugre och smalare. Dervid m�ste man alltid s�rja f�r att baden fullst�ndigt t�cker de benkantei-, som kanna blifva framst�ende.

Skulle hnfvudet vara ovanligt stort, men ej f�rete n�gra s�dana afvikelser, som vi f�rut omn�mnt, kan man ofta ge�nom afl�gsnande af underk�ften erh�lla utrymme. Dervid

HPFVUDE�S AFTAIIANDK.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;147

g�r man till v�ga p� (let satt, att man medelst �rf�raudet af eu krok och dragning i densamma eller p� ainiat satt skiljer bakre k�ftens gi'enar fr�n hvaraiulra nti hakvinkeln, jich faster sedan en snara om en h�lft i sender straxt bakom sk�rt�nderna innanf�r underl�ppen; vid dragning nti den lina, som bildar snaran, kommer man l�tt undert'und med om det h�ftar p� n�got stalle, da man genom spaden eller � den l�nga hvassa kroken kan afslita det som hindrar af-lossaudet. Sedan den ena h�lfton uttagits, t�irtar man p� samma satt med den �terst�ende.

b) Hufvudets aftagande. Denna operation, som i all-m�nhet �r f�renad med mycket st�r sv�righet, b�r, liksom alia �friga f�iiossningsopeiationer, icke f�retagas utan verldig ii�dY�ndighet, och da med mycken f�rsigtighet. Det skall i de tiesta fall blifva fordelaktigare, att borfctaga ett af frani-benen, och vi skola p� sitt stalle omn�mna det f�rfaraude, som dervid b�r iakttagas. Tillv�gag�endet m�ste natnrligen blifva v�sentligt olika om hufvnrlet befinner sig uti fcrloss-ningsv�garne eller �mm icke inkommit i dessa, utan q^var-st�r framf�r b�ckenet,

F�ifarandet i f�rra fallet �r fciljande: man g�r med en knif en insk�ring genom halsskinnet � fostret, bakom hufvu-det, s� att det blifver genomskmet rundt omkring, och. se�dan detta skett, afsk�res eller afslites �fveji nackbandet samt lialsnuisklerna; h�refter anl�gger man en slinga om halsen, i sjelfva afsk�ringen, och drager kraftigt uti densamma, s� att hufvudet afslites. F�r att under dragningen kunna styra liufvudet, l�gges �ffen en snara kring nosen eller om en af k�ftarne. Under dragningen kan man genom att st�dja f�r-lossningskryckan mot fostret oka motst�ndet, och man kan iifven befordra hufvudets lossnande genom att vid smiirre af-brott i dragningen g�ra insk�ringar p� de delar af halsen, som visa st�rsta sammanh�llningskraften.

Sedan hufvudet lossnat, b�r man �fver halskotorna breda de delar af halsskinnet, som finnas, emedan annars under operationens vidare framskridande moderdjuret skulle kunna

148nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; BOETTAGANDE AF HUFVUDKT.

skadas. Skulle halsskinuet yara alltf�r otilli�ckligt, kan man s�ka att medelst den l�nga, hvassa krokeu eller spaden fri-g�ra en eller par af de friimsta halskotorna, hvilket under s�dana forh�llauden i allni�uliet �r l�tt; derigenom minskafi den antydda i'aran ocli in�jliglieten att t�cka benkanterna bliffer st�n-e.

Betinnes hufvudet fiainf�r b�ckenkauten, kan det an-tingen vara tillbakaslaget, viket �t sidan eller mer och miii-dre nedb�jdt. I s�dana fall �r f�iiossningss�gen det hand-terligaste och b�sta instrunientet f�r hufvudets afsk�rande. Mau anl�gger da s�gen med tillhjelp af den stora trubbiga kroken och ringsn�ret samt begagnar s�gen p� ofvanf�re an-befaldt satt. Man kan �fven begagna torlossn�igssk�ran, som aubringas s�, att eggen v�ndes mot fostrets hals, och man soker att genom sakta slag p� Macken vid sk�rans motsatta �nda drifva den genom halsen p� fostret. Man h�r dervid alltid begagna ringsn�ret for att afleda fr�n sk�ran de delar, som ej skola genomsk�ras.

Den stora, G�ntherska saxkuifven h�r �fven kunna med f�rdel begaguas f�r detta �ndam�l; att tre till fyra ganger �ppna knifvens k�ftar och l�ta dem hvarje g�ng omfatta s� mycket som deri f�r rum, och sedermera tillsluta dem, b�r vara tillr�ckligt f�r halsens genomsk�rande.

c) Borttagande af ett framben. Detta �r en af de oftast f�rekommande styckniugsoperationer, och den kan vara p� sin plats vid alia de tillf�llen, da fostret i framdelsl�gc af en eller aunan orsak (�fverdrifven storlek hos hufvudet, deltas qvarstadnande i lifmodern, missbildningar o. s. v.) ej kau i sin helhet genomg� fosterv�garne. Det tillh�r lik-v�l operatoren att bed�ma om ej n�gon annan �tg�rd kau lor tillf�llet vara l�mpligare.

Det vanligaste och, da det kau verkst�llas, b�sta f�r-farandet �r att utf�ra Operationen subkutant. Detta sker p� f�ljande satt: man l�gger en snara om det ben, som skall a��gsnas, och framdrager det s� l�ngt som m�iligt; derefter g�r man p� benets inre sida en n�gra turn l�ng insk�rmg

BORTTAGANDE AF KTT FKA�BKX.

149

genom hudeu eller geuomsk�r den omkriiig halfva benet samt lossar den derp� fr�u de undevliggande delaine, s� att niellaii ])eiieii och huden bildas en liten sack, i hvilken man kan i nfora f�rlossningsspaden och dermed skilja huden fr�n de under densamma liggande delarne rundt omkring lienet, allt l�ngre och l�ngre upp, �uda till hi�stmusklerna, hTarefter dessa genomst�tas, s� att hogbladet helt och hallet skiljes tr�n b�len hos fostret. Sedermera unders�kes med sjiaden om man verkligen lyckats att helt och hallet eller i det nili-maste skilja benet fr�n den omgifvande huden! Vid detta arbete m�ste man, s�rdeles i n�rheten af lederua, h�lla sig med spadbladet n�ra huden, s� att ej lederna genomst�tas.

N�r benet p� n�mnda satt betinner sig uti en af hudeu bildad slida, genomsk�res huden, i n��heten af den f�rst gjorda �ppningen, helt och hallet, hvarefter man later ett par hjelpare kraftigt och jemut draga uti slingan, da benet, om huden blifvit jemnt aflossad, temligen l�tt medf�ljer. Skulle detta ej vara h�ndelsen, efteiforskar man det stalle der hinder (ofullst�ndig aflossning mot br�stkorgeu eller huden) toretinnes, ati�gsnar detta och f�rnyar dragningen.

Ett framben kau �fven atl�gsnas genom �ppet suitt, och man g�r dervid till v�ga p� t�ljande satt: sedan benet ge�nom en p�lagd lina blifvit fixeradt, g�res medelst en l�mplig kuif (riugknifven) framom bogbladet ett snitt l�ngs dettas fr�mre kant; derefter g�res ett annat snitt bakom bogbladet p� samma satt. Dessa begge snitt b�ra l�pa tillsammans upptill, nedtill f�renar man dem genom ett tredje snitt, som gejiomsk�r huden i armvecket. Sedermera drages uti fram-benet, s� att br�stmusklerna afslitas, hvilket man kan im-derst�dja genom att fora spaden mellan fostrets boghlad och br�stkorg, och dymedelst skilja dessa muskier, der rle sam-manh�lla delarne.

Ett tredje satt att afskilja ett af frambenen hest�r den, att man anl�gger f�rlossningss�gen s�, att den ena delen ligger i armvecket och den andra utanp� bogen, ofvauf�v armb�gssiietsen. Sedan s�gen erh�llit detta l�ge, hvilket, allt

150nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;BOETTAGANDE AF ETT BAKBEN.

etter fostrets nier eller uiiiulre starka iuflriiiiing i foster-v�garne, ar liittave eller sv�rare, genomsk�r man huden ocli armb�gsmusklema samt l�ter s�gen, under fortfarande drag-niug fram- och tillbaka af densamnia, glida l�ngsefter �fSer-armen mot bogleden, som ocks� genomsk�res. Man ati�gs-nar derefter t'raml)enet, ing�r med banden och k�nner efter, hunmda bogbladets spets kan vara till n�got men vid fostrets uttagande, i hvilken hi�ulelse man nredelst spaden eller f�r-lossningsak�rau atskiljer detta ben Mn br�stkorgen och se-dermera med en krok eller en snara, som tastes kring henets nedre och smalare del, a��gsnar detsamma.

Hvilket af de tie har aniorda satten for frambenets af-l�gsnande mau b�r v�lja, bevor pamp; s�rskilda forb�llanden, som det tillh�r operatoren att p� beh�rigt satt uppskatta.

Skulle hegge frambenen heh�fva borttagas, g�r man vid a��gsi landet af det an dra till v�ga p� samma satt, och detta erbjuder vanligen mindre sv�righeter an dem, som man erfar vid aftagandet af det f�rsta. Det �r tydligt att man vid borttagandet af begge frambenen kan anlita olika f�rfarings-s�tt for hvarje s�rskildt hen.

fl) Borttagande af etf baichen. Denna �tg�rd kan komma ifr�ga, da bakhenen mer eller mindre intr�ngt i f�rlossnings-v�game. Bakbenet kan i s� fall autingen vara str�ckt bak�t, eller ock kan det ligga under buken hos fostret, och i sed-nare fallet anlangen inne i fosterv�garne eller ock qvarlig-gande i lifmod�rn.

Da bakbenet star inne i tbrlossningsv�garne kan det afl�gsuas subkntaut, och man torfar dervid p� samma satt, som vid borttagande af frambenet. Benet omgifves med eji snara, huden genomsk�res p� inre sidan ofvant�re hasleden samt afskiljes s� fullst�ndigt som m�jligt, och musklerua, som f�rbinda bakbenet med balen, genomst�tas med den livassa kauten af f�rlossningsspaden; hvarefter man, sedan linden blifvit genomskuren rundt kring skankbenet, s�ker att genom vridniug och dragning af benet samt med tillhjelp af spaden, hvilken hegagnas som h�fst�ng, brijiga l�rbenbutS'udet

BOK'ITAGANDE AF KTT BAKBEX.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;151

ur sin ledpanna. N�got st�rre kraft beli�f'ves vanligeu fiir att virl flraguinge]! afliigsna balsbenet au frainbenet, men detta beror i bog grad p� d�t mer eller mindre fullst�iuliga atiossaiiflet af baden ocb geuomst�taudet af de muskier, som torena bakbenet med b�len, �fvensom p� det underst�d, man under draguingen kan lemna genom upph�fv�ndet af vid-h�ftningar, som kunna f�re�nnas mellan benet ocb fostrets b�l eller luiden.

Bakbenets borttagande genom �ppet snitt sker p� det satt, att man, sedan bakbenet blifvit omgifvet med en snara, medelst eu l�mplig knif g�r ett snitt kring l�rbenet, eller kanske riktigare sagdt, tvenne snitt, ett p� yttre och ett p� inre sidan af l�rbenet, genom luiden och musklerna, samt later sedermera hjelpare genom kraftig dragning brijiga l�r-benets hufvud, som p� samma gang lyftes med spaden, ur led-paunan, da vaidigen hela benet sedan l�tt medf�ljer. Att vid denna operation begagna f�rlossningss�gen, berecler mycken i�ttnad; man kan da utan bjelpai-e afliigsna bakbenet. D�r-vid bringar man s�gen i Ijumsken p� fostret och later den ena �ndan g� genom luiden och mot l�rleden, den andra deremot �fver den sednare. Sedan benet eller b�ckenet i n�rbeten af leden genomskurits, inskjuter man b�ckenet mot lifmodern, under det man uttagev benet, hvarigenom man bor erb�lla tillr�ckligt utrymme. Vid uttagandet af de ge�nom s�gen skiljda delarne m�ste man naturligen s�rja f�r, att n�got obehag ej v�llas moderfljuret genom de hvassa benkanterna.

Skulle bakbenet beh�fva ati�gsnas, da det beflnues lig-gande under fostrets kropp, �r f�rfarandet l�ttare om fostret iinnu till st�rsta delen finnes qvar i lifmodern eller kan dit tillbakaskjutas; i detta fall bringar man f�rlossningss�gen i Ijumsken p� fostret och genomsk�r derefter de mellan b�c�kenet och l�rbenet befintliga musklerna �nda till leden; se�dan kan man bringa en lina i den f�ra, som f�rlossnings�s�gen skurit, och soka att genom dragning i denna lina bringa l�rbeiihufvudet ur leden, hvilket med tillhjelp af

152

�PPNANDE AF B�CKENET.

spaden vanligen lyckas. Mau kan likv�l �fveu med s�gen genomsk�ra alltsammans, s� att bakbenet belt ocb ballet skiljer sig fr�n b�len, ocb vi f�r v�r del fbmlraga detta f�rfariugss�tt.

Skulle det, genom fostrets inkilande i f�rlossningsvagarne ocb om�jligbeten att fora detsamma tillbaka mot lifmodem, vara outf�rbart att anbringa s�gen, kau man genomsk�ra luiden i trakten af fostrets l�rled; derefter inf�r man genom den na �ppning lingrarne eller f�rlossningsspaden ocb genom-borrar dermed muskulaturen kring l�rbenet, s� att man kan bringa en bna om detta, eller den raka, bvassa kroken pi dettas inre sida; man lossar derp� l�rbenbufvudet ur led-pannan genom att draga n�got bak�t ocb ut�t. Har bak�benet p� detta satt lossats, skjuter man det n�got fram�t, s� att l�rbenbufvudet kommer framom och nedom ledpannan, bvarefter det �friga af b�len l�ttare kan genomg� foster-

e) �ppnande af lachenet. Denna operation best�r der!, att man, tor att minska det utrymme fostrets bakdel intager, s�nderdelar b�ckenet. Sedan detta skett, kau man genom att med b�nderna skjuta b�ckenkanterna om bvarandra, f� denna del betydbgt sm�ckrare. Operationen �r p� sin plats vid bakdelsl�gen, der det antingen �r mycket sv�rt eller ock om�jligt att borttaga ett af bakbenen, och den kau utf�ras p� olika satt.

Man kan afl�gsna de mjuka delarne � fostret �nda till b�ckemitsk�ringen, s� att barbenen derigenom blifva blot-tade; derefter st�djer man ett l�m^iligt, mejsellikt instrument (t. ex. f�rlossningsspaden) i sjelfva fogen, ocb drifver det med sakta slag emellan barbenen ocb isbenen (l�ngsefter s�mmen p� b�ckenets undre yta), s� att b�ckenets nedre v�gg delas l�ngs efter. Man aktar sig b�rvid att p� n�got satt skada moderdjuret, som ocks� mycket v�l kan und-vikas genom instrumentets riktiga f�rande.

Ett aimat operationss�tt best�r uti att under fostret intora f�rlossningssk�ran, rikta dess spets ocb egg s�, att

GEX0.MSK�R1NG AF REFBENEX.

153

den forra star inue uti fostrets b�ckeuh�la och den sednare deiemot rakt emot dess fr�mre kant, uti sjelfva sommen; genom sm� sakta slag p�, knifvens skaftklack drifver man den genom h�ckens�mmen, emellan�t med handen nnder-s�kande dess framskridande, s� att de sista slagen, som Mlborda genomsk�ringen, ej kunna v�lla n�got obehag der-igenom, att knifven tor tv�rt lossas.

Ett tredje l�rfarande �r att begagua torlossningss�gen. Man g�r dervid till y�ga p� f�ljande satt: sedan de mjuka delarne blifvit afl�gsnade och en del af inneh�llet i fostrets backen uttagits, infdr man, med tillhjelp af f�rlossningssonrleii och ringsn�ret, s�gen genom ovala h�let, s� att den kommer att med sin ena �nda ligga under och med den andra 'offer fr�mre kanten af n�mnda h�l (isbenet), genomsk�r denna samt anl�gger, sedan detta skett, s�gen p� nytt och genom�sk�r den bakom ovala h�let liggande del af b�ckenets nndre v�gg (b�rbenet). Sedermera skjuter man b�ckenkanterna �fver hvarandra, hvarigenom bakdelens omf�ng minskas, och s�ker att genom dragning afl�gsna fostret.

f) Genomslc�ring af refbenen. Denna operation kan komma i fr�ga om fostrets br�stkorg �r s� st�r, att den icke kan genomg� f�rlossningsv�garne. Man skulle visser-ligen kunna spr�nga br�stbenet i midtellinien p� samma satt, som vid �ppuande af b�ckenet, men br�stets omf�ng minskades da ej synnerligt, och de undre benkanterna skulle kunna skada den nedre v�ggen af fosterv�game.

Man f�redrager dertore f�ljande f�rfaringss�tt; huden l)� halsen genomsk�res s� mycket, att man genom den p� detta satt �stadkomna �ppning kan iniora f�rlossningsspadeu och skiljer medelst denna huden fr�n de underliggande de�larne, �nda bortom sista refbenet och till den bredd, att i det derigenom bildade rummet f�rlossningssk�ran kan in-loras, hvarefter man st�ller denna s�, att den fria spetsen �r riktad mot fosterkroppens midtellinie. Sedan genomsk�r mau, medelst sakta slag mot sk�rans klack, refbenen, och bringar derefter kanterna om hvarandra, s� att derigenom

#9632;

wag

154:nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;INELFVOEKAS UTTAU.VNDK.

br�stkorgens oraf'�ng minskas och deiisaiuma s�lunda l�ttare geuomg�r f�rlossningsv�game.

Der man kau mellan f�rsta refbenparet med haurlen in-tr�nga i fostrets br�sth�la, kau mau medelst forlossnings-sonden och ringsn�ret auliigga forlossningss�gen i stallet f�r f�rlossningssk�ran, och sedermera medelst densamma geuom-sk�fa vef'benen.

�vo f�iiossningsv�game mycket tr�uga, kau mau p� ett at' de h�r u�miicla satten geuomsk�ra den motsatta br�st-v�ggeu, livarigenom br�stkorgeu i �uuu h�gre grad hop-pressas.

g) Inelfvornas idtayande. Det kau u�gou g�ug Hifva n�dv�ndigt att uttaga inelfvorua,'da tbstret heiiuuer sig i bak-delsl�ge och b�ckeuet redau genomg�tt tbrlossuiugsv�gamo. meu fostrets virlare framskaffande hiudras geuom att todslo-delaxne sammandraga sig kring l�nd- och flank-partiet hos tbstvet. Detta uttagande af inelfvorua sker p� det satt, att fostrets bukv�gg geuomsk�res, de i bukh�lau befintliga in�elfvorua utdragas, mellang�rdet geuomborras med banden och borttages, hvarefter luugorua och hjertat ati�gsuas pa samma satt.

Uttagande af inelfvorua kau �ffen n�gon gang beh�fvas da fostret ligger riktigt, om buken genom missbildniug i ett eller aunat h�nseende eller genom audra tillf�lliga orsaker iir s� st�r, att f�rlossningen derigeuom hiudras, sedau br�st�korgeu genomkommit. I s� fall �ppnar mau sig v�g mellau f�rsta refbeuparet, uttager torst br�sth�laus och sedermera bukhalans iuneh�ll och bereder s�hmda �t moderdjuret eu f�rlossniug, hvilken anuars skulle vara om�jlig.

h) Fostrets halfvering m�ste en eller auuau g�ug vid-tagas, da �fv^erdrifveu storlek hos bakdeleu hiudrar dess g�ug genom fosterv�garne, sedan.framdelen kommit igeuom. Deuua operation utf�res p� det satt, att huden geuomsk�res i trak-teu af sista refbenet, ruudt omkriug hela kroppen, derefter lossas huden med �ugrarue och, om s� beh�fves, med till-bjelj) af ibrlossniugsspaden fr�n de uurlerliggaude delame,

FOSTRETS HALFVERING.

155

och man later ett par bitr�den kraftigt draga i framdelen, hvarvid man medelst en kuif geuomsk�r musklerna och skiljer lyggraden, s� l�ngt tillbaka i lauden som m�jligt, fr�n b�c-kenet och korsbenet.

Har man p� detta satt skiljt f'ram- och bakdelen, �ter-st�r att utskaffa deu sednare, och man kan dervid f�rfara p� �lika satt. Man s�ker, genom att i lifmoderu inf�ra den qvarlemnade delen, att v�nda densamma s�, att bakbenen intagas i f�rlossningsv�garne, och p� detta satt �stadkomma torlossningen. #9632; Detta lorfarande anse vi likv�l vara mindre tilh-iidligt, emedan det erbjnder st�r sv�righet, och viind-ningen �r ganska anstriingande samt fordrar mycken tid; dessa inkast �ro likv�l ej de enda mau kau g�ra mot v�ud-iiingen, ty densamma �r �fveu mycket farlig f�r moderdjuret, da lifmodem l�tt skadas at' de skarpa benkauterua, oaktadt man auv�uder all lorsigtighet; och man har exempel p� att lifmoderu s� st�rkt sammaudragit sig kring deu deri befiut-liga deleu af fostret, att deu f�rra dervid geuomborrats.

Vi tro det derf�r vara b�ttre, att s�ka dela b�ckeuet p� det satt, att man, sedau fostret blifvit afskuret, ing�r med banden uti de qvarvarande delarue, ati�gsuar alia mjuka delar som tinuas i fostrets b�ckenh�la och tager reda p� de ovala h�len och s�ker att medelst en i dessa f�stad lina tixera b�ckenet; da man vunuit detta syfte, intor man i b�c�keuet deu l�nga, raka krokeu och s�ker att med denna fatta tag emellau h�ttbladet och korsbenets viuge p� eua sidan, hvarefter mau genom draguing i denna upph�fver sambandet mellau korsbeuet och b�ckeuet. Sedan detta skett, f�rst p� eua och sedermera p� andra sidan och korsbeuet i det n�r-maste blifvit lossadt, l�gger mau eu snara om dettas fr�mre del och s�ker att, om ej draga det ut likv�l g�ra det s� tritt, att det helt och hallet kau l�ssk�ras. Sedan mau s� till vida lyckats, uedtryckes korsbenet i b�ckeuet och man s�ker att genom draguing befordra bakdeleus framkomst. Skulle detta ej lyckas, m�ste mau genom b�ckeuets ytter-ligare s�nderdelaude antingen i b�ckens�mmeu eller �fver

156nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; FOSTRETS HALFVEEIXU.

oviila h�let p� ena sidaii, ungef�rligen s� som vi ofvan fore-skrifvit, �imu mer �ka m�jligheten att kunna saminanpressa b�ckenet.

Ett aimat satt best�r i auv�iidandet af f�rlossiiiugss�gen. Man g�r dervid tillv�ga p� foljande s�tt: sedan man fastat en lina uti den qvarvarande bakdelen, skjuter man denua del n�got in�t, s� att man kan iiif�ra banden p� sidan om b�ckenet, ocb anl�gger derefter f�rlossningss�gen s�, att dess fria �nda kan lattas genom den f�rut uppskurna ocb ren-gjorda bakte b�cken�ppiiingen. S�gen b�r vidare l�ggas s�, att benet mellan b�ckenutsk�riugen och ovala b�let samt derefter isbengrenen genomsk�ras. S�gen kau �fmi, ocb kanske detta i hvarje fall �r r�dligast, anl�ggas medelst souden och ringsii�ret; att s� f�rfara �r det enda m�jliga i de fall, der sv�righeten att fora bakdelen tillbaka �r mycket st�r. Sedan s�gen blifvit riktigt anlagd, genomsk�r man heia b�ckenet i den riktning vi ofvan angifvit, och sedan detta skett � andre sidan af b�ckenet, kau man anbringa s�gen upptill och genomsk�ra toreningen mellan korsbenet och h�ftbladet. P� detta satt delar man bakdelen i tveune, n�got olika stora stycken, och s�ker derefter att fbrst nt-skaii� den mindre delen, da vanligen den st�rre sederniera med l�tthet kan uttagas.

De styckniugsoperationer, vi im anl�rt, kmina endast betraktas som allm�nna reglor for iorfarandet, och man b�r aldrig gl�nuna, att vid n�stan hvarje sv�rare f�rlossi�ng f�re-komma s�rskilda fiirh�llanden och afvikelser, som fordra n�gon f�r�ndring i tillv�gag�eudet och som derfor m�ste tagas i betraktande af f�rlossningsoperat�reu, om ban skall p� ett tor sig sjelf hedrande och for djuregaren gagnande satt l�sa sin ingalunda l�tta uppgift.

157

VI. Sjukdomar lios moderdjuret, hvilka sta i f�rbindelse med dr�gtiglieten.

Dr�gtigheten m�ste, som hvar och en inser, hafva ett mycket stoit iuflytande p� moderdjoret, och det kau s�huwla icke vara n�got �fverraskande, att under och efter densamma hos moderdjnret uppkomma en m�ngd sjukdomar al' nier eller mindre hetydenhet samt i samband med dr�gtigheten under och efter f�rlossningen. Vi skola h�r f�rs�ka att gifva en frainst�llning af de oftast f�rekommande, hvilka f�ljaktligen ej s�llan blifva f�rem�l for f�rlossningsoperat�-rens �tg�rder. Att upptaga alia f�rbjuder oss det inskr�nkta ntrymine, vi hafva till v�r disposition, liksom att utf�rligt behaudla dem vi omn�mna, emedan fiera af dessa v�l skulle kanna hvar f�r sig fylla ett arbete-af det omf�ng som flire-liggaude; men vi skola i korthet anfora det vigtigaste s�v�l i afseende p� orsaker som p� behaudling, och de utvilgar, som kunna f�rekomma eller �tminstoue till det minsta m�j-liga iuskriinka dessa BJokdomar, som �ro s� f�rlustbringande f�r djuregaren.

A. Sjukdomar hos moderdjuret lore f�rlossniugen.

1. Kastning. Detta namn har man gifvit �t fostrets afg�ng fr�n moderdjuret inuan. det f�rra har f�rm�ga att lefva sitt eget, fr�n modern skiljda lif. Denim foreteelse vi-sar sig oftare hos kor an ston, men ar ej heller s�llsynt hos dessa sena�e. Den upptiiider i tvemie n�got olika former: vid den ena sker kastningen temligen l�tt; djuren visa en-dast ett kortvarigt (3 till 4 timmars) illam�ende, med n�-gon uedslagenhet och motvilja mot fodret. H�runder svullna blygdl�pparne, och mellan dem framkommer en klar, tunn

158nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; KASTMNG.

och slemiiiig Hytuing samt slutligen fostret meel sina hinuor och v�tskor. Dervid h�nder det icke alltid, att de komma i den har angifha orduingen, vi vilja endast siiga att foster-hjnnoxna och v�tskoma afg�, iingef�rligen samtidigt. Sedan detta skett, �tertaga djuren sitt fdrra ntseende, och man ser etter ett par dagar intet annat spar an de tomma �ankerna samt n�gon hiingljnkighet, men �fven denna forsvinner efter ett par dagar.

Yid den andra formen �r oron tj'dhg, foderledan l�ug-varigare, r�relserna besv�rade, flankerna tomma och fmldifva s�dana under flera dagar; djuren se sig ofta kt sidorna, hvifta och piska med svausen samt stona och jemra sig. Efter ett par dagar svnllna blygdl�pparne och flytning fran slidan installer sig, hvilken flytning ofta �r blod- eller aimars vanfilrgad och stundom illaluktande, n�gon gang stinkande. Slutligen utdrifves fostret med sina Mliang, men �fveu der-efter fortfar djurets illam�ende och foderleda, och det �r mycket vanligt att djuren under en l�ngre tid aftyna, under det en obehaglig och stinkande flytning eger rum fr�n kons-delarue. Mj�lkande kor minska eller upph�va helt och hallet att gifva mj�lk.

Orsakema till kastningen kunna vara mycket olika, men iiro allesammans att s�ka i oriktig ak�tsel, s� t'ramt ej di�rekt yttre v�ld framkallat kastningen. �ti fodret ligger ofta fbrklaringen; s�dant som �r fruset, sk�mdt, m�gHgt, Riga ii�rande (t. ex. sk�rdadt under regniga �r, eller fr�n sanka �ngar och torfmossar), hlandadt med mj�ldrygor o. s. v., kan gifva anledning till kastning. L�ngvarig och uteslutande fodring, s�rdeles da djnren �ro stillast�ende, med j�st och st�pt foder, �fvensom tv�ra �fverg�ngar uti fodringen, s�r�deles fr�n klenare till mycket riklig, kunna �fven v�lla kast�ning. �fven drycken medverkar h�rtill; kallt vatten �fven�som s�dant, hvilket inneh�her mycket mineral�mnen (kalk�salter) skall foranleda kastning, liksom ock den vana �tskil-liga ladug�rdssk�tare hafva att gifva stora m�ngder ljumt vatten �t djuren (korna) framkallar, om icke direkt kast-

KASTNIN6,

159

iiing, �tminstone en slapphet som vSUar lt;let, viil iifven obe-tyrlliga inverkningar p� de f�rsvagade djiuen.

Hallas djiireii f�r mycket stillast�-encle vid den ofvaii ii�mnda felaktiga uttbdi-ingen och dvyckeii, eller da spilt-golt'ven slutta mycket liak�t, eller mycket djupa minr�imor tinnas bakom djuren, synuerligast om spiltst�ndet ar kort, iivo dessa t�iiballanden mycket verksamma att fiamkalla kast-ning. Till�tas moderdjuren att viel vackva och kalla natter, .autingen tidigt p� v�ren eller sent p� hosten, vistas iite pa l)etet dyguet om, installer sig ofta kastning hos dem, som toljd af dervid adiagen forkylning.

Man har �ffen iakttagit, att om uti en ladug�rd en ko kastat, uppkommer samma t�ireteelse hos flera, som befinnas nti samma stall. Man har t�rklarat detta geuom harmiiings-beg�r, smitta, iuandning af den obehagliga stanken och der-igenom f'vamkalladt �ckel. Som st�il f�r den sistn�mnda asigteji har man aiifort ett fiill, der nti samma ladug�rd ett stort antal kor kastade, sedau-en okynnig persou iitlagt en tarin af en sjelfd�d ko nti krubboma.

En annan h�rvid vigtig omst�ndighet ar, att kor som en gang kastat, genui g�ra detsamma p�f�ljande �r, �fveusom att en viss iirftlig ben�geohet derf�r f�retinnes. S� t. ex. har man sett flera syskon visa samma fel, och det �r all-lu�nt k�udt, att vissa raser (Holl�udska kor) �ro mer ut-satta derf�r. Hvad detta senare furh�llaiule ang�r, tro vi att den slapphet, som mot eller med egarnes vilja utvecklar sig hos alia mj�lkraser, �r den forn�msta orsaken i detta lii�iseende.

Man har �fveii funnit, att handjuret betr�ftaude kast-iiingen eger ett ej ringa inflytande, och synnerligast �r det unga, f�ga utvecklade handjur, hvilka i mycket h�g grad an-litas, som tyckas ut�fva den menligaste inverkan. Man vill �ffen hafva iakttagit, att vissa handjur meddela de af dem atiade foster ett fr� till tidig underg�ug, hvilket r�jer sig genom att fostreu s�llan, om u�gonsiu, framf�das fallt ut�vecklade. Denna omst�ndighet har likv�l �nnu endast i

160nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; KASTN1NG.

ett fatal fall blifvit observerad och ar icke k�ncl.

Direkt yttre v�ld, hofslag, slag af tistelst�ngen, st�ug-ningar osh dylikt kunna �fven, liksom starka anstr�iigningar, b�ftigt lopp, sprang �fver grafvar o. s. v. f�ranleda kastnin-gar, och bafva de eu g�ng b�rjat uti en ladug�rd eller ett stall, �r det iugaluiida ovanligt, att kastningeu under jem-f�relsevis koi^t tid samtidigt angriper flera uti samma stall ellev tabus befintliga inoderdjur. Detta, som vi of\^Taii antydt, bar enligt v�r �fvertygelse till st�rsta delen sin orsak i de likartade inverkniugar, for bvilka djuren i samma stall �ro ntsatta, ocb beh�lVer knappast n�gon annan f�rklaring.

Att de ofvanf�re omn�mnda f�rb�llandena �fren kunna inverka p� fostret inses v�l, ocb de m�ste da fororsaka sjuk-domar bos detta ocb dess binnor, bvilka sjukdomar kunna g� Linda derb�n, att de v�lla fostrets d�d. En natUrlig toljd b�raf �r, att kastning installer sig, bvilken man da m�ste anse som gynnsam.

Har sjelfva utdrifningen af fostret Ixirjat, kau man icke egentligen g�ra n�got annat an bjelpa djuret, s� att fostret ocb dess bibang afg� s� bastigt som m�jligt, ocb dereftev s�rja f�r god ocb kraftig, men ej for omf�ngsrik utfodring. Lagom kall ocb reu dryck, frisk luft ocb r�relse, s� att ston motioneras l�ngsamt ocb utan att de blifva svettiga, ocb kor utsl�ppas p� en rymlig g�rd samt motas tr�n ett stalle till ett annat; detta m�ste ske �era ganger om dyguet. Under det djuren �ro ute luftas �fven stallet, men sedan de in-komrait aktas de f�r drag.

Det vigtigaste �r likv�l att f�rekomma kastningeu ocb att, om u�gra fall f�rekomma, egna sin uppm�rksambet �t alia de i ladug�rden befintliga dr�gtiga korna (den allm�nna kastningeu �r mera s�llsynt i stostallar); noggranut utforska foder, dryck ocb sk�tsel; af bjelpa de fel, som i dessa afse-endeu fijrekomma, ocb dervid uppm�rksamma, bvad vi of\'au sagt om orsakerna samt derjemte uuderst�dja detta genom ingifniug af l�kemedel, som i detta b�nseende bafva en god-

KASTNIK�.

161

k�nd verkan. S�dana �ro jeriivitriol och kamfer i sm� doser � ett gram af hvardera tie ^ fyra ganger cm dageu uti en halfbutelj linfr�- eller hafregiyus-slem. Yi vilja likv�l vama f�r den tro, att dessa medel skulle kuima �stadkomma n�got, cm icke djuren samtidigt erh�lle frisk luft, lindrig r�-relse, goda b�s, str�, god och kraftig utfodring samt dryck af samma heskaffeahet.

2. Slidutfall. Detta best�r deri, att mellan blygdl�p-parue fimies uttr�ugd eu st�rre eller miudre (fr�n knytn�fves till meiinisk�huf\'uds storlek) ljusr�d, slemig svulst, hvilkeu vid uiidersokning visar sig vara eu del af slidaus slemhiuua. Man p�tr�fikr vid haudens inf�rande lifmodermunueu autiugeu straxt innanf�r blygdl�pparne eller, om svulsten �r st�r, vid eller oinedelbart innanf�r dess uedre v�gg. Svulsteu f�r-svimier vanligen da djuret reser sig, men framtr�der p� nytt da det l�gger sig. Slidutfall installer sig vanligen mot slutet af dr�gtigheteu, och man kau anse orsakeu ligga i slapphet hos moderdjnret, l�s f�rbindelse mellan slidan och de kriug-liggande delaine, mycket rymligt backen, �fvensom mycket sluttaude spiltgolf och Las �ro synuerligt bidragande.

G�res mot detta lidande ingenting, tilltager det vanligen allt mer och mer mot f�rlossuiagen, bidrager stuudom att framkalla ett lifmoderutfall efter deusamma, installer sig p� nytt under den derp� f�ljande dr�gtigheteu och kau da slut-ligen blifva s� sv�rt, att det alltid f�rehimes, �fven da dju�ret icke ens �r dr�gtigt. Skulle slidutfall f�rekomma i h�gre grad och i f�ljd af v�rdsl�shet hos djurens sk�tare eller af audra orsaker skadas, s� kau dervid st�ne eller mindre de-lar in�ammeras, �fverg� i brand och sedermera en t�rsot utveckla sig hos det angripna djuret, hvilkeu f�ranleder det-sammas d�d.

Det nu omn�mnda lidandet f�rekommer n�stan uteshi-tande hos kor, hvarf�re behandlingen loretr�desvis afser dessa.

De �tg�rder som kiuina vidtagas och hvilka i de tiesta fall medf�ra �syftadt gagn, om det onda ej varat f�r l�nge, best� f�re f�rlossningen endast deruti, att det utfallna ren-

162nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;SL1DUTFALI-.

g�res, smuts atlagsuas omsorgsfullt, m�jligen uppkomua skr penslas meel en vatteiil�suing af karbolsyra (tv� till tem pro�cent): man h�jer bakre delen af b�set eller spiltgolfvet med br�der, hvilkas bakre �ndar f�stas vid en par alnars bjelke af n�gra tums genomsk�ring och b�ddar p� denna upph�j-ning med halm, s� att djuret bade st�ende och liggande bar bakdelen h�gre an framdelen.

Skulle det onda fortfara efter f�rlossningen, intor man det utfallna, insprutar i slidan en dekokt p� pil- eller ek-bark och later djuren fortfarande sta h�gre med bakdelen. Skulle det visa sig att denna behandling �r otillr�cklig, pas-sar man p� da djuret ligger och utklipper n�gra l�ngsefter g�eude, tunglika styeken af slemhinnan samt begagnar un�der l�kningen de ofvan uppgifna median och later djuret fortfarande st� med bakdelen h�gre.

3. Of�rm�ga att resa sig f�rekommer mycket ofta hos kor och best�r deri, att djuren utan f�reg�ende sjukdom blifva, vanligen mot slutet af dr�gtigheten, liggande och �ro antingen ofonn�gna eher ovilhga att resa sig. Djuren visa tor �frigt intet tecken till illam�ende, om icke m�jligen n�-got mindre foderlust an annars.

Det vanliga f�rloppet �r att djuren ligga till f�rlossnin�gen och resa sig efter denna, men n�gon g�ng h�nder, att de resa sig efter tv� till fyra dagar och att of�rm�gan att resa sig intr�ifar Hera ganger � rad med n�gra dagars mel-lantid. �nnu mera s�llan uppkommer detta fei s� l�ngt tore (fyra till sex veckor) f�rlossningen, att djuren erh�lla liggs�r och i f�ljd deraf aftyna och d�.

Man antager orsaken till denna f�reteelse vara fostrets och lifmoderns tryck p� de stora nervstammar, som utg� p� uiulre sidan af korsbenet.

Vi hafva vid tvenne olika tillf�llen sett n�got liknande hos stoet. Tvenne unga ston (i tredje �ret) b�rjade efter jemf�relsevis lindrig r�relse f�rst att halta och sedermera att vackla med bakdelen. Unders�kning genom �ndtannen visade att djuren voro dr�gtiga, ehuru detta var alldeles

OF�RH�GA ATT RESA SIG.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;1�3

obekaat f�r egarne, da de soramaren f�rut blifvit l)et�ckta p� lietet. Orsaken hvarfor iDiders�kning geiiom �mltarmeu loretogs var, att symtomenia g�fvo auledning tormoda lor-tr�ngiiiug af bakre aorta och dess forgreningar.

BehaiKiliiigen best�r uti gnidning af benen med halm-viska, s�rdeles de uuderliggaude, emedan det l�tt kau b�nda att f�rh�llandet �r beroende pa domning af dessa, da djuret after frofteriugen latt reser sig. Slaille detta likv�l ej bjelpa, m�ste man s�rja f�r rikligt och godt str� samt att djureu dagligen ett par ganger v�ltas fr�n den ena sidan till den andra, hvarvid alltid str�et f�myas f�r den sida, pa hvilken djuret skall ligga. Da djuren skola v�ltas, m�ste man alltid t�rst afbryta idislingen, likv�l utan att skr�mma djuren, emedan en ko, som under en s�dan omv�ltning raquo;�gonblick-ligtraquo; dog, vid Obduktionen visade en ni�ngd idisladt foder i luftstrupen och luftr�rsgrenarne.

Visar det sig att eu s� liggande ko aftager i kraft och hull samt att en d�lig utg�ng �r att bel�ra, m�ste man med konst t'ramkalla kastning, synnerligast om l�ngre tid �ter-st�r innan dr�gtighetstiden �r utlupen.

B. Sjukdomar under iorlossniiigen.

1. Bl�dning fr�n Ufmodern eger alltid i n�gon i'inga man nun, emedan vid skiljandet af lifmoder- och ibster-hinnor alltid k�rl s�nderslitas. En ringa bl�dning kan s�-lunda betraktas som n�got normalt; men n�gon g�ug kan at' olika orsaker bl�dningen blifva s� stark, att den verkar meuligt, ja till och med blifver lifst�rlig (f�rbl�dning), hvar-tore vi ansett oss b�ra h�r omn�mna densamma.

Den v�llas vanligen geuom skador, som uppkommit hos lifmodern, antingen genom fostret eller som en f�ljd af de vid torlossningeu vidtagna �tg�rderna.

Skadorna � lifmodern m�ste man genom unders�kning utforska, om de �ro genomg�ende eller endast angripit lif-

164nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; URINBLASE-DTPAIX.

moderas inre liinna (slemhiiuuui). Skulle n�gva delar af fosterhiimoma �nnu fiimas qvar, afl�gsnas dessa, och om lifuioderskadan enclast ar ytlig, insprutar man kallt vatten, en svag alun-, klorziuk-, jernklorid- eller kopparvitriol-l�sning eller ekbarksdekokt uti lifmodern. Skulle demia vara genom-borrad, kau ej uyssn�muda utv�g auv�ndas, utau mau m�ste da p� auuat satt g� till v�ga: kalla begjutningar �fver krop�pen samt omslag af r�ta, men urvridna handdukar eller lakan hafva i s�dana fall rekommeuderats, men vi bysa st�rre fortroende for lavemeuter af kallt vatten (som i n�d-fall afkyles medelst ilagd su� eller is) ofta fornyado s�, suart de afg�tt, eller auuars hvarje fjerdedels eller Lalf-timma. Man har �fven anbefallt iuv�iies medel, s�som aluu och mj�ldrygor, men vi hafva f�ga fortroende for deras verk-samhet i detta fall.

2. Urinbl�se-utfall kau f�rekomma i tvenne olika for�mer, anfingen verkligt framfall, da uriubl�san uttr�ngt geuom den tor vida bl�shalsen och omstjelpt sig, eller derigenom att den utpressats geuom eu i slidans undie v�gg uppkom-meu brista och ir�n denna visar sig sein en mer eller mindre fylld sack i nedre blygdvinkeln.

Mau m�ste forst efterse om den framfallna bl�san blifvit omstjelpt; i s� fall huuer man densamma torn och derjemte tvenne sm� �ppuingar, ur hvilka urin utsipprar (urinledar-nes luyuniugar); derefter bor mau s� snart som m�jligt om-stjelpa och �terbringa den i sitt l�ge, hvilket vanligen l�tt lyckas. Men den framfaller ofta myeket l�tt �nyo, hvartore det kau blifva u�dv�ndigt, att geuom ett eller par styug sammanh�fta bl�shalseu, sedan bl�sau blifvit bragt i sitt r�tta l�ge.

Skulle hon ej vara omstjelpt, utan hafva uttr�ngt geuom eu bristuing i slidans undre v�gg, inueh�ller hon vanligen mer eller mindre urin. Hon m�ste �fven da �terf�ras, men derf�r blifver det oftast ouudg�ngligt, att helt och hallet eller �tmiustone till st�rsta delen t�mma bl�sau, hvilket an-tingeu sker medelst att liudrigt sammantiycka densamma,

SAR HOS SUDAN.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;165

da uriuen utrinner genom bl�shalsen, eller ock att med en fin troakar (en explorativsond) eller en ligaturn�l uttappa henne; sedermera �tei-f�res bl�san genom bristningen till sin plats och s�ii�pparne i slidv�ggen sammanli�ftas med ett par styng, s� att bl�san ej kan p� nytt uttr�nga genom �ppningen.

Synnerligen vigtigt �r att ej f�rblanda den utfallna urin-bl�san med delar af fosterbinnorna, emedan man da skulle kunna beg� den otorsigtigbeten att borttaga bl�san, bvilket viil ej ovilkorligen skulle medtora d�den, men dock i de flesta i�ll v�lla densamma.

3. Stlr och hristningur hos slidan uppkomma genom �tg�rder vid f�rlossningen, t. ex. oriktigt och of�rmiftigt an-v�ndande af instrumenter eller genom stark dragning, da fostret ligger ilia, eller ock genom mycket kraftiga v�rkar under samma fdrh�llanden. I)� dylika s�r uppkomma, hafva de oftast ett mycket sv�rt utseende, och mau �r otta be�nagen att uppgifva allt hopp, men detta �r ej r�tt, ty stun-dom l�kas �fven s�dana, som l�ta befara det v�rsta, och utg�ngen beror i betydlig man p� s�rens st�rre ellcr miudre utstr�ckning �fvensom p� deras l�ge och det djurslag, hos hvilket de f�rekomma. S�r uti l'r�mre deleu af slidan och ])� dennas v�gg, �fvensom hos ston, �ro alltid vid i �frigt lika f�rh�llanden att betrakta s�som farligare an s�dana, som f�rekomma i slidans �fre vagg och bakre del � samt hos kor.

Hvad som i dylika fall kan g�ras �r i det stora heia temligen litet, men man f�r aldrig torsumma att a��gsua frilmmaude �mnen, s�som smuts, fosterhhmor och dylikt, som kuiinat intr�nga och f�sta sig i s�ren; for �frigt omsorgsfull renh�llning, anv�ndande af kylande medel s�v�l invi�'tes (salter) som lokalt (kalla badningar, is o. s. v.), och, om kom-munikationer iippnat sig till bukh�lan, s�rens sammanh�f-tande. Har man vidtagit de �tg�rder vi uu rekommenderat, m�ste man afvakta torloppet och dervid auv�nda de medel, som omst�ndighetema kunna erf'ordra. Aderl�tniug vid stark

�j

166nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; S�E HOS UFMODEEN.

feber, ailedande mgaidningar p� bukv�ggarne och kalla la-veruentei'. Skulle alia dessa medel ej medf�ra n�got gagii, b�r man, 0111 djm-et �x laatnyttigt, slagta detsamma innau det sjelfd�r.

4.nbsp; nbsp;S�r och bristnhu/ar hos lifmodern kunua uppkomma af alldeles samma orsaker, som dylika hos slidau. Hvad vi der sagt om s�reu och bristiiingarne, g�ller �fveu h�r; yt-liga s�r �fvensom bristningar i lifmoderns �fre v�gg kanna jemfiirelsevis l�tt l�kas, men genomg�ende s�r uii den andre �ro n�stau alltid d�rlliga. Man f�r ej tro detta vara n�got som specielt beror p� s�r hos dessa delar; orsaken �r att genom s�r uti de upp�t bel�gna delarne kanna lifmoder-v�tskorna icke eller �tminstone eudast i ringa m�ngd in-tr�nga i bukh�lau, da deremot genom de ned�t bel�gna, s�-daua l�tt och i st�r myckenhet kumia inkomma derst�des.

Behandlingen �r �ften i alia delar densamma, som vi anfort vid s�r i slidan (afl�gsiiande ur s�ret af s�dant, som �r fr�mmande: tarmslingor, som �terforas till bokh�lan, fosterhinnor, soiu borttagas o. s. v.), utom kalla iuspriitnin-gar i lifmodern; deremot f�r man aldrig f�rsumma ofta f�r-nyade msprutningar af kallt vatten uti �ndtarmeu, f�r att derigenom befordra lifmoderns sammandragning.

5.nbsp; nbsp;S�r och slcaclor � �ndfarmen uppkomma n�gou gang samtidigt med s�dana hos slidan, derigenom att fosterdelar intr�nga i densamma vid mycket kraftiga v�tkar eller mycket stark dragning. De �ro stundom farliga, om de betinnas l�ngt fram�t; l�ngre bak�t �ro de af miudre betydenhet. I detta senare fall genomsk�r man stundom v�ggen emellau slidan och �ndtarmeu, emedan sv�righeterna att �terf�ra fostret �ro s� stora, att detta antiugen icke kau ske eller ock v�llar s� mycket besv�r och tidspillan, att en hastigare f�rlossning �r att foredraga.

Behandlingen m�ste till eu b�rjan vara lokalt och all-m�nt kylande och nedst�mmande; l�ngre fram beh�fSer man endast genom kalla insprutningar s�v�l i slidan som �nd�tarmeu s�rja f�r noggranu renh�llning samt s�rens pensling

M.IOLKBRIST, J�FVER-CEDEM.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 167

nied svaga l�sniiigar af kai^-bolsyi^-a i svag sprit eller Hor-zink i vatten.

C. Sjukdomar efter f�rlossningen.

1.nbsp; nbsp;Mj�lkhrist. Det h�iirler s�v�l hos stou som kor, att de vid forlossuingen sakna mj�lk i jufret, och att detta, i stallet for den fyllighet och fasthet, som annars utmiirker detsamma, �r tornt och sladdrigt. Orsaken h�rtill �r oftast att s�ka uti f�r tidig f�rlossning, n�gon g�ng �r det hero-ende p� allm�n svaghet, en annan g�ng p� d�lig utfodring under tiden n�rmast f�i^-e f�rlossningen; stun dom kan man ej finna n�gon antaglig forklaringsgrund.

Behaudlmgen- best�r uti riklig, kraftig och flytande ut�fodring, livarvid man likv�l h�r uudvika lor hastigt afbrott, utan l�ta �fverg�ngen ske sm�ningom, hvarjemte man hos kor s�rjer f�r ofta lornyad uoggrann utmj�lkning. Hos stoet s�rjer vanligen f�let ior utmj�lkningen, endast egareu best�r moderdjuret det heh�fiiga fodret. Skulle detta fel visa sig hos f�rstf�derskor, och skulle den omn�mnda behandlingen ej niedf�ra riet �syftade �ndam�let, h�r ett dylikt djur ute-slutas fr�n afvel.

2.nbsp; nbsp; Jufver-oedem visar sig som en betydlig svulst dels i sjelfva jufret, dels under buken hos kor samt omfattar van�ligen �ffen de n�rbel�gna delarne, f�refr�desvis den del af bidceii och br�stet, som stracker sig fr�n jufret till fram-benen. Den uppkommer stundom f�re f�rlossningen, annars, men vi vilja ej saga oftast, steixt efter densamma, och varar n�gi'a dagar samt forsviuner allt efter som mj�lkningen blifver rikligare. N�gon behandling beh�fves vanligen icke, blott man ofta fornyar mj�lkningen. Denna svullnad gifver stundom egareu anleduing till mycken oro, men den kan ej betraktas som p� n�got satt farlig, da den icke �r ett sym-tom till n�gon inv�rtes sjukdom; skulle detta senare vara h�ndelsen (hjerts�cks-vattusot, perlsot), m�ste behandlingen

#9632;J

168nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;J�FVERIXFLAMMATIOX.

uatuiiigtvis afse fleiina sjukclom, men det ar ej platsen att l�ir syssels�tta sig dermed.

3. Jufverinflammation. Detta lidande foxekommer hos tegge v�ra st�rr� Lusdjur, men oftast hos kon. Svullnad, rodnad, hetta och omhet visa sig hos hela jufret eller dess K�rskilda delar, uti ena h�lften hos stoet, uti en eller flera tjerdedelar hos kon. Feber atioljer vauligen, men ar af mycket olika h�t'tighet vid olika tillt�llen, stundom lindri-gare, stundom starkare. Mj�lkafs�ndringen �r nndertvyckt hos de angvipna delarne af jufret, och den mindre m�ugd mj�lk, som man kan utpressa, �r af felaktig beskaffenhet. �r inriammationen starkare, blir r�relsen uti de bakre lem-marne inskr�nkt, s�rdeles p� den sidan, som �r angripen, om ej hela jufret iir lidande, emedan detta hinder f�r r��relsen da ej s� tydligt framtiiider. Unders�lr-.jigen af jufret visar, att antingen sjelfva k�rtelmassau eller den bindv�f, som torenar de olika k�rtelpartdema sinsemellan eller med linden, �r angripen, och vid en tredje form kunna hegge dessa delar af jufret vara angripna. En fjerde form utm�r-ker sig genom toga, om ens n�gon svullna^, men mycken �mhet vid ber�ring af spenarne.

Den f�rsta formen, som man skulle kunna kalla aktiv eller verklig mj�lkk�rtel-intiammation, utin�rker sig derige-nom, att rodnaden �r temligen stark, svullnaden deremot ej s�rdeles betydlig, men hard, fast och likom knottrig tor kan-Hein vid ber�ring med handen; mj�lkafs�ndringen minskad och ofta helt och hallet inst�lld: lyckaa man utpressa n�gra droppar ur de spenar, som hora till de angripna delarne af jufret, �r mj�lken gulaktig med ostlika tiockor. Hvad dju-rets allm�nna tillst�nd ang�i', �r febern vauligen lindrig.

� Den andra formen, som man skulle kunna kaamp;a, passiv, intr�tfar vanligen vid forlossningen och iramtr�der mest ge�nom en betydlig svullnad hos hela jufret; trycker man med tingiarne p� detsamma, uppkomma djupa och l�nge varande intryck. Mj�lkafs�ndringen �r minskad och mj�lken i de t�retriulesvis angripna delarne ystad, s� att den bestar af

JUFVERINTLAMMATION.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;169

ett bl�hvitt serum och ilockor, som erh�llas vid f�rs�k att ur spenarne utpressa uijolkeii. Deu feber, som visar sig, ar vanligeu liudrig och kortvarig.

Den tredje formen, oilman jufverinflamniation, utmar-ker sig derigenom, att �mheteu och h�rdiiaden uti den an-gripna delen �ro betydliga, rodnaden stark och vid mj�lk-ningen, som f�rorsakar djuren st�r sm�rta, kan man endast ntkrama n�gra droppar gnlaktig, vatteidik mj�lk med n�gra traslika sm�rre �ockor. Vid denna form �ro bade k�rtel-massan och den subkiitana bindvafven angripna, hvarf�re man ock tinner en slags mellanfonn uti jufrets beskatfenhet, s� att man k�nner bade den oedemat�sa beskatfenheten hos huden och det underhggande, som hos den af oss h�r an-forda andra formen, och derunder den h�rda knottrighet vi mun�mnt hos den lorsta formen. Febern �r vanligen stark och l�ngvarig, hvilket antyder att djurets heia organism vid denna form �r i bog grad angripen.

Vid den fjerde formen �r det f�retr�desvis spenarne, som �ro svullna, hvilket r�jer sig derigenom, att deras hud �r r�d och gl�nsande samt att de �ro mycket �mma, s� att djnren knappast till�ta mj�lkning; den vid dragning i spe�narne afg�ende mj�lkeu �r slemblandad och derigenom seg. Denna form, som man kallar katarrhalish, �r beroende p� att inflammationen angripit spenames slemhinna, och visar sig stundom hos en, men oftare hos alia spenarne p� djuret.

Orsakerna till jufverinilammationen kunna best� i flir-kylning, framkallad atquot; drag, som direkt tr�tfar jufret; for stark utfodring, som v�llar st�rre blodtillopp till detsamma, strax efter den f�rlossningen fiireg�ende mycket vanliga sv�lt-fodringen; yttre v�ld genom torsumlig och v�rdsl�s mj�lk-ning, tramp af n�rst�ende, jufrets s�nderrifning p� spikar eller tr�dqvistai^-, bvilka forb�llanden underst�djas genom det retuingstillst�iul, i hvilket jufret alltid betinner sig straxt efter f�rlossningen och under stark mj�lkning. Detta irrite-ringstillst�nd utg�r s� att s�ga den jordm�n, i hvilken det

quot;'M

170nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; JLTVERINFLAMMATION.

fro, de omu�mnda tillfallighetsorsakerna utg�ra, finner de gynnsamma vilkoreu f�r sin utveckling.

F�rloppet kau vara mycket olika, och vi skola h�r om-n�mna de oftast f�rekommaude afvikelser. Antingen borjar inflammationen af sig sjelf eller af den vidtagna behand-lingen att redan p� audra, yanligeu p� sect;erde eller feinte dyguet aftaga, ocli fullst�udig f�rb�ttring installer sig efter �tta till tio dygu, eller ocks� tilltager inflammationen fort-farande samt erb�ller dervid olika utg�ng. En mycket van-lig s�dan �r en mer eller mindre vidstr�ckt forh�rdning af det angnpna partiet. Denna forh�rdning �r st�rre eller mindre, f�r k�nseln fast och k�ttlik samt bildar en tydligt skiljd del fr�n det �friga efter unnj�lkningen slappa jufret. Demia utg�ng af inflammationen tillh�r f�retr�desvis den f�rsta och tredje formen, den aktiva och allm�una jufver-inflammationen.

En icke heller ovanlig utg�ng �r �fverg�ngen till var-g�ring, hvarvid st�ire eller mindre svulster h�ja sig �fver den �terst�ende delen af jufvermassan och slutligen �ppna sig samt utt�mma en stundom betydlig m�ngd af var. Denna utg�ng installer sig ofta vid den jufverintlammation vi kallat passiv.

Stundom iitvecklar sig brand uti den inflammerade de�len, s� att heia det augripna partiet � en fjei'dedel intill heia jufret � bortd�r och aflossnar. Denna utg�ng, som �r mycket vaulig hos f�ret, hafva vi ej vid jufverinflammatioii hos kor sett vid andra tillf�llen, an da qvicksilfverpreparater blifvit anv�nda mot densamma.

N�gon g�ng uppkommer uti jufret en varbildning, som t�mmer sig genom spenarne. Detta �r mycket vanligt vid 'den fjerde formen, om djurens af srn�rta framkallade oro vid mj�lkningen v�llar att sk�tarne underl�ta densamma och s�lunda f�ranleda mj�lkens qvarstadnande i jufret samt deraf foljande stark retniug af mj�lkkanaleraa.

Bchandlingen. Den f�rsta �tg�rd som m�ste vidtagas mot jufverinfiammation, �r minskning i utfodringen och i

J LFVERINFLAMMATIOX.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 171

det vatteuhaltiga och kraftfodret, som helst h�v helt och hallet ihdragas. Den som i s�dana fall tror sig kunna viuua ii�got utan att neds�tta utfodringeii, skall snait, sedan han genom eu dyrk�pt erfarenhet l�rt sig inse den stora vigten h�vaf, n�dgas taga sin tillflykt till detsamma, om hau satter n�got v�rde p� sina patienters �terst�llande.

Dem�st m�ste man rikta sin uppm�rksamhet p� det allm�tma lidandet och allt efter feberns h�ftighet tillgripa ett mcr eller mindre kraftigt f�rt�rande � inv�rtes engelskt salt, salpeter, glauLersult o. s. v. samt �derl�tniug. Men en s�dan behandling �r ej n�dv�ndig, om febern �r lindrig eller' kanske alls icke lorefinnes. Har febern upph�rt, kan man till resorptiouens befordrande inv�rtes begagna salpeter i sm�rre doser med kamfer, terpentin, enb�r och dylikt.

Den lokala behandlingen blifver h�refter hvifvudsak och m�ste �syfta resorption af ntgjutningen. I detta h�nseende �r frottering af jufret med handen s�rdeles l�mplig vid den passiva infiammationen; vid andra former �r jufi^-ets bestiyk-ning temligen tjockt med gr�u s�pa och dennas aftv�ttning med ljumt vatten, jufrets derefter skeende aftorkning med liime och gnidning med ylle till dess det blifver tont och varmt, ett af de verksammaste medlen. Denna �tg�rd m�ste lornyas dagligen tv� till tre ganger ander en veckas tid uiigef�rligen, men synnerligen n�dv�ndigt �r att jufret blifver v�l rent, toirt och varmt innan ny s�pa p�sm�rjes.

Skulle uti jufret st�rre eller mindre iorh�rdningar visa sig sedan detsamma �terf�tt sin naturliga beskaffenhet, in-gnider mau jods�pa (giquot;�u s�pa med fern till tio procent Jod) p� de stallen, der h�rdnaderna torefinuas. Mau bar visser-ligen rekoinmenderat ingniduiug af qvicksilfversalva samt jodqvicksilfver-preparater, meu vi m�ste teir v�r del p� det h�gsta afstyrka^�tminstone anv�ndandet af qvicksilfverprepa-rater i dylika fall, synnerligast hos kor.

Bilda sig svulster, som vilja �fverg� i varg�ring, b�r man befordra deras mognad, och h�rvid �r gr�u s�pa ett af de kraftigaste medel vi hafva till v�r disposition; meu 1

172nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;KFTERB�R�ENS QYARS�ADN^TANDE.

dessa fall f�r ej s�pan boTtt-v�ttas, utaii den p�strykes s� att den bildar en slags fastsittande kaka offer den svulst, som skall mogna. Man h�r ej �ppna dessa abscesser ��rr an de hunnit s� l�ngt, att huden �ftrer dem begynner sm�lta, eller ock Itlter man dem njjpbryta af sig sjelfva.

Utvecklar sig brand, m�ste man genomsk�ra det bran-diga p� fiera stallen n�stau Linda in till det friska ocb be-tbrdra brandvarets aHopp; men skulle redan en afskiljning af det braudiga fr�n det friska b�rjat bilda sig, �r det b�ttre att v�nta och endast imderbinda de st�rre k�rl, som mider demarkationens framskridande -visa sig blottade.

A^rid bvarje form af jufverintiammation m�ste jnfret ut-nij�lkas Hera ganger om dagen, minst �tta till tio ganger under dygnet, for att utt�mma den mj�lk, som kan samla sig uti jufret och hvilken genom sin utsp�iming af mj�lk-kanalerna dels tororsakar djuren mycken sm�rta, dels bi-drager att genom sin retning iorst�rka inflammationen. Ut-mj�lkniug �r den enda behandling, som �r n�dv�ndig vid den katarrhala iudannnatioiien, men den b�r ske f�rsigtigt och ofta, ett par ganger i timmen.

4. Efterb�rdens qvarstadnamle ut�i'ver den tid, som densamma vanligen qvarblifver, �r n�got mycket vanligt hos kor, och �r beroende p� att den autingen ej fullst�ndigt lossnat fr�n lifmoderns slemhinna eller att den af n�gon aniiaii orsak (jvarh�lles, s�som t. ex. stark sainmandraguing af ett lifmoderhorn eller genom bristning af litinoderviiggen, emellan hvars kanter den till del qvarh�lles. Ofullst�ndig atlossning �r ofta beroende p� u�got tidig torlossning. Uti de fiesta fall afg�r etterb�rden af sig sjelf, men att afvakta demia utg�ng kan hafva sina ganska bet�nkliga f�ljder, eme-dan efterb�rdens qvarblifvande i lifmodern under n�gi'a da-gars tid kau hos moderdjuret framkalla ganska sv�ra lidan-den. Stmidom kunna sex till tio dygn f�rg� innan efter-b�rden af sig sjelf afg�r, och redan omkring tredje dygnet b�rjar den �fverg� i fiirruttuelse, och kan da v�lla afmagring, aftyning, blodforgiftning och indammation hos lifmodern, i

EPTEBB�BDENS QVABSTADNANDE.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 173

f�ljd af den retning och resorption, som foriuttnelsev�tskonia och gaserua f�ranleda. Genom de starka krystningar som eftert�rden, hvilken tr�n f�rlossningen �r n�got fr�mmande f�r lifmodern, kan framkalla, orsakas understundom lifmoder-utfall. Maji har visserligen beskyllt efterh�rdeus qvarstad-nande f�r andra sjukdomar, som inst�llt sig efter f�rloss�ningen, men v�r �fvertygelse �r att man dervid, liksom s� ofta aimars, offrat �t den herrskande vantrou.

Behandliugeii hest�r uti efterb�rdens ati�gsnande, och delta sker, om f�rlossningen forsigg�tt utau sv�righeter, ganska l�tt derigeuom, att man hos stoet ungef�rligen tolt' timmar och hos kon ett dygn efter f�rlossningen g�r en iu-sprutning i lifmodern af en till tv� kannor s�pl�sning (eu matsked s�pa p� tv� kanuor vatten) och f�rnyar denna in-sprutning hvaraiman timma till dess efterb�rdeu afg�tt, hvil-ket vanligen iiitr�tfar f�re den fjerde eller femte insprutnin-gen. Skulle forlossningsarhetet deremot varit mycket sv�rt, �r sk�l att f�rr an deuna �tg�rd vidtages unders�ka, om m�jligen n�gon hristning i lifmodern f�refinnes och om lif�modern mellan sina l�ppar fasth�ller n�gon del af foster-hinnorna, I s� fall m�ste man atlossa desamraa med handen, hvilket uttores p� det siitt vi h�r nedan angifva.

Skulle, som ofta h�nder, �era dagax redan fciiftutit efter f�rlossningen, s� att en vidrig stank b�rjat sprida sig kring moderdjuret, m�ste man genast s�ka att atlossa efterb�rdeu, men alltid f�rr an man g�r till verket iusm�rja armarne med gr�n s�pa, emedan det synnerligen ofta �r vid s�dana tillf�llen, som f�rlossningsoperat�ren uts�ttes f�r det af oss ofvan n�mnda utslaget � armame. Sedan man s�lunda f�r-beredt sig, fattar man med venstra handen den framh�ngande delen af efterb�rdeu, eller det i slidan betintliga stycket deraf, vrider denna str�ng ett par slag kring sin l�ngdaxel och in-f�r h�gra handen p� det satt, att man l�ter den samman-vridna delen af efterb�i'deu l�pa emellan tummen och de sammautryckta fiugrarne samt k�nner med denna hand efter, hvar efterb�rdeu kan vara f�stad vid lifmodern, da man

174nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; KFTERB�KDKNS l^VAKSTADXANDK.

fattar detta stalle s�, att tummen ocli pekfingret be�uua sig emellan efterb�rden och lifmoderv�ggen, hvarefter man genom lindrigt tryck skiljer dem fr�n hvarandra, och nar mau p� detta satt f�tt n�got atiossadt, vrider man ytterligare den med venstra handen h�llna delen ett slag och lossar der-efter �friga fasth�ftningar, som lainna lorekonima. Medan detta afiossande torsigg�r, drager man sakta �t sig den del, som halles med venstra handen, s� att denua del st�ndigt hetinnes strak. Denna �tg�rd att med handen uttaga etter-borden h�r vidtagas �ffen om icke n�gon stank sprides kring djuret, s� framt omkring trenne dygn tcirflutit i'r�n f�rloss-ningen. Skulle krystningarne, vid f�rs�ken att a��gsna efter�b�rden, vara mycket starka, kunde det h�nda att n�gon t'raktade lifmoderutfall, men derf�r beh�fver man ej oroa sig, s� l�nge handen �r iniie i lifmodern; men da vid foster-hinnornas a�ossande krystningarne stundom verka st�rande, kan man p�l�gga en broms eller ock, om det beh�fves, l�r-lossningsbromsen.

Har man atlossat och uttagit efterb�rden, �r det tilr�ck-ligt att medelst en eller par insprutningar af ljum s�pl�sning befordra afskiljandet af sm�rre delar af fosterhinnorna jemte slem, som kan f�retinnas i lifmodern, da man ej gerna kan p� annat satt a��gsna det. Detta kan anses nog, om ej efterb�rden b�rjat ruttna och s�lunda icke n�gon stank f�re-tinnes; skulle deremot s� vara fallet, kan man till s�pl�s-ningen s�tta n�got terpentinolja eller karbolsyra; �r den vidriga stanken mycket stark, kan man till insprutuing l)e-gagna svagt klorvatten, klorkalkvatten eller en l�sning af hypermanganas kalicus, en fjerdedels till eji half procent af den vattenm�ngd, som begagnas till insprutuing.

5. Lifmoderomstjelpning (inversio uteri) kallar man det sjukliga tillst�nd, hvarvid lifmodern till st�rre eller mindre del framtr�nger genom blygden och dervid p� samma g�ng v�ndt sig till en del eller helt och hallet ut och in, s� att den inre ytan (slemhinnan) blifvit den yttre. Man kallar det �fven lifmoderutfall (prolapsus uteri), hvilket kan anses

UFMODKRL'�FALL.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;175

hafva xiugef�rligeii lika stora sk�l for sig. � Litinoder-' oiastjelpningen �r vaiiligeu f�renad med slidutfall samt f�re-koimner oftast hos kor, men mera s�llau hos de �friga hus-rljurai; s� t. ex. har fortquot;, eudast en gang sett detta fall hos ett sto och icke heller mer an eu gang hos en sugga, mot nastan otaliga fall hos kor och tiera hos taclcor. Det �r alltid eu het�iildig f�reteelse, som fordrar snar och kraftig hjelp samt derefter eu noggraun och omsorgsfull vftrd och under u�gou tid eu st�ndigt vakeu uppm�rksamhet.

\i haf\^ra ofvauf�re n�mut att st�rre eller mindre del kan vara framfallen, och man kau derefter iudela lifmoder-omstjelpuiugen uti ofullst�udig och iullst�udig. Vid den lorra framh�uger mellan blygdl�pparne den med m�rkr�da kotyledouer hesatta lifmodern, som skiljes fr�n den �fv^reii-ledes framfallua slidau geuom en tjockare, tv�rs�fver u�got ryukad f�ll (lifmodermuuneu) och utg�r eu afi�ug, tjock och rund vidst, som i sin uedre �uda har en stor, vid, ruud �pp-ning, i hvars upp�t riktade spets man vid haudeus iuf�-rande finuer tvenue ruuda �ppningar, som fora till lifmoder-hornen.

Den fullst�udiga omstjelpuiugeu skiljer sig fr�n den ofull-st�ndiga eudast derigenom, att den uth�ngaude svr�sten �r betydligt st�rre, s� att den n�r till och nedauf�r hasspetsen, och att i stallet for eu st�rre �ppning man fiuner tvenue sm�rre vid svulsteus uedre �uda.

Autiugen omstjelpningeu �r ofidlst�udig eller fullst�ndig, kan utseeudet vara mycket olika; den emellan kotyledonerua beliutliga delen af lifmoderv�ggen kau vara fr�n Ijusr�d till ui�rkr�d, n�stan svart, oreuad af smuts, halm och dylikt; f�r k�nseln lindrigt varm, het eller kali; deu kan vara hel eller s�rig, och da s�r iiunas kunna de vara eudast ytliga eller ock g� genom hela v�ggeu, s� att man genom �ppuin-garue kan iuf�ra hugrarne eller handen och uti lifmoderns ih�lighet k�una h�rnen och u�gou g�ng tarmar. S�reus plats p� lifmoderns �fre eller uedre v�gg �r af stor betydelse f�r m�jligheteu af l�kniug, och h�r derf�r uoga uppm�rksammas.

176nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; LIFMODEROMST.IELPNIXC.

Lifmoderomstjelpniiigen �r, som vi ofvan sagt, alltid ett sv�rt lidande och medf�r autiugen tullst�udig tillfriskiiing, eftersjukdomar eller d�den. Hvad som har mycket infly-taude p� utg�ugen �r, om utfallet varat l�ngre eller kortare tid, om det �r fullst�ndigt eller ofullst�ndigt, om lifmodern �r br�sten eller hel, och det beror hufvudsakligen p� den tid, utfallet varat, om lifmoderv�ggen �r mycket infiltrerad med hlod (m�rk till f�xgen) eller blifvit kali. Utg�ngeiv kan blifva gynnsam, och man har grundadt hopp derom, s� framt lifmoderomstjelpniiigen nyss uppkommit och v�ggarne ej aio degenererade eller skadade; men ilfven vid fall der utseendet �r mycket hotande lyckas man ofta genom �ndam�lseiiliga �,tg�rder �terst�lla djuret, hvarf�re man ej h�r f�r tidigt uppgifva allt hopp.

N�gon gang uppkommer efter lifmoderutfall ett laug-varigt aftyningstillst�nd eller ock lifmoderinilammation, och i afseende p� den senare h�nvisa vi till denna sjukdom, som l�ngre fram afhandlas for sig.

Ogynnsam utg�ng eller doden kan v�llas genom s�r � lifmodern, och dessa kanna uppkomma genom sv�r forloss-ning samt genom yttre v�ld, som tr�ffar lifmodern sedan densamma framfallit; genom inflammation, som utvecklar sig sedan lifmodern hlifvit inf�rd, hvaiiill forn�msta orsaken van-ligen �r en inskjutning af det eua eller hegge lifmoderhornen, som icke afhjelpes vid repositionen; genom hukhinneinflam-mation, som kan uppkomma genom flera orsaker och van-ligen medf�r d�den; genom brand, som kan inst�lla sig s�-som en f�ljd af inflammationen, men oftast utvecklar sig genom hindrad nutrition och yttre villd under det lifmodern �r framfallen.

Lifmoderomstjelpniiigen framkallas oftast genom starka v�rkar, som f�ranledas genom olika slags retningar p� lif�modern,. s�som s�r, v�ldsam fcirlossning, qvarstadnad efter-b�rd inuan lifmodermunnen slutit sig efter forlossniiigen. Mau kan �fven anfcira predisposition, emedan kor, som en g�ng lidit deraf, mycket l�tt uts�ttas derf�r vid foljaude torlossningar.

LIFMODER�TFALL.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 177

Behandlingen m�ste test� uti lifmoderus reug�r�ig och dess derefter skeende �teriufiiraude (reposition). H�rvid m�ste man f�ifara u�got olika om djuret �r liggande eller st�ende. Ligger djuret, hvilket f�redrages af �tskilliga, som skrifvit �fver detta �mne, men enligt v�r ei-farenhet ej kan tillskrifvas n�gra egentliga foretr�den, b�ddar man h�gt under djuret med rent str�, s� att det kommer att ligga en fot h�gre med bakdeleu �u med framdelen � mau kau begagn� eu med lialm fylld sack till underlag; st�r djuret, b�r det st�llas li�gre med bakdeleu, men ej s� mycket mei', som da det ligger, emedau i deima h�ndelse det tinnes fall mot den ued-h�ngande buken, som �r tryckt upp�t, da djuret ligger.

Derefter skrider man till lifmoderns reng�ring, hvarrid de delar at' fosterhinnorna, som m�jligen qvarsitta, varsamt at'pluekas ocb, der de �ro f�stade vid lifmoderv�ggen, forsig-tigt afl�sas genom tryckning med �ngrarne mellan lifmodern och fosterkakau; sedan detta skett, sk�ljes lifmodern med V2 till 20 grader varmt, rent vatten, som mau later rinna uti en str�le (fr�n en sprutpip eher ett k�rl med tin pip, en rensk�ljd katt'epanna t. ex.) p� alia de stallen, der n�gou smuts eller u�got fr�mmaude fiunes samt befordrar afl�gs-nandet, der s� beh�fves, med fiugrarne. Medan dessa �t-g�rder vidtagas, later man lifmodern hvila wti ett grundt trag eller p� ett rent lakau eller stort torkl�de, hvilka h�llas af ett par bitr�den.

Innan mau g�r vidare b�r man uttomma �ndtannen och bl�san samt derefter, om i f�ljd deraf n�gon orenlighet skulle f�sta sig p� lifmodern, genom sk�ljning atl�gsna densamma.

Man bar tillr�dt tiera andra �tg�rdei^-, s�som lifmoderns uppv�rmning, om den skulle vara afkyld, genom att l�gga densamma i ljumt vatten, �fvensom att l�ta henne samm�n-draga sig genom fuktning med alunl�sning eller utsp�dd �ttika och sedermera dess iusm�rjuing med fett. quot;Vi ause alia dessa �tg�rder icke allenast gagnl�sa, utan best�mdt skadliga. Uppv�rmningen sker s�krast och hast genom lif�moderns reposition, liksom dess sammandraguing; fettbestryk-

178nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;LIFMODEROMSTJELPNING.

niiigen, som suart h�rsknar, f�ranleder en on�dig retning p� lifmoclerns slemhinna, och vi kunna f�r v�r del ej fatta, hvar-till det skall gagna, att s� l�ng tid, soiji tor dessa �tg�rder beh�fves, l�ta lifmoderu vara framfallen, da faran v�xer med hvarje minut.

Sjelfva repositionen g�r f�r sig p� foljande satt: mau inf�r handen genom �ppningen till det vidaste lifmoderhornet och utforskar, om n�gon instjelpning finnes p� detta, hvilkeii da bor utpl�nas medelst handens l�ngre inf�rande; sedan ing�r man med fingrame nti det andra lifmoderhornet, som alltid �r mycket tr�ngre och hos hvilket man knappast n�-gonsin skall finna n�got abnormt. Sedan man s�lunda �fver-tygat sig, att intet origtigt f�refinnes uti h�rnen, st�djer man den knutna banden mot lifmoderns botten mellan de begge �ppningarne till lifmoderhornen och skjuter bela lifmoderu in mot bukh�lan. Dessa manipulationer b�ra ahtid ske mel�lan v�rkarne, och skulle man ej kunna afvakta dessas upp-h�rande, m�ste man s�ka qv�fva dem genom nosbroms eller fbrlossningsbroms. Har man infort lifmoderu, unders�ker man, om ej under sjelfva inf�randet n�got konnnit i olag vid �fverg�ngen mellan lifmodem och h�rnen, i hvilket fall detta m�ste afhjelpas. Sedan lifmoderu blifvit ii�ord uttager man ej banden, utan h�ller medelst denna lifmoderu qvar i sitt l�ge, men m�ste dervid f�rst� att ej, om vi s� f� s�ga, tjm-h�lla armen och banden, utan gifva lindrigt efter, s� att ej genom handens for starka lixering n�gon bristning af lif�moderu kau uppkomma. Handen b�r b�llas qvar till dess lifmoderu erh�llit sin naturliga v�rme, emedan kiystuingarne da vanligen upph�ra. Man uttager nu torsigtigt och sakta banden och st�ller �fver djuret eu vaktare, hvilken, om kryst-ningarne blifva starkare, trj'cker handen mot blygdeii. Vi anse det hkv�l ej skada, att genast efter repositionen p�-l�gga ett utfallsf�rband eller en b�rtving samt f�sta denna �fver tejeltva blygdeii och f�r �frigt p� det satt figg. 53 o. 10 utvisa. Kan man derefter l�ta leda djuret i skridt en fjerde-dels eller half timma, �r detta synnerligen f�rdelaktigt, men

LIFMODEEUTFALL.

179

da (lenna �tg�rd mycket ofta �x om�jlig, kan man eudast s�rja tor att den bakre delen al¹ spiltet �r betydligt hogre an framdelen, och alt det b�ddaa b�gt under bakdel�n, om (ljuret l�gger sig.

Man har afven rekommeuderat att vid inforaudet af lif-modern b�rja med de delar, som �ro u�rmast blygden, men detta tbrfarande �r betydligt sv�rare an det af oss angifna och har, s�, vidt vi kunna inse, icke n�gra lordelar, som er-s�tta det st�rre besv�ret.

Skulle � lifmoderii s�r tinnas, som g� igenom vaggen ])� densamma, m�ste dessa s�,r reng�ras, befrias fr�,n delar af fosterbinnorna, som kunnat fastna uti dem, och samman-h�ftas, s� att de med den ser�sa hinnan bekl�dda kanterna af s�rl�pparne komma att ligga tillsammans. Aro s�reii mycket stora och finner man derjemte de i lifmodern alltid, ehuru i olika stor milngd, infalhia tarmame mer eller min-dre angripna, �terst�,r intet annat att f�rs�ka an amputation, som vi nedantbre skola narmare beskrifva.

�r lifmodern m�rk, n�stan svart till f�rgen och brista dessa m�rkare delar vid jemf�relsevis lindrig tiyckning, har

180nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;LIFMODEROMSTJELPNING.

brand utvecklat sig och lifmoderu m�ste da, boiitagas (am-jjuteras). Sjelfva Operationen best�r i afbindning af li�no-derii, hvai-vid hufvudsaken �r att ej n�gon del af bukh�laiis iimeb�ll geuom f�rbiseeade kan omfattas af ligaturerna. Det iimti den omstjelpta delen af lifmoderu intr�ngda af buk-hillans inneh�ll, vanligen en del af sm�tannarne, m�ste, f�rr an n�got annat vidtages, �terforas, och detta sker derigenom, att man h�jer lifmoderns fria �nda s� mycket som m�jligt samt derjemte genom l�mpligt bandterande af densamma uiulerst�djer dessa delars �terrinnande medelst sin egen tyugd mot bukh�lan. Skulle p� lifmoderu genomg�ende s�r f�refinnas, inf�r mau uti detta handen och �fvertygar sig p� s� satt om, att den ser�sa sacken �r tom. Har man be-slutat sig f�r lifmoderns borttagande, kan mau, som hvar och en inser, utau fara g�ra eu iusk�riug i lifmoderv�ggeu och genom denna inf�ra haudeu, i fall mau ej skulle ause sig f�llt s�ker p� att lifmoderih�ligheteu �r tomd p� allt fr�mmande.

Sedan lifmoderu s�luuda blifvit f�rheredd, l�gger man ett sn�re af s�ckbauds groflek kring lifmoderns kropp, tem-ligen n�ra lifmodermunneu, och �tdrager detsaiuma h�i'dt, eller ock f�r man med en grof ligaturu�l ett dubbelt sn�xe tr�rs igenom lifmoderns p� f�rutn�muda stalle sammautiyckta v�ggar och uppklipper sn�rets �gla, s� att ligaturu�leu loss-nai^-, samt underbiuder �t �mse sidor hfmodern. Vid biud-uingen m�ste man, antiugen den �r total eller partiel, �t-draga sn�ret s� st�rkt, att allt sambaud mellau det afbuudua och slidau fullst�ndigt upph�r. Sedan bortsk�r mau Hfmo�dern bakom underbinduiugep, inf�r slidau samt den dervid f�stade deleu af lifmoderu och p�l�gger ett utfallsbandage. Afsk�riugen m�ste ske p� omkring en tums afst�ud fr�n uuderbiudniugen. Djuret bor efter Operationen fodras klent samt ofta s�ttas kalla layementer.

Vid de tillf�lleu, da vid lifmoderutfall efter f�rlossningeu djuren �ro h�ftigt augripna eller de vidtagna �tg�rderna va-rit mera ingripaude och man af denna anleduing har sk�l

LIFMODERUTFALL.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;181

att befara utveckling af lifmoder- eller bukhimie-inilamma-tioii, kan det ofta blifva n�dv�ndigt att vidtaga en uetlstiim-inande (antifiogistisk) behandling, och man har i detta syfte rekommenderat borax, engelskt salt och glanbersalt i stora doser, �derl�tiiing o. s. v.; men vi tro att man vinner sitt �ndam�l lika bra ined minskning af fodret, kalla, ofta fiir-nyade lavementer och inv�rtes salpeter med kamfer (5�10 grm � 0,5�1 gram) hvaraiinan till hvar tjerde timma, och detta ingifves hos stoet blandadt med mj�l och vatten till deg, och hos kon uti slemig v�tska, t. ex. hafresoppa eller linfr�slem.

6. Slid-inflammation tillk�iinagifver sig genom torrhet, starkare v�rme, f�rh�jd rodnad, som s�rdeles p� vissa stallen iir rn�rk; svullna blygdl�ppar, besv�rlig eller pl�gsam nriii-utt�mning, hvilket djuren visa geuom st�nande, �ro de mest framtr�dande symtomerna; vld lindrigare fall ser man djuren trippa hit och dit med bakbenen samt hvifta med svansen och sucka vid nrinafg�ngen.

Forloppet kan vara inycket olika, till ej ringa del be-roende p� orsakerna; framkallas n�mligen iiiHammationen genom skarpa tlytningar fr�n lifmodern och slidan, uppkom-mer ofta hinnlika betilckningar p� slemhinnan, livilka oaf-brutet afs�tta sig vmder de Lildre lagreu, s� att dessa slut-ligen bilda ett enda stort och tjockt styeke, som fyller niistan hela slidan, men hvilket derefter genom yttre v�ld (s�nder-petning af uuders�kande eller djurets guidande af blygden och slidan mot n�rst�ende torem�l) afg�r i stora bitar. Har v�ldsamt handterande af slidan vid torlossningen v�llat f�r-st�riug af slemhinnan, blifver foljden ganska ofta f�rtr�ng-ningar och sammanv�xning af densamma, da slemhinnan pil st�rre eller mindre del af slidan afst�tes; viel s�dana till-f�llen h�nder �fven att slidinflammation �fverg�v i brand. Skulle f�rkybiing vara orsaken, nppkommer stundom en star�kare tiytning af ett mer eller mindre vanf�rgadt utseendc, och denna blifver n�gon gang mycket l�ngvarig, hvavvid en degeneration af slemhinnek�rtlarne uppkox�mer. Den vanli-

'si

182nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;SLIDINFLAMMATIOX.

gaste utg�ngeu af slidiiiflammationeu �r likv�l, vid fornuftig behaudliug, fullst�udig tillfriskning. #9632;

Hvad behandliugen beti'�ffar m�ste man, om 1'eber visar 8ig, inv�rtes anv�nda kylande salter (borax, engelskt salt, glaubersalt 15^�50 gi-m, salpeter 5�10 gnu pro dosi) uti slemig dryck, bvilken kan auv�udas enbart, om feberu ej �r spuierligt m�rkbar, meu urinutt�mningeu deremot sm�iisam. Lokalt �r insprutning af s�pvatten, till bvilket mau efter om-st�udigbeterna satt n�got litet terpentinolja eller karbolsyra, det medel, som ioretr�desvis kan rekommeuderas.

7. Lifmoderinflammation. Denua sjukdom iorblandas ofta med kalfniugsfeber (se l�ngre fram), men har likv�l ej u�gon annan likhet dermed an den, att densamma t�rekom-mer kort tid efter tbrlossuingen. Den upptr�der ofta i for-ening med slidinflammation och visar sig hos alia v�ra hus-djur, da kalfniugsfeber endast f�rekommer lios kor, ehuni ii audra sidan ej kan fornekas, att de senate iifven tyckas vara mer ntsatta derf�r, an de �friga husdjuren.

F�reteelser �ro: djuren visa sig oroliga, trippa fr�n den ena sidan till den andra, hvifta med svansen, titta sig allt som oftast �t tlankerna, h�lla ryggen stel, da de flytta sig, samt b�jd i en b�ge upp�t med benen saimnanskjntna un�der buken, liksom �ankerna och buken �fven befiimas ut�t-sp�nda, som om djuret oupph�rligt krystade sig. Under-s�ker man djuren n�rmare, finner man andedr�gten besv�rad, mer eller mindre suckande och st�nande; pulsen �r p�skyn-dad och s�rdeles vid sjukdomens b�rjan h�rd och Ml, men l�ngre fram �ild� hastigare, ehuru da vanligen mjuk och liten. Djuren utt�mma emellan�t under krystningar, som tydligen f�rorsaka dem mycken sm�rta, en sm�bollig, m�rk-f�rgad tr�ck, och vid dessa krystningar afg� �fven en m�rk urin samt en slemig, r�daktig, illaluktande flytning fr�n sli-dau. Tryckning �fver landen och s�rdeles i flankerna (hos kor ioretr�desvis den h�gra), mot kroppens l�ngdaxel, s�ka rle att undvika och visa st�r sm�rta vid dessa tryckningai'. Unders�kes lifmodern fr�n �ndtannen, �r hon varm och

LIFMODERINFLAMMATION.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;183

mycket �in. luf�r man handen uti slidan och lifmodern, aio dessa heta och vanua: stnndom kan man kanna mer eller mindre betydliga h�istningar aller sprickor uti slemhinuan eller lifmoderv�ggen.

Lifinoderinflammationen uppti�der uti tveune olika mo-ditikationer: den katarrhala och den parenchymat�sa, men symtomerna �ro ungef�iiigen desamma, ehuru de rid den parenchymat�sa formen alltid �ro mer framst�ende. Syn-nerligt utm�rkande lor denna senare �r den h�rdhet och fasthet den framkallar i lifmoderv�ggen, hvilket kan m�rkas vid unders�kuing frtln �iidtariueu, och som namp;gon gang later lifmodern som en h�rd kropp k�nnas fi'�n flanken. Vid denna form �r �fven sm�rtan st�rre och framkallar hos dju-ren en slags bed�fning, som gor att de stundom icke kunna lorm�s att resa sig. Det �r denna toreteelse, som ofta gifvit ytliga betraktare aidedning att f�rvexla den med kal�imgs-feber, och soin man ofta ser skyldra uti redog�relser.

Prognosen �r beroende p� de beskrifna symtomernas h�ftighet och om lifmoderinflammationen �fverg�tt till huk-hinnau; vid lindrigare grader och om sjukdomen blifver f�re-m�l for �ndam�lsenlig och tidig behandling, kau man anse Prognosen gynnsam, men i annat fall, synnerligen cim buk-v�ggarne �ro �mma, m�ste den betraktas som d�lig. En sak, som man aldrig f�r glomma, �r att den lifmoderinflam-mation, som vid sin b�rjan �r ganska lindrig, kau iuom jem-f�relsevis kort tid (n�gra tiinmar) blifva ganska allvarsam, ja lifsfarlig.

OrsaJcerna till denna sjukdoms uppkomst �ro: sv�r och l�ngvarig f�rlossning, h�rdh�ndt hjelp vid densamma, lif-moderomstjelpuing, som ej genast �terinf�its, qvarstadnande af fosterhinnorna och deras �fverg�ng i uppl�sning, utfodring med skadadt och orent (mjoldrygor inneh�llande) foder samt genom drag eller p� annat satt uppkommen f�rkylning.

Utfodring med sk�mdt och orent foder inverkar stuudom s�, att sjukdomen upptr�der farsotslikt eller att p� samma trakt ganska m�nga djur samtidigt angripas af detta lidande,

184nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; LIFMODERINFLAMMATION.

ehuiu stuudom samma loreteelse visar sig, utan att man kan upptiicka u�gon orsak.

En s�i'skikl orsak, p� hvilken vi vilja f�sta uppm�rk-samheten, �r en under f�rlossningsarbetet nppkommande in-stjelpning af lifmoderhornet, hvilken vi iakttagit vid nagra tilltallen der sjukdomen tagit en d�dlig utg�ng eller der djuret i tvit'velaktiga fall slagtats. Unders�kuingen af den sjnka lifuiodern visade att intlanmiatioiien utg�tt fr�n in-skjutningsstallet.

Sjukdomen �fvergar uti lordelning, varg�ring, r�tvaiN-bildniug och brand.

F�rdelning. Vid denna utg�ng aftaga smaningoui och redan fr�n sjukdomens b�rjan symtomerna, till dess fi�lkomlig heisa inst�llt sig, och denua r�jer sig genom glanskt h�rlod, fri blick, littig foderlust och riklig mj�lkafs�ndring.

Varg�ring. Denna kan vara uier allni�n (vid den ka-tarrhaliska formen) eller inskriinkt till vissa skadade delar af lifmodern. Att varg�ring inst�llt sig r�jes genom fiytniii-gen, men u�gon gang kan varg�ring uppkomma i form af abscessbildning uti lifmoderviiggeu, utan att u�gon varlik flytning eger rum. En s�dan abscess kau �ppua sig mot bukh�lan, men vanligen t�miner den sig mot lifmodern. N�r varg�ring fr�n lifmoderns fria yta utvecklat sig, blifver varet vid lycklig utg�ng till en b�rjan tjockare och gulare samt aftager sedan sm�ningom; stundom samlar det sig i stor m�ngd uti lifmodern samt utt�mmes da, under symtomer som likna F�dslov�rkar, uti ofantliga massor. F�rf. har iakt�tagit ett fall, der tvenue Mia �mbar (9 till 10 kannor) upp-samlades, utom den del af det, utt�mda, som spildes. Kon hade raquo;icke varit riktigt raskraquo; efter seuaste kalfningen, men mau autog att hon blifvit bet�ckt p� betet; da hon visade illam�ende (fodeiieda och krystningar), autog man att hon ville kalfva, emedan omkriug ett �r f�rflutit fr�u senaste kalfnmgen, men da torh�llaudet blef otor�ndradt under Hera dagar tillkallades torf. Vid unders�kning geuom �ndtarmen k�ndes lifmodern myeket utsp�nd, men foster kunde ej upp-

UFMODERINFLAMMATUIN.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 185

t�ckas genom den iiti lifmoderu iuneshitna viltskan. Vid unders�kuing fif�n slidan af lifniodermminen, hvarvid den senare efter n�got bem�dande �ppnades, utsprutades eu stor miingd varlik v�tska: tvemie iinibar fylldes genoui att vid kiystningarne hilllas bakora djuret. Efterbehandlingen uu-der de tare f�rsta dagarne bestod uti Lnspratnmg at' en mycket svag aluul�sniug. Kon tillt'riskuade fullkoinligt och franit�idde toljaude �ret utau hjelp en lefvande kalf.

R�tvarbilduiug r�jer si'g genom Hytning fian slidan af en vanfilrgad, oftast sumtsigt r�daktig, uier och nier illa-luktande, tmintlytande viitska; febersymtomerna och det li-daude utseendet tilltaga i allt h�gre grad; ilr flytningen linga aftyiiar djuret; �r den deremot riklig, dor detsamma vanligen temligen hastigt, s� framt man ej t(irekommer detta genom djurets slagtande. Lihnodenis slemhinna Sr da ofta p� de stallen, der den �uuu tinnes qvar, betiickt af en i tunna p� hvarandra liggande lager bestaande massa, upp-komraen geuom utsvettning (mciritis eroii^iosa).

Brand uppkommer gerna, da sv�ra mekaniska skador skett � lifmoderu under forlossniugeu. Den r�jer sig geuom mycket hastig, svag och liten puls, xxppdrifven buk, mycket stinkaiule flytning och h�g grad af kiiuslol�shet hos djuret.

Behandling. Det forsta man enligt var �fvertygelse b�r vidtaga, �r en omsorgsfull unders�kning af lifmoderu och h�rnen, tor att uppt�cka, om skador eller den af oss om-uaannda instjelpningeu � n�got af lifmoderliornen eller qvar-lefvor af efterb�rdeu skulle f�refinnas. Det vigtigaste man derefter har att g�ra �r att, s� vidt omst�ndigbeterna till-l�ta, afhjelpa de fel, som i detta hiinseende kunua p�tr�ffas. Derefter insprutar man i lifmoderu rent, Ijumt vatten eller, om flytningen �r illaluktaude, eu svag (0,5�1 %) l�sning af �fvermangausyradt kali, ett svagt klorvatten eller n�got fenylsyra uti Ijumt s�pvatten, och man fortfar med de iu-sprutningar, som anses l�mjiliga, under tv� till tre dagar. Skulle mau tiuua att flytningeu under tiden �ndrar sin be-skaffenhet, vidtager man iifveu de fiir�ndringar af inspriit-

186nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;LI FM0DERINFLAMMAT10N.

ningsvatskan, som kuuua tarfvas. \id de tilltlilleii, dk geuom-g�eude s�r � lifmoderv�ggeu kuima f�refiinias, tS, ej u�gia insprutningar ske, och da eger vauligen icke heller iiagon flytning rum, eiuedan afs�ndringanie Mn liimodervtiggarne iutr�nga och qvarstadna i hukh�lan.

Hvad den allmiinna hehandlingeii ang�r, auser mau af-foraude medel, eng. salt, glaubersalt (10�50 grm), salpeter och krilksalt (1�10 grm) som mos eller i slemig diyck, s�r-deles ])amp; sin plats, s� l�nge symtomerna antyda h�ftig in-�ammation. Deremot ilr �derl�tniug ett medel, hvars an-v�ndande fordrar mycken iorsigtighet, da moderdjurets till-st�nd vid f�rlossningen i allm�nhet har l)�jelse att �fVerg� uti ett svaghetstillst�nd, och det ar stor fara f�r att denna hen�genhet �kas genom en vidtagen tor stor eller ior sent verkst�lld �derl�tning.

Denna svaghet hos moderdjuret v�llar l�tt intlainmatio-nens �fverg�ng till en r�tartad heskaffenhet, och de medel, som vid s�dana tillfiillen visat sig mest verksamma vid in-v�rtes anv�ndande, �ro: saltsyra och svafvelsyra i mycket sm� doser, jemte terpentin, kamfer, valeriaiva och sprit (hr�n-vin) uti slemiga afkok (hafresoppa, linfr�slem, vanlig mj�l-v�lling och dylikt).

8. Kalfningsfeher. Denna sjukdom, som vanligen un�der de tvenne f�rsta dygnen, men n�gon gang senare under f�rsta veckan, efter f�rlossningen installer sig, ilr en i h�gsta grad farlig sjukdom och f�rorsakar, der den visar sig (till dess egenheter h�r att den ofta upptiiider i samma ladug�rd), mycket betydliga f�rluster, s�rdeles som det sjuka djuret ofta f�rloras och dermed den afkastning, som sknlle ersiitta en lilngre tids fodring och sk�tsel.

Sjelfva heii�mningen antyder, att den mer uteslutaude m�ste torekomma hos kor, och det fimies icke heller n�gra sk�l, som tala f�r dess upptriidande h�s andra hnsdjur, men liksom man h�r andra sjnkdomar tilliiggas detta namii, ehuru de i alia h�nseenden �ro derifr�u skiljda, tro vi oss �fven kuima p� goda skill antaga, att dessa iakttagelser af puer-

K�XTKIireSFEBER.

187

peralfebrar aiialoga merl kalfiiiugsfeber lios tacka och sto, eudaat iiro att tillskrifva en miudre nuggrann diaguos.

Vi yttrade ofvantore, att sjukdomen vanligeii upptr�der kort tid etter kalfningen, men man har �fven p�st�tt, att den skulle kunna f�rekomma tore kalfningen, sedan mj�lken ued-tr�ngt i jufret. Detta bestyikes atminstone ej af vamp;r erfa-renhet, hvilken i detta h�nseende tyckes �iVereusst�mma nied alia de svenska veterin�rers, nied hvilka vi samtalat om sa-ken. Denna ben�genhet att se kalfiiiugsfeber �fven tore kalf�ningen �r, s� vidt vi forstH, gnmdad p� beg�ret att vilja tyda den som ett slagt mj�lkfeber, hvilket, enligt var upp-fattning, ej bar n�got egentligt sk�l'for sig.

De symtomer, som upptr�da vid denna sjukdom, bar man velat indela uti f�rebvd och de egentliga sjukdomstore-teelserna. De f�rra best� uti djurets minskade foderlust, som r�jer sig genoiu l�ngsammare foit�ring eller tillbaka-g�ende fr�n krubban eller foderbordet, hviftning med svan-sen, trippande med bakbeneu fr�n den ena sidan till den andra, uppst�tningar af luft uv v�mmen samt lindrigt st�-nande. Den som varit i tillfdlle att ander l�ngre tid iakt-taga eu st�rre ladug�rd ocli synnerligast egnat sin uppm�rk-samhet �t de kor, som iiyss kall'vat, kau icke gerna betrakta dessa teckeu som n�got f�iebud till kalfningsfeber, emedan, om de �fven n�gon gang sknlle visa sig vid denna sjukdom, de upptr�da ojeintorligt oftaie utan att kalfningsfeber in�staller sig. N�got som alldeles icke kau f�rsvaras �r, att af dessa symtomer best�mdt antaga, att det skall varcla kalfningsfeber och ber�kna alia dylika fall som s�dana. Mau erh�ller p� detta satt, om mau har panna deitill, ett mycket vackert resultat och kau mcijligen dermed lura en oerfaren eller ett dumhnfvud; men det �r att drifva raquo;dildarensraquo; fri-het in p� det verkligas omr�de.

Det torsta egeiitligen m�rkbara af de verkliga symto-merna �r att djuret borjar vackla med bakdelen och ned-falla, hvarvid detsamma etter ett par mei- eller miudre lyc-kade t�rs�k att resa sig slutligeu l�gger sig och f�rblifrer i

188nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;KALFNTOiSFEBER.

(leniui stiillning hela den tid sjukdomeu varar. Djiu-et bailer under aiit liggande vauligen benen slagna under sig, s�viil bakben som framben, och hufvudet b�jdt �t ena sidau, vau�ligen den venstra, saint muleu tryckt mot refbenen. Stundoni ligger kon med hufvudet och benen str�ckta ifr�n sig, hvi-lande p� behi ena sidan, ilfveii i detta fall vanligeu den b�gra sidan mot marken.

�nders�ker man de i ofvanniunnda l�ge be�ntliga djur, tinner man dem medvetsl�sa och ok�nsliga: tag uti �ronen och petande i n�sau och p� �gonen bekouima dem icke iet ringaste: tors�ker man att med n�lar sticka dem p� olika stallen af kroppen, lorblifva de alldeles ober�rda deraf, och detta redan flera timmar hinan de d� eller, s�som varande ntan allt hopp, slagtas.

Tarmr�relsen �r uppb�rd-, s� att man icke vid lyssnande a bukv�ggen f�rnimmer laquo;let vanliga ko�rande ljudet. Soia en foljd h�raf installer sig en ofta mycket stark gasutveck-ling i Viimmen, hvarigenom denna stundom uppdrifves s� mycket, att djuret uts�ttes f�r qv�fningsfara: den vanligeu afstadnade tiiickafg�ngen �r iifven en toljd af denna upp-h�rda tarmr�relse. Ofta tinnes �fven hos det sjuka djuret of�rm�ga och n�stan alltid sv�righet att sv�lja, s� att man kan s�ga, det alia fodersm�ltningsverktygen (heia digestions-systemet) �ro satta ur sin normala verksamliet.

Andedr�gten �r s�llan p�skyndad, men djupare �u van-ligt och stundom hv�sande samt n�gon g�ng st�nande.

Pulsen �r hos de angripna korna n�got olika, fi�n sex-tio till ett hun dra i minuten, mjuk och Uten; hjertslagen oftast tydligt k�nbara.

Ogonefi �ro merendels tillslutna, men da de n�gon gang �ppnas �r blieken dyster, utan deltagande f�r det som fiir-sigg�r kring djuret, och, om uttryeket till�tes, in�tv�nd. �go�nen indragas allt mer och mer i sina h�lor och fr�n �gat flyter en temligen st�r m�ngd t�rar.

Hudv�rmen �r p� enskilda stallen bog, men deremot p�

KALFKINGSFKBEB.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;189

aadra jemfcirelsevis mycket lag, doek vexlav ofba denim be-skaffeuhet hos de olika stiilleua.

Under djurets tilltagaiule sjukdom �kas dessa synitomer, och f�retr�desvis ar det st�uandet, som allt mer och iuer tilltagei-, niedvetsl�sheten blifver iifven tydligare och shitligen installer sig ett snarkande ljud under fullkomlig medvetsl�s-liet hos pati�nten, och man kan hetrakta detta som ett tore-Inid till den sig n�rmande doden.

Prognosen m�ste i allm�nhet s�ttas som ogymisam, da man �fver hufvud taget ej kan r�kna mer iin 30 till 50 pro�cent tillfrisknade. En god sak ar likv�l, att f�rh�llandet i de fiesta fall afgores inom forsta dygnet, ehuru stuudom exempel f�rekoiuiua p� fall, der denna tid betydligt �fver-skrides, och det kan dr�ja fern till sju dygn innan iitg�ng installer sig. Deima iir alltid tillfriskning eller d�d, ehuru forfattare anf�ra fall der en eftersjukdom (lunginflamuiatioii) intr�dt nagon kort tid efter tillfriskningen fr�n kalfuings-febern, men vi skola l�ngre fram, da vi komma att tala om Ijchaudlingeu, yttra v�r �sigt om de orsaker, som framkalla detta resultat.

Vi hafva ofvantore angifvit mortalitetsprucenteu till 50 a 70, men k�nna mer an v�l, att andra uppgifvit sig liafva erh�llit vida tordelaktigare resultat; vi hafva toljt egeu er-farenhet jemtord med den, som de tillforlitligaste forfattare anf�rt, och hafva �fven lemnat n�gra antydningar om huru mera lysande sitfror kunna �stadkoinmas, om man s� vill.

Att i de s�rskilda tallen afg�ra, om utgangen skall blifva gynnsam eller ogynnsam, tro vi, att d�ma af egen erfarenhet, vara ytterst sv�rt, for att ej siiga om�jligt. \'isserligeu kan man r�kna som ett godt teckeu, att djurets bliek ar jem-f�relsevis lifiig och fri, att djuret l�nge (relativt taget) bi-heh�ller n�gon styrsel i bakdelen, hvilket rojes geuom f�r-nyade f�rs�k att resa sig; att st�uandet ej �fvergar till snark-ningar och att den yttre kropjjstemperaturen ej sjunker for lagt; men hvarken dessa tecken eller n�gra som visa sig under sjukdomen, gifva n�gon borgen for en fordelaktig ut-

190nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; KALFNIXHSFEBEK.

giuig. Det f�rsta teckuet h�rtill Lir vanligen att djuret, soin #9632;vurit laedvetsl�st samt haft �goiien slutna och. �ronen hiln-gande, lyfter hufvudet och tittav liksom f�rv�nadt ikring sig; det g�r derefter ett eller par tors�k att resa sig, stiger app och �r s� att silga med eus Mit �terst�ldt. Vi bedja att f� l�ngre fram erinra om denna n�stau ogoiiblickliga ��r-l)iittring.

Orsaker. Mau hav yelat h�rleda deuna sjukdom fi�u mycket olika orsaker; men vi tro att deu, som sett sjuk-domen ii�gra ganger och vistats p� stallen, s�,v�l der den torekommer ofta, som p� s�dana, der den s�llan visar sig, ei gerna kan tveka om, hvad som gifver anleduing till sjuk-domen. F�r att i detta h�nseende f�llt tydligg�ra v�r upp-fattning, skola vi indela orsakerna uti torberedande och fram-kallande, och etter denna indelning, som sig vederb�r, forst redog�ra f�r de f�rra.

Till de f�rberedande orsakerna kunna vi r�kna allt det som bidrager att hos korna framkalla f�rslappning och svag-het, s�som f�r mycket stillast�ende, ntfodring med Ijumma, tr�n fabriker (br�nnerier, bryggerier, oljeslagerier och qvar-nar m. 11.) tillagade och erh�llna fodennedel, da de gifvas i st�r m�ngd och f�ga blandade med andra ilmnen; qvafva och varma stallar; genom dylika medel uppdrifven stark mj�lkning, �fvensom man iakttagit att f�mtg�ngen och �fver-st�nden kalfningsfeber f�r framtiden grundl�gger en benii-genhet f�r sjukdomen hos djuret, ja man har velat p�st� ilfven hos dess afkomma.

Till de framkallande orsakerna bar man l�kn�t m�nga tlt;'trh�llanden, inen vi �ro �fvertygade, att den hos m�nga djursk�tare och djuregare heiTskande tron, att stark ock kraftig utfodring, ljum diyck med mj�l och gr�pe i stora m�ngder �ro n�dv�ncliga straxt efter torlossningen f�r att iika mj�lkningen, �r den f�rn�msta och verksammaste, om ej den enda orsaken. Vi hafva �tminstone i alia de f�ll, der vi knnnat utr�na sanuingeu, fiumit att en s�dan ut�fodring f�reg�tt sjnkdomens utbrott. Det �r visserligen �

KALFNINGSFEBEK.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;191

aiidra sidaii sannt, att ej detta oriktiga t�rfarande Lvavje gang medloi^- sjukdomen, men om of�rst�udet alltid genast medforde sitt straff, skulle �ud� mycket oftare olyckor (s� kallas gema dumhetens foljder) intr�ffa, an nu lyckligtvis �r h�ndelsen.

Sjukdomens v�sen har utgjort torem�l f�r mycket olika tyduingar; man har uti den hlod�fverfyllnad, som i denna sjukdom s� ofta antr�tfas hos vissa kroppsdelar, n�gou g�ng till och med i form af mindre k�rlhristningar uti hjernan och forl�ngda m�rgen, velat se ett tecken till intiammation hos dessa delar; men n�gon s�dan f�retinnes enligt v�r �fver-tygelse alls icke, utan dessa �sigter granda sig endast p� den n�got lor�ldrade uppfattning, som fann inflammation i allting och tydde hvarje tillf�llig blodrikedom p� ett eller annat stalle s�som s�dan. Har man haft tilltalle att se n�gra djur tillfriskna i denna sjukdom, kan man enligt v�r �fvertygelse knappast hysa en s�dan �sigt, ty f�rb�ttringen skulle da ej vara s� �gonblicklig, som fallet varit vid de tillf�llen, vi haft n�jet iakttaga. Denna �sigt om inflamma�tion kau ej gerna f�rsvaras af dem, som uti ladug�rden, bredvid det sjuka djurets l�ger haft tillf�lle att g�ra sina observationer. Den har med all s�kerhet uppkommit der-igenom, att man, da vid Obduktionen ej n�gra mera fram-st�ende f�reteelser kunnat Annas, i n�dfall tillgripit detta, da man ej velat erk�nna de beflntliga, s�som varande till-r�ckliga att f�rklara sjukdomen.

Enligt v�r �fvertygelse, som st�djes, s� vidt vi kunna fatta det, af sjukdomens alia symtomer, best�r sjukdomens egentliga v�sende uti en st�rd verksamhet i gangliesystemet, och vi se �fven alia de redskaper i kroppen, som bero deraf, mer eller mindre satta ur sin funktion. Detta m�ste, s� vidt vi f�rst�, ovilkorligen medfiira en �fverfyllnad af bl�d uti de organei^-, hos hvilka verksamheten fortg�r, till dess �fverskottet af bl�d i de senare �i'ven ingriper st�rande uti deras forr�ttningar.

Denna uppfattuing af sjelfva sjukdomens v�sende gifver

192nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;KALFN1XGSFEBER.

iit'veii en antaglig lorklaring �fser de stundom oforv�utade icivb�ttringar, som visa sig, och derjemte af det snabba uti sjelfva tillft-isknaudet, n�r detta eu g�ng b�rjat.

Att gangliesystemet vid forlossningen m�ste liefinna sig i ett irritera.dt tillst�nd �r, som oss synes, Uitt torldavligt. Att denna irritering m�ste inverka p� fodersm�ltningsverk-tygen �r ganska antagligt, ocb �fverfyllas de senare f�rr an jemnvigt och normal verksamhet inst�llt sig uti de organer. som �ro beroende at' gangliesystemet, s� �r antagamlet at' eu rubbning eller ett afbrott i dettas verksamhet alls icke n�got ot'�rklarligt, och det kan ej gerua ligga u�got �fver-raskande uti den rubbade verksamheten hos de derat' styrda verktygen. Yi �ro derf�r f�llt �fvertygade om, att sjukdo-mens egentliga v�sende �r, som vi f�rut uppgifvit, en rubb�ning i gangliesystemets verksamhet. Antagandet af blod-torgiftning har till st�d endast eu sokt analogi med puer-peralfeber hos menniskan.

Behandlingen har uppgifvits mycket olika, allt efter den olika uppfattning, man bildat sig om sjukdomcns natur, och i detta h�nseende vilja vi omn�mna de f�rniimsta. I all-m�i�iet vinner man vid studiet af denna sjukdoin den �fver-tvgelse, att den lindrigt retande behandliugeii har f�retr�de framtor den, som tillgriper mycket kraftiga och verksamma medel i st�r m�ngd. Ofta iornyade sm�rre doser af kr�ksalt, terpeutiuolja, kamfer, br�uvin och synnerligast ether med va-leriana, arnika o. dyl. hafva t�irvarfvat sig mycket f�rtroende; men anv�uduing af ether medfor det obehag, att om djuret m�ste slagtas, blifver k�ttet, om icke odugligt att �ta, �t-minstone i h�gsta grad motbjudande. Ether h�r s�luiida icke anv�ndas, om man icke �r benagen att s�ka r�dda pati�nten �fveu med risk att, om utg�ngen det oaktadt skulle blifva d�dlig, k�ttet blifver i det n�rmaste alldeles oauv�udbart.

Utg�ende fr�n den �sigten, att f�rstoppningens h�fvande vore hufvudsakeu, bar man tagit sin tillflykt till skarpa pur-gantier, s�som aloe i stora doser och krotonolja, men denna behaudling kunna vi fr�n v�r Standpunkt ej f�llt gilla, och

KALFNINGSFEBER.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;193

de eiMllna resultaten hafva ej heller varit sadana, att vi anse oss kanna fr�ng� var uppfattning.

En tredje beliandling iir den af K�lme f�reslagna: in-gifvajide af kraksalt och raspade r�fkakor i medelstora doser.

Den hehaudling, hvilken f�r oss medfoit de Hesta lyck-liga utg�ngar, och hvilken vi derfure f�redraga fi-arafiir alia andra, ehmn den, det vilja vi uttiyckligen framh�lla, ej har f�rm�ga att riidda hvarje angripet djur, skola vi n�got ut-f�rligare omniimna, syimerligast som den, enligt v�r uppfatt�ning, mycket val lampar sig att anv�nda, till dess djurl�kare him i er tilikallas.

Den sjuka kou tiyttas fr�n b�set eller b�spallen och de �friga djnren i ladug�rden till n�got rymligt, atst�ngdt stalle, k�tte eller bod, under sommaren och om vaderleken det till-l�ter ut pa garden, samt underb�ddas v�l med torrt och reut str�; der later man Hera personer gnida djirret �fver hela kroppen, f�rst p� den ena, sedermera p� den andra sidan med torra viskor af halm eller afbarradt granris, s� att djuret blifver fullkoinligen rent och torrt samt huden varm. Da de som gnidlt djuret tr�ttnat, tiicker man det-samma med en f�ll eller matta, och n�r folket �terhemtat sig, b�rjas gnidningen p� uytt. H�rmed fortfares oafbrutet till dess djuret blifver b�ttre eller d�r. F�r att g�ra dessa gniduingar, hvilka afse att draga blodet mot huden, s� mycket verksammare, sprider man som ett tint duggregn, helst me-delst en spruta, terpentinolja eller kaustik ammoniak �fver huden och gnider derefter s� mycket raskare. Gnidningen f�r ej, s�rdeles da granrisviska begagnas, ske f�r h�rdh�udt, s� att huden s�nderrifves; detta �r ej meningen, utan en-dast att den kommer i ett lindrigt irriteradt tillst�nd.

Till ingifning anv�mler man ett st�rkt the p� kamomill-blommor, achillea millefolium, krossad valeriana-, angelika�rot eller n�got dylikt; af detta the ingifves en katfekopp hvarje half timma, sedan man deri l�st 1 gram (en knifs-udd) kraksalt och deri blandadt en liten matsked terpentin�olja eller tvenne matskedar kamferspiritus el. arnikatinktur

194nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;KALFXINGSFKBER.

�enua dosis ingifves med stor f�rsigtigliet i myeket sina khmkai^-, s� att ej, om sv�i'ighet att sviilja f�refinues, nagot m� komma i luft-(Yr�Bg-)strupeii och derigeuom gifva an-ledi�ng till lungin�ammatioii. Yi �ro n�mligen �t'vertygade om, att de lunginllammationer, som stundom inst�lla sig lios kor efter tillfrisknaiidet fr�u kalfningsfeher, oftast, tor att icke s�ga alltid, h�rr�ra fr�u friimmaude iiinnen (medika-menter, foderdelar samt dryck), som inti�ngt i luftstrapen och hronchierna i f�ljd af djurens sv�righet att sviilja stora qvaatiteter af n�mnda �mnen, som inkommit i miuih�lan.

Vill man erh�lla goda resultater vid behandlingen af kalfniugsfeljer-patieiiter, h�r mau ej genast, vid det fortvif-lade utseende de fiesta sjuklingar erbjuda, uppgifva hoppet, iitau hibeh�lla detta s� lauge som m�jligt, ih�gkommaude att f�rbattriug kau inst�lla sig s� l�nge djuret lefver och att slagtningen eller blodets aftappande kan ske temligen sent, ja ii�stan sedan djuret d�tt.

Skydds�tg�rder. Da deuna sji�cdom alltid och med sk�l varit i hog grad fruktad af alia ladug�rdsegare, s�r-deles som den otta upptr�der ilera ganger � rad i sauuna ladug�rd, har mau tillr�dt Hera satt att skydda kor f�r deu-samma. S�, har man aubefallt �derl�tuiug under den sista tiden af dr�gtigheten och trott sig derigeuom erli�lla goda resultater; ja, man bar g�tt �uda derh�u, att ause alia �der-l�tna kor, som undsluppit sjukdomen, s�som derigeuom r�d-dade. Detta �r att n�got f�r l�ngt drifva f�rtroendet f�r siua egna �tg�rder. Eidigt v�r uppfattning h�r �derl�tning snarare bidraga till sjukdomens utveckling, ehuru vi ej for-bise det ui�jligeu gyunsamma uti den- geuom �derl�tuingen lifvade resorptiouen; men v�r �fvertygelse �r att deima ej kan utpl�na de f�r ofrigt f�rsvagande verkniugarue af �der�l�tning, och vi tro att de samtidigt med denua f�retagna �tg�rderna kunna med st�rre sk�l tillskrifvas de f�rdelaktiga resultaten, da s�daua erh�llits, an �derl�tuingen.

Ett auuat medel, som man �fven � rekommeuderat och som vi verkligen hysa n�got st�rre f�rtroeude f�r, �r att

KAUNINGSFEBEB.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;195

livaijc half eller hel timma ingifva de kor, som kalfvat, sm� laquo;loser kr�ksalt (0,5�2 grm l�st i vatten). Dessa ingithingar l)�rja fern till sex timmar efter torlossniugen och fortg� un�der f�rsta dygnet, menquot; iugifvas mera s�llan � hvar tredje oller fjerde timma � under det audra.

Hvad man framllir allt, till deuna sjukdoms torekom-mande och s�lunda �fven vid de ofvann�mnda mcdlens an-v�ndande, m�ste g�ra, �r att till�ta de af'sinade och h�g-dr�gtiga koma dagligen � heist ett par ganger � vistas ute i fria l�ften, p� en g�rd eller inh�gnad plats, under det h�set eller ladug�rdeii reng�res och v�dras; att sorja for det de dervid r�ra sig ii�got, likviil ej tor mycket, och att s�v�l kort tlire som straxt efter t�rlossningen undvika hvarje hastig t�r�ndring i utfodringen.

Synnerligt vigtigt �r att djaren icke genast efter f�r-lossningen erh�lla st�r m�ngd mj�ldryck och dylikt, utan att mau under torsta dygnet eudast gifver hnt och godt h� i sm� gifvor och s� att djuren f� tilltalle att idisla, och att den kraftigare, mj�lkiiingen befoidrande utfodringen endast sm�uingom under loppet af ett par veckors tid upphringas till sin h�jd.

9. Korslamhct. Efter f�rlossuingen visar sig ej s� s�r-deles s�llan, synneiiigast hos kor, eu ot�rm�ga att begagna liakdelen, att stcklja p� hakhenen eller stundom endast p� lt;let ena af dem. Djuren f�redraga att ligga, men visa tor �frigt inga eller mycket ringa tacken till illam�eude, de �ta och dricka, hafva en klar och fri hhck, glanska h�r', tolja lued uppm�rksamhet hvad som tilldrager sig omkring dem, och mj�lkafs�ndriugeu �r s�dan den h�r vara, eller eudast toga minskad. N�gon g�ug hafva djuren feher, stundom tem-ligen stark, och visa �fveu foderleda, hafva stripiga och glans-l�sa h�r och minskad eller upphord mj�lkafs�udriug; men detta senare tillst�nd varar s�llan mer an ett par dagar, utan �fverg�r vanligen i det af oss h�r heskrifna.

Hvad orsakerna hetr�ft�r har man s�kt dem i lorkyl-ning, tryckniug eller krossning (kontusion) af korsnerverna

196nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; K0RSLA1IHET.

vitl arbetsammare torlossuingar, och stundom har man icke kunnat utleta n�gon egeiitlig orsak. Man har bland annat iakttagit, att hos kor, der detta f�rMUande visat sig, har det �terkomniit under �era derp� f�ljande f�rlossningar, men offca har gifvits siidana fall, der f�rh�llandet efter en eller par f�rlossningar uteblifvit, Kir att p� nytt upptriida vid en iinnu senare.

F�rloppet �r i allm�nbet godartadt och djuren �ter-friskna vanligeu; efter tjngofyra till fyrtio�tta timmar hafva de oftast �tervunnit s� mycken kraft, att de kanna viilta sig fr�n den ena sidan till den andra, -och resa sig da van�ligeu fullst�ndigt efter ytterligare lika l�ng tid. Det finues likv�l fall, da denna oform�ga att resa sig kan r�cka en hel vecka och stundom l�ngre; varar djurets oform�ga att resa sig mycket l�nge, och sk�tes riet p� ett v�rdsl�st satt, du-kar djuret vanligen under f�r en efter liggs�r uppkommen t�rfeber.

Behandliugen best�r i kalla lavenienter, en eller par ganger i timman; ingnidningar �fver korset och landen af retande �mnen: kamferspiritus, ammoniakliuiement enhart eller f�rsatt med teipentinolja och spanskfluge-tinktur; gnid-ning med torra hahnviskor �fver hela bakdelen, s�rdeles be�nen. Af st�rsta vigt �r att djuren erh�lla ett rymligt och afskildt l�ger, en katte eller s�rskild bod, hallas torra och rena samt rikligen forses med godt, toni och rent stro, som ombytes efter behof.

197

VII. Sjukdomar hos fostret under dagg-

ningen.

1. Yttre skador kunna under forlossningen uppkouuua genom olycksh�ndelser, eu f�ljd af bristaude tillsyn �fver det fodaade djui-et, och genom for mycket hardh�ndt be-liandling af f�rlossoingsoperat�rea. De vauligaste iiro mer euer mindre djupg�ende koutusioner � huden och de under-liggande delame samt torstr�ckningar.

De f�rra m�ste behandlas eidigt allm�nna kirurgiska ioreskrifter, nemligen touchering med lapis infernalis eller en koncentrerad klor/.iiikl�sning (20�25 %) om de �ro yt-liga, aimars kalla badningar, om �irstiden det tilhiter, samt renh�llning, ora de �fverg� i varg�ring. Skulle varsackar bflda sig linder huden, �ppnas de, s�ret halles rent och dess l�kning betbidras 'genom n�got lindrigt och oskadligt medel, t. ex. ljumt s�pvatten med n�gra procent karbolsyra eller n�got grank�de-tinktur. ^^-i varna t('gt;r anv�iulandet at' me�del som inneli�lla koppar och hlypreparater, och af medel i alhu�nhet, hvilkas tort�rande kan vara skadligt, synnerligast om de uuga djuren d�gga sina m�drar eller ammor.

F�rstr�ckningen m�ste bringas i s� gynnsamt l�ge som sig g�ra l�ter och den skadade delen, s� t'ramt det �r m�j-ligt, omgifvas med l�mpliga f�rband och lindor, samt fostret, s� vidt ske kan, h�llas i stillhet. Att begagna p�badningar och ingnidnmgar �r i de tlesta fall �fvei��digt och stundom till och med farligt, ty man oroar derigenom fostret, och det goda, som anv�ndandet af l�kemedel �stadkommer, upph�fves genom det menliga, som fostrets st�ndiga oroande framkallar.

Skulle den skada, som tr�ffat det nnga djnret, xara af allvarligare beskaffenhet, m�ste man naturligtvis ber�kna ut-

198nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; AIXM�K SVAGHKT

sigterna och kostnaden -f�r l�kningen jemforda med djurets v�rde, f�r att afgora om behaiirlling b�r vidtagas.

2. Allm�n svaghet hos de nyf�dda djuren. Det �r mycket otta hiuidelsen, synnevligast hos a�tkreatur och iirl-lai'e ston, att de nyfodda djuren f�rete en h�g grad af svag�het, s� att de stundom knappast kunna st�, icke s�ka modev-djurets spenar och n�gon g�ng icke heller kunna form�s att f�rt�ra den mj�lk mau bjuder dem, eller �tminstone endast ohetydligt at' densamma. SMana djur kunna ofta �terhemta sig om de v�l sk�tas, men stuud om trotsa de �fveu den mest omsorgsfuUa behandliug och dulca antingeu mycket snart under eller b�ra inom sig ett sjukdomsfr�, som aldrig till�ter dem att f�rv�rfva n�gon r�tt trefuad, och de om-sorger mau egnar dem, �ro ofta bortkastade eller crs�ttas �tminstone endast i ringa grad, da djuren alltid bibeMlla ett jemiorelsevis l�gt v�rde.

De orsaker, som v�lla ett s�dant f�rh��ande, �ro oftast att s�ka uti moderdjurets lielsotillst�nd eller uti den sk�tsel, detta varit uuderkastadt under driigtighetstideu. Ar moder-djuret angripet af perlsjnka eller har det geuom slappande utfodriug och �fverdrifvet stillast�ende f�rsvagats, visar sig ej s�llau den af oss u�mnda allm�nna svagheteu hos det unga fostret; men den upptr�der �fveu n�gon gang hos foster efter moderdjur, som �ro v�l f�dda och kraftfulla, och utg�r da vanligeu en f�ljd af moderdjureus f�r myckna stillast�-ende vid stark utfodriug. Denua orsak till de nyf�dda dju-rens svaghet visar sig ofta hos dyrbara ston, hvilka mau tror sig skydda och gagna genom att l�ta dem st� mycket stilla under hela eller �tminstone st�rsta delen af dr�gtig-heten. Samma f�rh�llande g�ller �fveu hos homboskapen, och det �r syuuerligast hos g�dkreaturs-racer, som mau ser denua f�reteelse intr�ffa.

IJehandlingen best�i deri, att de unga djuren erh�lla en god och kraftig utfodriug i sm� m�ugder, och �r olika, om de unga djuren skola di eller rlricka mj�lk. Det forra �r i alia h�nseenden det l)�sta, och man s�rjer f�r mj�lkens

HOS DE NYF�DDA DJUREN'.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 199

suiulhet genom god utfodring, geuom moderdjurets lindriga motionering tiera ganger om dagen (djuret far dock ej blifva s� varmt att det b�rjar svettas), ingifning af b�ska medel (gentiana o. dyl.), jeruhaltiga �mnen (vitriol) och salt. Stallet, der dj uren vistas, b�r vara rymligt och torrt, under vinter-tiden tilli�ckligt varmt och framfor allt erbjuda tillg�iig p� frisk luft. Man b�r iifven efterse att det uuga djuret f�r di, hvarvid man stundom m�ste hjelpa svaga djur, afven om moderdjureu ej �ro okynniga.

Far det nyfudda djuret af en eller annau orsak ej di, m�ste man minst hvaraunan timma under dyguet gifva det nymj�lkad, �nmi spenvarm mj�lk, uti hvilken man inr�rt en half eller tiedjedels �ggula. Det uuga djuret b�r hallas torrt och rent p� godt stro, med tillg�iig p� frisk luft. Skulle man anse den yttre l�ften for kail, �r b�ttre att t�cka det unga djuret, �u att genom tillstoppning af de �pp-ningar, hvarigenom stallet luftas, �stadkomma v�rme uti detsamma,

Ivan man f�rekomma denua svaghet hos de nyfodda djuren, �r s�dant naturligtvis b�st, och detta viimes s�krast genom att afhjelpa de fei uti moderdjurets behandliug, som kunua uppt�ckas vid en omsorgsfull utforskning af omst�u-digheterna.

3. Shend�d hos fostret visar sig genom fullkomlig or�r-lighet hos detsamma samt bristande andedr�gt: tager man i lemmarne, �ro dessa likv�l mjuka och kunna b�jas i olika riktningar. Hos d�da �ro lemmarne kalla och stela, Stun�dom kan, ehuru otydligt, hjertslaget k�nuas, stundom �r detta icke m�jligt, Djurets yttre �r, s�rdeles de synliga slenihiiiiiorna, �ntingen blekt, med insjunkna �gon, eller �ro dessa utst�ende eller framdrifna och slemhhinorna r�da, �nda till r�dbl�.

�rsakerna kunua vara �ntingen allm�n svaghet, fram-kallad genom bl�dningar hos moderdjur och foster under f�iiossningen, eller n�got af de forh�llandcu vi f�rut om-n�mnt, eller ock f�r tidig torlossning eller en stark �fver-

200nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; SKEKD�D.

fylliiad af blod uti kroppens orgauer, som en fiiljcl af l�ng-varig lorlossniiig.

Beliancllingen m�ste genast etter framtodaudet vidtagas, om man ej vill uppgifva allt hopp, och den best�r nti att genom l�mpliga manipulati�uer �stadkomma andning. Dettfi sker derigenom, att man tiycker bi�stsidoma tillsammans och sedermera afliigsnar dem ifr�n hvarandva, s� att man med br�stkorgens v�ggar tVamkallar en r�relse liknande den, som de hegge sidoma i en pust underg� vid luftens insug-ning och utdrifhing. Man har iltVen rekommenderat inhl�s-uing af luft genom u�sborrarae och munnen; det f�rra kan hetydligt skada, hvarfore vi p� det h�gsta afstyrka det-samma, det senare g�r hvarken till eller ifr�n och kau der-f�re endast skada, om derigenom vevkligt gagneliga �tg�rder under tiden f�rsummas. B�ttre �r da, att uti n�sborrarue l�ta skarpt retande �innen intii�iga, s�som kaustik ammo�niak (eau de luce), eller ock inbl�ser man sm� riypor prustrot eller i n�dfall fint och torrt siius. Denna behandling under-st�djes v�sendtligt genom torrgnidniiig at' det uyfodda djuret.

4. Tillslutning af de natvrliga hropps�ppningarne. Den vanligaste bland dessa �r tillslutning af tamkrouan, hvilket fei likv�l �r ytterst s�llsynt hos tol, men t�irekommev oftare hos kalfvar. Hvad som vanligen f�rst v�cker upp-m�rksamheten �r det unga djurets anstr�ngningar att tr�cka, men n�got resultat af dessa synes ej, och en unders�kning af djuret visar, att n�gon �ppmng f�r �ndtarmen ej tinnes. Sjelfva lidandet kau vara af olika beskaffenhet: antingen �r tarm�ppningen endast tackt af huden, eller ock stracker sig ej �ndtarmen �nda fram, utan slutar som eu blind sack mer eller mindre l�ngt in uti b�ckeuh�lan. Det �r stuudom sv�rt att afg�ra, hvilketdera som �r f�rh�llandet, men vid det f�rra bildar efter n�gra timniar den i tarmeii inueslutna tr�cken en antingen syn- eller kilnbar kn�l p� det stalle, der tarmkronau skulle vaia. Kan mau hvarken se ellev k�nna en dylik h�rduad, �r detta ett tecken att �ndtarmen med sitt inneh�ll ligger l�ngre in.

SUITEN TARIMKEONA.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 201

F�refinues det h�r aiitydda feiet, gor mau genast ett korssnitt geuom Imden p� det stalle, der taiiukionaii box hai'va sin i)lats, och bortklipper tiikavne; sedan iug�r mau med ett finger och boittagei- den n�rmast �ppningen liggande tr�cken, d�,\aiiligeii det �terst�eude l�tt utkoiumev, om �nd-tarmen �r s�dan den b�r vara; skulle detta ej vara hilu-delseu, infcJr mau fingret l�ngre, till dess man p�.tntffar den t'yllda �ndtarmen, ucli siiker deretter med eu fin krok (eu pincett eller n�got flylikt l�mpligt iustruiueat) att fatta deu-samma och draga dea mot den skurna �ppningen, s� att den framtr�nger n�got geuom denna, hvarefter luan �fven �ppnar �ndtarmen med ett korssnitt, befordrar dess ntt�m-mande med ett lavemeat af ljunit vatten, och sedan med ett l�mpligt fr�tmedel, t. ex. kaustik kali, liudrigt toucherar kantevna at' de begge samiuantorda �ppningame i luiden och �ndtarmen.

Utg�ugeu �r i de fall, da �ndtarmen mir �uda fram, vanligen lyeklig; dereiuot �r deiisauima, da taimeu slutar i en blind sack, vanligen otillfredsst�llande eller tager �tmin-stone i anspr�k s� myeket arbete och omsorg fr�u sk�tames sida, att man knappast kau r�kua p� att de gifna f�reskrif-terua noggrannt f�ljas.

�fven audra natnrliga �ppningar kunna hos det unga djuret vara sanimanvirxna, s�som skapet och uriar�ret, da urinen vanligen afg�r genom nafvela, men detta bar miadre att betyda, da iorh�llaudet oftast upphor sedan man p� l�mpligt siltt �ppnat det naturliga ahoppet. Skulle skapet vara sammanvuxet, geir man ett korssnitt tor att �ppna det och toucherar flikame; �r urinr�ret sammanvuxet i den fria �ndan af penis, kau raau �fven l�tt �ppna detta, men skulle bindret f�retiunas h�gre upp, m�ste mau geuom inf�rande af en lagom grof katheter s�ka �ppna och vidga urinr�ret. I sistn�mnda fall viuna djinen y�llan beh�rig trefuad, hvar-teire det knappast �r tillr�dligt att vidtaga n�gou bekandling.

Vida mer s�llsyut �r tillslutuingeu af slidan och uiin-bl�sehalseu hos unga bondjar. Skulle intet spar af blygdeu

'�/:

202nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; SAMMANVDXNA �GONLOCK.

f�retii mas, Llitvev en operation b�cle sv�v och os�ker, livar-f�re vi ej koaaa tilh�rla aiinat �u det nnga djnrets slag-tande.

Hopviixiiiiig af a�sborrame och t�rkanaleus utf�rs�pp-ning evfordrar endast �ppnande och �fvervakande af att den gjorda �ppnijigen ej p� nytt slutes.

Samraainiixning af �gonlocken kan vara mer eller miti-dre fiillstiindig; �r den ofullst�iidig, npplyfter man �gonlocken i en f�ll, som iir vinkelriit mot �gonlocksspalten, och genom-skiiv deuna t�ll i samma riktning som spalten, samt derp� allt det �friga, under det man mellan tingrarne flyttar f�llen allt mer och mei^- mot den yttre eller inre �gonvinkeln. Da genomsk�ringeu skett �t det ena hallet, utt�res den seder-mera kt det aiidra, s�, att hegge �gonlocken p� detta siltt hlifva fullsti�uligt skiljda. Skulle sainnianv�xningen vara otullstiindig, inf�r man l�rsigtigt mellan �gonklotet och �gon�locken en tin knappbistouri ocli genomsk�r �gonlocksspalten. �ro �gonlocken fastvuxna vid (igonklotet, kanna vi ej till-ramp;da hvarken operation eller bibeh�llandet af ett s�dant djur, da det liar alia m�jliga utsigter att lilifva blindt for hela sin tirl.

�. F�rttoyjiuimj f�rekommer oftast hos kalfvar, men �fveu hos fiil, och best�r uti fosterbeckets och tr�ckeiis hin-diade afgang. Hiirvid hlifva de unga djurcn mycket oroliga, se sig at sidoma, g�ra ofta apprepade hemodanden att ut-pressa tiilcken, hvifta med svansen, kasta sig till marken, springa upp och kasta sig p� nytt, viilta sig o. s. v. Il�cka dessa foreteelser l�nge, hlifver and�clragten besv�rad, pulsen p�skyndad och ett iufiammatoriskt tillst�nd utvecklar sig hos det ungii djurct.

Orsakenia tiro olika, men den vanligaste ligger mycket ofta uti det s� allni�mia hinket att ber�fva ungdjuren mo-dersmj�lkeu (kalfvar erh�lla jeml�relsevis s�llan r�mj�lken) och n�gon gang uti h�rdheten och fastheten hos det i �nd-tarmen befintliga, sammanpackade fosterbecket,

Hehaudlhmcn m�ste framt�rallt best� i en �ndam�ls-

F�ESTOPPNIN�.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 203

enlig utt'odriiig, d. v. s. att de nyf�dda djureu erli�lla moders-raj�lken i sm� miiiigdev eller genora rl�ggniiig. I s� fall f�re-kommes sjelfva lidandet, hvilket naturligtvis �r det aldra b�sta. Har likv�l det onda ntvecklat sig, s� m�ste man med fingret onders�ka �ndtannen och, om h�rda fosterbecks-massor der finnas, ail�gsiia dessa, hvilket hast sker medelst en messingstr�d ai' gr�fre stoppn�ls gro�ek, hvilken h�jts i en �gla, som infores i �ndtai'meu och med hvilken tr�cken iittages; derjerate satter man ljunima lavementer och af-l�gsnar s�landa det mekaniska hindret. Man h�r fortfa-rande Irvarje halftimma g�va iiispvutiiingar af Ijumt vatten i �ndtannen, for att hefordra afgangen af den track, som samlar sig derst�des. Inv�rtes kan man git'va rhaharher och glaubersalt ellev engelskt salt 5 gram af hvardera uti tre till fyia matskedar hat're- eller linfr�slem ellcr mjolk, ett par tre ganger om dagen under en veckas tid, eller eck en matsked ricinolja, sammanr�rd med n�got mj�l till en eller tv� hollar, eller nti mjiilk. Vid deuua hehandling lyckas det vanligeu att fa det onda att gifva sig.

G. Diarrh� f�rekommer mycket ot'ta hos nyfbdda djur, s�v�l kalfvar som tol, men likv�l oftast hos de form. Det kan likv�l vara at' mycket olika heskatt'enhet: antingen afgar en mjuk och l�s track, ntan att riet tyckes iuverka s�rdeles pa djinet, eller ock �r tr�cken tunn, n�stan hytande som vatten, samt afg�r ofta; djuret visar deqemte sm�rta ocli krystningarne vara �fven sedan den tuima tr�cken af'g�tt. Den l�rsta tonnen installer sig regelbnndet under tort�randet af r�mj�lken, liksom vid moderns och fostrets utsl�ppande p� bete, och kan icke anses for n�got sjukligt samt upph�r �fvea vanligen af sig sjelf, och ingifvandet af medikamenter samt annan hehandling medi�r, s� vidt man kan se, icke n�gon fordel. ^ id den senare formen deremot far hehand�ling icke tbrsnmmas, emedan djnren mycket hastigt aftaga i krafter och bull samt duka slntligen, om intet g�res, oftast under f�r det onda, soin v�xer i h�ftigbet tor hvarje dag.

Tid den sistn�mnda formen �r tr�cken tunnflytande,

204

DIARKHK.

livitaktig eller f�ga gultargad och blifrer stimdom r�daktig genom tillblaudiiiiig at' bl�d fr�n den st�rkt irriterade siem-hiimaii. Tr�ckeii har en mycket obehaglig, sur lukt och an-griper ofta bakbenen, s� att h�ren utfalla, samt utsprutas stundom i en str�le, och detta ar torenadt med en kryst-ning, som dels tydligen �r pl�gsaiu, dels forfcfar kortare eller l�ngre tid etter utt�mningen. Djurens h�lliiing tillk�nna-git'ver obehag och lidande: de sta med fotterna tillsammans och ryggen uppskjuten, f�rtiira ogerna foder, d. v. s. di icke och fcirsm� den mjolk man bjuder dem samt liafva en lebril puls, hvars hastighet tilltager ju l�ngre det onda varar. Bu�ken �r ofta utsp�nd och �mmar for tryckningen af den under-s�kandes hand. Shitligen blifva djurens ben kalla; otorm�ga att sta och kiarapanfall visa sig som torebud till doden.

Orsakerna �ro olika, men den vanligaste ar st�rd hud-verksamhet, sum framkallas genom de nyfodda djurens ut-s�ttaiide fiir k�ld, regn och drag, s�rdeles inmii tbsterslemet afl�gsnats och djureu hlit'vit torra. Stundom �r orsaken att s�ka uti rubbad fodersmiiltning, genom tortiirande af stora m�ugder skmmnad eller sur mjolk, innan cle unga djurens tarmkanal vunnit tillb�rlig kraft. N�gon gang kan ol�mp-lig utfodring tor moderdjuren (starr och triidskott i brist p� annat � betet, hastig �fverg�ng tr�n ett utfodringss�tt till ett aimat) vara att anse som orsak. Man har �fven velat beskylla otillfredsst�lld braust hos moderdjuren, �fven-som str�ngt arbete, s� att de blifvit varma och svettiga, att vara orsak till diarrh� hos tol, men vi tro att hunger och derigenom framkallad glupskhet hos det unga djuret minst har lika stor del deri, som de antorda t�rh�llaiidena.

Behandling. Uti de tiesta fall skall det visa sig f�r-delaktigt, att inleda denna med en eller tv� matskedar riciu-olja, som ingifves blandad med en �ggula och en kaffekopp nymj�lkad eller uppljummad mjolk. Man afeer att dermed aflagsna det direkt retande, som m�jligen kan tinnas i tarm-kanalen, och man kan derefter tre till fyra ganger dagligen under de begge f�rsta dagarne gifva 5 till 10 gram brand

DIAERH�.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 205

magnesia ellev pulveriserad krita uti b kub.-tum af en Ijum int�sion (tlu') ));i pilbark, tiiriiieiitilla, gentiaiia eller rhabar-ber (15 till 20 gram pa 1 kilogram � ungef�lligen 25 k 30 kuli.-tum � kokhett vatten). Skulle det oaktadt diarrh�t fortfara, kan man, s�rdeles om ntt�mningarne skulle blifva blodstrimmiga, i stallet for magnesia eller krita tills�tta n�-got saltsyra, s� att det ingifna siuakar limlrigt surt.

Skulle buken blilVa �m, ingnides densamma med ter-pent'inolja och omgtfyes derefter med ylle (ett h�stt�cke ellev n�got dylikt); inviirtes gifvas slemiga medel (hai'resoppa eller linfr�sleiu) i den m�ngd och p�, det siitt vi of\'an n�mnt. sedan man tillsatt livarje k�pj) 20 till oO droppar opii-tinktur.

Det intriiftnr stundom att etter det egentliga diarrh�t en l�ngvarigare slapphet qvarblifver i taimkanalen och r�jer sig genom att ti�cken fortfarande afg�i i ett niistan flytande tillstiuid, men utan att man tor ofrigt kan iakttaga n�got sjukligt, s� tramt jnan ej dit vill r�kna ett mycket st�rkt beg�r etter t'�da. da den erhallna ej T�l tillgodog�res. I s�-daiit fall kan man gifva ipecacuanha eller r�fkaka i sm� doser n�gra ganger om dagen uti en eller par veckors tid.

Slutligen fa vi, sasom n�got alhleles oumlg�ngligt vid hvarje slags diarrh� hos unga och symierligast hos nyf�dda djur, f�sta djuregares oeb sk�tares uppm�rksamhet p� att

f�dan m�ste rara s� sod som omst�ndiaiietcrna till�ta; d�

'quot;O�

ning under st�ndig samvaro med modern �r b�st, men om digifning ej kan beredas, b�r mj�lken gifvas s� nyss mj�lkad och i s� sm� portioner samt s� ofta, som djurens aider till-l�ter. Djuren b�ra under nittterna samt under kalla och regniga dagar h�llas inne uti eu rvmlig och beqv�m, med rikligt str� torsedd k�ttc.

7. Nafvelinflammation uppkommer vaidigen de f�rsta dagarne efter tiirlossuingen hos de uuga djuren, oftast hos kalfvarne. Den visar sig som en knytn�festor eller st�rre sp�nd svulst, som k�nnes mycket het och hvarvid nafvel-k�rlen, oftast renen, huden samt den subkutana bindv�fnaden

20(3nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;NAFVKLIXFTAMMATIOX.

iivo angripua. Trycker man svulsten med haudeu, visa dju-ren st�r sm�rta, och feber r�jer sig genom den p�skyndade pulsen. Man kan i de �esta i'all anse den som en inilam-matiou af nat'velvenen, hvilken spvidt sig till de n�rLel�gna delai'ne. Ganska ofta griper den Linda l�ngie ikring sig, sii att lefvern mycket ofta ouh stundom �fven tarmkaualen augripas; utgjutuingar at' serimi och var hilda sig uti huk-hidan, en tistel nppkommer och vidaie l�r�ndringar i buk-lialans v�ggar och iiineh�ll f�rorsaka slutligen d�den. En mycket vanlig f�ljd af sjukdomen, �fven hos s�dana djur, som man genom hehandling lyekas �terst�lla, �r ett hej-dande af den nonnala utvecklingen, s� att de under hela sin lifstid hlitVa sm� och svaga.

Orsakerna �ro vanligen yttre v�ld eller forsutnmelser vid nafvelstr�ngeiis afslitande eller undexbinduing, bukena trampning at' moderdjuret eller andra djur, �tVeusom anuat yttre v�ld, som tr�fi�t buken i nat'veltiakten, hvarvid vi syn-nerligeu vilja f�sta uppm�rksamheteu p� att sk�tarne ofta i�tta de uiiga djureu kring buken, da de skola tiyttas tr�n ett stalle till ett annat, i stallet f�r att taga fast, uti bog-bladeu och krii.ig b�ckenet Man bar �fven velat beskylla vaderleken, da man tycker sig hafva oftare iakttagit sjuk�domen under v�ta ar, men detta �r kanske ej annat an deji h�gre k�nslighet f�r meuliga inflj^Ttelser, som utvecklar sig under s�dana �r bade hos moderdjur och foster.

JBehandlingen m�ste till en borjan vara lokal, och i detta h�nseende �r f�rsigtig p�strykuing och ingnidning af silad spansk�uge-salva �fver heia svulsten, sedan h�ren blifvit bortklippta, bland de verksammaste; mau bor bet�cka den p�strukna spanskfluge-salvan med ett stycke hut handsk-skiun, hvars kanter mau med tjock terpentin f�star uti h�ren, s� att hvarkeu det unga djuret eller moderdjuret kan sleka stallet. Man f�r likv�l ej helt och hallet lita p� att den p�lagda skinnlappen qvarligger, utan allt emellan�t efterse att s� verkligen f�rh�ller sig. Ar djuret ej l�kt, da tlugan efter fyra till fem ciagar b�rjar att torka, g�r mau

NAFVELINFLAMMATION.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 207

en ny ingnidning, som ersiittes med en ytterligare samp;dau, om samma iorh�llancle skiille fortfara vid deunas tovkning. Visar sig varg�ring p� n�got stalle i svulsten, bereder man varet ailopp, och om nodigt ar uppspiattar man sjelfva svulsten �nda t�l nafvelringen. De varafs�ndxande ytoma reng�ras s� Mlst�ndigt som m�jligt och fuktas med en l�s-ning af klorziidv eller lapis infermilis (5 till 10 %) i vatten.

Man har till ingifning rekommenderat ricinolja och ka�lomel nti slemiga medel, men kan af dessa ej v�nta synnei-lig hjelp. Gifver ej den lokala hehandlingen ett godt re-sultat ocl) blifva tecknen till ett allm�nt inre lidande f�r mycket tydliga, har man f�ga hopp om en lycklig utg�ng.

8. Malta (lamhet) hos di-ungar. Hos s�v�l f�l som kalfvar och lam torekommer ganska ofta en sjukdom, som b�rjar med en mer eller mindre stark hillta eller stelhet hos ett eller tiera ben. Detta lidande, hvilket af vissa f�rfattare betraktas som ett symtom af ett allm�at skroful�st-rheuma-tiskt lidande, men af andra anses som speci�k ledintiamma-tion, kallas p� tyska raquo;L�hmeraquo;, h�lta, men har blifvit, som s� ofta h�nder, �fversatt ej efter betydelsen utan efter Iju-det, och vi hafva s�lunda af F�llen-, K�lber- och L�mmer-lahme erh�llit de oriktiga och missledande ben�mningarne fol-, kalf- och lam-lamhet, hvilka vi hoppas snart matte r�ka ur bruk, da de hos oss redan anst�llt nog missf�rst�nd och ofog.

Symtomerna vid denna sjukdom b�rja vanligen med nedslagenhet och sorgsenhet samt leda vid foder och dryck. De uuga djuren ligga mycket, och n�r de skola resa sig, sker detta med sv�righet; da de derefter skola flytta sig, �ro de f�rsta stegen m�rkbart pl�gsamma. Skulle, sedan man genom dessa tecken blifvit uppm�rksamgjord p� f�r-h�llandet, man undersoka de unga djuren n�rmare, �ro van�ligen slemhinnorna s�v�l i munnen och �gat som p� andra stallen n�got r�da, kroppsv�rmen lag, oaktndt p�skyndad andedr�gt, hastig puls och starka hjertslag. -Tr�cken �r oftast l�s och n�got diarrh�artad, till f�rgeu gr�naktig, till

208

HALTA HOS DIUNGAK.

och med hritgr�; n�gou gang fiirefinues f�xstoppmng med

koliksymtomer, s�rdeles hos feil.

Med sjukdom�ns tUltagaude blifver h�ltau p� ett ellev hei-a beu tydligare, och man kan da vid unders�kning at' ledema vanligen timia kiui- och liaslederna, men iifven ofta kotlederna svullna; den dei^- fprekommande svulsten stracker sig mer eller mindre l�ngt kring den angripua leden, stnn-dom s� att hela l)enet �r tjockt och n�stan oh�jligt; denna svullnad �r stundom het och om, stundom mindre smiutsam,/ huktuerande (sqvalpande) vid tryekning p� densanmia med hngi-arne, stundom ohetydligt k�uslig och degig (cedematos). (xenoni dessa svulster blifver r�relsen �nd� uier besvarad och de uuga djureu h�lla sig i fiiljd deraf helst liggande p� marken och kanna, �tveu om man reser dem, ofta icke h�lla sig st�ende uppr�tt De nu onm�mnda symtomema tilltaga vanligen, om ej b�handliug vidtages ellev b�ttring derforutan installer sig, allt mer och mer; de sjuka djureu angripas af kramp, anfallen komma allt oftare och oftare, till dess dju�reu slutligen duka under.

Orsakerna. Bland dessa tro vi oss b�ra siitta i f�rsta runimet ett medf�dt anlag, som s� att saga f�rv�rfvats un�der fostrets vistande i moderlifvet. H�raf �r tydligt, att f�r-summelser uti moderdjurens utfodxing, �fvensom allm�nna inflytelser, som tr�ffa dessa, m�ste tagas med i berakniugen vid uppgifvandet af orsalcerna. De vanligaste forh�llanden, som man i dessa h�nseenden ansett verka skadligt, �ro fel-aktig utfodriug, rikligt fiirt�randc af proteinhaltig f�da, sum-piga, genom regn eller �fversv�mningar fuktiga beten samt torkylningar hos moderdjuren. Detta kan �fven b�ttre an n�got annat f�rklara det stundom farsotslika upptr�dandet af denna sjukdom; ofta h�nder att fern till femtio procent af ile till ett slag h�rande nyf�dda djureu angripas af den-samma. Det iir synnerligast lammen, hos hvilka denna h�ga insjukningsprocent forekommev, kalfvar och fed angripas jem-forelsevis mindre allm�nt.

Som tillf�Uiglietsorsaker kan man med sk�l r�kna tor-

HAL�A HOS IIIUNGAE.

kyluiiig och fel i utfodringen, s�som t. ex. mycket kraftig moflersmj�lk, erhallen geiiom en Lastig ocli oforberedd f�r-iliidring i utfodringen af moderdjuren; det forra momentet visar i synnerhet sin verksamhet uti hjorflar af s�v�l f�r som n�tkreatuv, der f�rlossningarne foretr�desvis intr�ffa under ilrets tvenne forsta in�nader. Qvafva och ohelsosamma stallar tyckas �fven bidi'aga till framkallandet af detta lidande, och det llr troligt, att dessa inverka meiiligt bade p� moder�djuren och fostren.

I senaste tider har en ny �sigt upptr�dt, men hvilken ilnim icke �fverallt vunnit f�llt erkiinnande, den n�mligen, att denna hillta, hos di-ungar ej vore annat an en pyemisk process, beroende p� en f�reg�ende inHammation uti nalVel-venen, och sjukdoraen skulle s�lunda helt och hallet sakna det specifika, man velat tillilgga densannua; det �r ocks�, som hvar och en kan �fvertyga sig (jm genom att jemf�ra orsakerna vid nafvelinfiammation och hillta hos di-ungar, tydligt att de uppkomma under mycket likartade f�rh�llan-den. Da denna uppfattning lor �frigt icke iiiveikar p� sjuk-domens f�rlopp och behandling, tro -vi det vara nog att p� siltt som skett omniimna densamma.

Utgimgeji kan blifva fullstilndig tillfriskning, da sm�r-torna och sviillnaderna uti lederna sm�ningom aftaga, efter ett lindrigt (kritiskt) diarrh�, en lindrig flytning fr�u n�s-borrarne eller eu riklig urin-als�ndring. V id andiu tillfallen blifva de unga djuren *visserligen b�ttre, men svaghet, be-sviniig r�relse och tjocka leder qvarblifva under hela lifvet, s� framt icke det onda efter stundom Hera m�naders sken-bar f�rb�ttring tager ny fart, s� att djuren slutligen duka under tor detsamma.

N�gon gang �fverg�r det onda uti ett lidande hos krop�pens ser�sa hiimor, foretr�desvis med utgjatningar i br�st-och l)ukh�lorna. Djuren do da vanligen genom vax'g�ring i de n�mnda kroppsh�lorna, i fbrening med synnerligt stark fiytning fr�u lungor och n�sborrai', riitvarbildning i lederna eller liggs�r.

210

H�LTA HOS DI�NGAK.

Frof/nosen kan i allm�iihet auses mindre god, da detta lidande �r ganska farligt, och mau b�r alltirl vara beredd p� eu d�lig utg�ug, cm symtomerna till ett allm�ut inre sjukdomstillst�ud �ro mer framti�dande; �r deremot det lo-kala iiiski�nkt till ett eller par beu ocli ej symierligen h�f-tigt, kau man hafva hopp, att genom eu �iidam�lsenlig be-haudliug r�dda det augripua djuret. Yarar sjukdomen l�nge, bibeh�lla djureu vanligen f�r hela litVet, �fven i b�sta fall, s� mycket men af deusainma, att de knappast kuuua anses ers�tta de kostnader och det besv�r, 'man egnar dem, hvar-f�re deras slagtniug i s�dana fall blifver f�r egaren ekono-miskt fiirdelaktig.

Behandling. Da den lokala behaudlingeu m�ste anses s�som synnerligt vigtig, b�r man �-aml�r allt s�rja f�r att de uuga djureu fa, vara s� mycket som m�jligt i stillhet p� rikligt, mjukt och torrt str�. De angripna ledema kau man omgifva med l�mpliga yllebindor eller ock omliuda dem med fuktiga, uieu urvridna linnebindor, som sedermera helt och hallet bet�ckas med fiera hvaii' yllebindor, s� att icke den yttre l�ften genom sitt tilltr�de kau framkalla u�gou afkyl-ning af den v�rme, som utvecklas genom det fuktiga om-slaget. Mau kau �fven rundt om de angripna lederna, se�dan h�ren, oni s� beh�fves, blifvit boitklippta, ingnida silad spanskfhige-salva, som man t�cker med en liunebinda. Mim har bland auuat �fven anbefallt ingnidning af kamferlini-ment, terpentiuolja samt anl�ggandet af fina haukar; men vi tro ej att dessa f�rtjeua f�retr�de f�r de af oss h�r ofvan rekommenderade tie behaudlingsmethoderna. Skidle absces-ser bilda sig, b�ra de �ppnas, men ej for tidigt, d. v. s. man l�ter Laden blifva fullkomligt mjuk f�rr�n man tillgriper kuifveu. Dylilca bulnader h�llas sedermera v�l rena och fuktas med en blanduing af svag sprit och fern till tio pro�cent karbolsyra.

luv�rtes hafva sm� doser kr�ksalt (5 till 10 centigram pro dosi f�r fill och kalfvar, 1 till '2 centigram for lam) uti fl�der- cller kamomillth� tie till sex ganger om dagen, visat

H�LTA HOS DIUKGAR.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 211

sig s�rdeles l�mpliga att framkalla verksamhet hos de iiire orgaaem�. �nderstumdouu kau man tills�tta kamferspiritus, n�gi'a droppar hos lam, eu thesked hos f�l och kalfvar till hvarje dosis, och detta har foretr�desvis verkat v�lg�rande i s�dana fall, da en lindrig svettniiig tiUkaunagifver att sjuk-domeu har ben�genhet att l�sa sig genom eu s�dan krisis. Skulle f�rstoppning torefiimas, �r det l�mpligt att genom ofta applicerade lavemeuter befordra tr�ckens afg�ng.

Denna behandling uuderet�djes genom att gifva de nnga dj�ren rostadt s�des-, eller �rtgr�pe med n�got salt, som lorel�gges dem i sm� in�ngder, s� att de kunna ef-ter behag sloka dem i sig. Man har �t'ven rekommenderat benmj�l, men vi tro detta b�st l�rapa sig f�r ingifning kt m�drarne.

Rent och frisjct vatten, s�v�l �,t moderdjnren som de nnga, och alia torbattringar, som kanna �stadkommas uti staUarnes mindie goda beskaftenhet och f�rh�llanden, �ro saker som i h�g grad bidraga till en gynnsam utg�ng af behandlingen, och derf�r aldrig f� uteblifva.

Det t�rekommer stundoni, att vid lederna bilda sig, som en slags eftersjukdom, mer eller mindre betydliga benupp-drifningar, och for att aH�gsna dessa bar man tillradt in-gifvandet af n�gra droppar jodtinktui- i br�ddeg flera ganger dagligen, �fvensom ingnidning af ii�gon salva, best�ende af ett eller annat jodpreparat med fett, p� sjelfva npph�jnin-garne.

Skulle uti ett stall, en ladug�rd eller ett f�rhus deima sjukdom ofta upptiilda, b�i man s�ka att inverka p� m��drarne redan f�re forlossningen och afhjelpa alia de fel i utfodringen, sk�tseln och vistelseorten, som kunna uppt�ckas, bereda moderdjnren tillf�lle till daglig r�relse i friska l�f�ten, och derjemte gifva dem benmj�l, salt, enb�r, barrtr�d-skott och dylikt bland fodret; akta dein f�r hvarje hastigt ombyte i utfodringen, s� till m�ngd som beskaffenhet, vid lorlossningstiden och straxt derefter. Skulle en s�dan for-�ndring i utfodringen intr�ffat f�re sjukdomens utbrott hos

212nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;BIHANG.

de uuga djurea, b�r man afbryta densamma och �terg� till den klenare utfodviugeii, sedan man l�tit moderdjuren ett par dagar n�ja sig med endast tint li� i sm�rre gifvor samt rent vatten.

BIHANO.

N�gra ord om tackans, suggans ocli ti-kens f�rlossning.

Yi hal'va i det f�reg�ende ateslutande sysselsatt oss med stoets och kons f�rlossning, dels emedan dessa oftare blifva f�rem�l f�r hjelp vid forlossnmgen, i f�ljd af den st�rre upp-m�rksamhet man egnar dem p� grtmd af deras i allm�nhet h�gre v�rde; dels emedan hufvudsakligen samma grunder vid iorlossningar m�ste f�ljas, hvarllire den, som har grund-lig k�tmedom om de st�rre husdjurens f�rlossning, �fven b�r kunna reda sig da bans hjelp anlitas f�r de mindre; dels derf�xe att sv�righeter jemf�relsevis oftare uppkomma vid forlossnmgen af de st�rre och �nnu mycket oftare hjelp s�-kes f�r dessa, da man deremot hos de sm�rre anser det raquo;icke vara v�rdtraquo; att besv�ra sig sjelf eller andra dermed. Likv�l upptr�da �fven sv�righeter ej s�llan vid f�rlossnIngen af tackor, suggor och tikar, s� att f�rlossningsoperat�r be-h�fver anlitas, hvarf�ro vi tro att n�gra ord i allra st�rsta korthet icke skola vara ov�lkomna.

Dr�gtigheten hos tackor varar omkring 147 dygn eller 21 veckor, hos suggorna ungef�rligen 120 dygn eller 17 veckor, hos tikarne vid pass G2 dygn eller 9 veckor. Det �r natur-hgt att hos dessa djur, liksom hos de st�rre, afvikelser i dr�gtighetstidens l�ngd kunna f�rekomma, s� att moder�djuren b�ra n�gon kortare eller l�ngre tid an vi h�r upp-gifvit. F�rlossningeu hos alia dessa djur g�r vanligen l�tt f�r sig. Det allm�nnaste undantaget utg�res af sm�rre tikar,

BIHANG.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;213

som oftast hafva, stora foster, en f�ljd af att de till�tas och sjelfva loredraga att para sig med st�rre hanhundar; n�got bidrager v�l �fven till de sv�ra iorlossiniigarue hos sm� tikar det s� allm�ima bruket att, s�v�l under dr�gtigheten som aunars, hindi'a dem ifir�n att erh�lla den for deras trefnad och v�lbetiunande n�dv�ndiga r�relseu.

Vid loiiossuingar hos tackor och suggor kau man, om de �ro sv�ra, vauligtvis temUgen l�tt ing� med handen uti lifiuodern och lifmoderhornen, s� framt ej moderdjuren skulle vara ovanligt sm� och f�rlossningsv�gariie mycket tr�nga, samt da bringa fostren i det l�ge, som �r l�mpligast f�r att befordra deras framfodaude; man kau da oftast afhjelpa de felaktigheter, som forekomma hos hufvud, hals eller ben, och vanligen v�llar det mycket ringa sv�righet att kring halsen och benen medelst ringsn�re och f�rlossningssond l�gga en snara samt att sedermera genom dragning i ringsn�ret och sonden, vid hvars �ga fostret s� att s�ga blifvit fastgjordt, utbefordra detsamma. Auv�ndandet af krokar anser jag mig bora i allm�uhet afstyrka, och om f�rh�llandena g�ra deras begagnande tillr�dhgt eller oundg�ngligt, m�ste de vara sm� samt begagnas med mycket omd�me och forsigtighet, om deras anlitaude ej skall medfdra skada. De kuima i all�m�uhet ej f�stas tillr�ckligt s�kert, da fostrets hud och ben ej g�ra motst�nd vid dragningen, utan s�nderslita fostren, hvarvid l�tt h�nder att moderdjuren skadas. �fven t�nger sammanpressas ofta f�r h�rdt och fast, s� att derigenom fostrets hud och ben skadas; man bor dertore vid f�rloss-ning af sm�rre djur alltid ytterst litet begagna krokar och t�nger och endast f�r att med fingrarne kanna fatta hufvud och lemmar, s� att sn�ren kriug dessa kunna l�ggas, men sn�rena f� ej-vara s� fiua, att de l�tt genomsk�ra huden.

Skulle hos sm�rre tikar f�rlossningen erbjuda mycket stora sv�righeter, �r det ofta om�jligt att utfora densamma, da man icke kau inf�ra mer an ett finger och i f�ljd deraf endast s�llan f�r godt tag i fostret, och �fven blott med sv�righet kau styra och reda sig med instrumenter. I s�dana

quot;J

214nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;BIHANG.

fall kan man, om f�rlossningsarbetet ej varat l�nge och om djureu �ro lifliga och kraftfulla samt ej f�r gamla, vidtaga kejsarsnittet. Vi anse oss ej hora tillr�da detsamma, om djuren Tarit l�nge sjuka, emedau da vanligen lifmodeni och de n�rbel�gna delarne angripits af inflammation, hvaiaf dju-ret oftast d�r. Man tillskrifver da Operationen den d�liga utg�ngen, ehum den egentligen v�llas af f�rsummelsen att i r�tt tid anlita hjelp eller t�lgripa den Tisserligen ganska bet�nkliga Operationen s� snart det heh�fves. Sjelfva Ope�rationen utf�res genom bnkv�ggens �ppnande i hvita Knien och f�r �frigt enligt samma regier vi ofvanfore uppgifvit.

Sielfva m�jligheten att r�dda djuret genom en s�dan operation �l�gger �fven forlossningsoperat�ren pligten att ej for l�nge eller for v�ldsamt arheta p� det Ulla djurets f�r-lossning, inuan hau skrider till lifmodersnitt, emedan man' derigenom riskerar att i senare fallet erh�lla ett ogynnsamt resultat.

Suggor skola �fven, om n�dv�ndigheten det fordrar, jem-forelsevis l�tt fordraga kejsarsnittet, endast detsamma fore-tages innau f�r mycket betydande f�r�ndringar inst�llt sig som foljd af forlossningsarhetet.

'S: 'ir #9632;#9632;1 i

E�TTELSE:

Sid. 59, rad 9 nedifr�n star: hufvud, las: liufvud, da det skall �ras tillbaka not lit'modern; -

Sid.

Afv�njningen.......................nbsp; nbsp; nbsp;51

Allantoidv�tskan....................nbsp; nbsp; nbsp;32

Alkntois...........................nbsp; nbsp; nbsp;31

Anm�nna reglor vid f�rlossnings-

hinder hos fostret.............nbsp; nbsp;102

Aimiiou ...........................nbsp; nbsp; nbsp;30

Bakdelsliisen, oviktiga ...........nbsp; nbsp;128

BetVukttiingeii........................nbsp; nbsp; nbsp;25

Bihang................................nbsp; 213

BIygden ...........................nbsp; nbsp; nbsp;14

Blygd, for trdng....................nbsp; nbsp; nbsp;83

Bniiisten............................nbsp; nbsp; nbsp;22

Buksuitt ............................nbsp; nbsp; nbsp;98

B�ckenuxelii ........................nbsp; nbsp; nbsp;12

Bilckcnbcnet .......................nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;5

B�ckenbensbrott ...................nbsp; nbsp; nbsp;7!)

Biickenct tramp;ngt och skeft.........nbsp; nbsp; nbsp;79

B�ckciih�lan ......................nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;9

B�ckenh�lana ben .................nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;S

Bjiekenhalebcneiis f�reningai'......nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;7

B�ckeniiig�ngeu .....................nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;9

B�ckeimtg�ugen .....................nbsp; nbsp; nbsp;10

B�rtving, Lunds...................nbsp; nbsp; nbsp;56

Chorion ..............................nbsp; nbsp; nbsp;29

Clitoiia ..........................nbsp; nbsp; nbsp;14

Corpus lutciun ....................nbsp; nbsp; nbsp;24

Cotyledones..........................nbsp; nbsp; nbsp;18

Diarrli� hos diungar.............nbsp; nbsp;203

Digifninges......................___nbsp; nbsp; nbsp;50

Drifv�rkarne........................nbsp; nbsp; nbsp;45

Dr�gtigheten ........................nbsp; nbsp; nbsp;26

Driigtigheteiis best�minande......nbsp; nbsp; nbsp;34

Dr�gtigketeos duration ...........nbsp; nbsp; nbsp;38

Dr�gtighetspcrioderna ............nbsp; nbsp; nbsp;40

D�dl foster.........................nbsp; nbsp;143

EfterbSi'dens (jvarstadnande___nbsp; nbsp; nbsp; 172

EftergiiVenhet, bristande hos lif-

niodcrmunnen....................nbsp; nbsp; nbsp;86

Efterviirkarne ........................nbsp; nbsp; nbsp;45

Fiugerknifveu........................nbsp; nbsp; nbsp;60

Fingcrkroken .......................nbsp; nbsp; nbsp;62

Fosterslemet ....................nbsp; nbsp; nbsp;49

Fosterl�gen, oriktiga...............nbsp; nbsp;108

Fostervattnet........................nbsp; nbsp; nbsp;30

Sid.

Fostret...............................nbsp; nbsp; nbsp;29

Fostrets dod ........................nbsp; nbsp;143

Fostrets styckuing ..................nbsp; nbsp;145

Framdelsl�gen, oriktiga ..........nbsp; nbsp;108

F�rhinnan ......................:. ..nbsp; nbsp; nbsp;30

F�rvattnet ..........................nbsp; nbsp; nbsp;30

F�rberedelser till f�rlossnings-

hjelp ..........................nbsp; nbsp; nbsp;71

F�rlossningen......................nbsp; nbsp; nbsp;42

Forlossniug i fosterhianorna......nbsp; nbsp; nbsp;48

F�rlossningsbromsen ..............nbsp; nbsp; nbsp;59

F�rlossniogsb�garen ...............nbsp; nbsp; nbsp;59

F�rlossningsgrimma, Schaacks ...nbsp; nbsp; nbsp;54 F�rlossningshinder hos fostret:

alhn�nna reglor ..................nbsp; nbsp;100

F�rlossningshinder hos moder-

djuret .............................nbsp; nbsp; nbsp;79

F�rlossningskrokarne ..............nbsp; nbsp; nbsp;66

F�rlossningskroken, den langa...nbsp; nbsp; nbsp;63

F�rlossningskryckan ...............nbsp; nbsp; nbsp;59

Forlossningslinorna..............nbsp; nbsp; nbsp;53

F�rlossningsoperationer � moder-

djuret ............................nbsp; nbsp; nbsp;95

F�rlossningsredskap ..............nbsp; nbsp; nbsp;53

F�rlossningssk�ran................nbsp; nbsp; nbsp;60

F�rlossningssonden..................nbsp; nbsp; nbsp;57

K�rlossningsspaden.................nbsp; nbsp; nbsp;58

F�rlossningss�gen ..............nbsp; nbsp; nbsp;66

F�rlossningstecken .................nbsp; nbsp; nbsp;42

F�rlosriiiingstangen .................nbsp; nbsp; nbsp;65

F�rlossningsviirkarne.............nbsp; nbsp; nbsp;44

F�rstoppning .......................nbsp; nbsp;202

Forv�rkarne ........................nbsp; nbsp; nbsp;45

Graviditas ...........................nbsp; nbsp; nbsp;26

Groddblasan ........................nbsp; nbsp; nbsp;25

Gula kropjien ........................nbsp; nbsp; nbsp;24

Hjulnafvet ..........................nbsp; nbsp; nbsp;69

Hymen ...............................nbsp; nbsp; nbsp;15

H�lta hos dinngar..........'.......nbsp; nbsp;207

H�ngbuk .............................nbsp; nbsp; nbsp;80

H�ftbladet ..........................nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;5

H �f tkorsbenbanden....-..............nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;7

Inledning..............................nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;1

Jufret .................................nbsp; nbsp; nbsp;21

mmm

216

Jafveriiiflainmation................ 168

Jufveru-'dera ....................... 167

Kalfningsfebei- ..................... 186

Kastning.............................. 157

Kastniiig, med konst framkallad 95

Kejsarsnitt ........................... 100

Knif, G�nthers .................... 61

Knif, Obermayers ................. 61

Korsbenet ........................ 3

Korsbarbenbandet ..................quot;'\gt;lg

Kramp hos lifmodermunnen...... 86

Krokknif, Pej-s .................... 68

Iiifmudeni ....................... 16, 27

Xifmodejbandeu................... 19

Xifmoderbl�dning ................. 163

lifmoderinflammatioa .......... 182

Lifuiodermj�lken .................. 33

lifinoderumstjelpning ........... 174

lifmoderomvridiiing ............... 86

Xil'modersSr och bristningar...... 166

Xinf�rare, G�nthers .............. 56

Xiquor amuii ....................... 30

Meconium .......................... 31

Membrana allantoides ........... 31

Micropyle ___...................... 25

3Ioderdjnrcts f�rbercdelse till f�r-

lossniagcu ...................... 75

Moderdjurcts iure nnders�kning 76 Modeidjurets v�rd efter f�rloss-

ningen.......................... 51

Moderdjurets reusning ............ 48

Moderkakan .................... 28

Modersprntan....................... 68

M�ngli�rd .......................... 47

Uafvelinflammation................. 205

Nafvelartererna ..................... 33

Nafvelvenen ....................... 33

Xafvelstrangen ................... 33

yafvelstr�ngens behandling ...... 46

Nafvelstriingsgel�et .............. 33

Xafvelstr�ngsslidan.................. 33

Njurarne........................... 32

Nybilduingar i slidan............... 85

Of�rm�ga hos moderdjuret att

resa sig .......................... 162

Operat�rens f�rberedelser till f�r-

lossningen ....................... 71

Ovala hiilet........................... 6

Parningcn......................... 24

Primordialnjurarne.................. 32

Ringsn�ret ..........................nbsp; nbsp; nbsp;54

Raraj�lken ........................nbsp; nbsp; nbsp;50

Saxknif, G�nthers.................nbsp; nbsp; nbsp;68

Skend�d............................nbsp; nbsp;199

Slidan ................................nbsp; nbsp; nbsp;15

Slidintiammation ...................nbsp; nbsp;181

Slidlifmodersnitt....................nbsp; nbsp; nbsp;98

Slidsnitt ...........................nbsp; nbsp; nbsp;97

Slidutfall..............................nbsp; nbsp;161

Slids�r och bristningar ............nbsp; nbsp;165

Slidvalveln ...........................nbsp; nbsp; nbsp;15

Spaken................................nbsp; nbsp; nbsp;70

Spenarne.............................nbsp; nbsp; nbsp;21

Spr�ngning af fosterbl�san, f�r

tidig ................................nbsp; nbsp; nbsp;83

Stort foster...........................nbsp; nbsp;106

Styckning af fostrel ...............nbsp; nbsp;145

Svaghet hos de nyf�dda djuren...nbsp; nbsp;198

Syskonkroken.......................nbsp; nbsp; nbsp;62

S�karen, Tr�gers ..................nbsp; nbsp; nbsp;67

Tillslntning af naturliga kropps-

�ppningarne.....................nbsp; nbsp;200

Torra fosterviigar ..............nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;84

�rang blygd......................nbsp; nbsp; nbsp;83

Tubie fallopianoe...................nbsp; nbsp; nbsp;19

Tvjllingar ...........................nbsp; nbsp;139

Tvftrlagcn ..........................nbsp; nbsp;136

T�ngband, Binz's ..................nbsp; nbsp; nbsp;54

Tang, tandad, Binz's...............nbsp; nbsp; nbsp;69

Tiing, Tallichs.......................nbsp; nbsp; nbsp;69

�ndersokning, f�rberedaude iurcnbsp; nbsp; nbsp;75

Urinbl�sentfall .....................nbsp; nbsp;164

�rinhinnan ........................nbsp; nbsp; nbsp;31

Uriiisn�ret ...........................nbsp; nbsp; nbsp;32

�tdrifningen af fostret ............nbsp; nbsp; nbsp;46

Uterink�rtlarne.....................nbsp; nbsp; nbsp;18

l'teriumj�lken......................nbsp; nbsp; nbsp;33

�tfallsf�rbandet...................nbsp; nbsp; nbsp;55

Vagina fnniruli nmbilioalis .....nbsp; nbsp; nbsp;33

Vesicula germinativa...............nbsp; nbsp; nbsp;25

Vilrkar, f�r starka ................nbsp; nbsp; nbsp;83

V�rkar, f�r svaga eller bristande 80

Wolfi'ska kropparne ...............nbsp; nbsp; nbsp;32

Yttre skador hos fostret .........nbsp; nbsp;197

�gget ................,.............nbsp; nbsp; nbsp;25

Aggledarne ..........................nbsp; nbsp; nbsp;19

Aggstockarne .......................nbsp; nbsp; nbsp;20

Aggsiickarne ......................nbsp; nbsp; nbsp;20

�ndtarmss�r och bristningar......nbsp; nbsp;166

oo^





	-#9632; .nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; (ftNa #9632; -.#9632;

	**9 eraquo;#* HANDBO�**

	F�RLOSSNINGSKONSTEN

	FOR YETERINAEER OCH UPPF�DARE AF HUS�J�E. MED 53 TRAS N ITT. AFnbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; � #9632; G. W. SJ�STEDT. rROFF.PSOR VID VETERIS�R-INSTITL'TET.

	STOCKHOLM. PA ��RFATTAKENS F�KLAG. 1875.


	*mm�mm*	*quot;.^\|i. j**
i

\ \

-4^feraquo;.



	*.V^ v.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;** �i



	STOCKHOLM, IVAR H�GGSTK�MS BOKTR�CKERT, 1875.



	IKLEDNING. Den veterin�ra fiiilossningskonsten utg�r ett lielt, sora bildas af olika delar af anatomi, physiologi, yathologi, chirurgi o. s. v., hvarf�ve mau skulle kxmua ause det miudre l�iup-ligt att afhaudla den som en s�rskild afdeluiug af djurl�kare-kousten; men sk�len att betrakta den som en s�rskild veten-skapsgren, som ett f�r sig best�eude helt �ro ganska goda, ocli vi vilja blott h�uvisaf till lium det beh�riga anviludan-det af de olika, ofvanf�re till en del ouin�mnda, delariie af djurl�karekonstens hufvudvetenskaper icke s� Uitt skulle kunna ske af hvarje enskild, �fvensom att de eifaren heter, som i detta h�nseende vinnas, hastigare odi b�ttre kunna tillgodog�ras i f�ljd af dess sjelfst�ndighet och s�luuda forr komma till albu�nt gagu. Af dessa �fvensom fiera andra orsaker kan mau s�luuda ause den som en sidoordnad och med de �friga greuarne af djurliikarekonsteu jemnb�rdig ve-tenskapsgren, som likv�l �nnu icke bekommit och troligeu aldrig erh�ller S2iecialister blaud djurl�karekonstens ut�fvare, hvaruti man �tminstone till n�gou del kau s�ka forklaringeu till det jemt�relsevis otillfredsst�llaude utveckliugstillst�ud, hvaruti deai �nnu befinner sig; ehuru den alldeles otvifvel-aktigt m�ste vara den �ldsta af de olika greuarne af djur-l�karekonsteu, da den med all s�kerhet redan ut�fvades af menuiskorua vid b�ijan af deras �fverg�ng till nomadtillst�n-det, Y�rt spr�k bar �nnu icke n�got arbete, som omfettar detta �mne i sin helhet, och �fveu den litteratur, som de �friga europeiska spraken eller �tminstone de tre bekautare, franska, tyska och eugelska, bar att erbjuda, �r ojeiuforligt mycket torftigare �u den som finnes att tillg� f�r de �friga grename af djurl�karekonsten.



	I. Om k�nsdelarnes byggnad. A. Om biickeuh�laus ben. Vi kuiina har ej i vidstr�cktare man syssels�tta oss med benstommen, an som �iv a�dvandigt f�r v�rt �udam�l, d. y. s. gifva en frainst�lluiug ai de delar af skelettet, ^om li�ra vara noggrannt bekaiita f�r dem, som vilja f�rskaffa sig kunska-per r�rande husdjurens f�rlossning och hvad som dervid bor iakttagas och underl�tas. De ben, som i detta h�nseende �ro vigtiga, utg�ras af Icorsbenet och h�ckenbenen. Man tinner stundom �fven de bakre l�ndkotoma raknade hit, men vi tro ej att detta har u�got egentligt sk�l f�r sig. De f�rsta svanskotorna bruka iltVen att f�ras hit ocb detta har grand f�r sig i de fall, der f�rsta svanskotan Lir sammanvuxen med korsbenet, men vi r�kua den da som en del af detta ben. Korshenet. Detta hen, som ar bel�get mellau l�iid-och svanskotorna, best�r hos stoet at' fern stycken samman-vuxna ryggradskotor; det ar trekantigt till formen, n�got l�ngre an dess bredd framtill och n�got hv�lfclt efter dess l�ngd. P� dess �fre yta bem�rker man fern styckea l�ngs inidtelliuien uppst�ende tomutskott, som nedtill �ro sanunan-vuxna, med nndantag af en eller par sm�rre �ppmngar, livilka �ro de qvarblifna sparen af rnmmet mellan kotrads-b�garne. Tornutskotten �ro sinsemellan f�renade genom band, som str�cka sig emellan deras fr�mre skarpa och bakre af-rnndade kanter. Tornutskotten �ro ofvantill tjocka och trub-biga, de mellersta n�gong�iig klnfna, ja stundom s�. l�ngt ned, att de tyckas dnbbla. P� �mse sidor om tornutskot�ten tinnes en lindrigt kr�kt f�ra, i hvilken p� hvardera si-



	1:



	53

	III. F�rlossningsredskap. F�rlossuiugshjelpaien beh�fvei', liksom livarje anuau ar-hetave lor iit�fningen af sitt yrke, vissa verktyg och red-skap. Hvar och en inser, att en noggrami k�niierloni om dem och deras anT�ndande iir af stor vigt fiir den, som vill fullkomligt k�iina n�r rle hora begaguas, oeh da med dem �stadkomma s� mycken iiytta som sig g�ra later. Vi tro del derfore vara p� sin plats, att sammanfora st�rsta delen af de uti den veterin�ra forlossningskonsten hittills rekommenderade verktyg och redskap, s� att den, som egnar sig �t detta yrke, m� knnna p�, ett stalle f� k�n-neclora om dem och derigenom blifva i stand att forskaffa sig dem hau vill anv�uda samt p� f�rhand s�tta sig in uti deras beh�riga begagnande, och dymedelst, om vi s� f� s�ga, b�ttre rustad intinna sig p� stridsplatsen. Att vi ej kunna upptaga alia, inses vid ringaste eftertanke; de �ro dels s� in�nga, att det mindre ntrymme, inom hvilket vi m�ste h�lla oss, hindrar oss derifr�n; dels iiro m�nga a� den beskaffen-het, att n�ppeligen n�gon anuau an deras uppfiiiiiare p� all-var tankt sig deras anv�ndande. F�rlossnhujslinorna (tig. 8) best� af tvemie 8 till 10 tot l�nga, lillfiiiger-tjocka hamplinor af fint ocl godt gods, forsedda med tvenne splitsade �glor, en mindre i den ena och en st�rre i den andra �ndan. Oglornas olikhet bar den tordel, att den ena �ndan ledigt kau forvandlas till eu rilnnsnara, utan att heia linan beh�fver stickas genom �glan. F�rlossningsliiiorna begaguas hufvud-sakligen s�som r�unsnaror, hvilka tllstas kring nosen, halsen eller benen p� fostret, hvarigenom dessa delar kunna dragas fram mot eller ut genom slidaa, eller ock endast fastg�ras,


	¹

	66nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; F�RLOSSNINGSS�GEN. i sender, v�nder sjelfva k�ftkroken s�, att denna iuti�iiger i ljumskvecket, och anl�gger derefter den audra p�'samma satt; sedermera for man en lina geuom �gouen och p�triider den ovala ringen samt skjuter denna s� l�ngt upp som m�j-ligt, hvarefter man genom dragning uti linan eller dess upp-vindande kring ett hjnlnaf s�ker uttaga fostret. Da man begagnar denna t�ng vilja vi likv�l tillr�da, att ej allt f�r st�r kraft anv�ndes vid dragniagen, utan om det skulle visa sig om�jligt att p� detta siltt aflagsna fostret, heldre i tid f�retaga dess styckiiing. Sjelfva tangen kan n�stan anses �fver��dig, emedan den i det n�rmaste kan ers�ttas af li-norna eller de duhhla krokarne. F�rlossningss�gen (tig. 28) �r ett af stuteri-h�stl�karen Persson p� Str�msholm 1 forlossningspraktiken iniordt in�strument, som hlifvit en synnerlig favorit hos alia som be-gagnat detsamma, och hvilket vi ej tveka att betrakta som

	Fig. 28. en verklig vinst f�r den veterin�ra forlossningskonsten. F�r�lossningss�gen utg�res af en vanlig kirargisk kedjes�g af om-kring 12 dec.-tums l�ngd, ³'4 linies bredd och '/, linies h�jd. De olika l�nkarne h�ra vara n�got tunnare apptill an nedtill viel den yta, der s�gt�nderna finnas; dessa st� p� samina satt som i den s. k. fogsvansen. Uti hvardera �ndan af s�gen finnes i stallet f�r handtag tveune sm� ringar af n�got mer an 1 linies inre diameter, f�renade med �ndl�nkarne p� samma satt, som de �friga l�nkarne �ro iorenade sins-emellan. Dessa ringars �ndam�l �r att upptaga en fin lina eller ett gr�fre sn�re. Vid begagnandet bringas den l�mpligast medelst ring-sn�ret, som fastg�res i den ena ringen, i det l�ge, att s�g�t�nderna �ro v�nda mot den del, som skall genomsk�ras; sedermera f�stes ett sn�re �fven i den andra �nd-ringen.



	68nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; KROKKNIFVEN. som �fverfl�digt och f�ga anviindbart, Ak vi uti den stora, tmbbiga f�rlossniugskroken i f�reuiiig med ringsu�ret hafva-ett, enligt v�r �fvertygelse, vida mer praktiskt redskap. Modersprutan �r en vanlig lavementsspruta, f�rsedd med eu n�g�t l�ng och vid, med m�-nga sm� h�l genom-borrad pip; men denna �r, enligt v�r uppfattning, helt och

	Fig. SO. hallet �fverfl�dig, da hvarje lavements- oeli brandspruta kau g�ra fullkomligt samina gagn, synnerligast om man f�rser sig med n�gra 1 fot l�nga af tiiid svarfvade pipar af den form, hg. 30 angifver, hvilka kunna l�mpas till hvarje kor-tare sprutpip och en qvarlemnas p� det stalle, der insprut-ningar uti slidan eller lifmodern �ro nodv�ndiga.



	Fig. Sl.



	Feys hr�kknif (hg. 31) och G�nthers saxlmif (tig. 32, a och b) arc stora, omkring 3 fot l�nga och mycket tunga iustrumenter, hvilkas fonner gauska v�l kmina ses af de bi-fogade tr�snitten och hvilkas uppgift �r att afsk�ra de dclar af fostret, som man bringar mellan deras k�ftar. Den f�rra



	102

	C. F�rlossningshinder hos fostret. Vi hafva nu lemuat en framstallniiig af de forh�llanden och �tg�rder, som � moderdjurets sida f�retradesvis iortjeua uppm�rksamhet vid, lorlossuingslijelp, och skola nu syssel-s�tta oss med de omst�ndigheter, som g�ra forlossningens befordrande genom konsthjelp n�dv�ndig, da orsaken hufvud-sakligen ar att s�ka hos fostret. Da de orsaker, som v�lla sv�ra f�rlossmngar hos v�ra husdjur och i f�ljd deraf erfordra konsterfaret bitr�de, of-tast hafva sin grund hos fostret, skola vi har till en b�rjan i n�gra allm�nna reglor sammanf�ra det hufvudsakliga, som vid f�rlossningshjelp �r att iakttaga, s� vidt mojligt uteslu-tande s�dant, som f�rut blifvit omn�mndt. Vi g�ra detta, emedan vi tro det hela derigenom blifva �sk�dligare, och det blir l�ttareatt i de s�rskilda fallen v�lja de l�mpligaste medlen f�r operatoren, hvilken, s�lunda b�ttre f�rberedd, kau g�ra sitt bitr�de mera gagnande �fven da hau, b�rjande sin bana, �nnu icke disponerar en st�rre erfarenhet, f�rv�rfvad under en l�ngvarig ut�fning af f�rlossningsverksamhet. Allm�nna reglor. a) Har man vid unders�kningen funnit, att n�gra delar af fostret hafva ett oriktigt l�ge, hol�den fdr�ndring, man afser alt genomf�ra, ske s� tidigt och s� hastigt som m�jligt och framf�rallt innan fosterv�tskorna afg�tt, ty derefter blifver utrymmet s� litet och moderdjurets krystningar hafva s� pressat lifmoderv�ggarne intill fostret, att eidigt v�r erfarenhet ofta intet annat �terst�r, an att stycka fostret, och �fven detta blifver n�gon g�ng om�jligt. b) Skola delar, som finnas uti lifmodern, inf�ras genom lifmodermunnen uti slidau, �r det vanligen u�dv�ndigt att skjuta en del af de redan i slidan befintliga tillbaka mot lifmodern, men f�rr an detta sker b�r man medelst f�rloss-ningslinonia l�gga en snara kriug hvarje del, s� att man med l�tthet kan h�lla reda p� dem och, n�r de oriktigt be-



	120	ENSIDIGT KN�L�GE.

	Viel detta l�ge m�ste mau noga uudera�ka, for att �fver-tyga sig om, humvida fostret �r mer eller mindre indrifvet i f�rlossningsv�garne och b�ckenet; ju l�ngre det intr�ngt, ju t�tare lifinodern lagt sig kring detsamma, ju st�rre sjelfva fostret �r och ju mindre rum man f�ljaktligen har for dess tillbakalorande, dess sv�rare �r f�rh�llandet och dess mer anstr�ngande det arbete, som beh�fves for f�rb�ttringen af fostrets l�ge och dess framf�dande.



	Fig. 42. Man kau dervid g� till v�ga p� olika satt: l:o. Man s�ker att utr�ta det i kn�ledeu l��jda benet och bringa detsamma i siu normala st�llning. Dervid g�r man till v�ga s�luuda: mau s�ker med handen fora heia fostret tillbaka mot lifmodern, och sedan detta lyckats till den grad, att kn�et p� det b�jda benet befinner sig framom b�ckeukanten, omfattar mau skenbeuet med handen samt s�ker att r�ta benet i kn�leden, och om detta lyckas, l�ter man banden glida ned mot och �fver kotleden, s�ker att f�



	128	NORMA.LT BAKDELSL�GE.

	deklage, f�rfar man dervid s� som vi f�reskrifvit for genom-f�randet af moderdjurets f�rlossning.

	B. Bahdelsl�gen. Denna ben�mning har man gifrit de fostrets l�gen, der den unders�kande vid forlossningen f�rst p�tr�ffar delar af



	Pig. 46. bakbenen, biickenet eller svanseu. Dessa kunna, liksom de olika delar, hvilka tillh�ra framdelen, erbjada mycket olika l�gen, ock man bar derf�re en st�r m�ngd s�dane, afbvilka vi h�r skola anf�ra de vigtigaste efter samma grander, som vi f�ljt vid redog�randet f�r framdelsl�geua. a) Fullkomligt eller normalt bakdelsl�ge (fig. 46). Vi gifva det detta namn derf�r, att forlossningen dervid i allm�n-bet g�r lika l�tt som vid det normala framdelsl�get, eburu det �fven i den form vi bar mena �r n�got fr�n det r�tta



	130	ENS1DIG� HASL�GE.

	gen f�r�ndring i de �tg�rder, som kunna tillgripas, hvarf�r vi h�r gemensamt afhandla dem. De olika f�rfarauden, som kunna v�ljas f�r att tefordra fostrets framf�dande, �ro f�ljande: l:o. Man s�ker att medelst kryckan fora heia fostret iu�t mot lifmodem, p� sanuna g�ng man med handen f�rer det i hasleden b�jda i denna riktning, till dess utrymmet blifver s�. stort, att man ledigt kan fatta det b�jda benets



	Fig. 47. skenben med bela banden, och trycker dervid hasspetsen fram�t och upp�t, s� att skenbenet strackes bak�t, samt gli�der med banden ned�t mot karleden, b�jer kotleden s� st�rkt tillsammans som m�jligt, leder den f�rsigtigt �fver b�ckenkanten inuti sbdan och stracker derefter benet, s� att det intager samma st�llning som det riktigt innelig-gande benet. 2:o. Skulle det icke vara m�jligt att str�cka benet, s� kan man, om f�rlossningen �nnu icke varat l�nge och s�-



	�#quot;#9632;



	craquo;	\

	*W�m*


	^TW	*^^^^^^f^^^^mtmmmmimam*

	1-



	BIBLIOTHEEK UNIVERSITEIT UTRECHT

	2856 845 3



	132	HALFT B�CKENL�GE.

	ho. Ar utrymmet i lifmodern �imu stort, eller kau mau mellau v�rkarne arbeta och med konst qv�fva krystuiugarue, m�ste mau f�rs�ka att str�cka det uuder fostrets kropp lig-gaude beuet. Dervid g�r man till v�ga p� foljaude satt: man l�gger, helst genast, en sliuga om bakbenet, s� att man kan draga detta bak�t, sedan man placerat linan uti has-vecket; men p� samma g�ng deuna dragning sker, m�ste mau med forlossningskryckau skjuta fostret iu�t. Da mau



	Fig. 48. p� detta satt lyckats f� hasen bak�t, s�ker man att fatta skenbenet, s� som vl ofVan sagt vid ensidigt hasl�ge, och framf�rallt vakar man �fver, att icke nyssn�mnda l�ge m� uppkomma under det man h�ller p� att draga benet bak�t, innau man fattat med banden om skenbenet. 2:o. Skulle fostret vara l�ngt indrifvet i b�ckeuet, eller har forlossningsarbetet varat l�nge och �r fosterv�garues slemhiuna irriterad � med ett ord, �ro vilkoren f�r str�ck-ning af det underslagna bakbenet mycket sv�ra eller om�j-liga, skrider man till fostrets utdragning i det omn�muda



	II 134nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; OMT�NDT BAKDELSL�GE. oriktiga lagena, till detta. Hvad som dermed forst�s �r tyd-ligt af hvad vi ofvun sagt om det halfva eller ofullst�ndiga b�ckenl�get. Vid det, som nu syssels�tter oss, �ro bakbenen liggande l�ngsefter kroppen under buken p� fostret, och den enda for banden tillg�ngliga delen att omfatta �r svausen. l:o. Den f�rsta �tg�rden �r att toinga en Una i begge basvecken, med hvilken man drager benen bak�t, under det man samtidigt skjuter b�len fram�t och s�ker att p� detta satt framkalla ett normalt bakdelsl�ge. Detta lyckas dock endast vid rymliga fosterv�gar, jemf�relsevis litet foster ocb nyligen b�rjadt f�rlossningsarbete. . 2:o. Kan man ej, da de omn�mnda vilkoren icke f�re-finnas, �stadkomma den f�rb�ttring i l�get vi ofvan tillr�dt, m�ste man s�ka att f� fostret framf�dt i sin hmehafvande st�llning, och detta anfingen genom dragning i svausen, underst�dd i n�dfall af f�rlossningst�ngen eller de dubbla f�rlossningskrokarne, som anl�ggas i flanken och genom hvilka man kan ut�fva en mycket kraftig dragning; men skulle dessa icke finnas till hands eller kanna anl�ggas, �tei-st�r intet annat an 3:o. Styckning, som kan ske derigenom, att man inf�r den l�nga, raka kroken genom �ndtarmen hos fostret, fattar med denna p� l�mpligt satt tag inne uti b�ckenet och dra�ger derefter kraftigt; eller spr�nger man b�ckens�mmen samt skjuter b�ckenh�lftema om hvarandra och sammantrycker p� s� satt b�ckenet och bakdelen, s� att denna m� kunna l�ttare genomg� fosterv�game; eller ock afl�gsnar man ett bakben och g�r derigenom fostret l�mpligt att genomg� b�ckenet. f) Omv�ndt bakdelsl�ge (flg. 50). Detta l�ge utm�rker sig derigenom, att fostret. ligger p� ryggen. Benen, hvilka oftast hafva samma l�ge som riktigt inkomna framben, kunna i hastigheten missleda och v�lla antagandet af ett framdels-l�ge med hufvudafvikelse; men den unders�kning, som b�r f�reg� hvarje f�rlossningsverksamhet, �dagal�gger genast att man har bakben och icke framben att g�ra med. Behand-

	� i



	OMY�NDT EAKDELSL�GE.	135

	lingen, som �fver hufvud taget �r l�ttare an den yid om-v�ndt framdelslage, best�r uti: l:o. V�ndning, som ofta l�ter utf�ra sig. Mau under-s�ker f�rst �t Irvilket hall vridandet af fostret erbjuder min-sta sv�righet, p� det satt vi ofvaufbre angifvit vid omv�ndt framdelslage. Har man best�mt detta och vill t. ex. v�nda fostret �t h�ger, fattar man med hela handen kring h�gra skanken, trycker denna ned�t p� samma g�ng man l�ter ett



	Fig 50. bitra,de fatta tag i venstra benet och f�ra detta ut�t och upp�t, s� att fostret p� detta satt vrides kring sin axel. Skulle det pressats f�r l�ngt in uti fosterv�garne, kan man begagna forlossningskryckan, som anv�ndes dels for att trycka fostret in�t, dels som h�fst�ng f�r att underst�dja vridningen. Sedan man p� detta satt lyckats att vrida fostret, behandlar mau det p� samma satt som vid normalt bakdelsl�ge. 2:o. Skulle v�ndningen ej vilja lyckas, kan man s�ka att genom dragniug befordra fram fostret, till dess b�ckenet �r fritt, hvarefter man vrider detsamma. Detta f�rfarande

	.



		136nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;TV�BL�GEN. lyckas stuudom, da, f�rh�llandeua �ro gyunsamma, d. v. s. da fostret �r litet samt fosterv�garne rymliga och �miu ej p�verkade af f�rlossningsarbetet. 3:o. Medf�ra ej de im omtalta utvagarne det �nskade resultatet, eller �ro de ej anv�ndbara, m�ste man skrida till styckning: borttagande af ett af bakbenen samt fostrets v�ndning sedan man f�tt en del af detsamma igenom foster�v�garne. Detta l�ge kau vara fbrsv�radt genom att fostret diagit ett eller begge bakbenen �t sig upp emot buken eller b�ller dem b�jda i hasleden. Innan andra �tg�rder vidtagas, m�ste bakbenen str�ckas, och man b�r da g� till v�ga s�, som vi ofvan angifvit vid basl�ge; utf�randet af str�ckningen �r i allm�nhet l�ttare an vid vanligt basl�ge, �tminstone da mo-derdjuret b�ller sig st�ende. F�r vriduing af fostret beh�f-ver moderdjuret stundom l�ggas, ocb sedermera forflyttas i ryggl�ge, med benen upplyftade medelst en mellan dem tr�dd spak. Vid omv�ndt bakdelsl�ge f�rekommer �fven aMkelser i svansens 06b bakbenens l�ge. I s�dant fall f�rfar man after samma grunder, som f�rut uppgifvits, till dess man f�rvandlat fostrets l�ge till ett omv�ndt bakdelsl�ge r�tt ocb sl�tt, samt behandlar derefter fallet s�som ett s�dant.


	C. Tv�rl�gen. Dessa utm�rka sig derigenom, att bvarken fram- eller bakdelen p� fostret antr�ffas vid unders�kningen, utan van-ligen delar af b�len eller ock flera af benen. a) Ryggl�ge. Dermed fbrst�r man det l�ge bos fostret, da den unders�kande med banden p�tr�ifar en eller auuan del af ryggen. Har genom l�ngvarigt f�rlossningsarbete eller ofomuftiga ingrepp uti detsamma fosterv�tskoma afl�gsnats och bfmodern sammandragit sig kring fostret, kan detta l�ge med sk�l anses som ett af de sv�raste, som kunna f�rekomma.



	SIDOL�GE.	139

	c) Sidol�ge. Vid detta p�traffar man vid unders�k-ningen i stallet f�r ryggen eller buken en del af fostrets sida; detta l�ge kan da st� n�rmare antingen rygg- eller bukl�ge och m�ste derefter behandlas. Hvad vi s�lunda ofvanf�re sagt i detta b�nseende, eger �fven h�r full till�mpning, och Operatoren m�ste s�ka att p� de f�rut af oss uppgifiia grun-derna uppg�ra sin plan och utf�ra den med f�stadt afseende p� de gifha f�rh�llandena uti hvarje s�rskildt fall.

	D. Tvillingar. N�gon g�ng framkallar detta f�rh�llande sv�r f�rloss-ning, men vanhgen �ro fostren mindre an vid enkelb�rd, s� att f�rlossningen i allm�nhet g�r l�tt, da ett fester blifvit framf�dt. Hvad som stundom v�llar sv�righeter �r, da tvenne ben samtidigt intr�ngt i f�rlossningsv�game, beroende derp�, att fostren ligga med sina likn�mnda delar jemte hvarandra uti lifmodern. Den behandling. som uti s�dane fall till en b�rjan b�r vidtagas, best�,r deruti, att sedan man genom unders�knin-gen �fvertygat sig om hum fostren hgga, man tillbakaskjuter det som minst intr�ngt, under det man i f�rlossningsv�game inf�r de delar, som b�ra inkomma af det foster, hvilket mest iug�tt deruti och hvars framf�dande man s�lunda f�rst m�ste genomf�ra. � I afseende p� de s�rskilda fostren b�r man till�mpa de regier, vi ofvanf�re gifvit i afseende p� sv�r enkelb�rd, s� att i detta b�nseende hafva vi ej n�gra s�iv-skilda f�reskrifter att gifva. Har man blifvit tillkallad f�r forlossning af en ko, b�r man alltid, sedan f�rlossningen skett, unders�ka lifmodern, synnerligast om kalfven �r liten, f�r att erfara om icke �miu ett foster m�jligen finnes, Tvillingb�rd hos ston �r deremot myeket s�llsynt, men hos kor kan man egentligen aldrig vara s�ker derf�r, och vi skulle kunna anf�ra m�nga exempel p� hvarth�n underl�tenhet i detta b�nseende fort.



	140	MISSFOSTER. E. Misshildningar

	hos fostret gifva ofta anledning till sv�righeter vid f�rloss-iiingen, men � ena sidau f�rekomma de s� s�llan hos v�ra st�rre husdjur, och � andra sidan �ro de af s� olika heskaf-fenhet, att vi h�r icke kunna anf�ra alia, utan endast n�gra af de vigtigaste afdelningame. Som allm�n regel kan man foreskrifva en synnerligt omsorgsfnll och noggrann under-



	Fig. 52.

	s�kning och derefter ett raskt utforande af den plan, man p� grund af den f�reg�ende imders�kningen uppgjort. a) Tvillingsmissfoster (fig. 52). Dessa besta uti sam-mansm�ltning af tvenne fosterkroppar till en, p� det satt, att en del ar gemensam for hegge de sammanvuxna krop-parne, men en annan del dubbel. Uti detta h�nseende kan mycken olikhet f�refinnas, s� att da i ett fall endast ett af bakbenen eller svansen �ro dubbla, kan uti ett annat fall alia delame Tara dubbla, med undantag af det gemensamma hufvudet. Tvillingsmissfoster kunna �fven f�rekomma, der



	F�RTORKADT FOSTER.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;143 Gifva dylika missb�rder n�gon g�ng anledning till hin-dei vid f�rlossningen, quot;b�r det ej blifva n�gon sv�righet att, sedan styckning utf�rts, afl�gsna det s�nderdelade.

	F. Fostrets d�d. Deuna kan under dr�gtigheteif intr�ffa af mycket olika orsalcer, och det dervid framkallade f�rloppet �r �fven myc�ket olika. Fostret kan n�mligen genast utdrifvas och s�-limda en kastning (ahort) inst�lla sig, eller ock kan fostret qvarstadna uti lifinodern och der underg� �tskilliga f�r-Yandlingar, beroende p� en m�ngd s�rskilda f�rh�llanden. Det �r endast i sednare fallet som fostret kan gifva anled�ning till f�rlossningssv�righeter: qvarstadnar n�mligen det-samma, underg�r det en resorption af alia sina mjuka delar, s� att stundom intet annat an de till en massa hoptryckta benen bilda ett s. k. stenfoster (litho- eller osteo-pe�ion). I detta sednare fall blifva moderdjuren vauligen icke f�rem�l for forlossnings�tg�rder, emedan dessa stenfoster qvarstadna utan att medf�ra n�got m�rkbart st�iTe obehag f�r djuren, till dess de vid dessas slagtande uppt�ckas. Ett annat f�rh�llande kan �fven uppkomma, synnerli-gast om l�ften f�,tt tilltr�de i lifmoderu, da det h�nder att fostret underg�r samma process, som om det afg�tt: det uppl�ses och f�mittnar. Yi hafva derf�re trenne olika f�r-h�llauden, som kunna blifva f�rem�l for f�rlossningsoperat�-rens iltg�rder, n�mligen: ett ofullst�ndigt f�rtorkadt foster, som skall framf�das; ett foster, hvars uppl�sning endast b�ijat och hos hvilket i f�ljd deraf en m�ngd gas ntvecklat sig ander huden, ett emfysemat�st foster; och ett som redan b�rjat fdrruttua och som, blandadt med'moderdjnrets v�tskor, at�iyter som r�tvar. a) Ofullst�ndigt, f�rtorkadt foster. S� kallar man det tillst�nd hos det d�da fostret, da fosterv�tskorna �ro till st�rsta delen resorberade och det halftorkade fostret stelt

	m



	D. Om fostrets styckning. Deuna operation bor icke verkst�llas, s� framt mau ej geuom uiuleis�kniug och fiirs�k �fvertygat sig om, att livarje aunat medel att furl�sa moderdjuret icke kau medf�ra det usyftade �ndam�let. Da mau best�mmer sig fiir det �nuu lefvaude fostrets' styckning, bor man uaturligeu uuderr�tta djuregareu derom, s� att i h�udelse hau skulle anse fostrets r�dduing vigtigare an moclerdjurets, mau i detta h�nseeude kau tasta afseende p� haus �uskningar. De fiesta fall, der fostrets styckning kommer i fr�ga, visar sig hos kor, och oftast ar den hos dessa djur efter f�r-lossningen uppkommaude rikligare mj�lkafkastuingeu hufvud-saken f�r egareu, s� att man n�stan alltid kau s�ga, att fo�strets v�rde �r mycket ringa. Att i s�daue fall f�r l�nge tveka eller uppskjuta med tillgripaudet af styckning, �r icke att tjena egareu, ty uppskofvet kan ofta fi^-amkalla utmatt-uing af moderdjuret, p� samma g�ug det g�r sjelfva Opera�tionen sv�rare och v�llande starkare retuing af fortplant-ningsredskapen. Mau kan som regel i afseende p� styckuingen uppst�lla, att denna operation aldrig biir vidtagas utan att den �r n�d-v�iulig och icke n�gousiu b�r uppskjutas s� l�nge, att eu god ntg�ng af deusamma blifver os�ker. Yi hafva i det f�reg�ende Hera ganger omu�mut styck-ningen, men anse det likv�l vara sk�l att p� ett stalle sam-manf�ra alia de �tg�rder, som tillh�ra denna gemensamma rubrik, ty annars skulle de hafva upprepats f�r hvarje s�r-skildt fall, som kunde erfordra deuna �tg�rd, och operatoren skulle kanske ej hafva sitt f�rfaraude s� hastigt klart f�r sig, som omst�ndighetema stundom fordra. F�rlossuingar taga ofta operat�rens sj�lsn�rvaro i mycket b�gt anspr�k. a) Hufvudets styckning. Om hufvudet geuom abnorma bibang, geuom sjuklighet eller �fverdiif\^reu storlek ej kan i oskadadt tillst�nd genomg� fosterv�garne, m�ste man skrida till dess s�nderdelande. Den lindrigaste �tg�rden best�r uti . 10



	GEX0.MSK�R1NG AF REFBENEX.	153

	den forra star inue uti fostrets b�ckeuh�la och den sednare deiemot rakt emot dess fr�mre kant, uti sjelfva sommen; genom sm� sakta slag p�, knifvens skaftklack drifver man den genom h�ckens�mmen, emellan�t med handen nnder-s�kande dess framskridande, s� att de sista slagen, som Mlborda genomsk�ringen, ej kunna v�lla n�got obehag der-igenom, att knifven tor tv�rt lossas. Ett tredje l�rfarande �r att begagua torlossningss�gen. Man g�r dervid till y�ga p� f�ljande satt: sedan de mjuka delarne blifvit afl�gsnade och en del af inneh�llet i fostrets backen uttagits, infdr man, med tillhjelp af f�rlossningssonrleii och ringsn�ret, s�gen genom ovala h�let, s� att den kommer att med sin ena �nda ligga under och med den andra 'offer fr�mre kanten af n�mnda h�l (isbenet), genomsk�r denna samt anl�gger, sedan detta skett, s�gen p� nytt och genom�sk�r den bakom ovala h�let liggande del af b�ckenets nndre v�gg (b�rbenet). Sedermera skjuter man b�ckenkanterna �fver hvarandra, hvarigenom bakdelens omf�ng minskas, och s�ker att genom dragning afl�gsna fostret. f) Genomslc�ring af refbenen. Denna operation kan komma i fr�ga om fostrets br�stkorg �r s� st�r, att den icke kan genomg� f�rlossningsv�garne. Man skulle visser-ligen kunna spr�nga br�stbenet i midtellinien p� samma satt, som vid �ppuande af b�ckenet, men br�stets omf�ng minskades da ej synnerligt, och de undre benkanterna skulle kunna skada den nedre v�ggen af fosterv�game. Man f�redrager dertore f�ljande f�rfaringss�tt; huden l)� halsen genomsk�res s� mycket, att man genom den p� detta satt �stadkomna �ppning kan iniora f�rlossningsspadeu och skiljer medelst denna huden fr�n de underliggande de�larne, �nda bortom sista refbenet och till den bredd, att i det derigenom bildade rummet f�rlossningssk�ran kan in-loras, hvarefter man st�ller denna s�, att den fria spetsen �r riktad mot fosterkroppens midtellinie. Sedan genomsk�r mau, medelst sakta slag mot sk�rans klack, refbenen, och bringar derefter kanterna om hvarandra, s� att derigenom

	#9632; wag



	OF�RH�GA ATT RESA SIG.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;1�3 obekaat f�r egarne, da de soramaren f�rut blifvit l)et�ckta p� lietet. Orsaken hvarfor iDiders�kning geiiom �mltarmeu loretogs var, att symtomenia g�fvo auledning tormoda lor-tr�ngiiiug af bakre aorta och dess forgreningar. BehaiKiliiigen best�r uti gnidning af benen med halm-viska, s�rdeles de uuderliggaude, emedan det l�tt kau b�nda att f�rh�llandet �r beroende pa domning af dessa, da djuret after frofteriugen latt reser sig. Slaille detta likv�l ej bjelpa, m�ste man s�rja f�r rikligt och godt str� samt att djureu dagligen ett par ganger v�ltas fr�n den ena sidan till den andra, hvarvid alltid str�et f�myas f�r den sida, pa hvilken djuret skall ligga. Da djuren skola v�ltas, m�ste man alltid t�rst afbryta idislingen, likv�l utan att skr�mma djuren, emedan en ko, som under en s�dan omv�ltning raquo;�gonblick-ligtraquo; dog, vid Obduktionen visade en ni�ngd idisladt foder i luftstrupen och luftr�rsgrenarne. Visar det sig att eu s� liggande ko aftager i kraft och hull samt att en d�lig utg�ng �r att bel�ra, m�ste man med konst t'ramkalla kastning, synnerligast om l�ngre tid �ter-st�r innan dr�gtighetstiden �r utlupen.

	B. Sjukdomar under iorlossniiigen. 1. Bl�dning fr�n Ufmodern eger alltid i n�gon i'inga man nun, emedan vid skiljandet af lifmoder- och ibster-hinnor alltid k�rl s�nderslitas. En ringa bl�dning kan s�-lunda betraktas som n�got normalt; men n�gon g�ug kan at' olika orsaker bl�dningen blifva s� stark, att den verkar meuligt, ja till och med blifver lifst�rlig (f�rbl�dning), hvar-tore vi ansett oss b�ra h�r omn�mna densamma. Den v�llas vanligen geuom skador, som uppkommit hos lifmodern, antingen genom fostret eller som en f�ljd af de vid torlossningeu vidtagna �tg�rderna. Skadorna � lifmodern m�ste man genom unders�kning utforska, om de �ro genomg�ende eller endast angripit lif-



	i

	M.IOLKBRIST, J�FVER-CEDEM.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; 167 nied svaga l�sniiigar af kai^-bolsyi^-a i svag sprit eller Hor-zink i vatten.

	C. Sjukdomar efter f�rlossningen. 1.nbsp; nbsp;Mj�lkhrist. Det h�iirler s�v�l hos stou som kor, att de vid forlossuingen sakna mj�lk i jufret, och att detta, i stallet for den fyllighet och fasthet, som annars utmiirker detsamma, �r tornt och sladdrigt. Orsaken h�rtill �r oftast att s�ka uti f�r tidig f�rlossning, n�gon g�ng �r det hero-ende p� allm�n svaghet, en annan g�ng p� d�lig utfodring under tiden n�rmast f�i^-e f�rlossningen; stun dom kan man ej finna n�gon antaglig forklaringsgrund. Behaudlmgen- best�r uti riklig, kraftig och flytande ut�fodring, livarvid man likv�l h�r uudvika lor hastigt afbrott, utan l�ta �fverg�ngen ske sm�ningom, hvarjemte man hos kor s�rjer f�r ofta lornyad uoggrann utmj�lkning. Hos stoet s�rjer vanligen f�let ior utmj�lkningen, endast egareu best�r moderdjuret det heh�fiiga fodret. Skulle detta fel visa sig hos f�rstf�derskor, och skulle den omn�mnda behandlingen ej niedf�ra riet �syftade �ndam�let, h�r ett dylikt djur ute-slutas fr�n afvel. 2.nbsp; nbsp; Jufver-oedem visar sig som en betydlig svulst dels i sjelfva jufret, dels under buken hos kor samt omfattar van�ligen �ffen de n�rbel�gna delarne, f�refr�desvis den del af bidceii och br�stet, som stracker sig fr�n jufret till fram-benen. Den uppkommer stundom f�re f�rlossningen, annars, men vi vilja ej saga oftast, steixt efter densamma, och varar n�gi'a dagar samt forsviuner allt efter som mj�lkningen blifver rikligare. N�gon behandling beh�fves vanligen icke, blott man ofta fornyar mj�lkningen. Denna svullnad gifver stundom egareu anleduing till mycken oro, men den kan ej betraktas som p� n�got satt farlig, da den icke �r ett sym-tom till n�gon inv�rtes sjukdom; skulle detta senare vara h�ndelsen (hjerts�cks-vattusot, perlsot), m�ste behandlingen

	#9632;J



	JUFVERINTLAMMATION.nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;169 ett bl�hvitt serum och ilockor, som erh�llas vid f�rs�k att ur spenarne utpressa uijolkeii. Deu feber, som visar sig, ar vanligeu liudrig och kortvarig. Den tredje formen, oilman jufverinflamniation, utmar-ker sig derigenom, att �mheteu och h�rdiiaden uti den an-gripna delen �ro betydliga, rodnaden stark och vid mj�lk-ningen, som f�rorsakar djuren st�r sm�rta, kan man endast ntkrama n�gra droppar gnlaktig, vatteidik mj�lk med n�gra traslika sm�rre �ockor. Vid denna form �ro bade k�rtel-massan och den subkiitana bindvafven angripna, hvarf�re man ock tinner en slags mellanfonn uti jufrets beskatfenhet, s� att man k�nner bade den oedemat�sa beskatfenheten hos huden och det underhggande, som hos den af oss h�r an-forda andra formen, och derunder den h�rda knottrighet vi mun�mnt hos den lorsta formen. Febern �r vanligen stark och l�ngvarig, hvilket antyder att djurets heia organism vid denna form �r i bog grad angripen. Vid den fjerde formen �r det f�retr�desvis spenarne, som �ro svullna, hvilket r�jer sig derigenom, att deras hud �r r�d och gl�nsande samt att de �ro mycket �mma, s� att djnren knappast till�ta mj�lkning; den vid dragning i spe�narne afg�ende mj�lkeu �r slemblandad och derigenom seg. Denna form, som man kallar katarrhalish, �r beroende p� att inflammationen angripit spenames slemhinna, och visar sig stundom hos en, men oftare hos alia spenarne p� djuret. Orsakerna till jufverinilammationen kunna best� i flir-kylning, framkallad atquot; drag, som direkt tr�tfar jufret; for stark utfodring, som v�llar st�rre blodtillopp till detsamma, strax efter den f�rlossningen fiireg�ende mycket vanliga sv�lt-fodringen; yttre v�ld genom torsumlig och v�rdsl�s mj�lk-ning, tramp af n�rst�ende, jufrets s�nderrifning p� spikar eller tr�dqvistai^-, bvilka forb�llanden underst�djas genom det retuingstillst�iul, i hvilket jufret alltid betinner sig straxt efter f�rlossningen och under stark mj�lkning. Detta irrite-ringstillst�nd utg�r s� att s�ga den jordm�n, i hvilken det

	*quot;'M* M



	197

	VII. Sjukdomar hos fostret under dagg- ningen. 1. Yttre skador kunna under forlossningen uppkouuua genom olycksh�ndelser, eu f�ljd af bristaude tillsyn �fver det fodaade djui-et, och genom for mycket hardh�ndt be-liandling af f�rlossoingsoperat�rea. De vauligaste iiro mer euer mindre djupg�ende koutusioner � huden och de under-liggande delame samt torstr�ckningar. De f�rra m�ste behandlas eidigt allm�nna kirurgiska ioreskrifter, nemligen touchering med lapis infernalis eller en koncentrerad klor/.iiikl�sning (20�25 %) om de �ro yt-liga, aimars kalla badningar, om �irstiden det tilhiter, samt renh�llning, ora de �fverg� i varg�ring. Skulle varsackar bflda sig linder huden, �ppnas de, s�ret halles rent och dess l�kning betbidras 'genom n�got lindrigt och oskadligt medel, t. ex. ljumt s�pvatten med n�gra procent karbolsyra eller n�got grank�de-tinktur. ^^-i varna t('gt;r anv�iulandet at' me�del som inneli�lla koppar och hlypreparater, och af medel i alhu�nhet, hvilkas tort�rande kan vara skadligt, synnerligast om de uuga djuren d�gga sina m�drar eller ammor. F�rstr�ckningen m�ste bringas i s� gynnsamt l�ge som sig g�ra l�ter och den skadade delen, s� t'ramt det �r m�j-ligt, omgifvas med l�mpliga f�rband och lindor, samt fostret, s� vidt ske kan, h�llas i stillhet. Att begagna p�badningar och ingnidnmgar �r i de tlesta fall �fvei��digt och stundom till och med farligt, ty man oroar derigenom fostret, och det goda, som anv�ndandet af l�kemedel �stadkommer, upph�fves genom det menliga, som fostrets st�ndiga oroande framkallar. Skulle den skada, som tr�ffat det nnga djnret, xara af allvarligare beskaffenhet, m�ste man naturligtvis ber�kna ut-



	HAL�A HOS IIIUNGAE. kyluiiig och fel i utfodringen, s�som t. ex. mycket kraftig moflersmj�lk, erhallen geiiom en Lastig ocli oforberedd f�r-iliidring i utfodringen af moderdjuren; det forra momentet visar i synnerhet sin verksamhet uti hjorflar af s�v�l f�r som n�tkreatuv, der f�rlossningarne foretr�desvis intr�ffa under ilrets tvenne forsta in�nader. Qvafva och ohelsosamma stallar tyckas �fven bidi'aga till framkallandet af detta lidande, och det llr troligt, att dessa inverka meiiligt bade p� moder�djuren och fostren. I senaste tider har en ny �sigt upptr�dt, men hvilken ilnim icke �fverallt vunnit f�llt erkiinnande, den n�mligen, att denna hillta, hos di-ungar ej vore annat an en pyemisk process, beroende p� en f�reg�ende inHammation uti nalVel-venen, och sjukdoraen skulle s�lunda helt och hallet sakna det specifika, man velat tillilgga densannua; det �r ocks�, som hvar och en kan �fvertyga sig (jm genom att jemf�ra orsakerna vid nafvelinfiammation och hillta hos di-ungar, tydligt att de uppkomma under mycket likartade f�rh�llan-den. Da denna uppfattning lor �frigt icke iiiveikar p� sjuk-domens f�rlopp och behandling, tro -vi det vara nog att p� siltt som skett omniimna densamma. Utgimgeji kan blifva fullstilndig tillfriskning, da sm�r-torna och sviillnaderna uti lederna sm�ningom aftaga, efter ett lindrigt (kritiskt) diarrh�, en lindrig flytning fr�u n�s-borrarne eller eu riklig urin-als�ndring. V id andiu tillfallen blifva de unga djuren *visserligen b�ttre, men svaghet, be-sviniig r�relse och tjocka leder qvarblifva under hela lifvet, s� framt icke det onda efter stundom Hera m�naders sken-bar f�rb�ttring tager ny fart, s� att djuren slutligen duka under tor detsamma. N�gon gang �fverg�r det onda uti ett lidande hos krop�pens ser�sa hiimor, foretr�desvis med utgjatningar i br�st-och l)ukh�lorna. Djuren do da vanligen genom vax'g�ring i de n�mnda kroppsh�lorna, i fbrening med synnerligt stark fiytning fr�u lungor och n�sborrai', riitvarbildning i lederna eller liggs�r.



	212nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;BIHANG. de uuga djurea, b�r man afbryta densamma och �terg� till den klenare utfodviugeii, sedan man l�tit moderdjuren ett par dagar n�ja sig med endast tint li� i sm�rre gifvor samt rent vatten.

	BIHANO. N�gra ord om tackans, suggans ocli ti-kens f�rlossning. Yi hal'va i det f�reg�ende ateslutande sysselsatt oss med stoets och kons f�rlossning, dels emedan dessa oftare blifva f�rem�l f�r hjelp vid forlossnmgen, i f�ljd af den st�rre upp-m�rksamhet man egnar dem p� grtmd af deras i allm�nhet h�gre v�rde; dels emedan hufvudsakligen samma grunder vid iorlossningar m�ste f�ljas, hvarllire den, som har grund-lig k�tmedom om de st�rre husdjurens f�rlossning, �fven b�r kunna reda sig da bans hjelp anlitas f�r de mindre; dels derf�xe att sv�righeter jemf�relsevis oftare uppkomma vid forlossnmgen af de st�rre och �nnu mycket oftare hjelp s�-kes f�r dessa, da man deremot hos de sm�rre anser det raquo;icke vara v�rdtraquo; att besv�ra sig sjelf eller andra dermed. Likv�l upptr�da �fven sv�righeter ej s�llan vid f�rlossnIngen af tackor, suggor och tikar, s� att f�rlossningsoperat�r be-h�fver anlitas, hvarf�ro vi tro att n�gra ord i allra st�rsta korthet icke skola vara ov�lkomna. Dr�gtigheten hos tackor varar omkring 147 dygn eller 21 veckor, hos suggorna ungef�rligen 120 dygn eller 17 veckor, hos tikarne vid pass G2 dygn eller 9 veckor. Det �r natur-hgt att hos dessa djur, liksom hos de st�rre, afvikelser i dr�gtighetstidens l�ngd kunna f�rekomma, s� att moder�djuren b�ra n�gon kortare eller l�ngre tid an vi h�r upp-gifvit. F�rlossningeu hos alia dessa djur g�r vanligen l�tt f�r sig. Det allm�nnaste undantaget utg�res af sm�rre tikar,



	REGISTER.

	Sid. Afv�njningen.......................nbsp; nbsp; nbsp;51 Allantoidv�tskan....................nbsp; nbsp; nbsp;32 Alkntois...........................nbsp; nbsp; nbsp;31 Anm�nna reglor vid f�rlossnings- hinder hos fostret.............nbsp; nbsp;102 Aimiiou ...........................nbsp; nbsp; nbsp;30 Bakdelsliisen, oviktiga ...........nbsp; nbsp;128 BetVukttiingeii........................nbsp; nbsp; nbsp;25 Bihang................................nbsp; 213 BIygden ...........................nbsp; nbsp; nbsp;14 Blygd, for trdng....................nbsp; nbsp; nbsp;83 Bniiisten............................nbsp; nbsp; nbsp;22 Buksuitt ............................nbsp; nbsp; nbsp;98 B�ckenuxelii ........................nbsp; nbsp; nbsp;12 Bilckcnbcnet .......................nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;5 B�ckenbensbrott ...................nbsp; nbsp; nbsp;7!) Biickenct tramp;ngt och skeft.........nbsp; nbsp; nbsp;79 B�ckciih�lan ......................nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;9 B�ckenh�lana ben .................nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;S Bjiekenhalebcneiis f�reningai'......nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;7 B�ckeniiig�ngeu .....................nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;9 B�ckeimtg�ugen .....................nbsp; nbsp; nbsp;10 B�rtving, Lunds...................nbsp; nbsp; nbsp;56 Chorion ..............................nbsp; nbsp; nbsp;29 Clitoiia ..........................nbsp; nbsp; nbsp;14 Corpus lutciun ....................nbsp; nbsp; nbsp;24 Cotyledones..........................nbsp; nbsp; nbsp;18 Diarrli� hos diungar.............nbsp; nbsp;203 Digifninges......................___nbsp; nbsp; nbsp;50 Drifv�rkarne........................nbsp; nbsp; nbsp;45 Dr�gtigheten ........................nbsp; nbsp; nbsp;26 Driigtigheteiis best�minande......nbsp; nbsp; nbsp;34 Dr�gtigketeos duration ...........nbsp; nbsp; nbsp;38 Dr�gtighetspcrioderna ............nbsp; nbsp; nbsp;40 D�dl foster.........................nbsp; nbsp;143 EfterbSi'dens (jvarstadnande___nbsp; nbsp; nbsp; 172 EftergiiVenhet, bristande hos lif- niodcrmunnen....................nbsp; nbsp; nbsp;86 Efterviirkarne ........................nbsp; nbsp; nbsp;45 Fiugerknifveu........................nbsp; nbsp; nbsp;60 Fingcrkroken .......................nbsp; nbsp; nbsp;62 Fosterslemet ....................nbsp; nbsp; nbsp;49 Fosterl�gen, oriktiga...............nbsp; nbsp;108 Fostervattnet........................nbsp; nbsp; nbsp;30	Sid. Fostret...............................nbsp; nbsp; nbsp;29 Fostrets dod ........................nbsp; nbsp;143 Fostrets styckuing ..................nbsp; nbsp;145 Framdelsl�gen, oriktiga ..........nbsp; nbsp;108 F�rhinnan ......................:. ..nbsp; nbsp; nbsp;30 F�rvattnet ..........................nbsp; nbsp; nbsp;30 F�rberedelser till f�rlossnings- hjelp ..........................nbsp; nbsp; nbsp;71 F�rlossningen......................nbsp; nbsp; nbsp;42 Forlossniug i fosterhianorna......nbsp; nbsp; nbsp;48 F�rlossningsbromsen ..............nbsp; nbsp; nbsp;59 F�rlossniogsb�garen ...............nbsp; nbsp; nbsp;59 F�rlossningsgrimma, Schaacks ...nbsp; nbsp; nbsp;54 F�rlossningshinder hos fostret: alhn�nna reglor ..................nbsp; nbsp;100 F�rlossningshinder hos moder- djuret .............................nbsp; nbsp; nbsp;79 F�rlossningskrokarne ..............nbsp; nbsp; nbsp;66 F�rlossningskroken, den langa...nbsp; nbsp; nbsp;63 F�rlossningskryckan ...............nbsp; nbsp; nbsp;59 Forlossningslinorna..............nbsp; nbsp; nbsp;53 F�rlossningsoperationer � moder- djuret ............................nbsp; nbsp; nbsp;95 F�rlossningsredskap ..............nbsp; nbsp; nbsp;53 F�rlossningssk�ran................nbsp; nbsp; nbsp;60 F�rlossningssonden..................nbsp; nbsp; nbsp;57 K�rlossningsspaden.................nbsp; nbsp; nbsp;58 F�rlossningss�gen ..............nbsp; nbsp; nbsp;66 F�rlossningstecken .................nbsp; nbsp; nbsp;42 F�rlosriiiingstangen .................nbsp; nbsp; nbsp;65 F�rlossningsviirkarne.............nbsp; nbsp; nbsp;44 F�rstoppning .......................nbsp; nbsp;202 Forv�rkarne ........................nbsp; nbsp; nbsp;45 Graviditas ...........................nbsp; nbsp; nbsp;26 Groddblasan ........................nbsp; nbsp; nbsp;25 Gula kropjien ........................nbsp; nbsp; nbsp;24 Hjulnafvet ..........................nbsp; nbsp; nbsp;69 Hymen ...............................nbsp; nbsp; nbsp;15 H�lta hos dinngar..........'.......nbsp; nbsp;207 H�ngbuk .............................nbsp; nbsp; nbsp;80 H�ftbladet ..........................nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;5 H �f tkorsbenbanden....-..............nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;7 Inledning..............................nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;1 Jufret .................................nbsp; nbsp; nbsp;21