ysi^i M

MISCELLANEA

EDIDIT

W. UÏgt;igt;8TRÖM

IIL

UPSALI^

MCMXIX

CONSORT. TYPOGR. ALMQVIST amp; WIKSELL

MISCELLANEA

EDIDIT

W. UPPSTROM

III.

upsalia:

MCMXIX

CONSORT. TYPOGR. ALMOVIST amp; WIKSELL

K'-

Förord.

Utg. hade amnat i detta, namp;got försenade hafte intaga Förfrns P. M. rörande Ster-famp;endet af de s. k. X Folia jenite de till denna P. M. hörande bref och bilagor; men i an-seende till, bl. a., de fiere oklara och ömtSliga Mgor, som ega samband med detta amne och som torde krSfva en nagot mera initierad behandling an som derSt kunde egnas afnbsp;framlidne Bibliotekarien D:r Ernst Meyer i dennes uppsatser “Ur Codex Argenteus histo-ria“, n;ris 232 och 234 af Upsala Tidn. för S,r 1911, har utg. nödgats lata dermed n^gotnbsp;anstS, i förhoppning att hadanefter kunna vinna nodig tid till amnets behandling. Afvennbsp;ett annat manuskript, detta af rent sprakvetenskaplig natur men kritiskt, har utg. för till-fallet lagt at sidan, — pamp; grund af personliga konsiderationer.

S^val det ena som det andra hoppas utg. kunna medtaga i nasta hafte, som för öf-rigt hufvudsakligen ar afsedt för Förf:ns brefvexling, i de delar som nu lampligen kunna eller böra offentliggöras. Deremot ar utg. oviss, huruvida nagot af de qvarvarande mate-rialierna till Förf:ns förelasningar öfver det Anglosachsiska sprSket lampligen kan bli före-m§,l för utgifvande.

Utg:ns tacksamhetsskuld till gynnare och vanner, som i och för nu föreliggande hafte bistatt med rM och upplysningar, har utg. redan i allmanhet varit i tillfalle att i anmark-ningarna till de sarskilda har intagna uppsatserna erkanna och betyga. Liknande tillfallenbsp;har doek icke erbjudit sig i afseende a de biografiska m. fl. upplysningar, hvarmed utgaisnbsp;gamle kamrat och van D:r Fredrik Lundberg tillhandagMt, hvadan utg. har vill uttalanbsp;sin varma tacksamhet derför.

Stockholm den 13 maj 1919.

.b'ioiö'1

(o^f. ttbiifi’i'h .M 'l adiiiitl agelni oi'iiiri ohKiifiaiö't Jogfiii .f.tHh i i6ti)f?J5 ohüil .giU -fi8 r rioffi :‘iogeIif( rfw dbas-if^rf .M /I 8na‘gt;b Hit ab aiant ftrlo'1 /. .J .h ib ï*- Jgbiiaelnbsp;¦ifiotii fittab bant biui'fmda «go moe /iogih'1 liyifftjfnb iho 8i(5[}io aiaft ab ,.ii .bJ ,(lij abn'^aanbsp;Ift asrtg'j abnujf tftiab moa aü giiilbacff xl batailint inont JogHis na av’ih;' abioj rriOH, da.,nbsp;-olaid aualriugiA /.abo'gt; i 'Jquot; loaJsaqqu aatmab t aa/sIVl. rnmli i;(J n gt;i iBd;gt; toildiM aiibHaiBi;nbsp;los?,tl bafu’iab «tid aJflgboii .g.la utd .Ifb’I iS ¦jö'l .ribiT fi!p.aq“J 'ia dao i'bf: an-.n , bHnbsp;itav^A .gaifbiiKtlad aJanmii llii biJ gibbn «naiv (in/uigt;f laftonfibüd tta gtuniilt;{oililt;Vi i ,üJaiianbsp;-IliJ li')'} .gtu -iBfl ftdaiiiiil aam nataa yiltitidaaajavd/nqa iao'X '\ilt; Bliab ,Jqndèiuat;!, JtauB ila

. loaoüfliabiaaod BgUaoei;)i[ 'la bniny i;q - - .axibi- Jb igex iaUiil -Ü) i.'VI aioa .ai'iüii Hiaiin r jigBjbarti «aatid .gJu Ktsqqoil u-ibau tab rnaa laf. lab liivir,nbsp;fitiat/d (lagHqaiBl irxi ai.i:-; iKlab afi t ,gatfKa'/loid afr;'t-ilt;iq -n.» tbaala li- aagtldt: :bifyla]l jgi inbsp;-attifu abaaiB'/Tii/]) ab '1b logèn abi /tnad .aalvo .giij i»i ,toaia jalt;I .djaögyi(,j/r dlo üiödnbsp;-aiiVl ild fifid aagilqmiil la/llriqa lidai'-.donaolgnYv Jab lov'tö iJtgafiiaülo'iö'l ...'1jo4 flbj ainaibiii

.abiif.v'liglii aö't liaa

altibl abtUiygiia'iti'l ua lö^ dao i itioa ,'ioaiil!v dao aixinnY.g Ki.t bliidaalatlaiBadaal aatgii) -diibuaa i ,Mjj ailimiiJ i liiKV ladfi/iialla i aidgt;;tt .gbi -iiid .lügauiaYltjqii liao f.f.i baar )jp)»idnbsp;aüblUiJ abtUiadiJ .flyylati ifao BnafidT' igt;in''a.ljiaqlt;[u nagBliii ilid BblidaiB--. ab IliJ lanPüJtiinnbsp;aa:gJu bairriBvd .tagiiiaatjlqqii .11 .at H.4fe}lfi'iBoi(I ob a oltnati-lB i gi-t tifaijdia «dal daob 'tsdnbsp;«Ifitla Jii / '1011 gJu iiBbBvd ,llügid)/iBdüil !gt;H,iau/i).l aiHtiaa'l ¦!;(! o;;; .1 lo .tijiinKd alitiBi;

¦ lö^aal. nbsp;nbsp;nbsp;«taiBV tii^

nab mfoddoüJc; .

-vVJ

¦

'y

• ^

'i'

1.

Praefamen den 23 Nov. 1850.’

I en, gifve Gud, lycklig stund nedkallar jag Himinelens valsignelse, och utbeder mig Vordade och Hogtarade Ahorares ynnest och bevagenhet at ett foretag, som nu trader i dagen,nbsp;sedan det Iftnge utgjort ett kart amne for begrundningar lediga stunder i den enskildanbsp;studerkaminaren. Vid ett tillfalle samp;dant som detta, kanner jag mer an val bdde amnetsnbsp;vigt och behofvet af ofverseende for försöket att öfvertaga detsamma niina svaganbsp;skuldror. Sa godt jag Tctinnat, in^ saledes vara min öppna och redliga bekannelse, och dernbsp;formamp;gan brustit och brister, horde jag, for valmeningens afsigt, fa pfirakna det granskandenbsp;förstóndets skonsamma bedömmande, och uppmuntrande mildhet!

I företalet till Ernst Schultzes Gothisches Glossar yttrar sig den berömde och be-römvarde SpiAkforskaren Jacob Grimm s§,lunda: “Dass deutsche Sprachforschung erst von der Zeit an begonnen babe, wo man ihr die gothische zum Grimd legte, dass auch ihrnbsp;kiinftiges Gedeihen noch immer durch weitere Fortsehritte bedingt sei, die in des Ulfilasnbsp;unerschöpfliehen Werke gemacht werden müssen, ist niemals lebhafter anerkannt worden.

spiAkforskningens sanna utgamp;ngspunkt, afvensom dess allmanna erkknnande i hans hem-land, och öfverallt annorstades, der denna spramp;kforsknings resultater blifvit tillgkngliga, och amne for ett uppmarksammare betraktande. Hvad Grimm hkr kallar TtjsJc sprkkforsk-ning, far ej tagas i den inskrankta bemarkelse, som skulle denna sprdkforsknings foremMnbsp;endast vara att söka inom det niivarande Tysklands granser; med benkmningen Tysk sprak-forskning forstSr Grimm ntvecklandet och utredandet af det till roten och npphofvet ge-mensamma folksprkk (|)iudiska razda), som förnamligast i det fordna obestSmda collectiv-landet Germanien talades af de sarskilda stammarna derstades, i motsats till de klassiskanbsp;folkslagens sprSk i söder, de finska folkslagens spr§.k i norr, samt de Celtiska och Slaviskanbsp;folkslagens spr^k i vester och öster om denna stora landstracka. Inom kretseu af sinnbsp;Denfsche Grammatik upptager Grimm skledes ej blott de i inskranktare mening s. k. Tyskanbsp;sprfikarterna, utan afven det Anglosaxiska spr^ket, nr hvilket genom inblandning af Ro-manska och till nfigon del Forn Brittiska elementer det nuvarande Engelska sprkket utbildatnbsp;sig; samt tillika den Skandinaviska Xordens fordna tungomamp;l, hvilket dk, liksom annu inbsp;dag, utgjorde det gemensamma föreningsbandet mellan Skandinaviens riken, och afven pknbsp;det aflagsna Island sokte och fann en tillflyktsort, hvilken det annu i sitt gamla, niira nog

’ lldllet vid ventilationen at l'örf.'ns docentafhandling »Aivaggcljo pairli Matbaiu». DUvarande Itector magnificus; «loH. Hexe. Schbödee; Decanus: Palmbi.ad. Kespondens var stud., sederinera Bruks-patronen Hjalmau Petke; men livilka oppoiienterna vovo, bar t. v. icke kunnat utronas. Upsala-Correspon-denten d. 23 Nov. 1S50 iunehaller en sedermera i Post- olt;;h intakes tidningar atergifven notis om sjelfvanbsp;aflmndliiigen.

1 - 18117. nbsp;nbsp;nbsp;_ 2^ _

oförandrade skick, derstades bibehkller. I spetsen for dessa Germano-Anglosaxonico-Skandi-iiaviska tungomkl stkr de gamla sydlandska Göternas sprkk, ej som skulle detta vara den egentliga stammodren till de namnda anförvandterna: dess anspramp;k, dess riittmatiga an-sprS,k, ar blott att fö galla för det iildsta syskonet i derma stora sprakfamilj; men sksomnbsp;samp;dant torde det bafva, och har verkligen, mycket att förtalja om uttryckssatten i detnbsp;gamla hemmet, hvarigenom det ocksS, ar och förblifver en vagledarinna för sina öfriga,nbsp;yngre syskon. I Tyskland anses detta för en sk afgjord sak, att för ett grundligt inhem-tande af Tyskarnes eget modersmal, det Götiska sprakets studium nu mera derstades beti aktasnbsp;samp;som en conditio sine qua non, sksom ett alldeles oundgangligt vilkor; atminstone kan dernbsp;nu mera ej nkgon Tysk grammatik, som gör ansprkk pa vettenskapligt varde, skrifvas ochnbsp;utgifvas, utan kannedom af Götiska sprkket och utan tillbörligt afseende derpa. Gladjandenbsp;företeelser i vamp;rt land adagalagga afven, att man ocksd, hos oss inkommit pk ratta vagen.nbsp;Herr Rydqyists pkbörjade arbete om Svenska sprakets lagar lemnar derpk ett talande bevis.nbsp;Det 17:de drhundradets sprkk- och fornforskare, sasom Stjernhjelm och Verelius, gjordenbsp;hos OSS en god början; Svedberg, i början af det 18;de drhundradet, vördnadsvard i detta,nbsp;som i andra hanseenden, utgaf afven ett forsök, ehuru byggdt blott pd inhemska kallornbsp;och med en annan syftning; Benzelii Ulfllas-upplaga utkom forst efter hans död och inbsp;frammande land,^ men blef dock för Ihre i medlet af samma drhundrade, jemte Codex Argen-teus, en skatt, hvarur denna liirde, snillrike och mdngsidigt bildade sprkkforskare utveck-lade ej blott den Götiska sprdkkunskapen utan afven kunskapen om beslagtade sprdkarter,nbsp;och shrdeles om Svenska spraket, till en för den tiden ovanlig hojd. Men doden borttognbsp;afven honom, innan han medhann afsluta sitt arbete. Hans pdtiinkta Ulfilas-upplaga, tillnbsp;hvilken hans textkritik i dissertationen Ulphilas Illustratus lemnar sd rikhaltiga, om ocknbsp;ej fullstandiga materialer, utkom aldrig^; hans grammatikaliska och lexicographiska arbetennbsp;pd det rent Götiska omrddet stadnade vid blott fragmentariska, icke heller alldeles felfria,nbsp;framstallningar, hvilka under hans lifstid ej hunno samlas, ordnas och genoragripande ut-redas pd ett enda stalle, utan mdste sökas an har, an der, bland raangden af hans öfriganbsp;dissertationer. Efter Hires tid intralfade ett Idngvarigt interregnum i den hithörande sprak-forskningens verld, emedan ingen fanns villig eller skicklig nog, hvarken hos oss eller ut-landningen, att upptaga den ur Ihres hand ledigblifna spiran. Bask, med sin jernflit ochnbsp;sin utomordentliga sprakkunskap, vande sig heist till det kiira Island och dess sprdk ochnbsp;blef, ehuru för en kortare tid, lagstiftaren inora detta gebit, men thronen intogs egentligennbsp;af en lypkligare medtaflare, Jacob Grimm, som obestridt, inom den Götiska sprakforsk-ningens omrdde, med iira och lycka annu innehafver densamma.

Vi förbigd har, till undvikande af vidlöftighet, dtskilliga andra namn, som med heder och framgdng sysselsatt och annu till en del sysselsatta sig pa detta fait. Ett namnnbsp;kunna vi dock ej uraktldta att anföra, emedan det taflar i ryktbarhet med sjalfva Grimms,nbsp;och emedan dess innehafvare stallt den allmilnna sprdkvettenskapen pd en höjd, hvarifrdnnbsp;den kastar sitt ljus ej blott pd Göternas och deras nlirmaste stamforvandters sprdk, utannbsp;ock till deras aflagsnare franders tungomdl, bade i och utom Europa, lik en sol, utgjuternbsp;sina strdlar. Mannen heter Bopp, och hans langesedan pdbörjade, iinnu ej afslutade, Ver-gleichende Grammatik ar hufvudverket, hvarigenom han pd denna bana förvdrfvat sig sinnbsp;odödlighet.

Efter detta korta angifvande af den historiska sprakforskningens yttre sida bdde i och utom vdrt land samt omnamnandet af de yppersta representanterna för densamma. vandanbsp;vi nu vdra blickar till kallorna för den Götiska sprdkforskningen. Kalian för ett sprdks

* I England, Oxford 1750, gen. Kd. Lye; jfr s. 3. — ' .Tfr s. G.

iitforskande iir iiaturligtvis spraket sjelf, sddant det i tal eller skrift bevarat sig. Göter-iias talspramp;k ar langesedan förloradt, men deras skriftsprik kanna vi till en del annu genom handskrifter, som tiden lyckligtvis raddat undan förstöringen. Langa var Codex Argenteus, som upptager fragmenter af de 4 Evangelierna, det enda kanda monument afnbsp;detta slag, och intager annu, och förmodligen for alltid, första rummet. Omkring medletnbsp;af sistförflutna hrhundrade upptacktes i Wolfenbüttel af Knittel ett nytt fragment, den s. k.nbsp;Codex Carolinus^, upptagande pa blott 4 blad nagra verser af Romarbrefvets 11, 12, 13,nbsp;14 och 15 Capitel. Denna upptiickt var ett lyckligt, om ock ett svagt och knappt hopp-gifvande förebud till hvad som sedermera handa skulle. Kort efter allmanna verldsfredensnbsp;afslutande 1815, da sinnena började vandas ht andra bragder an krigets, intraffade Angélonbsp;Maïs för den Götiska sprhkforskningens vanner gladjande upptackt d Ambrosianska Biblio-teket i Milano och det Vaticanska i Rom af ej mindi'e an 5 Codices palimpsesti, hvilka inbsp;synnerhet genom en Italiensk Grefve, Castigliones, outtröttliga med yttersta fara för dennenbsp;adle mannens synorgan förbundna bemödanden tid efter annan utkommit och af hvilka denbsp;2 förnamsta Codices A och B upptaga större eller mindre delar, sSsom Va, ^/s, %, Vsnbsp;Bref, som bara Pauli namn, fran och med Romarbrefvet till och med Brefvet till Philemon,nbsp;och det sS,lunda, att dessa Codices dels komplettera, dels löpa parallelt jemte hvarandra.-Andra Brefvet till de Corinthier ar till och med fullstSndigt, pa en half vers nhra®, somnbsp;genom afskrifvarens förseelse blifvit utelemnad. Man finner Ihtt, hvilken tillvaxt detnbsp;Götiska ordförrddet samt den Götiska Pormlaran och Syntaxen harigenom erhê-llit. Dennbsp;3:dje af dessa Codices, eller d. s. k. Codex Ambrosianus^ innehaller mindre betydliga fragmenter ur Matthajus; den 4:de dylika ur Esra och Nehemia; och den 5:te eller Skeireins,nbsp;först utgifven af Prof. Massman i München, innehMer, ocksa fragmentariskt, en öfversatt-ning frS,n Grekiskan af den Thracisk-Heracleotiske Biskopen Theodori commentarier öfvernbsp;EvangeliernaV skrifna under Kejsar Constantins regering. Ur denna öfversattning erhillernbsp;den Götiska Bibeltexten ndgra förut okanda verser af Johannes Evangelium, samt en ochnbsp;annan ur Mattheus och Psaltaren. Hela det salunda tid efter annan partielt utkomna, hit-tills upptackta Götiska Bibelverket ar med stor omsorg och lardom utgifvet af Gabelentznbsp;och Löbe dren 1836—46 jemte fullstandig Ordbok och Grammatik. Men ej nog dermed.nbsp;ütom den bifogade latinska öfversattningen af Evangelierna, Epistlarna och de fê, frag-menterna af Gamla Testamentets skrifter, innehamp;ller denna stora Normal-Upplaga üfvennbsp;eii sa kallad Mstoria textus, d. v. s. ett upptagande af lasarterna i föregSende Utgifvares,nbsp;JuNii, Stjebnhjelms, Benzelii eller Lye’s samt Fulda’s eller Zahn’s upplagor, jemtenbsp;rattelserna deri®; partiella editioner af sarskilda Bibelskrifter till förtigande. Annu sed-nare har en mindre edition af hela ülfilas i 2 upplagor utgifvits af Gaugengigl i Passau,nbsp;men denna edition, med sina mdnga bS,de rattade och oriittade tryckfel, ür dessutom blottnbsp;och hart en compilation, och utan nagot eget inre varde.'^ Af Lexicographiska arbeten har

' Se vidare utgais Exciirs. ss. 5 ff. harefter. — “ Jfr Uppsïröm, Got. Bidr., s. 6. — * I Cod. A. finnes icke ett enda fullstandigt kapitel af detta bref. I Cod. B. fattas, sS, vidt utg:n kunnat se, endastfm ord,nbsp;iieml. de i Cod. A. (Kap- 13, vers 11) förekommande gaprafstidai sijaip, mpa/.aXeïoamp;e, hvarotn Gabelentz ochnbsp;Loebe, ülfilas I p. 269, yttra: »quum Gr. (seci) omnes habeant, veremur ne in illo Codice (= B) librariinbsp;oscitantia exciderint». — * Neml. C.; se Got. Bidr., s. 6. — “ 'EpjiTjvs’H toi,' Ö-eimv Eua'fYEkiMv. Massm.ann,nbsp;ülfilas (1856), p. 575, skrifver «Skeireins aivaggêljöns tbai'rh ióhannên» och synes(p. XLIX), med framp;nga-ende af sin förut (Skeireins s. 78) uttalade asigt om ïheodüri författareskap luta S,t den meningen, attnbsp;skriften kunde vara författad eller öfversatt af ülfilas. — “ Jfr Prcefatio till Decern folia p. VII. —nbsp;’’ »Auf Gaugengigl ist nicht zu achten.» Jacob Gri.m.m, bref till Förf:n den ’“/t 1857; Orig. amp; üpsala üniv.nbsp;Bibliotek, tryckt i Schmidt, Brietwechsel der Gebrüder Grimm mit Xordischen Gelehrten, Berlin 1885,nbsp;p. 274.

iiiaii, utoiii dem, soiji Mföija Editioneriia, en stor Glossar af Schultze, samt en dylik af Diefenbach. Och Grimms colossala Deutsche Grammatik sedan, hvaraf 3:dje upplagansnbsp;l:sta del, som blott afhandlar vocalerna, upptager 600 sidor. Man ser hvilket lif rört signbsp;och rör sig i Tyskland endast för den sa kallade Tyska spramp;kforskningens sak.

Under förhdllanden s^dana, som de har ofvan namnda, och d4 redan förut sedan 2 till 3 decennier tillbaka den Islandska litteraturen i vamp;rt land vunnit anhangare, och danbsp;genom de Gamla Landskapslagarnes utgifvande samt Sv. Fornskrifts-Sallskapets jemte at-skilliga andras enskilda bemödanden hS,gen vaekts och lifvats för vM't iidla Svenska moders-m^l, har tiden synts oss vara inne att fastknyta vü,ra inhemska bemödanden vid det sprdk,nbsp;som sedan Ihres tid i vart land nastan alldeles ramp;kat i glömska, neinl. det Götiska. Frag-menterna af Matthgei Evangelium hafva da förefallit oss shsom ett passande anine för ettnbsp;försök i denna yag. En noggrann insigt i dessa fragmenter leder utan svarighet till in-sigt i de öfriga Evangeliska fragmenterna, och dS, denna ar vunnen, ar man med detsammanbsp;temmeligen förberedd för att börja med aterstoden. Visserligen ligger det inom vamp;r af-sigt, att studium af detta sprS,k ocksS skall blifva ett jemförande. Den niirmaste afsigtennbsp;ar likval sprüket sjelft. För att doek bereda tillfalle att s4 fort möjligt kuniia anstallanbsp;jemförelser synnerligen med det Svenska sprSket, ar ocksA. den Afhandling, som vi nu hafvanbsp;för ögonen, skrifven p§, Svenska. Jemförelserna göra sig da lattast, i tysthet och af signbsp;sjelfva, utan att det Götiska sprS,kstudiet nagonting lider genom en förtidig inblandniiignbsp;af jemförelser med ord ur aflagsnare dialecter eller spramp;k. Blott i förbigaende hafva vinbsp;p§. nê,gra stallen hanvisat synnerligen till SanskritspiAket, likasom för att inkasta ett fer-mentum cogitationis, och för att visa att det Götiska sp^ket icke heller kan uinbara fram-mande bitrade till förklaring af vissa fenomener inom dess eget omrade.

Dell iiarmare redogörelseii för vart försök, som vi öiiska ocli hoppas matte mottagas med öfver-seciide och godhet, ar lamriad i Förordet.

Excurs.

1 Preefaüü till Codex Argenteus p. 111 aimiarkes med liauvisuiiig till den af Axdeüs Wilde orli (ijöBWELL utgifna litterara journalen I)en Svenske Mcrcuri-us, Arg. 1759 p. 123, att ujiptiickteni afnbsp;Codex CaroUnus skett ar 1756 »ansam prsebente Jona Appelblad, Pliilosopliia; Adjuiicto üpsaliensi»^,nbsp;och cnligt en i sagda journal 1. c. intageu i form af bref till »Min Herre» affattad samt »üpsala dennbsp;31 Januari 1759!gt; dagtecknad uppsats af Ihees amanuens och medhjclpare, Magister Ekik Sotbekgnbsp;— sedermera Lagmannen och Kansliriidet af Sotberg^ — skulle bemalde Appelblad under ett uppe-hail i Wolfenbüttel i Maj manad 1756 uti furstliga biblioteket derstades funnit — sasom orden lyda —nbsp;»en Prosper Aquitanicus in folio dc vita contemplafiva^, skrifven med litcris JJlpliïlanis: jemyalnbsp;Isidori Hispalensis^ Etijmologicorum'-’ Libr. XX uti en Godice memhran. (aceo) rescripfo afven med

saiha MoesogütisJca hoTcstafver inunder» —--Vidare 'skulle Appelblad för anstaltens Bibliotekarie,

Huoo, papekat, att den aldre under-shriften icke varit nogare utplanad an att saval den. som den nyare öfver-sJcriffen kunnat pft atskilliga stallen tydligen skönjas. Appelblad hade ock uti den DGötliislcanbsp;texteni) tyckt sig finna den i Godicïbus sacris fordom brukliga scriptura encaustied (jfr anm. 2 nedan).nbsp;Sedermera skulle Hofradet Aekenholtz® ar 1758 meddelat »Herr C. E. Ihee^», att Archidiaconusnbsp;Knitted funnit ett Fragmentum versionis UlpMlance, som enligt en af Knitted utsilnd Prodromiisnbsp;förbereddes till utgifvande. Knittel’s salunda bebadade arbetc — Ulphilm versionem Gothicam non-nnllorum capitum Epistolariim PaiiJi ad Momanos^ — ¦— — eruit comnicntatus est datque for as

' F. 1717, t 1786; hade varit Carl XIIl:s larare, företog resa i Tyskland 1755—56. Jfr den pa latiu törfattade Upsalia Literata, Hdskr. 5, Kungl. Biblioteket i Stockholm, Tom. VIII (anno 1746) collectus pernbsp;Arviu Bernhaki) Ollmak; Wieselgren, Sveriges Sköna Literatur III, s. 253. — - F. 1724, f 1781; bief 1765nbsp;Prinsessau Sofia Albertin.a's larare och vid Gdstaf 1II:s kroning adlad. .Tfr Hammarsköli), Svenska vit-terheten. Ups. 1833, p. 238, der ban afven sages hafva »gjort npptackten af scnqAura encaustica»; Biogr.nbsp;Lexicon Bd XV, pi. 53—9. — ® Prosper Aqu., theologisk förf., sanitida med Augüstikus och anhilngare afnbsp;denne; se H.auck, Eealencyclopsedie für protestantische Theologie, XVI, s. 123, hvarest jemval uppgif-ves, att »de vita cointemplativa» med oratt tillskrifves Prosper Aqu. Enl. samina arhete XV, s. 549, skallnbsp;sagda skrift vara författad af Jumaxus Po.meeius.nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;—nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;Biskop i Sevilla, fnbsp;nbsp;nbsp;nbsp;636.nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;—nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;® Afven beniunnd

Oeigines. Jfr Hauck 1. c. IX, s. 451; Upfström, nbsp;nbsp;nbsp;Got.nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;Bidrag, s. 6. — ° Ennbsp;nbsp;nbsp;nbsp;pil dennbsp;nbsp;nbsp;nbsp;tiden allmant be-

kant personlighet — historiker — hvilken, liksom manga andra har oinnainnda personer, hade fAtt pröfva en upprörd tids vanskligheter — f. 1695 i Helsingfors; hade avancerat till registrator i kansliet, dil hannbsp;för vissa utlatelser om kardinal Fleurt, i en otryckt reseskildring, hvaraf afskrifter förf:n ovetande kring-spridts, af Sekreta Utskottet ar 1738 dorades till tjenstens förlust, hvarefter han sasom invecklad i denbsp;politiska intrigerna ar 1741 af samma utskott efter svamp;r tortyr dömdes till fangsligt förvar «pA behaglignbsp;tid», hvilket sti’aff 1742 förvandlades till landsflykt. Sdsom »konungens gunstling» skickades han eniel-lertid af denne (Fredrik 1) till konuugens tyska arfland Hessen-Cassel och utnamndes af honoin ê,r 1746nbsp;till Hoframp;d och Bibliotekarie i Cassel. Se blandnbsp;nbsp;nbsp;nbsp;annatnbsp;nbsp;nbsp;nbsp;(Bernh. Rosenblad), Xagranbsp;nbsp;nbsp;nbsp;ord om publicitetens

uppkomst och oden i Sverige i synnerhet mellan nbsp;nbsp;nbsp;1719nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;och 1722; Sthlm 1824.nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;— ’nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;D.nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;v. s. vdr berömde

filolog, Prof. Skytteanus i Upsala Johan Ihre, hugnad med »Cantzlirads»titel, —deraf initialerna »C. R.» Sasom af anm. 9 hiir nedan framgar, omnamnes Arckenholtz af Ihre, hvilken sjelf ej undgamp;tt obehagnbsp;för politiskt, afvensoni theologiskt skriftstalleri, sasom hans van. —® IfrS,gavarande brottstycke af Romar-brefvet innehamp;lles i den sarskildt s. k. Codex CarolimiSj (jfr Fragmenta Gotica; Gotiska bidrag, s. 6).nbsp;Knittel’s arbete upptager derjemte de s. k. Oodd. Guelpherbyt.: A (innehamp;llande delar af de 4 evang.nbsp;pa grekiska) samt B (fnnehamp;llande delar af Luc. och Joh. evang. afvenledes pa grekiska).

Franciscus Antonms Knïttel — sviies liafva iitkoiiiDiit iir 1762.'’ Hvarkeii i det laiiga och Ikiigraii-diga, ej süi litet uppstjdtade, pa latiii med delvis tyska aumarkningar affattade företalet till Knittel's arbete, ej beller i den vidlyftiga afdelniiig deraf, som kallas Commentarius, namnes ett ord om dennbsp;AppELBLAn’ska upptackten eller det SoTEEKo’ska meddelandet. Deremot uppgifves, hurusom den »Braun-scbweigske Vicekanslern» De Pbavn skulle vid ett samtal med Knïttel anmarkt, att uti en a ifriiga-varande bibliotek (Augusta) förvarad palimpsest, innehallande Isidori Origines, kiVen funnes en viss”¹nbsp;text, som, enligt livad ryktet förmalde och De Peavn sjelf antog, skulle innelialla Ulpliilas’ öfversatt-ning af Romarbrefvet. Sedermera bade forbemalde Bibliotekarien Hugo med vederbörligt tillstandnbsp;Icranat Knïttel tillfitlle att taga den ifragavarande handskriften i skarskadande och skulle Knïttel dhnbsp;konstaterat tillvarou af den götiska texten. Derjemte framhalles af Knïttel, uti en synerligen irrite-rad ton, att Professor Skytteanus i Upsala Johannes Ihee, som skulle önskat'’’ bifoga den ifragaxa-rande götiska texten till sin »nya ülpliilas-edition», (som aldrigutkom, se s. 2), framstalt begaran antingennbsp;om bandskriftens öfversandande till Upsala — ad cognitionem et transcripfwnem — eller ock omnbsp;tillatelse att för sadant audamal utsanda en Svensk.’’’^ Hertigen bade einellertid beslutit, att Knïttel

“ Ar 1763 utgaf, sasoni bekaiit, Ihee en förbattrad uppbiga al' Codex Caroliniis’^ under titel; Prag-nicuta versionis Ulphilanse continentia particulaa aliquot epistolse Pauli ad Romanos baud pridem ex Codice rescripto Bibliotheca» Guelpherbytaiue eruta et a Francisco Antonio Kuittol Archidiacono editagt;

nunc cuin aliquot annotationibus typis reddita», sedermera aftryckt uti Bö.schixg: Johannes ah Ihre---

scripta versionen! Ulphilanam------illustrantia, Berlin 1773). I. företalet till sitt arbete bekriiftar

Ihee sjelf uppgiften om det Arckenholtzska meddelandet i följande ordalag: «Sexennium fere est, quum amicus meus, numquam nisi honoris causa a me nominandus, Doni. Aeckenholtz, Aula; Cassellanse Con-siliarius Nohilissimus, per litteras mihi indicavit, repertum esse in Bibliotheca Guelpherbytana fragnien’nbsp;turn versionis Ulphilana;, inque rei fideni pro specimiue versum misit, ipsius Knittelii manu in hunc

inodum exaratuni»--—. Att denna Kxittel’s liisning af ifragavarande stycke innefattade titskillig

«inisslasning», ar ingen nyhet och fraingar for ofrigt af det följande. — Scil. ««««». — Denna onskan orntalas uti en i Gotting. Anzeigen for d. 23 Dec. 1758 intagen artikel, hvarfor redogorelse forekommer i Sv.nbsp;Mercur. 1758 II, s. 361; jfr antn. 13 nedan. — I fortsattn. af Sotbekg's ofvan omformalda href (Sv. Mer-cur. 1759, p. 124—5) forekommer harom följande: jAkkenholtz lat ock vid samma tillfalle veta, att mannbsp;derate vore sinnad att lAta trycka hela fragmentet». Ihre öfversilnde sina anmarkningar (till det forut-nilmnda textprofvet) »sasom hofligt ofvertygande bevis», att man aldrig for mycket kan nagelfara ennbsp;gammal codex. I anledning af Knitibl’s misslasning och dS.varande liiglighet anmaldes ock genom Ar-KENHOLÏZ hos Geheimeradet Schlibstedt, (soni mycket gynnade saken, om man har [d. ii. i Upsala] kundenbsp;bidraga till det Gothiska manuskriptets tydning och utgifvande), att da Ihre erbjöd sig antingen att an-taga och underhalla n^goii frammande derutiframp;n, a sin bekostnad och lata arbetet fullbordas xliar innc»nbsp;under egen tillsyn och anvisning ellcr ock aninoda mig (— Sotbeeg) att resa ditöfver och betjen.a veder-börande »med den ringa kunskap, som jag af Codice Argenteo Upsaliensi kunnat inhemta». (Sallsamnbsp;blygsamhet!) »Man har viil mycken orsak att vara forsiikrad, det alltsammans blifvit ofvermittan villnbsp;upptagot²; och »tillbuden voro icke samp; obehagliga; men traffade sig sa lyckligen³, att Hr Kxittei.nbsp;emellertid sjelf erinrat sig alldeles detsamnia och salunda, nar rattelsorna ankommo, ej allenast andratnbsp;sina felaktiga lectiones³ utan ock redan börjat granska sin Codex och ISgga handen vid dess utgifvande».

6 —

1

I företalet till Codex argenteus yttrar A. U. haroin; — — — squem qunnr Kxittf.lius anno 1762 editlisset, Ilireus proximo anno Knittelii editionem emendatins edidit».

2

SS. var dock icke fallet.

3

Mer diploraatiskt artigt lar man icke kunna uttrycka sig. Ihee synes emellertid icke varit af alldeles samma asigt. Se ss. 8—9 och anm. 16, langre fram. — En af Sotbeeg’s senare lefnadstecknare Joxas Wahlstkomnbsp;(-A-Ö) i Biograph. Lex. ofv. namnkuniiige Svenska man, Bd XV, tryckt ar 1848, da W. annu var Biblioteks-amauuens i Upsala -— yttrar (ruhr. Shriftet), in pareiithesi, efter nagra raed A. U;s uttalandcu ofverensstam-mando ioford hetr. Ulphilas ilhistratus: »0nskligt hade varit, att S. fatt befattniiig raed den af Appelblad i IVoI-fenbiittel funna Codex resoriptus af Romarbrefvet, som den i Gotbiskan föga kunnige Knittol felaktigt ntgaf tillnbsp;stor skada pa de vackra stilarna, som hertigen pA sin bekostnad lat gjuta». — Ja, vackra are forvisso dessa stilar,nbsp;Huruvida Wahlsteom, som genom sin (ofullbordade) gradual-afhandUng iLiber qui iuscribitur Udi Siyrilse Kununganbsp;ok IlOfcUnga sub oxamen revocatus» (Ups. 1839) mera dokumenterat sig som litteratur- iin sprakforskare, af egou fa-tebur eller nied stöd af annans aactoritet uttalat ofvan anmarkta omdömen, synes kunna t. v. fa anses som eu oppennbsp;frAga. — Jfr ofvan anm. 9¹. Annat an der anforda uttalande frAn Forhns sida om Kxittel’s suit att lösa sin upp-gift) kan utg'.n ej erinra sig.

skulle fullborda det af honom pamp;började verket^''*, bvilket skulle vackt syiinerligt missnöje hos »Ihp.e’s vanner»; och skulle »na,gon svensk», som forst med tillfredsstallelse omtalat uppthckten, sedermeranbsp;beklagat, att utgifvandet ombesörjdes icke af en Svensk, icke af Ihke utan (»heu Ulphilam miserum» )nbsp;af en tysk (Germamis), af en Braimschiveïgisli mcdborgare (se anm. nedaii).

Kxittel stannar emellertid ej vid denna veklagan, utan lagger Ihhe ytterraera till last att hafva pa ett ogrannlaga satt sökt atkomma handskriften samt att till och med hafva utskickat nagot ombudnbsp;för att hemta densamma till üpsala (»omnem movebat lapidem ut manuscripti nostri potiretur gothici»,nbsp;— smittebat legatum transportandi ad se Ulphilce causa»), Namnet pa delta sandebud skulle varitnbsp;SoDEEEOEG f. d. larare för davarande Kronprinsen (=den hlifvande Kon. Gustae III) och ^designeradnbsp;Professor i Frankfurt an der Oder». Personen i fraga skulle emellertid lidit skeppsbrott vid ön (Insul)nbsp;Malmoe(!) men genom simuing raddat sig i land. Till Wolfenbüttel uppgifves i hvarje fall hvarkennbsp;den förmente Soderborg eller nhgon annan legat fran Ihre hafva ankommit.

Till stöd för sin framstallning aberopar Kkittee ett bref af den 18 mars 1/59 frdn den be-römde G. till den likaledes bcrömde B. »Didici hoe», sager Knittel, »ex epistola valde memorabili viri illustris G... ad virum illustrem B., scripta L... d. 18 Mart. 1759». I anm. 4 till deltanbsp;stycke anför Knittel vidare: »En locum ex hac epistola memorabilem! Der ehemalige Kronprinz-liche Informator in Stockholm und nachher designirter Professor zu PTankfurt an der Odernbsp;Soderborg so die Commission hatte in Wolfenbüttel die Erlaubniss, das KNiTTEL’sche Manuscript zu copiiren, zu suchen, ist unter der Insul Malmoe mit dem Schiff untergegangen und folglich

nicht mehr im Stande den--— Herausgeber des Fragmenti Ulphilani zu beunruhigen.» Knitted

tillagger emellertid omedelbart: »Non tarnen hoe naufragio periisse sed in terram natasse legatum hunc criticum, quem gothica qusedam rivalitas vel ipsi committebat pelago truci, renuntiabat postea idemnbsp;illustris atque doctissimus vir G.»

Huru Ksittel’s utfall i allmanhet ma hafva upptagits, har icke undersökts, men i ett fran Dansken Jacob Langebek till var landsman, fornforskaren Nils Reikhold Brocman den 22 Dec. 1762 aflatet bref'-’,nbsp;deri det af Knitted utgifna Fragmentum ülphüce omnümnes, skrifver IjANGEbek bland annat: »Jegnbsp;gad vidst, livorledes min gode Patron Hr Cane. E. Ihre er tilfreds med det som deruti legges paa hansnbsp;Tallerken».

Jo, med lugn och öfverlagsen viirdighet, qvickt och slagfürdigt, försvarar sig Ihre (i företalet till sin förutnamnda upplaga af Codex Carolinus) mot de KsiTTEL’ska beskyllningarna. Han uppger,nbsp;shsom förut ar antydt, att han omkring 6 hr tidigare af sin viin Arckenholtz erhMlit dels medde-iande, att ett brottstycke af den Ulfilanska bibelöfversattningen phtraffats a biblioteket i Wolfenbüttel,nbsp;dels ock ett af Knitted egenhandigt upptecknadt lasprof (Eom. Cap. XIII v. 1 och början af v. 2).nbsp;Han hade oförtöfvadt svarat, att intet mera efterlilngtadt kunnat handa honom an att förspürja, attnbsp;nhgot dylikt kunde vantas. Knitted skulle göra sig den vetenskapliga verlden högeligen (magno munere)nbsp;förbunden, om han ej late denna skatt langre förbli förborgad. För öfrigt radde Ihee honom att an-viinda all möjlig omsorg vid afskrifvandet samt hemstalde — för att ej synas hafva utan skal fram-stült denna uppmaning — till Knitted att undersöka, huruvida icke det ifragavarande lasprofvet horde

Jfr den, enl. anm. 11 ofvan i Sv. Mercuritis för 1758 II, s. 3C1. under hufvudrubrik »lvorta lilrda nyheter» och underrubrik ur Wolfenbüttel Göttingische Anzeigen för d. 23 Dec. 1758 ordagrant aftryckt artikel,nbsp;i hvilken det bland annat heter: »Der Herr Cantzley-Eath Ihre zu üpsala hat gewünscht diesen sehrnbsp;scliatzbaren Anhang (= Fragment der Epistel an die Röuier) der neuen Ausgabe der Evangeliën desnbsp;Ulfilas, die er vorhat, beyzufügen: — und in solchem Falie würde die grosse Kenntniss dieses Mannes innbsp;den Nordisehen Sprachen und seine bisherigen Verdienste um den Ulfilas, uns Bürge vor etwas Voll-kommenes gewesen sein. Doch hat dieses Anerbieten Schivierigkeit gefunden veil bereits ein Braun-schweigischer Unterthan init der Übersetzung dieses Fragments und anderen Anstalten zur Ausgabenbsp;derselben zu weit avancirt war. Wir werden also die erste Ausgabe desselben wohl von Braunschweignbsp;aus zu erwarten haben, der gewiss die Liebhaber der alten Deutschen Sprache und dor biblischen Cri-tik mit einiger Ungeduld entgegensehen dürften». — Nagot namn eller signatur betr. förf:n till dennanbsp;artikel finnes ej utsatt, men samma artikel eller («relation») fins aftryckt i Knittel’s füretal (sid. 16—17)nbsp;och enligt ett dersammastades intaget bref till Knitted frfin en D:r Miciiaedis skulle denne vara för-fattare till relationen, som doek skulle vara grundad pa ett meddelande (Nachricht) fran Sverige. —nbsp;Den icke alldeles ointressanta framp;gan, hvilken person mfi. afses med det skaligen misstiinkta namnetnbsp;Soderborg, har underkastats en sarskild undersökning, hvars resultat langre frain meddelas. He ss.8 ff.. —nbsp;Se Rordam, Breve fra J.acob Langebek, Kobhvn 1895, s. 360.

i vissa delar pa af Ihiie uppgifvet siitt rattas. Knittel's arbete visade, att Ihke gissat riitt.''' Da IttRE emellertid funnit det vara af vigt, att texten blefve sa troget som iiiöjligt iitergifven, bade Ihbe.nbsp;som ju kunde anse sig hafva nagon vana vid dylika sakers bebandling, orbjudit sitt bitrade, öfver-lemnande at Kkittel’s. eget godtfinnande att bestamina, liuruvida ban ville med sakert bud öfversandanbsp;haudskrifteu till Upsala eller föredróge att nagon person fran Sverige afsandes sasom medarbetarenbsp;(»qui sociam operam eonferret»), Hvad Iheb salunda i basta afsigt och med högra banden erbjöd,nbsp;bade Ksittel emottagit med den venstra, sasoin om Ihbe ej unnat bonom denna utmarkelse (bancnbsp;adoream). llatteligen bade doek Ksittel bort tinna, att Ihke iiaudlat just, sasom Ksitxel’s basta vannbsp;bort göra, neml, att skonsamt söka foiTiia bonom att icke gifva sig in pa ett omrade, der ban varnbsp;alldeles obevandrad (plane ’'a|j.oi)30?). »Kou ultima scientise pars est scire, quantum nesciamus». Dennbsp;förmente emissarien — af Ihbe endast betecknad S* — bade ingalunda varit Kronprinsens larare^'nbsp;ocli bade ej beller baft nagot uppdrag af Ihee. Han saknade visst icke begaiiiiug men bade egnat signbsp;at aiidra studier och bade saledes icke ens varit kompetent till ett dylikt uppdrag. Formodligen badenbsp;korrespondenten G. endast velat missbruka Knittel’s lattrogenhet.

Sa ungefarligen i sammandrag. Hvad Ihbe i sistanmarkta delar i originalet auföi't inncfattar emellertid ett sadant masterstycke af stilistisk ordkonst, af tin och dritpande ironi samt af en ater-ballen, beberrskad ton, oaktadt inneballets polemiska udd, att det gerna ma bar in extenso atergifvas,nbsp;sa mycket mer som deraf nagot ljus sprides afven ofver den tinnu endast i förbigaende (anm. 14) vidnbsp;rörda personfragan. Yttrandet lyder in extenso salunda: »Quod vero deinde ait, me post banc repulsam,nbsp;iiescio quibus, artibus clandestinis nibilominus buic fragmento imminuisse, non ipsi adsigno, sed viro,nbsp;quem illustrem vocat, qui boni viri eredulitate abuti voluit. Nominat S*, quem Principi Svccia:nbsp;Hereditario a studiis fnisse, ait, quemque ego, inde avocaturn, Guelferbytum ad aureum vellus au-ferendum miserim, sed qui ad insulam Malinö (urbs est in continenti Scanim) naufragium fecerit. Nonnbsp;poterant plura absurda tam paucis comprehendi. Nee enim S* tam honorifico muneri umquam ado-niotus fuit: nee si fuisset, ego eum inde abductum ad exscribendum Ulpbilam ainandare potuissem.nbsp;Iramo vero bic, de quo agitur, non inelegantis quidem ingenii fuit, sed qui aliis deditus scientiis, denbsp;IJlpbila fando forsan vix quidpiam accepit, ut adeo ad hoe negotium nil aliud adferre potuerit, quaninbsp;ipse Knitteliüs, imperitam inquam industriam.»

SS,som nogsamt torde synas, har Ihbe har, eliuru ban uppenbarligeii icke svafvat i ovissbet om, pa bvilken person den alltigenom lost grundade KxiTTEL’ska framstallningen slumpvis komniit att syfta,nbsp;af nagon anledning — politik eller kanske skamtljmne — funnit sig föranlkten att företradesvis ne-gativt och beslöjadt yttra sig om den mystiske individ, att ej saga Configuration, hvarom Kkixtelnbsp;ordat. Ej ens namnet har Ihbe funnit skiil atergifva, sakerligen ej oafsigtligt. Att ban i fraga omnbsp;Codex CaroUnus velat sasom högra hand anlita sin vanliga a manu, Sotheeg, skulle man vül utannbsp;vidare kunnat forraoda, afven om denne ej sjelf, sasom af det forut sagda framgar, gifvit sadant till-kiinna. Att Sotbeeg’s namn skulle kunnat framtriinga afven till Knittel, torde vitl ej fa auses omöjligt;nbsp;men i sadan handelse hade ban sakerligen doek icke behallit nagon sa klar förestallning om Sotbebg’snbsp;vare sig namn eller person, att han kunnat skilja denne Iran nagorlunda liknamniga Svenskar ellernbsp;till Sverige öfverflyttade personer. Af Ihke’s framstallning tyckes ock framga, att nagon förvexling,nbsp;eller snarare forvexlingar föreligga, ilnskont Ihbe ej funnit godt att i detalj afslöja dem, di ban sakerligen varit öfvertygad, att, den at hans forfattarskap intresserade larda verlden, i allmanbet atmin-stonc, andock varit eller dli liitt kunnat komma ph det klara med fragan.

Efter lialftannat arhundrade, eller mer, kan förhallandet gifvetvis ej vidare vara detsamma. Nu frkgar sig nog en och annan atminstone, bvem som ratteligen bör förstas eller rakat bli betecknadnbsp;med det egendoniliga och i hvarje fall icke svenskt klingande namnet Sodebbokg och den i mer ellernbsp;niindre man deremot svarande signaturen S*. Pa denna fiAga kan emellertid med biinsigt till de upp-lysningar, som af atskilliga aldre och yngre urkunder kunna vinnas, med ganska stor, ja full saker-het svaras, att under ifragavarande förkladnad doljer sig den, i fraga om Codex CaroUnus alldelesnbsp;ovidkommande, men uti den davarande tidens svenska politiska historia samp; mycket mer bemarkte Upsala-docenten Olof Södebbekg, bvilken för delaktighet uti tillkomsten af den pa davarande inrepolitiskanbsp;missförhallanden anspelande och sksorn mot Eiksens Stilnder förgripelig ansedda, af Hofratt.sauskul-

ïEt qnod. verum fuit, me coniecisse,. testatur jam editio Knitteliana.» — Skulle möjligen ii^got rykte om Appki.klads i unin. X ofvan omforinillda anstailning gifvit upphof till talet oni infonnatorsku-pet för Kronprinsen?

tanten Henrik Febnebom Denesson författade sagan om Lejonet och. MOfren eller Djurens regering'-^ af Riksens standers kommission — Sekreta utskottet — den 3 Augusti 1758 jemlikt 61 kap. 3 ochnbsp;4 §§ Missgerningsbalken'® dömdes till fangelse vid vatten och bröd i 8 dagar samt till förvisning inbsp;»landsflyktighet» i tre hr (afvensom att derefter ej i prediko- eller larareembete brukas).

Om Olop Söderbeeg ma i detta sammanhang vidare meddelas^®, att han, som var född kr 1728 och son af kyrkoherden A. Söderberg i Steneby, ej langt fran tingsstallet Alltorp i Wedbo hkradnbsp;pa Dalsland, bief student i Upsala 1745, magister i Greifsivald 1750 och docent derstades sammanbsp;ar. Derefter ventilerade han ar 1752 i Upsala afhandlingen De resistentia fluidi och anliöll samtidigtnbsp;om docentur i fgsii derstades, men erhöll forst 1754 efter ingripande fran högsta ort (se nedan anm.nbsp;20 Annebstedt) den ktradda utnamningen.

Sedan sekreta utskottets dom, som enligt skrskild skrifvels^ af den 9 April 1756 ofverlemnades till K. Maj:t för verkstallighet, efter hvad antagligt ar, gktt i fullbordan^^ betraffande vatten och brödnbsp;straffet, fick Södebberg lemna riket.^^ Han uppehöll sig derefter de tva följande kren under sanno-likt ingalunda bekymmerfria förhallanden^^ i Köpenhamn, der han utgaf den Danske Partigmnger ochnbsp;atnjöt protection af Preussiska sandebudet von Viebeck, hvilken, da Södebbeeg fran Svensk sida biefnbsp;eftersatt h sin Konungs (Fredrik II;s) vagnar deJclarerade honom till (Physices et Oeconomiae) professor i Halle}^ I december 1758 synes Södebbebg hafva lemnat Köpenhamn för att sjöledes öfver-komma till Imbeck, men skeppet förolyckades vid Möen; och vid detta tillfalle omkom otvifvelaktigtnbsp;ilfven Södebberg.

Da nu den mangenstades omtalade sjöolyckan intraffat en temligen god tid före den 18 Mars 1759, da det af Knitted anmarkta brefvet fran den »illustre» G. ar dagtecknadt, sa talar ju sanno-likheten för, att det ar just samma hiindelse, hvarpa i sagda bref syftas, och att med detta brefsnbsp;mystiske Sodeeboeg icke lar kunna förstas nagon annan an Olof Södebbeeg, som doek uppenbarligennbsp;förvexlats med Soïbeeg.-“

Hvad ater angar det enligt Knittel’s uppgift honom sedermera tillhandakomna meddelandet derom, att den förmente emissarien skulle riiddats till lifvet, sa strider detta, sk vidt Olof Södebbeegnbsp;angar, mot samtliga öfriga pktrilffade samtida underrkttelser. I flera af Langebeks bref till Nils Reinh.nbsp;Bkocman (‘’/.i, ¹7¹1nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;samt ^7is 1762) vidröres drunkningshistorien sasom alldeles

otvifvelaktig, d. ¹78 ffdl med tiilagg »der kom ikke en levende. Sioel fra det Skib — ----». »Det er

Enl. den i Svenska Magasinet (ej vidare Svenska Mercurius sasom i Riograf. Lexicon XVI, s. 369, uppgifves) 1766, s. 490, omförmalda samma kr i Stockolm tryckta skriften »Kongl. Preussiska Secreterarennbsp;H. F. 1). (— Hexbik Ieexebo.m Denessox-s) tioariga oden i Tyskland» (denne bief iiemligeii ocksk lands-forvisad) skulle Olof Söderbebg’s delaktighet tillkommit sa, att Fernebom »till Prosodiens battre constru-erande latit sagan om Djurens regering Magister Docens Herr Olof Söderbergs fOrbattring underga». —nbsp;»Om delachtighet i missgierningar.» — ““ Jfr Hammarix, Carlstads Stiffs Herdaminne III, s. 243, Axnek-sïEDï Ups. üniv. Hist. Ill: 1 s. 316; Fries, Th., Linné, I s. 340; Worms Lexicon over Danske loerde Msend.nbsp;Se ilfven Malmsteöm, Sveriges polit. bist. fr. Karl XII:8 död, IV, ss. 128, 169, 245, 359, 363; Fryxell m. fl.nbsp;— Om siittet för verkstalligheten har intet utrönts. (Af polisens arkivalia befinna sig atminstone denbsp;aldre i sa oordnadt skick, att det ej ansetts ens löna mödan efterforska, om de för ifrkgavarande tid fin-nas qvar.) — Ihue’s uttryck »inde avocatum», ••inde ahductuni^ (se ofvan s. 8) gifva ej tillrilcklig ledningnbsp;för bedömande, om Söderberg blifvit ford ur riket eller sjelf fktt styra för afresan. — Se Eprdam,nbsp;Breve fra Jacob Langebek, ss. 317, 332. — Genom bemedling af professor H. Möller, Köpenhamn,nbsp;bar fran Professor Aage Fbiis ib. erhallits följande meddelande: lAf Akter i Rigsarkivet (üdenlandskenbsp;Afdelning Sverige A. Forbrydere og Desertorer 1728—88) framgkr (af Brev fra den Svenske Gesandt inbsp;Kobenhavn¹ til I. H. E. Beenstoeff 1758 og Brev fra vox der Lühe² til B. ’/n), at det danske Politinbsp;i disse Dage har forsagt paa Svensk Rekvisition at arrestere »le nommé Söderberg». Denne har imid-lertid taget sin Tilflygt til den preussiske Gesandt von Viereck, der har taget ham i sin Beskyttelsenbsp;»som en meget Iserd Mand» og som man siger har antaget ham til Professor i Halle. — Arrestationennbsp;er vel derfor ikke foretaget, men det synes rimeligt, at S. snart efter har forladt Kobenhavn.» — Inbsp;förutnamnda skrift af Rosenblad, Nkgra ord om publicitetens uppkomst och öden i Sverige m. m., upp-ges, att Söderberg skulle utnamnts till professor i Königsberg, men omkommit under en sjöresa. — -‘Inbsp;Langebeks ofvannamnda bref till Brocmax af d. 22 Dec. 1762 yttras: »Formodligen skal Mag. Sotbergnbsp;va:re den som Hr Knitted confunderat med Söderberg».

1

UxaEEx-STEBXBEBö eul- Malmsteöm 1. c., s, 317. Orsaken skulle varit stampling till uppror i Skine.

2

VoLRAD Aug. vox DEK Lühe, Öfverpresklent i Köpenhan.n; Brieka, Dansk Biogr.-Lexicon X, s. .502.

Bewiis nok paa at han ikke lever, at ban siden hvcrken liar skrevet sine J’oraeldre eller andrc til».

I nbsp;nbsp;nbsp;brefvet af d. i®/» 1761 antydes ock, att v. Vieeeck skulle haft meddelande, att Södeebeeg aldrig

koramit till nbsp;nbsp;nbsp;och i det af d. 1761 berattas en, mabanda namp;got broderad, historia, Imru-

som vraket raed Söderbergs döda kropp blifvit fuiinet (vid Möen eller ytterst pa Seeland), och skulle SöDEEBEKG Hied hiindema hafva »opbundet sig ved Masten i ïanke kanske saaledes at villet rsedde sig».nbsp;Dessutom innehaller Wermlands nations i Upsala matrikel följande genom Bibliotekarien Grape’s ben.nbsp;försorg afskrifna, Olof Söderberg rorande anteckning: »Förordnad professor i Halle af kong. Friedrich

II nbsp;nbsp;nbsp;i Preussen 1758 men drunknade mellan Köpenhamn och Ltibeck 1768». I stallet for orden »inennbsp;drunknade — — — 1758» hade ursprungligen statt »drunknade pa en lilen .sjö pii ditresan frönnbsp;Magdeburg 1760», hvilket dock öfverstrukits och rilttats pa satt nyss ilr anfordt.

•

Slutligen har af Bibliotekarien Grape jemval meddelats, att uti ett af hononi a det Kgl. Biblio-tek i Köpenhamn afskrifvet href fran Kils Reinhold Brocman till Jacob Langebek af d. 25 Mars 1763 forekommer en sS, lydande strof: »In Ihrium maxime fuisse injuriiim Dnum Knittel sunt qninbsp;asserunt, quibus confnsio ilia Soderbergh atque Sotbergii neque incofinita fuit. Ego vero Knjtteliinbsp;librum non vidi.» —

Huruvida Brocman afven fornummit nagot om förvriingniugen Sodeeborg, framgar vill e.j af det auförda, men deremot synes af nyssanforda yttrande ganska tydligt, att Brocman p^ ett eller annat .saltnbsp;erfarit, att en forvexling mellan de tva, Sotbeeg och Olof Söderbeeg, ansetts hafva egt rum. Jfr Lakge-bek’s förut (anm. 25) anforda bref 1762, hvarp^ Brocmans bref af 1763 sannolikt utgornbsp;Svar. — Skrifsiittet Soderborg tyokes hos de samtida e.j föranledt nagon tvekan om det egentligen af-sedda namnet.

Af förutnamnda och andra under arbetet med denna excurs for erhallande af upplysningar eller anvisning om upplysningskilllor i sarskilda afseenden rSdframp;gade litteratur-, kultur- och genealogiforskarenbsp;— Generallöjtnant B.iorlix, numera aflidne Professor Warburg, (hvars meddelande ar dagtecknadt dennbsp;30 Aug. 1918), D:r A. Levertin, Skriftstallaren O. H. Dumrath, Professor Sieverr (Leipzig) — har ingennbsp;kant till nagot namn Soderborg. NAgot dylikt har ej heller pAtraffats i tillgangliga biografiska lexicanbsp;eller tillnamnsforteckningar (ej heller Sonderborg eller Sonderburg). —

De betraffande ifrAgavarande tid endast för Aren 1751—59 qvarvarande, A Biksarkivet forvarade s. k. Hofataterna innehalla alls icke nAgot angAende utgifter for »Kronprinsens» eller hans syskons undervisning.nbsp;En i Stockholms stads arkiv pAtraffad mantalslangd för 1760 lemnade ieke nAgon ledtrAd för vidare undersök-ningar. Dr det a K. Biblioteket i Stockholm förvarade i anm. 1 ofvan omförmalda arbetet Upsalia literata,nbsp;kunde endast om Appelblad nAgra upplysningar erhAllas. Kxos’ handskrifna Repertorium Snecice Biogra-pMcum inneholl lika litet som det Ar 1701 tryckta Holmia literata nAgot, som kunde tjena till upplysningnbsp;i förevarande Aranen.

Kaligt meddelande fran Prof. Otto Bremer i Halle af den 15 Okt. 1918, genoin Prof. H. AIoi.t.er, Kbhvn, »sind gerade die betreffenden akten der Jahre 1750—1765 nicht auffindbar». »Dass sie verlorennbsp;sind», sages det vidare, »ist unwahrscheinlich; aber sie mtissen irgendwo verkraint sein und könnennbsp;nur durch einen glilcklichen zufall wiedergefunden werden, sobald das der fall sein w’ird, erhalten Sienbsp;nachricht. Ich will noch einmal versuchen, oh auf dem einwohnermeldeamt der polizei etwas zn Ihnnbsp;den ist.» — NAgot vidare har dock icke afhorts.

— 10

II.

Praefamen den 9 Febr. 1859.^

Ett gammalt godkandt bruk ioreskrifver, att vid ett tillfalle, sddant som delta, skall, innan den egentliga acteii tager sin början, hallas ett s. k. praefamen eller företal, i hvil-ket författaren till den afhandling eller de satser, som aro amnade att underga gransk-ning, andrager eller narmare utreder sadant, som i det tryckta arbetet af ett eller annatnbsp;skal'ej blifvit inrymdt, ej heller lampligen knnnat inrymmas. Till folje af detta bruk villnbsp;afven jag ang^ende den Afhandling, som nu ligger for vamp;ra ogon, meddela ett och annat,nbsp;som kan Ihnda till dess narmare belysning.

I sjelfva företalet till Afliandlingen aro i korthet yttrade ndgra ord om den pro-saiska Eddans syftemSl i allmanhet, om den fornnordiska poesiens förbdllande till reglorna for hvilket folks poesi som heist, och i följd deraf om dess fortjenster och dess lyten pamp;nbsp;olika stadier af dess utveckling och framskridande. I narvarande stund begransa vi ossnbsp;inom mindre vidstrackta fait. Vi vilja neml. tillse hvad som sarskildt kan vara att saganbsp;om den del af den prosaiska Eddan, som innefattar d. s. k. Skaldskaparmdl, eller Skalde-sprdket, sadant det genom en prosaisk framstallning bringas till lasarens kannedom, samtnbsp;genom exempel nr skaldemas singer narmare upplyses och förklaras.

“Skdldskaparmal‘‘ sönderfaller i 3 delar, af hvilka den l:sta handler om Kenningar eller omskrifningar, den 2:dra om iikend heiti eller oomskrifna d. v. s. enkla benaraningar^,nbsp;och den 3:dje ora Fornofn^, förnamn, eller benamningar, hvilka trade i andras stalle, ochnbsp;aro dels enkla, hvarigenom de ej itskiljas frin ukend heiti, dels sammansatta, sisom Ken-ningarne eller omskrifningarne, men skiljande sig derifrin pi det satt, att di Kenningamenbsp;förutsatta tillvaron av en metaphor, sasom villkor for deras forklaring, si kan deremotnbsp;betydelsen af “förnamnenquot; fattas och förstis, utan att nigon metaphor dervid tages i an-sprik. Indelningen saknar, som man ser, en strangt logisk hillning.

I laran om Kenningame eller omskrifningarne afhandlas forst laran om gudarnes samt poesiens omskrifningar capp. 1—22, dernast i capp. 23—31 laran om himmelens, jordens,nbsp;hafvets, solens, vindens, eldens, vinterns, sommarens, mannens och qvinnans omskrifningar,nbsp;vidare i capp. 32—46 guldets och silfrets omskrifningar; i cap. 47 följer en fortsattningnbsp;om mans och qvinnors omskrifningar; i de derpa följande 48—51 capp. visas, hum stridnbsp;och vapen bide till anfall och försvar, samt hum skepp omskrifvas, och slutligen följer inbsp;52 och 53 cap. laran om Christi, samt konungars, jarlars, hersars och hirdmins omskrifningar.

Liran om ukend heiti eller de oomskrifna benamningarne omfattar i capp. 54—66 en angd enkla namn (synonyiner) i poesien, gudarne, himmelen, solen, minen, jorden, var

— 11

gar, björnar, lijortar, hastar, oxar, ormar . . . vindar, korpar, örnar, liafvet, v^gorna, elden, tiden, manner (kejsare, konungar, jarlar), skalder m. m., m. m.

Under rubriken Formfn, förnamn, upptagas bSde enkla och omskrifna benilniningar a anförvandter, vanner, fiender; — k qvinnor och personer i allmanhet, a personers kropps-delar o. s. v., a sjalsförmögenheter och fardigheter: Mg, mal, vett, o. s. v., o. s. v. Slut-ligen följer en mangd minnesverser, upptagande namn pS sjökonungar, jattar, trollqvinnor,nbsp;gudar, gudinnor, enkla benamningar och synonymer a man, qvinnor, strid, vapen af olikanbsp;slag, haf, floder, fiskar . . skepp och skeppsredskap, jorden med hvarjehanda slags djur,nbsp;himmeln, solen; allt detta i capp. 67—75, hvarefter “Skaldskaparmal ar afslutadt.

Vid sjelfva behandlingen af det, som innehdlles i “Skaldskaparmalquot;, ar förfarings-sattet i allmanhet följande: forst redogöres pS, prosa hvad som egentligen fir afhandlingens föreniM under den uppgifna rubriken, och derefter bekraftas detta genom citerade styckennbsp;af skaldernas qvaden. Har och der intrAffar dock, att den prosaiska framstallningen ickenbsp;Mföljes af nAgon po'etisk bekrfiftelse utan stamp;r der allena. Stiillvis inflickas langre ellernbsp;kortare berattelser ur mythen och sagan med dtföljande sdnger eller langre fragmenter afnbsp;singer, sasom der det talas om Thors och Hrungners kamp, om Thors strid med Geirröd,nbsp;om Thjodolfs sköld o. s. v.

öenom dessa ifrln det egentliga amnet mer eller mindre afvikande digressioner ar emedlertid sl mycket vunnet, att ltskilliga fornslnger till vlr tid bibehlllit sig, hvilka, omnbsp;skaldskaparmllets författare strangt hlllit sig till sitt amne, möjligen kunnat gl förlorade.

Detta ar nu hufvudinnehlllet af Skaldskaparmal, och dessa dess indelningar. Den pi’osaiska framstallningen af detta innehlll hafva vi i en öfversattning pi modersmlletnbsp;sedan jemt 40 Ir tillbaka. Af de poetiska styckena deremot upptager denna öfversattningnbsp;blott ett högst ringa antal: af inalles 342 stycken blott 38, och dessa llngt ifran felfritt,nbsp;hvilket ock med den tidens hjelpredor ej var att vanta. Derföre dl jag sjelf för minganbsp;Ir sedan, vid mina första allvarligare studier af Islandska sprlket, lifligt erfor saknadennbsp;af en ordagrann öfversattning, slsom ett hjelpmedel att förstl dessa singer och fragmenter af sanger, samt dl jag förestaller mig, att ltskilliga aro eller komma att blifva inbsp;samma belagenhet, i hvilken jag och ej sl fl med mig redan varit^, har jag ansett en öfversattning af dessa poetiska dicta probantia®, slsom ett för tillMlet passande opusculum,nbsp;hvilket kan betraktas blde slsom ett helt för sig och slsom ett supplement till nlmndanbsp;1819 Irs öfversattning. Minnesverserna inga doek ej i den narvarande öfversattningen,nbsp;ty deras innehlll har inom ordboken sin egentliga plats.

“ Skaldskajmrnidletsquot; poetiska stycken datera sig frln olika tider. Nlgra fa af dem aro hemtade frln den gamla poetiska Eddan och llta slledes ej ens ungefarligen bestammanbsp;sig till tiden, dl de blivit författade. Af inre kannemarken kan man doek med en vissnbsp;grad af sannolikhet sluta, att de gl llngt tillbaka i tiden och att de aro vida aldre In denbsp;producter af namngifna skalder, hvilka upptrada redan vid den Nordiska historiens förstanbsp;dagsgryning. Skaldskaparmal Iberopar ltskilliga af dessa aldre skalder, och stracker sedan sina citat anda till medlet af 12;te Irhundradet, ja nlgot derutöfver. Inalles Ibe-ropas i “Skaldskaparmalquot; inemot 70 skaldenamn. Att har upprlkna dem alia, skulle blifva

Jfr den till bruk vid af Förf. meddelad undervisning i Islandskan verkstallda, under afd. VI hilr-efter införda öfversattning af visor i Snorre Sturlesons Konunga-Sagor.

® Grundvalen for öfversattningen ar Eask-s text; — (Snorra Edda, Sthliu 1818.)

— 12 —

für vidlüt'tigt, ocli ar i sjelfva verket öfverflödigt. d^ de i afhandliiigen a sina sarskilda stallen aro namngitiia, men nagra af de vigtigaste böra doek i korthet omtalas.

1. nbsp;nbsp;nbsp;Den aldste af de skalder, som i Skaldskaparmal dberopas, ar Brage skald ellernbsp;Brage den Gamle^, saratidig med Eagnar Lodbrok orh Björn pS, Hamp;ga. Hans lifstid infal-ler sSledes i den sednare halften af 8:de drhundradet och förra halften af det 9:de. Inbsp;Skaldskaparmal citeras han pk 16 stallen, bland hvilka förnamligast markas de bada frag-menterna af Kagnar Lodbroks drapa, hvilka i disputations-afhandlingen förekomma undernbsp;N:o 118 och 187. I sina constructioner ar denna skald stundom tammeligen enkel, mennbsp;oftast shrdeles inkrknglad, och bildar derigenom en skarande kontrast till de öfver hufvudnbsp;taget enkla constructionerna i den aldre poetiska eller Saununds-Eddan.

2. nbsp;nbsp;nbsp;Thjódolf den Hvinverske, eller ifrkn Hvln, enligt somligas förmenande en ö vidnbsp;Norges sydligaste kust, enligt andras tillförlitligare uppgifter ett district pa fasta landetnbsp;i samma sydliga trakt.^ Denna Thjodolf var Harald Hkrfagers skald och derjemte hansnbsp;van, samt egde hos honoin det anseende och inflytande, att dk konungen efter en sin ge-mkls död ville förskjuta sina söner med henne, förhindrades detta af Thjodolf, som frimo-digt yttrade: “battre moderne skulle dina söner velat ega, om du förskaffat dem det“. —nbsp;Det vasentligaste vi annu ega i behkll af denna skald, utom den s. k. Haustlaung eller langanbsp;höstsangen, af hvilken Skaldskaparmal upptager 2 fragmenter, N:o 64 och 68, ar det annunbsp;Ikngt vigtigare Ynglingalal, kring hvilket qvade, sksom bekant ar, Ynglingasagans tradi-tioner knyta sig.

3. nbsp;nbsp;nbsp;En annan af hufvudskalderna frkn Harald Hkrfagers tid ar Hornklofve, vigtigarenbsp;likviil tor Harald Hkrfagers historia kn för Skaldskaparmal, som citerar denna skald blott

99 r-

4. nbsp;nbsp;nbsp;Egil Skallagrimsson, om hvilken tinnes en sarskild saga, ofta benamnd E’iyfo, upp-gifves vara född 904 och död 990. Bland flera qvaden man har af honom, ar HöfiiÖlatisnnbsp;eller det qvade, hvarigenom han loste sitt hufvud undan Erik Blodyxas vrede, det mark-ligaste.

I Sturlesons Ivonungasagor kberopas Egil ingen enda gkng, men i Skaldskaparmal 8 ggr.

o. Koruiak född pa Island icke före 937, dog omkring 967. Besökte Norge 962 och tillbragte vintern hos Hkkan den Gode. Följande host, dk han kterkom fran ett vi-kingatag, sporde han, att konungen var död. Om Kormak finnes en sarskild saga. Diktadenbsp;en drapa om Sigurd, Hkkan Jarls far. Git. i Skaldsk. m. 7 ggr.

6. Eyvind Skaldaspiller. Tillnamnet Skaldaspiller, eller skaldernas besegrare, till-kiinnagifver, att vi har hafva att göra med en skald af första ordningen. Men afven i gene-alogiskt hanseendo ar han ocksa markvardig. Han harstammande nemligen k mödernet i ratt nedstigande led frkn Harald Hkrfager, sklunda att han var dennes dotterdotterson. Frknnbsp;honom raknar afven Sturlungaslagten sitt upphof. Hans förnamsta qvaden voro: 1) Hdley-gjatol, \vfAVI han uppraknade Hkkan Jarls förfader anda upp till Steming, Odens son;

2) nbsp;nbsp;nbsp;Hdkonarmdl, d. ii. en skng om Hkkan den Godes fall och mottagande af Valhalls gudar®;

3) nbsp;nbsp;nbsp;Brdpa um alia Islendmga, en skng om alia Islandningar, för hvilken han genom sam-manskott af hvarje Islandsk bonde erhöll en silfverprydnad till det belopp, att han derförnbsp;kunde köpa sig en gard. — I slaget pa ön Stord, der Hkkan den Gode mot sin brorsonnbsp;Harald Grkfkll förlorade, val icke segern, men genora följderna af sina sar lifvet, hadenbsp;Eyvind stktt pk Hkkans sida. Sedan skulle han blifva Haralds skald, men skiljde sig snart

quot; Jfr V. F. JÓNSSO^% d. Oldiiorske og Oldislandske Literaturs Hist., I., s. 117.

' AgMr; jfr .Tóxssox, 1. c., p. 137. — ** Förekoinmer i öfversattning, afd. VI, harefter.

13 —

il'ran honom, emedan liaii med sin nya herre ej kunde komma öfverens. T Skaldsk.-m. ar lian citerad 15 ggr.

7. nbsp;nbsp;nbsp;Glum Geirason (Git. i Sk.-m. 5 ggr) var Harald Grafalls skald och diktade tillnbsp;hans ara en sdng kallad Grafeldar-drapa. Sedan anses han ock hafva diktat en sSngnbsp;till Erik Jarls heröm. — D3, H^kan den Gode efter slaget pa Stord aflidit genom följdernanbsp;af sina s§,r, tog Glum sig deraf anledning att dikta en stroph till sin herres, Harald Gramp;-falls, heröm, men denna stroph ansamp;gs förnarmande för Hakan den Godes minne, hvadannbsp;Eyvind Skaldaspiller besvarade den efter förtjenst, och Sdrog sig derigenom Haralds storanbsp;missnöje. .Detta bilades visserligen för tiilfallet, men utbröt ^nyo, dS, Eyvind oförsigtigtnbsp;tillat sig att qvada om Gunnhildar-sönernas stora nidskhet. Eyvind sjelf fick deraf erfaranbsp;ett kanbart prof, dS, Harald GrWall sdsom vilkor för en ny förlikning dömde honom skyl-dig att öfverlemna en stor och dyrbar guldring. Öfverlemnandet skedde, men Eyvindnbsp;skiljde sig fr3,n den stunden för alltid iMn Konungen.

8. nbsp;nbsp;nbsp;Einar Skalaglam lefde samtidigt med HS,kan Jarl och hans son Erik. Diktadenbsp;om den förre ett qvSde benamndt Vellekla, d. a. guldhrist, ett besynnerligt namn, men somnbsp;nog angifver orsaken, hvarföre han liksom hans yrkesbröder i allmanhet diktade. Emed-lertid lar han ej hafva fött guld nog, ty det heter, att fastSn han var jarlens skald, “èt-njöt ban doek liten heder af honom, i jemförelse med hvad förut varit brukligtquot;. Hannbsp;drunknade vid iterkomsten til! Island i en af fjardarna® derstades. — Git. i Skaldsk.-m.nbsp;14 ggr.

9 o. 10. Eüif Gudrunarson och Eilif Kulnasvein voro bada christna och lefde enligt uppgift i 10:de seklet, den förra under H§,kan Jarls tid, men om den sednare, vet man ejnbsp;narmare besked. Nègon har framkastat den förmodan, att med dessa bSda namn beteck-nades en och samma person, men detta kan ej vara möjligt. Sturleson har ej kunnat,nbsp;nastan i samma andedrag, citera en och samma person med tydligt Stskilda tillnamn. Senbsp;H:o 201 och 204. Eilif Gudrunarson har diktat Thorsdrapa, innehSllande berSttelsen omnbsp;Thors och Geirröds kamp (N:o 67): en drapa sardeles konstlad och uppstyltad. För öf-rigt citeras dessa skalder i Skaldsk.-m. hmrdera 4 ggr, men i Konungasagorna ingeunbsp;enda gêng.

11. Hallfred Vandrwdaskald^ d. a. skalden, som gör invandningar och svarigheter. Anledningen till detta tillnamn, som skalden erhöll af Konung Olof Tryggvason, var förstnbsp;och frdmst att han ej ville Idta döpa sig, om konungen ej ville sjalf sta fadder dt honom,nbsp;och dernast. att han ej ville blifva konungens man, om ej konungen lofvade att ej drifvanbsp;bort honom, för hvad sak det ön mande vara. “Detta löfte kan jag ej gifva dig“, sadenbsp;Konungen. “Drap mig ddquot;, sade Hallfred. - - Konungen upptog honom da till sin man,nbsp;och gaf honom sasóm “namnf5.816“ ett svdrd, med vilkor att skalden pa staende fot skullenbsp;dikta en stroph, som i varje rad innehölle ordet svard. Skalden fullgjorde detta till konungens nöje och erhöll derefter till detta svard slidan, hvilken konungen först undanhai-lit. — Hallfred Vandrsedaskalds qvaden aro hufvudkallan för Sturlesons berSttelser om Olofnbsp;Tryggvason. Skalden hade förut varit Hakan Jarls man, innan han bief konungens. —nbsp;Var född omkring 967 och dog 1014. Git. i Sk. 11 ggr.

12 o. 13. Sighvat och Ottar d. Svarte. Dessa b§,da skalder, af hvilka Ottar var Sighvats systerson, dro liufvudkallorna för Sturlesons berattelse om Olof den Heliges be-drifter. Den förra uppehöll sig lange hos konung Olof, anvandes af honom sA,som sönde-biid till Ragnvald Jarl i VVestergötland, och bief slutligen konungens stallare. I slaget

Bi-ei8i£jord.

— 14 —

vid Stiklarstad var han doek ej navarande, utan var da stadd en resa till Itom. Han liade afv^en varit i Knut den stores tjenst och skrifvit till dess ara. Genom sina Bersög-lis-vkur (frispr^kighets-visor) gjorde han sig sardeles förtjent af Olof den Heliges sonnbsp;Magnus, hvilken var nara att förlora folkets tillgifvenhet, men genom skaldens valde öfvernbsp;honom bragtes Ster pa ratta vagen, sa att folket sedan kallade honom den Gode. Sighvatnbsp;uppgifves hafva aflidit 1047, sS.1. samma amp;r som K. Magnus.

Om skaldens systerson Ottar vet man att han en langre tid uppehailit sig hos Olof Skötkonung, samt vunnit hans vanskap och förtroende. — Afven Ottar diktade till Kon.nbsp;Knut den stores ara, och dessutom en s§ng öfver den Svenska prinsessan Astrid, som biefnbsp;Olof den Heliges gemM. Hum productiv han an var, kan han doek ej jemföras med sinnbsp;morbroder. Dödsamp;ret kiinner man ej.

Dessa bS,da skalder citeras i Skaldsk.-m. den förra 5 och den sednare i3 ggr.

14. nbsp;nbsp;nbsp;Om Hallvard Hdreksllesi vet man, att han skref till förherrligande af Knut dennbsp;Stores minne. Han citeras i Sk.-m. 6 ggr.

15. nbsp;nbsp;nbsp;Baf besjöng Gitzor Gullbrarskalds tapperhet och fall i slaget vid Stiklarstad.nbsp;Kafs versifikation ar sardeles smidig och flytande, constructionerna nagon gamp;ng enkla, mennbsp;oftast invecklade. Cit. i Sk.-m. 14 ggr.

16. nbsp;nbsp;nbsp;Arnold Jarlaslcald, sh kallad deraf att han besjöng Orknöajarlarnes bedrifter, inbsp;synnerhet Thorfinn Jarls och hans brorsons Rögnvald Jarls. Var en sardeles productivnbsp;skald. Sjöng afven om den Norska konungen Magnus den Gode f 1047 och om Haraldnbsp;mrdrdde f 1066. Cit. i Sk.-m. 21 ggr.

17. nbsp;nbsp;nbsp;Thjodolf skald, som ej bör förblandas med Thjodolf den Hvinverske, hvilkennbsp;lefde 14ngt förut, dS. deremot den Thjodolf, med hvilken vi nu sysselsatta oss, maste hafvanbsp;öfverlefvat Harald Hamp;rdrSdes fall, d.4 han i en annu öfverblifven stroph yttrar sin be-dröfvelse öfver dennes död. Jfr. N:o 336, samt cap. 96, H. H. S. — Diktade qvaden samp;nbsp;val om denna konung, som om företradaren Magnus den Gode. — Cit. i Sk.-m. 12 ggr.

18. nbsp;nbsp;nbsp;En af de sista, om ej den allra sista (ty Mê,ne var mkhanda yngre) af de skal-skalder, hvilka Sturleson i Skaldskaparmal citerar, var Einar Sktdeson, afven kallad Einarnbsp;prest, emedan han tillhörde detta stónd. Han lefde i medlet af 12:te ^rhundradet. Varnbsp;en sardeles productiv skald. Har skrifvit en s^ng kallad Geisli (Radius) till förherrligandenbsp;af Olof den Heliges underverk, och dessutom qvaden om Sigurd Jorsalafarare; om Haraldnbsp;Gille och hans söner, i synnerhet Eystein; om Gregorius Dagson o. s. v.

Denna skald ar i Skaldsk.-m. oftare citerad an nêgon annan, neml. 37 ggr.

Annu skulle en och annan skald, sS,som Markus och Orm Stenthorsson, kunna litet utförligare omnamnas, men uppmarksamheten har kanske allaredan blifvit tagen allt förnbsp;mycket i anspramp;k. Af icke namngifna skalders qvaden fasta vi oss förnamligast vid dennbsp;s^ngen, som kallas Grotta saungr, eller Qvarns§,ngen (se N:o 119), en samp;ng, diktad i an-dan af den gamla Sajmundska Eddan, hvadan den ock af de Norska utgifvarna Munchnbsp;och ünger blifvit upptagen bland denna Eddas qvaden.

Till slut namp;gra ord om den markligaste af alia dessa man, neml. Snorre Sturleson sjelf. Han var född p§. Island 1178, uppfostrades hos Saemund den Vises sonson Jon Lopt-son till dennes död (1197), bief 4 ggr. vald till Lagman öfver Island (neml. iren 1213,nbsp;1215, 1222 och 1233); besökte Norge 2:ne ggr (neml. 1218 och 1237, den förra gMigen

— 15

frivilligt, den sednare tvunget, samt mördades efter Merkomsteii heinma sin gamp;rd af sin egen mkg Gissur 1241. Mot Sturlesons character har mycket blifvit anraarkt och mednbsp;fog kunnat anmarkas, men efterverlden stör hos honom i den största skuld, ej blott förnbsp;hans bidrag till den efter honom uppkallade yngre Eddan, utan i synnerhet för hans his-toriska verk, benamndt Heimskringla, ett arbete, som ensamt förviirfvat honom anspramp;knbsp;pa odödlighet, sS, lange Nordisk historia fmnes till.

d-.

i' 1

.1

]fi

Ill: A.i

Om det moesogfötiska sprS.ket sS.som en mellaniank mellan de klassiska och fornnordiska spramp;ken.

M. li.l

Vid detta tillfölle, dd jag har för första gdngen upptrader [att föredraga ett liiroamrie, som allt sedan Ihres dagar varit fraramande för en Academisk lörostol, och afven af sjalfvanbsp;Ihre, till följe af hans egentliga befattning^, blott samp;som ett frivilligt Magande ntöfvcr hvadnbsp;embetspligten af honom krhfde, under formen af larda samtal eller hvad vi kalla Acade-miska Dissertationer föredrogs“J, mk det ej förtankas mig, om jag inom mig erfar hvarje-handa slags rörelser, hvilkas beskalFenhet latteligen kan inses. I veten, M. H.! att det;nbsp;första ögonblickets intryck ofta inverkar fördelaktigt eller ofördelaktigt pü, framgfirigen afnbsp;en sak, och nastan alltid bestammer omdömet om den person, som erhallit det uppdragnbsp;att vara derma saks mulsman. Jag skulle sd genia önska, att detta niitt första upptrii-dande harstades verkade ett godt intryck, bdde för min egen skull, och i synnerhet förnbsp;den saks skull, hvilkens talan Konungens ndd, pa grund af vederbörande Auctoriteters föi--ord, kallat mig att utföra. Jag ma val bekanna, att jag icke ar kanslolös för det delta-gande, I, M. H., kunnen skanka mig; den sak, jag föredrager, skulle icke förlora ndgot derpd;nbsp;tvartom, jag skulle derigenom tinna mig sa mycket mera uppmanad att af alia krafternbsp;strafva till det radl, som nu ligger öppnadt framför oss. och mot hvilket vi i dag i livai-andras sallskap vilja taga de första stegen.

Saval hragavanuide, har ined III: A., sóm iiilstlöljande uied III; B. beteckuade uppsats synes vara lorfattad i andaiiial att aiivandas sasom intriidesforeliisning (d. “/n 1859). Af det s. k. förelasningsdiarietnbsp;für H. T. 1859 inhemtas, att För:fn nyss omförmalda dag öiDpnat sin förelilsningskurs med en inledningnbsp;asyftande att framstftlla det moesogötiska spriket sasom en niellanhlnk mellan de klassiska och de fornnordiska sprdken. Hftraf den ofvan af utg;n tillsatta, med innehallet öfverensstammande titeln. I dennbsp;andra uppsatsen afhandlas framp;gan om det götiska sprakets (och sprakstudiets) vigt, med hansigt till hvilket sakfOrhailande öfverskriften dera bestamts. Ehnru pamp; grund af uppgiften i diariet det synts utg;nnbsp;antagligt, att den med III: A. betecknade uppsatsen verkligen kommit till anvandande, har utg:n förnbsp;möjligt vinnande af visshet harom hilnvandt sig till de tvamp; enda qvarlefvande af det tiotal akademiskanbsp;medborgar.e, som enligt ahörarelistan för ifragavarande termin anmalt sig till bevistande af Förf:ns före-lilsniiigar, Kontraktsprosten theol. och lil. d:r Lvdv. Nïsïröm och f. d. Bibliotekarien lil- d:r Axserstedt.nbsp;Den förre har emellertid förklarat, att han numera ej kan erinra sig fOrlidllandet, och den senare. attnbsp;ban af en familjetilldragelse antagligen varit forhindrad bevista ifragavarande förelasning. — Öfriga an-malda ahörare voro: Doe., sederrnera professor Th. Hagüerg; — Hjai.mar Save, f som rektor i Karlskrona;nbsp;•Taoob LuxnGRES, disp. pr. gr. Skeireixs 1860, f som vice pastor i Visby 1863; — D. Steinmetz, Gestr.-Hels.nbsp;t 1874; — F. W. Lovai.t., bief liirare vid K. blindiustitutet, f 1905; —Heidbek H.u.i.encreut/,, f 1884, somnbsp;kollega i Fnköping; — Ossi.ak vos Frieses, f 1878, som Kyrkoberde i Forsmark; — F. Th. Susdei.is, biefnbsp;kollega vid Fnköpings I. elementarlaroverk, f 1899.

^ Ss. Professor Skytteanus. (Ji'r. I s. 2).

’ Det inklnderade stycket 1 bandskriften öfverkorsadt med ett tvavinkligt blackstreck.

3 —tsn-, nbsp;nbsp;nbsp;_ 27 _

Innan vi dock öfvergft till tolkningen af den Ulphilanska Bibelöfversültningen'', sh vidt denna öfversattning annu efter vid pass 15 liundrade amp;r fragmentariskt finnes bibehMlen,nbsp;torde det ej vara otjenligt att framli§,lla nSgra beröringspunkter, genom hvilka Moesogö-tiska sprSket, sammanhanger k ena sidan med de klassiska spraken, och a den andra mednbsp;de Nordiska spraken, sSdana dessa sistnamnda af det Islandska sprSket representeras. Ge-nom denna jemforelse kan man liksom i forvag uppfatta en bild af Moesogötiskans forhil-lande till det aldre, Latinet och Grekiskan, samt till det yngre sprSket, Islandskan, hvari-genom ock en teckning, om an dunklare, framtrader af det forhailande, som mellan denbsp;sistnamnda spraken eger rum. Vill man utstracka denna jemforelse, s^ att den i uppsti-gande riktning gar till sprhk, som aro aldre an bade Grekiskan och Latinet, samt i ned-stigande till Fornhögtyska, Medelhögtyska, Anglosaxiska o. s. v., sa vinnes derigenomnbsp;visserligen ett fullstandigare begrepp om alia dessa spraks förhailande till hvarandra, mennbsp;da denna vidloftigare jemforelse skulle upptaga mera tid an for narvarande derat kannbsp;egnas, och dessutom ett sprak i sin lefvande organism, d. v. s. i tal eller skrift, bör stu-deras, for att lemna en fullt askadlig bild af sitt förhailande till andra sprak, sa företaganbsp;vi var jemforelse med den inskrankning, som liar ofvan blifvit angifven. Under dessanbsp;förelasningars fortgang blifver det alltid tillfalle att kasta vara jemförande blickar till annunbsp;aflagsnare hail, sa vida detta skulle befinnas nodigt och nyttigt.

Vid jemforelser mellan sprak plagar man forst fasta sig vid Pronomina och Rakne-ord, synnerligast de sistnamnda, pa grund af den bestamda betydelse dessa ega i alia spiAk, och hvarigenom ett gifvet rakneord i det ena spraket jemnt tacker det motsvarande rakne-ordet i ett annat, utan att nagon brist eller nagot ofverskott darvid uppstar. Tillampanbsp;vi nu detta pa Latinet eller Grekiskan, Moesogötiskan eller Islandskan, samt utga fran denbsp;bada sistnamnda, sa hafva vi:

Mellan dessa ord eger allt efter den sarskilda betydelsen en obestridlig förvandtskap rum. Likasa mellan följande Pronomina, hvar person for sig betraktad:

* Enl. forelasningsdiariet vidtog efter inledningen, hvars syfte var det i aniu. ' angifna, explicering och philologisk kommentering af den gotiska texten til! Mathei evaiigelium (Cap. .0 v. 11—Cap. 5 v, S).nbsp;“ Strnkna, delvis dter npprickade.

— 18 —

is, si, ita (T. er, sie, es): is, ea, id seina, sis, sik: si'n, sèr, sik: oa, ot, s:nbsp;sa, so, pata: sa, sü, jjat: ó zónbsp;was, warjis: hver, hverr: quisnbsp;wajjar: hvarr: xotspoc, uternbsp;aljis, aliusnbsp;anjDar, annarr, alternbsp;his . . . liic

o. s. V.

Niirinast efter Pronomina följa Pronominal partiklarne samt ètskilliga Prsepositioner,

sasom;

En intressantare del för den jemförande spr3,kforskningen erbjuda doek de s. k. starka verberiia, i hvilka spramp;kens innersta karna och merg ar innesluten. Genom dessa verbersnbsp;stora förmaga att ur sitt sköte frambringa hela familjer af ord, de s. k. derivaterna, be-redes den spramp;kjemförande vetenskapen tülfalle att likasom med ett enda slag afgöra slagt-skapen mellan större grupper af ord, ty dS, slagtskapen mellan primitiverna ar gifven, samp;nbsp;följer den af sig sjelf för derivaterna. Vi kunna ej denna gSng uttömma detta amne, ej ensnbsp;sa vidt blotta primitiverna angamp;r; vi valja blott nêgra f3, af dessa senare, för att visa,nbsp;hvilka likheter dervid erbjuda sig, och endast för de spr3k, som vi nu till behandlingnbsp;företagit:

— 19

Af denna korta öfversigt visar sig, att det Moesogötiska spraket eger ord, som dels aro geinensamma bS,de för Grekiskan och Latinet och p§, samma gSng afven för Islandskan,nbsp;dels förekomma i det ena eller andra af dessa sprak, med uteslutande af n%ot hland denbsp;öfriga. Jemför man amp;ter Moesogötiskan uteslutande med Islandskan, s§, Aterfinnas det förranbsp;sprakets allra liesta ord i det sednare, naturligtvis i den foriindrade och mera samman-dragna eller förkortade form, som ar en följd af det sednare sprSkets upptradande i ennbsp;jemförelsevis yngre tid. Huru stort hela ordförradet varit i det Moesogötiska spramp;ket, detnbsp;kan nu omöjligen bestammas, i anseende till fdtaligheten af de skrifter vi annu ega qvarnbsp;pa detta sprak, men att det likval varit ganska betydligt, tro vi oss med full visslietnbsp;kunna sluta i anledning af det vi annu ega i beliill. De Paulinska hrefven gifva derpanbsp;det basta bevis, ty afven de mest abstracta begrepp, som i dessa bref förekomma i öfver-flöd, aro med motsvarande abstracta uttryck i Moesogötiskan ^tergifna, och ett sfidantnbsp;sprdk kan dd ej bafva saknat en stor tillgang pa ord afven för concreta fall. Sa, som för-lid,llandet nu ar, kan Moesogötiskan i ordrikedom p^ langt nar ej mata sig med Islandskannbsp;utan mS,ste för detta och de öfriga Germaniska sprdken stê, l4ngt tillbaka i detta hanseende,nbsp;men i andra lianseenden eger den sina företraden, som ej nog högt kunna uppskattas, ochnbsp;som derföre göra dess kannedom samp; vigtig. S^som sprak betraktad eger Moesogötiskan,nbsp;oaktadt sin sa att saga bredlamp;tighet, eller just igenom densamma, en större genomskinlig-het an nSgot af de Germaniska spraken, hvarigenom det ock battre egnar sig för spramp;k-jemförelser an namp;got af dessa; dess formlara ar rikare pS resurser an bade Högtyska,nbsp;Anglosaxiska och Islhndska, dess Ijudlöra mera omvexlande och fulltonig, dess syntax,nbsp;ehuru den ej kan jemföras hvarken med Latinets i bestamdhet, ej heller med Grekiskansnbsp;i finesS; eger doek par tier, för hvilka den ingalunda behöfver blygas. Men detta kan in-ses endast i den mamp;n, man studerar spramp;ket; det torde derföre vara tid att öfverga framp;nnbsp;de abstracta betraktelsernas fait till den qoncreta dskamp;dningens, och hvartill jag önskarnbsp;Eder, M. H.!, och mig sjelf all lycka och framgamp;ng.

‘ (I marg.:) Hebr. niadad; Ar. iiiadada.

¦20

Det g-ötiska sprlikets och spré.kstucliets vigt.

M. H.:

I det ögonblick, dd jag betrader ett rum, sMant som det narvarande, kiinner jag mer iiu val beliofvet af öfverseende och deltagande, och onskade derföre med nSgra ord p§, förhandnbsp;baiia mig vag till H. H:s bevagenhet bade i det ena och det andra hanseendet. Den Aca-demiska cathedern ar, sd vidt det ankommer pa undervisnings meddelande frSn densamma,nbsp;för mig en ny och oförsökt plats, vida upphöjd over de blygsamma larostolar, der jag under min föregaende bana sökt, sa godt förmdgan det medgifvit, lemna mitt bidrag till ennbsp;uppvaxande ungdoms bildning i kunskaper och sedlighet. Den erfarenhet och insigt jagnbsp;under denna tid kunnat eller dtminstone bort förvarfva, blifver doek otillracklig vid upp-tradandet k en Academisk larosal och inför en Acadernisk ungdom, som med skal fordrarnbsp;af den upptradande grundlighet i insigter, snillrikhet i Ssigter, skhrpa i omdömet, ochnbsp;derjemte en enkel vardighet i sjelfva framstallningen. Jag kanner med mig sjelf, och er-kanner offentligeu, huru Idngt jag ar ifran att ega dessa egenskaper, och huru mycket jagnbsp;misströstar att nJgonsin kunna förvarfva dem. Att jag detta oaktadt vdgat upptradanbsp;pi detta rum, kan derföre endast hemta nfigon ursakt frin den omstandigheten, att det amne,nbsp;som nu önskar idraga sig Eder uppmarksamhet och samverkan, M. H., pi ling tid blandnbsp;oss Svenskar saknat malsman, hvadan ock, di jag ej af nigon annan, mahanda skickli-gare, blifvit förekommen, jag ej tvekat erbjuda mitt bitrade, förvissad om att i den minnbsp;amnet bland oss hinner göra sig kandt, detsamma genom egen inneboende kraft skall vetanbsp;hafda sin ratt att ^isom Academisk disciplin, afven bland oss, ej blott anses, utan ocknbsp;varderas. Pa grund deraf och med erkannande af egna brister, dem jag önskade ej mittenbsp;i nigon vasendtlig man landa sjelfva saken till men, vigar jag siledes anbefalla den tillnbsp;H. H:s ynnestfulla uppmarksamhet och deltagande valvilja! !

Det Götiska sprakets vigt kan, liksom hvarje aunat spriks, betraktas frin en dubbel synpunkt; 1) med hansigt till spi’iket sjelft och det folk, som talat det, och 2) med hanseende till andra folk och tungomil. — Af den politiska historiën kinna vi Göternanbsp;sisom ett tappert och stridbart folk: Romarne och Byzantinerna darrade mer an en gingnbsp;för deras svard; de förra sigo dem till och med flera ginger utanför sina raurar, ja dennbsp;fordna verldsstadens intagande och plundring var ett verk af den Götiske harförarennbsp;Alarik. I det Romerska rikets derpi följande upplösning och omstörtande hade Göternanbsp;en vasendtlig del, och di pi det fallna rikets ruiner ett nytt vilde bildade sig, sig detsamma snart sin underging genom Theodorik den Stores vapen och snille, hvilken bragtenbsp;Götanamnets ara och anseende i det sydliga Europa till sin högsta höjd. Inom mindre innbsp;en mansilder efter hans död drabbade ifven hans rike undergingens lott, sisom det van-ligen förr eller sednare plagar gi med stater uppbyggda pi eröfring, i synnerhet om de ej

‘ Se anm. ‘ i borjau af föregaende uppsats.

21 —

fortfaraiide ledas af klokhet, vishet och hofsaiiihet. logen Totilas eller Tejas förniSr dA afvhrja ödets dom; för dem amp;terst4r blott att med svardet i hand fira sitt aftradande frdnnbsp;scenen, jemte rikets fall, och dermed har sorgespelet nS,tt sitt slut.

En teckning af det tidigare Westgötarikets oden i Gallien och Spanien, afvensom af dess sednare upplösning och fall för andra eröfrare, hvilka ocks^ i sin ordning, nar tidennbsp;var inne, krossades eller förjagades, ligger ej inom vir narvarande plan, och kan derförenbsp;saklöst vid detta tillfalle af oss förbigamp;s.

Romaren hade sMedes lart sig kanna Goten sasom tillhörande ett tappert folk; han hade afven lart sig prisa dess mattlighet och redlighet, i motsats till sin egen dSvarandenbsp;öfverförfining och murkenhet, men Goten var i alia fall för Romaren en barbar, och sitnbsp;betraktas han af honom till en del annu. N^gon kannedom af Götens sprak skall likviilnbsp;snart visa, med huru föga skal han förtjenar detta namn. Det ar sannt, i bokliga kon-ster var han Romaren och Greken vida underlagsen; vi hafva, ty varr, inga fyllda Biblio-thek, som i detta hanseende vittna om Götens andliga verksamhet. Blott nigra mer ellernbsp;mindre fullstandiga Bibelfragmenter i öfversattning utgöra hufvudsumman af hvad vi eganbsp;efter honom i litterhrt hanseende; om hans sS,nger och sagor öfver fosterlandska hjeltarnbsp;och föremS,! kanna vi intet, mer hn att sidana hafva funnits till, och fortplantats genomnbsp;tradition.^ Af hans diktande och berSttande förmSga, m. e. o., af hans originellt skapandenbsp;förmS,ga till frambringande af litterara producter hafva vi inga omedelbara bevis, ochnbsp;följaktligen ej heller nkgon mamp;ttstock för vart omdöme om beskaffenheten och vSrdet afnbsp;hans andliga skaparkraft. Att Goten likval var vida upphöjd over barbarens stSndpunkt,nbsp;och att Romaren och Greken ganska oegentligen helsade honom med detta spenamn, visarnbsp;sig mer an tillrackligt af de lemningar, vi lyckligtvis annu ega öfriga af hans spramp;k, hvil-ket, om det ej kan mata sig med Grekiskan i smidighet, och Latinet i klang, doek afgif-ver ett ganska hedrande vittnesbörd för den odlingsgrad, hvarp^ Göterna, afven före sittnbsp;omvandande till Christendomen, befunno sig. Det finnes naml. intet vasendtligare andligtnbsp;begrepp, som icke i sprS,ket eger motsvarande uttryck; den Götiske Bibelöfversattaren,nbsp;det mS, hafva varit Ulfilas eller nagon annan, stannar ingenstades i förlSgenhet, nar hannbsp;skall atergifva pk sitt sprSk de Paulinska talesatten. Detta talar ju högt för Götiska fol-kets culturtillstand, dê, det i sitt sprS.k egde medel att uttrycka alia de distinctioner ochnbsp;nyancer, pS hvilka Paulus visst icke ar fattig. Kande vi spiAket i dess helhet, skulle vinbsp;fa ett annu högre begrepp om dess förmaga att uttrycka bade materiella och imma-teriella föremai. I grammatikaliskt hanseende eger det bade en stor formrikedom ochnbsp;regelbundenhet, och ordens förbindelse till satser later afven ledigt och otvunget verk-stalla sig. Dess stafningslara ar sardeles consequent, och stlr ej tillbaka för nagot annatnbsp;hyfsadt spiAks. Att afvikelser frAn det normala skicket, i orthographiskt, saval somnbsp;i etymologiskt och syntaktiskt hanseende förekomma, nekas ej, men ej var spraket alltidnbsp;skulden dertill och dessutom i hvilket sprak förekommer ej alldeles samma aberrationer?nbsp;Götiska sprakets aberrationer aro för öfrigt ej sardeles manga, och lata dessutom med latt-het förklara eller corrigera sig. Antager man nu, sasom man ratteligen bör antaga, attnbsp;kannedomen af ett folks sprak ar det sakraste medlet att komma till nagon egentlig kannedom om folket sjelft, och erkanner man tillika, att Göterna spelat en vigtig, om ock ennbsp;öfvergaende roll i det sydliga Europas historia, sa ar pa denna grund kannedom af derasnbsp;sprak för alskare af historiën ej utan sin vigtighet. Sarskildt för oss Svenskar, inom hvil-kas landamaren Götanamnet sedan uraidriga tider varit och ar hemmastadt, och för fram-tiden, sa hoppas vi, torde orubbadt förblifva det, skulle det, till och med blott för namn-

' Jordanes, de origine artibusque Getaruin.

— 22

likhetens skull, kunna ega sitt intresse ait laga nSgon kannedom om de sydlandska Gö-ternas tungomai. Detta intresse stegras likval d§. man betanker, att har ar frSgan om nagot mer an blott likhet i namn; att har ar frSgan om geinensamhet i nrsprung; attnbsp;Nordens Göter aro horna frander till Soderns, och att det sdledes funnits en tid, dd vi mednbsp;dem egt gemensamma oden och gemensamma minnen, likasom vi annu ega ett sprak, somnbsp;gemensamt med deras upprnnnit nr samina stam.

Ldtom oss nu for ett ögonblick taga i betraktande Götiska sprdkets vigt med han-seende till andra folkslag och tungomamp;l.

Wi hafva sagt, att Nordens och Söderns Göter aro horna frander, och att de iiSgon gamp;ng i en aflagsen forntid utgjort ett och samma folk, och sSsom sAdant, afven haft ettnbsp;gemensamt tuugomAl. Men afven andra folkslag rakna sig den Götiska frandskapen tillnbsp;godo, och hvarhelst i dag Skandinaviskt, eller Tyskt, eller Engelskt tungomAl höres frSnnbsp;folkets lappar, diir tinnes ock till den gamla Göten en nara anförvandt. Detta har visser-ligen ocksa förut varit erkandt, sasom en sanniny i allmanhet, men vara dagars jemfü-rande sprAkforskning har det varit förbehallet att till sitt fullstandiga inneliAll sAtta dennanbsp;sanning öfver allt tvifvel, sAsom varande en sanning afven i deialj. Man nöjer sig numeranbsp;ej blott med att tinna en yttre pAfallande likhet mellan ett större eller mindre antal ordnbsp;af olika sprak, man söker afven upptacka undangömda likheter, och detta efter bestamdanbsp;sprAklagar, som ega samma grad af visshet, som hvarje annan regel, hvilken man upp-höjt till rang och vardighet af lag. Man likasom dissekerar hvarje ord och hvarje formnbsp;till sina enklaste bestAndsdelar, samt söker, i de namnda sprAken, att Aterföra dessa ordnbsp;och former till deras motsvarande Götiska uttryck. Vid det ljus, som det Götiska sprAkotnbsp;dA kastar pA orden af denna sprAkstam, intrader dA, i stallet för ett skenbart virrvarr,nbsp;ordning, reda, klarhet och precision. Huru mAngen bland oss har icke t. ex. nAgon gangnbsp;trott sig haft skal att klaga öfver förment oreda vid inlarandet af de Tyska sA kalladenbsp;irreguliara verberna? Och doek Aterförda till sina Götiska uttryck, hvilken reda, hvilkennbsp;enkelhet! Detsamma galler afven om de Engelska s. k. irreguliara verberna. — Vidare:nbsp;jag har med egna öron hort en annars ganska utmarkt larare' förklara det Tyska adver-biela talesattet des Nachts, nattetid, sAsom masculinum bAde med hanseende till artikel ochnbsp;substantiv, och doek ar det intet annat an ett archaistiskt femininum.^ Jag har nAgon-stades sett det obestamda pronomen ndgon, Isl. noekurr, nöckiirr, nackvarr, harledt frAnnbsp;en föregifven stam nack, och doek ar ordet bevisligen intet annat an ursprunglig composition frAn talesattet ni vaü tvarjis eller was, jag vet icke hvilken, och sAledes till sin be-tydelse fullkomligen lika med det afvenledes som obestamdt pronomen brukade latinskanbsp;nescio guis. Med ett ord, öfverallt, hvarhelst vi vanda oss, pA den gamla stAndpunkten,nbsp;traffa vi pA klippor och skar, der vAr linguistiska farkost sa latt kan stöta pA och sön-derslAs, utan att man ens marker det. — Och, efter det ar min fullkomliga öfvertygelse,nbsp;mAste jag afven har uttala den. Vi fa ingen Svensk Grammatik, och ingen Svensk Ord-bok, som haller profvet, sA lange man blott haller sig till spraket i dess narvarande skick,nbsp;och ej tillika betraktar dess fortgAende utveckling frAn alia dess föregAende Aldrar, med

‘ Att nagon af Förfms colleger vid IJpsala kathedralskola (Lektor Cai.lerhoi.m? Adj. Sundsïes?) har asyftas, kr ej omöjligt; men i offentligt föredrag skulle Förf:n i sadant fall sannolikt uttryckt sig annunbsp;niera beslöjadt. — I sak, se Graff Althochdeutsch. Sprachschatz, II s. 1019; Grimm, Dentsch. Wörter-huch, VII s. 145.

23 —

blieken oaMtligen vand tillbaka pd det gamla Götiska sprSket, sdsom vdrt, och de (ifriga Anglo-öermano-Scandinaviska sprdkens sanna grammatikaliska och lexicographiska utgSngs-punkt. Alska vi derför vdrt sprê,k, (och hvilken Svensk sknlle ej göra det), och vilja vinbsp;derföre, vare sig sisom författare, eller larare eller annars för eget nöje och gagn se dessnbsp;vettenskapliga behandling till godo, och detta ghller afven om de öfriga slagtspr^ken, sdnbsp;erbjuder Götiskan en fast och saker utg^ngspunkt. Det Ur lycka, M. H. H., att da jagnbsp;har uttalar detta omdöme sdsom mitt eget, kunde jag afven dberopa utlandska föregdnga-res auctoritet, i fall sddant pröfvades nodigt.

Det Götiska -sprdkets förhdllande t. ex. till Latin, Grekiska och Sanskrit, kunde iifven förtjena en sarskild teckning, men har md det vara nog att namna, det ett slagtförhhl-lande existerar, utan att narmare inga pS dess uppvisande och beskaffenhet.

Slutligen M. H. H. bör jag namna, att dd ett vettenskapligt studium af ett sprdk iir otankbart utan grammatikalisk kunskap, och dd vi har hafva vettenskaplig insigt till syfte-mdl, sd vore det önskligt, om den eller de af Ilerrarne, som Önskade göra niig den hedernnbsp;af sin ndrvaro vid dessa förestdende sysselsattningar, kunde pa förhand hafva tillfalle attnbsp;taga ndgon kannedom af det förevarande sprdkets grammatik. Min afsigt ar visserligen,nbsp;att afven i detta hünseende underlatta Herrarnes bemödanden, men jag fruktar att dennanbsp;afsigt, utan Herrarnes eget sjelfstudium derjemte, ej ndr sitt mdl. Och harmed öfverga vinbsp;da till det, som skall blifva vdrt egentliga förehafvande\ hvartill jag annu en gdng pdkal-lar Herrarnes samverkan med min egen. De möjliga brister, som vidldda mitt föredrag,nbsp;hoppas jag, Herrarne bedöma med skonsamhet, och, för afsigtens skull, med öfverskylandenbsp;godhet.

‘ Se aiuii. * till nitsl, fOregiletule nppsats.

24 —

IV.

Ur episoden om Nalus och Damajanti.

Metrisk öfversattning fran Sanskritspraket. (Fragment).^

Nalus.

Första Sangeti.

Vriliadasvus sade:

Det var en konung, Nalus namud, af Virasenus kraftfull son,

Prydd med önskansvarda dygder, fager; hiistar han tamjde val.

Inför menskokungars anlet stod han samp;som en gudadrott, Öfvertraffande dem alia, samp;som solen, i herrlig glans,

Brahmatrogen, Vedakunnig, hjelte, konung i Nischadi, TarningsSlskande, sannfardig, stor och maktig harförare,

Sköna qvinnors gunstling, högsint, begarens l§gor dampande, Hjelprik, ibland skyttar ypperst, fullt jemförlig med Manus sjelf,nbsp;LikasS var i Vidarbhi Bhimus, egande fruktad kraft,

^ S4som af företalet till Misc. I p. VIII framgar, hade den öfversiittning, hvaraf ett brottstycke har framlagges, oinfattat atta s3,nger af den i Mahd-B'drata ingaende episoden om Nala och Damayanti,nbsp;saledes ej blott «skildringen huru Damayanti valjer kung Nalm till make», sftng I—V, utan afven bör-jan af den derpi följande berattelsen om det af den ondskefulle dilmonen Kali, (som i följd af en afnbsp;Nalus försummad fotsköljning «smugit sig in» i honom), anstiftade olycksbringande tarningsspelet, tillnbsp;och med barnens afsandande till Damayantis fadernehem.

Den förstnamnda afdelningen hade, sasom i samma företal antyddes, uppliists vid den enskilda sammankomst, hvartill K. Vetenskaps-Societetens ledamöter inbjudits för att, sasom det i Socitetens pro-tokoll för den 25 Okt. 1856 sages, ytterligare diskutera den d3, förehafda fragan om »utgifvande af ennbsp;arsberattelse» — med ekonomiskt stöd af Societetens ledamot, davarande Landshöfdingen Frih. von Krse-mer. Sammankomsten, hvaröfver protokoll icke fördes och hvarvid nftgon officiel diskussion icke före-kom, egde rum den 7 Nov. 1856.

Af societetens tillstadeskomna ledamöter erinrar sig utg;n sarskildt Baron KaaiMEK — som lifligt berattade anekdoter fran sin tjenstgöring sasom adjutant hos »salig kungen», Karl Johan, under faltta-get mot N.apoleon; — Professorn Johan Henrik Schröder, — som framför andra fromt ihagkom bords-bönerna, samt societetens originelle adjunkt, naturforskaren och samlaren Marki.in, som val pa nagonsnbsp;förslag anförtrodde sin gamla svarta cylinderhatt at en af utgms yngre bröder (Robert, död som studentnbsp;i Upsala den 1Ö70) men doek med ögonen oroligt följde ittaaringen tills han sett batten sakert placerad.

Utom af Societetsledamöterna, bevistades sammankomsten derjemte, med allmant tyst samtycke, af en af det divarande TJpsalas mest instruerade, beresta och verldserfarna damer, den engelskföddanbsp;skolförestamp;ndarinnan Fru Jane Thenoberg (sedermera Professorskan Norrby).

Inom denna ram af lard och vitter »société intime» var det nu som föreliggande, i framsta rummet sasom en hyllningsgard èt just detta sallskap och i tillit till dess omdömesgilla förstaelse utarbetade

4- 18447.

Hjelte, prydd med alia dygder, barndstundande, barulös man.

Han for fadersnamnet gör sig anstrangd moda med ifrig hog. —

Kora till honom Brahmasophen Damanus, o du Bharatid!

Honom Bhimus, barnbetagen, glad emottog, som pligten bjod,

Med sin maka, furstekonung! i gastfritt hem, den herrlige.

Honom och hans maka nddig, Brahmasophen, den herrlige,

Dotterperlan, söner trenne, herrliga till g§,fva gaf:

Damajanti, Damns, Dantus och den herrlige Damanus.

Sönerna med alia dygder prydda (fruktansvarda med forfarlig kraft).^

Dottren dter genom fagring, glans af ara, behagens mangd Och stor rikdom fann i verlden rykte, hon, den skönmidjade.

Och kring henne i vdrlig glans, tjenarinnor ett hundrade,

Hundrade vaninnor suto, liksom Satschi omgMvo de.

Der nu strdlar Bhimi dotter, af sina prydnaders mangd betackt,

I vaninnokretsen herrlig, som en ljungande, molnfödd blixt,

Lysande af högsta skönhet, liksom Sris den Idngögade.

Ej bland Gudar, ej bland Jackscher, ej bland menniskor ndgonstads Sclgs förut en sddan skönhet, spordes aldrig bland dödliga,

Afven Gudars sinnen skakas af den sköna, den vana mö. —

Nalus ocksd, mannadrotten, ojemförlig bland menniskor Sjelf i skönhet förestallde karleksguden förkroppsligad.

Och i narvaro af henne Kalus prisas med nöje stort.

Och i narvaro af honom Damajanti mangfaldig gdng.

Förr’n de bdda sett hvarandra, blott förnummit hvarandras lof,

Uppkom ömsesidig karlek, hvilken tilltog, o Kunti son!

Nalus, ej i stand att sluta karleksldgan inom sitt brost,

Uti qvinnoboningsskogen satte sig, dit han lönligt gdtt. —

ofversilttiiing, sannolikt doek uti en ytterligare nagot öfversedd och jemkad form*, framfördes — en behaglig, stamnings- och intressevackande nyhet**, öfverraskande genom s^val den sftllsamt framdartadenbsp;och aiderdomliga originaliteten i diktens innehall som ock den fr^n de vanliga episka mönstren sftnbsp;vilsentligt afvikande metriska formen, afvensom den fcilltalande skara jungfruligheten och den varmanbsp;indiska filrgtonen. Denna öfversattning hade val darmed fyllt sin egentliga uppgift, men den kan mamp;-hilnda numera afven fylla ytterligare en dylik, neml. (om ej vidare) den att i nftgon mdn kunna bi-draga till kannedomen om arten af de litterara samqvamen i det Upsala som varit.

Pa grund af de manga strykningarna och delvis olasliga öfverskrifningarna i denna rad ar det ovisst, huru den senare halfversen ratteligen skolat lyda. Alia de har upptagna orden (»timendo8, ti-menda-vi», Bopp) finnas doek i handskriften, ehurii delvis strukna, hvilket doek galler afven atskilligtnbsp;olasligt, som skolat sattas i stallet.

* Det viil uppliisandet anvaiida, renskrifna, sedermera till Professor Nyblom aflemnade, och af honom riktigt ^terstalda maiiuskriptet har tyvarr sedan förkommit och oaktadt allt efterforskande icke kunnat aterflnnas. Pornbsp;utg:n har dorföre eiidast aterstatt ett qvarvarande starkt korrigeradt koncept, som doek kuniiat, ntom pS. ett endanbsp;stiille — hvarom mera pa sin plats (jfr ofvan, anm. 2) — sakert dechiffreras, men som tyvarr slutar med forstanbsp;versraden af 5:te sltngens 14:de gtêca,

** Det ar knappt troligt att af de niirvarande andra an Scheöder och Makklin — den sistniimnde samp;soin disputationssamlare — hade namp;gon vidare kannedom om eller hagkomst af Bergsïedts S-r 1844 utkomna öfversatt-uing af SdivUrt-epiaoden — sin mindre Tuolbekos annn aldre Sanskrit-arbeten — eller den tinske docenten Kell-GiiENS i Helsingfors ar 1852 i disputationsform utgifna öfversattning af JVüZks- och Damayanti-e'^iaoden, hvilkennbsp;öfversattning sakerligen varit iifven for förelasaren fuUkomligt obekant och i hvarje fall ej torde hafva utöfvat detnbsp;minsta inflytande a hans ai'bete. Sav.al Bekgstedt som Keelgken hafva anviindt niodernare, latthandterligarenbsp;versslag an originalets. SS, afven Edgrex. Nala-Sagan, 1880; men icke Olbers, Nionde och tiende SSng. a.f Xala ochnbsp;Damayanti, Öfvers. o. komment, Akad. Afh., Lnnd 1862.

— 26 —

Der en mangd af gass lian skadar herrligt strila i gyllne glans. En af dessa,, som i skogen omkringvandrade, griper han.

Genast dd till Nalus staller den bevingade detta tal:

“Ej du dode mig, o konung! jag skall tjena dig till behag:

“Inför Damajantis öron skall jag prisa dig, Nischader!

“Att pa annan man an dig bon sina tankar ej fasta skall. “

SS, tilltalad kungen genast slappte gSsen utur sin hand.

Och pS höjda vingar giissen^ till Vidarbhi nu flögo bort.

Nar Vidarbhastaden uppnStts, sig inför Damajanti dS De bevingade nedslogo, och hon sSg deras stora flock.

Nar hon sSg de undersköna, hon, kringvarfd af vaninnors mangd. Glad begynte skyndsamt jaga efter dessa bevingade.

Gassen dS St alia sidor skingra sig i behaglig skog;

Hvar för sig da efter gassen skyndsamt sprungo de unga mör. Men den gasen, efter hvilken Damajanti sig skyndade,

Hon med menskostamma genast Damajanti tilltalar sS: “Damajanti! det fins en man, Nalus, konung i Nischada,nbsp;“Asvin-paret lik i skönhet, ojemförlig bland menniskornbsp;“Om med honom du förentes sSsom maka, du herrliga!

“Lycklig vore dS din födsel, och din skönhet, skönmidjade!

“Ty vi Gudar och Gandharver, munkar, ormar och Rakschaser “SkSdat hafva, men af oss ar ej en sSdan förr vorden sedd.

“ Du ar perlan ibland qvinnor, och bland manner ar Nalus framst. “Mellan tvenne sa utmarkta herrlig vore föreningenquot;. —nbsp;Damajanti sS tilltalad utaf gSsen, o Visers drott!

Henne svarade och sade: “du detsamma at Nalus sag“. —

“Ja“, till svar at Bhimi dotter gaf dS gasen, o Visers drott!

Och till Nischadhi framkommen, Nalus allt hon berattade.

Andra sangen.

Vrihadasvus sade:

Men nar Damajanti talet hört af gS,sen, o Bharatid!

En Idng tid hon var dd icke sig sjelf maktig för Nali skull FrS,u den stunden tankfull, dyster, farglöskindad och mager biefnbsp;Damajanti och dt suekar öfverlemnade hon sig dd.

UppM skddade hon sorgsen med en bliek, som förvirrad var.

Blek till fargen hastigt vorden, och med hjertat af karlek fullt.

Ej aü*‘ ligga, sitta, ata nöje finner hon ndgonsin.

Natt och dag hon hvila saknar, “ack“, “ack“ ropande under giAt. Af de tecknen Henne sig ej maktig funno vaninnorna. —

Genast för Vidarbhakungen Damajantis vaninnoflock Sade att hon sig ej maktig var, för herrskaren Nali skull.

I handskr. att öfverstruket men upprickadt, -i öfverskrifvet

27 —

Nar kung Bhimus detta hort af Damajantis vaninnoflock,

Han sin dotters svSra tillstónd i sitt sinne betankte dd.

“Hvi beter sig nu min dotter, liksom hade förnuftet flytt“.

Men nar Bhimus sig besinnat, att hans dotter en ungmö var,

Insag han sig böra lemna henne frihet att valja man.

Visers konung dS, till festen landers vSrdare sammanbjöd.

“Kommen hit till valet, hjeltar!” samp;, o konung! hans budskap Ijöd. Men nar landers furstar alia det tillstundande valet sport.

Dessa furstar d§, till Bhimus p^ hans kallelse samla sig.

Hastar, vagnar, elefanter jorden fylla med maktigt dan,

Harar skidansvarda draga blomsterprydda p§, platsen fram.

Och de stolta furstar Bhimus, i besittning af vidstrackt makt, Herrligt, som sig borde, mottog, och der stadna de, hedrade. —nbsp;Men p§, samma tiden tvenne vishetsfurstar bland Gudarnenbsp;Sig högsinnade begSfvo till Indri himmel framp;n Bhimi stad.

Naradus och Parvatus de vise namndes, de ödmjuke.

Uti Gudafurstens boning de högtarade tradde in. —

Nar nu Maghava dem helsat, om deras lyckas tillstSnd dè,

Om deras heisa dem tillsporde fursten noggrannt i hvarje fall.

Naradus sade:

du hoge

Vriliadasvus sade:

Den som Balus, Vritrus nedlagt, sporde, da han det talet hort:

“De pligtkunnige landsfurstar, hvilka strida med ospardt lif “Och med spjutet, nar s^ fordras, g^ i doden med framvand bliek,nbsp;“Och som denna himmel tillhör, sasom Khmadhuk tillhör mig,

“Sag, hvar aro dessa hjeltar? ty jag skadar ej nSgorstads “Dessa v^rdare af lander, de kara gaster, komma^ hit.“nbsp;sa tilltalad utaf Sacrus, Naradus da till gensvar gaf:

“Hör af mig, o konung! skalet, hvi ej skadas de furstars mangd; “Dottren till Vidarbhakungen, “Damajantiquot; benamnd hon ar,

“Som i skönhet öfvertraffar alia qvinnor pa jordens rymd,

“Hennes val af man, o Sacrus! utan dröjsmai skall försigga. “Konungar och kungasöner dit sig samla fran alia hall.

“Henne, som ar verldens perla, landers furstar, atraende,

“Högeligen efterstrafva, Bali, Vritri nedlaggare!quot;

Medan detta sades, Agnis och de andra verldsvardarne Inför Gudafursten tradde, bland odödliga ypperst de.

Der de da förnummo alia vigtig tidning af Naradus.

Nar de den förnummit, sade glade de: “afven vi ga dit“.

Derpa alia, store Konung! med sitt följe med vagnars mangd.

Till Vidarbhi sig begafvo, hvarest furstarna samlat sig.

Nalus ock, o Kunti-attling! nar han konungamötet sport.

Advenientey, Bopjh

— 28 —

Dit beger sig, glad i hogen, Damajanti tillgifven han. —

Men S vagen Gudar sago pS, jordens yta Nalus std Liksom stode der personligt Karleksguden i herrlig glans.

DS nar Gudar honom sSgo, lik en strdlande middagssol,

Genast rddville de stadna, af hans fagring förbryllade. —

Derp4 nar i luften Gudar stadnat hade ined vagnarne Nalus de, o kung! tilltala, frdn luftens rymd nedstigande:

“Hör oss Nalus furstekonung! löftestrogen du ar förvisst,

“Gör oss bistdnd, blif v^rt budskap, du, som ypperst bland manner ar!‘

Tredje sdn gen-

Vrihadasvus sade:

Nar dem Nalus lofvat hade: “jag skall göra’t“, o Bharatid!

Dd till dem han frdgan stallde, med böjda, knappta hander, stdende: “Hvilka aren I och hvilken ar den, som jag besöka skall?

“Och hvad hör jag för Er göra? Sagen, hur det förhMler sig!

Sedan Nalus detta talat, Maghava dd till gensvar gaf:

“Gudar uti oss du skddar, för Damajanti komna hit.

“Jag ar Indrus, den ar Agnis, och vattnens furste denne ar,

“Och den har ar kroppsförödarn, Jamus kallad, du landers drott! “Att A vdg vi stadde aro, Damajanti beratta du:

““Verldens vaktare, framst Indrus, skddelystna anlanda snart: ““Sacrus, Agnis, Varunus och Jamus ega de vilja dig.

““En af dessa Gudar till din akta make du ê,t dig valj!““

Sd tilltalad utaf Sacrus, Nalus sade i ödmjukhet:

“Mig i samma afsigt kommen icke sanda I vardigens!

“Huru kan val till en qvinna nigon, medan förnuft han har “Samp;dant för en annan siiga? Gudar! bjuden mig detta ej!“

Gudarna sade:

““Jag skall göra’t““, “sk du sagt oss nyss, o furste i Nischadhi! “Hvarför skall du icke göra’t? Nalus furste! skyndsamt dit!“

Sd af Gudarne tilltalad, Nalus dter till gensvar gaf:

“Hennes boning val bevakas. Huru kan jag der komma in?“

“Du inkommer.“ Sk till honom Sacrus ater genmalte dd.

“Ja“; sk sagdt, till Damajantis boning skyndade.han 4stad.

Der han sdg Vidarbhi dotter kringhvarfd af dess vaninnoflock, Lysande af kroppslig fagring, k kinden herrligt blomstrande,

Ytterst spad till sina lemmar, smart om midjan, skönt blickande, Minens glans genom sin skönhet, sd att saga, fördunklande.

Karleken hos honom vaxte, nar den sköna mot honom log.

Men sitt ord han ville lösa, och sin karlek han tyglade.

Derpd nar de sköna qvinnor Nalus sago, bestörta dS.

De fran sina saten sprungo, af hans fagring djupt traffade.

29 —

Och de prisade högst glada Nalus, ytterst förvamp;nade;

Honom de doek ej tilltalte, men i tankarne hedrade:

“Hvilken skönhet! hvilken fagring! hvilken kraft hos den högsinte! Hvem ar han? en Gud? en Jackscher? en Gandhar? Kan han vara det?nbsp;Men till honom de förm§,dde ej framhringa ett enda ord,

Af hans fagring djupt betagna, de skönlemmade blygsamma.

Men hon log, och med löjet redan pa sin lapp och med öppnad mun Damajanti hjelten Nalus s§, tilltalte med hapen bliek:

“Hvem ar du, all fagrings afbild? du min karleks förökare!

“Som en Gud du kommit, hjelte! Skuldfrie, jag dig kanna vill!

“Och hur skedde hit din ankomst? Och hur bief du af ingen sedd? “Valbevakad ar min boning, i befallningar kungen strang. “

SS tilltalad af Vidarbhi dotter, Nalus till gensvar gaf:

“Vet, jag Nalus ar, o sköna! som Gudars budskap kommen hit.

“Sacrus, Varunus och Agnis, Jamus önska att ega dig.

“En af dessa mS du valja till din make, du herrliga!

“Genom dessas allmakt ar jag osedd kommen i detta rum.

“Nar jag ingick, ingen sSg mig, ingen hindrade mina fjat. —

“Pör den orsaks skull, du salla! höge Gudar mig skickat hit.

“Nu du hort mitt budskap, sköna! Som du önskar, tag ditt beslut.“

Fjerde sdngen.

Vrihadasvus sade:

Hon sin bön till Gudar sande, log och talte till Nalus sS:

“Valj förtröstansfullt din maka. Konung! hvad skall jag göra dig? “Sannerligen, hvad mig angSr, och hvad annat, som mig tillhör,nbsp;“Dig tillhör allt detta, konung! Efter önskan dig maka valj!nbsp;“Dessa ord, som gassen talat, dessa branna mig ock, o kung!

“Ja, för din skull, hjelte! aro kungar samlade hit af mig.

“Om du mig, som dig tillbeder, hedersgifvare du! försmSr,

“Da förgift och eld och vatten och rep för din skull trotsar jag“. Sa tilltalad af Vidarbhi dotter, Nalus till gensvar gaf:

“I verldsvaktarenas isyn, hvi en menniska valjer du?

“Bland verldsskaparne, de höga Gudar, med hvilkas fotstoft jag “Ej jemförelse uthardar, bland dem ditt sinne dvaljas mi!

“Ty nar Gudarna misshagligt menskan handlar, hon doden dör. “Fralsa mig, furstinna sköna! Valj bland Gudar den ypperste!

“Och de herrligaste dragter, och blomsterkransar himmelska.

“Och de dyrbaraste smycken, du af Gudarne emottag!

“Den som hela denna jorden sig bemastrar och slukar upp,

“Offertararn, Gudafursten, hvilken valjer ej den till man?

“Den, af fruktan för hvars spira alia varelser tranga sig,

“För hvars rattvisa de bafva, hvilken valjer ej den till man?

— 30 —

“Den pligtkunnige, högsinte, Daitjers, Danavers krossare, “Alia Gudars höga Furste, hvilka valjer ej den till man?

“Gör ditt val förutan tvekan, om i hogen du föredrar “Varunus bland höga Gudar. Denna vanliga maning hör!“ -Af kung Nalus samp; tilltalad Damajanti till gensvar gaf,

Med ögon fuktade af tórar, hvilka sorgen frampressade: “Under bön till alia Gudar, jag, o konung och herrskare!

“Dig for visst till make vhljer. Sannt ar detta, jag sager dig Henne da tilltalte fursten, der hon bafvande, ödmjuk stod:nbsp;“D§, som bud jag kommit sköna, huru drifver jag egen sak?nbsp;“Huru, dS, jag löfte gifvit, gudamakter i synnerhet,

“Andras ar’nde mig Magit, huru drifver jag egen sak?

“Nu min pligt jag vet, men blifver för egen sak det en gamp;ng “Egen sak jag da utförer. SS, du salla, bör detta ses“.

Da med gr§,tafbruten stamma och med leendet pa sin mun

“För min afsigt jag en tjenlig utvhg funnit, o mannadrott! “Hvarigenom du, o konung! ej det ringaste fel begamp;r.

“Du skall nemligen, o furste! och Gudarne med Indrus framst “Eder alia dit begifva till den plats, der jag valjer man.

“DS, skall jag i Gudars amp;syn dig, du herrskare öfver man! “Till min make, konung, valja; och du sMeds ej fel begS,.nbsp;Talte sk Vidarbhi dotter, men kung Nalus, o Visers drott!nbsp;Atervande till det stalle, hvarest Gudarne sammantradt.nbsp;Honom skadar da a vagen, verldsbevakande Gudars tropp.nbsp;Genast de da honom sporde om förloppet af deras sak.

“Ar af dig val sk§,dad vorden Damajanti den leende?

“Och hvad sade hon oss alia? Tala, skuldfrie herrskare!

Nalus sade;

“Utaf Eder bief jag skickad till Damajantis höga borg.

“In jag tradde genom porten, som af gubbar bevakad var.

“D3, jag ingick, ingen sag mig der pa sthllet bland mannerne,

“Utom sjelfva kungadottren, ty af Eder jag hölls fördold.

“Hennes tarnor af mig sagos, jag bemarktes ocksS, af dem.

'Hapna blefvo de da alia vid min isyn, I herrskare!

‘Och nar Eder jag beskrifvit, hon den fagra, skönkindade, ‘Obetanksamt mig utvaljer, I ypperste bland Gudarne!

‘Talte sd till mig den sköna; ““alia Gudar har trade fram ‘“Jemte dig, o mannafurste! d§, jag brudgum utvaljer mig.

‘“Inför deras ögon skall jag dig utvalja, o Nischader!

‘“Samp;, du maktige! skall icke felet kunna tillraknas dig.““

‘SS, med sanning, Gudar! sSsom detta tillgStt, berattadt ar ‘Af mig det, men sakens utgSng af eder herrskaremakt beror.

31

Vribadasvus sade;

Men dS. gynsam tid intraffat, en mSn-dag klar i största hast Sammankallade kung Bhimus till brudgumsvalet furstarne.

Vid det budskap furstar alia, djupt betagne af karleks makt, Hasteligen sig församla, Damajanti istundande.

Genom porten i den sköna, af guldpelare glansande Salen furstarna framtradde, som stora lejon pS, ett berg.

Der pS, olika slags saten suto landernas styresman. Valluktkransbeprydda alia, med sköna perlband smyckade;

Der man skS,dar tjocka armar, skaft af klubbor liknande,

Fagra och till hullet glatta, liksom ormar femhöfdade.

Der med fagra skagg och sköna nasor, ögon och ögonbryn Kungahufvuden da glanste, sS,som stjernor pa hirnmelen.

Inför denna samling brokig som underjordens ormastad,

Och i salen, af furstar uppfylld, som en klyfta af tigrars mangd, Damajanti dS intradde —, hon den glansande, fagra mö,

Och hanförde med sin skönhet ögon, sinnen hos furstarne.

Rigtad var pi hennes lemmar de högsinnades karleksblick.

Och der var den fastad vorden, ej de skidande flytta den.

Derpi, medan kunganamnen di uppraknas, o Bharatid!

Bhimi dotter der upptacker af samma anhlick manner fem.

Nar hon sig hos alia dessa samma anblick sig förete,

Tvekande Vidarbhi dotter konung Nalus ej kande di,

Ty hvem helst af dem hon skidar, ar konung Nalus, mente hon. Eftersinnande i sjalen, hon den sköna di tankte si;

“Huru skall jag Gudar kanna, hur kung Nalus urskilja nu?“

Medan si Vidarbhi dotter tankte, gripen af angslan stor.

Tanken föll pi de bekanta gudatecknen®, o Bharatid!

quot; I fortsattningen af samp;ngen omtalas, huru Damajanti, d4 hon icke hos iiègon af de försainlade kunde aterflnna gudatecknen, anropar Gudarna att atertaga sin gudagestalt, p4 det hon mamp;tte kunua igen-kanna sin utkorade. Gudarna uppfyllde denna begaran. Sa sag hon Gudarna fritt svafvande öfver jor-den och icke gifvande nagon skugga (samt fria frdn stoft och svett). Till tecken af sitt val faste hon ennbsp;krans vid Nischaderkonungens skuldra, hvarefter denne {Nalus) tillsade henne sin tro. Bröllopet flrades,nbsp;och makarna framlefde sa en tid i frojd och lycka. Nalus offrade at gudarna och glömde ej heller denbsp;högvigtiga gafvorna till Brahmanerna. Jfr anni. 1.

— 32

V.

Runstenen frê,n Tune, flyttad till Christiania och upprest 'nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;derstades vê.ren i857.‘

Uppiast i Kgl. Vetenskaps Societeten i Upsala den 17 Mars 1858¹.

Med E. K. H:s^ och Kongl. Vetenskaps Societetens öfriga liMr befintliga Ledamöter.s tiliatelse dtVergSr jag omedelbart till det, som utgör amnet för narvarande föredrag.

Enligt en af professor P. A. Munch i Christiania författad och i “Illustreret Nyheds-hlad“ för den 28 Juni 1857 meddelad uppsats jemte Mföljande afteekning, har tillvaron af

' En bearbetning af delta föredrag pa latin med titel »De lapide runico ïunensi» jemte en efter det norska »Illu8treret Nyhedsblad» för den 28 Juni 1857 N:o 26 (noggraniit) utförd afbildning af ifrêga-varande sten med deramp; ristad runinskrift, samp;dan densamma vid den tiden var aftecknad och last af dennbsp;berömde P. A. Munch, flnnes som bekant införd uti »Acta regite societatis scientiarum Upsaliensis»,nbsp;Ser. III, Vol. 2, pp. 381—89, anno 1858.

Vid utarbetandet af den pk svenska spramp;ket affattade uppsatsen synes Förf.n icke haft tillgamp;ng till den af Mdnch verkstalda omarbetning af hans i Illustr. N.-Bl. intagna uppsats om stenen och dess in-skrift. Den omarbetade uppsatsen offentliggjordes först i «Aarsberetning til Foreningen til Norske For-tidsmindesmserkers Bevaring» 1856 ss. 72—80, hvilken berattelse enligt en anmarkning af Storm till re-produktionen deraf i den af honom utgifna upplagan af P. A. Münch's Samlede Afhandlinger, IV s. 9,nbsp;skall ha utkommit i niidten af August! 1867 — men antagligen först atskilligt senare expedierats tillnbsp;Upsala. üti den i ofvannamnda Acta intagna latinska bearbetningen, p. 382, förekommer doek en an-tydan om nagon ai Munch senare föranstaltad separat framstallning («deinde separatim exposuit»). Inbsp;hvarje fall förekommer icke ens i den latinska bearbetningen nê.gon antydan derom, att Munch, somnbsp;först tolkat runan Y (sedermera tecknad Y) sasom m (»fordi de paa Gnldhorn-Indskriften har dennenbsp;Betydning»), snart nog kommit p^ den tanken, att ifrdgavarande runa kunde beteckna Z eller Rz (doeknbsp;icke «reent E»). — Hurusom inskriften sedermera blifvit annorlunda aftecknad (Bugge, Rtqh, — afvennbsp;redan i Aarsberetningen och Samlede Afhandlinger¹ — samt pamp; flera olika satt last och tolkad (Bugge,nbsp;Stephens, Wimmer) behöfver ej har mera ingaende behandlas Ö'fr nedan anm. 12). Se Bugge, Norges Ind-skrifter med de eeldre Euner I, s. 1—94, och Bidrag til ïydning af de aeldste Runindskrifter i Tidskriftnbsp;for Philologi og Psedagogik, 7;de Aarg., s. 225 ff; — Stephens, the Oldnorthern Runic Monuments, I, s.nbsp;247 j _ Wimmer, Runeskriftens Oprindelse, s. 133 ff. — Alunk, Runorna i Korden, redogör blott för enanbsp;sidans inskrift. — Se ock Förfms bref till Jacob Grimm d. 19 jan. och d. 1 sept. 1868, intagna uti Brief-wechsel der Gebrüder Grimm mit Nordischen Gelehrten, herausgegeben von Ernst Schmibt, Berlin 1885,nbsp;s. 299—301.

* Sammantradet hölls i narvaro af davarande Hertigen af Östergötland, sedermera H. Maj:t Kon. OSCAR II, samp;som societetens Prases illustris.

33 -

1

De i dessa bamp;da publikationer intagna afbilduingarna (jemte den med vagledande latinska bokstafver iter-gifna runtexten) förefalla vid första pkseendot niistan identiska, men vid narmare granskning förmiirkas ktskilliga

denna runsten ingalunda förut varit okand, ty den finnes upptagen redan af Worm i hans “Moniimenta Danicaquot;, ett arbete, som utkom ^r 1643. Worms lasning deraf, utan nSgotnbsp;försök till förklaring, hr likval sS bristfiillig, att den, enligt Munchs yttrande, fastmernbsp;skadat iin gagnat vetenskapen, hvilket afven lar vara förhSllandet med de flesta, om ejnbsp;alia, Worms öfriga afteckningar. Till och med den larde och skarpsinnige Wilhelm Grimm®,nbsp;sager Munch, har under förutsattning, att Worms afbildniug vore na,gorlunda pMitlig, söktnbsp;uttyda inskriften, men l^ngt ifrS,n att lyckas, bortslösat myckeu bMe tid och lardom tillnbsp;ingen nytta.® — Sè stod fr^gan om denna runsten anda till förlidet Sr, da den, efter attnbsp;i langliga tider hafva varit inmurad i kyrkogardsmuren vid Tune kyrka i Smaaleenenesnbsp;amt, ej langt iMn det af Olof den Heiige anlagda Sarpsborg, och sedan liggande pa kyrko-g^rden, flyttades till den Norska hufvudstaden, der den nu i narheten af Universitetsbygg-ningen erhailit en passande plats, och för varje van af forntida minnesmarken blifvit lattnbsp;tillganglig. Medelst anbringande af tjockt, fuktadt ritpapper, intryckt i fördjupningarne,nbsp;afcopierades stenen af professor Munch. Copian transporterades sedan pê, vanligt papper inbsp;Vs scala af naturliga storleken och underkastades derefter en ny revision. Inskriften egernbsp;sMedes alia ansprak p^ fullkomlig noggrannhet och trovardighet.^ Beklagligt endast, attnbsp;den, i synnerhet p4 ena sidan, blifvit a n^gra stallen skadad, sa att man der endast ap-proximativt kan utfinna innehêllet.

Denna runsten eger sin stora markvardighet derigenom, att inskriften ar författad pè ett sprak, som ar betydligt aldre an Fornnordiskan eller Islandskan och utgör pa satt ochnbsp;vis en mellanlank mellan denna och Forngötiskan, ja företer atskilligt, som kan ansesnbsp;aldre an sistnamnda sprak sldant det hos Ulfilas befinner sig. Den ar vidare markvardignbsp;derigenom, att den bland de fö, hittills kanda, under forngötiskt inflytande, a sten ellernbsp;metall inristade minnesmarken företer det orafangsrikaste innehailet, ty da inskriften anbsp;guldhornet Mn Töndern i Schleswig upptager blott 6 ord, och inskriften a d. s. k. Istaby-stenen i Blekinge^ blott 7 ord, sa innehailer deremot Tunestenen a sina bada sidor till-sammans omkring 17 ord. En annan markvardighet eger denna runsten afven derigenom,nbsp;att den innehailer vinkar® om, huru i forna dagar förhölls med egendom efter död man,nbsp;som efterlemnade enka och döttrar, men inga söner; och slutligen — hvilket ar den ej minstnbsp;markvardiga egenskapen hos denna runsten: — den afgifver, sa vidt man hittills kunnatnbsp;utröna, det aldsta, omedelbara, annu sa att saga lefvande intyget om ett för öfrigt erkandtnbsp;förhallande, det nemligen, att i Norden bodde fordom, sasom nu, invanare tillhörande dennbsp;stora och vidt utgrenade Götastammen.

Inskriftens första, med stora, tydliga runor, a 2:ne nastan raka rader affattade sida — den första raden gaende fran venster till liöger, och den andra fran hoger till venster,nbsp;med runorna vanda i enahanda rigtning^ — har följande lydelse:

Ek Vivani after Vodiiri -dè vitai^- gahalaïban : vorahto’ d. a. pa Svenska:

Jag Vimm efter Voduri —

des, den förstdndige Icamraten, gjorde . . .

sa laser och tolkar, i hufvudsaken, afven professor Munch denna sida, och deremot

® Über deutsche Runen 1821 p. 186, sqq, enl. d. lat. bearbetn. p. 381, anin. 2. Man kunde hitr ock tanka pamp;, bl. a., uppsatsen »Die Runeninschrift von Ohlershof». — ¦* Jfr doek anm. 1 och 10. — “ Jfrnbsp;Stephens 1. c. I, pp. XXIX, 173—75; — Alünd, Runorna i Norden, p. 13; — Dietrich, die Blekinger Inschriften, Marburg 1863, ss. 19—20. — ® Förf. har först skrifvit: »tyckes gifva en vink». Den lat. bearbetn.nbsp;har »indicare videtur». — ’ pousTpotorjoóv, lat. bearbetn., p. 383. — ® Se langre frani, anm. 12.

— 34 —

kan ej heller nagot vasentligt anmarkas, hvilket Munch ej redan sjelf anmarkt. S^, t. ex., anmarker Munch, att slutbokstafven il/® i namnet Vivani förekonimer bethnklig, och trornbsp;derföre, att blott Vim ar det egéntliga namnet, samt att tecknet för M ar antingen blottnbsp;en till halften stum bokstaf, eller ock en förkortning af ett eller annat bekant tillnamn.nbsp;Det ar möjligt, att förhaller sig; men det ar ock möjligt, att den följande bokstafvennbsp;A i ordet after skall lasas 2 gamp;nger, och att det iframp;gavarande namnet sMedes blifvernbsp;Vivama, hvarigenom det likaledes erhS,ller en fullt riktig forngötisk form. — Det andranbsp;namnet Vodiiride önskar Munch se förbytt till Vodurid, erinrande om de Götiska namnennbsp;Optarid, (xunderid, Rikarid, m. 11., men i min tanke kan Vodurüle gerna försvaras sS,somnbsp;accusativ af nominativen Vodurides}^ —- Det följande vitaV^, vis, förstdndig, inser Munchnbsp;med skal vara felaktigt ristadt i stallet för vitan, sSsom det iifven hos Ulfilas skulle beta.nbsp;— GahaJaiban'^ ar det Ulfilanska gahlaiban, egentligen den som delar brödet med nSgon,nbsp;af ga med, och hlaihs bröd, lef, sdledes i allmanhet kanirat. — Voratho, hos Ulfilas vaurhta:nbsp;verkade, gjorde. — Efter detta ord följer inskriften en half ögla, hvars betydelse mannbsp;ej kanner, ej heller genom gissning kan utleta, men som i alia fall ej kan verka nfigotnbsp;till upphafvande af den nu meddelade tolkningen.

Inskriftens andra sida företer Ifingt större svfirigheter, harrörande dels deraf, att ord och bokstafver finnas densamma anda till oigenkfinnlighet skadade, dels att den handlarnbsp;om personer och förhfillanden, som aro oss fullkomligt obekanta. Munch vidgar sjelf dessanbsp;svfirigheter, och yttrar till och med, att nfigon sammanhangande mening af denna sida ejnbsp;kan utletas. Han förmodar blott, att har statt: “arfvingar och dotter lato inrista nagot pdnbsp;stenen efter Vodurid''.

Oaktadt dessa erkanda svarigheter, torde man doek ej böra misströsta att, i nfigon mfin fitminstone, öfvei’vinna dem. Detta skall nu blifva föremfilet för narvarande under-sökning.

Först anmarkes, att runristningen i denna sida bestar af 3 rader; att bokstafverna aro betydligt mindre an k förra sidan, och med mindre omsorg inristade; att raderna aronbsp;krokiga, och vissa bokstafver betydligt skadade. Första raden lases fr§n venster till höger;nbsp;och andra raden raden lases i motsatt rigtning med omvanda bokstafver; i sista radennbsp;fitertages lasningen frfin venster till hoger, men med upp- och nedvanda bokstafver. Afven

quot; Jfr anm. 1. — quot;’1 den lat. bearbetn. p. 384 lases i texten: »Quod ad Vivama attinet, pura etiam hsec iiominativi Gothici forma est, ab initio fortasse notionem vivacissimi hominis secum ferens». I anm.nbsp;2 tillagges: gt;Ofr gradus superlatives linguae Sanscritae». N^gon etymologisk analys af ordet förekommernbsp;ieke. — FB.iNz Dietrich: Die Blekinger Inschriften, Marburg 1863, s. 26, héller före, att whvama stér inbsp;stallet för hmvama, af kvik med det senare k bortkastadt, sésoin Alavivus för alah- eller ala-quitis etc. —nbsp;Buggë, ïidskr. f. Philologi etc., VII s. 225 yttrar: «Men man tör dog ikke med Ufpstrom og Dietrichnbsp;lienfore Navnet (wiwaB) til det got. qvius, levende, etc. ti en saadan Forandring af i Fremlyden ernbsp;i de germanske Sprog ubjemlet». — I afseende haré kan banvisas till Leo Meybr, die Gothische Sprache,nbsp;SS. .368—73; — Stephexs laser: eewiwse, ett ord, nom. propr. — “ (Hocce nomen) »m site eifMifawfeOT signi-ficat», sages i lat. bearbetn. p. 387; men der har Förf:n ej — och utg:n veterl. ej heller annorstades — yttratnbsp;sig om det möjliga etymologiska sammanhanget mellan viilr och Yodit, sésom af Bugges anm. (Tidskr. f.nbsp;Philologi etc., s. 227) kunde förmodas. — I afseende hara kan han visas till Rietz, Svenskt Dialekt-Lex.nbsp;s. 894 WID 2, der val kol-vö och tórr-vö men icke det upplandska vödd upptagits. — Stephens, 1 öfver-sattn., Woderid. — De först offentliggjorda teekuen för det senare i (i vitai) och det följande ga hafvanbsp;sodermera aftecknats och dechiffrerats sasom da, hvarigenom erhéllits vitada halaiban. Bestamp;ndsdelarnanbsp;i detta d-tecken aro emellertid vasentligt afvikande fran de runobestandsdelar, som dechiffrerades samp;soninbsp;ida. Afven d i vitada ar pa alia teckningarna olika och ej heller fullt lika öfriga (sakra) d-tecken. —nbsp;Stephens laser witcei Gahcelceibcen (her-wise, noble, husband). — “ .Tfr anm. 12.

i

— 35 —

har, sasom ê. förra sidan, aro orden inristade i oafbruten serie, utom pS ett eller annat stalle, der skiljetecken förekommer.

Denna sida lases och tolkas af niig pamp; följande satt:

Arbingas Ingos tel arbingano-pu Ingom dohtrim daedun anu Voduride. staina.

d. a. Ingas'-'^ arfvingar ett passande arfvingeunderstöd at döttrarne Inga gjorde a Vo-durideg sten; d. v. s. Ingas arfvingar anslogo ett passande understöd eller underbill St döttrarne Inga och lato inrista beslutet derom a Vodurides sten.

De b§.da första orden a denna sida aro fullkomligt Ifisliga, och skulle k Ulfilas spramp;k kunnat heta arbiggos Iggos, d. a. Ingas arfvingar. — Det följande ordets 2;ne sista bok-stafver aro ofvantill betydligt skadade, men af hvad som aterstdr, kan ej gerna dragasnbsp;namp;gon annan slutsats Sn den, att dessa mast vara e och l, och hela ordet samp;ledes tel, hosnbsp;Ulfilas til eller sammansatt gatil, tjenlig, passande. — Arbinganopu, arfvinge-understöd,nbsp;ar det sv4raste ordet. Dels ar tecknet för det sednare « fullkomligt förstördt, dels aronbsp;ock de bSda sidorunorna, doek ej till oigenkannlighet, skadade. Den sednare delen af ordetnbsp;eller nopu, ty jag antager, att det hela fir ett sammansatt ord, ehuru visserligen ej deri-genom alia svS,righeter aro hfifda’®, lases deremot, utom det nSgot skadade n, med full-komlig tydlighet, men har andock sina svamp;righeter, i synnerhet hvad genus betrfiffar. Arnbsp;det ett neutrum pfi u, hvaraf hos Ulfilas förekommer ett par eller högst tre ord,* sfi, arnbsp;denna svfirighet aflijelpt. Ar det Iter ett femininum, hvilket jag nu mera ar böjd för attnbsp;antaga, sfi mSste det redan namnda ordet tel Ifina vocalen a fiAn arbinga, och samp;ledes lasasnbsp;tela (Ulf. tila. eller gatila). Da blifver nopu afven till genus öfverensstammande med detnbsp;Lslandska ndd, Svenska ndd, af det Forngötiska verbet nipan, nap, nepum, nipans under-stödja. Andra svSrigheter finnas har afven, men pamp; det tiden ej mfi upptagas med alltförnbsp;speciella detaljer, förbigfis de har. I hvilket fall som helst synes det namnda verbet varanbsp;det enda ratta stamordet. Orden Ingom dohtrim, Ulf.nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;fit döttrarne Inga,

behöfva ingen grammatikalisk förklaring. — Det samma galler ock om verbet daedun, Anglosax. dmdon, Tyska sie thaten. — Anu, Tyska an, Isl. d, Svenska é, a, kan endastnbsp;gissningsvis fitersthllas, efter den förstöring det undergütt. Onskligare hade varit ana, mennbsp;de 4 korta, efterlemnade strecken medgifva ej denna lasning. — Voduride, samma namn,nbsp;som pS. förra sidan förekom, kan har ej vara annan casus an genitivus, och maste dfi Mnanbsp;ett s af det följande ordet staina, hvilket ar en fullkomligt Ulfilansk dativform af stains,nbsp;sten.

I det föregaende narandes, att spramp;ket amp; denna runsten vore betydligt aldre an Is-Ihndskan, och utgjorde en mellanlank mellan denna och Forngötiskan. Ja fara vardt, att i ett och annat yppar sig har en aldre piAgel an i sjalfva Ulfilas sprak, men vi kunna vidnbsp;detta tillfalle ej uppehfilla oss dervid. För en lattare öfversigt af denna inskrifts förhfil-lande i linguistiskt hanseende till Forngötiskan och Islandskan meddela vi har en samp; myc-ket möjligt ordagrann öfvershttning pfi bamp;da dessa sprS,k, anmarkande dervid. att Forngö-»Nomeii Inga majoribus nostris ignotum non fuit» — Vide Liwegrex. Kunnrkunder, N:s 496—8,

526, 712. 2009—10, al. Lat. bearbetn. s. 385. — Orden «ehurn---hafda» aro i handskriften till-

skrifna i marginalen men öfverstrukna. Strecken aro doek till stor del sS, Ijnsa, som om Ikskpapper varit pdlagdt (för deras utplanande).

• Jfr Aiv. p. Mapp., 2:dra uppL, s. 68.

36 —

tiskan battre au Islandskan larapar sig för en dylik öfversattuing. — Inskriftens förra sida lydde, efter de med densamma företagna rattelserna:nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;iu

Ek Vivam(a) after Voduride vitan gahalaiban vorahto.

P. G. ik Vivama afar Voduride vitan gahlaiban vaurhta.

Isl. Ek Vivami eptir Vodurida vita’® félaga orta.

2: dra sidan;

Arbingas Ingos tel(a) arbinganot)u Ingom dohtrim daedun anu Voduride(s) staina.

F. G. Arbiggos (arbjans) Iggos (ga)til(a) arbigganel){u) ” Iggom dauhtrum (tavi)dedun ana Voduride(s) staina.

Isl. Erfingjar (arfar) Ingu ssemiliga erfingjanaÖ*® (gipt) Ingum doetrum geröu a Vodurida’® steini.

Innehdllet af runstenens första sida ar i sig sjelft tydligt, och behöfver följaktligen ingen vidare förklaring. InneliMlet af den andra sidan pSkallar deremot en nSrmare be-lysning, sê, vidt det ar möjligt att Sstadkomma den. Dl nu namnet Voduridts förekom-mer d b4da sidorna, och man rimligtvis ej kan antaga, att dermed dsyftats olika personer,nbsp;sè mAste detta namn beteckna en och samma person. Vidare synes det ock tydligt framgknbsp;ur sjelfva sakens natur, att de k runstenens andra sida förekommande qvinnliga benam-ningarna hanföra sig till personer, som stitt i namp;got nöra, giftermals- och slkgtskapsfor-h^llande till hufvudpersonen®®; ty ett antagande, att dessa qvinnor för honom varit heltnbsp;framp;mmande, innebar sin egen vederlaggning, enar det ej finnes ndgot förnuftigt skal förnbsp;den förmodan, att minnet af en atgard, som anginge för Vodurides likgiltiga personer,nbsp;skulle inristas a hans grafsten. Jag antager saledes sksom det rimligaste, och jag vigarnbsp;saga, sasom det enda rimliga, att Vodurides varit gift med den forst nSmnda Inga, ochnbsp;med henne haft Stminstone 2 döttrar af samma namn. Att ingen son funnits af dettanbsp;aktenskap, eller dtminstone ej öfverlefvat sina föraldrar, synes klart deraf, att, om hannbsp;öfverlefvat dem, skulle han val dS, hafva tagit arf efter dem bfida. I sMant fall skullenbsp;inga andra personer hafva kunnat, samp;som har skett, kalla sig arfvingar efter Inga, modren.nbsp;Att denna Inga i sin mans, Vodurides, bo medfört egendom, och att hon bibehallit dennbsp;till sin död, ar ocksS, klart, enar efter henne finnas arftagare. Dessa arftagare aro lik-vftl icke hennes egna döttrar'*’, hvilket af inskriftens innehdll tydligen framgkr, utan heltnbsp;andra personer. Deraf följer .sdledes, att döttrar icke kunde arfva sin woder, ftfven omnbsp;bi’oder saknades; linnu mindre, om broder fanns. Deremot synes, att döttrar i brist afnbsp;broder, kunde arfva fader, ty huru kunde annars de ifrdgavarande arftagarne benkmna signbsp;arfvingar efter Inga, om hon sjelf ej mottagit ndgot arf? Ett arf mSste hon sS,ledes hafvanbsp;mottagit, och det efter sin fader, och denne samp;ledes dött sonlös, emedan det i dessa tidernbsp;förmodligen var en allman grundsats, att der son fanns, bief dotter arflös.®® Detta Ingas

Förf. har forst skrifvit vitran, med anm. dertill i inarg. »eller vita». Vidare har vitran öfverstru-kits med ett blyertsstreck, hvarjemte vita, med blyerts, öfverskrifvits. Efter det i marg. skrifna vita har ytterligare tillsats: jfr óviti, Olof d. Hel. Sag. Gap. 158; viti, Tdrdkase, Hakan den godes Sag. Gap. 21;nbsp;veSrviti, vadervimpel, vaderhane, 01. Hel. Sag. cap. 168. — Viti, adj. Sigurdrifo-mal* str. 25, pag. 197.**nbsp;ITppfyll. Sig.-qviSa III, pag. 206. — Lat. bearbetn. p. 387: arbiggaanat, not.. 9 — Lat. bearbetn. p. 387:.nbsp;scemiligt erfingjahald. — Förf. har forst skrifvit Voduridis; jfr d. lat. bearbetn. p. 387. — Jfr d. latnbsp;bearbetn. p. 388. — Subjektet ar: (Ingas egna) döttrar; predicativ: arftagare. — Jfr Nordstböm, Svenskanbsp;Samhallsförfattningens Historia II s. 189, anm. 24); G.iNS, Erbrecht in weltgeschichtlicher Entwickelung,nbsp;IV s. 63—5; Nordi.ino, Arfda Balken, s. .39.

* Jfr. (1. lat. bcarbotii. p. 387, anm. 4.

** Neml. eni. Afzelii uppl. af Sajm. Edda Sthlm 1818.

- 37 -

arf skulle likval efter hennes död dtergS till hennes fSderneslagt, liien pi det att hennes efterlefvande döttrar, som erhillit vare sig intet eller ock ett otillrhckligt arf efter sinnbsp;fader, ej mitte lida brist, si förenade sig Ingas arfvingar om det beslut att ansli tillrack-liga raedel för de namngifna döttrarnas underbill, och inristade eller lato inrista beslutetnbsp;derom i faderns, Vodurides, grafsten. Denna sidas inskrift kan siledes betraktas sisomnbsp;ett slags underhillsbref till förmin för dessa döttrar Inga.

Detta ar, enligt mitt satt att se, den enda antagliga utvagen att istadkomma nagon förklaring öfver denna del af inskriftens innehall. Det mi vara juristen och historikernnbsp;ex professo öfverlitet att pa andra och bittre skal antingen antaga eller förkasta ellernbsp;ock pi nagot satt modifiera den.

Si val af innehillets béskaflfenhet, sidant det af mig uppfattats, som ock af runrist-ningens yttre form ar tydligt, att nagon tid förfiutit mellan ristningen af de bida sidorna. Den förra sidan har stora, tydliga, val formade runstafver och nastan raka rader. Dennanbsp;sida ristades kort efter Vodurides död, medan runristaren hade stenblocket liggande fram-för sig. Den andra sidan ristades efter Ingas död. Stenen hade di nigon tid statt upp-rest, och di det förmodligen skulle betraktats sisom en ytterlig vanvördnad, sasom ettnbsp;helgerin mot Vodurides minne att nedtaga den, si bibehöll den sin oförandrade stallning,nbsp;medan den andra sidan ristades. Runristaren, som för sitt andamil den sednare gingennbsp;förmodligen miste uppresa nigon sarskild stallning vid eller omkring stenen, hade nu ejnbsp;lika beqvamt, som nar stenen var liggande framför honom; mahanda var han ock en annannbsp;person af mindre skicklighet an den förra ristaren. Deraf den sednare sidans mindre om-sorgsfullt ristade runstafver, och dessutom krokiga rader. De smarre runstafverna i dennanbsp;sida föranleddes af nödig omtanke för tillrackligt utrymme it denna sidas omfingsrikarenbsp;innehill.

Professor Munch anmarker ganska rigtigt, att inskriftens förra sida företer hvad man i Islandsk poesi kallar allitteration eller bokstafsrim. Denna sida ar siledes af poetisknbsp;natur. Detsamma kan ej med lika visshet sagas om den sednare sidan. Skall har ocksinbsp;finnas allitteration, si miste man doek medgifva, att den i sidant fall ar ganska ofull-komlig.

Runstenens ilder hanföres af Munch till tiden lingt före all bekant Norsk historia, liugt före den tid, di konungar af Norsk att herrskade i Vingulmark, hvartill Tune hörde,nbsp;och stridde med konungar af Ynglingastammen pa Vestfold. “Om man sager, att den ickenbsp;ar yngre an ir 500 e. Ch. f., har man i alia fall icke gjort den för gammal, utan snararenbsp;mihanda för ung“: en isigt, hvari afven jag för min del instamrner.

38

VI.

Visor

ur Snorre Sturlesons Konunga Sogur. Öfvers,'

Harald Hamp;rfagers Saga.

CAP. 9.

;ll

HornJclofve (i Glymdrapa): 1. (Den alltid dyrkansvarda) helgedoinens vags konung (Harald HSrf.) lat S, heden (Uppdalsskogen) förtörnad höja (begynna: hilla) Gudens dun-der (: strid) med (mot) drabbningsskidets (sv^rdets) aske-medar (mot dem som vadja tillnbsp;svai’det : mot krigarne, fienderna), innan Grimners (Odens) herrlige gnyförstörare (gnyupp-vackare : krigaren, konungen, H. H.) forde hafvets skid (skeppen) till den höga salens (haf-vets) gungande hSsts (skeppets) strid (sjödrabbningen).

2. Krigsfolkets gnys (stridens) jorott (Oden : krigaren, konungen), den bullerhlskande tjufvens utrotare, gjorde d§,na (dundra : dundrade) i striden pS, vargarnes skaras stig (striddenbsp;tappert i Uppdalsskogen), inom helgedomsvagens bats (templets) mannaskadande besökarenbsp;(H. H.) dref (forde) sjötandernas (stenarnes : fargernas) och framstammens kungsorm (detnbsp;m§,lade och med ett glhnsande drakhufvud försedda skeppet) ut p§, hafvet.

'¦ Under sin docenttid meddelade Förf. mest enskild (kostnadsfri) undervisning i Götiska och Sanskrit. Af dem som begagnade sig deraf erinrar sig Utg. sarskildt Professor Olde, Arkivarien Granlükd samt Lektorerna Carl Johan Blomberg (förf. af »Bidrag till den Germaniska omljudslaran», Ups. 1865),nbsp;Hjalmar Kempff och Fredrik Widmark. Derjemte förekom aHteniellan4t, sardeles under den senarenbsp;halften af 1850-talet, att studenter, dels en och en för sig (ss. Eolf Cederström, hvilken för filosoflskanbsp;graden d. '‘•’A 1860 ventilerade afhandl.: »Försök till tolkning och förklaring af Sakonar-mah, — sedannbsp;diplomat, j i Nizza ar 1866, en adling i ordets basta bemarkelse), dels ock flera* samfftldt anhöllo om hand-ledning i islandskan — alltsS, privatlektioner eller kollegier. Det förstas af sig sjelft, att denna Under-visning sarskildt var inriktad pa öfversattning och förklaring af större eller mindre delar af Snorrenbsp;Sturlesons Konunga-SQgur, delvis med visor. Den bar intagna öfversattningen af visorna till Harald Har-fagers och Hakon den Godes sagor samt början af Harald Grafalls saga, bar tillkommit för att begag-nas vid denna undervisning, som pagiek afven sommaren 1859.

Den till grand for öfversattningen liggande texten ar Stockholmsupplagans, af 1816.

* Till dessa horde Kontraktsprosten Nystbom (jfr s. 17), Magistratssekreteraren fll. D:r Adolf Tboilius, Hof-rattsradet Senell, Kristianstad, Adjankten C. J. Tekgman, Faiun, m. fl. Den bekante poUtikern Sven Adolf Hedin bar en ging för ntg. omtalat, att han tillhört namp;gon af otvanniimnda kategorier, med sarskildt betonande af nnder-visningens kostnadsfrihet. Utg. bar förgatit, hnruvida foremalet var Götiska eller Isblndska.

— 39 —

CAP. 10.

Hornklofve: Det bar sig sk till bradden (hande s§,), att skoldens egare (krigaren : H. H.) norrifran dref (förde) bordhasten (skeppet) till Hilds storm (striden) med 2 k'onungar. Ochnbsp;de ganska snabba konungarne helsade hvarandra i striden ordlöst (utan ord) med dAnandenbsp;skott. De röda randernas (sköldarnes) tal (striden) andades (varade : rackte lange).

CAP. 11.

Hornklofve: Höjde (började) konungen, der som brynjans foglar (pilarne) hveno i Sko-guls dAn (drabbningen), spjutens storm (striden) mot mannerna. Rödt fnyste (sprutade) sarens Mod. DA nar A förskansen mannerne, berovade lifvet, folio for konungen, dAnade detnbsp;vilda svardet mot sköldarne. Eggfargaren radde for (erhöll) seger.

CAP. 13.

Eyvind Skaldaspiller: Blef HAkan, Hognes mös (dotters : Hilds, stridens) trad (krigaren), som skulle strida, beröfvad vapnen. Och sitt lif i spjutens gny vid Fjalir förlorade Freys Attling. Och der, hvarest Hallgards (Grjotgards) sons vanner folio, blef Stafanasetsnbsp;vAg (Stavangerfjorden) under Lödurs vAns (Odens) stora buller (den haftiga striden) uppblan-dad med manners Mod.

CAP. 16.

ThorbjÖrn Hornklofve: Ute vill julen dricka och Preys lek (striden) företaga den mo-dige konungen, om han allena fAr rada. Den unge konungen ledsnade vid eldbrasan och att sitta inne (vid innesittandet), vid den varma frustugan eller vid vantar fulla af dun.

CAP. 17.

Hornklofve: 1. Stridsmasens (omens el. hökens) förtunnare (huugeruppvackare, un-derhAllare : den krigiske konungen) trangde under sig, i striden söder om hafvet, landet och mAnnerna. Den konungen var modig. Och holmlaxens (ormens : Fafners) hjelmvandenbsp;konung (konungen bArande förskrAckelsens hjelm) lAt, stolt i hAgen, binda den vilda lind-hjorten (det snabba skeppet) vid palarne framför landet.

2. Den samme: Kraftigt trifdes (spridde sig, förnams) de redda (lyftade, svAngda) yxornas dAn, spjuten kunde hvina (hveno); folkkonungens fards (mans) stAlblaa svard betonbsp;(nedgjorde) mannen (fienderna). DA nar de flygtfordrande spjutens sAng var hög (nAr spju-ten Ijödo högt) öfver de modiga mAnnens nackar, erhöll Göternas fiende (H. H.) seger.

CAP. 19.

Hornklofve: 1. Horde du i Hafursfjord, huru den storattade konungen derstAdes slogs (kAmpade) med Kjötve den Rike. Skepp kommo österifrAn, lystna efter strid, med ga-pande hufvuden och urgrafna (uthuggna) prydnader.

— 40 —

2. nbsp;nbsp;nbsp;Lastade voro de med manner och hvita (glansande) sköldar, vesterldndska spjutnbsp;och valska svhrd. Granjade (skreko) berserkarne, strid lamp;g dem om hjertat; tjöto ulfhed-narne, och jernen (vapnen) damp;nade.

3. nbsp;nbsp;nbsp;Frestade (försökte) de den modige, som larde dem fly — östmannernas konung,nbsp;som hor pê, Utstein.^ Skeppets plats andrade konungen, damp; han förmodade strid; huilernbsp;var k sköldarne, innan Haklang foil.

4. nbsp;nbsp;nbsp;Ledsnade d^ den tjockhalsade konungen (Kjötve) att försvara landet emot Lufanbsp;(H. H.); en holme lat han blifva sig till sköld (han flyktade ut p§, en holme). Kastadesnbsp;under roddarbankarne de som sArade voro, lato de bakdelarne vanda sig uppamp;t, och stungonbsp;sina hufvuden mot kolen.

5. nbsp;nbsp;nbsp;De af fruktan intagne mannen lato k ryggen blanka Svafners (Odens) sals nafvarnbsp;(sköldarne). Slagne voro de med sten. Rikedomsklubborna (mhnnen) fattades af förskrac-kelse och lupo öfver Jadar hem framp;n Hafursfjorden och tankte pamp; mjöddrickandet.

GAP. 21.

Hornklofve: De Holmrygiska qvinnorna och Hördernas mör, hvarje mö af Heinversk (Hedemarkens) att och af Hölges att försköt den storattade konungen, som tog den Dauskanbsp;qvinnan.

GAP. 22.

Hornklofve: Den mangkunnige (m^ngkloke) smyckesödaren (— utdelaren : Harald H^r-fager) bar mdnga sköldar till sandringens (hafvets) by (trakt: trakten vid hafvet. Man). Nidflodens vargars (skeppens) lund (trad : skeppshöfdingen, konungen) gjorde ett anfall (an-grep fienderna) pa sanden, innan hela haren vardt (nödgades) fly ur landet för )Skottarnesnbsp;besegrare, (som var) kunnig i svardets slippriga vags (sköldens) ljuds (stridens) arbete (: förnbsp;Skottarnes stridskunniga besegrare).

GAP. 24.

Hild: I förjagen (Du f.^) Nefjas namne (Rolf : Gange-Rolf). Nu drifven I (dr.® du) en varg ur landet, en vis broder till man. Hvi företagen I (f.® du) detta, konung? lila ar attnbsp;rasa mot en s4dan Odens stridsbrickas (sköldens) ulf (krigare). Han lar ej blifva mildnbsp;mot konnngens hjordar, om han ranner (löper) till skogen (; sdsom landsförvista plhgadenbsp;göra).

GAP. 26.

Harald Hdrfager: Mina forna och hit ankomna grda man hro allt för mycket begifna pd mjöd. Hvi aren I alltför m^nga?

Thjodolf: Vi fingo hugg i hufvudet i eggleken (striden) med den förstamp;ndige guld-brytaren. Vi voro ej dd för manga.

GAP. 27.

DS, gaf han Trhskagg S,t trollen. Torf-Einar drap Skurfa.

^ 1 luiU'g. star: Se Gap. 40. — “ Antyder narmast föregaende verbum i (2:dra pers.) sing.

6 — ism. nbsp;nbsp;nbsp;_ _

CAP. 31.

r

FAnar Jarl (Torf-Einar): Jag ser ej ur Hrolfs hand, ej heller Iran Hrollaug flyga nJgot spjut mot fiendernas raangd. Det höfves oss att hamnas vS,r fader. Men i dennanbsp;qvall, der som (d^) vi uppvacke strid, sitter Thorir Jarl tigande i More vid dryckeskhr-lets ström.

Den samme: Hamnats har jag Ragnvalds död, men Nornorna vallade detta. Nu ar folkpelaren fallen pS, min fjerdepart (sa vidt pamp; min fjerdepart ankom). Kasten, raskenbsp;svenner! sten pS, den Hogfotade (Halfdan Hélegg), ty vi ra,de for segern. En hard skattnbsp;valjer jag §,t honom.

Deti samme: Efter mitt lif aro m§,nga högattade man ur ^tskilliga atter af giltiga grander begarliga. Men dock veta de icke, (att) innan de hafva fallt mig, hvilken Mr p3.nbsp;sin lott att falla under omens klor.

CAP. 32.

Einar: Mangen man med vackert skagg blifver saker (jag ar i landsflykt) for ett Mr, men jag for konungens unga sons fall pS. öarne. Fara beb^dar man mig fran den hugfullenbsp;(modige) konungen. 1 Haralds sköld har jag huggit en skara, men jag skall ej fruktanbsp;derför.

CAP. 36.

Vitgeirr: Det ar litet maktpMiggande att vi öfve seid (trolldom), vi bonders och de-ras hustrurs barn, d4 Rognvald Rettilbeine, Haralds berömde son, öfvar trolldom pS, Ha-daland.

CAP. 37.

Thjodolf: Gudröd, faren I (far du) ej harifr^n forran skeppens flata vail (hafvet) lugnar. Geiters (sjökonungens) vag (hafvet) kastar grus i det upprorda vattnet. Vidtfrejdade fur-ste! Vindstilla skall du harifrS,n (bar) förbida. Stadna bos oss, till dess vadret blifvernbsp;gynnsamt. Nu aro branningar utanför Jadar.

CAP. 39.

Jorunn Skaldmo: Harald Hdrfager, vet jag, sporde Halfdans manhaftighet, men denna bragd synes (visar sig : förefaller) svardets pröfvare (konungen) afskyvard.

HS,kan den Godes Saga.

CAP. 5.

Glum Geirason: 1. Kustens basts (skeppets) Mrjekunnige (vidtfarne) ryttare (sjökri-garen, sjökonungen) hade deriframp;n farit (gjort) en god (lycklig) fard till Skane. Stridens glöd S,stadkom den rddige konungen i Skottland. Sande ban mannernas sMgtes (invènar-nes) svbrdslagna bar till Gaut (Oden).

— 42 —

2. Stridsglöd spridde (strid lefvererade) mannernas van till gladje för Irlandska fol-kets krigsgudinnas mdsar. Mycket folk kom (jagades) pa flykten. Landets Frey (konungen) begarlig efter seger, rödfargade söderut i manners blod svardets egg och fallde mannerna.

GAP. 6.

Gulhorm Sindre (Hakonar drapa); Med dror fuktade af vatten, betradde konungen backens (bafvets) blaa stig. Den förtrafflige konungen nedgjorde Jutarne i Mists (Val-kyrjans) knifs (svardets) drifva (urvader : striden). Jalfads (Odens) svans (korpens) gödarenbsp;(underhallare : krigaren, konungen) jagade sedan hastigt, efter sitt behag, fienderna pa flykten. Korpvinets framsattares (krigarens) hölje (dragt : pansarskjortan) rot (gaf ljud).

GAP. 7.

Guthorm Sindre: Bagregnets (pilarnes) storms (stridens) elds (svardets) lund (trad : krigaren, konungen) for endast med 2 akterprydnadshastar (skepp) söderifrS,u (ifrdn Jutland) till sjöhundens skadas (Sel-undar, paronomasi i st. f. Se-lundar : Selands^) grönanbsp;tunga (landtunga), dS, nar den ganska vreda stridsspöets shndare (svardsvangaren) ödeladenbsp;tillsammans 11 Danska skepp (och bief) sedan för den saken vida beryktad.

GAP. 8.

Guthorm Sindre: Seland nkdde da sedan stridens hagg (krigaren, konungen) under sig iagga (k. underlade sig Seland) och Vendernas utvalda roanskaps tillflyktsorter (föröddenbsp;Vendernas skepp) vid Skanes (Skdnska) sidan. Jalfads (Odens) betacknings (sköldens)nbsp;skuldenar (anföraren) gjorde Göterna skattskyldiga. Den högst frikostige guldskoflarennbsp;(guldutdelaren) Sstadkom spjutvader (höll strider, stridde) under denna fard.

GAP. 9.

Guthorm Sindre: Och stridshatts-isens (hjelmisens : svardets) rödfargare (krigaren, konungen) satte till (öfver) denna. Onars ekegröna, dotter (öfver detta land) österut (öfvernbsp;Viken) den tappre sinnenas starkare (den tappre Tryggve), den (honom) som förut frdnnbsp;Irerna (Irlands invknare), en tapper, Svegders (Odens) sals (sköldens) svingare (: krigare),nbsp;pa svanangens (hafvets) skid (skeppen) förde sitt folk dit.

GAP. 10.

Glum Geirason (Grafeldar drapa): Manga land österut bragte sig till fördel konungen (Har. GrMall), han som gaf dt (var frikostig mot) skalderna, under stridshusens (sköldar-nes) lagar (i krigstillstdnd : angrep mdnga lander med krig). Han fick gagn (hade fram-gang) i striden. Slid-tungor skarpa (skarpa svard) lat guldkastaren sjunga (hvina). Svards-lekens valdiga skaror sande (sandes af) konungen till marken (lat konungen® bita i graset).

‘ xSdmeina aiitager man er en substitution for Seliiudar; i (let Skjalden skulde have opfattet -und

som sAr (= mein, ’mén’); •---Finnur Jótisson, Noregs Konunga Sggur, Kbhvn, 1893—1901, IV p. 47,

V. 72, aniii. 2. Jfr Sveinbj. Egilsson Lex. p. 694. — ' Subjekt.

— 43 —

CAP. 16.

Kormak Ogmundsson (Siguróar drapa): Halve icke nSgon en eller flera askar med sig den vagen atfc fora boskapens afkastning till den godsutströende (frikostige Jarlen,nbsp;Sigurd). Gudarne bedrogo Thjasse. Hvilken varelse (menniska) lar sStta sig upp emotnbsp;helgedomens vaggars vdrdare, ty traskets eldshöfdinge (guldutdelaren : Sigurd Jarl) fagnarnbsp;(utöfvar gastfrihet). Jarlen krigade for att erhMla smycken.

CAP. 20.

Guthorrn Sindre: 1. De fallnes nedtystare (Hdkan den Gode) lat stridens mdnar (skol-darne) stöta tillsammans öfver hufvudena pa de slagna konungarne, du handens hjuls (sköl-dens) dSns (stridens) uppvackare (förorsakare)! Der giek (skildes) de vida sundens landers Njord (Norges konung) frS,n S,rtullens mamp;nes (sköldens) spiks (svardets) tals (stridens) storanbsp;lagas (svardets) vapensS,rade Njord (frS,n den fallne Gutborm Eriksson).

2. Den samme: Bdgstrangens CEgers (Gutborm Erikssons) bröders skara var ofta — det kommer jag i hS,g — utsatt för sdrvatskans (blodets) elds (svardets) öfvermaktsnbsp;Balder (HS,kan den Gode). Flodens (hafvets) briekas (brades, plankas : skeppets) strids-sökare (sjökrigaren : H4k. d. G.) boll (forde) sina snackor (skepp) i hafvet, ocli drefnbsp;undan alia sin broders, Eriks, barn.

CAP. 26.

Den samme: Svardens tals (stridens) bar (krigsbaren) for (tlyddc) radd (förskraekt) for malmernas (metallernas : guldets) förödare (den frikostige konungen). Stridseldensnbsp;(svardets) radstarke (beslutsamme) svingare (konungen, H. d. G.) gick framom faltteck-nen. Gor ej konungen akta sig (aktar sig ej konungen) i spjutqvinnornas (stridsgudinnor-nas) kamp (striden), ban som fiek mSnens förödares (jatteus) qvinnas kungabesegrande vindnbsp;(lick pa sin lott ett obetvingeligt mod).

CAP. 27.

Eyvind Skaldaspiller: Eorr rödfargado den for flykten sig aktande konungen Fenris-ulfvens gaps sparre (svardet) i Gamles blod; modet svallde bos malmstundens (vapenstun-dens : stridens) man (krigarne), dS, nar den oförtrutne (outröttlige) jagade Eriks söner ut pd hafvet; nu bedröfvar konungens fall spjutens alia omvdrdnadsman (alia bans krigare).

CAP. 28.

Eyvind: Blodyxas hamnare (söner) sager jag fordra gehanggetingarnes (svardens) hvassa brynjeting (baftig strid); oss beredas korta sittstunder. Sardeles vanskligt ar att saganbsp;(meddela) drotten (konungen) harsagan (krigsbudet: underrattelsen om en kommande krigs-bar), men jag ville (beframja) din ara, o konung! Ldtom oss skyndsamt fara (gripa) tillnbsp;de gamla (valkanda) vapnen!

2. Den samme: Det hofves ej, du spjutregnets Njord (du krigare), den tappre mannen att annu nordligare fora skeppslandets bast (hafvets hast : skeppet); vi fa (mdste) af-bryta hvarje dröjsmal. Nu ar det (sd) att a Raknes (sjökonungens) danande vag (hafvet) förer Harald söderifran en bred (stor) flotta. Fattom vi krigsbraderna (sköldarne) i vdranbsp;grepar (hander).

— 44 —

CAP. 30. nbsp;nbsp;nbsp;11

Thord Sjdreksson (Thoralfs drapa): Der som Jandernas bands (gjördels : hafvets) strids-djerfva hast- (skepps-) krigare (sjösoldaterna) slogos, gick haren lysten till svardens kors-ning (drabbningen) pamp; (gS,rden) Fittja a (on) Stord, oeh skeppshusens hasts (skeppets) sido-m§,nes (sköldens) trollqvinnas (yxans) drifvas (stridens) eld- (svardets) slungare (svingare : krigaren, Thoralf) torde (vamp;gade) gk narmast intill Nordmannnernas konung (Hamp;k. dennbsp;Code).

GAP. 31.

Eyvind Skaldaspiller: Valgrindens (sköldens) Gefns (Preyas : Valkyrjans) vader- (stridens) begynnare (uppvackare ; konungen, Hamp;k. d. Code), (som var) huld emot manner men icke mot guldet, bad Skreya icke andra sin kosa (bad honom g§, ratt fram). “Om du,nbsp;tankande p§, seger, vill finna den raske stridskannaren, liMl du, min man, rakt framnbsp;den vagen till Nordmannens förtraffliga (tappre) konung.quot;

Eyvind Skaldaspiller: Jag vet, att den bittra sê.rstafven (det hvassa svardet), svingadt af konungens bMa hander, bet (nedhögg) varupackornas skids (skeppets) medelmSttigt förtraffliga (trolösa) bebyggare (sjökrigaren ; Skreya). OförskrSckt klöf Ales (sjökonungens)nbsp;gaits (skeppets) storms (strids-) trad (HS,k. d. G.),'Danernas skaderSdare (fiende), hufvud-hS,rets högar (kullar; hufvudet, nml. pamp; Skreya) med guldhjaltadt svard (med sitt svard,nbsp;som hade handtag af guld).

Tkord Sjdreksson: 1. Varjde (försvarade) vargarnes (de landsflyktiges) mördare (dö-dare : nedgörare) vida (pamp; en l^ng striicka) den framsta linien; sa skall man slita freden (strida). De (man) ville ej, att den konungen skulle Sldras (blifva for gammal) (sasomnbsp;styresman) öfver lilnderna. Strid upphofs (började) der som Gunhilds arfvinge (son), vannbsp;vid att forskracka guld (van vid frikostighet), kom, söderifrSn anland, pamp; flykten, mennbsp;konungen var fallen.

2. Tapperhet hade blifvit adagalagd der hvarest sarade bonder satte sig vid sin harda artullskant och mangen annan man uppgaf andan. Det betecknade tapperhet, attnbsp;Gonduls (Valkyrjans) maktige Njörd (Thoralf), han som tillstallde korpens dryckeslagnbsp;(skaffade korpen dryck), i en sJdan strid gick narmast intill konungen.

CAP. 33.

I'”' nbsp;nbsp;nbsp;'*

Eyvind Skaldaspiller (Hakonar mal®) nbsp;nbsp;nbsp;- ¦

1. Göndul och Skögul

Gauta-Tyr (Oden) sande nbsp;nbsp;nbsp;.nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;'

att valja bland konungar, ' nbsp;nbsp;nbsp;''

hvilken af Yngves att skulle till Oden faranbsp;i Valhall att vara.

2. De funno der Bjorns broder (H. d. G.) i brynjan fara (brynjan sig pataga),nbsp;den förtrafflige konungen

quot; .rfr Prtefameii (till Skaldskaparmal) d. “A 18611, s. 13 (aniii. 8) ofvau.

45

46 —

8.

lutade (sanktes) svarden efter mannernas lif;nbsp;forsade sSrhafvet (blodet)

§, svardens nas (sköldarne), föll (flöt) pilarnes flod (blodet).nbsp;i ebben vid Stord.

Man drabbade tillsammans ''

under den blodade sköldens tak;

lekte (kampade) man om ringar

i Sköguls skys (sköldens) vader;

brusade svardsuddarnes vatskor (blodet)

i Odens vader (striden);

föll mycket folk

för svardets ström (haftighet).

Sutto da konungar med dragna svard,nbsp;med skarade sköldarnbsp;och sönderhuggna brynjor.

Var ej vid godt mod haren,

som hade att strida för att komma till Valhall.

Göndul det sade, a spjutskaftet hon sig stödde:

“vaxer (ökas) nu gudarnes följe, ty Hakan hafvanbsp;med haren storanbsp;gudarne hembjuditquot;.

Konungen (Hakan) det horde hvad Valkyrjorna sade,nbsp;de herrliga, a hastryggen;nbsp;försigtigt de taladenbsp;och hjelmbetackta suttonbsp;och höllo sköldarne framför sig.

“Hvi skiftar du sa striden,

Geirskögul! sade Hakan.

Vi voro doek varde understöd af Gudarne.quot; “Vi vailaquot;®, sade Skögul,nbsp;att du faltet behöll,nbsp;men dina fiender flydde.quot;

quot; Jlr Finnüb Jónssos 1. c.; — Cedkrström, prset.

— 47

18. “Kida vi nu skola“(

talte den maktiga Skögul, “till gudarnes gröna gdrdar,nbsp;att Oden förkunna, 1nbsp;att nu lar konungen kommanbsp;honom sjelf att besöka. “

14. nbsp;nbsp;nbsp;“Hennod och Brage“,nbsp;sade Hropta-Tyr® (Oden),

“gSn emot konungen;

ty en konung kommer, som tycks vara en kampe,nbsp;till salen hit.“

15. nbsp;nbsp;nbsp;Konungen talte,

var fr^n striden kommen, stod helt sölad i blod:nbsp;“mycket illasinnad (bister)nbsp;aynes oss Oden vara;nbsp;lians sinnelag vi .se.“

16. nbsp;nbsp;nbsp;“Alia einherjars frid

skall du hafva; drick du hos Asar öl.nbsp;.larlabetvingare^®!nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;1

du har inne har

a,tta bröderquot;, sade Brago.

17. nbsp;nbsp;nbsp;“Rustningar vamp;ra“,nbsp;sade den gode konungen,nbsp;“vilja vi sjelfve hafva;nbsp;hjelm och brynja

skall man akta val;

godt ar till spjutet att taga.“

18. nbsp;nbsp;nbsp;Bekant dS, bief,

huru val den konungen hade templen beskyddat,nbsp;d^ alia rM och gudarnbsp;bS,do HS,kannbsp;lycklig komma.

,4:

— 48 —

19. nbsp;nbsp;nbsp;I en lycklig stund vardernbsp;den konungen född,

som slik ynnest sig bereder; bans lefnad'nbsp;alltid skall blifvanbsp;till det basta omtald.

20. nbsp;nbsp;nbsp;Skall obunden

ofver menniskornas hem Fenrisulfven fara,nbsp;innan en jemngod 3;nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;i ¦ ^

konung kommer

pS, den .tomma (lediga) tbronen. ,

21. nbsp;nbsp;nbsp;Dor din boskap,nbsp;dö dina frftnder

förödes land ocb mark; nbsp;nbsp;nbsp;quot;‘i

sitte“ Hamp;kan bland bedna gudar.

M^nget folk i traldom bS-lles.

Harald Gramp;falls och Harald Sigurdssons Saga.

CAP. 1.

Glum Geirason: Val bar Harald (nl. QrMall) hbrnnats Gamle (sin broder’), men svar-dets samp;rs trad (de skrade krigarne) förlora lifvet. Dn, i striden tappre konung, kstadkom ett fortraffligt verk, alldenstund stridseldens (svardets) niörka falkar (eller : daggfalkar :nbsp;blodfalkar ; korparne) dricka H^kans blod. Pk andra sidan om fiskvattnet rödfkrgad spordenbsp;jag de röda skrens rör (svkrdet).

“ Kill. Stockholmsupplagans pS, Cod. Frisianus grundade lilsart. Finnür Jónssoh 1. c. I, s. 222 (IV, s. Ü1) liar: sits Hikon. for; jh Cbdekstrom 1. c. a. 25.

: ;;

.. i ,.'1' 'I -

7 - 1844T. 49

.Aim

VTI: 1.

I 11.. nbsp;nbsp;nbsp;/ r'-nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;^nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;!

Om versslaget i skaldestycket ’’Verldsstriden”.'

Emelian n§,gra tidningar har uppkommit en strid angaende versslaget i ofvannamnda skaldestycke. Aftonbladet och Dagligt Allehanda nppgSfvo vid första refereringen, att

‘ Detta skaldestyoke, otvifvelaktigt. fOrfattadt af' Brrkhabd vok Beskow (se Bygdéns Anonym- och Pseudonyinlexikon), npplasfes a Svenska Akademiens högtidsdag den 20 december 1848. Dess slutstrofnbsp;lyder:

»För nienskan blott en pligt, en dygd ar vorden:

Att ga, fOradlad ur sin tids förderf,

Och föra ut med fliickfri hand det varf,

För hvilket Skaparn henne stallt pa jorden».

Namp;got förut hade forekomrait:

»Artusenden han raknar som minuter üti sin verldsombildnings stora plan,

Och till ett annat sekel undanskjuter Hvad rnenskan önskar skapt till morgondan».

Stycket upptogs-'onadigt af dtskilliga tidningar, sasöm Aftonbladet och Dagligt Allehanda. Sist-namnda tidning yttrar derom i sitt n:r 21S, för deir 22 december 1848, under rubrik Svenaka Alrademiens Jdö^fidsda^, bland annat följande:nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;i

»Nu upplastes ett poem, benamndt verldsstriden, hvilket blifvit inlemnadt ntan anspramp;k pi taflan, blott för att fi höra Akademiens omdöme. Troligen var Förf. ganska nara slagt med upplasaren. Ba-ronen m. m. v. Beskow. Verldsstriden var skrifven pa Alexandriner, ett versslag vardigt sitt amne. Mannbsp;anar latt dess ande och innehill. Det var ett qvade, eller rittare sagdt, ett oqvade, öfver den nya tidennbsp;och dess förvillelseT».

I Correspondenten, »Tidning för Upsala stad och lan», N:r 102 för den 27 dec. 1848, förekommer i amnet en artikel under rubrik »TJtdrag af ett bref fran Stockholm» (sedermera aftryckt i Post-och Inrikesnbsp;tidningar för den 29 dec. samma ilr N;o 302 under rubrik »Bref till Upsala»), uti en anm. till hvilkennbsp;det heter: »Om poemet verldsstriden sager samma konstdomare (neml. den i Dagl. Allehanda), att detnbsp;var skrifvet pi Alexandriner, ehuru hvar och en, som kanner det ringaste till versmStten, hörde, attnbsp;det var jamber. Sjelfva poemet kallas ett oqvade. Du ser, att de frisinnade Stockholms-tidningarna ilronbsp;sig lika i grundlig och stadad kritik.»nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;,

Styckets författare lat i anledning af polemiken trycka detsamma anonymt («Werldsstriden iipp-last pi Svenska akademiens högtidsdag 1848», Stockholm, Hörbergska boktryckeriet 1848) och försig det met ett företal, hvari det sages, att »Förf. ej amnat utgifva sitt verk af trycket, atminstone icke innannbsp;han agt tillfalle att afhjelpa vissa tekniska brister, men di hufvudstadens radikala tidningar skyndat attnbsp;gifva allmanheten det mest oriktiga begrepp om poemets bade innehill och form, hade förf. af skyldignbsp;aktning för det samfund, pa hvars högtidsdag skriften erhöll offentlighet, ansett sig pligtig lagga sjelfvanbsp;hufvudhandlingen under allmanhetens ögon».

At den silunda utkomna skriften egnas i Post- och Inrikes tidningar för den 5 januari 1849 en langre artikel, deri det bland annat heter: »Vi anse att denna skrift bast anmaler sig sjelf, endast ge-

— 50

skaldestycket tillhörde det Alexandrinska versslaget, andra S,ter, s§,som Post och Inrikes Tidningarne samt üpsala Correspondenten, förnekade detta, med tillagg att skaldestycketnbsp;var författadt pa jambiskt versslag, utan att likval narmare uppgifva den characteristiskanbsp;skilnaden mellan Alexandriner och det versslag, som författaren till ifrdgavarande poemnbsp;begagnat, troligen pd den grund, att sMant ansetts öfverflödigt, dd hvar och en, som ejnbsp;pS, fri hand kunde bestamma sitt omdöme i denna sak, kunde sla upp namp;gon bok, som af-- t-------------

noin prof förbs èsigter och framstallningssatt». DarpA lueddelas ett langre utdrag ur »den slutför-klaring, hvarnied förf. beledsagar sin sSng», d. v, s. ur det ofvannamnda företalet, hvarefter »sasoin prof pê. förf:ns «statliga¹ Alexandriner, som de rimmade jamberna kallas af Aftonbladet och Dagl. Allehanda» ¹,nbsp;införes bland annat följande:

»Du steg med fridens stalkrans omkriug pannan Ur evighetens haf dn flydda §,r.

Som syskon Iftgo stilla vid hvarannan Europas folk och drömde hoppets var.

I gryningen, kring blommorna i söder,

Lysmaskar fladdrade med stjernlikt skeu,

Som glada förebud af dagen re n.

Ack irrbloss voro de, och redan glöder En verldsbrand samp;som deras atersken!

De aldsta throners grundval stormen skakar,

Förgafves granad vishet kring dem vakar.

Och Förstars Nestor², som nyss vördad satt,

Kringirrar, som Kung Lear, i storm och natt Och söker, bortom hafvets andra sida².

En strand, der ban kan klaga ut och lida.

Och lagga, under gastfrihetens tro,

Landsflyktigt hufvud ned till grafvens ro». etc. etc.

Antagligeii som en motstöt haremot förekommer i Dagl. Allehanda för den 13 januari 1849, N:o 10, on artikel «Post och Inrikes ïidningar och Verldsstriden», i hvilken det bland annat anmarkes, attnbsp;«sararaa utdrag ur ett bref till Upsala», som Posttidningen upptagit ur Upsala-Correspondenten, aterfun-nes under titel «Utdrag af ett bref frdn Stockholm^ i Göteborgs Dagblad, samt att bftda brefven syntesnbsp;ha emanerat Mn sanima kalla, «hvilken ej matte varit langt aflagsen frAn Posttidningens byra». Vidarenbsp;skamtas öfver, att i brefvet skulle antydts, att enligt «tidningarnes okunniga referenter» Verldsstridennbsp;“giek pH Alexandrinskt versslag», hvarefter yttras: «Men om det nu samp; skulle handa, att det Alexandrinska versslaget just bestar af rimmade jamber, hur gamp;r det da med de iefee-frisinnades fingrar? Mamp;nnenbsp;de ej ha skrifvit en dnmhet, hvarför de i skolan troligen fatt plagg?» Af artikeles slut ser det ut, somnbsp;stycket, Allehanda veterligt atminstone, annu ej utkommit af trycket. Emellertid innehailer Allehandanbsp;för den 24 januari N;r 19 ytterligare en artikel, den sista, om Verldsstriden, som dft synes kommit ve-derbörande tillhanda, i bokform. Deri behandlas doek ej vidare fiAgan om versslaget. Denna artikel tordenbsp;saledes icke varit pkverkad af den harofvan införda uppsatsen, som företradesvis synes varit framkallad afnbsp;Allehandas yttrande af den 13 januari. — Hnruvida förevarande uppsats varit intagen i nagon tidningnbsp;eller ens varit för intagandet i nSgot pressorgan afsand, har icke kunnat utrönas, hvilket ock galler en del-vis nagot anuorlunda stiliserad artikel i amuet, deri förf. dels för Aftonbladets rakning S,beropar jemvalnbsp;Almqvist’s Svenska Spraklara, 3:dje nppl. pag. 215, dels ock sdsom exempel p4 Svenska alexandriner hanvi-sar till Tkgnkb’s SveA; hvarefter yttras: «Afvenledes nndras, om ej Allehanda, för att begagna dess egetnbsp;nttryck, skrifvit en dumhet, hvarför det trol. skulle ffttt plagg i skolan». Denna artikel ar undertecknbsp;iiad: «Tertins Tnterveniens».

— 51 —

1

Epitet statliya var doek ej aiivaiidt af D. A.

2

*? Förmocll. Lunvia Philip, .som flyktat till England.

haadlade amnet, for att der finna den Sstundade upplysningen. Dagligt Allehanda har doek, enligt hvad af dess nummer för den 13;de dennes^ kan slutas, framhardat i den före-satsen att ej söka den latt tillgangliga upplysningen, ty di skulle deh val hafva yttrat signbsp;i en blygsammare ton an den, som der blifvit anvand. Men dermed ma nu vara huru somnbsp;som helst; det för oss vasentliga vid detta tiliffilla ar att visa, det Allehanda''haft orütt:nbsp;d. V. s. att Allehanda i detta fall ej kunnat fttskilja genus oclr species utan sammanblandatnbsp;det ena begreppet med det andra eller ansett dem b^da vara identiska. Allehanda Mgarnbsp;neml.: aro ej Alexandrinska verser ocksè tillika jambiska? Kara Allehanda! hvem har nekatnbsp;sèdant? Men följer deraf, att alia jambiska verser ocks^ aro Alexandriner? Lika litet, somnbsp;det följer, att alia menniskor aro negrer, fast det hr en sanning, att alia negrer aro men-niskor. Men hvad bekymrar sig Allehanda logiken om sSdana smSsaker! De aro ej tillnbsp;för dess förstamp;nd, och vi vilja ej heller S,taga oss dess informering. Allt nog: Alexandri-nen ar en serskilt species af jambiska versslaget, men skiljer sig frS,n öfriga jambiska verser genom antalet af sina stafvelser, som aro 12 eller 13, och gen om den takthvila, somnbsp;följer efter 6;te stafvelsen. Detta hade Allehanda kunna fö veta af Svenska Akademiensnbsp;Spraklara pag. 420 och 430 etc., der denna sak afhandias, men Allehanda var för lardt förnbsp;att taga notis derom. Vidare hade Allehanda kunnat rakna stafvelserna för nS,gra verser,nbsp;hvar som helst i skaldestycket Verldsstridèn; det skulle dS ha funnit, att dessa stafvelsernbsp;för hvarje vers aro antingen 10 eller 11, sMedes öfverhufvud jemt 2 stafvelser mindre, annbsp;Alexandrinen fordrar. Och harmed ar frS,gan om versslaget i ofvannamnda skaldestyckenbsp;afgjord, hvilket skulle afgöras,

T. /. 3

J). V. 8. ”/i 1819. — “ So anni. 1 slutot.

52

¦ C'

VII: 2.

Reflexioner i anledning af Berattelsen om Besluten vid allmS.nna Reform-Mötet i Örebro, è.r 1849.^

Inaandaren, som flera. ganger genomlast och begrundat ofvannamnda berattelse, och deri- gerna velat finna uttrycket af en varm, men tillika sansad. fosterlandekarlek, nëdgasnbsp;med ledsnadnbsp;nbsp;nbsp;nbsp;att ban för sin del ej funnit sig i detta hanseende tillfredsstalM. Den

ton af öfverlagsenhet och gudlighet, hvarmed berattelsen b^de börjar och slutar, har ej velat finna fiterklang i insandarens hjerta, och derföre har han ej, ehuru annars frammandenbsp;för striden, kunnat afh^Ila sig frdn följande erinringar. — Berattelsen vidrör med lattnbsp;hand “den nya kontinentala rörelsens obestridliga öfverdrifter“, men förfar deremot tem-ligen striingt emot dem, som deri se nfigot mera an blott öfverdrift. Pfi: det saken skullenbsp;fö an högre relief och kunna framstalla sig sfisom sanktionerad af sjelfva religionen, afnbsp;christendomen, har man, visserligen med ratta, i den nya rörelsen velat se Guds finger,nbsp;men lyftadt blott till valsignelse, och icke mahanda lika mycket och an mer till tuktannbsp;och straft'. Christendomen ar ödmjuk, talig och fördragsam; den fordrar samma egenska-per af alia sina bekannare; ¦ sadana aro dess ansprfik. Dess Gud ar icke blott ‘'frilietemnbsp;och sanningens Gud“ utan iifven fridens och rattfardighetens. De uppoff'ringar, christendomen fórdrar, fordrar den i första ruinmet af den, som framtrader med ‘‘ansprdk‘‘, ochnbsp;rkmöst af alia de öfriga.

Pei-sonlighetsprincipen har Motet lagt till hörnsten för sitt arbete. Ins. vill ej tvista om ordv men nog hade Motet kunnat nndvika den nppenbara motsagelse, som ligger i ut-tryokeb om erkannandet af samma princip “* hela sin omfattning‘‘, och i den satsen, “attnbsp;ett deltagande till viss grail i det politiska lifvet ar en naturlig ratt for alia .nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;.nbsp;nbsp;nbsp;nbsp;.

Vidare har Ins. ej utan obehag last talet om de-der “fjerdedels och tredjedelsquot; men-niskorna, som nu paradera i ingressen till Motets beslut.^ Detsamma galler ock i afseende pS. talet om “kast-, korporations- och monopolii-intrèssenaquot;. Motets egna grundstadgarnbsp;sakna ej dessa lyten, ehuru under annan form, och ins. gfir nu att bevisa det.

' Samp;som antecknadt ar iV konceptet till derma art., har densarnma — med anui. »Insandt» — varit införd i'Pcst- oöh inrikea tidliingar för den 17 juli 1840. De andringar, som’ varit vidtagna i den trycktanbsp;texten, har utg; bihehillit, da de kunnat anses som förbattringar och icke rOja en frammande handi.

* A s. 2 i Berattelsen heter det: «Wi hafva alltsa welat i vart försdag till ïlepresentationsreform attagsna hwarje spar af denna urgamla, mot bade, kristendom och förnuft fiendtliga sjelfwiskhet, hvil-ken skapat de orimliga bestaminelserna om fjerdedels och tredjedeis menniskor samt uppfunnit dennbsp;nesliga tariffen pd menniskovarde utsatt i riksdaler och skillingar».

— 53 —

Sveriges hela folkmangd var kr 1840 enligt Tabel!kommissionens senast utkomna be-rattelse, i rundt tal

3,138,000

Derifran afgdr qvinkön..... 1,622,000

Aterstamp;r mankön 1,516,000

Örebro Reform-mote tilierkaimer enl. §§ 2 och 6 med vissa i § 2 specilicerade undan-tag valratt till elektorer, kt hvarje Svensk man, som fyllt 21 dr och sedan minst ett dr varit i valdistriktet mantalsskrifven. Afgdr sdledes forst och framst, sasom icke rostbe-rattigadt, allt mankön under 22 dr. Antalet haraf kan approximativt beraknas till ej mindre an

714,000

Aterstdr mankön över 22 dr 802,000

¦ j

Harifrdn skulie nu afga: l:o Alla sddana, annars fostegande, hvilka dyttat frdn distrikt till distrikt, och sdledes pd ett dr ej kunna sig af sina röster begagna; ochnbsp;2:o Alla de, som aro specificerade i 2 § momenterna a, b, c, d, e, f, g och h. Allanbsp;dessas antal kan visserligen ej med full sakerhet bestammas, men minimibeloppet tordenbsp;likvftl utan fara for synnerligt misstag kunna angifvas till omkring

200,000

Aterstdr sdledes till elektorers valjande mankön 602,000

iji

Harifrdn skulie nu ytterligare afgd: l:o Sddana valberiittigade, som icke uppndtt 25 dr, och sdledes ej kunna sitta i folktinget. 2:o Sddana valberattigade. som icke uppndttnbsp;35 dr, och sdledes icke kunna sitta i landstinget. Att alia dessas antal gar lost pd ettnbsp;eller annat hundratusen, lar ej kunna bestridas, men af Tabellkommissionens berattelse inbsp;dess nuvarande skick har sddant ej kunnat utrönas. Vi förbiga derföre denna summa, ochnbsp;vilja för vdrt narvarande iindamdl ej ens frdndraga det ofvannamnda antalet af 200,000,nbsp;utan vi halla oss till det nast förut gifna talet 802,000, hvilket förhdller sig till Sverigesnbsp;hela folkmangd nara nog som l till 4. Enligt det stranga begreppet af personlighetsprin-cipen i quot;hela aitt omfüiujquot;, borde det förhdlla sig till hela folkmangden som 1 till 1. Ochnbsp;sdledes hafva vi, iifven efter Örebro Reform-mötes beslut, “fjerdedelsmenniskanquot;, att ejnbsp;saga nollmenniskan, pa papperet construerad. Hvad bevisar nu detta, om ej att person-lighetsprincipen i quot;hela silt omfumjquot; ar étt bland de imposanta emblemer, hvarmed med-borgerligheten pd högtidsdagar beqvamligen omgifver sig, men som mdste upphdngas inbsp;kladkammaren, nar man nödgas anlagga hvardaglighetens slapmundering'f

Vi komma nu till talet ofti kast-, korporations^ och monopolii-intressena. I §12 af Motets beslut heter det: “Ledamöternas antal i folktinget utgör 120, deraf landet mednbsp;köpingarne utse 96, och staderna 24 representanten “. Förhdllandet mellan landets ochnbsp;stadernas representanten ar sdledes det af 4 till 1. Skulie m\ personlighetsprincipen quot;ihelanbsp;süt omfdngquot; kunna dberopas sdsom hdllen i helgd, sd borde val ock folkmangden i staderna uppgd till fjerdedelen af landsbygdens folkmangd. Ldtom oss nu rddfrdga Tabell-kommissionen. Den angifver för 1840 landsbygdens folkmangd i rundt tal till 2,835,000nbsp;och samtliga stadernas till 303,000. Proportionen mellan dessa bdda tal öfverstiger dennbsp;af 9 till 1. Stadernas folkmangd utgör sdledes i stallet för ','4, ej fullt '/» 3,f landsbygdens folkmangd, och borde följaktligen, enligt personlighetsprincipen, till folktinget ej skicka

— 54 —

flera an '/h af det antal representanter, som landsbygden afskickar; d. v. s. dS landsbyg-den skickar 96 representanter, borde staderna ej skicka flera an 10, högst 11, i stallet för de nu föreslagna Hvadan kommer detta? Icke kan man har dberopa personlighets-principen, hvarken till “hela dess onifattning“ eller till “nagon viss grad“ deraf. Dennanbsp;princip hr har alldeles lagd hsido. Icke heller kan man har hberopa bildningsprincipen, tynbsp;den erkannes ej af Mötet. Icke heller förmögenhetsprincipen, ty den fördömmes af Motetnbsp;uttryckligen. Hvilken princip har man dh har foljt? Sannerligen, vi veta det ej, sh framtnbsp;man ej skulle följt en ny, hittills onamnd princip, som vi skulle vilja kallanbsp;i motsats till en annan princip, som dh skulle kunna kallas Landshygds-prindpen. Ochnbsp;hvad innebar da den förra principen i förhhllande till den sednare? Jo, helt enkelt det.nbsp;att staderna böra hafva en viss relativ öfvervigt i förhhllande till landsbygden. Och skhletnbsp;dertill iir phtagligen intet annat an uppenbarelsen af ett nytt intresse, neniL Stads-intres-set, som behöfver ett manstarkare försvar, iin personlighetsprincipen skulle vilja och kunnanbsp;lemna det. Saledes likval alitid ett intresse, ett kast-, korporations- och monopolii-intresse.nbsp;ehuru under annan fortn, men med uppenbart Irantradande af den princip, man förut shnbsp;högtidligen proclamei’at. Huru lösa denna motshgelser' Huru befria Örebro möte fran be-skyllningen att htminstone hafva tagit Stads-intresset i sitt försvar;^ Sannerligen, vi vetanbsp;det ej. — Och harmed hafva vi nu presterat vhrt bevis för det fran konsequensens syn-punkt vhsentligaste lytet i Örebro Mötes beslut.

Annu hafva vi nagra ord otalade med Mötet. Det shger sig hafva hort “laga steget Ht“, och vi pasth: det har icke tagit steget ut, det har knappt lyftat foten. Det har taltsnbsp;h,tskilligt om raenniskans naturliga ratt, och vi medgifva, att en shdan finnes, och shge gernanbsp;afven, att denna alitid och allestades kunde tillaropas. Men för mensklig ondska och svag-hets skull linnes afven en hesvv/ren ratt; densamma har Mötet ej bevardigat med den ut-tryckliga uppmarksamhet, vi skulle önskat, men vi gifva oss doek tillfreds, alldenstundnbsp;-Mötet, dh det talar om nödvandigheten ait verka med “lagliga medel“, omöjligen med dettanbsp;iittryck kan första andra medel, an de enligt lagen hesvn7-na. — Mötet talar vidare omnbsp;Svenska folket, shsom ett urgammalt FBITT folk; vi tillhta oss att för framtida behof taganbsp;fasta ph detta uttryck. — Men — menniskans ratt, vare sig den naturliga eller besvurna,nbsp;faststaller tillika jemte sig nagot, som kallas pligt, och dessa bamp;da begrepp har man förutnbsp;alitid ansett stè i det förhamp;llande till hvarandra, att i den min ratten, enligt nkgon princip, utvidgades, utvidgades afven plikten, enligt samma princip. Ville man i nSgon mannbsp;efterskanka ratten, men deremot helt och hallet stö fast vid pligten, var det ens ensak,nbsp;men tvingas dertill kunde man ej. Fran Mötets standpunkt, som tillampat eller dtminstonenbsp;velat tillampa personlighetsprincipen i afseende pS. menniskans riittigheher, hade det der-före varit consequent, att tillampa samma princip i afseende p^ hennes skyldigheter. DS,nbsp;men ej förr, kunde Mötet med skal hafva sagt sig tagit steget ut. Man ser, hvart dettanbsp;skulle hafva ledt, och vi undra ej pS, att om Mötet kommit att öfvervhga denna sida afnbsp;saken, hvartill nu ej synes spdr, det skulle studsat tillbaka för följderna. Men dessa erbjudanbsp;sig sjelfmant ur Mötets premisser, med nödvandig consequens. Dd nu Mötet i sin theorinbsp;för de politiska rattigheterna uteslutit allt afseende pa bSde bildning och förmögenhet, sanbsp;har Mötet i och med detsamma stangt vagen för sig i afseende pS, bildningens och förmö-genhetens intagande, dS, det galler de politiska skyldigheterna. Att har yrka motsatsen,nbsp;vore att mata med olika mS,tt, och vaga med olika vigter. Tillampningen ar klar. Dennbsp;bildade har d§,, juridiskt taladt, i sS,dant fall inga andra och större skyldigheter mot fader-neslandet an den obildade. Den rikaste man betalar dd ej större skatt an den fattigastenbsp;bonde och den fattigaste bonde ej Ihgre skatt an den rikaste man. Den som saknar po-

di

55

litiska rattigheter, har naturligtvis ingen politisk skyldighet. Bk bjuder 'cofisequensen, dS man strangt tillampar personliglietsprincipen, blott och bart samp;som personlighetsprincip.nbsp;Men i alia d;es8a fall gSr samhallet förloradt. 'Detta tyckes visa, att i verkligheten pef-sonlighetsprincipen, blott och bart samp;Bom sSdan, har fiillt sin egen dom, sk mycket vi ünnbsp;medgifva, att Staten hr till icke blott for den bildade och rike utan afven för den obildadenbsp;och fattige, och sê, gfirna vi an önskade, att den alltid och allestSdes omslöte ett broder-ligt helt, sa mSste vi doek erinra, att detta Hela har ingen framtid, att det ej ens ndgon-sin kommer till ett ögonblickligt lif, om det ej grundar sig pS. frivilligliet, som ar rSttensnbsp;och broderlighetens yttersta garanti. Christendomen skall astadkomma denna frivilligliet,nbsp;sager man. Ack ja, Christendomen har i 18 Srhundraden arbetat derpS, dén arbetar derpSnbsp;dagligen, men huru mycket S,t6rstamp;r icke annu? Hum mycket kommer ej Att Aterst^ fdrnbsp;alia tider? Recommenderar man nu, och frSn Christendomens synpimkt mamp;ste man recom-mendera, tamp;lamod och fördragsamhet i afseende pa inplantandet af de religiösa och mora-liska dygderna, hvi skulle man dA afvika fiAn detta förfaringssatt i afseende pamp; inplantandet af de politiskn? Det gifves intet fOrnuftigt skal, hvarföre man skulle handla an-norlunda i sednare fallet tin i det förra. Tidens lAngsamt mognande öfvertygelse ar ickenbsp;ett inbillningsfoster utan ett factum; da vi ej efter behag kunna omëkapa andras'Ófver-tygelse, sA lAtom oss respectera den. Den omskapar .sig d§. ISttast sjelf. Vi saga detta.nbsp;icke för att uppmuntra de nu juridiskt prioriterade att envist fasthAlla vid sin juiidiskanbsp;ratt, sAvidt ej statens vSl för narvarande deraf pAtagligen beror; det gifves onOkligen ennbsp;högre rStt, som förtjenar att allvarligt eftersinnas och behjertas, men denna ratt fordrarnbsp;eftergifter ej blott af den högra sidan utan iifven af den venstra. Spilnn icke bamp;gen förnbsp;högt, kan med «kal ropas till bada de politiska partierna, som nu khinpa med hvarandranbsp;om makt och inflytande. Sannerligen, medan man kampar hhrom, medan man strider ochnbsp;aflas för att uppodla politikens fait, bar raanget annat vösentligare fhlt, af brist pA till-börlig skötsel och omvSrdnad, tistel och törne, i stallet för hjertats och fridens och lef-vernets gyllene frukter.

P. 0.=*

IJrsprungl. har stótt «Politiskt oberattigad», hvilket Förf. da var.

FVe

VII: 3.

Ytterligrare om Cirkelbildningen a Gamla Upsala hög-ar.*

Tidningen Upsala, som sS. benaget omtalat Cirkelbildningens upptrildande S Gamla Upsala högar, och sdsom bevis pS, “bildningens försonlighet i v^ra dagar“ anfört “orgelnsnbsp;brusning“ i templet liktidigt med afgudasamp;ngen derutanför, har afven haft godheten med-dela dessa sanger, hvilkas höga poetiska varda vi lemna derhan, men talen, som vid till-fallet liöllos, har den varda redactionen undanhallit allmanheten, om af obekantskap mednbsp;deras innehamp;ll, eller af glömska, eller andtligen af blygsamhet, kunna vi ej afgöra. Vinbsp;skulle doek liögeligen önska fó lasa dem in extenso i den varda Tidningen. Sannoliktnbsp;uppvaga do mdnga gdnger vara förnamsta andliga talares productioner, och vore sdledesnbsp;mycken uppbyggelse der af att hemta enkannerligen pê, en sabbatsdag. Emedlertid och tillnbsp;dess denna lofliga önskan blir nppfylld, meddelas förskottsvis som prof af denna högarnesnbsp;valtalighet, ett fragment, som vi, ty varr, icke sjelfva hort, ntan af andra förnummit, ochnbsp;derföre kan vdrt meddelande ej blifva annat an fragmentariskt och ofullstandigt, mera ut-tryckande andan och tonen an den bokstafliga lydelsen. “Detta hr“, s§, utropade talaren,nbsp;“detta ar tvifvelsntan det vigtigaste ögonblick i historiën.quot; (Paus och andhemtning)

..... “Uttrycket kan tyckas ndgot djerft, men saknar doek ej sin förklaring. Hittills

har arhetaren varit nedh§,llen och tillbakasatt. Nu har en tid kommit, dS, hans ansprak börjat vinna gehör och han sjalf battre inse sin vigt och betydenhet. SS,som en följd afnbsp;denna förandrade stallning aro vi nu samlade har, för första gangen historiën samp;dant om-talar, k dessa uramp;ldriga högar, har hvarest Oden, Thor och Frey samt den allbelyckandenbsp;Freya hafva sin lagerstad, för att omgifiia af de minnen dessa makter aterkalla, högtidligennbsp;inför verlden tillkannagifva den svenska arbetarens nyvaknade medvetande, ansprSk ochnbsp;rattigheter. Den tiden, hoppas vi, Sr snart inne, dd den svenska arbetaren med verksamnbsp;hand skall ingripa i statsförvaltningens hjul och gifva den tröga maskinen en raskare gamp;ng.nbsp;Da skall en ny, för ut ohörd sallhet utbreda sig öfver den svenska j orden. Vi tömma derföre pamp; fadrens satt vS,ra horn. Lefve den Svenska arbetaren, hans ratt och hans ansprdk!nbsp;Hurrah! “

I detta sabbatsfirande fattades endast, att det varda sallskapet tagit i ring och dan-

^ 1 luaig- ür antecknadt: «Cirkelbildningen sasoin inotsats och motgift mot krogbildningen, med hvilken Cirkelbildningen samp;ledes ej vill förvexlas».

Huruvida denna uppsats förnt varit tryckt, har utg. ej kunnat iitröna; men antagligen ar uppsat-sen skrifven i slutet af 1840- eller början 1850-talet. S. k. bildningscirklar (se langre frain i uppsatsen) brukade den tiden om somrarna hallas bland annat vid Upsala helsobrunn. Vid ett dylikt tillfalle, danbsp;• gubben Sved» (dê. endast Mag. docens) förirrat sig dit, ville man förma afven honom att halla tal förnbsp;menigheten; men han fOrklarade, att »han ej visste hvad han skulle tala»; och darvid matte det hablifvit.

— 57 —

sat högarne omkring. Da förstodo Hr Borg och hans Gripsholrasfarare att anvanda tiden battre. De dansade, utom annat, söndags förmiddagen om skeppsbord af “allo makt“,nbsp;och om eftermiddagen hölls ett tal, som rörde anda till tS.rar. Hvad det var för ett tal,nbsp;har Hr Borg ej narmare upplyst, an att det icke var religiöst. Talen k 6:1a Upsala högarnbsp;voro icke religiösa heller.

Men a propos af “orgelns brusningquot;. Om nu ett par tre “obildade“ stackare företa-git sig det orê,det att vid Gamla Upsala, under pSgê,ende gudstjenst och skriftbarnens första nattvardsgi,ng uppklattra k den ena hogen efter den andra eller ock annorstades framtradanbsp;k kyrkovallen, för att p§, süt vis utgjuta sina tankar och sin gladje, under accompagnementnbsp;t. ex. af en ostamd fiol eller en skrallande harpa, och slackande gkng efter annan sin torstnbsp;med det aktaste aqua vitae, som i Sverige ges, hvad skulle val “lansmanquot; eller “fiskalenquot;nbsp;sagt derom? Manne han ej sknlle nnderrattat de glada sjalarne, att det i Sverige finnesnbsp;en barsker Herre, vid namn Missgerningsbalk, hvilken k s^dan tid och k sfidant stalle ej tamp;lnbsp;sMana npptag. Tank om nu en dylik ordningsvaktare skulle ffi det infallet att inviteranbsp;de ledamöter af Stockholms Bildningscirkel, hvilka k förbjuden tid offrade dryckesblot pSnbsp;Gamla Upsala högar, icke till ett nytt ghstabesök; nej, men att parera inför Waksalanbsp;Harads Ratt, huru skulle den inviten smaka? Eller kan antalet ett par tre hundra, jemtenbsp;afgudasangerna, orationerna, mjöddrycken, hurraropen, m. e. o. cirkelbildningen, afven nfirnbsp;den betett sig sk vensterhandt som vid ifr^gavarande tillfalle, skydda derifran? Kom sedannbsp;i Sverige och tala om störd tempelfrid. Det skulle just löna mödan!

/7 / //

— 58

innehdllsförteckning.

Pag

Förord..........................................Ill

I nbsp;nbsp;nbsp;Prsefamen d. 23 nov. 1850 ................................. 1

Excurs........................................... 5

II nbsp;nbsp;nbsp;Prffifamen d. 9 febr. 1869 .................................. 11

III: A. Om det moesogötiska sprêket samp;som en mellanlank mellan de klassiska och fornnordiska

spraken ......................................17

III: B. nbsp;nbsp;nbsp;Det götiska sprèkets och sprakstudiets vigt........................21

IV nbsp;nbsp;nbsp;Ur episoden om Nalus och Damajanti...........................25

V nbsp;nbsp;nbsp;Runstenen frèn Tune...................................33

VI nbsp;nbsp;nbsp;Visor ur Snorre Sturlesons Konunga Sjgur.........................39

VII; 1 nbsp;nbsp;nbsp;Om versslaget i Skaldestycket Verldsstriden........................50

VII: 2 Reflexioner i anledning af Berattelsen om Besluten vid allmftnna Reform-Mötet i Örebro

ar 1849 ....................................... 53

VII: 3 nbsp;nbsp;nbsp;Ytterligare om Cirkelbildningen amp; Gamla Upsala högar...... 57

59 -