amp;
Ev ■! gt;■quot;'5’ - gt;
p â– ' ' ''''
'i â– '-'quot;'‘ â–
i •/•'
■*{.^- •'
EDIDIT
W. UI^FSTRÖM
UPSALI^
MCMXVI
MERCATUaA LIBRAWA ACADEMICA
-ocr page 6- -ocr page 7-jfoj. nbsp;nbsp;nbsp;^
EDIDIT
W. UP*Ïgt;STRÖM
UPSALIiE
MCMXVI
MERCATURA LIHRARIA ACADEMICA
-ocr page 8- -ocr page 9-PROFFÖRELASNING REN 12 FEBRUARI 1859
ANDERS ÜPPSTROM
UPPSALA 1916
ALMQVIST amp; WIKSELLS BOKTBYCKEEI-A.-B.
-ocr page 10- -ocr page 11-|
Sasom i företalet till haftet I af denna samling p. XI anmarktes, hade handskrifterna till förevarandenbsp;förelasning pk sin tid öfverlemnats till Gestrike-Helsinge Nations Landsmals- och Fornminnesför-ening, hvars samlingar, efter föreningens upplösning,nbsp;införlifvats med det k Upsala Universitets Biblioteknbsp;sasom depositum förvarade Landsmdlsarkivet.nbsp;Genom bemedling af Hr Forste Bibliotekarien D.rnbsp;A. Geape hade undertecknad dessförinnan för ar-betets utgifvande erhallit dessa handskrifter tillnbsp;lans. Den ena af dem, — den i det hela full-standigare, — som utgöres af atta in qu:to vikta,nbsp;sammanhaftade halfark och som upptager jemvalnbsp;inlednings- och slutordcn, kallas i det följandenbsp;Imfvudliandskriften, — den andra, bestaende afnbsp;fyra pa enahanda satt vikta lösa halfark, bihladen.nbsp;Dessa senare beröra icke alia amnen, som behand-lats i hufvudhandskriften, men aro doek i vissanbsp;delar fullstandigare och afvika jemval stundomnbsp;annorledes frkn hufvudhandskriften. Schemat kr inbsp;allt fall för bkda handskrifterna vasentligen det-samma. Det har skledes varit likasa möjligt somnbsp;lampligt att sammanföra bkda handskrifterna tillnbsp;ett helt, dervid de sarskilda afdelningarna utmarktsnbsp;med romerska siffror. Dk emellertid de i de bkdanbsp;handskrifterna berörda amnena stundom endastnbsp;aro latt skizzerade, men nagon uppteckning af dennbsp;muntligen utförda framstallningen veterligen icke’nbsp;kr till finnandes samt annan redogörelse derför ejnbsp;heller numera torde kunna erhallas, har utg:n funnitnbsp;sig ej kunna undga att, sa godt sig göra latit,nbsp;söka fylla luckor samt dessutom utjemna och af-hjelpa contraria, inadvertenser o. d. De af utg;nnbsp;för sadant andamkl utarbetade tillaggen aterfinnasnbsp;i det följande k hvarje sida under strecket, sasomnbsp;anmarkningar till texten. Utöfver ramen för dennanbsp;har utgin emellertid ansett sig icke kunna ga ochnbsp;har skledes icke kunnat inlata sig pk nkgon grund-ligare fonetisk behandling af malet. För att liop-samla det till anmarkningarna nödiga material,nbsp;som ej pk annat satt kunde erhallas, hade ut-gifvaren, som val under aren 1855—1873 fierenbsp;ganger langre eller kortare tider uppehallit sig inbsp;Ofvansjö, doek utan att göra munarten till föremalnbsp;för sarskildt studium, men sedermera endast ennbsp;gang, ar 1912, gjort ett flyktigt besök derstades,nbsp;sommaren 1914 amnat tillbringa nagon tid i orten.nbsp;Da med afseende hark utg:n hos Kyrkoherden inbsp;församlingen, Hr Brosten J. G. Ekelöp, anhöll omnbsp;anvisning pa lamplig, i malet val hemmastaddnbsp;person, som kunde tillhandagk med nödiga upp-lysningar, föreslogs af presten E. hartill Frökennbsp;Beita Westin, adr. Kungsgard, född i socknen —nbsp;hemmanet Westerberg (N:r 3), deraf namnet •—nbsp;och i densamma under mer an trettio ar sasomnbsp;lararinna verksam. Som emellertid fröken W. vidnbsp;ifragavarande tidpunkt vistades i Gardsjö, Eattviknbsp;socken, kunde möte anordnas i Eattvik. Förutomnbsp;de muntliga upplysningar utg:n dervid inhemtade,nbsp;har utg:n sedermera af saval fröken W. som hennesnbsp;för saken synnerligen intresserade breder, Instru-menthandlaren Laks Westin vid Storvik, erhallitnbsp;svar pk en otalig mangd frkgor i amnet. Beggenbsp;hafva de dervid i fonetiskt afseende begagnat signbsp;af tecknen d och ó för de karakteristiska bredanbsp;tl- och ö-liuden samt vanligen ett l med yggla panbsp;stapeln^ för tjockt l. I öfrigt har, om ock ej all-deles följdstrangt, anvandts det med större ellernbsp;mindre ratt s. k. ljudenliga stafningssattet. Pknbsp;fraga om tillkomsten af den salunda kombineradenbsp;orthographien har svarats; »kan int saga oekón kvnbsp;hansós^ barön har kummi opp ma di. Vi ha tajji ossnbsp;tall ma di allóhop utan nkn vidara berakning annbsp;bark öss i millan». |
Hr Westin har dessutom pa Ofvansjömkl affattat och till utg:n öfversandt atskilliga andra vardefulla |
^ Da strang konseqvens ej alltid iakttagits, sa har intrafifat, att a s. 7 — III: 47 — solón ej tryckts med tjockt l, s^som ratteligen skett s. 25 — XI a. anm. 85. — Sasom 'best. form af sol har Stud. Högsteöm sintl. uppgifrit sola ochnbsp;af sjal sjaln (In trol. = ?f), men detta godkannes ej af W.
^ Grenitivus af Hans, fadrens förnamn.
-ocr page 12-|
meddelanden och bref, af hvilka senare ett intagits sasom bilaga i slutet af detta hafte. Öfriga fran sysko-nen W. bekomna bref och meddelanden pamp; malet,nbsp;hvilka innehalla material, hvaraf utg:n i och för före-varande arbete alls icke eller blott delvis kunnatnbsp;begagna sig, har utg:n erhallit tillstand att öfver-lemna till Landsmalsarkivet. De upplysningar utg:nnbsp;erhallit genom syskonen W. samfaldt eller af dennbsp;ena eller andre af dem, hafva i anmarkniiigarnanbsp;i allmanhet utmarkts med ett W. Med benaget tillstand af Hr Lektor D:r Elias Grip har utg:n för anmarkningarna, företradesvisnbsp;i fonetiskt afseende, kunnat begagna sig af dennesnbsp;mycket förtjenstfulla s. k. typordslista för Ofvansjö-malet, hvilken under fiere manader hallits tillganlignbsp;pa Kungl. Biblioteket i Stockholm. Vid citerandet afnbsp;denna lista har vanligen anvandts beteckningen Ge. Upplysningar om malet hafva dessutom lemnats af Hr Eegistratorn i Kungl. Jernvagsstyrelsennbsp;Kobekt Petee samt Studeranden Oscar Högsteöm,nbsp;bada födda och uppvaxta i socknen. I öfrigt hafvanbsp;Hrr Förste Bibliotekarien Grape, Lektor Ottelin ochnbsp;Filos. Lie. Torsten Ericsson samt i all synnerhetnbsp;Hr Fil. Lie. Heem. Geijee valvilligt i hvarjehandanbsp;afseenden tillhandagatt utg:n, hvilket harmed tack-samt erkannes. I stor tacksamhetsskuld star utg;n jemval till Hr Professor D:r H. Möllee i Köpenhamn, hvilkennbsp;icke blott med synnerlig valvilja .omfattat helanbsp;detta företag, utan jemval meddelat sina tankar,nbsp;bland annat i den s.s. 15 —16 anm. 5 berördanbsp;fragan om förhallandet mellan lür, Idta och lade.nbsp;Med ben; tillstand och da Professor Möllees yttrandenbsp;icke kunnat i anmarkningarna fullstandigt iiter-gifvas, har utg;n ansett sig har böra intaga det-samma, enligt dess ordalydelse: |
»Jeg tror ligesom De og Prof. Dahlerup (i Mod-saetning til Prof. Hellqvist), at lar hprer til Idta. Jeg antog dette hovedsagelig fordi höjtysk lassen,nbsp;nedertysk laten^, dansk lade (lade til) ogsaanbsp;har Betydningen ’synes, videri’, hvoraf den svenskenbsp;Betydning let kan udledes. Da nu Dahlerup kannbsp;forklare Formen lot (seldre dansk l0t) af Idta somnbsp;meget almindelig i Gammeldansk og ogsaa fore-kommende i seldre Svensk, mener jeg for mit Ved-kommende at kunne betragte det som sikkert atnbsp;Idr som Praes. Sing, hprer til Idter og at Flertals-formen lara altsaa er en Analogidannelse.» Da det torde med sakerhet kunna antagas, att de utlandingar, som möjligen kunde komma attnbsp;egna nagon uppmarksamhet kt detta arbete, eganbsp;den kamp;nnedom om svenska spraket, att en öfver-sattning af arbetet eller delar deraf, till annatnbsp;sprak i allmanhet far anses öfverfiödig, har utg:nnbsp;endast undantagsvis i fraga om mera svarbegrip-liga ord och uttryckssatt ansett nödigt att, vanligen pa latin eller högsvenska, angifva betydelsen. Att stundom afven mindre auktoritativa verk citerats, har skett för att erinra om det vid tidennbsp;för föredragets tillkomst och afven senare temligennbsp;allmant radande grammatiska förestallningssattet,nbsp;fran hvilket, sasom nagot kandt och gifvet, förfmnbsp;synes ansett lampligt att för tillfallet utga. Stockholm i November 1916. Utgifvaren. |
' »Nyhöjtysk lassen (Grimms Deutsches Wörterbuch 6,227 under l-t) ’den Anschein hahen, aussehn, scheinenj middelnedertysk laten (Schiller u. Lubben Mittelniederdeutsches Wörterbuch 2,636) ’aussehn, ein {fie)lut h;iben’,nbsp;¦ f. Eks. ’Der stede schepe .. . laten by der Denen schepe (= ’sahen den Schiffen der Danen gegenüber aus ) alsonbsp;en Kerke vor der klus’ Lübecker Chroniken 2,554); dertil Substantivet middelnedertysk gelat og lat (Sch. Lü^bbennbsp;2,38 og 636) n. ’wie jem. oder etwas ’liisst’, d. h. aussieht, Aussehn, iiusseres Benehmen’ = raiddelhöjtysk geluz. nunbsp;Gelass. Det svenska lar er altsaa efter min Mening oprindelig identisk med det svenske later i det later somnbsp;= dansk ’det lader til at’, men har udviklet sig selvstaendigts.
VI
-ocr page 13-PA PÖRUÏ TRYOKÏA, MINDRB ALLMANT KANDA UPPSATSER AF FÖRF.N.
VII
-ocr page 14-|
Exactum, som Imperfectum Ind. till Prsesens eller Plusqvamperf. till Perfectum. Vill saledes n^gonnbsp;upptaga 4 Tempdra i Indicativus med verbum skola,nbsp;sa saknas ingalunda skal dertill. Besinnas mastenbsp;doek, utom olagenheten af för manga tempora inbsp;denna Modus, den egna omstandiglieten med Hjelp-verbet skola, hvarigenom det skiljer sig framp;n andranbsp;Hjelpverba att det likasom star pa öfvergangennbsp;mellan det Verkliga och Möjliga, livarföre För-fattaren haraf funnit sig föranlaten till deiningnbsp;Modi emellan pa satt ofvan ar antydt». I kanten af hithörande sida i handskriften fin-nes antecknadt: »Se om denna sak recensionen öfver E—s amp; S—s' Grammatik». — Att harmed afses en af förfm skrifven recension, synesnbsp;visst; men namp;gon vidare upplysning har icke stattnbsp;att vinna angaende vare sig sjelfva recensionennbsp;eller dess föremal, som antagligen varit ett arbetenbsp;af iiagon författarefirma E. amp; S. eller E. amp; G.® |
Oaktadt omkastningen af initialerna kunde man tanka pa Sjöstroms och Ehbnstköms Sv. Sprak-lara, hvaraf första upplagan utkom 1843, doeknbsp;utan angifvande af nagot författarenamn. I ennbsp;ny upplaga af ar 1855 ar anonymiteten bort-lagd, men hvarken den förra eller den senare upplagan — af hvilka den sistnamnda uppenbarligennbsp;tillkommit langt senare an »utkastet» med dessnbsp;kantanteckniiigar — berör den i texten antyddanbsp;fragan om 4 tempora i indicativus med hjelpverbetnbsp;s/cola. Ej heller torde har afses vare sig Enbeegsnbsp;(= Svenska Akademiens), eller Tüllbekö—Eksnbsp;eller Stkömboegs Spraklftror. Utan att likval derigenom komma fragans lös-ning narmare har utg:n genomgatt afven »Tidskrift för Sveriges Laroverk» 1859—61, jemte registrennbsp;till »Studier, Kritiker och Notiser» samt sLasningnbsp;för folket». Ufg:n. |
1 G—s?
- Om den senare begynnelsebokstafven ar ett Sneller G., ar oklart.
VIII
-ocr page 15-I.
M. H.! nbsp;nbsp;nbsp;‘1'
Med den ratt, som Kongl. Maj:ts ndd. Statuter for Universiteterna förunna en Sökande till en Academisk lararebefattning, upptrader jag bar i dag, for att hMIa en förelasningnbsp;öfver ett af mig sjelf valdt amne. Jag namner detta amne genast, ty tidens knapphetnbsp;medgifver inga vidlyftiga utflygter for att komma till detsarama.
Amnet ar: allmogemalet i Ofvansjö, en af socknarne i Gestrikland, helraktadt fran form-larans synpunkt.
Jag anser mig vara liemmastadd i denna munart, emedan jag med modersmjölken in-hemtat den, talt den i min barndom, och sedan under langre eller kortare vistanden i födelsebyggden haft tillfalle att fortsatta bekantskapen dermed.
I en tid, damp; ej blott spiAk i allmanhet, och moderna sprS,k i synnerliet, utan ock de sarskilta dialecterna af sprik mer an förut börjat fasta allmanna uppmarksamheten, barnbsp;afven jag velat lemna ett bidrag till utvidgandet af denna dialect-kunskap. Intet var dS,nbsp;naturligare an att jag i forsta rummet tankte pS den dialect, som talas i min födelsebyggd.
Det var ej blott en kansla af pietet, som kom mig att föredraga den samma, utan, och i annu hogre grad, medvetandet af den rigtiga S,sigten, att till vilkoren for att rattnbsp;forsta en munart i alia dess egenheter hör afven det att vara uppfodd i samma munartnbsp;och att Mminstone en langre tid hafva talat den.
Det ar sannt, munarten i min födelsesocken kan ej berömma sig af namp;gra sardeles utmarkande egenheter, men den eger dock ett och annat, som gör den ej alldeles oförtjentnbsp;af uppmarksamhet.
Och i alia fall hör ju till dialect-kunskapen ej blott kunskapen om de mera fram-stamp;ende dialecterna, utan afven om de mindre framstaende. For att vara fullkomlig mSste nemligen dialect-laran omfatta ej blott en och annan dialect, utan alia dialecter utannbsp;undantag.
— 1
-ocr page 16-Nomina och Pronomina.
Verbum — Partiklar.
1. nbsp;nbsp;nbsp;Pluralis pS, -tir:^
2.
Fem Declinationer. ^ qvinn-ur, flick-ur, ® pig-ur ^
[öppet® a-ljud]: and-ar/ kar-ar,® göss-ar, “ pöjk-ar, herr-ar/* fru-ar, kung-ar, dröttning-ar^^
skraddarë,skömmarë^® nbsp;nbsp;nbsp;4
3.
4.
-er
-n:
[slutet® a-ljud]: se(d)-ër,^^ bygd-ër/^ fangels-ër/^ bryggeriër^* rikjë-n/® dikjë-n‘®nbsp;ögü-n, örü-n^®nbsp;hjërta-n
' .Tfr den i Svensk Sprakliira, ntg. af Svenska Akaderaien, Stockholm 1836, s. 87, aiitagna uppstall-ning; (Sundén, Svensk SprS,klara, 15:de uppL, Stockholm 1903, s. 78 ff.) Ang. anomala se III anm. 45.
* Den gamla andelsen -ur, som annu för 3—4 irtionden sedan icke skall hafva varit ovanlig och fortfarande lar anvandas af aldre personer, uttalas numera allmannast med dragning amp;t Ö, af W. teck-nadt Ó; — Grip Lm 8.
® H4rdt A:-ljud bade i sing, och plur. Jfr. Ill: 3.
“ Hardt ff ; pig-Sr_ Grip har antecknat gatsr, stintèr, flugér. — Ang. singular-andelsen -a (d W.) och de bestamda pluralformerna pê, ön (W.), se III anm. 1, 2.
° Andelsen -ar — ür W., ar Lm; gubar igubhar) Grip. Se vldare III: 8, 18.
“ Jfr Noreen Ydrt sprak, Lund 1903 I, s. 538 ff; — Sv. Akad. Sprakl. s. 16 ff.
' Jfr anm. 5 ofvan och III, andra deel.
” Obest. sing, kar (Icdr W., kar Gr.)gt; karl; best. sing, kar’n (kag); best. plur. kuran {k'aran). I ut-talet af nom. pr. Karl bortfaller r, Kal; vanl. Kallü.
® Obest sing, gössd, best. göss’n. W.
Hardt k i plur., afven i best. formen: 'pöjkdn. I sing, mjukt k ss. i högsvenska kifvas, köra, o. s. V. Enligt den i handskrifterna till denna förelasning följda orthographie skulle förf. antagl. inbsp;sing, skrifvit pöjkji, best. pöjkjin. — W. pójjtji (-in). För kj (tj) antages i dessa anteckningar,nbsp;i öfverenstaminelse med Gr. (se Lundbi.l, Nyare Bidrag till kannedom om de svenska landsinfilen Bd. I,nbsp;8. 102) Lm yy. Jfr anm. 15, nedan; III anm. 17, 37; IV: 11.
Jfr III: 7,18, 20. — I plur. (jfr III: 11) g hardt. I de best. sing.-formerna {III: 12, 15) g mjiikt.
Dessa ord af förf. först uppförda under femte deel., men der strukna och öfverförda till andra. Pluralformerna diibbla; obest. dels = sing., skrAdddrü, skoMMara, (-arü = aramp;), dels ock skraddrar,nbsp;skdmmrdr (W.). Best plur. dels skraddrdn, skómmran, dels skrdddaron, skómmdrón-, W.
Andelsen -ër uttalas med dragning amp;t Ö {~dr, sr). Jfr III: 22, 28.
Uttalas: rifjón, ditjón W. (rijzén, dij^én). Jfr anm. 10, 14 ofvan; III: 15, 29, 30, 31.
Uttalas ögón (hürdt g), örón, W. Jfr III: 34.
Ljudbeteckningen rt torde motsvara Lm l; r svagt, W.--an — -dn W. (Lm. -an). Jfr III: 33.
-ocr page 17-1.
2.
3.
tünga, saga, düfa, |)üfa, villa, qviga; PI.: -ur andi, karl, konüngr, dróttning;nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;»nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;-ar
siör, dygci; nbsp;nbsp;nbsp;»nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;-ir, -r
deremot fangelsi (fangelse) lika i nom. sing, och pl. singularis = pluralisnbsp;masc., pl.:nbsp;neutr., sing. = plur.
|
Starka Declinationer. | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
3 —
-ocr page 18-¦ir.
Böjning pr Casus.
Sing., obest. piga,' Pi. pigur'
gen. » -s » -s
best. pigan,^ PI. pigurna, piguna, pigun.^ gen. » -snbsp;nbsp;nbsp;nbsp;» -s » -s »nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;-s.
Sing., obest. herre,^ gen. »nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;-s,
» best. herren,® 1. herr’n,®nbsp;gen. »nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;-s.
PI. herrar® gen. » -s
PI. herrarna, harrana, -an*®
-s » -s.
^ Andelsevokalen -Ü uttalas bredt (= amp; W., a Lm.); likasa i best. formen -an [-dn, -an)} stintan. Gr. ^ Jfr II anm. 2, 4; — best. andelsen -un = ón W., SM Lm. Gr. ant. stintér, stintén; gatêr, gatén,nbsp;Den sammandragna formen den vanliga.
^ Jfr II; 3; ck har -^kk (h^rdt uttal).
^ Jfr anm. 1, 2. — ® H^rdt g. — quot; Hardt k.
’ Andelsen -e = -ÓS W., -a Lm. Gr. ant. gübamp; (gubbe), pi. gühar.
* Jfr II anm. 5; — anm. 18 nedan.
Den förkortade formen [herr'n — hdrr’n W.) den vanliga; uttalas med dubbeltryck pS. d, [haav’n)}
— nbsp;nbsp;nbsp;första d langt och slutet, andra d kort och öppet. — I tva- och flerstafviga masculina pa -e (a), afvennbsp;utom denna declination, utstötes vanligen vokalen (-e, -a) framför artikelsufflxet; t. ex. göss^n, uss’nnbsp;(oxen, af USSci W., diJcsft, Gr.), lürdr’n, skradddr'n (med ringare trj'ck pS. andra staEvelsens vokal iln inbsp;hdrr’n). — Afven i enstafviga ord, som sluta pa annan konsonant an g eller k (jfr anm. 28 nedan), ss.nbsp;mat, fot [fiof), bat, gast, hdsch (hals, has,), hast [heest), gal (gard), kdr [kar Gr.) o. s. v. utstötes vanligen artikelsufflxets vokal t. ex. mat’n, föt’n, hdt’n gdsfn, hdsch’n (hasamp;n Gr.), hast’n,nbsp;gdVn 1. gar’n (fonetiskt lika, gag), kdCn. — Bod blir i best. formen bon, — bon[d)e (bionn Gr.) bö^n,
— nbsp;nbsp;nbsp;ande a’n, hror bror’n, far far’n. — Stundom öfvergar doek sufflxvokalen [e, a) till 6 [s); t. ex.nbsp;kroppónn, gubbónn, brugummónn, andcilsonn, skdldn, gravön, m. fl. — Bok [hok) blir biojpn,nbsp;vdl (verld) vaMn; sdng sanjón, [sceg, scègén Gr ). Ackhl (axel, hl = sl, Lm. X) blir ack-hl-dn; vickhlnbsp;(vigsel) vickhldn. I framp;ga om enstafviga masculina, som sluta pê. -n, ss. son, ton, ten, ren (rheno,nbsp;cervus tdrandus) kan sagas, att best. formen i sing, [sti’n, to’n, te’n, re’n) bildas salunda, att suffixets
-ocr page 19-|
Sing., |
obest. |
kung,“ |
Pl. kungar | ||
|
gen. |
» -s |
gen. nbsp;nbsp;nbsp;» -s | |||
|
» |
best, kungjinn,^^ |
Pl. kungarna, |
kungëna, k | ||
|
gen. |
» nbsp;nbsp;nbsp;-s, |
gen. nbsp;nbsp;nbsp;Dnbsp;nbsp;nbsp;nbsp;-s |
-S, | ||
|
Sing., |
obest. |
dröttning,’* | |||
|
gen. |
» nbsp;nbsp;nbsp;-s | ||||
|
» |
best. |
dröttningjën |
15 | ||
|
gen. |
» |
-s, | |||
|
» |
obest. |
Mnki® | |||
|
hS,nkjins,” | |||||
|
Sing., |
obest. |
hast |
Pl. hastar*® | ||
|
gen. |
» -s |
» -s | |||
|
best. |
hast’n^® |
» hastarna, |
-ane, |
-an,'® | |
|
gen. |
» -s |
gen. nbsp;nbsp;nbsp;»nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;-s, |
» -s, |
» -s, | |
|
Sing., |
obest. |
fru, |
Pl. fruar,^quot; | ||
|
gen. |
» -s, |
gen. » -s, | |||
|
» |
best, frun,^quot; |
Pl. fruarna, |
ana, |
-an,^* | |
|
gen. |
» -s |
gen. nbsp;nbsp;nbsp;» -s |
» -s |
» -s, | |
|
Sing., |
obest. |
mar,^^ |
Pl. marar,^* | ||
|
gen. |
» -s, |
gen. nbsp;nbsp;nbsp;»nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;-s, | |||
|
» |
best. |
marën,^^ |
Pl. mararna, - |
~aiiaj |
-an,'® |
|
gen. |
» -s, |
» nbsp;nbsp;nbsp;-s |
» -s |
» -s. | |
-S,
vokal öfvergar till hufvudordets vokal, hvilken alltsa afven uttalas dubbelt eller med tva utstötningar af rosten (sSl.nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;tö-ön[ll), tË-ën[n)^ rë-ëw(w), hvarjamte dels tonen höjes pê. det senare vokalljudet,
dels ock w-ljudet tonar nagot mera uthalligt an i den obestamda fonnen. — Jfr synjor, Synjón; tonór, tonon; — tendr, tendn, rendr, rendn.
I mordn {msrsn Gr.) och aftón höjes i best. form. sing, {jnóró’n, aftó’n) slutstafvelsens ton (fr. gvavis till acutns), och drages nagot nier pa första vokalen, (som doek icke fördubblas). — PI.nbsp;mêr-ndr, -ndn; aft-ndr, -ndn,
I enstafviga feminiiia ss. lön, hön, en (juuiperus), ren (linies agri) öfvergamp;r artikelsuffixet i sing, till -on; Bamp;l ïönón (lönen), hönón, enón, rendn; — pl. lönór -lönón; honor -hönón; endr -endn;nbsp;rendr -rendn.
Ang. best. formerna pS, -jin, -jon se anm. 12, 15, 17, 25, 28 i denna afd.
Den lorkortade fonnen pa -an (an, an) den vanliga.
” kuy, kung. Gr. Jfr. II amii. 12; —¦ ff hardt.
Uttal; kupjinn; jfr véfm, Gr. (vüjin, vagen, af vwg); slciojin, Gu. (skojjin, skogen, af skwy). Jfr anm. 18 nedan.
Jfr anm. 10; y hardt. — “ W. dróttning (g hardt).
hank (hardt tö = bank (Byggn. Balk. Kap. 19 § 1), lank af vidjor. Pl. hdnk-dr, hdnk-dn, 111. hardt k. .Tfr anm. 17.
” kj (jfr II anm. io) = jg. Likasa stack, staüjin; lek, letjin. Jfr anm. 16.
'8 likstar, best. hcestan. Gr.-, ^vkgar Gr. vkgan; batar, bafan Gr. Jfr anm. 8,10 of van, 21 nedan.
Jfr anm. 9 ofvan, 23 nedan.
Jfr Byiiqvist, 8v. Spr. L. L. II ss. 73, 288; — anm. 18 ofvan.
— 5 —
-ocr page 20-Tredje Declination. Masculina, feminina, neutra.
|
Obest. dygd Best. dygd-ën^®nbsp;Obest. branneri, - |
| ||||||||||||||
Best. prest’n,^
Fjerde Declination. Neutra.
Obest. applë, -s; -ën, -s,1 2®
Best. applë(t), -s; ëna, -s,®®
rikji, -s; rikjën, -s; dikji, dikjën,®2
lagji, -ën,®3
hjerta,®®
öga,®2
öra.®^
6 —
” Andelserna -ër, -ën = ór (sr), dn {mi); prksUr, prcestén; vcenên Gr.; gast, güst’n pl. gastór, gaston. Jfr anm. 28 nedan.
Jfr. anm. 9 ofvan.
drang [drceg), best. drdnnjinn \V., drwgjm Gk.; pl. obest. drdnnjór (drmjjér Gr.) eller drdngar (med hirdt g), obest. drannjênn W. (drcegjsn Gr.) och drangdn (med hardt g).
son, best. son (jfr anm. 9 ofvan), pl. synnjór, synnjên.
hok (blok Gr.), best. bof jon W., bioj^én. Gr.; pl. obest. böckór W., bèkér Gr., best. böckrên {bhkrén Gr.) och böckrdn W. Jfr fiot, fiotn, fotsr, fotrm Gr.
Andelserna -ër, -ën = dr, dn {sr, sn). Dyggd, dyggddn, dyggdör, dyggddn. I best. sing, (af dyggd etc.) ar första stafvelsen, och i best plur. den andra starkare betonad, d. v. s. uttalas meranbsp;utdraget och med högre accent. Sed 1. Se, i best. sing, sed'n {sê’n), 1. sedön {sëón), pl. sedêr {scór),nbsp;sedèn {sëón), jfr VI: 14. Katt, nation,2 nattór, nattrdn W. {ndtsn, nchtnr, ncètrsn Gb.); — evihet,nbsp;evihetdn; bygd, bygddn W. — Utljudande k och g uppmjukas framför artikelsuffixet, hvars vokalnbsp;öfvergar till i (i) eller ó (s); t. o.v. Sak (sak), sakjin {=^sattjinn och safjón W.), pl. sakór {saksrnbsp;Gr.) och sakdr, best. sakrAn och sakrdn {sakrén Gr.) ; — dagg, daddjinn och daddjdn; — viigg,nbsp;vdddjdn; — egg (acies) eddjdn, pl. eddjdr, eddjan. Ang. agg (ovum) m. m. se anm. 37 nedan.
I nattdn har a vanllgen n^got högre ton an d, men stunJom lika lag, allt efter sammanhanget. W.
Jfr anm. 23, 28 ofvan;--ier = idr; -idn = idn W. Dessutom den fürkortade formen pS, -UI.
““ Uttalas med tjockt l {l, X). Den följande vokalen i sing. = a (ei AV.). Gr. ant. cepto. Pl. best. och obest. applón [mplsn Gr.); (best. ovanl. dppldnA AV.) — Fre (frö) best. frea, pl. fren, best. freon. Knanbsp;(knw Gr.) best. och obest. AV.; pl. obest. kndn, best. Icnan och knddn. AV. — Trd{d), best. och obest.;nbsp;pl. tran (trien Gr.), best. och obest., samt ngn gang i best. stalln. trddn.
Jfr II anm. 10, 15. — Best. pl. ritjind, ditjind AV. — Gr. ant. endast sing, dlj^'^, diket.
üttal: obest. ladji, best. ladji (liiget); pl. best. óch obest. ladjdn.
hjd{')ttd ijala); pl. hjdif)ttan, — and. AV. Jfr II: 17.
Jfr 11:16. ega, ègmi; bra brsn Gr. — Till denna declination torde afven hora hugu (hufvnd) best. och obest., pl. hugón, best. och obest.
-ocr page 21-|
Femte |
Declination. Masculina, | |
|
Sing., |
obest. lararë, -s,®® |
Pl. nbsp;nbsp;nbsp;-ë, -s |
|
» |
best. nbsp;nbsp;nbsp;» ’n -s; |
» nbsp;nbsp;nbsp;-rnë, -s |
|
» |
obest. bol (bord), -s, |
» nbsp;nbsp;nbsp;bol, -s®« |
|
» |
best. boië(t)®® -s, |
» bolën,®® -s |
|
» |
obest. bruk, -s |
» nbsp;nbsp;nbsp;bruk, -s |
|
» |
best. brukji,®’ |
» brukjën®’ |
|
» |
obest. slag, -s,®’ | |
|
» |
best. slagji, -s,®’ |
Bestamda artikeln ett vigtigt medel att skilja masculina och feminina fran hvarandra i andra och tred je dedinationerna}^
47
aln,®® a,r (remus)/® hed/^ skèl/^ graf,^^ nbsp;nbsp;nbsp;axel/^ agn,^® reii,^® sol-ën/^ jord-ën,
sjal-ën,*’ mark(jën),'‘® sak(jin).^®
Röstens modulation.
Lararii, Idrdrn (jfr anm. 9); pl., obest. = sing., afv. i genitivus; best. lararna {-as) och lararón [-óns). W. Sa atven fiskdra, jagdra; — gcirvdrü {garvaré Gk.), gdrvdrn (garvag Gr.), pl.nbsp;gdrvdra, gdrvdrên {garvarén Gr.); Mdkkdrd, kldkkdrn, pl. Hakkard, Hakkarön {klamp;karén Gr.).
Jfr 11:19; IV; 5; bol, best. bold W. {bogt;t, bcotd Gk.); gen. obest. bols l. bors {id bors) uttal. bosch; sch = y, — best. bolds {bcokis). Pl. obest. = sing., best. bolên {-óns, \V.). Fnllst. inotsv. arnbsp;ol (ord). — IIus (hus GiO sing, och pl.; — best., sing. (husd Gr.), pl. huson; jus {Ijas) jusd, jusón;nbsp;brev, brevd, brevön; mê'n (moln) mó^nd (mhia Gr.), mörnön. — Gr..- dygon, dyyna (dygn, -et), —nbsp;gstv, gslva (golfvet), gslvsn; Idkgn, lakanén. I bar{n) {bar, jfr gar, garn, Gr.) bortkastas n, i alianbsp;former; alltsa bard (barnet), baras (barnets), pl. bar, baron (barnen), barons. Gr. ant. afven neutr.nbsp;alamp;; pl. atér, afrsn. Enl. W., sing.: ett dHêr (siillan dH n.), best. d^trd, pl. dHór, aTtron.
Stamslutande k och g afv. i neutrala subst. bli injuka frfr artikelsiifflxen (har i och ÖW); Es. bruk, brukji {brutji, se 11:15, IV: 11), brutjön; Jdag (= slag; sl, hl. = 2), hldjji (slaget), 7i%öw (slagen),nbsp;W. (jfr 32 ofvan); — tak, tatji, tatjón W. {taj§i (obs.) taj§sn Gr.); dgg (ovum) dddji, pl. agg, addjönnbsp;AV. {ceg, wgjamp;, cegjsn Gr.). Ang. egg (acies) m. m. se anm. 28 ofvan. — TeckÓ7l (tecken) tecknd, pl.nbsp;teckön, tecknón. Jfr VII;8; XIV: 19.
“ I kanten af hufvudhandskriften star har antecknadt: dels »Sv. Ac. gr. p. 10» — (hvarmed kan afses § 6 a sagda s., men snarare »p. 110»), — samt dels «Rydqv., Sv. Spr. Lagar 2 B. pag. 22 ff.
Uttal: d’'n {dg Gr.): d^non; pl. d^ndr, d^ndn. W. — Ar, drên; pl. drór, drön. AV.
¦quot; He, lieön; hedr, hedn. — « jfr anm. 9 ofvan.
Anvandes mest af fackman. Genus (nu) osakert. AV. — “ Jfr anm. 9 ofvan.
¦“ Uttal; ang, som doek forestilller tva sarskilda ord, niascid., om betecknande agn pa sadesax, neidr. om betecknande bete. I förstnamnda betydelse förekommer biform. angon. Best. formerna aronbsp;agnd eller agnón (las angnd, angnón); pl. agndr (ias angndr), best. agndn och agnón, (las angndn,nbsp;angnón). Uet neutr. agn [ang], som tillhör femte deel., heter i best. sing, agnd (las angnd], i pl.nbsp;obest. ang, best. angön.
Hen, (akerren, limes agri), best. renón. Ang. ren (cerv. tór.), se anm. 9 ofvan.
O' Sólón, jülön, sjdlón, AV. Jfr anm. 28 ofvan.
Mdr{h)k (campus), best. mdrUjÓn, AV. Jfr IV: 2. — *=* Jfr anm. 28 ofvan.
Obs. far, far n, fars (fasch) pl. fdder (nagon gang fardr) best. fardn och fddrön', — brör (i högtidl. tal brodór), brom, brors (hrosch); bröder, brödrón; — inor, mors (mosch), moron, pl.
— 7 —
-ocr page 22-IV.
Declination.* Ohestarnd (stark) form.
(1. stark/ star(k)t/ pi. starka.
I
II
go(d),® redli(g)/ lyckli(g)/ hdl® (hdrd), ny,® bid/ hvit.**
3.
2. Isvart/ svart, svart; pi. svarta j latt, trott, fast . . .
' akta, stilla, ringd, frammandë*® in-, utrikjis,** ut-, invartes, rattskaiïens.
Bestamd (svag) form.
Sing. — plur. starka.^
morür, mordn; — systór (-drs = -ósch], systrón (-óns); pl. systrdr, Systran; — dotór, dotrón, dotórs (-ósch), dotróns, pl. döttrdr, döttrdn. W.
^ Jfr Svenska Akademiens Sprakldra s. 113—117.
^ Stdrhk* W. (stark Gr.) n. stdrht''^; best. starhka* p. tr. g,; pl. sttirhkd* p. tr. g.; ¦— morhk*, mórht* (mort Gr.), mórhka,*; — skdrhp* (skarp, Gu.) n. skdrhi* (p hores ej, W. — Gr. skarpt),nbsp;skarhpd*. — svdl (med tjockt l, 7), n. svd^'^H ((); best. o. pl. svald. Gb. ant. gamal, n. gantal (gam-mart W.). Jfr anm. 16 nedan; XI b. 64, 66.
Mellan oppen kort vokal och k, t eller p skall högsTenskt r i Ofvansjömklet (i regel) motsvaras af rh, lt;1. V. s. ett med tung-spetsen mot gomtaket Mdadt skorrljud, atföljdt .af en svag utandning. Jfr 111:48; V: Lnbsp;Öfvergamp;ng frin r till j liir icke förekomma. Jfr ock XIV: 18.
= Gö, gó, gótt, best. god (1. gö); pl. god (go), — den god 1. ün dar go hdrr’n, — fruón (III: 20); di dar go brö (sg.), di dar go hröón, — hulldn ar god. — Bre(d), hrett, bred (1. hre),nbsp;(bre, bret Gr.) — an der bre vdvón, ge mag di dar bre braa (sg). Bddd, rdtt, rdddd. Sprak,nbsp;sprcikd, rödblommig; sprükd fcirgór (lysande fiirger); — obest. neutrum sing, okilndt.
* nbsp;nbsp;nbsp;Afledn. -ig i hsv. motsvaras i detta mal oftast af -in(n), n. -itt, och -U, -ut(t):
a) nbsp;nbsp;nbsp;re(d)lin(n) (relinn) -itt; pl. r6(d)ligd; lidlm(n) försmadlig; stattlin(n) sUtlig; seratlin(n)nbsp;siratlig; baf^hchklin(n), -litt, bamslig; licklin(n) (liklig; l efter k); uhlin(n), uslig (M = 1), artin[n),nbsp;flitm(n); fdttin(n), fdttitt l. fdtti; ducktin(n) -itt, diicktigd (dukhn, duktiga. Gr.). — Deremot mulinn, n.nbsp;muli (muU, Gr.), nagon gJng mulitt, best. form mu’nd*, pl. mu'nd*, i best. stalln. iifven niulinn; (mund*nbsp;kvalldr, mulna qvüllar; — mulinn kvdlldn, de mulua qvallarna); gdlin (gahtl Gr.), gdli; best. och pl.nbsp;gd^’'^nd; lessin (les^n Gr.) n. lessi, pl. lessnê; vatjin (vaken, vdjfin Gr.) n. vatji; best- o. pl. vaknu. W.
* nbsp;nbsp;nbsp;Efter U endast en »aning» af l. W.
b) nbsp;nbsp;nbsp;supu (supig), suputt (ett suputt krak), best. supu (dd supu krdtji) pl. supugd; rusu (rusig),nbsp;rusutt, rusiigd; kdru (karig, sjelfgod), kdridt, kdrugd; mosti (mosig)-uga; pigu (af pigd) fin, duktig;nbsp;bankopigu mycket natt; fdlu -utt, fardig; sinnu, -utt, elak; hugglu, -uit, (= huschu, -utt), ruskig;nbsp;ocknu, jfr XVI: 1; gapu, som hafver ur sig glóp -Ol (gldpord); kutryddju, puckelryggig ; stiicku, -utt,nbsp;kort; .— hldnglu, -utt (jfr sldngrig, Kieïz, Dial.-Lex., s. 623) sages tZefs om (tvamp;) i vkf inslagua, om hvar-andra virade tradar (slingor) af olika fiirg, dels ock om langa, smala, gangliga personer (utan hdllning); —nbsp;langhldnglutt, langrandigt.
^ Det utljudande (tjockt (?) (jfr 111:36); n. hë'^H (haf); pl. hald.
“ Ny, nytt, nyd. — ’’ Bid, bldtt, blad 1. bid (bla, blat Gr.); jfr ro, rot_ Gr. rö, rolt, röd W.).
' (H)vit, (h)vitt, (h)vitd; het, hett, hetd. — Hufv.-handskr. svart. — (W. r svagt; pl. svartd).
I uttalet höres ej d; frammdna, W., jfr VII: 15. — “ Aug. uttalet af kj se 11:10, 15; 111:37.
— 8 —
-ocr page 23-Comparation.
llegelhunden:
Fosiliviis,
stark
Oregelbunden:
Superlativtis, (obest.) starkast^^nbsp;(best.) starkastë
ComparalivuSj
(obest. och best.) starkarë,*^
| |||||||||||||||||||||||||||
|
Egentl. orsaken till denna oregelbundenliet. Jfr rhmra, vakrara. — Jfr Vi:2*. W. bdttór. — W. samór. — W. Vdrrd, vuscht. Gammal (jfr anm. 2 ofvan) och ganimöl {gamniól far, gammól fótUji [folket]). Hiirjémte att niiirka: positivus allru; comp, gamldra och iillór; superl. gamlast (och med det förstarkande all, somnbsp;kan silttas framför hvarje superlativus, aïl-gamlüst, afven gamlós^^H och allst. |
--------
1-2
Superlativus grövst
höcksl (best. Itöckstu) minstnbsp;Idgstnbsp;langst
miischt [all-müschl] f flcistdff
Comparatious ” grovernbsp;hogórnbsp;mindórnbsp;Idgórnbsp;Idngórnbsp;nierfnbsp;flerdff
’¦* Afven ndmmdrd, W.
“ stórra nbsp;nbsp;nbsp;störst [stóscht, all-stöschGquot;^', gdli slor)
trangast eller trangst
2quot; trdngór tyngór
“ yngór nbsp;nbsp;nbsp;yngst
' Lit’n, u. lUd, W. — *• Manjinn, W.
t Positivus mycken {mytfjeu) u. myitji. Jft- anm. IG ofvan; II anm. 10. ff Tjockt l (lt;).
— 9 ~
-ocr page 24-fjerran^'*
f^30
för®^ —, förra®^ föret®^ se’n (sedan)
(sedan) senn, sennare, sennast^'*
etter, ëtterst^^
fram ^ ^
inna^®
ner, ne(d)an*®® yfver®®nbsp;undernbsp;millan^^
’® Jfr Sv. Akad. Sprakl. s. 119—20. — 1 ett efterlemnadt otryckt, af förf. sannolikt pA 1840-talet ut-arbetadt »Utkast till Svensk Grammatik» finnes i stycket om de adjektiver, som hafva en Iran den vanliga afvikande comparation, jeinval en anm. ang. comparativus och superlativus af »Partiklarna fjer-ran, förr, sedan» etc.
Fjdrrdn, fjdrmor, fjdrmdsst. W. — Comp, farm W.
Hela denna rad enl. hufv.-handskr.; {torst ^ föscht W.). — I bibladen upptages endast: forr.
“ Sa enl. hufv.-handskr. I st. f. sedan, som ej lar forekomma i (nuvarande) mAlet, sages Sin; ^jag slid jor di sen, W.). Jfr nasta anm.
Upptaget efter bibladen; men anmarkes, att forf. forst skrifvit sendre, senast men sederniera, sa godt utrymmet tillat, i bAda orden efter n inflickat ytterligare en bokstaf, som otvifvelaktigt afvennbsp;skall förestalla n (jfr Sv. Akad. SprAkl. s. 119; — Rydqvist, Sv. Spr. LL. II s. 469). I (det nuvarande)nbsp;mAletf* lara hvarken senn, sennare 1. senndst forekomma. lor adj. sen (neutr. sennf) uppglfvas comp.nbsp;sendrd, superb senast, afven sennst (sist till tiden). Sennstd (l. sennst) nyheton, sista (senaste)nbsp;nyheten. W.
Attór, dttó^’'hcht W. (^^^sch = ^).
Comparativus “ frdmmornbsp;inndrnbsp;yttor
nedor 1. neor övór 1. yvdrnbsp;unddr
Superlativus frdtnst W.nbsp;innd^^^scht W.
ytto^^hcht Jfr Rydqvist Sv. Spr. LL. II s. 440.
nedd^’'hcht
övól'^hcht 1. yvö^’'hcht
undêFhcht
mïlld-’'hclit
* I hufvudhandskr. stAr ne[d^dn öfverkorsadt framför ner. I bibladen stAr endast ne(^d)dn. Bada forekomma, W. Jfr XIV: 9.
t Bibladen: un{d^,er,' men d lar höras; afvensA i undra (mirari), under (portentum), Undervevli (miraenlum).
tquot; I en kommun af Ofvansjö sockens storlek torde malefc doek ej vara fnllkomligt enhetligt. Lektor Gbips anteckningar i vissa fall afvensom stud. Höostköm’s uppgifter synas peka i den riktningen.
10
-ocr page 25-V.
Cardinalia.* Ordinalia.^ Distributiva.® Multiplicativa/ 1nbsp;2
3 etc.
|
1 Cardinalia |
’ 07-dinalia | |
|
1 |
enn, en, |
fórstd{-ey |
|
2 |
tva {tu) |
andrd{-e) |
|
3 |
tre |
trejd[-e) |
|
4 |
fyra |
fjdld{-eY |
|
5 |
fdm[my |
fd//itd,{-eY |
|
6 |
sax (sexY |
sjdttd[-e) 1. sdttd{ |
|
7 |
sju |
sju ndd[-ey |
|
8 |
dtta |
att’ndd{-e) |
|
9 |
nl-i^ |
nindd[-e) |
|
10 |
ti-i^ |
tïnddfe)'’’ |
|
11 |
allva [aUvónY |
dlltdfey |
|
12 |
tólvi |
to^^Hd{-eY |
|
13 |
trattón'^ |
tratt’ndd[-e) |
|
14 |
fjorton (eller fjort’n) |
fjort’ ndd[-e) |
|
15 |
fdmtón'^ |
fdmt’ndd{-e) |
|
16 |
slixtón |
saxt’nddfe) |
|
17 |
sjöttón |
sjölfndd{-e) |
|
18 |
a''^H'ndd[-e) | |
|
19 |
nittón |
nitfndd{-e) |
|
20 |
tjugii |
tjugundd{-e) |
|
21 |
tjugu-en^ |
tjugu-förstd{-ey |
|
22 |
» -tva |
» -andrd[-e) |
|
23 |
» -tre |
» -trëjd{-e) |
|
24 |
» -fyra |
» -fjdld{-ey |
|
25 |
» -fdm |
» -fdmtd{-ey |
|
26 |
» -sax |
» -sjditdfey |
|
27 |
» -sju |
» -sjundd{-e) |
|
28 |
» -dtta, |
» -dtt’ndd[-e) |
|
29 |
» -nï-i |
» -nïndd[-e) |
|
30 |
trdtti |
trdtti'ndd[-ey |
11
-ocr page 26-|
‘ Cardinalia |
‘‘ Ordkialia | |
|
40 |
fÓrhtF |
fórhti’ndd[-e) |
|
50 |
fdmtigt;' |
fdniti’ ndd[-e) ’’’ |
|
60 |
sexUquot; |
sexti’nddfe) ’’ |
|
70 |
sjultF |
sjutti’ndd[-e) ’’’ |
|
80 |
a Ui |
dtti’nddfe) |
|
1)0 |
nilti |
nittï'ndd[-eyf‘ |
|
100 |
Imndrdquot; |
lmndrddd[-ey- |
|
101 |
liundrd-en [ett) |
lnindrd-fórstd{-e)quot; |
|
102 |
» -tod (tu) |
» -andru{-e) |
|
103 |
¦ » -tre |
» -trëjdye) |
|
200 |
tvd-hundrd |
tvd-Jmndrddd[-e) |
|
300 |
tre- » |
tre- nbsp;nbsp;nbsp;» |
|
400 |
fyrü- » |
fyrü- » |
|
500 |
fdm- » |
fdm- » |
|
600 |
sax- » |
sax- nbsp;nbsp;nbsp;» |
|
700 |
sju- » |
sju- nbsp;nbsp;nbsp;» |
|
800 |
attci- » |
attü- nbsp;nbsp;nbsp;» |
|
900 |
nii- » |
uil- nbsp;nbsp;nbsp;» |
|
1000 |
tus’ndd(-e) | |
|
2000 |
tvd-tus’n'- |
toa-tus’ndd[-e]“^ |
|
lOOQO |
tii- » |
tii- nbsp;nbsp;nbsp;» |
|
100000 |
Imndrd-tiis’n |
hundrd- » |
Distrihutiva: (cardiiialia)* en (tvfl., tre) pH [hjvdrj (ordinalia)* {}l)vurann 1. (inn-i]l)v(XT ii. {h)vèrtanndt, pl. (h)vdrann; — (h)vdr trejjd, — fjdla o. s. v.
* Enligt förfais indeliiing 1 det s. 10 aiim. 28 omformalda “Utkast till Svensk Gramraatikquot;.
^ Multiplicativa. Jfr Sv. Akad. Sprakl. s. 123 anm. 7:4, 5. — Uti förf:ns nyssnamnda ntkasfc till Svensk Grainmatik förekommer i Gap. om Nomen Numerale bland annat följande: «Andra Numeralia iiro:
a) Multiplicativa (Mangfaldighetstal, Fördubblingstal, Slagttal--— t. ex. (enfaldig) tvAfaldig, trel'aldig
---enkel, dubbel, tredubbel,---enahanda, tveggeliand», treggebanda —.--.» — For Ofvan-
® För best. art. uppges enn, C, ett (e). — ünd. rubrik “Adject. genns“ ant. Giui'. eft. pron. poss af första och audra person: CM, G, cd. — /? Vokalen mycJeet hred (ss. vid Insjön, Al sooken, Dalariie); lik.asa i fnintoil,nbsp;fdniti och motsv. ordningstal. — y Afveu sdX’ — lt;5 Bada vokalerna uttalas, den senare med acut och starkare tryck.
® Ex.: Allvên par^ —• ll icke tjockt i vare sig card. 1. ord. — J Tolv', ord. iÓ{r)ta med sviiljdt rj jfr V. t och 1. — V Andelsen i 13—19 Óll = CU. — tl Jfr anm. v. 0. — ‘ Ljudfürbindelsen (r'jt — f ' jfr v. f o.
^ Yid angifvande af iilder o. d. afven eil amp; tjugu, f(Wl Cl tjugu etc. — 1 Foi'hti, forhtindd, iildre uttal (jfr IV anm. 2 o. ïgt; nedan). Yiigre uttal: fcFHi, fd(r)iindd med svaljdt r. lY. — ,'t Jfr anm. v. i?. —nbsp;r Ej slixti, W. — I Ej sjötii, ehuru sjöltón och sjött’ndd, W. Jfr ordningstalen. — o Afven etthunclrd. _nbsp;« Afven elt-tus’n. — 0 S.allan tu-tus'n. — c Uttal: fÓScJlt-d. Ordningstaleus slutljud i masc. o. fem.nbsp;-d{a), i nentr. e. W. — r Tjockt l [fjijd'CL Gii.). ¦— o Gn. fcBinta.. — V Vokalerna U och i i sjun’du, ni’ndd,nbsp;ti'ndd och dermed samnsatta, trdlti’ndd, fÓrJlti’ndd (jfr gt;¦) uttalas med dubbeltryck; likasa braktalennbsp;nïndel, ti’ndel. — ï. Vaniigare iin ett-hundrddd. — v Tu hundrddd miudre vauUgt. — ® Tu-lus’ndd min-
dro vanligt. nbsp;nbsp;nbsp;...nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;...
— 12
-ocr page 27-VI.
|
iiiasc. |
fein. |
neutr | |||
|
sg- jag |
du |
liann ’ |
llön ” |
ha | |
|
lians’s® |
hennes* | ||||
|
hannars* | |||||
|
mag |
dag |
sag |
hönnöm ® |
henna® |
ha |
|
(liönöm) |
henna | ||||
|
pl. vi |
ni’ |
döm® | |||
|
deras (deras, |
döms’s) ® | ||||
|
öss |
er’® |
sag |
döm® |
‘ Afven -’an'‘’^ (fristaende oiler vidhaiigdt) sanit -n; t. ex. ’an (jeck ut, nar ’an (nllr liaii), hlog-’an (slog han), sJcojd-n (skojade han), sd-n, pd-n, für-n; jfr aam. 2, 5.
« Afven ngn gang eljest bortkastas det hsv anljnd. h, t. ex. ur (u) = hur, ’oil = hon. Rent tillfalligt höres ock nigon gang h frfr vokal, som i motsv. Iisv ord saknar aspiration; t. ex. hdrJcd för ÓrkJld (orka). W. Jfr. IV; 2'.
/? Stnudom betecknas mod -ail, -11 afven pronomen indef. ew {lliail), t. ex. ndl'-ail (nar en, niir man);
’’ I bibl. stör hoil^, sakerligen likvardigt nied llön i hufv.-handskr. Vokalen nttalas som O i hsv nióii, dun, — iifveii da h bortfaller; jfr 1 “ ofvan. Ex. ’on (l’iit intie; hadd-’ön; sd-’on^ har-onnbsp;vari toekan alltjanit?
* I fórf:ns handskrifter till bl. annat denna förelasning anviindes stnndom üfver a, O, 6, promiscue och utan förklaring, tecken, nigorlnnda sararaanfallande med det harofvan öfver O anbragta. Dessa teoken synas icke alltidnbsp;ha samma botydelse. Skiljaktigheterna i toekuens utseende, vare sig do mera likna en hake eller en onivSud circumflexnbsp;1. d., synas emellertid ioko utmarka ugt best. olika caracteristicum i framp;ga om teoknets betydels.e. Stnndom torde mednbsp;dylikt tecken ej afses andra ljudskiftningar an de, som af förf. eljest betecknas med d, Ö, ë. I andra fall synesnbsp;anvandandet af sadant tecken blott innefatta en antydan, att der i fonetiskt afseende föreligger nagot, som nr ennbsp;eller annan synpunkt förtjenar att nppmarksammas. Jfr anm. 13 nodan.
’ Afv. hansós W. — ^ I hufv.-handskr. star endast henndrs {rs = ,s), i bibl. hennes, hennars. I orten silges (nu) hdtllias o. hcilindsch, nagon gang iifveu haniiaSSOSS. \V. (kitnner deremot ejnbsp;hennars). Fran andra liAll uppges afven hdnuas oei', hennases.
“ Hufv.-handskr. Jlëtina (W. hciniiu), bibl. henna, som icke ilr alldeles nteslntet. — Förkort..--dnugt;, -nd, -na; t. ex. om -and, td -nu, (till henne), dv-iid, mot-na. — Siillsynt form; hanndn. \V.
— 13 —
-ocr page 28-Obs. nbsp;nbsp;nbsp;vidare suffixerna: ’n och nci (na).'
|
possessivum: |
sg. |
ma.sc. |
fem. |
neutr. | |
|
1. minn'® |
mïn (mi)quot; |
mitt'® |
pl. mina'® | ||
|
2. dinn'® | |||||
|
3. sinn'® |
sina'® | ||||
|
1. vdnn |
var om quot; |
vS,rt'® |
v§.ra'® | ||
|
2. nbsp;nbsp;nbsp;erdn^’’ 3. nbsp;nbsp;nbsp;sinn |
eroïttquot; |
ert 15. |
era'® | ||
|
deinonstrativum: |
sg. |
dënn'® nbsp;nbsp;nbsp;'' |
dën |
da, ha, -ë’ (it) | |
|
donna'® |
detta'® | ||||
|
denn dêr, denn har'® sjëlf'® |
sjel(f)t®' |
» sjelfva |
som
relativum:
“ Formodl. syftas pi ordeta uppkomst och desa anvandbarhet sa. tilltalsord. I förf:ns Utkast t. Sv. Gr. hanvisas betr. ni till Grimm, Deutsche Gr. IV: 313.
Hufv.-handskr. ’n, na, bibl. n, na. Jfr anm. 1, 6 ofvan; III: 9.
“ Pronomina poss. i texten upptagna enl. hufv.-handskr. I hibladen stamp;r:
“ Antagl. i = 1. — ** Jfr anm. 2* ofvan. — f Pnnkteringen torde antyda hafdandet af din, düt, ditld. — I nuv. folkmilet Annas ock de singulara feminiuformorna din och sin samt nentr. ditt, sitt, afvensom pluralisnbsp;p. tr. gon. dinA, sinA (sin). Gr. ant. miw min mit; d%n dm. — tt Jh a»™- nedan.
Ex. vdrom stintA; erom (cirom 1. addrdmm W. -om = dmm). — Ytteriigiye en motsvarande feinininbildning har uppgifvits, nml. anndrcimm, biform till (fein.) annan, masc. annün (ann), n. annAt.nbsp;Best. formerna, sing. masc. o. fem. ’n andrA, den andre (t. ex. Oscar ’n andrê) och ’n ando-r, — neutr.nbsp;da andrA l. da andor (t. ex, htisA). — Plur. obest. andrA och andór p. tria gen., hvarförutom ar attnbsp;marka annor i ordstafvet annór tiór, annór seór (jfr III: 28). Best. pl. p. tria gen. d nandrA ochnbsp;d nandór (t. ex. gossan, stintón, husón). W.
Beteckningarna rt och ft (jfr anm. 13 ofvan) torde motsvara Lm {. I vdrt öppet a. För ert sftges nu dra^t, addrA^t. W. — Jfr anm. 13, 17.
” ürAn (dddran) W.; jfr 13—15 ofvan. Pl. dra (dddrA) o. dddór p. tria gen.
'® Hufv.-handskr. har: dènn dën hd — ë' (it),
bibl:
f Jfr anm. 2 * ofvan. I fem. 6 liingt. — Dessutom uppgifves; Ünn 1. -n, fem. dtl 1. nA (ex. ta llA) n.
sjölv 1. sjdlv m. tj. 1. (t). — I uttalet höres ej f (sjd^^H). — SjdllvA m. tj. 11.
— 14 —
-ocr page 29-interrogativum: sg. ockënn^
ockënndera^^ indefinitum: sg. namp;nn
hvar^® hvar S, ennbsp;ocken som helst
neiitr.
ockë(t) eller liva
nk’
livart^®
ocka
n§,ra
sömliga
VIL
Starka8 klasser i Götiskan* |
Svaya3 klasser i Götiskan.^ |
Iljelpverher: ha(fva)/ skola,^ mS, lara,® töra,® kunna/ vara,® bi (blifva),® vardt, vurdti.*®
Sa i hufv.-handskr.; i bibl. ndn; (det slut, n höres stundom. W.); pl. ndvd.
' ,Tfr Ufpström, Aivaggeljo L Makl). Upsala 1850 p. 115—16; (II uppl. p. 95—6).
’ UrpsTRÖM, 1. c. p. 117; (II uppl. s. 97). — “ prset.: haddd amp;\\er hadcl’ [Jla’); — Supin: havi’,-pari. pres. havdnoss (jfr anrn. 15 nedan).
‘ Inf. afven skd, imperf. skldlci, skull, sup. skd, particip. pr. skoldna (jfr anm. 15 nedan).
' Jfr Sv. Akad. Spramp;kl. s. 135; Rtdqvist, Sv. Spr. LL. I s. 69. anm*; Hei.lqvist, Studier i 1600-talets Svenska, Ups. 1902, s. 143. — I ungefarl. den betydelse, som förevarande verb har i riksspraket, d. a. mednbsp;en viss anklang af tvê,ng, ovilkorlighet, til!S,tlighet 1. d. (fi, fa lof, maste) förekomma i Ofvausjömaletnbsp;pres. Idr, (förkortadt) ld, och imperf. Idrdd, Idrd' [rd = (J); t. ex. d ld foil gd endd, det fUr vW ganbsp;anda; — nu Idr jag gd, nu far jag lof att ga; — jag Idrd gör di, jag maste göra det; sd Idrd jagnbsp;leaser di, sa fick jag lof att (bief jag tvungen att) kassera det. ¦— Supinum saknas, hvadan perfectumnbsp;ersattas med sliar vdri tunjin» (tvungen; jfr XI kl. 1 a anm. 46, och b anm. 47.).
** Till hemUrhelsen öfverensstamma Idr eeh Idrd ganska noga med, enligt anteckningar af utg. framp;n amp;reu 1870—73, i Nas, Nordmarks och Jösse harad af Wermland förekommande: (je) lyter, Nordin. — Ijuter, Nasnbsp;(famp;r, tor, tors, iir tvungen), löt {lutte, Arvika), af Uuta. Jfr XI kl. 5. a 97; Bietz, Sv. Dialekt-Lex. Uttuta. Inbsp;frkga om supin. har utg. ej antecknat annat an att det saknades i NordDtarken.
Hsv (att) Idra (docere, discere) heter pfi, Ofvansjömklet {töl) Idru, med fullstandig flexion. Pres. Idr. (ej ld), imperf. lard uppges till uttalet öfverensstamma med de förutnamnda hjelpverhsformerna men sagas ickenbsp;af spramp;kkanslan siittas i samband med desamma. — Supinum heter larf-, part. prtet. pass. Idrd (: ex. jag harnbsp;VOrti Idrd ta gör sd). En lUrd mazi = en Idrd leur. Part. prses. act., teor-etiskt, Idrdna.
— 15 —
-ocr page 30-Böjning.
Indicativus
|
jag ar“ |
jag |
varë, ma viira | |
|
du » |
du |
f | |
|
han » |
han |
» | |
|
vi » |
vi |
» | |
|
ni » |
ni |
» | |
|
döm » |
döm |
» | |
|
jag var |
jag |
vor(e). |
matte |
|
du » |
du |
» | |
|
han » |
han |
» | |
|
vi » nbsp;nbsp;nbsp;^ |
vi |
» | |
|
ni » |
ni |
» | |
|
döin » |
dom |
» | |
|
etc. | |||
Plusquumperfectmn: jag hade^^ vari etc. Ftdiirum simplex: jag ska vara.
(Reflexioner).
» exactum: » ska ha vari. Imperativus: 2 pers. sing, var.^'*'nbsp;Infinitivus: (att) vara, ha vari, ska viira.nbsp;Participium: pres. varandë.^®
Med hansigt till den traditioiiella sammanstiiUiiiiigen af lijelpverbet Icir med Idta^ later^ Banska IcBT af lade, mena, tro, förmoda (jfr Molbeoh, Danskt Bialekt-Bex.), kan anmiirkas, att lala, sinere, pS. Ofvansjömiletnbsp;heter Idttd, (lalt’], ex. vi slcci Idtf dom — praes. (jag) létter, imp. latt, perf. har lattd i. Ititti;nbsp;imperat. latt (ex. lött-dn ga, lat’en ga, Idtt Vdr di, IW vara det). Ldta, sonare, heter deremot latd, praas.nbsp;Idtdr (Idfór); imperf. let, sup. Idtti (har Idtti etc.); part. prais. (teoret.): laidnü; det sista aiiförda afven suh-stantivt, t. ex. Jwd Ür di dür för Idtdna (= oljud). Jfr XI kl. 2 a anm. 18; — (Södeuwali., Ordbok öfv. Medel-tidsspr. lata^ Eietz, Dial.-lex. la),
' Tdra, prses. tdr, imperf. tê[r)d {rd = t/).
' Inf. kiinnd och kunn, prais. kann, impf. hunnd. {hüna Gb.), sup. kunnd.
quot; Gb. vara, var, vwn. — Inflnitivens slutvokal tecknas i liegge de förevaraiide handskrifterna ömsoui med d, ömsorn med a, utan skönjbar grund till skiljaktigheten, som knappast ar afsigtlig. Enl.nbsp;Grip skall infinitivens slutljud vara a= ffl W. — Stundom utlamnas doek slutvokaleii, sii att detafveiinbsp;sitges vd.r, Idr, komm, kann, dickt, tdl (tala), kux, frdg, sveir (svara) i st. f. veird, lard etc. Bitnbsp;slutvokalen bortfallit, inskjutes stundom ó mellan Ic och n i stammen; t. ex. rdkón, riikna, teckón*, teckiia.
* Teckón, Jfv. subst, tecken (III; 37). Ang. teclcón SS. utrop se XIV anm. 19.
® De förkortade formerna bit' de vanliga.
Inf. vardd, mindre vanlig; preet. vardt; sup. vurdti (vorti). Vat'dl kalld = kallade3; har vorti (sallan: hUvi)nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;= har kallats; skd hi kalld = akamp;U kallas. .Tfr VIII anm. 8.
“ Eller (i (a). — Jfr VIII: 5. — Jfr anm. 3 ofvan. — W. vdr och (3 pers.) vdri (vare; vdri iack vo vare tack), — Particip. prses. af vara, som icke upptagits i bibladen, Ihmes i hufvudhandskr. teck-nadt sa niira ytterkanten af en högersida, att tillrilckligt utrymme endast fnnnits för de fem första bok-
— 16 ~
-ocr page 31-VIII.
1 Conjugation}nbsp;Inf.: kallii'^ |
2 Conjugation.^nbsp;böja^ (tro)^“nbsp;köpa^ |
3 Conjugation.^nbsp;taga^ |
Böjning.
büjerquot; (tror)
tar’
|
Conj. prmsens: kallë* (mil kallii) |
böje |
tage (gifve) |
|
Iiid. Imperf.kallii’® |
böjdë (böjd’) (troddë)’^ |
tog |
|
köfte (köft’)’^ | ||
|
Conj. nbsp;nbsp;nbsp;»nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;kalla ’ (matte, skulle kallii) |
böjdë (troddë) |
tog(e) ’ ® |
Ind. Perfect.: bar kalla’
Ind. Plusquamperf.: hade »
» nbsp;nbsp;nbsp;Put. simpl.: skb kalla
» nbsp;nbsp;nbsp;» exact.: ska ha kallii’
Conj. Perfect.: ml ha kalla’ '
Conj.Plusquamperf.: mhtte, skulle ha kalla’ Imperativus: kalla
böj, köp (tro)
ta(g)
stafverua [viiran, mojligen = varan). E£ter n forekommer i papperet ett hak, och ha de aterstaende skriftecknen ofvergatt i kanten af nasta blad, men sa ofullstandigt, att det ej kan sitkert bestaminas, omnbsp;der bör lasas dc, C eller hvad? I analog! med det (se VIII: 7) tydligt ntskrifna hallandë kan vüriindenbsp;anses asyftadt, — vüranë (vardna) doek ej uteslutet. Jfr viixdnd grö{d)a, levdnd liva, galldna lag;nbsp;— hjudna ta jasspóss (bjudande till bröllopp, gastabud), — stridna (stridande) niot Guss bu{d);nbsp;svalluna, sjungdna, illdldtdnii^ Idrdnii, frdgdna etc. W. — I ^daglitt tdl» (= vdrddslag) sagesnbsp;vdrdnds och vardnóss, havdndss (jfr anm. 3 ofvan), — Icom gdnóss {vülltdnóss), kom gaende (val-tande), sa tii sagdmdss, olóvdnóss, unnantiindss* (undantagandes), rncig ovetdnóss.
* nbsp;nbsp;nbsp;I förf. utkast till Sv. Gb. ha partioip. pa -andcs, med en hanvisn. till Geimm: D. Gr. IT p. 46, antecknatsnbsp;i det passiva böjiiingsschemat, doek inom parentes. Jfr Eydqtist Sv. Spr. LL. I. 413—24, 478—82. Noeeennbsp;Altsohw. Ge. §§ 439—41, 464—5. Kock, Histor. Bidr. t. Sv. Pormlar. i Nyare Bidr. t. Sv. Landsmak XY: 5 s. 5Ü lï.
^ Jfr Svenska Akad. Spraklara, p, 161. — ’ Jfr VII anm. 8. — ^ Slutstafvelsens vokal d [a); kalldr, tdldr, herattdr. Gr. talar, veentar. — ^ ë har = d.
“ ïempusbeteckningen — har Impf. — angifven endast i bibl. I förf.-ns utkast t. Sv. Gr. anm:s, att igt;hvad som i svenskan och öfver hufvud i de Gothiska* sprdken vanl. kallas Imperfectum borde en-ligt nAgras exempel ratteligen kallas Prieteritum». Den angifna grimden af etymologisk natur: s. k.nbsp;iinperf. i de sfarka verben egentl. ett preeteritum rediiplicatum, i de svaga en sainmansattning af stammennbsp;med ett ursprungl. prieteritum. Jfr Aivaggeljo ]). M. s. 126 och förf:ns i Frey 1849 s. 353 ff. intagnanbsp;anmitlan af Munch, Det gotiske sprogs Formlsere,
* nbsp;nbsp;nbsp;Forf. skref och s.ade eljest alltid götislca. Jfr förfnis uppsats »Om Svea och Gota namnets utseende i fordnanbsp;dagar» i Frey 1847 s. 257—66, o. den ogillande ree. af Sïeömborg, Sv. Sprakl. i Tidskr. f. Literalnr lli52 8. iil—8.
— 17 — nbsp;nbsp;nbsp;3
-ocr page 32-1 Conjugation.
Infinitivus: kalla^ (ha kalla’, ska kalla) Papticip.: kallandë^
Supinum.; kalla’®
Passivum:
Prcesens: kallas
Imperf.: kallades (eller) kallas® Particip. prset.: kallad®
3 Conjugation. böja (tro)
böjes^'^
böjdes^®
böjd'®
3 Conjugation. ta
tan’dë
taji’®»
tas
togs, tog(e)s“^ tajinn^^
|
J 23 |
2 31 | |
|
lieta^* |
dölja®® |
satta‘‘“ |
|
(veta)^® |
gladja (gla) |
tamja‘‘' |
|
vetta®® |
göra®^ |
qvafva'*® |
|
ligga^e |
smörja®® |
valja‘‘® |
|
lita^^^ |
(spörjii) |
krafva‘‘* |
|
lefva^® |
sta(d)ja®’ |
vanja |
|
lyfta'® |
sa(g)ja®® |
salja^® |
|
fasta®“ |
lagga®* |
(dvaljas) |
3 (starka) Conj., se niista afd.
“ kalla W. — Gii. sigla, mala. — ’ Jfr VII anm. 15. — * Kallades [kallcMoss W.) numera foga brukligt; jfr VII anm. 10. — ® Uttalas (nu) kalla AV.
Forf. bar ofvan raden skrifvit K. 3., hvilket synes asyfta 3:dje Conjug. enl. Eydqvist Sv. Spr. L. L. I 88. 37,116. — quot; Andelsen-er i regeln = dr; t. ex. h'ójjor, levér (lefver), sa'gor^ (anm. 38 nedan)nbsp;tyttjor (tycker), hlinkor (slinker), liggor. — Böjjda och hojjda, afv. l)öjd’ AV. — Gr. Iksta, teemde.,nbsp;hoeje (horde); Joel (sköljde), foei (f^^d AV. följde), jyofte (köffte'i). De förkortade forinerna ganska vanliga.
Particip. prses. böjjana, böjjimóss; tró’nèi (troende); — enn troemii, en troende.
“ Böjjeiss. AV. Inf. lika (ej pi -öss). — ’= Böjjdóss, viggdóss, köfftóss; — afv. mindóss, trivv-dóss W. — Gr. ant. bedss [beddóss, AV.); jfr XI: a. anm. 17. — Ex. böjjei av eirón.
” Icke förkortade former: dreckór, dricker, af inf. drecket (jfr XI a. anm. 53), /iZippdr (slipper), liggór, leitór. — Fullst. konjunktiv form toga. AV. — Tandü AV. — Têijji AV. {tcep Gu.).
Ind. vanl. togs (afv. togóss, t. ex. i hem. gnabbades); konj. regelratt togèis, (füga brukligt).
Tèijjin AV. — Jfr Sv. Akad. Spramp;kl. s. 166 (oregelbundna verber af första konjiigation) med anm. 4 s. 167. — Jfr XI, kl. 2: a 20, b 14. — Vettée [scire, Gr. vata), vissteï (1. visst’, nog visst’nbsp;fln hèi), sup. vettd. — Förekommer ej i bemarkelsen vergere = liggei at; {a liggeir elt sör-siéèn,nbsp;nór-sidn). Jfr Eydqvisï, Sv. Spr- L. L. I s. 220, 277—8.
Jfr XI kl. 1: a 5. Eydqv. 1. c. I s. 150. — Förkort. Ut; dei kan Ut pa mag. Imperf. och sup. litd. — Eydqvist 1. c. I. s. 287; {td) levd, levvdeï, leva; prws. levdr. — Lijf['td, i inf., imperf.nbsp;och sup. — Fdstd, imperf. füstd (l. fdst; dn fast fast di), sup. fdstd.
Sv. Akad. Sprakl. s. 174 anm. 7. — Döljd, dCdd, elüH. — Gld (glad); glddd’, glatt.
Jörd, jd^deï [jd^d), joGt; Gr. jèra, jcoelamp;. — Smórjd, smd’dd, smo^t.
Activum sallan anv. Pass. prais. spórs [ü spórs nog). — ” Stüjet (stdj, stei), stadeV, statt.
Sdgd, Sa, sackt; sdgdna (numera hardt g i inf., praes., part.). — Lcigget, ld, lackt. — Sattd, salt, satt; jfr sittê, XI kl. 1 a 13. — ¦quot; Tdmjd 1. tdmji, tanwidii l. teïmmd, tümrnt. — Kveïvd,nbsp;kvavvd’, kvdfft. — ¦*'' Vdljd, va^dd 1. vd’'dd, vd^t l. veft. Gr. veeda, veel. Jfr sve'iljd, sveTdd (Gr.nbsp;sveede) sveft; XI kl. 4 b. anm. 57. — *'¦ Krüvd, krdvvdd, krdfft. — Vdnjd, vanl. vdnji, vüngd,nbsp;vangt. — “ Sdljd, sdlldd, sdllt. — Dvdljds, elvd^’'^döss, dveFHs.
18 —
-ocr page 33-IX.
(liationell indelningsgnmd).'- — Sv. Acad. gramm. indelar dessa i 12 klasser.^
1) nbsp;nbsp;nbsp;Idngt a till onbsp;ta(ga), dra(ga), fara®
2) nbsp;nbsp;nbsp;kort a till önbsp;falla^
3) nbsp;nbsp;nbsp;kort e till a
a) nbsp;nbsp;nbsp;be(dja)®
b) nbsp;nbsp;nbsp;hjelpa, stjelpii (stëlpa)®
4) nbsp;nbsp;nbsp;lingt i till e
li(d)a, ri(d)a, skrifva*’
' * Undantag: gifva (ge)®
5) nbsp;nbsp;nbsp;kort i till a
finna, dricka (drecka), slippa®
6) nbsp;nbsp;nbsp;l§,ngt och kort u till önbsp;bju(d)a,^® suga“nbsp;hugga,*® sjunga^®
7) nbsp;nbsp;nbsp;langt y till ö
flyga/^ bryta,’^® nypa/® nysa/® ryta'®
8) nbsp;nbsp;nbsp;langt d till anbsp;grdta/’ Mta/^ förMta
9) nbsp;nbsp;nbsp;kort d till önbsp;haila^®
10) Idngt ei till a (sup. u) eller till a (sup. «)nbsp;bara/® skara^®nbsp;drapa,^® (qva(d)a)®^nbsp;a till 0 (sup. u)nbsp;svara (svarja)®®nbsp;d till 0 (sup. a)nbsp;vraka,®® grafva®*
(i till d (sup. d) ata®®
* Kantanteckning i hufvudhandskriften. — * Jfr Sv. Akad. Sprakl. pp. 171 9. nbsp;nbsp;nbsp;’ Jfr XI kl. 3 a. 28.
lt; XI kl. 2 a. 21. — “ XI kl. 1 a. 17; XII: 36. — “ XI kl. 4 b. 59; XII: 31. — ' XI kl. 5 a. 94. — “ XI kl. 1 a. 2. — ® XI kl. 4 a. 62. — Jfr XII: 33. — Sv. Akad. Sprakl. s. 181. — “ XI kl. 6 a. 107. — i’ XI kl. 2 a. 25.nbsp;XI kl. 4 a. 44. — XI kl. 6 a. 108. — XI kl. 6 a. 101. — XI kl. 6 a. 115,117. ~ XII. — ” XI kl. 2 a. 19.nbsp;Hdlld, MU, hulli. Jfr XI kl. 2 a. 22, der forf. (afsigtligt eller icke?) skrifvit Mila; jfr halldranbsp;(hangare), — hallhakd, — ha hall pd sag (halla inne raed det som ej skall sagas).
XI kl. 1 a. 12. — XI kl. 1 b. 7. — XII: 6. — XII: 18. Sv. Akad. Sprakl. s. 180. Qva-d, impf. gvd' 1. gvdddd, sup. gvdi. Subst. gvdd, qvade. — ” XI kl. 3 a. 29. XI kl. 1 a. 7; XII: 27. Vrdkd,nbsp;vrok 1. vrdekta, sup. vrdekt eller vrdkji ( = vrdttji). — XI kl. 3 a. 32. — XII: 9. — XI kl. 1 a. 14.
— 19 —
-ocr page 34-11) nbsp;nbsp;nbsp;kort d till a (sup. ti)nbsp;smalta/® skalfva^^
12) nbsp;nbsp;nbsp;lamp;ngt Ö till 0nbsp;löpa'«
13) nbsp;nbsp;nbsp;oförandr.^®nbsp;komma,®® söfva.®^
(Obs. skillnaden mellan söfvci^^ och svfva).^^
X.
|
Historisk inclelningsgrund. Rydqvist, Save. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
De starka verbernas antal.
Ryuqvist ’ upptager för Fornsvenskan
|
Save upptager för Dalmalet för GotÜandsmalet | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Varml. Medelp. 3 1 |
— 20 —
XI kl. 4 a. 68; XII: 29. Sv. Ak. Sprakl., s. 180, anm. 3. — XI kl. 4 b. 62; XII: 19. Sv. Ak. Spramp;kl. s. 179—80. — XI kl. 2 a. 26; XII: 13. — Sv. Ak. SprAkl. s. 179. — XI kl. 1 a. 10. — Sóva, SÓV, suvi,nbsp;intrans. — Sóvd, sóvvdd, SÓfft trans. W.
Svenska sprftkets LL. I ss. 149 ff., 224, 234, 239. — ® Parenthesen torde afse de a£ Eydqtisï 1. c., SS. 234, 239 och 246 oninamnda, Iran IV:de till VI:te klassen öfvergangna. — “ Jfr Rydqvisï, 1. c., ss. 265—6 ff.nbsp;¦2 Jfr Save, De starka verberna i Dalskan och Gotlandskan, Upsala 1854 s. 26: »De hittills funna
-ocr page 35-Antalet starka vei’ber i Ofvansjöm§,let® i förhallande till Rvdqvist’s och Save’s upp-
gifter.
Ofvansjömalet ® i 1 kl. 17 verb
2
3
4
5
6
9
35
33
32
Anomala 6
S:a 142
E. Fornsvenska: 249 Ofvansjöm§.let: 142nbsp;Ofverskjutande antal: 107
32
Dalska: 157 142
Gottlandska; 171 142
29
75'
Orsaken till Ofvansjömdlets underlagsenhet i detta banseende:
Inskranktare omrêde. ¦— Narmare beröring an Dal. ocb Gottl. med s. k. bildadt folk. De starka verbernas öde i allmanliet.
starka verberna i Dalskan aro 157 och i Gotlandskan 171, bland hvilka hela antalet sarskilda verber, som de tv5, malen ega tillsaminans, iitgör 302. Lagges hartill de har upptagna Helsingska, 3 Varmland-ska och 1 Medelpadiskt, som icke finnes i Dal. och Gotl., sa varder hela antalet 214».
TJtmarker det ofverskjutande antalet fornsvenska starka verb.
« Jfr afd. XII och XIII.
21
-ocr page 36-l).
Öfverg. till svaga.^
Förteckning öfver annu bibehallna starka verber i Ofvansjömalet.^
1 klassen.
gifva^ (ge), söfviï,^ vcifva,^ Hgga,'' vüga (vog),® trö(d)a,® tigga,® vaga (vagde),‘‘ fraga,^ laka,® vraka,’stala,® (föi')nimma,® komma,vara,^^ drapa,'' arja,® jasa,® lasa,'® gitta,'^ frata,'^nbsp;bara,^^ skara,^^ stód/® cita,'^*’ förgata,’^® si,^® mata.^®nbsp;be(dja).”
2 klassen.
Mta,gt;® grata,'® (Aeto),quot;® faIla,^M]alIa,^V«/® heta,^^ rdda,!quot; leka,'® svepa,i’ WSsa,'® ga,'^‘‘ hugga,^® löpa,^® le.^’nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;blanda,’® hangja,^® fanga,sa,^^ ro,®® gnd,^^
gro,^^ sno.^*
|
' Jfr Etdqvist, Svenska sprakets lagar I ss. 194—304. — Betr. infinitivens andelse se VII antn. 8. ’ Jfr IX; 4 anm. 8; ge, ga, guvvi, Gb. gav, guvi; (ge Gu, Gu giwe). quot; IX: 13 anm. 31. — * Vü'Od, VOV (vavclil), vavi. — * Ligga, lag, legci; jfr VIII anm. 26. ® Vagd, vog, vadji, intrans. Vagd, vaggd, vadji, trans. Jfr b. anm. 4; XII: 25. ’ IX: 10 anm. 23; XII: 27. — « Stdld [stdela Gr.), stal, stuli. — “ Fd’nimmd, -namn, -nummi,nbsp;föga brukligt. — “ Kommd, kom, kunimi; jfr IX:30. quot; Vdrd se Afd. VII. — “ Bard, bar, buri; skard, skar, skiiri; jfr IX: 19. — Sittd, sdü,nbsp;sittd; jfr VIII anm. 40. — Atd (oeta Gr.), at,nbsp;dtti; jfr IX; 10 anm. 25. — Fdrgdtd, aup.fórgdtli. “ Si, sag, siü. — ” Be (bëjd), ba l. bedd, sup. betl; pass. bes (inf. o. pr®s.), heddüss 1. bas;nbsp;sup. beddds; jfr VIII; 15. I bemarkelsen sonare: laid, let, latti. Ang. lattd (sinere) se VII anm. 5. Grdtd, gret, grdtli. — Se ock b 14. Hetd, hettd 1. heit, hetd. — ” Falld, foil,nbsp;fldli; jfr IX: 2. — Jfr IX: 9 anm. 18. . Fd., fück, fdtt; jfr fanga afd. b. Sv. Ak. Sprakl. s. 174 anm. 8. — Gd-, jeck (jak Gu.),nbsp;galt. — Htiggd, högg, huddji; jfr IX: 6. Löpd, löpptd, löfft; jfr IX: 28, XII: 13. Le, log, lett. — Fdrd, for, fdri (fura. |
^ Jfr förteckningen i afd. XII. — ’ TfÖd (trampa, t. ex en spinnrock), tröd, tröa. Jfr Ryd-QYIST 1. c. I, s. 150. Rietz 1. c., 8. 757 (trada). “ Tiddjd, tiggda 1. tiggd, tickt. — * Jfr a. anm. 6. — “ Frdgd (i alia themaformer). — “ Ldkunbsp;(om otatt karil, som slapper igenom vattnet)nbsp;Idckta, lackt; (a lakór, det leker). — Lekd (ludere))nbsp;se anm. 16 nedan. — ' Brapd, drdffta, drdfft;nbsp;jfr IX: 10, anm. 20. XII: 6. — * .Jfr Rydqvist 1. c. s.nbsp;156. Utdödt, numera. W. — “ Jasd, jdssti, jcisstnbsp;(l. jiissi). — Ldsd, lasstd, Idssi [Icesta, Iwsinbsp;Gr.). — Getut (alia th.-f.). — Fratd, frdtta,nbsp;friilt; jfr XIII: 2. — Matd, malta, matt. Jfr a. anm. 20. — Bd, rdddü rddt. Lekd, leckta, leekt; jfr anm. 6 ofvan. Svepd, sveppta, sveppt. — Bldsd, bldsstd, bldsst och bldssi (blaste,, bta.st Gr.). Blannd (alia th.-f.). — quot;o Hannjd, trans, och intrans.; priet. hdngdd (l. hangd). sup. honkt;nbsp;jfr kl. 4 b. (69); XII: W. Sv. Akad. Sprakl. s. 181. Fdngd (alia th.-f.); jfr a. anm. 23. Sddda, sdtt. — Bodda, rott (riot Gr.) deremot ro sag (= roa sig) preet. o. sup. rod. Gno, gro, sno, ss. ro (23). Gr. anteckn. blode,. — ** Ldd (alia th.-f.) Rydqvist 1. c. I, s. 168. |
— 22 —
-ocr page 37-Idassen.
fara^® svarja, (sviira),**® dra,®“ ta,®^ skafva,^® liafva,®* sta,®“nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;dö.®’
la(d)a,®® va(d)a,®® gnaga,®’ S,ka,^® vaka,®® skaka,®® öka,®® (ala),®^ gala,®® mala,®® skapa,nbsp;ösa,®® qvafva,®“ vaxa,®^ M,®® tvS,, (tvatta),®'®nbsp;fly/® spy,^® jaga,*^ na,^® raka,^® sqvala.^^
lilassen. te /è/t-U'OOO/t. [la,®® finna,®® liinnil,^® linna,^^ vinna,^^ klinga,*® svinga,^® tvinga, aa,^^ (för)sviniia,^® bin(d)a,^® sjnngci,^^ galla,®® valla,®^ kralla,®nbsp;:a,‘^‘' tvinga,springa,^'^ rycka,'^^ sjiinlm,^^ galda,®® balja,®® svalja,® flor fari Gr.); IX: 3. — Svard (nuv. inf-), svor och svarda, sviiri; IX: 22. — Dragd och dra,nbsp;drag, driijji [drwp Gr.) ; IX kl. 1. -- Se VIII, pa-radigiuet. — Grüvd, grov 1. grdvvda; grafft 1.nbsp;griivi; XII: 9. — Skavd, slcov 1. skavvdd{skavvd),nbsp;skavi. ~ »¦* Havé, hov 1. hiivvd, hiim; XII: 11. Stil, stog, stdtt. — Hló (sla), Idog, hlajji — Kör prset. sages vanl. »^?ar^ dö» 1.nbsp;stiirvd dv; — dog, nar man talar aroillers (= panbsp;stortt). Dödde förekommer icke. Sup. dött. Adj,nbsp;dó, (tnasc. ocli fein.) n. dÖtt (üfven allt). Suhst.nbsp;dó, best. dón (doden). Brinna, hrann, hrunni; {d hrinnór, det brinner). — Fimia, fann, fimni; IX kl. 5. {’Annbsp;fnnór, han flnner; — d fins, fanns, har fimniss). Hinnd, hannt, hunni. — ¦quot; Rinnd, vinna, spinna bilda prset. och supin. som finna, se 39 ofvan. Fó’svinnd, fó’svann, fó’smmni, fó'svun-nin. — ¦‘5 Binnd, hannt, hunni, hunnin. Sjungd {fuga Gr.), sjöng, sjungi, sjungin. jf,. ix.-ig,- xil:34. “ Stickd, stack, stuttji, stuttjin. Ivingd, inf. iuperf. och sup., Tunjin, tvingad; Jfr afd. b. 47; VII: 5; XII: 5. Springd, sprang, sprunji; jfr kl. 4 anm. 70; XII 14. — Byltjd, se kl. G a, anm. 112. Sjiinkd, sjónk, sjunntji, sjunnfjin; jfr XII: 35. |
;a,*® svinga,^® tvingd,^’’ tranga,^® racka,^® ,,®® valla,®^ kralla,®® skalla,®® vamp;lla,®*nbsp;i,®® balja,®® svalja,®^ hjelpa,®® stjelpa,°^ Va{d)d sallsynt; vanl. iravü’ {i vattnd). ” Gnagd, gnaggdd, gnakt. — Akd, ok o. acktd, ditji. — Vakd och skakd (alia th.-f.). Okd, prret. ökd 1. öcktd, sup. ökd 1. öckt. — nbsp;nbsp;nbsp;Ordsprak om tjdrnjön, som tjend (karnade):nbsp;»J. ökd d ja SÖp (neml. flötgds, jfr Rietz Dial.nbsp;Lex. s. 152 und. fljota), d minskd, a ja gret. Ej kandt. W. — Gala, grint, gol o.gald; (sup. gald);om tuppen sags vanl. roppd. XII:8. — Mald,nbsp;mol, mali. — Skapd (alia th.-f.) — Ösd, össfd,nbsp;össt. — Kvdvd, kvdvvdd (1. kvdvvd’) kvdfft. Vdxd, vdxtci, viixi {vitxin). — Fld, flddddjfldtt. — Tvd, tvddd{d), sup tvdtt, siil-lana nvandt. — Tvdttd (alia th.-f.). — Flydd(a),nbsp;flytt; spyddd, spytt. — Jagd (alia th.-f.). “ Ndddd, -tt. — Bdkd (alia th.-f.). “ Skvdld, skvdld, skvdld AV.; — men skvala (skvala, strOmma) skviol, skvoh enl. stud. Oscarnbsp;Högström gen. H. Geijer. Jfr afd. a. anm. 69. Klingd, i alia th.-f. AV.; prset. klag sup. klügt Högström-Geijer. — Svingd, i alia th.-f. AA'^. — nbsp;nbsp;nbsp;Högsïröm tror sig afven ha hort svang. Jfr a. anm. 46. — Trdnnjd, trdngdd o. trdngd, trdngt. Prses. trdnnjór. — Bdckd,nbsp;rdcktd, rdekt. — “ Gdlld (valere) gdlldd, gdllt;nbsp;jfr XII: 2. Ang. gdkld (solvere pecuniam) se 55nbsp;nedan. — Valid, (framvalla, förvalla) vdlldd,nbsp;vaiu. — “ Krdlld, (krala), krdlldd o. krall, krdlltnbsp;o. kruin. A krdllór, det kralar. Jfr kraka,nbsp;XIII: 3. Rvdqvisï, 1. c. I, s. 194. — quot;quot; Slidlld,nbsp;skalldd, skdllt. — Valid (alia th.-f.); valland,nbsp;{vdlldnóss), vallande. — “ Gdldd (alia th.-f.); jfrnbsp;anm. 50 ofvan. — “ Bet. Svdlla. Knappt kandt. AV. quot; Jfr VIII anm. 43. — “ {H)jdlpd, {h)jaitd, {h)jd’'t {jeelpa, jceta, jcet Gr.). — “ Slülpd, |
— 23 —
-ocr page 38-slinka,®” stinka,®' slintii,^^ drecka,®^ klacka,®quot;* valta,®® hvalfvii,®’ sMlfvci,^^ berga,®^ verka,® gnallci,^'^ smalla,^^ svallü,^’’ smato/® svalta,®* S2yerna/*®varpa,®®hvarfva,®’diska,®®troska,®nbsp;simma,®®dampa,®'slippa,®^spritta,®®sqvatta,®^ hanga,®® knacka,’'® naggas,^* skrappa,’nbsp;varda,^'^ brista,®® giinta,®’ skralUi,^’^ sqvalla,®® suarta,’^ tugga,^® brygga,’* slunga,^® siacka,’nbsp;Spricka.^**nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;sfrn t.n^^ fn’lln
|
™ Hlinkd, Mank, Muntji, jfr anm. 52 nediin. — Stinkd, stank (o. stanka = löffta,nbsp;luktade). Trans, stantjd, (stanka) svagt. Hlinid, Mant, Munti; kommet ur bruk. Vanl. sages Minku tail. — Dreckd [draka Gr.),nbsp;drack, dridtji; jfr VIII: 17. — Uti intrans. be-inarkelse lar endast förekomma det impers. praet.nbsp;klaclc, -üA klack tail i mag^. Jfr Rydqvist i. c.nbsp;I, s. 193. — Trans kldttjd (klacka agg), import, ochnbsp;sup. kltickt. — “ Gnalld, gnall \. gndllda, gmdli.nbsp;— “ Intrans., smcilld, small, smulli. Trans.,nbsp;smülld, smallda (med piskan) 1. smcilld (t. ex. pS-barón), smallt; XII: 28. quot; Svcilld, svall (1. svülldü), svulli (l. svallt); Stdlin (svullen); Part. prees. Svdlldnd (svallande), sall-synt. — Smdlltd, smallt, smullti, intrans.; jfrnbsp;IX: 26; XII: 29; — trans, svagt. — “ Svdlltd,nbsp;svallt, svalüi intrans.; jfr XII: 30; — trans, svagt. Symtnd, sömni, symmi; forekommer icke svagt. — ®‘ Intrans. ddmpd, damp, dnmpi (bmkasnbsp;ofta för faïld). Trans dampd, i alia themafor-mer. (Rietz 1. c., s. 91 dinipa). — Hlippd, Mapp,nbsp;Muppi; jfr IX: 9. — Sprittd, spratt. Skvatld, skvcitt och skvtittd, sup. = inf. “ Jfr VII anm. 10. — Sristê,, brast (min-dre vanl. iin :»geck sóndorigt;), briisti. Glinta, giant, glimti (halka, Millkd W.); ex. »]ian giant i kuil pa is’n;» enl. uppgiftnbsp;af studeranden Högsïröm. Jfr Kietz Dial. Lex.nbsp;s. 198. — Slcralld, skrdlldci, (skrallt mindrenbsp;vanligt). — Skvalld, skvall, skvdllt. W. —nbsp;Högström uppger skvalla (H. Geijer enl. H—mnbsp;skvcsla, genljuda, klinga),* praet. skvall och »kan-ske nagon gang» skvallde sup. skvulli och »oftanbsp;afven p4 senare tid» skvallt.f — Ang. skvdld senbsp;kl. 3, afd. b. anm. 44. * Ex.; du fa’nt skvalla ti dörare, du far inte sli igcu dörrarne sk (hatdt), att det skriiller. t Jfr llYDQVisT, 8v. Spr. LL. I 195 (skcellai), Eietz 8v. Dial.-Lex. s. 611, 614 (^skcUla). Sprickd, sprack, nbsp;nbsp;nbsp;jfr anin.47ofvan. |
(stCBlpa Gr.), stalp, stulpi; intr.; — prset. o. sup. stcfta, sttAt, bdde trans, och intrans. [San harnbsp;stiVt ma vangnón; vangnón har slokt för hön-noni; vangnón stiftii). Jfr IX: 3 anm. 6; xn:3l. Vallid (alia th.-f.). Han kom valltdnSss. Vaf/vd, valvda. Sup. okandt W. Skalvd, shalv o. skiddd, skakt. Jfr IX:27. Bdrgd (alia th.-f.; hdrdt g). — “ Vdrhkd (alia t.-f.); jfr IV anm. 2. — “ Spdnd (alia th.-f.). ““ Vdrhpa (om bilde ügg o. vaf), varhpta, vdrhpt. — [H)vdrvd, var va o. vdrvd, vdrvd.nbsp;[Ban vdrvd gdli myttji folk). Jfr Rietz l. c.,nbsp;s. 273. — Diskd, tröskd, alia th.-f. — “‘'Jfr anm.nbsp;20 ofvan. — ™ Knattjd, knacktd 1. kndckt’,nbsp;knackl. — ” Naggds och naggd (alia th.-f.). ” Jfr Rietz 1. c. I, s. 605. W. okilndt. Sndrtd, tuggd (alia th.-f.); jfr kl. 6 b. 88. Bryddjd (alia th.-f.); jfr kl. 6 b. 89. “ Hlungd (alia th.-f.). — ™ Hldttjd, Macktd, hlückt. — quot; Struttd (alia th.-f.) — ™ Trilld (alianbsp;th.-f.). Vanl. sitges kullrd. |
24
-ocr page 39-5 klassen.
bi(d)a,’®
spri,^o
skria,^^ rita,®^nbsp;trivas,®®nbsp;svafva,®* rista,nbsp;grina,®quot;* pina.®‘‘
34
gi'ipa/^ pipa,’^ knipa,’“ li(d)a/® ri(d)a/* gli(d)a,’® gni(d)a/® qvi(d)a/® smi(d)a,'^^nbsp;svi(d)aj® vri(d)a,''® skri(d)a/® spri(d)a,'^^nbsp;stri(d)a,’^'^ niga/® siga/® stiga,®® tiga,®^nbsp;vika,®^ svika,®^ skrikil,^^ hvina,®^ skina,®®nbsp;bita,®® lita,®' slita,®® smita,®® rifva,®® blifva,^^nbsp;drifva,®® klifva,®® skrifva®^
(fisa, skita.)
tjuta,^“® bryta,'®^ flyta,*“® knyta,^®® snyta,^®® böja,® skjuta,®® gjuta,®® Ijida.^’’ njuta,® |
6 klassen. ryta,®® luta,®'^ sluta,^^ |
|
'' Gripd, yrep, grippi {grippin). ” Pipd, knipd bikla prsBt. och sup. ss. gripd. Lid, Ie, Ui [avliin, afliden; pfliin, för-liden). — ” Lid, re, rii [ra, rti Gr.). — Glid, etc. t. o. m. sh-id bilda prfct. och sup. s. s. rid; — nbsp;nbsp;nbsp;skrii doek silllan anvandt. — Sprid, spre 1.nbsp;spridd, sprii I. spritt; jfr afd. b 80 ocli XII: 22. ” Stria, stre l. stridd, strii I. stritt. »Ha ür stridna mot Guss hu;» — »fdmm stridna.» ™ Nigd, neg, nidji. — ™ Sigd (labi, falla, sjunka, riniia), seg, sidji. — »» Stigd, steg, stidji. Tigd, teg, tidji l. tegd; jfr xn;37. Vikd, vek, vittji. — Svikd, svek, svittji. Sup. skrittji. Vanl. brukas det sv^ skria, jfr afd. b. 81. — [H)vind, [h)ven, [h)vininbsp;(sail. anv.). — Skind,slcan{k hardt) 1. sken{ak = sj),nbsp;skuni (k hardt). »Solon skan a fuglun sjöng dnbsp;daddjinn glettrd.» W. — “ Bitd, bet, hitti {bednbsp;hiU Gr.). Litd, litd, litd. — Hlitd, Idet, hlitli {hlittin). — Smitd, smet, sinitti {sixW. anv.). liivd, rev, rivi. — “* Jfr VII amu. 9; fdrhi = förbli. “ Drim, drev, drivi. — Jfr kl. 0, anm. IIG. Kydqvist. 1. c. I, 8. 222. — Skrivd, skrev,nbsp;skrivi; jfr IX kl. 4 anm. 7. Skjutd, (futa Gr.); sjot, [sjutti, fiih Gr.). — nbsp;nbsp;nbsp;Gjutd, gjöt, gjutti; g ej hörbart. [L)jldd, {l)jÖt, {l)jutti; l höres ej; jfr 96 oïvan .saint 98, 105—6 nedan. “ Niutd (uttalas: nutd), nöt, nutti. ™ Egtd, rot, rytti; jfr IX kl. 7. — ‘o'* Tjutd, tjöt, tjutti. — Brytd, brat, hryttl {brot, hryh |
Bid (alia tb.-f.). — Jfr. a. anm. 76. Jfr a. anm. 83. — B,itd (alia th.-f..), Jfr Eydqvist 1. c. I, s. 223. — Trivus, trivv-ddss. Trivnd. “ Svavd t. o. m. llind (alia th.-f. lika). “ Lutd (inelinare), lutd, lutd; [luttimi, luten). — Jfr a anm. 103. Se VII: Oonjug.2. Kyuqvist 1. c. I, s. 130.' |
25 —
-ocr page 40-skryta,’^®^
lju(d)a,'“®
flyga/“®
tryta,^®^ sju(d)a/®®nbsp;smyga,’quot;quot;
sluta,^°^ bju(d)a/®^ ljuga,'®® suga/®^nbsp;stryka,”® dyka,'”
(rykka)/’^ drypa,”^ krypa,”® supa, nysa,“® fnysa,!^® frysa,'^® klyfva,”®nbsp;klyfva/^® nypa.^^’
114
tugga,®® brygga,®® röka,®® ryka,®^ sluka,®'nbsp;stupa,®®
rofva,®'^ glupa,®® gröpa,®® lösa,®’ spruta.®®
|
Ge.); jfr IX kl. 7. — Flyta, flat, flytli. Knyta ff, t. 0. m. trytd biida prset. o. sup. s.s. flytd. Mskrytdnbsp;heter sup. jamval shrytt. — Hlutd, [claudere,nbsp;omsluta, stanga), Jllotf Jilutti. Hlutd, (desineTë,.nbsp;finire, upphora) svagt; jfr afd. b. 86; Hïuqvisï 1. c.,nbsp;s. 228. — Bjud, bjö, bjui {bjuin). Aug. hjuananbsp;se VII anin. 15; XIL 33. Sv. Akad. Sprakl., s. 181.nbsp;{L)jud, {l)jö, {l)jui. — Sjtid, sjo, sjiii. (L)jugamp;, [l)jög, {Djudji; I hores ej. {jeg, jiiji Gb.). — Sugd, sög, sudji. ~ Flygd,nbsp;flog, flydji [fdrfiydjin, forflugen; flygdnd fandrnbsp;a, hlinganii spell). — Smyga, smog, smydji;nbsp;jfr XII; 21. — Stryhd, strolc, strytfji. Dyttjd, dok, dyttji. — Byttjd, rycktii ryckt; jfr anm. 48 ofvan. — Drypd, drop,nbsp;dryppi; — krypd, krop, kryppi. — Siipd,nbsp;sop, suppi {sop, supt Gr.). — Nysd, nos,nbsp;nyssi, jfr XII: 17; — fnysd och /’r^sd(intrans.)biidanbsp;prset. o. sup. s. s. nysa. Frysd (trans.) frysst,nbsp;frysst. — '1quot; Klyvd, Iclov, klyvi bada i bemark.nbsp;klyfva itll och klifva uppj jfr kl. 5 a. anm. 93;nbsp;XII: 12; Kydqvist 1. c., s. 238; Sv. Ak. Sprêkl., s. 180. Fypd, nop, nyppi; {hjd[r)ttnyppin). |
Jfr ofvan anm. 73. — Jfr ofvan anm. 74. “ Bötjd, rocktci, 1. rockt’, rockt. Fiykd eller ryttjd, rök, ryttji. “ Hlukd, hlök 1. hliikd, — sup. hlnkd. Stupa, stop 1. stupa, stupa. Bövd. Jfr Rydqtist 1. c. I s. 237; “ Glupd (alia th.-f.). — Gröpa, gröfflü, gröfft. — Lösd, lössta, lösst. — Sprufd,nbsp;sprutd, sprutd. |
— 26 —
-ocr page 41-|
Verba, som öfverlt;jCM fnin starht till svagt böjningssatt eller som aro pa vagen att göra det.' | ||||||||||||||||||||||||
|
smalla^®
smaltaquot;®
svalta®®
stjelpa®'
hanga®^
och smalla^® och smalta^1nbsp;och svalta^quot;nbsp;och stjelpa^'nbsp;— hangde'1^
bju(d)a,1^ hjö(d), bju(d)i’
(bö(d)), (bu(d)i’)
sjunga’1
sjunka®^
bedja^s
tiga.”
nbsp;nbsp;nbsp;Denna afdein, eiidast i bibladen. —nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;^ Jfr XI kl. 4 b 50, 55. —nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;” XI kl. 4 b 45. — 1 XI kl. 4 a
60. nbsp;nbsp;nbsp;—nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;XI kl. 4 1) 47. — XI kl. 1 b 7.nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;— XI kl. 6 a 115. — ® XI kl. 3 b 32. — ® XI kl. 3 a 32.
XI kl. 4 b 68. — “ XI kl. 3 a 34. nbsp;nbsp;nbsp;— ” XI kl. 6 a 116. —nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;XI kl. 2 a 26. — “ Synonymer.
,lfr nbsp;nbsp;nbsp;.34nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;nedan; XI kl. 4 a 47, 44. — XI kl. 3nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;b 33. — “ XI kl. 6 a 117. —nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;XI kl. 6 a 115. — IX anm. 21.
XI kl. 4 b 62. — XI kl. 5 a 85. nbsp;nbsp;nbsp;— XI kl. 6 a 109. — ”nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;XI kl. 6 a 76, b 89. — « XI kl.
5 a 77. - XI nbsp;nbsp;nbsp;kl. 4 a 57. - XI kl. 1 a 6, b 4. -nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;XI kl. 3 b 37. -nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;XI kl. 1 a 7. — “ XI
kl. 4 a 56. — nbsp;nbsp;nbsp;XI kl. 4 a 58. — XI kl. 4nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;a 59. —nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;XI kl. 4 b 59. —nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;XI kl. 2 b 20; jfr kl. 4
b 69. — XI kl. nbsp;nbsp;nbsp;6 a 104. — XI kl. 4 a 44. — 3= XI kl.nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;4 a 49. — “ XI kl.nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;1nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;a 17. — ''' XI kl. 5 a 81.
-ocr page 42-XIII.
1 nbsp;nbsp;nbsp;kl. fisela, frata (perdere);® kraka (krieclien),'^ gana.'‘
2 nbsp;nbsp;nbsp;kl. biota.
3 nbsp;nbsp;nbsp;kl. göa.
4 nbsp;nbsp;nbsp;kl. skrinna, rinda, slinga, skrinka, krimpa, skrimpa, sqvimpa, detta, stritta, serda,
brigda — dimba,''’ dalpa.“
5 nbsp;nbsp;nbsp;kl. sni(d)a, miga, sviga, risa, vita, drita,^ smita.
6 nbsp;nbsp;nbsp;kl. rjuda, fjuka, luka, skjufva, liusta, kjusa (utkora), ljuta.®
S:a 32.«
XIV.
Adverbia.
Loei: hvar?^ har,^ der, oppa, nera, utli, utantall, framnia, framtall, lienmia, borta, nS.nstans, allstansnbsp;»nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;hvart?^ hit, dit, ut, in etc.
» nbsp;nbsp;nbsp;hvarifran?^ liëjiin,® dëjan
Temporis: nar?'- nu, förr, hajanetter,'^ tidi(g)t, sent, bitti Ordinis: forst, sist, se’n’,® se’nst,® antlinbsp;Qvantitatis: niyckji, ® litenbsp;Modi:’’ val, illa . . .
- 28 -
-ocr page 43-Preepositioner,
üf, blann, breve, etter,^ fran, för, framför, i, më, milliin, mot, neiin,” neom, neanför,’* nara, om, üfvan, pS,, teil (ta),^“ unniin, under,quot; oppför, utför, ur, utan,‘^ utme, utom, ve, S,t, yfver.*’nbsp;Obs. ta tings, ta körkjis,quot; ta bords,’® i mandas, tisdags etc.
Conjunctioner.
a (och),^quot; ba — k (b§,de — och), men, för, eller, antingjënquot; — eller; hvarkjinn'** — eller; om, s3, framt, derest; men
Interj ectioner.
hh! lid, na, aj, h’.^
XV.
M. H.!
Timmen ar slutad och jag mdste ocksd sluta. Likval innan jag gör detta, md det tilldtas mig att stalla en vanlig uppmaning till de unga man, som kanna sig lifvade afnbsp;hdg och lust for sprdkstudier, att under besök och vistanden i sina hembygder, bidraganbsp;iifven till den fosterlandska sprdkkunskapens tillvaxt och förkofran.
Likasom den ene samlar blommor, den andre insekter, den tredje snackor, petrifica-ter o. s. V., sd kunna och böra afven ord insamlas, samt efter sina grammaticaliska attri-bnter inregistreras. Hvad ndgra fd omöjligen kunna medhinna, det kan medhinnas af mdnga. Conjimcta valent, sager ordsprdket. Och denna insamling ur den lefvande kaliannbsp;ar sd mycket angelagnare, som genom den allt mer och mer pdgdende nivelleringen, detnbsp;ar fara vardt, att samma kalla inom en ej alltför Idngt afiagsen framtid utsinar och för-torkar.
® Jfr IV; 34. — “ nedn 1. nüdn; nednför mindre vanligt an net om.
Utoin tü’ iifven ti (liksoin Se — si, Högsïböm). — ” Jfr IV; 40. — W. titan. — Jfr IV: 39.
“ Nu iifv. td tjórtji. — Jfr III; 36; till skogs = tÜ skocks. — Afv. «ƒ/. — ” Uttal; antinu-jimi. — Vdrhtjinii l. vdrtjinn. (Jfr XVI s. 32). Uttalet nvdr^^^jinn, (vdschtjinn)» anses icke üktd, utan förfuskd. W. — Tillagg: husch [hu); — vdsskdntdtre (minnsann); uppgifves hafva införts af frannbsp;Finland efter kriget 1809 atervitmlande soldater. Jfr Rikt/. 1. c., s. 779 (vasskanetre under Vassemtre);nbsp;—¦ teckón, utrop af ogillande, t. ex. foil üf d teclión; hd skull just var teckón (hvilket silges, niirnbsp;rnan menar sig ha stallt till nagot galet); jfr III; 37; VII; 8.
29 —
-ocr page 44-Storvik 27. 8. 14.
Harr Harrasshövvdiiig - ¦ ¦
Stöckhólm.
Nog ar-a £611 ba si a sa til ge sag til amp; skriva til en tockön hög kar, som Harrasliövvdinjin ar, nü’nt jag ilr kand miln utan ar alldelós ocknu' for hónnom. Miln si jag fack liöra att ban har vari inbsp;maskabi ma min systör för ta lar silg Avansjöspratji, a da tyckt jag, att a kunna'nt var fall för milgnbsp;hilller til var mil a dra ett stra til stattjin’’ — a da tror jag foil att ’an ilr s4 nedrin a geinen, sa'nnbsp;uschilckt^r en gammal Avansjökar att ’an ger sag ma i letjin.® A vor nog batter om vi kunna kom tilnbsp;hoppa sa vi kunna fa kux pa varann amp; han fack frag mag a jag faok svar hönnom i iddeli snonil.^nbsp;Da skull komm ta ga unnan, ha — a dft skull vi kunn fa en olbok® falu' pa rappa. A la' foil ga enda,nbsp;föschtass, om ’an bara fóschstar mag; man ha ar int saokt, ha’ int. .Tag skrev imillan raan® amp; trangdnbsp;ihop styln, sa dom pastog, att ’an allori® skull kunn lils di, a dil tyckt jag il skull foil v^r styckt, ha a
— nbsp;nbsp;nbsp;a sa lard’“ jag kase'r di fasst jag lackt ner sa myttji arbet pa di. Stugan var full ma bar'* a allór'',nbsp;a dom górma a órga'^ a alia'quot; fi, (sjhlapra'^ amp; (s)hlödra, pavla'quot;, tjólka'quot; a brallra” é, pjalka'quot; övvór varann.nbsp;A iiftr dóm tala sa skull jag var i aning ta svara — a da’nt sa gótt ta skriva nar dom brakar sA obarni-artitt. Dafförsja bir a som a bir a.
Nu kunna a var roli ta latt hónnom si ur'quot; a sir ut i en gammal Avansjögal. Fórst ar farsstun fórschtass a sa kommór ’an in i stugan (= tjötji). A am a finns barquot;quot; i garn, sa ara en lopquot;' dar döm far ligga
— nbsp;nbsp;nbsp;a óvanquot;quot; fóllatsanjönquot;quot; ar.trallaquot;' dar 'a störra barön™ liggór om nattrón. Nu ilr a der vandasstuganquot;quot;nbsp;a dkrinam vandasstukaramarn. I karatarsbyggningjön ar klastun a nysstun.quot;quot; Nasstunquot;' finns i bygg-ninjón ut pft garn. Dar skull dranjór och pigör ligga om nattrón a ha ba sómmar a vintór — a ha varnbsp;nog huggluttquot;quot; pa vintran na bo’nquot;” var sa gniu sa dóm int fack ella.
Nu vor-a fóll myttji battór fór addór am Ni fack tal va en ricktinn bonna som int vor sa uhlinquot;quot; ta fóschta spratji pa gaminól visa. Nu börj dóm tal pa stortt a arvillórsquot;', a da bir a dar gammól spratjinbsp;int sataquot;quot; na mer.
Jag har suvi orolitt pa mórónsian fór jag var bjuin ut ta uórlannaquot;quot; utanfór Gavla i fórrgar a da nar jag skull far hem, sa bara bat’n kam ut ta sjöss, bórja a blasa alldelóss fógali a jag satt appa panbsp;dattji a frös obarmarhtitt a sa fack jag en stygg alblastquot;' a ont i brösta k sa vart a en svar hugbrótaquot;quot;nbsp;sk nu ilr jag förtjusstquot;quot; i hela króppón; man a ska fóll ga övver, vettja. — A pórquot;'myttji var tnngóljusstquot;®nbsp;om nattrón i agusti mana, men nu har vi’nt sitt tungla pa nan ti. Dóm sagór, att nar tungla liggernbsp;vipi,quot;” ska a bi na vadór. — NS,*quot; jag geck pa gatón*' i stan a vanta pS, tógi*quot;, fack jag si hur a schemma*quot;
i vadra a pa himmiln alldelóns markvardit.
' Afven ochnug; okaiid, frammande. — quot; slacken. — quot; leken. — * Af sno; »i rask fart» (snoende). Snond, best. 1. obest.? Genus? — quot; ordbok. — quot; fardig. — ' Jfr VII: 5. — quot; raderna. — quot; aldrig. — Jfr 7. .— quot;barn och aldre,nbsp;jfi' III: 36; IV: 16. — orera. — orda. — '* tala hringt (fort). — prata hit och dit, utan samraanhang. — talanbsp;otydligt. — quot; tala oregerligt. — quot;* pjallra, tala barnsligt. ¦— hur, jfr VI: 1 a. — quot;quot; jfr 11. — bordbank mednbsp;utdrag för baddning; fSllbank. — ofvanpa. — quot;quot; förlSt-sang, sang med för- eller omhiinge. — Stod sangen,nbsp;SS. vanligt var, mellan ett skap och en vagg, behöfdes fóllat blott pS, en sida). — quot;* best. form af trail, n., vaggfastnbsp;skap, hvilande pa sangstolparna, försedt med tva dörrar. — quot;quot; hvardagsstugan. —- ny-stugan (vanl. ett förvarings-rum för klader m. m., som vid högtidliga tülfallen utrymdes, sa att rummet kunde anvandas till matsal, dansstuganbsp;1. d.). — natt-stugan. — Jfr IV anm. 4 b. — quot;quot; Jfr III: 9. — quot;quot; uslig; jfr IV anm. 4 a. — förnamt 1. »panbsp;storrt»; jfr Bietz, Dial. Lex. s. 1. — quot;quot; aktadt; Rietz 1. c., s. 717. — quot;quot; norrlandet (trakt. v. G.) — quot;* förkylnings-,nbsp;feber, influensa; jfr Rietz 1. c., s. 117, elv-bldst. — quot;quot; snufva i förening med hufvudvark, katarrh.; jfr 111:34nbsp;Rietz 1. c., s. 53 hrdta. — förgjord, olustig. — plar. — quot;quot; »ilt;lt;«-(tung51-)/!;«st. — quot;quot; vipinn (repentinus) n. vipinbsp;»med rundeln nedat».; afv. vipti; jfr IV: 4 b; Rietz 1. c., s. 812 ripen. — *quot; niir; jfr XIV: 1. — *' PI.; jfr III: 2. —nbsp;*quot; »iblann; tódji»; brefskrifvarens anm. — *quot; flammade, skimrade; (nórscJiemm, norrskeii; ellskemm, ljussken. —
30 —
-ocr page 45-Nar a vart jaspa^ fór i tin (valön'*^) sS, geck a rioktitt trivlitt tilll. Ta bórjama, försst dan, för^“ vickhlön“, var fóll allöhop sa andacktiga, a försst mala geck a ordantlitt a resonlitt tall — a nar dómnbsp;skull ta bors sk vara ta buksera*' amp; krusa för varann — för int gar a ann ta var sa obelevft samp;’n gar tanbsp;bola pS. en gamp;ng. F611 ska'n bjuas a trugas narit ganger fórsst. — Men si sen ska’n tro att a (s)hlappnbsp;lösst! Anting hummöl oin dumniól, góssan stima*® amp; brötas, stintön gnatrü*® a skratta, gubban snusa anbsp;tala samp; inyttji tok, sa’n kunna skratt en massack full at dl. A tjarngan™ döin satt ikring spiss’n a rocktnbsp;langtobbak sa rötjin stog atter dl amp; alia a órga övvör varann a a var en lavónn®* sa’n kunna bi örlösnbsp;(mist örón). Man sainör vart a endamp; fjal dan a dagan darattór ni-a bórja lia ma mat’n för kuttjinn® —nbsp;för a ar'nt sA gött ta var kuck, da int. Asd börja gubban bi mosnga sa a stanka“ brannvin av dómni
— nbsp;nbsp;nbsp;a a vartt int na roli mer, bara trökutt.
Amm ja nu bara kumni i hóg na historjör sa vor-a sa; mann fasst ja ha vari ma 4 hort myttji tacka, sk minus ja jusst int nk 4v dóm. Jag kann föll tal om en endk. A var en tokrolin kar — 4 hannnbsp;levór an för raxt’n — som kamm i bon“ 4 skull köp en allnackk; a s4 (s)hlog ’an sag p4 knan“ 4 varnbsp;Bk gla 4 sa: — »Vari tacki“ löv att vi far pksstjön sa bratt i j4r s4 vi kann fa sömmkr nan g4ng —nbsp;gemasi hur 14ngt arii dit, nu? »A a föll fam, sax vicker, vettja» var a en som svark. lA’nt a mer annbsp;fkin sax vicker? — dom (s)hlinkör®' (4v) fram p4 fjort’n dar, dóm!» — A han hlog sag p4 knan en g4ngnbsp;tilll i höcksta fórtjusning.
En andramm“ en: En fisskara 4 jagare, som 4 levór an, berattkr: Jag förd®® ma na postharrar“ tii skocks 4 döm skull ro“ sag lita. Asa söp döm sag full — 4 d4 skull döm sjunga 4. »G4 langer bortnbsp;i skojjin»”, sa döm 4t mag »fór a 14tór batter pa avstknn.» A sa sjöng döm. »N44, hur let a, B(ackman)»,nbsp;fragit dóm. »Jo», sa jag, »a diir let ha sam nar’an ger en kalv drecka 4 da andrit bir utan.
A kunna fóll var pa sinn plass tk kamm framm ma en fólkliffsskill(d)ring hkn ifran 4. Jag tror ja bir tunjinn®® tii dickt app en tackónen®* — fasst a nog kan finnkss manga motstyttjón b4 han a övvör-allt i levana liva.
Jo: si an har pallas®''’ gummor®® i Nymnön var da föll en mannska®' s4m var nagavkrtt®® ducktin end4. Innan kl4ckan var fyranbsp;nbsp;nbsp;nbsp;p4nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;mörnan™ s4tt ’on 4nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;vov, 4 ha gecknbsp;nbsp;nbsp;nbsp;ma tjangs, ma ninbsp;nbsp;nbsp;nbsp;tro. Millan fam
4 sax var ’on i tjötji a lagk nbsp;nbsp;nbsp;tanbsp;nbsp;nbsp;nbsp;mórönmal 4t fólltji.nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;A s4 skull ’on ut a göri fajsa™,nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;m4cka, mjölka 4
stilia a stora gevórquot; skull kon 4 uss’n'* ha — 4 fajjsibuttjinskull 4 ha sitt, fórstkss. A va” mark-varditt va syhhlón” geck unnan fó’na: hon hant ma ta kala™ 4 spinna 4 stickk 4 sOma 4 lappa — 4 ta sköt om Imsil geck som en danns. Mann om söndassmörnkn satt ’on för akskrynnan 4 ok tii tjórhtji
— nbsp;nbsp;nbsp;man fóll var ’on hema 4 jord-i-4ning 4 siltt fram maten ta middan, allte. — Men fasst hon hadd s4
.striivsaint 4 var sa kpptiijjin av arrbeta 4 hadd sa gali myttji ta gorit, sa skull ’an allóri si hitniik lessin: hon var gla 4 vannlinn mot allöhop. Men si pallas guff ar, bo'n” sjólv, var nu en Ie kkr, supu a ore-gerlin. Allóri var mannskiin™nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;tanbsp;nbsp;nbsp;nbsp;lacks 4t’n. Alltjamtnbsp;nbsp;nbsp;nbsp;var 'an lesku™nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;mot’na 4 pl4g4’n4. A Ie 4 lidlin®°
var ’an mot allöhop. — Att a nbsp;nbsp;nbsp;skull g4 olycklitt för’nnbsp;nbsp;nbsp;nbsp;til ’hlut kunnanbsp;nbsp;nbsp;nbsp;d4 v4r manniskknbsp;nbsp;nbsp;nbsp;rakön ut — 4 s4
geck’a, a. Nar ’au ok hem fr4n ett supkalas sennt pjl nattón, sk4jja’n 4 tjörda s4 hast'n skenk. Rusu 4 huvill®* sam ’an var, körd 'an övver en sten, schesen vicka tall a hann kullrk ur 4 brot hasj’n®^ av sag.
Nu kunnan*® fóll tyttjk att antjan“skull bi fajjin“ na ’on vart 4v ma’enn t4ckön besvalin kkr. Man annk ’hlag: ’on sórd'n*® s4 ’on sörd’n. A allöri skull ’an®’ hör ett ont ol av ’nk am hönnkrnmnbsp;fasst’ann ha’ vari ett t4cka straff. Döm hadd tva synjör 4 en doter. Av pójkkn vartt a ma ti’n duck-tiga karkr. Stinntkn var jónu®' 4 licklinn. ’On tyckt om en gössk som var fattin, man en bkttór pöjjtjinbsp;f4r ’an allt letk attör. Nu var a s4, att Hinndrick — s4 hett góss’n — hadd lashugu*®, 4 ha fack prast’nnbsp;rek pa, a s4 tkla han va en pattron skm kOssta p4’n s4 ’an fack studderk a vart en Ikrd kkr. Brödrón
** iiilr det bief bröllopp förr i tideii (veilden); jfr YII:14. •— före. — vigseln; III: 9. — jfr Kietz 1. c., s. 64, hogsera. — *® stimmade. — fnittrade; jfr Eietz 1. c., s. 204 gnatter. — “ Jfr III; 15. — lefverne; •— lüvênn,nbsp;masc. o. neutr. — koeken. — “ Jfr XI a 51. — ” Jfr III: 9. — “ Jfr III; 30. — “ tack och; jfr 110 ned.an. —nbsp;slinker af 1. .slinker fram. — Jfr TI: 14. — “ följde; jfr VIII; 12. — herrar i posten. — “ roa. •— Jfr III: 12.
— nbsp;nbsp;nbsp;Jfr XI a 46. — Jfr TI: 23. ¦— Gardsbeteckning (genitiv ; — gardsnamnen i allin. tagua af forste egarensnbsp;förnamn. — ““ Hedersnamn, ss. mor; sa afven guffar o. far. — Fem.; = qvinna; pl. — sJcór; mannishd; pl. — shór,nbsp;masc., menniska, i allmiinhet, utan hansyn till kon. Jfr anm. 7 3, 98 nedan; (sk — sj 1. sch). —Bemarkelseu öfver-gatt fran lokal till qvantitativ. — Pl.; jfr III; 9. — ™ fiihnset. — ” gifvor; sing, gevü; itr gev,'RïE’CZ,\.a. — ” Jfrnbsp;III; 9. — fiihus-bocken; ansags som ofelbart skydd mot »kalvkastmng»; halles ej numera för den olidliga «stantjinn». —nbsp;” A’ va = det var. — ” sysslorna. — ™ karda. — ” Jfr III: 9. — ™ gumman; jfr anm. 67 ofvan och 98 nedan. —nbsp;™ förtretlig. — försniadlig. — sammandr. af hug-vill; vill (yr) i hufvudet (huga; itr 111:34). — Jfr III: 9.—
Jfr TI anm. 1 p. — enkan. — glad. — nbsp;nbsp;nbsp;sörjde’n. — duglig, iifven sjelfgod; af jon (hjon), — hjónu. —
jfr IT: 4 h. — lashufvud.
var forsst imot att Anna Kattrena skull ta en fattin utanvassgössa.quot;'’ Na' nii Hinndrick — sam besvara hannassös tyttji — fack en förmanlin plass vil larovarlitji a a sag ut sam 'an skull kunn klyva hoger anbsp;hoger, fria ta Anna Kattrena, var dOm visst int lessna at ha, utan nu vart döni ha glaa a höckfaluga,nbsp;f6r nu skull dóm fa kamin sag in nia arvillörs föllk. Nog var döm storbönnder a nog hadd syströn varinbsp;i lamma^quot; flnnt fölk — fór si 'on var niyttji i prostgarn a var int alls na samer an prostdöttran i app-forana®* — man si ta ö en tackön lard a akta kar ta svagör ha var fóll anda hedórsamt ha sa nu skullnbsp;dóm nog bi sata övverallt amp; int behöv krusa för vartjinn lannsinan all prasst. — Nu vart a ett jilsspanbsp;pa Nyrnnón som a talas om ann i dag. A var ett statlitt par som nu viggdöss. BrugummOn var sanbsp;stilu a mannlinn”, sa ailóhop sam mindöss an dar füttiga pójjtjinn vart alldelós fövami. A en sa fin anbsp;ilschtjinn^® bru liadd da fóll allóri nann sitt dan i byggdón för. Mkn i högsata satt pilllas-mor ma sell-vór^* i hara, bli a go — sam ’on vari“ allt ma sag®® — a Prost'n som sjólv lett dit ana tog ta ola a höllnbsp;e tftcka flnnt tal tana a om ana; ailóhop vart jufft®' rörda a bfl manskór®® a karar snycksta.™ Han sa,nbsp;att ett liv som hannarss i tblmo'®”, i ömjukhet, i millhet a goa garningar allóri skull vilr fórgiivós, utannbsp;bi ta vallsingnallse bü för ti’n amp; avighetón. A nu anteli hadd ’on kummi sa langt, sa 'on fatt skóla'®*nbsp;vil hon satt, —¦ a sa unna*“® 'an hanna en sórgfri allêrdom — ja, vann prosst kann hall tal han, mennbsp;allóri har’an hulli e tacka tal, som i jasspössgarn i Nymnón an dar ganjin.
Naij nu börj jag bi illfri'°® fór breva skulP“* pa tóji a jag sitter hema amp; tokils ma da har an. A gar allóri ann jag lar hluta fasst a bir bara halvfari. — Kólat mina uschackter, Harrasshövvdinjin, anbsp;var int lessin pa mag, ber sa ömjuckt
Hansós larsch’”® i Wasterbargh.
Skrivi attörat; NS,r en sam ha tappa bamp;rtt morsmala skil ta a tal di ijan bir-a (ackorat) — foganna*quot;' skull ja saga — sam na en bonna börj pa a tal pa stortt i lamma arvillórs fölk: a bir varhtjinn hackanbsp;illl mali. A ska’n skriva, sa ar-a gali svamp;rt ta gör teckön*”® sa ninn ann föschtar ur il ska talas ut.nbsp;»Myttji» t. ex. bord fóll stavass »myckji», attórsom ola har »k» i högsvannskan, milun si i uttalil horsnbsp;int na gt;K» alls bara »ttj»: A »s» framför »1» hörs int hiillór utan »h» i stalla för »s», ex. hlanka = göranbsp;assint. I avansjö'“®-spratji ar nog myttji sam int ar inham8(k)t utan importtera; man sa ilril fóll i va spraknbsp;sam hallst. — Jag ar sa lessin sa jag hadd lust til bit mag i ryddjinn — om jag kunna — för jag varnbsp;sa toku a bórja pa mildahilr. Miiii a ilr samp; dacks til angór sag nu — tyttjör
Diinnsamma.
Milrk: I daglitt tal bir il yminsom hon, 'on, hann, 'an; sammandragning av flerol: varitackilóvquot;®, (alldelóss fOgali). Tjockt »l»-ju‘*‘ ol, bol, stol ett siltra; Andilllsónn -«rs» uttrycks bast g. sch; ex.nbsp;Lasch“®, — dilr »r» svaljes.
obemedlad gosse; — Dhlnvüss, beteckii. pa obem. personer, som i bilsta fall ega en têppil (jordbit) med stuga pa; jfr Rietz 1. c., s. 784 utanvidsfolk. -— i lag med. — siittet. — ®'’ nstatlinn d seratlinn, brefskrifvareusnbsp;anm. — Till seratlinn hor att vara lang och ha god hallning. — ™ iilsklig; Riktz 1. c , s. 845 (iilskjan). — ellernbsp;sellver, silfver. — ““ varit; hadd (1. /(«’) vdri. — alltjamt. — djupt. — qvinnor, jfr anm. 67, 78 ofvan. —nbsp;snyftade (inf. ilfven snycksM)-, jfr Kieïz 1. c., s. 647. — talamod. — skörda. — tillönskade. — iingslig,nbsp;orolig; jfr IliErz 1. c., s. 291 (illfi'cdig). — ’“¦* sknlle, — gardsbeteekning. — Uttahas Lasrh jfr anm. 112nbsp;nedan. — föga annat, ungefiir. — Jfr 111:37. — Aldre uttal: Ordnsjö. — Jfr vid 56 ofvan, der doeknbsp;orden skrifvits atskils. — 1-ljud. — Jfr anm. 106 ofvan.
— 32 —
-ocr page 47- -ocr page 48-' \
-ocr page 49- -ocr page 50--'^-r.....V/A nbsp;nbsp;nbsp;t
- nbsp;nbsp;nbsp;A V'quot; v AsA cAH '
¦ nbsp;nbsp;nbsp;' / iï
^, - nbsp;nbsp;nbsp;^ V V-^nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;^
, -v gt; ' ' A ^* -^ ** nbsp;nbsp;nbsp;'¦gt;-vgt;
' V'^'
Aj AA?iV'; ;ilt;:
» i*»-- “V ^
¦ V'
'—* jk
y‘ nbsp;nbsp;nbsp;4gt;;i?rV ^ gt;1
,r-A*ï AA-^in- V A
4 nbsp;nbsp;nbsp;^ V 'v,,\nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;.nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;-'A*nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;^A.;3 ^nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;^ y \ ‘ 4quot;' r
. nbsp;nbsp;nbsp;A' * V
i'. l^'VA;.vA-v
! ;.¦ rV X ’ '4 V w } 4 gt; v nbsp;nbsp;nbsp;Ta ^ il AiF«^
V lt; nbsp;nbsp;nbsp;‘ ^ ' gt; vquot; W^i
’j^' ^ '^¦.'.x^T . '-^ r%- nbsp;nbsp;nbsp;1
Va:^.C..4a v.lt;.c nbsp;nbsp;nbsp;,v
v; gt; r V-quot; y^J
'^'*1 V 'y '¦\(^ gt;
4 VCC-^A/AVV • ^VA-T'Cr- M*
¦7 A:.AIA^ nbsp;nbsp;nbsp;C T ? gt;'nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;^ ^ /Al A' *¦' kV
¦J ,C-^-quot;'-'Y V A If .V. w vU
V iquot; V'
-A
li.A •^' V ^ /A . nbsp;nbsp;nbsp;. ^nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;.i'
aTAf' rv^' AT' ¦ nbsp;nbsp;nbsp;, -iA'-' V
A',. 'iJ :*,^ nbsp;nbsp;nbsp;At //(vi
^ ^ . .quot;'f:' Jr^^ ^.,’? X- f ^ 4 ¦quot; A' J.
quot;AA V-:C;f-
^ V êttjf- fo Af'- ^ nbsp;nbsp;nbsp;'
a AvVT'T Tc
^ t ' nbsp;nbsp;nbsp;¦''^ 'i Aï JT V -YA Af rY.
¦ Af C „ 'V-Ji* -YV.. ‘ffVh.'. ?^::rC
Ar -quot;Tf'- ?
v^ciC ^Tc